Original subtitles

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Brandövning! Fort!

Brandövningar ryker väl inte?

Miss Hardbroom brinner!

Prydliga rader, flickor.

Inget flaxande, inget prat, inget...

...behov att fråga vilken elev

som är ansvarig för det här.

Ni såg...

Röken var en effekt, för att förbereda oss för en riktig brand.

Ställ er på rad.

Super-Mildred, skolans mest hjältemodiga häxa.

Men inte den mest själviska.

I framtiden när ni ser tillbaka på brandsäkerheten på Cackles,

vad minns ni då?

Inget annat än käbbel och småtjafs för att ni inte lyssnade.

- Förlåt, miss Cackle. - Förlåt, miss Cackle.

Den här fejden har pågått länge nog. Be inte om ursäkt, skärp er.

Glatt vi blandar våra drycker

Allesammans hjälps vi åt

När vår skoltid väl är över

Ska vi minnas den

Så stolt

Så medryckande. Fint sjunget, flickor.

Sitt ner och lyssna.

Vi ska snart få en ny lärare, miss Mould, till skolan.

Hon ska bli er... konstlärarinna.

Jag älskar konst.

Ni blir nog glada att höra att reparationerna ska börja.

De sista hundratals stenarna ska bli "av-magitiserade".

Grundstenen ska vara här

tills den flyttas under östra flygeln.

Det är en unik möjlighet att se något mycket speciellt.

"Se" är ordet.

Den elev som försöker vidröra stenen blir genast relegerad.

Visst.

Men jag uppmuntrar er alla att ta en närmare titt medan ni kan.

"Det gamla magiska rådet skänkte en sten till varje häxakademi.

Utan en sten fanns det ingen skola."

Den fungerar som ett batteri.

Laddar byggnaden så magin inte tar slut.

- Är det därför lärare vaktar den? - För den har kraft.

Om den laddar skolan, tänk vad den kan göra för en häxa.

Bråk på häxbollsträningen. Jag måste gå ut ett tag.

Ingen rör stenen!

Den är vacker, precis som när jag hittade den.

- Ethel! - Vadå?

Hon gillar stenar, hon kanske vill vara en.

Knostigare och knostigare.

Gör henne normal!

Så du både mobbar och fuskar.

Jag knuffades från kvasten. Du gav mig det.

- Nej! - Vem bryr sig?

Du, när jag förvandlar dig till en gris igen.

- Du minns inte formeln. - Okej. Du bad om det.

Mil, du har något på ryggen.

- Hindra mig inte. - Det gör hon inte.

- Titta. - På vadå?

En konstig, glödande hand.

- Ethel har en likadan! - Nej.

Miss Mould måste ha skickat den i förväg.

Så modern.

Ada sa att hon bad att få undervisa här. Märkligt, inte sant?

- Vad tror du att hon ska göra med den? - Man kan bara gissa.

Mer lättsinnigt slöseri med tid är svårt att föreställa sig.

Lite konstlektioner har aldrig skadat någon.

Har du träffat våra elever? De kan knappt blanda en trolldryck.

All tid utan akademisk disciplin kommer att skada dem mycket allvarligt.

- Är du skadad? - Tror inte det.

Vad hände?

- Släpp mig! - Släpp mig, du!

- Mildred! - Jag gör inget!

Låt mig vara ifred!

Jag tror inte att det går. Ni verkar dela arm nu.

Det verkar vara en fusion på en molekylär nivå.

Är det farligt? Det låter så.

Nej, jag gjorde ett utmärkt jobb. Bland det bästa någonsin.

Jag gillrade en vänskapsfälla. Tyvärr föll ni i den med hatten före.

- En vadå, miss Cackle? - Grälar ni igen?

Den negativa energin mellan er aktiverade fällan och band er samman.

När energin är borta bryts bandet.

- Så vi kommer bara loss om vi blir... - Vänner?

Vänner.

Det vore väl inte så illa, eller hur?

- Vi måste till lektionen. - Säg att jag är sjuk.

När går utanför dörren händer något otäckt.

Ethel klarar sig.

Esme var inte det då hon förlorade kraften.

Och inte jag när du gav mig den falska trolldrycken.

Allt var bra, innan du fick veta.

När onda saker händer goda häxor brukar det vara en förbannelse.

Det är det som händer.

- Vi har drabbats av en förbannelse. - Nej.

Gömma sig under filten hjälper inte.

Jag vill gärna vara ifred nu.

Får jag bara...

- Jag måste skära upp min mat. - Improvisera.

- Vi måste bryta det snabbt. - Försök vara snälla mot varandra.

Le lite. Ge varandra komplimanger. Det hjälper.

Din hästsvans är väldigt... flaxig i dag, Ethel.

Jag... gillar dina... strumpor.

Ett råd: Ni måste mena det. Ni kan inte lura fällan.

Hej, Mithel. Vill ni jobba ihop?

- "Mithel"? - Jag satte ihop era namn.

- Sparar tid när ni är en person. - Det är vi inte.

- I så fall är det Ethred. - Det är det inte!

Kom ihåg, negativ energi.

Vad är det?

Var är den nya lärarinnan? Hon är sen.

Vilket fint rum.

Jag är faktiskt i tid. Hej, årskurs två.

Vill ni ha lite kul?

Ethel mår bra och du är inte förhäxad.

Vi träffade andraklassare. Miss Cackle förhäxade er med flit.

Nu går vi till formelklassen. Det blir tråkigt. Jag lovar.

Jag stannar hellre här.

Är katten i sängen?

Förlåt att jag är så orolig.

Ingen fara. Men vi måste...

- Får vi instruktioner? - Absolut inte!

Ska vi inte väga dem först?

- Ser det ut som ett trolldryckslabb? - Definitivt inte.

Exakt.

För här inne varken väger vi, mäter eller följer instruktioner.

Här inne låter vi fantasin flöda.

Sätt i gång.

Forma den, knåda den, se vad som händer.

- Ni verkar stå varandra nära. - Det är en vänskapsfälla.

Det skulle vara mycket lättare om du bröt den åt oss.

Varför det när ni är ett så utmärkt team?

Bra jobbat, Mildred. Du har talang.

Och med bara en hand. Imponerande.

- Åh, min hatt! - Förlåt, det är min astma.

Vissa av er kanske undrar vad det här har att göra med häxkonst.

Med magi måste man vara kreativ för att få ut det bästa av det.

Då kan konst hjälpa. Det är bra för...

Ormar!

- Vem bjöd våra vänner till festen? - Mildred. Hon försöker briljera.

- Varför förstöra min skål? - Du förstör ju allt.

Kan någon ta bort dem?

Vet ni hur vänskapsfällan fungerar?

De ser arga ut.

Vi måste vara snälla mot varandra.

Är ni inte snälla...

...sitter den kvar för alltid.

- Miss Mould, ormarna! - Just det. Småbitar!

Usch.

Det kanske var lite för kreativt.

Nu räcker det.

Väl mött. Marigold Mould. Och ni måste vara...

Lektionen är över.

Du försöker inte ens.

- Du gör det omöjligt. - Att bryta fällan, menar jag.

När skålen förtrollades gjorde du den starkare. Det sa miss Mould.

Den usla häxan? Hon vet ingenting.

- Vad är det? Du har blivit elakare. - Nej, din paddhjärna.

- Saknar du Esmerelda? - Varför skulle jag det?

Hon får ännu mer uppmärksamhet nu.

- Har hon förlorat all kraft? - Hon gav ju bort den.

- Kan hon inte få tillbaka den? - Agatha tog den. Hon måste ge henne den.

- Så Esme kan inget göra. - Vad hemskt.

Jag måste plugga. Sluta distrahera mig.

- När ska det här ta slut? - Man måste bara vänta ibland.

Inte nu igen.

Tack. Förlåt.

- Var har ni varit? - Överallt, tyvärr.

Vad gör du med den?

Jag hemlighöll inte att jag har en okonventionell metod.

Vad lär sig de av att bli okonventionellt nedstänkta med lera?

Slappna av och glädjas åt magin. En flicka i synnerhet är bra.

Ethel Hallow är bra i alla ämnen.

- Mildred Hubble. - Så roligt.

- Hon är obegåvad. - Hon hittade ju grundstenen.

Landade på den. Det är skillnad.

Miss Cackle. Det har hänt något bekymmersamt.

Jag sa ju att jag var förhäxad, men lyssnade någon? Nej!

- Sa den åt dig att ta stenen? - Jag ville inte att vi försvann.

Genom att vidröra det som kan få oss relegerade?

Vi ställer tillbaka den.

- Vem kan ha tagit den? - Jag vet inte.

Men de hamnar i trubbel när vi hittar dem.

Vi måste kunna ställa tillbaka den utan att åka fast.

Ja.

Enkelt. Vi trollar bort alla så att ingen kan se oss.

- Bingo! Varför kom inte jag på det? - Vi har inte kraft för en sådan formel.

Vi behöver inte kraft. Vi behöver eld.

Bara en liten som aktiverar larmet.

Ingenting. Omöjlig att spåra.

- Jag är så ledsen, Ada. - Det är ingen panik... än.

Med tanke på våra flickor kan det bara vara ett hyss.

- Om det var en av dem. - Vem annars?

Vi kanske ska leta i skolan.

Ingen annan får veta det. Inte förrän vi vet mer.

EN BURK MED ELDFLUGOR

Jord, hör mig.

Luft, hör mig.

Eld, hör mig.

- Varför aktiveras inte larmet? - Det finns ingen rök.

Alla måste ju evakueras.

Varför gjorde den så?

- Det står "en eldfluga". - Ja. En burk.

Nej, en fluga. Mer än så kan orsaka...

En riktig brand!

Inte en övning till.

Försök att inte dränka någon.

- Skynda dig! - Jag kan inte röra mig.

Kom!

- Vi måste hämta hjälp! - Jag kan inte.

Vi hämtar miss Cackle.

Röken är inte lila! Då är den väl äkta?

De försöker lura oss. HB har ändrat färgen.

- Den kommer därifrån. - Vi går åt andra hållet!

Sybils rum?

- Vad gör du? - Vi försökte evakuera skolan.

- Varför då? - Så att vi kan ställa tillbaka stenen.

Miss Cackle flår dig levande.

- Vi måste få dig härifrån. - Jag kan inte. Jag försökte.

- Var inte så löjlig! - Sybil!

Det gör inget. Alla blir rädda ibland.

Du har modet inom dig. Du måste bara hitta det.

Blunda.

Hitta det.

Bra. Du har inget att vara rädd för.

Du får inte bli skadad. Vi måste vara starka. För Esmes skull.

Okej?

Okej.

Väl utfört. Vilken överraskning. Jag uppskattade

skenet från ettans fönster. Du har överträffat dig själv!

- Hjälp! Det brinner i vårt sovrum. - Bra att ni spelar med,

- men var inte så dramatiska. - Det är ingen övning.

- Inte? - Nej.

Ur askan i elden.

Årets förstaklassare är riktigt besvärliga.

Tack.

- Är du och Ethel vänner nu? - Vi hjälpte Sybil och kom loss.

- Förlåt att jag fick panik. - Vi är glada att du mår bra.

Vi var tvungna att berätta för Cackle om elden.

Men vi sa inget om stenen.

Jag tror att vi...

...hamnat i trubbel.

Förstaklassare gör ett brandtrolleri.

Ansträngning: tio. Kontroll: noll. De kommer att lära sig.

- Vi gör i ordning i morgon. - Säg att din stenjakt gick bättre än min.

- Inte ett spår. - Den dyker upp.

- Tror du det? - Det måste den.

Utan stenen finns det ingen skola.

Så många otäcka saker hände. Det blev lite för mycket.

Vi förstår, Sybil, särskilt med dina... familjeproblem.

Jag gjorde exta hemläxor eftersom jag missade formelklassen.

Men jag använde för många eldflugor. Och resten vet ni ju.

Ni tre försatte hela skolan i stor fara.

Era katter beslagtas omedelbart.

Sybil, vi får prata i morgon. Så att du finner dig till rätta.

Ni kan gå. Miss Drill ordnar sovplatser åt er.

Jag borde ha vetat att hon var rädd.

- Hur då? Hon är ju en Hallow. - Men så olik sina systrar.

Hon är nog en häxa under ytan.

På tal om systrarna, hur gick det för Ethel och Mildred?

- Separerade. - Goda nyheter bland allt kaos.

- Du var bra med min syster. - Tack. Du hjälpte också till.

Men vi är inte vänner. Inget har förändrats.

Det låter bra.

Är du kvar?

Jag blev inte relegerad. Jag nämnde inte stenen.

- Har de inte hittat den? - Den är kvar i mitt rum.

- Men de har låst dörren. - Sybil! Du skämmer ut hela familjen!

Jag tänkte att du kunde hjälpa mig.

Du begick ett stort misstag.

Ingen rättar till det förutom du.

Jag ville inte ta den.

Det var en olycka som bara växte.

- Som en löpeld. - Jag vet hur det känns.

Jag kan hjälpa dig. Om du vill.

Menar du det? Varför då?

Jag har också begått misstag. Ibland behöver man en vän.

Undertexter: Annie Nilsson