Original subtitles

Mina kolonisatörer,

välkomna till dag 341 av vår ockupation.

Denna morgon vill jag tala med er om en vanlig familjeman.

Han heter Tom

och han jobbar på lastkajen i avdelning sex, nattskiftet.

Toms fru dödades under ankomsten

och nu bor han tillsammans med sin 12-åriga dotter Fiona

i ett hus delat med fyra andra familjer.

Men Fiona gjorde ett misstag.

Hon beskyllde RAP:s för sin mammas död under skollunchen

och en av lärarna hörde det.

Och även om hon bara berättade sanningen

relegerades hon.

Nu är Fionas vänner rädda att tala med henne.

Hon tillbringar dagarna ensam hemma.

Tom ser sin lilla flicka dra sig undan allt djupare i sitt skal.

Hon saknar sina vänner.

Hon saknar sin mamma.

Det krossar Toms hjärta.

Men alla drabbas av svårigheter i den nya verkligheten, eller hur?

Men det som spelar en roll är vad vi gör med vår frustration,

hur vi vänder vreden och sorgen till handling.

Triangulering. Mindre än tre kilometer.

Så i tisdags på kvällen åkte Tom till jobbet den vanliga tiden.

Den kvällen

när Tom lastade en till lastbil med ockupationens verktyg...

MORD

...beslöt han att lägga till sitt eget speciella paket.

En timme senare exploderade Toms paket inne i Santa Monica-porten.

Hans timing var perfekt.

Bomben förstörde en militärkonvoj som var på väg till vår sektion.

Medarbetarna fick smaka på egen medicin.

Tom är en äkta amerikansk hjälte.

Och föreställ er...

...om han inte var bara en på miljonen,

utan en av en miljon.

Sväng till vänster där.

Tänk om vi alla

hittade mod att knuffa tillbaka

Vänta inte tills er dotter slängs ut ur skolan

eller tills er fru skickas till fabriken.

De fria männens historia är inte skriven av en slump.

Utan av egen fri vilja.

Och vårt val är klart, mina vänner. Stå emot eller dö.

Jag är Geronimo. Du är Geronimo. Vi är Geronimo.

Det är säkrat. Gå.

DAG 341

Annonsera din produkt eller ditt märke här kontakta www.OpenSubtitles.org idag

-Gå! -Okej, vi är inne.

Allt klart, 347.

Behöver ni förstärkning? Kan ni bekräfta?

Nej. Målet inte inhämtat.

JAG ÄR GERONIMO

Alla har en första gång.

-Jag vet. -Min hette Giovanni.

Han var 19 år, en studerande från Neapel.

Jag var 22.

Sen i starten.

Det är inget fel med att vänta på den rätta.

Den rätta? Han talade inte ens engelska, men accenten var sexig.

Jag var så rädd. Jag var så nervös att jag inte skulle göra rätt.

Han är italienare så han är ett gammalt proffs.

Tog mig igenom det, och överlevde.

Vi talar väl om sex, va?

Du är omringad av folk som vet vad de gör.

Ta det lugnt, följ vårt exempel. Du klarar det.

Han har inte synts till ännu.

Uppfattat. Håll mig uppdaterad.

Hej, Justin.

Har du skjutit med en sån?

-Bara på skjutbanan. -Förhoppningsvis behöver du den inte,

men om du gör det är det bara att sikta och trycka av.

Okej.

Hör på.

Målet är på väg.

Vi har klartecken.

Du, det går bra.

Ja.

Fan!

Dra ut honom därifrån.

-Vad fan? -Rör er inte!

-Stilla! -Rör er inte!

Ner på marken!

Nu! Håll dig nere.

Vad är din anropssignal?

Transpo, enhet 16.

Mayday! TU 16, kapning pågår.

Ber om omedelbart understöd, Magnolia och 7th!

Klocka ett.

Alla enheter, kapning pågår.

Klocka två.

-Vi börjar få publik. -Vi vill vara med.

Vi hjälper er, ni hjälper oss.

Vi behöver inte hjälp. Bort från gatan.

Tänker du skjuta mig?

Om du rör lastbilen, ja.

Hör du det?

Okej, redo? Nu kör vi. Gå!

Ner! Ner med er!

Kom.

Det är okej. Vi skaffar hjälp, okej?

Här, du är okej.

Han blöder överallt. Jag vet inte vad jag ska göra.

-Vi kan inte flytta honom. -Herregud, vi kan inte lämna honom.

Det blir bra. Det är okej, Justin.

Katie, stick!

Det räcker. Han är borta.

-Drönare på inkommande! -Kom.

-Dra er tillbaka. -Vi måste härifrån!

Stanna klocka två.

Nittioåtta sekunder.

Lämna den!

Stanna klocka ett.

Vi sticker.

Jag vill leka tafatt.

-Du blev. -Barn!

Barn? Ni måste städa innan ni kan leka.

Okej.

Hej, mrs Bowman. Gracie och jag jobbade just...

Är du okej?

Ja. Tack. Jag ska bara ta en dusch.

Katie.

Är du här?

Hej.

Okej.

Det var lite konstigt.

Men jag klagar inte.

Älskling...

Du, vad...

Katie.

Kom igen.

Will?

Vi har ett nödläge.

Jag förstår inte.

Ja?

Var en rollmodell.

Vet ni vad? Vänd till sidan 28,

som är grunden för övergångsmyndighetens regler för uppförande.

"Som kolonins ungdomar håller ni nycklarna till framtiden.

Det är ett heligt ansvar.

Ni väljer att hålla fast vid myndighetens värderingar

för att de är moraliska, rättvisa och rätta."

-Ska vi ta lunch? -Jag kan inte.

Har du nån bättre?

Jag avfärdar dig inte. Jag har bara lite familjegrejer att sköta.

Ses vi senare?

Du.

Stäng dörren.

Fint.

Tack.

-Såg du uppskjutningen häromnatten? -Ja.

Den var väl annorlunda?

Ljudet.

-Bra iakttagelse. -Vad tror du att det var?

Vad det än är

är det bortom vår förståelse,

som om man visade en jetmaskin åt nån vid sekelskiftet.

Men det större mysteriet är

vad exakt som händer där uppe?

Vad menar du?

De senaste tre nätterna har jag iakttagit himlen och...

Jag såg nåt där uppe.

I jordens låga omloppsbana. Nåt enormt.

Det blockerade polstjärnan en stund. Sen försvann det.

Har du ett teleskop?

Jag har ett litet,

men jag jobbar på ett större.

-Fan. -Reta inte upp drönarna.

Lastbilen var på väg till den gröna zonen.

Fyra döda rödhattar. Det var inget matupplopp.

Vad är din teori?

En motståndsgrupp lyckades stoppa lastbilen,

hålla föraren. Hittills allt bra.

Sen förlorar de kontroll över situationen.

Kanske nån börjar skjuta när de inte borde ha gjort det.

Allmänheten går med, plundrandet börjar,

det blir en gratis-för-alla-situation.

Vi har många döda här. Tog cellen bort sina döda?

Det är en väldigt bra fråga.

Han här.

Ser ut som om nån försökte hjälpa honom innan han förblödde,

sen avrättade de honom.

Inga ID-brickor, som om nån inte ville att han skulle avslöja nåt.

-Vad tror du? -Tja...

Du borde nog tala med chefen.

Förövarna lämnade en kropp efter sig. Ser ut som om de avrättade honom.

Ta ett foto av ansiktet. Jag spårar det.

Det var inga grannskapsplundrare. Det var nåt planerat som gick fel.

Jag håller med.

Homeland hittade det här innan du anlände.

Geronimo.

-Håll stilla. -Kom igen.

Snälla!

-Rör inte på dig. -Sluta prata.

Jag svär.

Stilla.

Måste ni komma som stormtrupperna?

Föräldrarna är utanför. Har du försökt prata med dem?

Leta efter foton och nåt handskrivet.

Har inte du en tonåring?

Vilken unge läser Joseph Conrad?

Frun?

Porr i en tonårings rum. Du har nog löst fallet.

-Vad är det där? -Ett chiffer.

Vi har hittat såna förr. Vi tror att de kommunicerar genom dem.

Vad står det?

Att du hade rätt om ungen.

Inget att se.

-Föräldrarna har inte gjort nåt. -De gömde en terrorist.

De förlorade sin son idag. Vi behöver inte skicka bort dem.

Justin Kim deltog i ett brott som resulterade i 22 döda,

inklusive fyra från Homeland.

De hade också familjer.

Att skicka oskyldiga människor till fabriken ändrar inte på det.

Ser du alla som ser på?

De kommer att tänka två gånger innan de blir inblandade

och äventyrar sina familjer.

Ockupationen hann före mig till Kims föräldrar.

Hur kom de dit så fort?

De hittade folk som vet vad de gör.

Vi måste se på dagen som en seger.

Vi fick informationen vi behövde.

Hade Kim nåt som kan leda dem till oss?

Han var en god soldat.

Han kände till reglerna.

Vet du inte säkert?

Be din flicka ta reda på vad de vet.

-Du är hemma. -Jag ville titta till dig.

Tack. Jag är okej, men tack.

Vad var det där i morse?

Jag förberedde Yonk och jag...

...jag hittade...

...hans signerade home-run-boll.

-Tre löpningar. -Ja, den för tre löpningar.

Vilken dag.

Jag vet aldrig när den slutar.

Förlåt att jag klagade när du tog jobbet.

Det var själviskt.

Kom igen.

Ingen av oss ville det här.

Det var en unge idag, kanske 20,

som dödades när han försökte röva mat.

Vi genomsökte hans hus.

Så fort vi hittade bevis som band honom till motståndsrörelsen

kom rödhattarna in

och släpade bort hans föräldrar.

De förlorar sin son

och så förs de till fabriken så där bara.

Jag är ansvarig för det,

så vi kan få vår son tillbaka.

Vad än du går igenom

går vi igenom det tillsammans.

Du kan berätta allt.

Bara tala med mig.

Jag älskar dig.

Jag älskar dig också.

Hej.

Tack för att du kom.

-Vad hände idag? -Det var hemskt, jag vet.

Jag gick hem till mina barn

och jag visste det inte, men jag hade blod på mig.

Hans blod fanns överallt på mig.

Will var hemma och jag var tvungen att ljuga för honom.

Jag såg och hörde allt,

jag kände lukten av det och det tog flera timmar innan händerna slutade skaka.

Samma hände mig.

Du kommer att ha mardrömmar, men du vänjer dig.

Jag vill inte vänja mig.

Kom, nån annan vill prata med dig.

Sätt dig.

Nej.

Jag har varit inblandad i många uppdrag.

Det här gick inte bra.

"Gick inte bra"?

Är det så du förklarar det du gjorde mot Justin?

Sätt dig, snälla.

Jag gjorde det jag måste.

Ingen får fångas.

Ingen torteras.

Om jag hamnar i samma situation hoppas jag att du gör detsamma för mig.

Det finns inget sött eller romantiskt i en väpnad konflikt.

Jag är inte där ännu.

Jag förstår vad du går igenom,

men du måste försöka fokusera.

-Din man slog till mot Justins hem. -Jag vet.

-Vet du? -Han berättade.

Sa han något mer?

De anhöll Justins föräldrar.

Avslöjade de nåt? Tog de nåt?

-Vad tog de från huset? -Jag vet inte!

Gå tillbaka till honom och ta reda på.

Jag kan inte.

Jag kan inte. Nej.

Du måste, Katie.

Ursäkta mig, frun.

-Vill du ha det där bak? -Längst bak, sista dörren till vänster.

Visst.

Vad?

Det är ditt ställe, inte mitt.

Kom igen, jag klarar det.

-Tack. -Tack.

Den måste bort.

Larry?

Det finns inga älgar söder om linjen Mason-Dixon.

Och det får stället att se ut som ett krigsveteranställe.

Okej, jag lyssnar.

Varifrån kommer grejerna?

Ölet är från San Francisco.

-De tycks existera ännu. -Och brygger öl.

Och det är inte illa.

Jag antar att Kentucky är verksamt ännu.

-Skål. -Skål.

Okej.

Du och Will verkar ha det bra.

Det är ett litet hus.

Förlåt.

Det är okej.

Fint att du är lycklig.

Du då,

tänker du på nåt sånt ännu?

Nej, det är för tidigt.

Jag tar nog en till.

-Vad är det? -Har du din cykel?

Ja.

Okej, kom med mig.

VATTEN- OCH ELVERKET STADEN LOS ANGELES

DISTRIBUTIONSSTATION NR 68

Herregud.

Har du nycklar dit?

Pappa jobbade på vatten- och elverket. Han hade nycklar till allt.

RAP:s kände nog inte till det eller så var det för djupt.

Vad gör du?

Litar på dig.

Kom.

Pappa ertappade dig.

Jag minns inget. Jag har...

Mrs Bowman?

Var är barnen?

De äter.

Det är så tyst.

En lugn miljö ger ett lugnt sinne.

Visst.

Tack för idag.

Ja, det är bra. Du kan gå.

Är allt okej, mrs Bowman?

-Vad menar du? -Du såg upprörd ut i morse,

som om nåt hemskt hade hänt.

Förstår inte vad du menar. Allt är bra.

Jag vill att du vet

att ert hem är en helig plats och att ert privatliv är viktigt för mig.

Det jag ser och hör hålls inom dessa väggar.

Tack. Det är bra att veta.

Vi ses imorgon.

Är det bara jag, eller är hon...

Totalt galen.

Barnen verkar älska henne.

Det gör de.

Vad är det för oljud?

Det är muren ovanför oss.

Kom.

Bram, det är min kusin Pedro.

-Vad hände? -Jag föll.

Den dumma stegen var våt.

Herregud.

Vad finns där ute?

Resten av världen.

Homeland, LA-blocket. Hur kan jag hjälpa er?

Är hon där inne ännu?

Hon försvinner i flera timmar när hon är på rolodex.

-Rolodex? -Vår databas.

Justin Albert Kim.

Han klarade tre veckor i lumpen i Coronado innan han bröt benet

och skrevs ut.

Jag har lyckats flagga flera intressanta ställen.

Det kanske inte är nåt, men vi måste följa strängen tills den bryts.

Han gillade simning,

biltävlingar och klassiska videospel.

Varifrån kommer allt?

Universumets stora mysterium

är inte varifrån vi kommer, utan vart vi är på väg.

Jag vill att ni besöker de här ställena för att se om ni kan följa honom uppströms

till cellen.

Ni två tar samlingslokalen. Jag tar ett inrikessäkerhetsteam

till bildelsstället.

Håll kontakt över radion.

Ser du?

Bra jobb leder till mer jobb.

Är uppgifterna på rolodexen nya?

Nej, de är från tidigare.

-Är det RAP:s teknik? -Jag vet inte.

Har du nånsin sett en?

Snyder har, påstår han.

Tror du att Phyllis har sett en?

Sett en?

Hon kanske är en.

Oj oj.

Jag saknar sport så mycket att jag kunde se repriser på synkroniserad simning.

Vi är på rätt ställe.

Titta på det här.

Ljudisolering.

För vadå?

Skjutövningar.

Det här är Dagger 2-1!

Vi beskjuts av fienden!

Vi behöver inrikes-QRT hit nu!

Vad gör ni? Will!

Jäklar.

Är du okej?

Ja.

Jag har överlevt 30 år i jobbet för att jag inte sprungit mot kulor!

Bra poäng. Vad har du?

Se på det här.

Ja. Är det inte fint?

Äntligen är vi hemma.

-Hur länge har ni gått dit? -Sex månader.

Man klarade sig inte på våra ransoner.

Min pappa är borta och min mamma kan inte jobba,

så min kusin och jag började ta saker från andra sidan.

Alla människorna då?

Det finns inga människor. Det är...

...helt tomt.

Du, Bram,

lova mig att inte berätta om idag för nån.

Självklart, aldrig.

Bra, för du är min nya partner.

Hälften av vår beväpning...

...borta.

Var det hennes man själv?

Så sa Greeley.

Jag trodde att det skulle ta ett år

för kontraupproret att nå den här nivån.

Vi måste stänga ner honom.

Vi har aldrig haft nån så långt inne tidigare.

Vill du bara ta bort det?

Okej.

Berätta för Katie

att matten här är enkel.

Hennes information måste uppväga det hennes man gör mot oss.

Jösses, du skrämde mig.

Jag har massor att göra före...

Jag vill att du hör det här.

Quayle är rasande.

På mig?

Wills team slog till mot vår arsenal,

tog hälften av våra vapen.

-Blev det... -Skjutande? Ja.

Inga dödsoffer.

Hur hittade de den?

Jag vet inte.

Men om Will hade kommit dit några timmar tidigare

hade han ertappat hela cellen.

Hör på mig.

Will kan vara en av två saker för oss.

En tillgång eller en risk.

Med dig ombord är han en tillgång, men om du inte är...

Nej.

-Nej... -Se inte förvånad ut, Katie.

Will satte sig själv i fara

då han tog jobbet, precis som du.

Jag ville aldrig att det skulle gå så långt.

Men kan du inte ge bättre information

måste Will bli mycket sämre på sitt jobb.

-Hur mår alla? -Skål!

-Öl. -Öl? Här är det.

Den här bjuder huset på. Du kan betala för ölen.

Redo? Ett, två, tre.

Verkligen?

-Vill du ha en till? -Ja.

Varsågod. Den är till dig. En sån till.

Tack så mycket.

Skål!

Jag tar det.

Tack. Du måste hälla det tillbaka...

-Hej. -Du kom ändå.

Tror du att jag skulle missa chansen att dricka offentligt

för första gången på elva månader?

-Vad vill du ha? -Ge mig en bärs.

Okej.

Och det här är nog den underbara frun, eller kanske du hyrt en supermodell

för tillfället.

Han är precis som du sa. Full av skit.

Jag gillar henne.

Det är fullt här.

Det är det ända till utegångsförbudet.

Jag vet inte. Jag behöver nog några dörrvakter,

om du inte tror att jag och mina vapen klarar det.

Du verkar ha det under kontroll.

God afton, alla!

Välkomna till Yoknapatawpha!

Jag övade hela morgonen,

så därför är det alltid Yonk för mig.

Jag ville personligen titta in och säga

hur stolta vi är över att ha Yonk

öppen igen och bidra till samhället ännu en gång.

Den här institutionen är ett annat bra exempel på framstegen

vi gör i Los Angeles-blocket,

när lag och ordning är återställda.

Var säkra på

att det här stället är viktigt i övergångsmyndighetens

långsiktiga planer,

så vi ska hålla ögonen på det för att försäkra oss om

att allt framskrider så smidigt som möjligt.

För Yonk

och tio år till av öl, bourbon och framgång.

-Skål. -Alan Snyder, trevligt att träffas.

Trevligt att träffas.

Som utlovat. Vad tycker du?

Jag sa ju att ni skulle göra nästan vad som helst för ett glas.

-Bara en del av det som gör oss mänskliga. -Kan jag fråga nåt?

-Visst. Vad är det? -Vad är ditt intresse i det här?

I min värld

finns många olika teorier om styrelseskick.

Jag tror att ett mjukare grepp är effektivare.

Ingen kan förändra vår aktuella situation,

den är obeveklig, så i stället måste alla försöka

uppskatta de goda sakerna.

Staden är renare och tryggare än den nånsin varit,

ingen oro för terrorism eller arbetslöshet.

Man kan till och med ta en buss och komma vart som helst på 20 minuter.

Att ta tillbaka såna ställen är ett av sätten vi ger alla

nåt att satsa sin energi på. Det är bra för mig.

Det är bra för er.

Det är bra för alla.

Så skål.

Lycka till.

Bra!

Fint att se dig.

-Okej, vad vill ni ha? Är allt bra? -Öl.

Öl.

Hej.

Varför gömmer du dig här?

Du hade rätt, Will. Vi har svikit alla.

Jag saknar Charlie så mycket

att jag knappt kan andas, men det måste finnas ett annat sätt,

nåt där vi inte jobbar för Snyder.

Varifrån kommer allt det här?

Vad har hänt? Jag trodde vi var överens.

Vi rationaliserade,

men vi kan inte lita på honom.

Vi sålde våra själar

och vi får kanske aldrig nåt i utbyte.

Jo, det får vi.

Hör på,

du såg makten i ditt nya id.

Kanske vi använder det och smyger oss iväg till Santa Monica,

-hela familjen. -Och om det inte funkar?

Då hamnar vi alla på fabriken.

Sirak kanske har nya kontakter.

Vi försökte det! Vi har försökt allt!

Hör på,

det tar livet av mig att jobba för de jäklarna,

men Snyder gillar mig och jag lär mig saker.

Saker som kan hjälpa oss.

De har all möjlig information från före ankomsten.

Min chef är en mästare på att sätta ihop det.

Lyssna på mig!

Om jag kan komma på hur det funkar

kan vi använda det.

Kan du använda det till att hitta vår son?

Ja!

Men det är bara första steget.

Du måste lita på mig.

Jag vet vad jag gör.

Jag har funderat på säkra huset vi slog till mot.

Vad är det med det?

Jennifer kom väldigt snabbt till det andra stället.

Tänker du på läckan ännu?

Nån kanske talade, men det var inte Jennifer.

Hur vet du det?

Du och jag är realister.

För såna som oss är jobbet bara ett medel för att nå målet, men Jennifer

är en sann troende, min vän.

Var du LAPD?

San Francisco.

När jag pensionerade mig köpte jag och min andra fru

ett fint litet ställe uppe i Big Bear, en mysig liten stuga.

Tänkte på det stället i 30 år medan jag löste fall.

Till slut byggde jag mig ett hus. Jag sågade varje skiva, slog in varje spik

och bodde där i fem år.

Så går diskmaskinen sönder, behöver en ny vridkrans.

Närmaste ställe med delen på lager fanns i Los Angeles,

så jag tänkte ta det på en dag. Komma ner och äta lite tacos.

-Sen... -Ankomsten.

Visst fan.

Så du säger att du sitter fast här och jobbar för ockupationen

på grund av din diskmaskin.

Se till att det står på min gravsten.

-Bjuder huset? -Nej.

En dollar brukade knappt räcka till jukeboxen här inne.

Jag kan vänja mig vid de här priserna.

Jag vet hur de kom till Justin och arsenalen så fort.

De har en enorm databas av information

och de har en kvinna som kan använda den.

Vem är hon?

Först vill jag göra ett avtal.

Min man får aldrig nånsin skadas.

Du har mitt ord.

Översatt av: Sören Forsman

Stöd oss och bli en VIP-medlem för att ta bort all reklam från www.OpenSubtitles.org