Original subtitles

Du känns för jävligt att vara utestängd från utredningen.

Din jävel, säg var hon är!

-Säg var hon är! -Iris, släpp honom!

-Jag letar efter Peter. Han är dansk. -Du menar Rasmus? Han har slutat.

-Jag gjorde ingen anmälan. -Tack!

-Vad sa de, då? -Spår av Rovans DNA på kroppen.

Du vill väl inte att Anton ska råka illa ut?

Nu förbereder åklagaren åtalet.

All respekt för det du går i genom, men så här gör inte en polis.

Du är en jävla egoist. Hade det inte varit för dig hade Christian levt nu.

-Jag vet, han pratade om separation. -Tyst! Tyst!

-Nej, nej! -Iris!

Iris, jag... Det funkar inte längre...

-...för mig. -Måste du ta upp det när jag ska gå?

Vi pratar ikväll. Jag ringer dig sen.

Jag ringer dig.

Ja, det är Iris. Ja...

Iris Broman, jag vill dela resten av mitt liv med dig.

Men hör du inte vad jag säger? Jag orkar inte mer, jag lämnar dig nu.

Va? Nej.

Nej.

Nej!

-Nej! -Iris? Hörde du inte vad jag sa?

Nej!

Hej, det är jag. Jag ville bara kolla om ni har nåt spår efter Anja?

Iris, jag kan inte prata om det här. Jag är under utredning.

-På grund av mig? -Japp.

-Adam, du har inte gjort nåt fel. -Jo, det gjorde jag. Det vet du med.

Jag måste lägga på. Ta hand om dig.

Iris!

Jag hör dig, jag är inte döv.

Glöm inte att du lovade att ta barnen idag.

Fan.

-God morgon. -God morgon.

Vill du resa iväg med mig?

-Va? -Det har varit så mycket.

-Jag behöver komma bort. -Okej.

Jag har sparat en semesterkassa-

-sen länge...så jag bjuder.

-Nej. -Jo. Jag vill, Peter.

Okej.

Okej.

Vart har du tänkt att vi ska resa?

Jag vet inte. Vi tar min bil bara, och ser var vi hamnar.

Om ni behöver gå på toaletten frågar ni mig. Fråga mig vad det än gäller.

Här ska vi in.

-Va? Vad i helvete? -Man får faktiskt inte svära.

Sätt er där och...titta på paddan. Jag kommer snart. Fan!

Vet du vad? Gunnar har redan fått kontakt.

-Hör ni... -Hallå, hur var Stockholm?

-Har vi bytt ärenderum? -Nej.

Åklagaren förbereder åtal mot Rovan Månsson-

-och nu återstår bara att identifiera kroppen-

-så Kerstin tyckte inte att vi behövde ett helt ärenderum för det.

-Har hon inte ringt dig? -Nej, det har hon inte.

Och Benjamin Serén? Har hon löst det också?

Nej, hon bar ner det i arkivet.

Jaha... Då får vi hämta upp det igen.

God morgon! Har du sovit gott?

-Ska jag göra en omelett till dig? -Jag är inte så förtjust i ägg.

Du har inte smakat min. Jag lovar, du kommer att slicka tallriken ren.

Mamma, kan vi gå till mitt rum?

-Varför, då? -Jag behöver prata om en sak.

-Kan vi ta det sen? -Snälla?

Stanna här och prata ni. Jag tar ett bad.

-Okej. -Det går bra.

Om vi ändå ska prata, så har jag faktiskt också nånting att berätta.

Jag har sagt upp mig. Idag är min sista dag.

Ska du byta jobb?

Nej, vi ska resa bort... Peter och jag.

Vi ska bila i Europa.

Ska du bara resa bort med nån du precis har träffat?

Men du säger ju jämt att jag borde sluta på skolan och...

-Men det handlar inte om det. -Vad är det då?

Jag försökte kolla upp Peter-

-men han finns ingenstans. Inte på Instagram eller Facebook...

-Nej men, vad... Herregud! -Kan du, snälla, lyssna?

Visst.

Och på restaurangen där du sa att han jobbade-

-så har de aldrig hört om honom.

Okej. Ja, nu råkar de vara så att Peter finns inte på sociala medier-

-för han är orolig över makten som de här företagen har över våra liv.

-Och restaurangen? -Det var väl fel restaurang.

Nej, det var rätt.

De sa att min beskrivning lät som nån "Rasmus".

Där har du förklaringen, för han heter ju Peter Rasmussen.

Och så finns väl en annan Peter där och då blir det rörigt med två Peter.

Nu måste jag verkligen röra på mig. Peter...?

Peter?

Jag går nu!

Ha en bra dag. Vi ses sen.

-Jag vill titta på det här. -Nej!

Jo. Varför inte?

-Vad vill du titta på, då? -Jag?

Nina sa att du letade efter mig.

Ja. Just det, men... Vi tar det i korridoren.

-Nej, men! -Det är mina syskonbarn.

-Vad ska ni föreställa? -Vi är barn.

Är du säker på att ni inte är små vuxna?

Nej, vi är barn.

-Kerstin. -Jag tror nog att ni är små vuxna.

Visst var hon rolig?

Varför bar du ner Benjamin Serén till arkivet?

Du trodde att kroppen vi hittade var Benjamin.

Det var det inte, och det fallet är löst nu.

Åklagaren förbereder åtal mot Rovan Månsson.

Har åklagaren tagit del av Claire Boströms utsaga också?

Du menar det att en prostituerad missbrukare mot betalning-

-påstår att Sylvester Johnson gömde en kropp?

Ja, som hon blev imponerad!

Särskilt när det visade sig att det enda DNA-spåret på halsbandet-

-är från en flicka som föddes fyra år efter brottet.

Rovans historia är full av luckor.

Snälla Iris...

Vi har 130 öppna fall. Kan man stänga ett av dem, gör man det.

Men vi är inte klara med Benjamin Serén.

Vad jag kan se så har vi inte fler spår att gå på.

Men det är du som är chefen, det är du som bestämmer.

-Hallå? -Hej Inger, det är jag.

-Har du Anton där? -Ja, han kommer.

Hej, pappa! Hur har du det på nya jobbet?

Bra.

Hur har du det själv, är du snäll mot mormor?

Men när kommer du?

Jag vet inte. Det kan dröja.

-Hur har du det i skolan? -Bra.

Och vet du, pappa? Jag kan läsa. Jag har knäckt läskoden.

Bra.

Är du ledsen?

Nej...jag bara saknar dig.

Men du, pappa måste gå nu. Jag ringer dig sen igen.

Okej. Hej då, pappa! Jag älskar dig.

Jag älskar dig med.

Förlåt.

Jag heter Bertil. Jag är Alex pappa.

Han har inte sagt att han har en flickvän.

-Nej, alltså... -Är han hemma?

Nej, jag hyr bara i andra hand.

-Var är Alex, då? -Ingen aning.

Hej.

Kom in.

-Hej! -Hej!

Om ni letar efter Vera Boström så har jag inte den klassen idag.

Det gör inget. Vi har några frågor till dig om Benjamin Serén.

-Kroppen i skogen...var det...? -Nej, det var det inte.

Jaha, okej...

Ja, jag vet inte...

...vad jag kan hjälpa er med mer, det är ju nästan tjugo år sen.

Hur var din relation till Benjamin?

Han var min elev.

Han var duktig. Snäll.

Jag vet inte riktigt vad ni är ute efter.

Jag skulle vilja visa dig en sak.

På den här bilden har Benjamin en jacka på sig, och du har ingen jacka.

Här så har du en likadan jacka på dig.

-Är det Benjamins jacka? -Oj...det vet jag inte.

Men det är möjligt. Han var väldigt omtänksam.

-Ni kände inte varandra privat? -Nej.

Jag var hans lärare, han var min elev.

Det var en helt professionell relation.

Och det händer ibland att du lånar kläder av dina elever?

Nej, nej. Men jag var ny på jobbet, jag var ny lärare och...

Kanske bryr jag mig för mycket om eleverna, men det är sån jag är.

Fråga mina kollegor om ni inte tror mig.

Okej. Tack!

Det ska vi göra.

-Hej då! -Hej.

Har du Lypsylen? Jag är så himla torr om läpparna.

Kolla i ytterfacket.

Har du ny dator?

Men jag sa ju ytterfacket. Fattar du inte svenska?

-Har du snott den? -Nej, jag har fått den.

-Av vem då? -Släkting.

-Den måste ju ha kostat skitmycket. -Och?

Så du har snott den, eller hur?

-Okej, jag har snott den. Är du nöjd? -Jag visste det.

Man fattar ju att du inte har fått den där.

Så vad säger du? Hade Benjamin och Hillevi en relation?

Eller har vi slösat bort en halv dag på att han lånade ut sin jacka?

Jag hatar att säga det, men Kerstin kanske har rätt.

-Vi kommer inte vidare. -Nej, och inte har vi ätit heller.

Ska vi se om vi hittar nåt ställe?

-Nej, helvete! -Vad är det?

Syrrans ungar, jag har inte...matat dem.

-Hej, älskling. -Hej.

-Jag ville bara höra din röst. -Från och med måndag kommer du...

...att höra min röst så ofta att du lär blir trött på den.

Jag vill inte vänta tills på måndag. Kan vi inte åka nu, med en gång?

-Idag? -Ja. Eller imorgon?

Snälla. Jag vill verkligen bara härifrån.

Nej, men vänta nu ska vi se.

-Kerstin... -Så, nu är du förbi.

-Vad? -Inget.

-Det är din tur. -Jaha...

Tack!

Haha, nu får du ta upp!

Tack!

Nej, men sitt, sitt...

-Hur är läget, Rovan? -Det är okej.

Jo, som du vet så har ju vi hittat ditt DNA på den okände mannens kropp.

Och åklagaren kommer att väcka åtal.

Har du verkligen dödat en annan människa?

Jag tror inte att du har det, jag tror att du...

...hjälpte Sylvester att få undan kroppen.

Därför vill jag att du ska veta att brott mot griftefriden-

-preskriberas efter två år.

Så du skulle kunna gå fri och ta hand om din son.

Du kan höra av dig till mig när du vill.

-När är vi framme? -Om typ tolv minuter.

Det är jättelänge. Jag orkar inte vänta.

-Åh, kan vi gå till lekplatsen? -Ja, vi vill leka kurragömma.

-Ja, gå och lek. -Du måste vara med.

Det är inte roligt att leka två, kom igen.

-Snälla! -Okej.

Ett, två, tre, fyr, fem, sex, sju, åtta...

-Ja, det är Iris. -Hej Iris, det är Bertil Persson.

Alex Perssons pappa.

Hej! Vad kan jag hjälpa dig med?

Jag vill bara kolla om ni har gripit Alex igen för det där med Benjamin.

Nej, vi har inte gripit nån. Hur så?

Jaha. Okej.

-Förlåt att jag störde. Hej. -Men du, vänta...

Femtio, nu kommer jag!

Nu kan ni komma fram!

Okej, jag ger upp! Ni har vunnit!

Émilie! Julie!

Kom nu då, ni får godis!

Julie!

Julie! Om ni inte kommer fram så blir jag jävligt arg! Kom nu!

För helvete.

-Hallå? -Hallå!

Är barnen här?

Va? Är de inte med dig?

-Vi lekte kurragömma. Är de inte här? -Nej.

De sitter där.

Förlåt, det var öppet mål. Du tappade ju bort dem.

Ni kan ju inte bara gå iväg från mig, det fattar ni väl. Va?

Men Julie blev bajsnödig, så vi sprang hem...

Nu håller du tyst. Var tyst, okej?

-Kom. -Men det är sant.

Gör inte så mot mig igen. Hör ni det?

-Jag blir rädd. -Okej.

Besökstiden är slut.

-Har hon ringt? -Nej.

Tåget kan vara försenat.

Du har suttit här i 45 minuter nu, Claire. Hon kommer nog inte.

Du mår bara dåligt av att hoppas.

Här ska du in. Jag finns utanför om du behöver mig. Bara tänk på klockan.

Jag är så glad att se dig.

Vill du ha saft?

-Det är jordgubbs, den du tycker om. -Nej.

Vad tyckte du om presenten, då?

Den finns i svart och grått också. Jag tyckte silver var ganska fint.

Polisen kom och körde upp en tops i käften på mig.

-Jag försöker bara göra rätt... -Då kanske du ska sluta knarka?

-Och inte köpa skit jag inte vill ha. -Jag har slutat.

Vet du vad jag tänker när jag ser den där datorn?

Hur många äckliga gubbar min mamma behövde knulla för att ha råd.

Jag vill inte ha mer kontakt med dig. Ring mig aldrig mer.

Vera? Vera, kom tillbaka.

Grattis! Du klarade räntan.

Om jag måste betala tio varje vecka, kommer jag aldrig i kapp.

-Kan du inte vara lite schyst? -Det har jag varit. Ses nästa vecka.

Hej, Texas!

Du är så duktig.

Vad fan?

-Jag sparade käk om du vill ha. -Tack.

-Jag kommer att flytta ut. -Varför det?

Jag måste ju skaffa nåt eget, men till dess tar jag in på hotell.

Men jag och barnen tycker att det är jättemysigt att ha dig här.

Ja, men det blir bäst så. Jag behöver lugn och ro för att koncentrera mig.

Är det för det jag sa om Christian?

Jag känner att det kan vara bra för vår relation att vi har lite gränser.

-Vad har jag gjort som är gränslöst? -Nej, men sluta.

Du kan inte kalla mig gränslös och sen inte ge mig ett exempel. Säg.

På vilket sätt är jag gränslös?

Min arbetsplats, till exempel, den är inte barnvänlig...

Så jag ber dig om hjälp en gång-

-och...du säger ja bara för att kunna kasta det tillbaka i mitt ansikte?

-Jag sa ju nej. -Nej, det gjorde du inte.

Vad fan är ditt problem? Vad vill du?

Vill du inte lära känna mina barn, ha en relation till mina barn?

Vill du inte ha en relation till mig? Jag fattar inte, vad är det du vill?

Jag vill...

...flytta.

-Hej! Iris Broman. -Ja. Så...

-Tack! -Sen är det upp för trappan.

Iris...

Men le lite, Benji. Le.

Ja, men titta! Du kan ju le om du vill.

Grattis, min älskling!

Och vad är det där för nåt, då?

Åh, det var svårt. Jag kan hämta en sax.

Nej, han behöver ingen sax. Han kan öppna den där själv.

En kamera. Så du kan göra dina egna filmer.

Precis som du ville.

-Jag trodde ni hade lagt ner fallet. -Vem har sagt det?

Hon Julin. Kerstin. Hon var tydlig med att jag inte fick kontakta er.

-Nej, utredningen är inte nedlagd. -Det är ju jättebra.

Och det här är alla saker som var Benjamins, som du har kvar?

Det kan finnas nån låda på vinden.

-Ja, det är Iris. -Vad fan har du gjort?

-Är det Claire? -Din jävla fitta.

Du skulle ju inte dra in min dotter.

Ja, men vi var ju tvungna att verifiera din historia.

Du kan skita i min jävla historia! Jag tar tillbaka allt.

Då kommer ju Sylvester att gå fri.

Jag skiter i Sylvester. Fattar du inte att du har förstört allt?

-Ser jag dig igen slår jag ihjäl dig. -Vänta, Claire...

-Var det den sista? -Ja.

-Jag ska bara säga hej då till Liv. -Javisst.

Liv!

Vi åker nu!

-Hej då, då. -Hej då.

Så du ska bara åka iväg och lämna mig helt ensam?

Men herregud, Liv. Det är bara en semester.

Har du inte lyssnat? Jag litar inte på honom.

Alldeles nyss var ni ju bästa vänner.

-Det var ju innan jag... -Alltså...

Jag fattar vad det här handlar om. Du vet, jag är inte dum.

Du är kär i Peter, eller hur?

-Va? -Är du seriös?

Tror du inte jag har sett hur du har tittat på honom-

-hur du har klätt dig och hur du har sminkat dig och så där?

Allvarligt talat, skärp dig.

-Okej? -Du är för fan inte klok.

Men... Varför ska du förstöra det här för mig?

Du säger alltid att jag är sur och nu när jag för första gången är lycklig-

-då kan du tydligen inte vara glad för min skull. Är det så?

Okej, skit samma. Åk iväg du.

Nu när du är lycklig för första gången i ditt liv.

Det här, det förtjänar jag inte, Liv. Det vet du.

Det där är jävligt orättvist.

Hej, vi kan åka nu.

Vänta, mamma!

Ja, det är Benjamin.

Men han hade ingen tatuering. Det skulle jag aldrig ha tillåtit.

Kan Åsa ha tillåtit det och så har han gjort den utan att säga till dig?

Tror inte det.

Har du nån aning om vem den andra personen kan vara?

Titta noga.

Nej. Tyvärr.

Och inget i den gamla utredningen om att Benjamin hade en flickvän?

Inte vad jag har hittat.

Vi får kolla upp tatueraren, se om det finns ett arkiv, kanske.

Det kan ju bli en utmaning.

Men hur många tatuerare kan det ha funnits i Malmö 2004?

-Ja... Nina? -Jag kollar det.

Nej, den är inte vår.

-Du är säker? -Ja, hundra.

-Känner du igen den här killen? -Nej.

Nej, nej.

-Det är inte en av dina, då? -Nej.

Har du nån tatuering?

Nej, det har jag inte. Har du?

Bella och Brie när de var valpar.

-Du skämtar? -Nej. Nej.

Det är ju inte min exfrus namn i alla fall.

-Nästa, var är den? -Nästa...

Men...det måste ju bli bara runt hörnet. Ja.

-Så varför satte vi oss i bilen igen? -Jag vet inte.

Okej...

Hallå.

-Birthe. -Ett ögonblick.

-Hej! -Hej!

Jag heter Jens Mikaelsson, det här är Iris Broman, vi är från polisen.

Vi undrar om du känner igen den här?

Den kan vara från 2003-2004, nån gång.

Jo, men visst fan är det min.

Det kom in ett par med en död fjäril och ville ha den avritad.

-Vad kommer du ihåg om dem? -Tjej och en kille.

De sa att de var syskon, men de betedde sig inte så.

Hon var äldre, och klängig.

Kan han ha varit killen?

Ja, absolut.

Och tjejen. Kan det ha varit hon?

Hej, jag heter Jens, det här är Iris. Vi är från Kalla fall, Region Syd.

-Alltså, vi är från polisen. -Ja, precis.

-Vi skulle vilja ställa några frågor. -Ja.

-Hillevi Storm, är det din mamma? -Jo.

-Är hon hemma? -Nej, hon är bortrest med sin kille.

Vad gäller det?

Har hon några tatueringar?

Varför frågar du?

-Är det Liv? -Nej. Okänt nummer.

Äsch, nu är det semester.

Nej. Nu är telefonen avstängd. Fan!

Men du, idag har varit en bra dag. Vi har gjort jättestora framsteg.

-Vi kommer att hitta henne. -Jag vill bara lösa det här nu.

Och samtidigt täppa till truten på Julle-bulle.

Henne skiter jag i.

Gör du?

-Ja, lite skönt hade det varit. -Menar det.

Ska jag släppa dig vid tåget, eller?

Nej, jag kan inte bo med min syrra mer så jag har tagit in på hotell.

-Oj. Men det blir skitdyrt, ju. -Ja. Det funkar inte i längden...

Så kan du inte ha det.

Jag får röja upp lite här imorgon. Det är lite rörigt.

Handduken lägger jag där. Och såna här...

Såna behövs också, för det kan bli riktigt kallt på golvet.

Lägger dem där.

Känn dig som hemma.

Tack!

Vad fint du bor. Du överdrev inte när du sa att det var stort.

Nej. Det är ju egentligen alldeles för stort för en person-

-men...

Ja...livet du vet.

Vi var två när vi köpte det och tanken var att vi skulle bli fler.

Vad hände, då?

Hon fick barn med min bror.

Oj!

Lägg till några svordomar på det så har du min reaktion också.

Men...

...jag fick huset.

Och jag fick Bella och Brie.

Träffas ni?

Du och din bror?

Bara när vi inte kan undvika det.

Bröllop, begravningar, när folk fyller jämnt.

Då är vi alltid väldigt artiga mot varandra.

Så jag vet det mesta om knepiga syskonrelationer.

Du behöver inte förklara varför du drog från syrran.

Ja, men...riktigt så illa är det inte med Kattis.

Jag ska nog inte gnälla.

Men det är ingen som jämför.

Jag vill att du ska veta att...

...om du har varit med om saker...

...jobbiga saker...

Du behöver inte berätta för mig.

Jag har också varit med om...

...sånt som jag inte vill...

...prata om.

Kom...

Mamma!

Text: Peter Wennersten

Text: Peter Wennersten