Original subtitles

THROUGH THE SHADOW

Dr Afonso, läraren från klostret har precis kommit.

Be henne vänta ett tag, Aparecida. Och erbjud henne nåt att dricka.

För idag blir det varmt.

Kom då, din bög. Kom igen.

-Så fröken är lärare. -Ja, senhor.

-Vad heter ni? -Laura.

Laura. Är det er klostret rekommenderar, fröken?

Ja.

-Lider ni av värmen, dona Laura? -Litegrann.

De senaste dagarna har varit varma.

Så åtsittande och mörka kläder passar inte till värmen.

Det har knappt gått ett år sen min mor gick bort.

Åh, jag beklagar. Känn er som hemma.

-Behöver ni nåt mer? -Vill ni ha nåt, dona Laura?

-Nej, tack. -Tack, Aparecida.

Med er tillåtelse.

Ja, sånt är livet. Det flyger fram.

Det gäller att ta vara på det.

Så länge jag lever.

-Men fröken... -Jag...

Jag tog lärarexamen vid 19. Därefter undervisade jag i religiösa skolor.

Jag har också gett privatlektioner i franska.

Franska! Oh là là.

Jag har varit ofta i Frankrike men jag kan inte prata alls.

Jag söker en guvernant åt syskonbarnen.

De behöver en stadig hand.

De miste sina föräldrar i förlisningen av Maria I.

De var väldigt unga. Nu behöver de disciplin och vägledning.

Jag är alltid på resande fot, särskilt nu med kaffekrisen.

Kan jag kalla dig Laura? Nämen, titta där. Äntligen.

Du har ett vackert leende, Laura.

De är på familjegodset. Det är dit du ska, om du tackar ja.

Ett gods? Jag har aldrig bott på landet, dr Afonso.

-Skippa titlarna. -Jag vet inte om jag kan anpassa mig.

Det är inte isolerat. Hela området är väldigt vackert.

Och sen, när du träffat Elisa... Hon är en liten ängel.

Hon bor där ensam med hushållerskan dona Geraldina.

-Ensam? Men... -Hennes bror bor på internat.

Han är bara där under loven. Ni två kommer säkert överens.

Elisa behöver en modersfigur.

Känna trygghet.

Stackaren har aldrig haft en lärare med så imponerande meriter.

Du talar ju franska. Laura...

Tacka ja som en personlig tjänst till mig. Nå?

Och för att få dig, Laura... Jag menar som guvernant förstås.

Jag är beredd att dubbla lönen.

Det uppskattar jag, men det är inte pengarna...

Ja, det är inte pengarna som avgör ert beslut.

Jag vet, men tänk efter. Du kommer att ha tillgång till det bästa.

Allt du förtjänar. Och det kommer att förnya din själ.

-Ett miljöombyte kanske gör mig gott. -Härligt.

Men då måste ni avbryta er sorgetid. Där är det betydligt varmare.

Jag kan hålla er uppdaterad.

-Nej, kommer inte på frågan. -Det är för stort ansvar.

Inte alls.

Du bestämmer i huset. Du har fullständigt bestämmanderätt.

Jag vill inte bli störd.

Är vi överens?

Tack. Jag är verkligen tacksam. Du kommer inte att ångra dig.

Aparecida! Strök du skjortan som jag bad om?

Aparecida!

-Nej, understå er inte. -Ursäkta, senhora.

Se er för.

Kaffedoften gör mig kaffesugen.

Kaffedoften får mig att vilja dricka en liten kopp kaffe.

All den här röken är från kaffefälten som brinner.

Det är en tid av överflöd.

Är det här dr Afonsos gods?

Ni behöver en man för att ta hand om det här.

En man.

Har ni arbetat länge för dr Afonso?

Har ni arbetat länge för dr Afonso?

Stanna är ni snäll.

-Jag går härifrån. -Pappas trädgårdsmästare

Klipp inte mitt hår

Min mor kammade mig

Min styvmor begravde mig

Pappas trädgårdsmästare

-Klipp inte mitt hår -Vilka vackra blommor!

Visste du att jag är din nya lärare?

Jag trodde ni gått vilse i skogen.

Om jag vetat att godset var så vackert hade jag inte legat sömnlös.

-Dona Geraldina. -Alla kallar mig Dina.

Angenämt, lärarinnan.

Det är det, Dina. Dr Afonso talade bara gott om er.

Vi gör så gott vi kan och Gud tillåter oss. Den här vägen.

-Var är Elisa? -Hon är väldigt blyg.

Vet ni att hon plockade blommor till er?

Hon sa att de var till nya läraren. Hon längtade efter er.

Ge mig dem så tar vi hand om dem. - Nazare, lägg dem i en vas.

Nazare är Argemiros dotter. Mannen som körde er hit.

-Må Gud skänka mig lycka med er här. -Det är nog Hans önskan, dona Laura.

Så där, nu ser ni ut att må bättre.

Men ni borde nog ändå vila er lite.

Nej, Dina.

Jag är alldeles för uppspelt.

Titta vad duktig Elisa är. Hon ritade sig själv och läraren.

Så dystra. Är hennes teckningar alltid så här dystra?

Om ni bara visste allt flickan varit med om.

Här är Elisas rum. Vi låter henne vara ifred.

Här är Antônios rum. Ser ni hur städad det är?

När han kommer stökar han till allt.

-Är det så illa? -Han är väldigt rastlös.

Men innerst inne är han än ängel. Nej, inte det rummet, dona Laura.

Där har vi den gamla guvernantens ägodelar.

-Varför tog hon inte med sig dem? -En vacker dag hämtar de det.

Den ligger där transportklar.

-Jag ska visa er ert rum, senhora. -Senhorita, Dina.

Det är husets bästa rum. Ljust och luftigt och ni har en fin utsikt.

Är det dr Afonsos rum när han är här?

Nej, han har ett annat rum. Det här rummet tillhörde barnens föräldrar.

Det var så han gillade alla. Vackra, charmiga.

-Vem pratar ni om? -Om honom.

-Husägaren? -Vem annars?

Känn er som hemma. Jag lagar maten och serverar när senhoran vill.

Förlåt, senhorita. Ursäkta mig.

Där är Elisa, så söt.

Efter maten kan du väl visa alla dina leksaker?

Elisa! - Ta inte illa upp, dona Laura.

Det blir bättre. Hon är blyg.

Hon vill inte ens vara ensam i sitt eget rum.

Nazare! Be Tiago att ha i mer bränsle.

-Får jag lov? -Var har hon sovit?

Eftersom hon inte vågade sova ensam fick hon sova med mig.

-Tiago! -Tack.

Ställ den där.

Tack.

Från och med idag sover hon i sitt rum, som sig bör.

Jag är i rummet bredvid om det är nåt.

Ja, senhora.

Tiago! Tiago...

-Skärp dig, vi har ny chef. -Det är bättre med oljelampa.

Guvernanten kommer att gilla det.

Ikväll sover du i din lilla säng.

Men Dina sjunger dig till sömns.

Oroa er inte, Dina. Jag tar hand om det.

Sov gott, min flicka.

Vill du att jag sjunger eller berättar en saga?

Berätta en saga.

Det var en gång en fe som älskade att spela andra ett spratt.

En dag stötte hon på en ledsen och stinkande skunk.

Det var en skunk som släppte sig ofta.

Han pruttade för varje steg han tog. Så skunken sa till fen:

Kära fe, jag är trött att vara en stinkande skunk. Jag är ledsen...

-Har du skrivit klart? -Ja.

Jättebra. Du har inga stavfel och din skrivstil är fin.

Förtrollade är ett verb i preteritum.

Och i futurum?

Kan du skriva en mening med verbet i futurum?

-Kan jag skriva det där? -Självklart.

Antônio kommer att komma.

-Saknar du din bror mycket? -Antônio kommer att komma.

Vilka är människorna på den här fina teckningen?

En man, en kvinna, en till man och en till kvinna som gömmer sig.

Och vem är den vackra tösen?

Isabel, min gamla lärare.

Nu när vi är vänner ska vi hålla varandra sällskap.

Elisa! Ta med dig nåt varmt. Det kan bli kallt.

Bodde du på internat, som Antônio?

Nej, först bodde jag med min mor.

När hon dog flyttade jag till ett kloster.

Var det ett stort hus som det här?

Ja, det var stort men annorlunda än det här.

-Bodde det andra där? -Ja, en massa unga damer.

Varför valde du läraryrket?

Ärligt talat ville jag bli pianist men jag hade inget piano hemma.

Har du pojkvän?

Nej.

-Kan du hjula? -Hjula? Nej, hur gör man det?

Man måste öva. Jag håller på att öva.

-Var försiktig. -Tyckte du om det?

-Ja, gör det igen. -Okej.

Det vore bra om han såg mig här. Om han kunde se henne.

-Det vore jättebra. -Pratade du med mig?

-Nej, jag tänkte bara högt. -Vad är du rädd för?

Jag? Jag är rädd för mycket.

Men framför allt att inte vara tillräckligt bra.

Men det är en bra rädsla. Den gör att man anstränger sig.

När jag blir stor ska jag också bli lärare. Jag ska anstränga mig.

Min gamla lärare var bra.

-Hon borde inte ha gjort så. -Vad gjorde hon?

Hon blev ledsen. Hon promenerade ensam på egendomen.

Vid sjön. Hon stannade där.

Tills hon försvann.

Men ingen försvinner så, älskade vän.

Hon gick utan att säga hej då. Det var bara det.

Men nu är jag här och jag ska ingenstans. Min älskade vän.

Elisa!

Var är dockan?

Hon drunknade.

-Vad sa du? -Hon drunknade. Förstod du inte?

Har du hört?

-Är det nån som fixar taket? -Det behöver inte fixas.

Jo, jag såg en man där.

Jag ber Tiago se efter.

Ni har fått ett brev. Jag tror att det är från dr Afonso.

Ursäkta, dona Laura. Är allt okej?

-Med mig? -Med allt. Nåt nytt?

Kan ni läsa? Jag ser dåligt. Mina glasögon är för svaga.

"Vi beklagar att vi måste informera er att Antônio Medeiros"-

-"blir relegerad på grund av dåligt uppförande."

"Vi ber att ni snarast möjligt ordnar transport..."

Relegerad, menar de att han inte får vara kvar?

-Har han nånsin misskött sig här? -Bara pojkstreck, dona Laura.

Jag kan inte säga att han aldrig gjort nåt dumt men...

Han är bara ett barn.

Du har rensat bort fler bönor än Dina.

Här har du flera.

Tycker du inte att det är lite mörkt, Nazare?

Tiago, häll i lite olja så motorn går igång! Sätt fart!

Jag håller på.

Vet nån vem som hade sönder min porslinsfigur och gömde den i lådan?

Det var säkert vinden, dona Laura.

Jag samlade bitarna för att försöka laga den.

Nej, det var inte vinden.

Det var jag. Jag hade sönder porslinsfiguren.

Jag stötte till den och den föll på golvet. Men det var inte med flit.

Vad gjorde du i mitt rum?

-Jag gillar det rummet. -Du kan sova där när du vill.

Nazare, ta Elisa till hennes rum. Det är hög tid för dig att sova.

Dina kommer och säger god natt senare, Elisa.

Dina tycks alltid dölja nåt.

Tur att Elisa sa sanningen. Jag gillade hennes attityd. Stark.

Jag ska få henne att lita på mig.

Jag ska lyckas innan Antônio återvänder.

Åh, Laura... Jag kan väl kalla dig Laura?

Du har ett vackert leende, Laura.

Stanna på din plats, pojk.

Antônio!

Antônio!

Vad väntar du på? Ser du inte att han behöver hjälp? Hämta vatten åt honom.

Drick det här.

God eftermiddag, senhora. Jag ska lämna av pojken här.

God eftermiddag.

Titta vem som kommer där.

-Elisa! -Antônio!

-Jag saknade dig. -Jag med.

-Så du är vår nya lärare. -Och du är Antônio.

-Angenämt. -Jag heter Laura.

Då är grabben överlämnad. Jag reser vidare.

-Vi ses igen, Antônio. -Hoppas inte, om Gud vill.

Det vill Han nog.

Då så.

Bort med tassarna! Du rör inget här. Här bestämmer jag. Är det förstått?

Om du skrämmer hästen skenar den.

Men herregud. Vill du sitta där bak?

-Kom och sätt dig med mig. -Nej, jag stannar här.

Då får du sitta still.

-Dina! -Vad skönt att du är hos Dina igen.

Vilken rök! Säg åt dem att sluta.

Det går inte. Regeringen har beordrat den.

Beordrat? Vem bestämmer här? Är allt som jag lämnade det?

-Det är sig likt, lille Antônio. -Kalla mig inte lille, bara Antônio!

Så... Ännu en bit.

Jag visste att jag skulle få hönsstuvning, Dina.

Jag behövde inte ens gissa.

Ni har bara gjort det för Antônio kom.

Vet du vad det är, Elisa?

Prestige. Vet du vad det är?

Ja, det gör jag.

Ursäkta.

-Var är den? Här. -Är det den?

-Här. -Okej.

Tre, fyra...

Slutar ni?

-Sluta inte. Spela mer. -Inte nu.

Spelade du inte för Elisa? Spela nåt för mig.

Nej, jag spelar inget bra, Antônio.

Vi ska upp nu och läsa lite om Odysseus liv. Kom.

Vi ska se varför det tog honom så många år att återvända från kriget.

Det är du som bestämmer.

Det här blåa här är Atlanten. Ser du den här pricken? Det är vi.

-Den pricken. -Den där?

Inuti den punkten finns det en del av jorden som tillhör mig.

-Visste du det, Laura? -Som tillhör dig?

Ja, godset tillhörde min far, nu är det mitt. Bara mitt.

Och Elisas... Det är vårt.

Jag äger också en bit av jorden, Laura.

Jag ska sköta godset bättre än min far. Inte alls som farbror Afonso.

Kan vi prata om Homeros nu?

Det är likadant.

Vi ska prata om Homeros...

Den här. Här.

Odysseus resa hem från kriget. - Lyssna, Antônio!

Jag pratar med dig.

Lyssna.

Vad är det du gör?

Jag leker. Jag gillar att leka med dig.

Du får bara ta av den när vi säger till.

-Du får inte ta av den. -Knyt ordentligt, annars ser jag.

-Så där. -Res dig upp.

Vi räknar till tio.

Ett, två, tre, fyra, fem...

...sex, sju, åtta, nio, tio!

-Var är jag? -Där.

-Var är jag? -Där?

-Nej, där är ingen. -Här? Här?

Här är jag.

-Jag kommer att hitta er. -Du kommer aldrig hitta mig.

Ni är bra på att gömma er.

-Var är jag? -Där.

Elisa! Jag kommer att hitta dig.

-Vi är riktigt nära dig. -Inte alls.

Du kommer inte att hitta mig.

Antônio?

Antônio?

-Elisa? -Jag är här.

-Laura! -Du kommer inte att hitta mig.

-Var är jag? -Kom och ta mig.

-Var är jag? -Antônio?

-Elisa? -Var är jag?

Vem band för dina ögon? Det är bäst att vara vaksam.

Det är farligt här.

Argemiro!

Klipp inte mitt hår

Min mor kammade mig

Min styvmor begravde mig

Dona Laura?

Dina?

Vakna, dona Laura! Lugna ner dig.

-God morgon. -God morgon.

-Vad sägs om lite mytologi? -Det är väl Minotauros?

-Kan du redan den historien? -Ja, det är en av mina favoriter.

Men Elisa känner garanterat inte till den, så berätta den.

-Har du hört den, Elisa? -Nej.

Minotauros bodde i labyrinten.

Inte alls. Det var Minos, hans far, som gömde honom i labyrinten.

Vet du varför? Han skämdes för sin son...

...som hade ett tjurhuvud och en människokropp. Buh!

-Är det inte så historien går? -Ja, vem berättade det?

Jag minns inte.

-Kan jag lämna rummet ett ögonblick? -Ja.

Just det, berätta för Elisa hur Theseus lyckades döda Minotauros.

Och hitta ut ur labyrinten.

Tiago! Tiago! Tiago!

-Tiago! Tiago! -Jag kommer!

Har du fyllt på med bränsle? Du får inte glömma. Det är ditt jobb.

Här.

Vänta. Jag föredrar glasleken.

-Vad är det för lek? -Lägg undan det där, Elisa.

Jag lägger undan det.

-Hur spelar man? -Det är enkelt.

Vi vänder glaset och lägger fingret här. Men man får inte trycka.

Du får inte röra eller flytta på den. Du ska bara lägga fingret ovanpå.

Du måste lägga ut dem i en cirkel. Det ska inte vara rakt. En cirkel.

-Okej. -J, K...

-Är det allt vi ska göra? -Vi väntar på att det ska ske.

-Vadå? -Att glaset flyttar på sig.

-Ska glaset flytta på sig? -Det kan skriva. Vill du se?

Vem är där? Vem är där?

B...

...E...

...N...

...T...

-...O -Bento.

Vem är Bento?

C...

...U...

...I...

...D...

...A...

...D...

-Cuidad... -...O

Var försiktig.

J...

...U...

...L...

...I...

-...A. Julia.

Vem flyttade på glaset?

Känner ni nån som heter så?

Det var min mors namn.

-Var det du? -Nej, det var inte jag.

Nej.

-Vi har lekt färdigt för idag. -Det är läggdags.

Kom in.

Skrämde glasleken dig?

Nej, jag är inte rädd för dumheter.

-Dumheter? -God natt.

Vem är ni?

-Såg du? -Vem? Er?

Nej, nej. Mannen vid fönstret.

-Nej, jag såg ingen. -Såg du inte?

-Nej, dona Laura! -Dina! Dina!

Herregud, vad är det om? Du är dyngsur och blek som ett spöke!

Det var nån därute. Jag såg honom. Han var skadad.

-Vadå för man? -Samme man som jag såg på taket.

Var mannen på taket också skadad?

Jag är säker på att det var han.

Han var lång, stark. Han hade en lång rock.

Det låter som Bento.

Det är namnet i glasleken. Vem är Bento?

Det var den gamle förmannen här. Dr Afonsos högra hand.

Vad gör han i huset? Vi får ringa polisen.

Det behövs inte. Det finns ingen här.

Jag såg honom i huset.

Ni kan inte ha sett Bento. Han dog förra året.

Han föll av hästen och slog huvudet mot en sten.

Hur står det till, dr Afonso? Afonso.

Jag gjorde mitt bästa. Gud är mitt vittne att jag försökte...

...fullfölja mitt uppdrag.

Men det kommer inte att gå.

Nej. Ni får ursäkta.

Jag har inte tillräcklig mod för att göra det.

Ansvaret är för stort.

Jag är tacksam.

Nej...

Ursäkta mig. Hur står det till, dr Afonso?

Nej. Det här kommer inte att gå alls.

Tiago! Hjälp!

-Aj, var försiktig. -Lugn.

Det var bara en skråma. Du blir bra snabbt.

Varför gjorde du så? Du kunde ha skadat dig ordentligt.

-För att jag kan. -Jag vet att du kan.

Men gör inte om det, är du snäll.

När jag är ond är jag riktigt ond. Och då kan jag göra om det.

Ja, men du får inte göra om det. Titta hur det slutade.

När återvänder jag till skolan?

Jag lovar att du får åka till skolan. Men det blir en mycket bättre skola.

Jag ska hitta en skola som passar. Var du lycklig i din skola?

-Jag är lycklig var jag än är. -Varför blev du relegerad?

Jag sa saker som jag inte borde ha sagt.

Men jag behöver åka tillbaka till skolan.

Jag kan inte ens hälften av det jag måste kunna.

Men en sak vet jag. Jag behöver mer liv runtomkring, jämnåriga.

-Räknas inte Elisa? -Du jämför mig med en liten tjej.

Nej, jag jämför inte alls.

Och farbror Afonso? Tänker han samma sak som du?

Hur vet du vad jag tänker?

Det är klart att jag inte vet. Du berättar ju inget.

Jag tror att er farbror inte bryr sig.

Jo... Jag vet.

Men jag bryr mig. Jag bryr mig.

Vila nu så att du kryar på dig. Vi är bara glada när vi mår bra.

Du är inte glad. Du mår inte bra här. Du tänkte åka.

Jag kände mig svag, men det är över. Jag kom tillbaka.

Varför? För att jag var kvar här?

-Jag ska ta hand om dig. -Jag visste att du behövde mig.

Vad menar du?

Vad gör du?

Har Antônio nånsin pratat om Bento?

Vad skulle det vara, dona Laura? De umgicks. Var ute och red.

Jag gillade inte den där Bento. Han såg ut som djävulen när han drack.

Han styrde godset med husbondens välsignelse.

-Gjorde inte förra guvernanten nåt? -Dona Laura...

Hon ingav ingen respekt och hamnade under hans makt också.

Så barnen såg?

Tiago.

-Behöver ni nåt? -Kände du Bento?

Ja, han hjälpte mig här på godset.

Men han hade ett mörkt inre. Han var ond.

Farlig. Jag övervägde att skjuta honom.

Tack och lov dog han före. Om han hade levt hade vi haft det jobbigt.

Med er tillåtelse.

Antônio! Kom hit, jag vill visa dig nåt. Kom tillbaka, Antônio.

Vad vill du?

Vänta, Antônio!

Vänta på mig, Antônio.

Kom igen, Antônio, vänta.

De vet mer än du tror. De är inte så oskyldiga.

Lugn nu, dona Laura. Ni ser syner som ingen annan ser.

Vet ni vad jag tror? Ni har inte vant er vid godset och djuren än-

-och alla ljud vi har här. Och barnen är så.

Nej, Dina. Nej. De lever i en annan värld.

De tillhör varken dig eller mig. De tillhör honom och henne.

-Vad menar ni? Bento och Isabel? -Ja.

De hänger i hasorna på barnen hela tiden. De kommer allt närmare.

Det enda de vill är att sätta barnen i fara.

-Säg inte så, för Guds skull. -Om vi inte lyckas hindra dem.

Dona Laura... Den som borde göra nåt är väl deras farbror?

Ja. Jag försökte skriva, men vad ska jag säga?

Att godset är förgiftat, att barnen är galna?

Förgiftat? Vad...?

Galna?

Så du tror att det är jag som är galen?

Du tror inte på mig.

Lyssna, dona Laura. Framför allt tror jag på Gud.

Jag tror att ni är väldigt nervös.

Med er tillåtelse...

-...N...T...O. -Bento.

Stanna en stund hos henne, Nazare. Jag kommer snart.

Jag såg henne igen, Nazare. Kvinnan vid sjön.

Med kortklippt hår. Här, i huset.

Innan hon försvann blev dona Isabel också så här.

-Hon blev stum när senhor Bento dog. -Hon blev galen.

Nog om elände, Nazare.

Vila ett tag, så pratar vi inte mer om det. Så ja.

Jag kommer. Jag kommer! Men jösses.

-Vad har hänt, dona Laura? -Tog du brevet som låg här?

Jag skulle aldrig drista mig till nåt sånt. Vad är det för brev?

Brevet jag skrev till dr Afonso där jag berättar allt.

-Så ni skrev. -Ja, jag bad honom att komma.

-Men han kommer aldrig, dona Laura. -Jo, den här gången kommer han.

De vill driva mig till vansinne men de ska inte lyckas. De ska inte det.

Jag måste hitta brevet snarast och be Argemiro skicka det.

Jaså, det är du.

-Varför sminkar du dig? -För att bli vacker. Jag provar.

-Var är brevet, Elisa? -Vadå?

-Var är brevet? -Vad pratar du om?

-Vem gav dig speldosan? -Jag minns inte. Dina tror jag.

Tror du? Det var det inte.

Varför frågar du inte henne? Var är hon nu?

Vem då? Isabel? Isabel?

Nå? Var är hon nu?

Titta i spegeln, Elisa. I spegeln.

Varför erkänner du inte att du ser henne också? Då blir du kvitt henne.

Den där hemska och sorgliga kvinnan. Titta på henne. Titta, Elisa.

-Titta då, Elisa. -Jag vill inte titta. Jag ska inte.

Jag vill inte se nåt. Släpp mig, Laura. Jag är rädd.

-Släpp flickan. - Kom hit. -Hon ser henne. Du måste titta, Dina.

-Jag såg inget. Jag såg aldrig nåt. -Du såg henne.

Jag såg henne inte! Ut ur mitt rum! Ut!

-Jag vill inte se dig igen! Gå ut! -Snälla, dona Laura.

Lugn, min tös. Dina ska skydda dig.

Jag måste driva ut dem härifrån!

-Lugn, dona Laura. -Var hon gift?

Klänningen tillhörde hennes mor. Hon sparade den till sitt eget bröllop.

Allt som har tillhört dem ska ut. Nu med detsamma!

Ut, Isabel! Ut, Bento!

Ut! Ut!

Ut! Ut!

Försvinn härifrån.

Jösses. Du ska nog inte se det här. Vänta, Elisa!

Låt det ligga där!

-Dona Laura. -Elisa! Elisa!

Pappas trädgårdsmästare

Sluta att sjunga den sången, Elisa. Sluta! Den är så sorglig!

Min mamma kam...

-Din elaka kvinna, galning, hora! -Det räcker nu, dona Laura.

Ja! Innan hon blir helt besatt av den där kvinnan. Det räcker.

Hon måste lämna godset snarast möjligt och du åker med.

Tänker ni ta henne från hennes hem? Hon har alltid varit lycklig här.

-Dr Afonso skulle aldrig godta det. -Hon måste åka. - Älskade, Elisa.

-Lugn. Kom med mig, Elisa. -Galning. Du är en i bunten.

-En slampa! En galning. -Kom med Dina nu.

-Jag hatar dig. Jag hatar dig! -Det räcker.

Det räcker. Kom med Dina.

Det är jag, Dina.

-Det är mot min vilja, men jag åker. -Har du några tvivel?

Ni vill hjälpa barnen, men ni kan inte skilja rätt från fel.

Nej, så är det inte.

Det är tvärtom.

Dessutom har jag befogenhet att ta beslutet.

Så många svordomar som flickan sa. Var har hon fått alla dem ifrån?

-Det verkar inte vara hon som pratar. -Du hörde det själv.

Det är bevis på vad jag sa.

Ja, jag måste verkligen ta mig långt härifrån.

Så du tror på mig. Du åker.

Vi ska lyckas rädda barnen. Vi ska lyckas.

Var inte upprörd. Dina är här med dig.

Då åker vi.

Ser du inte ljusen flimra? Varför bad du dem inte att hälla på mer olja?

Är det inte du som bestämmer? Varför ber ni inte om det själv?

Afons... Senhor Francisco! Vi behöver mer olja!

Ljusen flimrar, senhor Francisco!

Äntligen är vi ensamma.

Varför skickade du iväg Elisa? Var det för att vara ensam med mig?

Det med. Men också för att den här platsen inte var bra för henne.

Bara för henne? Varför skickade du inte iväg mig också?

För vi har mycket att prata om.

Tog du mitt brev till din farbror?

-Ja. -Varför gjorde du det?

-Jag ville se vad du skrev om mig. -Öppnade du brevet?

Ja.

Och det fanns inget. Vad gjorde du med brevet?

Jag brände det.

-Var det det du gjorde i skolan? -I skolan?

-Tog du andras saker? -Frågar du mig om jag stal?

Därför kan du inte återvända. Jag vet allt.

-Allt? -Du vet väl att jag kan hjälpa dig?

-Jag har inte stulit nåt. -Vad gjorde du då?

Jag har redan sagt det. Jag sa saker. Sånt jag inte borde säga.

-Vad var det du sa? -Elaka saker.

Väldigt elaka saker.

-Kan vi prata om din vän? -Vem då? Jag har inga vänner.

-Är du rädd att han blir arg på dig? -Jag vet inte vad du pratar om.

Du har en så nära vän att han ibland tycks vara inom dig.

Han är en dålig vän.

Jag struntar i vad du gjorde i skolan. Det var inte du, det var han.

Erkänn, Antônio! Erkänn så han lämnar din sida.

Erkänn att han gör dig illa.

Ska jag erkänna en lögn? Jag ser ingen man. Vilken man?

Du vet! Säg Bento! Säg det så vi kan få bort honom.

Säg det, mitt barn. Säg det, snälla.

Jag är inte ditt barn. Jag är en man.

Nej, nej. Du är ett barn. Du är inte Bento.

Du heter Antônio.

Vet du vad du behöver? En äkta man!

-Aj, du börjar bli vansinnig. -Jag är inte rädd för dig!

Hjälp! Hjälp! Undan!

Bento...

Jag kom för att hämta dig.

Översättning: Angel Hammer