All language subtitles for Un.Anno.Una.Notte.2022.iTALiAN.DVDRiP.XviD

Denna film är baserad på
vittnesutsagor från de närvarande-

-på nattklubben Bataclan under
attackerna den 13 november 2015.

ONE YEAR ONE NIGHT

Vad gör du?

- Jag köper mat.
- Vi har aldrig handlat på nätet.

Tänk dig att folk får panik
och börjar plundra butikerna.

- Är du allvarlig?
- Eller om...

Vi kanske inte har lust att gå ut.

Vatten, kaffe, ris, mjölk och...
Nåt saknas.

- Vad är klockan?
- Jag vet inte. Tolv?

Har du sovit?

Ja, en timme eller två.

Jag älskar dig.

Jag behöver tre liv
för att svara på alla.

Varje gång jag blundar
ser jag hans ansikte.

- Har de gripit nån?
- Nej.

Framåt, framåt! Titta inte ner!

Ingen plåga ska nå dem. I dåraktiga
människors ögon är de döda.

Deras bortgång kallas olycka
och deras hädanfärd förintelse-

-men de är i frid.

Även om de har straffats,
så som människor ser det-

-har de rikt hopp om odödlighet.

Efter att ha tuktats något litet
ska de få möta stor godhet.

Ty Gud satte dem på prov
och fann att de var honom värdiga.

Som guld i smältugnen
prövade han dem.

Har du mer tvätt?

Har du mer?

Ramón?

Ramón.

Lugna dig. Andas.

Ramón, andas.

Ramón.

Ramón, säg nåt.

- Jag är på väg.
- Jag hör att du inte går.

Jag är där om fem minuter,
kanske åtta.

Lägg inte på innan du är ute.
Du hinner inte säga hej då till alla.

- Berätta nåt intressant, då.
- Vad vill du att jag ska säga?

Jag vet inte...
Känner du till monark-fjärilarna?

De är supermystiska, för de flyger
från Kanada till Mexiko över vintern.

Han är så irriterande.
Han är alltid sen.

Drick.

Två kvinnor och en man.
När vi var ihop frågade du aldrig.

Ja, jag har sett ditt mail.

Jag har börjat filtrera filerna.

Det är mycket snack
men lite verkstad.

Känner ni till Cybill Shepherd?
Hon gjorde en Shepherd-sandwich.

Jag bjuder på en öl. Jag bjuder på
tre om du vill. Eller tio!

- Skål.
- Jag känner mig utanför.

Skål. Kom igen.

Jag har testat, och det funkar bra.
Alla mina filer var okej.

Ring om du får problem.
Jag låter telefonen vara på.

- Väntar ni på nån?
- Du kommer alltid för sent!

Det är sexigt att komma sent.

- Kom igen, Jesse!
- Ja, sluta såsa runt nu!

- Folk från gymnasiet skriver.
- Du måste inte svara.

De vill bara ha skvaller.
De vet att du lever.

Hur tog dina föräldrar det?

Kan du inte sätta den på ljudlös?

- Har du berättat för dem?
- Nej. De kommer att reagera som dina.

De kommer att resa hit från Nice,
och jag orkar inte ta hand om nån.

Jag berättar när jag träffar dem.

Ja, jag har bara gjort dem oroliga.

Tänk inte för mycket på det.

Jag är fortfarande utmattad.

Vore det inte bra att komma bort från
Paris i några dagar. Vill du det?

- Ja.
- Utan telefoner.

- Jag kan inte resa bort bara så där.
- De skulle nog förstå.

Ja, självklart.
Men jag kan inte göra så mot dem.

Det är ett helvete när nån är borta.
Vi är så få.

Jag tror att jag ska säga
att jag inte kommer in på ett tag.

Det jag gör påverkar ingens liv.

- Du måste inte följa med mig.
- Jag måste ju gå ut nån gång.

Har du nycklarna?

- Gå in, du.
- Vad är det?

- Råttan.
- Va?

Råttan.

Du har blivit beskjuten,
men du är rädd för en råtta?

Ja, jag kan inte relativisera.
Kom igen, nu.

- Ska jag öppna?
- Ja.

Vad dum du är.

- Är den där?
- Nej.

Kom igen! Skynda på!

- Jag vill gå härifrån, nu.
- Det är inte möjligt just nu.

Tror ni att jag är farlig?
Är det för att jag är arab?

Nej, det kan vara farligt för dig.
Vi är på beredskapsnivå fem-

-och då får en minderårig
inte gå runt själv i Paris.

- Vad har det med oss att göra?
- Ingenting, som sagt.

- Ni döljer nåt för oss.
- Men hon får gå ut, eller hur?

Titta på dig och titta på mig.
Vem tror du att de kommer stoppa?

- Jag måste verkligen gå ut.
- Varför då?

- Han ska köpa en bil.
- Tycker du att det är kul?

Är problemet
terroristerna eller polisen?

Problemet är att det är
farligt för er där ute just nu.

Tycker du att det är rättvist?
Vad tycker du?

Det handlar inte om rättvisa.
Vi skyddar er.

- Mot vem? Fransmännen?
- Mot allt, slutdiskuterat.

Vi får väl se vad fransmännen
hittar på om oss nu.

- Vem tror du att du är?
- En nolla, som du.

De skiter i oss.

- Det fick mig att gråta.
- Du gråter ju jämt.

Om det hände oss
skulle alla skita i det.

Om du fortsätter
kommer du inte att få gå ut alls.

- Ska jag stanna här dygnet runt?
- Ja.

Vad är er lösning, då?
En bak-workshop?

Han får gå ut, för han är vit.

- Chefen!
- Hon reser sig, nu händer det nåt.

- Vem pratar du med?
- Dig.

Skål för oss!

Mår du bra?

Vad står det?

- Vad står det?
- Han frågar vad det står.

Mariachis de la Nada.

- Det är ett band.
- Jag vill ha.

- Ursäkta? Vad vill han ha?
- Honom eller t-shirten?

- Nej, det är min öl.
- Låt honom.

- Börjar han gråta nu?
- Ha en trevlig kväll, monsieur.

- Han är verkligen helt borta.
- Han håller inte länge till.

- Ska vi inte gå dit bort?
- Det är förbjudet.

- Vi ser ju inget här.
- Om du inte ser, så gå då.

Du har ju alltid tur.
Jag står här med mina vänner.

- Hej, Ramón.
- Hej.

- Mår du bra?
- Ja, och ni?

Allt är bra här,
så ta det lugnt, du.

Fusionen har gått bra.
Alla är glada, så utnyttja det.

Ingen är oersättlig. Inte ens du.

Tack, det tar jag som en komplimang.

Säg till när du är tillbaka bara,
så kan vi planera mötena.

Jag hade lagt ditt på onsdag,
men jag kan flytta på det.

Det viktigaste är
att du tar igen dig.

- Det är prio ett.
- Du kan höra av dig senare.

Oroa dig inte. Jag skjuter på det.

Vi har bara en liten grej.
Det handlar om Glutsa-affären.

Vi skulle behöva jobba på den idag.

Var är den? Har Jean den,
eller kan du skicka den till oss?

- Jag skickar den till er.
- Härligt.

- Perfekt. Tack så mycket, Ramón.
- Det var så lite.

- Hej så länge.
- Ta hand om dig.

Ni också.

- Hej, Rachid.
- Hej. Hur är det?

- Jag tar ett paket cigg också.
- De vanliga?

Skorna. Kollar ni dem också?

- Hej. En biljett, tack.
- Åtta euro.

Varsågod.

- God dag, monsieur.
- Tack.

- Något annat?
- Nej, tack.

Nej, jag vill gärna avsluta
med äggröra, tack.

- Upptaget.
- Lås upp dörren!

Det är upptaget.

- Öppna!
- Det är upptaget.

- Mår du bra?
- Ramón? Ramón!

Vi använder det här på sommaren.
Nu använder vi det med alla fönster.

Här är toaletten,
som du delar med fyra andra tjejer.

Och det här är ditt rum.

För att du inte ska vara helt ensam
delar du med Djenebou.

Hon är jättesnäll.

- Tycker du om det?
- Ja.

- Är allt som det ska?
- Ja.

Om det är nåt kan du prata
med mig, Aïcha eller Claire.

Vi har bra stämning här.
Det är rätt mysigt.

Jag hämtar dig om en kvart
så kan vi äta nåt tillsammans.

Vad är det?
Jag tog emot en ny tjej.

Nej, jag kan inte svara. Vad?

Jag förstår inte vad du säger.
Prata långsammare. Var är du?

Vad är det som händer?

- Vilket tid det tog.
- Jag slutar om två timmar.

Förstod du inte
att jag behövde dig direkt?

- Vad är det?
- Jag kan inte ta mig härifrån själv.

Ta mig i handen. Allt ordnar sig.

Vi är snart framme. Jag är här.
Det är en panikattack. Den går över.

- Är det långt kvar?
- Tio minuter, har jag sagt.

- Mår er vän dåligt?
- Nej, det är en ångestattack.

- Har ni en plastpåse eller nåt?
- Nej.

- Får jag ta den här?
- Stäng dörren!

- Stäng dörren!
- Jag dör!

- Stäng dörren.
- Ja, han stänger dörren. Sluta!

- Ni måste lugna ner er vän.
- Förlåt. Får jag ta den här?

- Jag tar bort...
- Ska han kräkas?

Koncentrera dig. Andas lugnt.

Ett, två, tre, fyra.

Och så andas du in.
Ett, två, tre, fyra.

Ramón, sluta! Ramón!

'Grattis.
Du har återvänt till livet.'

Den här är otrolig.

En filosof-jävel.
'På grekiska betyder kris möjlighet.'

- Vilken fräckhet.
- Så pretentiöst.

'Gud skriver rakt
med krokiga linjer.'

- Skratta inte, det är från en faster.
- Jag fattar inte.

'Gud skriver rakt
med krokiga linjer.'

- Ni är så elaka.
- Över 20 'du måste gå vidare'.

Den och 'livet går vidare'
ger bara en halv poäng.

'Arbeta och var produktiv.'
Kapitalismen sover aldrig.

Jag har den bästa.
Det är från min chef.

'Det som inte dödar dig gör dig
starkare.' Och 'Churchil' med ett L.

Är han din chef?

Jag har den spanska versionen
från en spansk vän.

'Aj! Jag är ledsen.
Det som inte dödar dig fetare.'

Vad betyder det?

'Det som inte dödar dig
gör dig fetare.'

- Säger ni så?
- Vi älskar att äta.

Och han skickade emojin
med händerna i luften.

- Är ni redo?
- Kom igen.

-'The show must go on.'
-Vem har skickat det till dig?

- Fantastiskt! Det är en pärla.
- Den var härlig.

- Nej, den är hemsk.
- Första pris!

Ta några av dina, nu.

- Jag har inga.
- Det kan väl inte stämma.

Jag har inte fått några sms.

- Hur kommer det sig?
- Jag har inte sagt det till nån.

- Titta inte på mig så där.
- Varför då?

Så att de kan säga
'the show must go on'?

- Har du inte sagt det på jobbet?
- Nej.

Välkommen till livet.
Jag klarar mig fint själv.

- Vilken kvinna.
- Min flickvän är en jävla cyborg.

- Dra åt helvete.
- Ringer det på dörren?

Hej.

Hur är det?

Så vacker du är.

Vad tung du är!

- Vi måste gå.
- Nej, hon vaknar inte. Stanna.

Hit men inte längre.
Annars måste vi få följa med.

Det är okej.
Jag har känt henne längre än du.

Vad då?

Vad gör du?

Sluta.

Love, love, love, love.

- Hejsan.
- Vi är som barn.

- Varför säger dulove?
- För att jag älskar er.

Intelove. Hat.

Hate, intelove.

Nästa gång slår jag ihjäl dem.

- Vad är det han säger?
- Jag behöver hatet.

- Jag är dödstrött på kärlek.
- Det ordnar sig, vännen.

Det ordnar sig.

Det var en kille på Facebook.

De dödade hans fru på klubben.

Han sa:
'Terroristerna får inte mitt hat.'

Ja, jag såg det.

- Det var vackert skrivet.
- Vackert?

- Ja, jag läste det också.
- Det är inte sant!

De dödade hans fru!

Självklart får de mitt hat.
Jag svär på att de får mitt hat.

- Jag ska skära halsen av dem!
- Av vem? Alla araber?

- Inser du vad det är du säger?
- Vad då?

Vad är det med araberna?

- Inte alla araber är terrorister.
- Det sa jag inte heller.

Om du är så full
att du inte förstår...

Jag är själv arab.
Det är hälften av alla spanjorer.

Är jag terrorist?

- Du svamlar, Carlos. Lugna dig.
- Ni drar alltid in oss era krig.

- Kompis... Love...
- Rör mig inte. Sluta!

- Men för fan! Lugna ner dig!
- Lugna dig.

Det är inte konstigt att du...

Jag kan inte ta tunnelbanan.

Ser jag nån som ser arabisk ut
så skiter jag på mig i skräck.

Och så måste jag ut.

Jag är inte rasist.
Jag är inte rasist, jag...

Jag var säker på att han skulle
döda mig. Jag vet inte varför.

'Jag kommer att dö här, idag.
Det är över.'

Jag kände mig redan död.
De dödade oss.

Sluta, sluta, sluta.
Vi lever. Vi lever.

- Ja.
- Vi lever.

- Ja.
- Vi lever.

När jag var där, i folkmassan-

-kändes det som om jag
kunde undvika kulorna.

- Vad då? Undvika kulorna?
- De dödade oss inte.

- Vi är odödliga.
- Nej.

Carlos... du räddade mitt liv.

Minns du inte det?

- Nej, jag är en fegis.
- Säg inte så.

Jag är en fegis.
Jag visste inte det.

Hade det inte varit min tur
att ha Julie hade jag brutit ihop.

Att se er gör ont.
Jag ville inte att ni skulle komma.

- Tror du att vi ville komma?
- Hon insisterade.

Jag vågar inte gå ut på kvällen och
Ramón tror att han ska dö varje dag.

Men vi kan väl inte ge dem
den tillfredsställelsen?

Du är inte den enda.

Jag kan inte sluta tänka på
en av dem som sköt på oss.

Han hade rakat huvud.

Hans ansikte...

När jag skulle lämna
mitt vittnesmål på polisstationen-

-frågade polisen mig om han var arab.

Ja.

'Det vet jag inte', sa jag.
Han insisterade.

Och jag sa igen: 'Jag vet inte,
men jag kan teckna honom åt dig.

Jag minns precis hur han såg ut.

Varenda detalj. Men hur skulle jag
kunna veta var han kommer ifrån?'

När jag läste vittnesmålet
hade han skrivit:

'Smal, skallig, arab.'

Jag var så utmattad
att jag bara skrev under.

Vi såg alla saker vi inte borde
ha sett. Jag minns en kvinna...

Förlåt, men jag vill inte veta
vad du såg, Lucie.

Men låt henne prata, nu.
Hon vill ju berätta nånting.

Jag har ingen lust att få in
ännu mer skit i min hjärna.

Det är inget personligt, Lucie.
Det är inte för att vara elak.

Det är bra att dela upplevelser.

Ja, kanske. Men jag vill hellre
dela en flaska vin. Vem vill ha?

Vad pratar du om?
Du måste ju också ha sett nåt.

Nej, Jag gick direkt
och såg ingenting.

- Ser du nåt?
- Va?

- Vad är det som händer?
- Två män skjuter.

Ner.

Han laddar om! Spring!

Släpp förbi mig!

Backa!

Fort! Ut med er!

Man kommer inte ut här.

Jag hoppas att den går över.

Vi är snart färdiga.

Ska vi ta ett glas sen?

Nej. Ramón väntar på mig hemma
och jag är dödstrött.

De här håller dig vaken.

- Jag tar inte sånt.
- Céline, den nye har kommit.

- Vad heter han?
- Ahmed.

Hej, Ahmed. Jag heter Céline.
Trevligt att träffas.

Du kan ta dina saker,
så visar jag dig runt.

De andra är tillbaka om en timme.
Vi har uteaktiviteter varje dag.

Du får dela rum med Yvraime.
Han är schyst och hjälper dig.

Förstår du vad jag säger?

Ja? Då kan du väl svara.

Här är din säng.
Måste du följa efter oss?

- Jag gör som jag blivit ombedd.
- Ja, men nu...

- Har du några frågor?
- Stannar du medan jag klär av mig?

- Inte idag.
- Inte? Varför då?

- Kom igen.
- Du vet var jag finns.

En av terroristerna från Bataclan
tränade på skyttebana i Paris

Ramón? Hej.

Vi har gjort en liten insamling, så
att du kan köpa nåt du har lust med.

- Det här är till dig.
- Det behövde ni inte göra.

- Tack.
- Det är från oss allihop.

Tack.

Tack. Jag skickar dem
till mina småbröder i Spanien.

- Hur så?
- Så att de får nåt att äta.

Okej.

Jaha, vi ses.

- Vad är det du sjunger?
- Sången du lärde mig.

- Så går den inte.
- Jo. Du sjöng den häromdagen.

- Så går den inte.
- Hur går den, då?

Till den klara källan
promenerade jag

Vattnet var så klart
att jag tog mig ett bad

Jag har inte sett dig sen igår.
Ditt nattarbete tar livet av mig.

Vad ska vi göra?
Ska vi gå ut och ta ett glas?

Vi har bara en timme.

Jag följer dig till jobbet. Så kan vi
vara tillsammans lite längre.

- Du är knäpp.
- Inte en timme.

- Vad?
- Åtta månader.

Åtta månader.

Jag är din och bara din
i åtta månader.

Har du druckit?
Är du allvarlig?

Vad pratar du om?

- Vad?
- Har du begärt tjänstledigt?

Nej. De erbjöd det, men jag sa nej.

Jag vill inte kunna backa ur.

- Fantastiskt. Det måste vi fira.
- Ja.

Du är knäpp.

Vad gör du här?

Till den klara källan
promenerade jag

Vattnet var så klart
att jag tog mig ett bad

Jag har älskat dig så länge
dig glömmer jag aldrig mer

Sjung, näktergal, sjung
du, vars hjärta ler

Ditt hjärta är skapt att skratta
från mitt faller tårar ner

Du är musiker,
men kommer inte ihåg den?

Det där är nåt annat.

Du hade nåt där.

Alla verkar vara i harmoni
med världen. Det är hemskt.

- De lär ut det på psykologikursen.
- Ramón...

De måste ha gått kursen
'harmonisk blick'.

När de kommer hem är de normala.
Eller psykopater.

Du har haft fem ångestattacker på
en månad. Du trodde att du skulle dö.

Det är bra om du pratar med nån,
en gång i alla fall.

Om det inte hjälper, synd.
Men prova en gång åtminstone.

- Det är snart vår tur.
- Jag väntar på dig här.

- Följer du inte med in?
- Jag är inte din mamma.

För din egen skull.

Om det inte hjälper, synd.
Men prova en gång, åtminstone.

- Jag har två psykologer på centret.
- Jag trodde att de var kassa.

Jag lyssnar.

Ni är trygg här.

Titta på mig.

Titta på mig.

- Skottlossning utanför ett kafé.
- Håll tyst.

Om ni måste prata, så prata lågt.
Och sätt telefonerna på ljudlös.

Jag... Jag kan inte.

Hallå? Ja.

Ja, pappa. Allt är bra.
Vi är på bio.

Jag måste lägga på,
annars blir folk sura.

Jag vaknar med hans ansikte.
Jag somnar med hans ansikte.

Jag kan inte sluta tänka på det.

På det som hände
och vad jag kunde ha gjort.

Jag har absurda tankar.

Jag funderar ut flyktplaner
för platser jag aldrig har varit på.

Men jag kan inte ta mig ur det.

Jag drömmer ofta om de partiklar
som svävade i luften i salen-

-på väg ut från Bataclan.

Jag menar...

Det var vackert.

Senare fick vi veta att det var
dammpartiklar och ånga från...

från liken.

- Vad ska jag göra med det?
- Ramón...

Det är inte bara det. Jag är
besatt av rädslan att glömma nåt.

Att glömma de vid sidan av mig
i salen eller... bartendrarna.

Jag måste ha kontroll på
varenda detalj i garderoben.

Vad tänkte ni på när ni sprang
för att gömma er i garderoben?

Att jag inte hade
gjort nåt med mitt liv.

Vad menar ni?
Vad ska man göra med sitt liv?

Jag ville inte dö som ett fiasko.

Era tankar om döden
håller er tillbaka.

- Det hade varit bättre att vara kvar.
- Vi ska arbeta med att få bort dem.

Ni skulle kunna organisera tankarna
genom att skriva om era upplevelser.

Har ni försökt? Det ni har
varit med om förtjänar att berättas.

Skriv ner det.
Ni kan dela det med er partner.

Och lägg så mycket energi ni kan
på att träna.

Minns du om de öppnade nödutgångarna
eller dörren till trappan först?

- Va?
- Jag kommer inte ihåg.

Carlos och Lucie minns inte heller.
Gör du det?

Jag vet att vakten stod
vid sidan av mig-

-och att han skulle gå genom salen
för att komma till nödutgången.

Jag vet inte varför jag väntade.

Det kanske var tiden det tog
att ta min väska.

Så du kom inte ut först?

Nej, det var redan många
som var på väg ut.

Och var det folk efter dig?

Ja, det tror jag väl att det var.
Det var många som var på väg ut.

Och trappan, hur var den?

Den var rak.

Rak? Det kan den inte ha varit.

Om man skulle tre våningar upp
måste den ha svängt.

Jag är säker på att den var rak.

Jag minns att jag gick i trappan, men
inte när jag gick in i garderoben.

För dörren var ju redan barrikaderad.
De ville inte släppa in mig.

Folk slog varann.

Samtidigt drog nån in mig.

- Såg du mig gå in, eller...?
- Jag måste få sova.

- Jag håller på att skriva ner det.
- Vi kan prata senare.

Det är så mycket jag inte kommer
ihåg. Du sa att du tog med din väska-

-men jag såg den inte i garderoben,
och du hade inte med dig den ut.

Vänta.

- Jag hittar på saker.
- Ramón, det är inte nyttigt, sluta.

Jag trodde att jag mindes allt,
men det är saker jag har glömt.

Till och med rummet förändras.

I mitt minne hade Carlos
t-shirt på sig i november.

Vi hade t-shirt allihop.
Det var jättevarmt.

Vi lämnade jackorna i garderoben.
Det var varmt.

Vänta, jag måste skriva ner det,
innan jag glömmer det.

Jag förstår inte varför
du absolut vill komma ihåg det.

Vi måste överleva, och för det
måste vi glömma. Sluta, nu.

Hur ska de andra förstå oss om vi
inte delar med oss av våra minnen?

- Varför måste de förstå oss?
- Jag har behov av att berätta det.

När du flydde därifrån-

-tittade du efter mig?

Nej.

Jag sprang och såg mig inte om.

Jag tänkte på det
när jag var i trappan, men...

- Du, då?
- Nej.

Jag tänkte inte på nåt förrän
jag ropade ditt namn i garderoben.

Jag älskar dig.

Tysta!

Kan vi komma ut?

Fan!

Vi kommer inte ut den här vägen.

- Polisen har visst fått ut gisslan.
- Här står att de har sprängämnen.

- Släpper de ut oss?
- Vänta. Man hör inget.

De kan inte ha
satt igång evakueringen.

- Jag har svårt att andas.
- Det ordnar sig.

Lugna er, är ni snälla.

Det ordnar sig. Vänta bara.

Se upp. Lugna dig.

Jag har tappat bort min flickvän.
Céline!

- Ramón.
- Andas.

- Ramón.
- Du är här.

De slutar inte skjuta på folk.
De slutar inte skjuta.

Lugna dig.

De slutar inte skjuta på folk.
De slutar inte skjuta på folk.

Lugna dig.

- God morgon.
- God morgon, min sköna!

Hej.

Ja.

Vad är det, Adrián?

Vad vill du äta?
Vill du komma över till mig? Kom.

- Ungar och deras jäkla utbrott.
- Prata inte så inför barnen.

- God morgon. Du ser trött ut.
- Lite juice, tack.

- Hur mår ni?
- Vi mår bra.

- Vissa mår bättre än andra.
- Du vill väl inte ha mer?

- Här kommer lite juice, vännen.
- Kaffe?

- Vad vill du ha?
- Få se. Inget.

- Farmor gav dig det, eller hur?
- Först och främst...

- Inte den. Den här.
- Vad är det?

B12-vitamin, mot kopparslagarna.
Förlåt. For hangover.

- Mot huvudvärk.
- Okej.

- Hör du!
- Nej.

- Sa du upp dig eller fick du sparken?
- Jag sa upp mig.

- Har du nån plan?
- Nej. Jag behöver tänka.

- Vad ska du göra med henne, då?
- Hon behöver inte försörja mig.

Det var inte det jag menade.
Att ligga på soffan hela dagarna...

Ingen kvinna står ut med det.

Särskilt inte i en lägenhet
på tre kvadratmeter.

Den är på 60 kvadratmeter.

- Ni bor ju som fångar i stan.
- Hur bor ni här?

Du får inte döma mig
för att jag dricker öl.

Min läkare är min kusin, och...

Han säger att om jag dricker öl-

-så bildar jag mer mjölk i brösten.

Och mjölken blir bättre.

- Det visste jag inte.
- Inte jag heller, men...

Man lär sig nåt nytt varje dag.

Varsågod. Livet är bra här, Céline.

Det får du se
efter en månad, eller...

Nej, jag är bara här
i några dagar för att slappna av.

Det tror jag inte
att din... svärmor har förstått.

- Mamma kanske har missförstått det.
- Nej, min sa också det.

- Till dig.
- Tack så mycket.

Det var så lite.

Kommer ni ihåg sången vi sjöng
när vi var barn?

- Festen är slut.
- Inga fler sånger.

- Så gulligt.
- Akta cigaretten.

Vilken gentleman.

Ramón.

Tänker du inte på det hela tiden?
Är du inte rädd för att bo i Paris?

Samma sak kan ju hända här.
Tänk på Atocha-attacken.

Eller Marcos och spökföraren.
Händer det är det bara att beklaga.

Det kanske inte är så hemskt.

Han där har ju alltid sagt
att han inte är nöjd med sitt jobb.

Om han har förändrat nåt nu
så är det tack vare terroristerna.

Är det det du vill säga till honom?
Tack till terroristerna?

- Har jag fel?
- Är det din plan för kvällen?

Hade du förändrat nåt
om det inte hade hänt?

Nej, du hade varit kvar där
och på väg att dö av leda.

Men du hade det mycket lättare.
För de här två är det över.

Lyssna inte på henne, hon är full.
Det här är den sista.

Förlåt, men...

Nej, vi ska prata engelska.

Å, älskling...

Nej, men ni känner ju igen
den där galna känslan...

Om man kunde resa tillbaka i tiden-

-skulle man ändra på nåt?

Vad snackar du om?

Jag skulle självklart inte
åka tillbaka till Bataclan.

Men det som hände
är en del av mig nu.

- Du är knäpp, jag hade flytt.
- Och en heavy metal-konsert.

Det är inte heavy metal. Gillar du
Extremoduro så gillar du dem.

Stämmer det att de började skjuta
under en låt om djävulen?

- Ja eller nej?
- 'The Devil'.

- Och det var fredagen den 13:e.
- Är det sant?

Och konserten började två minuter
över tio. Det vill säga 13.

Det vill säga 12!

Tror ni på den där skiten? Sluta nu.

- Vill du ha en öl?
- Nej, tack.

- Jag gillar spansk öl.
- Den tillverkas i Belgien.

De tragiska händelserna är
för evigt inpräntade i vår minne.

Trots tragedin
har Frankrike inte gett upp.

Trots tårarna
håller vi oss på fötter.

I mötet med hatet har vi visat
styrkan i republikens värderingar.

Kära fransmän,
jag är stolt över er.

Min främsta uppgift är
att skydda er.

Och vi måste rikta in oss på roten
till det onda i Syrien och Irak.

Händelserna vi har upplevt
bekräftar det.

Roten till det onda
i Irak och Syrien. Otroligt.

Hör du vad han säger? Hör du?

Och ni har inget
med det att göra, va?

Vi skiter i förorterna.
Det är väl för nära. Idioter.

- Du har fel.
- Vilka jävla idioter.

De var inte som dina ungdomar.

En hade en pappa
som var gymnasielärare.

De var inte fattiga. Dina ungdomar
hade älskat att leva som de.

Lyssna.

Stäng av den där skiten, nu.
Det enda han gör är att snacka.

Han åkte dit för att visa upp sig,
och de fick avbryta evakueringen.

Fransmän överallt, oavsett
omständighet, tro och ursprung.

Och fäderneslandet är
själva hjärtat i mitt engagemang.

Om det fanns mindre patriotism
hade färre dött.

- Vill du inte att jag lyssnar?
- Stäng av!

Vad vill du att han ska säga, då?

- Du kritiserar honom också.
- Ja, men av andra anledningar.

Han pratar om attackerna
som om det var Frankrikes problem.

Är det inte det?
Det var ett angrepp på Frankrike.

Och vi som inte är fransmän?
Bad de oss vänligt gå?

- Sköt de inte på oss?
- Jo.

I Frankrike. Hade de velat attackera
Spanien så hade de gjort det.

- Det har de gjort.
- Då håller du ju med mig!

Vad hände då?
Demonstrerade du inte på gatorna?

Vem demonstrerade du mot?
Din premiärminister.

- Jag pratar inte om politik.
- Inte mot nån annan.

För att han stöttade kriget i Irak.

Dessutom är de flesta av al-Qaidas
och IS offer från Mellanöstern.

Låt mig prata.

Det som händer nu beror på det
de där människorna har gjort.

De åkte till Irak istället för att
ta itu med saker där de händer.

- Nej!
- Får jag inte säga nåt?

Jag vill inte höra på dig!

Är det bara fransyskan som får prata?

När jag blir fransk medborgare,
får jag säga nåt då?

Vad är det du pratar om?
Det har jag aldrig sagt!

- Skrik inte.
- Vad pratar du om?

- Skrik inte.
- Jag skriker inte.

Så fort du inte står i centrum
mår du dåligt.

Säg till din mamma att du mår dåligt
och be henne göra en kopp te.

Gå och säg det till henne!
För jag kan ju inte göra det rätt.

- Du verkar glad över att det hände.
- Sluta skrika.

'Jag skulle inte ändra på nåt.'
Var det inte det du sa?

Vet du vad? Dra åt helvete!

Dra åt helvete.

Härligt.

Öppet fönster. Värmen på för fullt.
Det är västvärlden, det.

Vi kom hit för att komma bort
från allt, men du gör ingenting.

Du försöker inte ens må bra.

Du får alla att oroa sig för dig.
Och du har verkligen lyckats.

Du kommer att vara ett offer för
attackerna tills du är 70 år.

Det tänker inte jag vara.

Vad är det vi gör?

Vi säger ju samma sak.

Vad fan är det som händer med oss?

Hör du mig? Vi kommer snart ut.

De evakuerar.

- Inte än.
- Jo, de evakuerar.

- Vem säger det?
- Det säger alla. Alla säger det.

- Hjälp henne.
- Vi kan inte gå ut än.

De evakuerar,
men de har sprängämnen.

- Vi kan inte gå ut.
- Ta skydd!

Ramón.

Ramón!

Det ordnar sig.
Ramón. Ramón!

- Ramón.
- Ett, två, tre.

- Släpp förbi oss.
- Det är polisen.

- Öppna inte dörren.
- Polisen är här.

- Det kan vara terroristerna.
- Be om kodordet.

- Öppna dörren!
- Kodordet!

- De sårade först.
- Han blöder!

Lugn, lugn. Det är över.

Upp och stå. Kom igen.

Upp med händerna.

Titta inte neråt.

Framåt, framåt. Det är över.

Framåt, framåt.

Fortsätt framåt.
Vi tar hand om honom.

Kom igen, kom igen.

Skynda er ut. Skynda er.

Ramón.

Céline? Hur säger man...

osynlig vän?

Osynlig vän.
Eller, det beror på vad du menar.

När man är liten och har en vän
som ingen annan kan se.

Jaha, en låtsaskompis. Hur så?

- Hade du nån?
- Ja.

- Vad hette hen?
- Hon hette Cingale.

- Skumt, va?
- Nej, det är vackert.

- Hade du nån?
- Nej.

Inte förrän nu.

Jag vill presentera min osynliga vän.

- Vi säger 'låtsaskompis'.
- Låtsaskompis.

- Vad heter han?
- Toti.

- Toti?
- Ja.

Jag heter Toti,
och jag är väldigt nervös.

Hej, Toti.

Du är så knäpp.

Jag hoppas att du är
snällare än Ramón, för...

Jag, jag är väldigt snäll.

Jag älskar livet.

Du borde prata med en psykolog.

Det här är för ämneslärarexamen.
Vill ni titta på andra möjligheter?

Med er profil kan ni få
många andra tjänster som liknar...

Jag är färdig med det.
Jag vill gärna undervisa.

Fint. Det var bara
om ni inte var helt säker.

- Nu behöver ni bara fylla i ansökan.
- Hur gör jag det?

- Strumpor, fyra par.
- Inget hasch.

- Hur många par strumpor?
- Fyra.

- Ingen två eller...?
- Nej.

Och ingen tandborste?
Det måste vi ordna åt dig.

Han har ju precis kommit.
Varför visiterar ni honom?

- Det är en inventering.
- Vad betyder det?

- En lista över hans ägodelar.
- Det är en visitering.

- Och över vad han saknar.
- Det är samma sak.

När han åker härifrån
kan han få med sig alla sina saker.

Undersök mina strumpor.

- De är precis där.
- Va?

De är där.
De är fyllda med kärlek till dig.

Tack.

Det är stort, så det kan vara svårt
att hitta i början, men ni lär er.

De är trevliga, och jag tror att er
undervisning kommer att motivera dem.

De kommer att gilla det.

Och vi gör så här.

Det är nästan världens bästa låt.
Jag vet inte om ni håller med.

Det är den vildaste fest
vi har haft i klassrummet.

Men vi kan göra det ännu bättre.

För mitt program översätter era
rörelser till kommandon.

Tonen blir högre eller lägre.

Är ni verkligen lärare?

Jag vill inte att hon växer upp här.

Jag är livrädd.

Men jag kan inte ta henne härifrån
innan läsåret är slut.

Om du behöver nåt...

Jag har gett hennes mamma
ditt nummer. Du slipper inte.

- Jag gillar Julie.
- Hon är verkligen fräck.

Jag sa till henne: 'Jag har
nåt viktigt att säga till dig.'

'Jag älskar dig
otroligt mycket, okej?'

Hon sa: 'Jag älskar mamma.'

Jag ger henne till dig.

Tack.

Kommer hennes mamma låta dig
ta med henne?

Det tror jag.
Rebeca är också orolig för henne.

Hon vill visst också flytta
så att vi kan vara närmare varann.

Hon kommer att
klara sig bra i Spanien.

Jag skulle vilja att hon går i
en fransk skola, men det är dyrt.

Förut sa jag att jag aldrig ville
tillbaka till Spanien.

Du måste besöka oss
när vi är på plats, det blir bra.

- Kom du ihåg min medicin?
- Ja.

Varsågod.

Tack.

- Tack. Hur var din dag?
- Bra.

- Jag har lärt mig odla svamp.
- Ska vi sticka iväg några dagar?

Jag tycker om det.
Det är olikt det du brukar göra.

Det är underligt. Det är glädjefyllt
och sorgligt på samma gång.

- Tycker du?
- Ja.

Det måste vara du.

Jag har gjort det
med mitt nya program.

Du är den första som hör det.

Är jag? Tack.

Får jag låna dina solglasögon?
Jag har solen i ögonen.

Herregud.

Har du ökat dosen?

- Var ska vi äta picknick?
- Inte i den blöta sanden.

Där? I solen?

Typiskt dig att vilja ha
picknick på stranden.

- Tycker du inte om det?
- Jo, men allt är ju blött.

'Allt är blött'.
Jag badar på vintern.

- Vad snackar du om?
- Ni spanjorer är såna fryslortar.

Bada på vintern? Lägg av.

Hur gick den där sången du lärde mig?

- Vilken då?
- Den här.

Till den klara källan
promenerade jag

Vattnet var så klart
att jag tog mig ett bad

Jag har älskat dig så länge
dig glömmer jag aldrig mer

Så går den inte!

Sjung, näktergal, sjung
du, vars hjärta ler

Ditt hjärta...

Ditt hjärta är skapt att skratta
från mitt faller tårar ner

Kom igen. Jag hoppar i.

Följer du med?

- Skojar du?
- Nej, jag skojar inte.

- Vad får jag i gengäld?
- Min beundran och högaktning.

Nej! Jag skojade! Vad gör du?

Sluta! Inte med kläderna på!

Herregud. Vänta.

Mår du bra?

Sluta. Vad gör du?

- Vi har aldrig gjort det på stranden.
- Folk går ju förbi.

- Än sen? Vi bjuder in dem.
- Sluta. Din idiot.

- Vi kan göra en liten Céline.
- Ramón, du är irriterande.

Vad är det?

Tror du att jag vill göra
en stackars lite Ramón till?

Ja, så länge han inte är
lika elak som du.

Varför inte?

Jag skulle gärna vilja,
men Ramón väntar på mig där hemma.

Med tonåringarna är du inte så naiv.

- Okej. Kanske.
- Vi har arbetat hårt.

- Vi dansar.
- Nej, nej.

- Vi måste ju dansa.
- Jag har ingen lust.

- Kom igen.
- Lägg av, vi måste dansa.

Jag kommer.
Jag dricker ur så kommer jag sen.

Kom igen.

Har du en öl?

Hej. Hur är läget?
Jag har aldrig sett dig här förut.

Jag vill inte prata,
men vi kan dansa om du vill.

Hej, hur är det?

- Vad är det?
- Kunde du inte ha ringt?

Jag glömde min telefon här.
Jag hoppas det, i alla fall.

Jag står inte ut med
att vara slav under telefonen.

Jag är en fri man.

Jag är inte heller din slav.

- Jag oroar mig inte för dig längre.
- Du behöver inte oroa dig.

Allt är bra.

Har du rökt?

Det får du inte när du tar medicin.

Har du nåt kvar?

Sluta. Kan jag få lite?

Den här är till dig.

Försvinn inte så där igen.

Jag var med Lucie.
Vi har beskurit bonsaiträd.

Du sa ju att jag inte gjorde nåt.
Det är slut med det.

- Vet du vad?
- Vad då?

Vi ska börja repa
varje dag klockan åtta.

Varje dag klockan åtta?
Jag slutar jobba klockan åtta.

Inte varje dag.
Du har ju nattskift ibland.

Ja, varannan vecka.

Är planen att vi ska ses
en gång varannan vecka?

Du får väl komma dit.

Härligt. Okej.

Det är ju du som säger
att vi måste bli oss själva igen.

Jag försöker. Jag kommer ut
ur lägenheten. Jag är proaktiv.

Proaktiv.

Jag är inte din psykolog. Hon kanske
tycker att det är fantastiskt-

-men när jag säger att vi ska bli
oss själva igen så menar jag...

Jag pratar om oss,
vi två tillsammans.

Vi har väl alltid gått ut
på var sitt håll.

Om du vill göra nåt annat så säg det,
så gör vi det.

Ja, men när du är hemma
ligger du på soffan och gnäller.

- Och jag måste göra allt.
- Så sätter det igång igen.

Antingen är du en zombie
eller så är du en duracellkanin.

Och att du är så annorlunda med andra
gör mig ännu argare.

- Jag älskar att vi har egna liv.
- Klaga inte, då.

Men inte om jag får allt det dåliga.

Inte om jag måste göra allt.
Du har varit sån sen du sa upp dig.

Du fick idén att undervisa,
och jag ska vara förstående-

-för bara du har varit med om
en traumatisk upplevelse.

Inte nu! Nej, inte nu!

För första gången på månader
mår jag bra. Sluta racka ner på mig.

Det är för jävligt
att du alltid tvivlar på mig.

Jag trodde att jag var problemet.
Inte ens Carlos orkade mer.

Det är helt normalt!
Det är inte konstigt!

Men du lever i din tunnel och
föraktar folk som berörs av saker.

Du får mig att känna mig knäpp,
trots att...

- Trots att vad då?
- Vi pratar om det en annan dag.

- Vad vill du att vi gör?
- Jag gör vad jag kan.

Jag tar hand om dig så gott jag kan.
Jag gör allt! Allt!

Du gör ingenting,
och se hur du kommer hem.

Och så ska jag lugna dig. Jag gör
vad jag kan, men jag är trött.

Det är alltid nåt som tynger dig.
Jag är också ledsen att han har åkt.

- Men bara du får vara ledsen.
- Det visste jag inte.

Du säger ju aldrig nåt, så jag
har ingen aning om vad du tycker.

Det är bra att veta
att du har känslor.

Du ger mig ju aldrig tid att prata.
Du säger alltid vad du känner.

Jag ska alltid lyssna på dig.
Du ger mig inget utrymme.

- Du försöker aldrig förstå mig.
- Jo, jag frågar dig.

Du säger alltid:
'Vi pratar om det en annan gång.'

Jag försöker säga att jag är trött
på att göra allt. Jag är utmattad!

Du frågar hur jag mår.

Men du vill inte höra svaret.
Du vill bara prata om dig själv.

Om vad du känner.
Och du mår alltid sämre än andra.

Jag äcklas av dig, Ramón.
Jag avskyr dig, jag...

Du såg ingenting.
Desto bättre för dig.

Du har inte gärningsmannens ansikte
inetsad i hjärnan.

Det försvinner inte.
Det stannar resten av livet.

Vad jag än gör
kommer det att vara kvar där!

Céline.

Vad gör du där inne?

Öppna dörren och prata med mig.

Jag är trött. Hör du mig?
Jag är trött.

Det är jag också,
men det kan förändras. Kom igen.

Jag orkar inte mer.

Jag...

Jag vill leva, Ramón.

Jag vill leva, men utan dig.

Jag orkar inte
tillsammans med dig längre.

Jag vill att du också ska leva.

Men vi klarar det inte tillsammans.

Vi klarar det inte.

Vi klarar det inte.

Ramón, vi klarar det inte.

Det är inte rättvist.

Det är inte jag
som har gjort det här mot oss.

Grattis på födelsedagen.

Det är den finaste present
jag nånsin har fått.

Det är inte allt.

- Du gillar ju inte Eagles.
- Jag hatar dem.

Det är rock för hipsters som du.
Min present är att jag följer med.

- Vad dum du är.
- Och vad vacker du är.

Jag älskar dig.

Mår du bra? Jag lät dig sova.

- Tack.
- Är du sjuk?

Nej, jag sov här för att
det inte lönade sig att åka hem.

Kom hem till mig nästa gång.
Det kan hända nåt här.

Du ska nog inte vara kvar,
för de är rätt upphetsade.

- Varför då?
- Det har skett en attack i Nice.

En kille i lastbil
mitt i fyrverkeriet.

Letar du efter nåt?

Mamma? Mår ni bra?

Var är ni? Är det sant?

Ja, jag kommer ner till er.

Ja.

Och vad finns kvar att utreda?

Fyra antiterroristdomare
har satts att utreda fallet.

Man genomför husrannsakningar och
terroristens umgängeskrets förhörs.

Man vill förstå vem han är
och om någon har hjälpt honom.

Från familjerna har man fått...

Hjälper det inte
att förlänga undantagstillståndet?

- Vad föreslår du, då?
- Att vi förbereder oss på livet.

Hjälp för att lära oss behärska oss.
Så att vi inte exploderar.

När det händer mig får jag piller.
Men när jag slutar börjar det igen.

Jag vet inte vad du är ute efter.
Vi har ju psykologer här.

Det är inte bara han. Vi kom
samtidigt och vi började slåss.

- Du kastade telefonen på mig.
- Du kan inte kontrollera din ilska.

- Du går runt och retas jämt.
- Håll käften när jag pratar med dig.

- Vi kan inte prata som ni.
- Det ni säger är väldigt intressant.

Men vi måste försöka undvika
giftiga relationer.

- Vi skulle kunna ha en workshop.
- Är du psykolog nu? Lägg av.

Varför kommer ni inte
till våra workshoppar?

Jag har en fråga. Hur många av de
som har varit här har ett jobb nu?

- Jag har vuxit upp likadant.
- Vi pratar inte om dig.

- Låt henne prata.
- Hörde du min fråga?

Vi har inte kontakt med alla,
men några har arbete.

- Som lastbilschaufför?
- Vad menar du?

Ni pratar om det varje år.

Vi har inte resurser nog
att hjälpa er att ta körkort.

- Jag tar inte upp det igen.
- Vad menar du?

En gång. Pang.

Ut med dig! Upp!

Ahmed, mår du bra?

- Det är de som skyddar oss.
- Är det så ni skyddar oss?

Céline, vad är det som händer?
Berätta vad det är som händer.

- Låt mig vara.
- Nej. Berätta vad som händer.

Har du problem hemma?
Med Ramón?

Du vet att du kan prata med mig.

Céline.

Vad är det med dig?

Vad är det som händer?

- Jag var på Bataclan.
- Va?

Varför har du inte sagt nåt till mig?

Jag minns en tjej
som dansade bredvid mig och log.

Sen började de skjuta
och alla försökte fly.

Folk klev på dem.

Jag klev på döda kroppar. Jag...

För jag hade inget val.

Och vi väntade...

Vi väntade på att det skulle sluta.

Och så släppte de ut oss.

De bad oss gå ut på ett led.

Och de sa:

'Titta inte ner. Titta inte ner.'

Och jag tittade, för...

Och den där lukten av blod...

Den vill inte försvinna.

Det var så många.

Jag har aldrig sett så många lik.

Och där låg...

Ramón låg där.

Ramón var död.

Jag försökte bära honom, för jag
ville inte låta honom ligga kvar.

Jag ville ta med honom ut,
men jag orkade inte.

Jag kunde inte bära honom.
Jag var helt ensam.

Jag var helt ensam
och mitt liv tog slut där.

Jag sa inget, för...

för inget hände mig.

- Det ordnar sig.
- Jag orkar inte mer.

- Kan jag hjälpa till med nåt?
- Nej.

- Nej, nej, nej. Sätt dig ner.
- Jag hjälper dig.

Tack, tack. Låt mig göra det.

Om du verkligen vill hjälpa till
kan du väl ta det här?

De flesta träffar aldrig familjen.
Föräldrarna vill inte träffa dem.

Det är en flicka
som bara har lyckats-

-prata i telefon med sin pappa
i tio minuter.

Det var efter två år.
Han fick henne att skriva under på-

-att hon skulle sluta kontakta honom.

Det överraskar mig
att du jobbar med det.

Jag hade aldrig trott det,
men jag har saknat det.

Minns du när du gjorde
det där anlagstestet?

Nej.

Du hade bara tre procents intresse
för sociala ämnen.

Är det sant? Det minns jag inte.

Jag tror inte
att vi berättade det för dig.

Vi ville veta vad du hade anlag för,
men vi ville inte påverka dig.

Så jag skulle kunna vara ett geni-

-men eftersom ni inte har sagt det
så har jag slösat bort livet.

Du kommer väl inte att förebrå oss
för att vi har hemligheter.

Äpplet faller inte långt från trädet.

Det är helt otroligt
att du väntade åtta månader...

- Marie, börja inte nu.
- Hon har rätt.

Välkommen.

- Vi har saknat dig.
- Det är inte ömsesidigt.

- Känner du dig redo?
- Jag hoppas det. Och det är fredag.

Det måste ha gjort dig gott.
Du har glömt hur fredagarna är.

Jag ska gå och be Ahmed
om ursäkt för...

Ahmed flyttade ut
för två månader sen.

Vart då?

Det kan jag inte säga,
men det ska nog gå bra för honom.

God dag. Jag letar efter nån
som arbetade här för ett år sen.

Hon var här under Bataclan-attacken.
Hon lånade mig sin regnjacka.

- Jag vill gärna återlämna den.
- Vet du vad hon heter?

- Nej.
- Ge den till mig.

- Jag ska höra mig för.
- Tack. Hej då.

Ramón!

Ramón!

Ramón!

Titta inte ner. Framåt.

Framåt! Titta inte ner!

Framåt! Händerna på huvudet!
Titta på oss!

Jag drömmer ofta om partiklarna
som svävade i luften på Bataclan.

Det var vackert.

Senare fick vi veta att det var
dammpartiklar och ånga från liken.

Ska du gå in, eller?

Ramón, jag trodde inte
att du skulle komma.

Jag funderade på att ge dig
biljetter, men så tänkte jag:

'Tänk på vad som hände sist.'

- Jag har saknat dig.
- Och jag dig.

- Ska vi gå in?
- Ja.

TILL RAMÓN, MARIANA, MARÍA OCH IVÁN

Översättning: Tilda Appelberg
Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Kristina Pesznecker
Scanbox Entertainment Sweden AB