Original subtitles

-Men vi behöver inte gå in nu. -Du är så jävla jobbig!

Stanna! Polis!

Iris...

Nej!

-Hej, Tove. -Tror du att jag är helt jävla dum?

-Va? -Urnan. Jag vet att du tog den.

-Du har inte mer rätt till den än vi. -Lägg av.

-Nej! Jag kommer ringa polisen! -Ja, gör det. Hälsa från mig.

Du är en jävla ego...

Tåget fortsätter mot Simrishamn. Det är vår slutdestination.

Nästa stopp: Ystads station.

-Var fan är vi? -Du håller den uppochner.

Du är ju efterbliven. Ge mig den bara!

-Vi ska ditåt. Eller? -Vad då "eller"? Jag vet väl inte.

-Fuck det här. -Vart ska du?

-Tillbaka. Jag pallar inte mer. -Vi har ju bara två kontroller kvar.

-Så vi gjorde detta i onödan? -Ja!

-Lämnade du henne bara? -Ja, jag frös.

Jag sa ju att ni skulle hålla ihop.

Det är Zarah. Jag kan inte svara. Lämna ett meddelande.

-Okej, var exakt lämnade du henne? -Jag vet inte.

Skärp dig nu, Vera! Hon får inte försvinna. Hör du det?

-Kan du titta på kartan igen? -Där, kanske.

-Iris Broman, sa du? -Ja.

-Då får jag be om din legitimation. -Ja.

Jag vet, jag ser inte klok ut, men det är jag.

Det finns ingen med det namnet.

Jo, jag står ju här. Jag är ny chef för Kalla fall.

Jaha. Då får jag ringa.

-Hej, Iris. Välkommen. -Hej.

Jens Mikaelsson. Du kommer inte ihåg mig.

-Jo... -Nej, det gör du inte.

Vi träffades på en konferens i Köpenhamn. Det är väl två år sen.

Du höll ett intressant föredrag om kriminella nätverk.

-Ja, just det. -Vi är jätteglada att du börjar här.

-Jag är också jätteglad. -Vi fick precis ett nytt fall.

Det verkar vara ett av våra. Jag var på väg ut.

Jag kanske... Är det okej om jag följer med?

-När kom du ner? -Igår kväll.

-Var bor du, då? -Jag lånar ett hus utanför Ystad.

Jaha, tjusigt!

-Fucking jobbiga jävla dampungar! -Alltså, jävla barn! Det räcker!

-Kolla vilka jävla dampungar de är. -Vera...

-Jag känner lajksen rulla in. -Ja, hundra procent.

Oh my God...

Jag fattar inte hur de tänker. Hur funkar de?

De ser en död människa, och det första de gör är att ta en bild.

De hade tagit bort den nu, men den hade delats 150 gånger-

-så det är väl bara en tidsfråga innan journalisterna ringer.

De jävlarna...

Hallå. Hej.

-Hallå, Tomas! -Tjena, Jens.

Stämmer.

-Hallå. -Tjena.

Det här är Iris Broman, vår nya chef.

-Hej. -Hej. Trevligt.

-Vad vet vi? Man eller kvinna? -För tidigt att säga.

-Inget som kan identifiera personen? -Nej, tyvärr, inte än.

Men kraniet har sprickor som tyder på flera hårda slag.

-Det är knappast en fallolycka. -Okej.

Vad skulle du säga rent spontant? Hur länge har det legat där?

Det blir en ren gissning. Jag skulle säga mellan 15 och 20 år.

-Vet vi nåt om åldern? -Ung, i 20-årsåldern, skulle jag tro.

Polisen har bekräftat att man funnit en kropp i skogen utanför Klagshamn.

Det var några skolelever på orientering som hittade kroppen.

Polisen misstänker mord, men vill inte gå in på detaljer.

Här bor vi.

-Hallå, Nina. -Hej!

Nina Malek, analytiker. Trevligt att träffas.

-Hej. Iris. -Kul att du är här.

Jag har kollat upp försvunna personer i området. Vi har tur.

Det finns bara en person försvunnen i det här området.

En Benjamin Serén.

Han försvann den 29 maj 2004. Ärendet lades ner 2008.

-Och han var 16 år? -Ja, precis. 16 år.

Ja, jag ska hämta... Det är inga problem. - Hej.

Kerstin Julin. Hon jobbar med oss.

Det var Kerstin som höll i fallet.

Jag har gjort i ordning ett ärenderum.

Ja, det är Iris. Jaha. Ja, då kommer jag ner.

-Hej, hej. -Hej.

-Är du ansvarig för kalla fall? -Ja.

Det är Benjamin, va?

-Vem är du? -Förlåt.

Fredrik Serén. Jag är Benjamins pappa.

-Ni hade hittat en kropp... -Ja, men vi vet inte vem det är än.

Benjamin försvann i det området. Det måste vara han.

Finns det nån chans att jag kan få se kroppen?

Det kan ta tid att få fram en identifikation.

Jag har alltid känt att det inte var nån olycka.

Att det är nån som har gjort det.

När jag passerar stället där ni hittade cykeln-

-känner jag att nånstans där ute finns det nån som är skyldig.

Jag förstår hur du känner.

Men som sagt, vi vet inte vem det är än.

Jag går inte härifrån.

Inte förrän du säger att ni tar upp fallet igen.

Jag ska göra allt jag kan. Jag lovar.

Lovar? Det har jag hört många gånger. Det betyder ingenting.

När jag säger att jag lovar, då lovar jag.

Kul att vara här. Vi kan ju ta det praktiska senare...

Råbollar, någon? Jag har gjort dem själv. De är dögoda.

-Jamen...tack. -Det är bra, tack.

-Nej, tack. -Hör ni...

Benjaminfallet. Han försvann alltså i samma område-

-som kvarlevorna hittades på idag.

Då är det det vi har att gå på tills vi har en identifikation.

Det kan ta sin tid. Kalla fall är ju inte prio ett precis.

Nej, men då använder vi den tiden.

Det finns ju andra tekniska möjligheter idag.

-Och Missing People fanns inte då. -Precis.

Kerstin, du som hade hand om fallet, kan inte du berätta lite?

Visst. Benjamin hade varit på fest i Malmö och var på väg hem på cykel.

Men han kom aldrig hem.

Cykeln påträffades vid en skogs- parkering mellan Malmö och Klagshamn.

Utan en kropp kunde vi inte påvisa brott.

Inga spår ledde nånvart.

Därför tog jag beslutet att ärendet skulle startpärmas.

Ja, vi kom inte längre, helt enkelt.

Åsa, din man är här. Han väntar i foajén.

-Sa du att du var min man? -Hej. Förlåt, det var dumt.

-Vad vill du? -Det gäller Benjamin.

-Nej, Fredrik! -De har hittat en kropp.

-Det är en ny polis nu som lovade... -Men sluta!

Du kan inte bara komma här och dra upp allting igen.

Åsa, nu kanske vi kan få till en riktig begravning.

För sista gången: Jag vill inte se dig här igen!

Jag vill inte att du söker upp mig över huvud taget. Fattar du det?

Fredrik Serén, Benjamins pappa, kontaktade mig idag.

Redan? Den galningen. Han ringde minst en gång i veckan-

-för att höra om vi hade kommit nånvart, år efter år.

Ja, det kan man ju förstå.

Men vi vet ju inte om det är Benjamin vi har hittat.

Nej, men om det är Benjamin så vet vi nu att det inte var en olycka.

Enligt teknikerna hade offret fått flera hårda slag mot huvudet.

Så fanns det nån i den förra utredningen som kunde ha motiv?

Hade ni nån misstänkt?

Ja, det fanns en kille. Alex Persson.

Han var på festen, men blev utslängd efter ett bråk med Benjamin.

-Vad bråkade de om? -Ingen visste.

Men flera vittnen på festen hörde att de bråkade.

Men det spelar ingen roll.

Alex hade alibi. Han var hemma innan Benjamin lämnade festen.

Det blev bekräftat av hans pappa också.

Några fler misstänkta?

Allt står här. Och ni kan ju se förhören också om det roar er.

Ja, det gör det så klart.

Jag kommer!

-Hej. -Varför har du ingen nyckel?

Jag glömde dem, sorry. Men jag har med mig en present.

Jag sätter dem i kylen om inte du vill ha en direkt.

-Jag väntar tills de har kallnat. -Fan, farsan...

Har du inte fixat din jävla tröskel än?

Tack, jag klarar det själv nu. Tack!

-Förresten, jag tar en med en gång. -Ja, såklart.

-Var har du pappren? -I korgen.

Det är ingen idé, det där.

-Du har rätt till stöd. Du är ju... -...rörelsehindrad. Inte invalid.

De måste oavsett fixa lägenheten.

Jag hörde på radion att de har hittat ett lik utanför Klagshamn.

Sånt bryr de sig om, polisen.

Ett gammalt, ruttet lik.

Men den jäveln som sköt mig i ryggen...

Det fallet... Det fallet har de lagt ner.

-Ja, det är Alex. -Jens Mikaelsson från polisen.

Vi skulle vilja prata med dig om Benjamin Sirén-fallet.

-Kan du komma in till oss? -Javisst. Imorgon vid tolv?

Ja, det blir jättebra. Du är välkommen. Hej.

-Vem var det? -Det var bara jobbet.

En som ville byta pass.

Édith Piaf est une légende française-

-dans tout le monde. "Non, je..." Hallå! "Je ne regrette rien."

-Vera? -Va? Alltså, jag fattar inte.

-Kan du inte prata svenska? -Jamen...

"Je ne regrette rien." "Jag ångrar ingenting".

Jag menar... Hallå! Ska det vara så svårt att fatta eller?

Hillevi. Jag har ont i huvudet. Det var jobbigt att hitta ett lik.

-Vi kanske behöver krishjälp. -Jag vill gå hem.

-Jag med. -Visst, vet ni vad?

Bara gå. Lektionen är slut.

-Får vi sluta? -Fan, vad skönt!

Benjamin Serén försvann ju i det här området 2004.

-Kan det vara han? -Vi väntar på identifikation.

Men Benjamin-fallet är självklart intressant-

-eftersom det är samma område.

-Tror ni att ni kan klara upp det? -Ja, det är klart att vi hoppas det.

Det finns helt andra tekniska möjligheter idag.

Vi vädjar till allmänheten att komma in med tips-

-om nån har hört eller sett nåt i det här området.

Kommer folk ihåg efter så lång tid?

Ja, när det har gått en tid händer det nåt.

Folk kan vara beredda att prata om saker man tidigare inte har velat.

Så de eller de som är skyldiga ska inte känna sig säkra.

Mord preskriberas ju numera aldrig, så vi ger oss inte-

-förrän vi har hela sanningen. Tack.

Iris! Hur går det med utredningen av mordet på din man i Stockholm?

-Vad är det för jävla fråga? -Har ni några nya spår?

Det är inte min utredning.

Men gärningsmännen går ju fria. Hur känns det egentligen?

Iris?

Iris?

-Hallå! -Hej, hej!

-Hej. -Hej.

-Ännu en jävla dag? -Ja...

Jag såg att några elever på din skola hade hittat ett lik.

-Ja, det var under orienteringen... -Var du där?

-Såg du liket? -Sluta nu. Jag orkar inte.

Okej. Förlåt.

Men du kan väl ställa in i diskmaskinen åtminstone?

-Det är rent. -Men då tömmer man väl?

-Hinner inte. -Vart ska du?

-Ut. -Du är ju ute varenda kväll.

Va? Kan du inte vara hemma nån kväll och bara kolla en film med mig?

Mamma, du måste verkligen skaffa dig ett eget liv.

Och byt jobb!

Benjamin ringde hem klockan kvart i ett på natten.

Varför ringde han?

Han sa att han var på väg hem.

Så du hämtade honom inte? Fast du hade lovat?

Nej, det gjorde jag inte. Jag borde ha gjort det. Jag vet.

Hej!

-Jag ville bara höra hur du har det. -Bra.

-Hej, Iris! -Vad gör du? Klä på dig, Didier!

Ja, jag ska.

-Förlåt. Hur har du det i huset? -Det är bra.

-Lugnt och skönt, förutom mössen. -Jag vet.

Det är nåt byggfel. Var det många?

-Ja, det kan man säga. -Skitäckligt.

-Är du inte rädd när du är ensam? -Nej.

Jag har ju skyddade personuppgifter. Det är inget du behöver oroa dig för.

-Okej, bra. -Hur är det hos er, då?

Det är kaos, som vanligt.

Barnen har haft magsjuka och löss samtidigt.

Didier jobbar hela tiden och vi har en ny au pair, Marit.

Hon är deprimerad och gömmer sig för mig hela tiden.

"Åh, Kattis, det är så mörkt, jeg vill ikke leve lengre."

"Kan du göra en kopp varm sjokolade?"

Det känns som om det är jag som jobbar för henne, typ.

Jobbigt. Men behöver du verkligen en au pair, då?

-Eller har du fått ett jobb? -Nej, jag har inte fått jobb.

Och ja, jag behöver... Alla har en au pair här. Vad menar du?

-Var det nåt mer? -Det var du som ringde mig.

Vad äter du?

Kladdkaka från frysen, fick jag inte det?

-Hur mycket har du ätit? -Två bitar. Vad då?

Oj...

Du kanske inte ska äta mer. Det är...

Det är en...extra rolig kaka, kan man säga...

-Vad är det i? -Det är en weed brownie.

Vad fan? Du är ju inte klok!

Förlåt. Jag glömde helt bort att den låg kvar.

-Jag ska ju jobba imorgon! -Det är toklugnt.

Du kommer på din höjd kanske bli lite trött och somna. Det är superlugnt.

Gå och lägg er!

-Nej! -Didier! Didier? Marit?

Förlåt, jag måste lägga barnen. Men ring om du känner dig ensam.

Du får gärna låna bilen. Nycklarna hänger i hallen. Vi ses i sommar.

Puss, love you, hej då!

Stanna!

Glad påsk! Vi vill ha godis!

-Va? -Glad påsk! Vi vill ha godis!

-Jag har inget godis. -Kan vi få pengar, då? Swisch?

Hör ni inte vad jag säger? Gå nån annanstans!

Helvete!

Nästa stopp: Malmö Central.

Flytta på dig!

Du! Stanna!

Vad gör du? Vad håller du på med?

Förlåt. Jag trodde det var nån annan. Jag ber om ursäkt. Förlåt.

-Vad tycker ni om Siri egentligen? -Iris, menar du?

-Ja. -Jag gillar henne.

Ja, det gör jag med.

Ja, ja... Men frågan är hur hon mår. Vad tror ni?

Hade det varit jag, hade de fått sätta in mig på psyket.

Förlåt att jag är så sen. De där tågen är alltid försenade.

Här är listan som du bad om.

-Jag har skickat den på mejl också. -Bra. Tack. - Då drar vi.

-Är det samma hus som de bodde i då? -Ja, tydligen. Här bodde Benjamin.

Han fyllde ju år förra veckan. 34. Det är helt absurt. En vuxen man.

-Vill ni ha en bit tårta? -Tack, jag hoppar.

Den har stått i kylen hela tiden. Du?

Typiskt, den ser god ut, men jag har precis ätit frukost.

När man tar upp ett gammalt fall är det som att börja om från början.

Så...hur var Benjamin som människa?

Han var snäll. Duktig. Lite tystlåten, kanske.

Introvert, sa lärarna i skolan, men...skötsam och omtyckt.

Mmm. Och när var sista gången du såg honom?

Han...skulle ju på klassfest i Malmö.

Klockan var...strax innan sex.

Jag minns att jag frågade om han trodde att han skulle bli sen.

Det visste han inte.

Hur var er relation?

Den var bra.

Eller... Ja, vi bråkade ibland.

Men det gör väl alla föräldrar med sina barn.

Enligt samtalslistan ringde Benjamin hem kvart i ett på natten.

Vad ville han då?

Han sa att han var på väg hem.

Vad hände sen?

Jag gick och lade mig och somnade.

Och så vaknade jag inte förrän nästa dag klockan elva.

Jag trodde att Benjamin hade kommit hem och låg och sov.

Och det var först då du förstod att han aldrig hade kommit hem?

Ja.

Då ringde jag Åsa.

Och sen ringde jag er. Polisen.

-Han var intresserad av fjärilar? -Nattsvärmare.

Det var han och jag som höll på med det.

Tills han fick andra intressen.

-Vad då för intressen? -Alltså... Jag vet faktiskt inte.

-Tack för att du kunde komma, Alex. -Inga problem.

Det gäller Benjaminfallet, som du känner till.

Du och Benjamin, var ni vänner?

Ytligt.

-Hur kände ni varandra? -Vi hängde i samma kretsar, typ.

-Hur var han då, Benjamin? -Som de andra. En snobb.

-Ändå hängde du med honom? -Ibland hamnade vi på samma fester.

Jag fattar.

Det finns vittnen som säger att du och Benjamin bråkade.

Det får du nog fråga dem om. Det kommer inte jag ihåg.

Du fick villkorlig dom för ringa narkotikainnehav för ett år sen.

Ja, men det var ett år sen. Jag har lagt av med sånt där.

-Vad bra. -Men då, när du var på festen...

-Sålde du droger till Benjamin? -Nej. Vem har sagt det?

Det var kanske det ni bråkade om?

Nej, jag har aldrig sålt nånting till honom.

I de gamla förhören står det att du lämnade festen vid halv ett.

-Vad gjorde du sen? -Jag gick hem.

Min farsa var också hemma. Det har han väl också sagt?

Allt det här vet vi.

Alex var hemma redan innan Benjamin lämnade festen.

Vi kommer ju att prata med din pappa igen också.

-Ja, ja, visst. -Tack för att du tog dig tid.

-Vänta, ska jag hjälpa dig? -Ja, gärna. Tack.

-Oj... -Är allt det här Benjamin?

Yes. Och då är det här inte bland de största utredningarna som vi har.

Vi har 132 kalla fall.

-Oj. Har du jobbat här länge? -Två år.

Så...ja... Jag älskar mitt jobb.

När pratade du med Benjamin senast? Ta den tid du behöver.

I fredags, på eftermiddagen.

Jag ringde hem för att kolla om allt var okej.

Då var Benjamin sur på Fredrik.

-Sa han varför? -Nej.

Benjamins mamma? Ja, henne minns jag.

Min ena son var i samma ålder som Benjamin.

Hur är Fredriks och Benjamins relation?

Bra.

De bråkar ibland.

-Hur är din och Benjamins relation? -Vi bråkar aldrig.

-Har du barn? -Va? Nej, och det är självvalt.

Vet du om Benjamin har nån flickvän?

Jag har fyra barn. Och åtta barnbarn.

Jag är både farmor och mormor. Det är helt fantastiskt.

Grattis.

Tror du att hon har nåt med Benjamins försvinnande att göra?

Ja, jag försöker ju bilda mig en uppfattning om det.

Jaha, då ska inte jag störa.

Det kommer ju inte att ge nåt, mer än det vi redan vet.

Det får vi se.

En natt var jag borta. Fredrik, han lovade att han skulle...

-Allt är hans fel. -Vad menar du med det?

Jag förstår inte varför det här är så viktigt.

Jag har lämnat det bakom mig. Det har tagit många år.

Men kan det inte vara en lättnad att få reda på vad som hände?

Varför då? Benjamin kommer ju ändå inte tillbaka.

Men den eller de som är skyldiga måste ställas till svars.

Är ni säkra på att ni klarar upp det den här gången, då?

Vi har ju tagit upp fallet på nytt, så vi tror att det finns en chans.

-Tror? -Mmm.

I de gamla förhören antydde du att det var Fredriks fel-

-att Benjamin försvann.

Ja. Om jag hade varit hemma, hade det inte hänt.

Var var du, då?

Jag var med min väninna på hennes lantställe.

Över helgen var det tänkt, men... Ja.

Och Fredrik hade lovat att han skulle hämta Benjamin.

Du, den där bucklan på er bil... Hur uppkom den?

-Vilken buckla? -Det var en buckla på fronten.

Det minns jag faktiskt inte.

I rapporten stod det att du hade krockat med nånting-

-i ett parkeringshus. Det var några dagar innan...

Jamen då var det väl så. Vad spelar det för roll nu?

Jag måste ta det här.

Hej. Hur gick det?

Jaha, vad fint! Ja, jag kommer och hämtar dig.

Jag älskar dig med. Vi ses snart.

Hej, hej.

Det var min son Johan. Jag måste gå nu. Var det nåt annat, eller?

Jag tänkte fråga om du har några gamla filmer på Benjamin-

-som vi kan få låna.

Ja.

-Tack så mycket. -Tack. Hej.

Ja, jag hade nog också reagerat så. Försökt förtränga och gå vidare.

Men den där bucklan... Hade man inte kommit ihåg det?

-Jag hade gjort det i alla fall. -Jag med.

Benji, snälla, le lite.

Le lite. Du förstör ju allt när du gör så där.

När du blir äldre kanske du kommer att gilla att ha gamla filmer.

Grattis, min älskling! Så.

Ska du inte öppna det? Va?

-Vad är det där? -Vi har hämtat en sax.

Han behöver ingen sax.

Vad fan!

Jag har inget godis! Försvinn!

Hej! Vad är det som händer?

Det är bara moster Iris. Hon bits inte.

Okej, in med er. - Du bits inte, eller hur?

Vad gör ni här?

Tack, vilket varmt välkomnande till mitt eget hem!

Ni skulle ju komma först i sommar.

Ja, men jag tänkte att vi behövde lite semester.

Och du kanske behövde sällskap. Vi har ju inte setts sen begravningen.

Jag vill komma hit och ta hand om dig också.

Hjälper du mig med väskorna?

Herregud, vilken mardrömsflight! Jag har packat alldeles för mycket.

Vi ville bara se vad som fanns inuti.

-Förlåt. -Nej!

Stopp! Rör ingenting! Helvetes jävla skitungar! Försvinn!

Vad är det som händer?

-Ska jag hämta dammsugaren? -Nej, inte dammsugaren!

-Är det Christian? -Mmm.

Gud... Jag hade ingen aning om att du hade med dig urnan hit.

Jag tog den från Tove för att hon ville begrava honom i familjegraven.

Oj...

Jag köper en ny, en precis likadan. Vi löser det. Jag löser det.

Och så måste vi hitta nånting att lägga honom i nu.

-Går det bra med en plastpåse? -Ja.

Hej, du har kommit till Cecilia. Lämna ett meddelande efter pipet.

Hej, Cilla. Det är Åsa.

Det var längesen.

Jag skulle behöva be dig om en tjänst.

Ring mig, helst idag.

Hej.

Förlåt mig, Jesus. Förlåt mig mina synder.

-Du? -Ja.

Jag behöver komma i kontakt med en polis.

Säg att det gäller liket de har hittat.

Att jag vet vem mördaren är.

Textning: Åsa Tålig Iyuno