All language subtitles for Cries.&.Whispers.1972.720p.BluRay.x264.[YTS.MX]-Swedish

En klocka sl�r

En annan klocka sl�r

En klocka tickar

En annan klocka tickar

Klockan sl�r fyra

En tredje klocka tickar

Klockan sl�r fyra

Andas tungt

Kvider

Klockan b�rjar ticka

God morgon. Har det varit n�got?

Nej, hon har varit lugn. Jag somnade.

Vill Anna se till brasan?

Musik fr�n speldosa

En klocka tickar

Klockan sl�r �tta

Tack gode Gud f�r
att jag f�tt vakna frisk och munter-

-efter att i natt, under Ditt beskydd,
ha njutit s�mnens goda vila.

Jag ber Dig att i dag och alla dagar
l�ta Dina �nglar bevara min flicka-

-som Du i outgrundlig vishet
tog till Dig i Din himmel. Amen.

Mor �r i mina tankar n�stan dagligen
trots att hon varit d�d i �ver 20 �r.

Jag minns att hon ofta s�kte sig till
ensamheten och stillheten i parken.

Jag brukade f�lja efter henne
p� avst�nd och spionera p� henne-

-eftersom jag �lskade henne
gr�nsl�st och svartsjukt.

Hon var s� mjuk
och vacker och levande.

Hon var s� n�rvarande.

Men hon kunde ocks� vara kall och
avvisande, eller lite lekfullt grym.

�nd� tyckte jag synd om henne.

Nu p� �ldre dagar
f�rst�r jag henne mycket b�ttre.

Jag vill s�ga henne vad jag f�rst�tt
om hennes leda och ot�lighet-

-och l�ngtan. Hennes ensamhet.

Skratt

N�r Pomperipossa f�rstod
att Greta hade lurat henne-

-b�rjade hennes n�sa
att v�xa och v�xa...

P� Trettondagsafton var det kalas,
tant Olga kom med sin laterna magica.

Jag k�nde mig r�dd och utanf�r.

N�r mor talade till mig l�tt och
ot�ligt f�rstod jag henne knappt.

Maria och mor hade d�remot
alltid s� mycket att viska om.

Jag undrade svartsjukt vad de
kunde ha att skratta �t tillsammans.

Alla var muntra och upprymda,
men jag kunde inte delta i gl�djen.

Jag minns en annan g�ng - en h�st.

G�md bakom gardinen iakttog jag henne.

Hon satt inne i r�da salongen-

-helt or�rlig, med huvudet b�jt
och h�nderna vilande mot bordet.

Pl�tsligt uppt�ckte hon mig
och kallade p� mig med mild r�st.

Jag gick tveksamt fram eftersom jag
trodde att hon skulle anm�rka p� mig.

Hon s�g p� mig med en blick s� sorg-
fylld att jag n�stan b�rjade gr�ta.

D� lyfte jag min hand
och la den mot hennes kind.

Och vi var alldeles
n�ra varandra den g�ngen.

En d�rr �ppnas

Det �r n�n som g�r d�r ute.

Anna. Det �r n�n som g�r d�r ute.

-God morgon, Agnes.
-God morgon, doktorn.

Hon �r mycket tr�tt. Det kommer nog
att g� ganska fort. Jag hittar ut.

David.

Det �r s� l�ngesen.
N�r kan vi ses igen?

Nej.

En d�rr �ppnas och st�ngs

Viskningar

En klocka sl�r

Maria och hennes man Joakim
bodde p� g�rden n�gra �r tidigare-

-d� Agnes hade rest till ltalien
f�r att sk�ta sin h�lsa.

En kv�ll blir Annas dotter sjuk.

Maria kallar p� husl�karen
i den n�rbel�gna staden.

S�g "ah". En g�ng till, d�.

Det gjorde lite ont. Det var duktigt.
Det var inte farligt, va?

Hopp i s�ngen.
Nu f�r du ligga och sova ett tag.

Doktorn m�ste vara hungrig.
Vi har dukat i matsalen.

Det ska smaka gott. Tack.

Agnes och Karin �r kvar i ltalien.
Jag fick brev f�rra veckan.

Agnes �r mycket b�ttre.
Hon hostar inte l�ngre.

Hon har b�rjat med m�leriet igen.
Karins man reser dit ner i p�sk.

De har vackert v�der. N�stan sommar.
Fast det �r kallt om natten.

-Hur m�r maken?
-Joakim �r i stan i aff�rer.

Han kommer hem i morgon. Jag sa
att du skulle titta till Annas flicka.

-Han h�lsade s� mycket.
-Tackar.

Jag har b�ddat i g�strummet.
Det �r s�nt f�rskr�ckligt v�der.

Du kan inte resa hem i natt.

-Du har �ndrat dig.
-Jas�?

-�r det n�n annan?
-Det �r alltid n�n annan.

-Jag trodde inte det intresserade dig.
-Det g�r det inte heller.

Det knackar

Mmm?

Du b�r glas�gon numera.

-St�r jag?
-Nej d�, f�r all del.

Varf�r �r du s� h�gtidlig?

Kan vi inte gl�mma det som har varit?

Kom hit, Marie. Kom du.

Se dig i spegeln. Du �r vacker.

Kanske vackrare nu �n p� v�r tid.
Men du har f�r�ndrats.

Jag vill att du ska se det. Du kastar
snabba, kalkylerande sidoblickar.

F�rr s�g du rakt fram,
�ppet, utan att maskera dig.

Din mun har f�tt ett drag av missn�je
och hunger. F�rr var den bara mjuk.

Din hy �r numera blek. Du sminkar dig.

Den fina, breda pannan har f�tt fyra
rispor ovanf�r vardera �gonbrynet.

Det kan du inte se i det h�r ljuset,
men i skarpt dagsljus.

Vet du var risporna kommer ifr�n?

Det �r likgiltigheten, Marie.

Och den h�r fina linjen
fr�n �rat till hakspetsen-

-den �r inte s� sj�lvklar l�ngre.
D�r sitter bekv�mligheten och l�ttjan.

Ser du h�r vid n�sroten?
Varf�r h�nler du s� ofta, Marie?

Kan du se det?
Du h�nler f�r ofta. Ser du, Marie?

Och under �gonen... De vassa
rynkorna av leda och ot�lighet.

-Ser du allt det i ansiktet?
-Det k�nns n�r du kysser mig.

Jag tror du driver med mig.
Jag vet var du ser det.

Du ser det i dig sj�lv.
D�rf�r att vi �r s� lika, du och jag.

Du menar sj�lviskheten,
kylan, likgiltigheten?

Dina resonemang
har n�stan alltid tr�kat ut mig.

Finns det inga f�rmildrande
omst�ndigheter f�r s�na som vi?

Jag har inte behov av n�gon n�d.

Pianomusik

-God morgon, kammarr�det.
-God morgon.

Pianot tystnar
Tack.

En d�rr �ppnas

-God morgon, Joakim. V�lkommen hem.
-God morgon, Maria.

Annas lilla flicka �r sjuk,
s� doktorn var h�r ig�r.

Han h�lsade. Hoppades att ni snart
skulle tr�ffas och spela schack igen.

Jag bad honom stanna �ver natten.
Det var ov�der.

Han reste tidigt i morse
innan n�gon annan hade vaknat.

Hade du trevligt i stan
eller var det bara arbetsamt?

Vi har f�tt inbjudan
fr�n Egermans p� H�gs�tra.

Det skulle vara ganska trevligt,
som omv�xling. Vad s�ger du?

Vi f�r v�l se.

Spring och lek.

Knackar

Joakim?

Joakim?

Hj�lp mig.

Hj�lp mig, d�.

Gr�ter

Nej...

Viskningar

En klocka sl�r

Klockor tickar, vinden viner

Anna.

H�r du?

Nej, jag h�r bara vinden
och klockorna som tickar.

-Nej, det �r n�t annat.
-Jag h�r ingenting annat.

Jag fryser.

God natt.

En klocka sl�r elva

Anna!

Kom hit!

Anna, kom till mig!

Du �r s� l�ngt borta.

Kom hit.

Var hos mig.

Luktar jag v�ldigt illa?

-Jag har s� ont, Anna.
-Jag vet. Jag ska stanna h�r hos dig.

-Du ska se att det blir sk�nt.
-Jag har s� hemskt ont.

Du beh�ver inte
vara �ngslig n�r jag �r h�r.

-Kudden �r s� varm.
-Vi kan ta den andra kudden.

Orkar du resa dig lite?

Kan du hasa ner lite? S�.

�r det b�ttre s�?

-�r det bra s�?
-Du �r s� sn�ll mot mig.

Knackningar
Ja? Vad �r det?

Agnes har blivit s� d�lig.

Jag tror hon �r medvetsl�s.
Hon andas s� konstigt.

Jag ska h�mta min sjal.

Vinden viner

Knackar
Karin!

-Karin! Agnes har blivit s� d�lig.
-Ja, jag kommer.

Tunga andetag

Andas tungt

-Jag �ker efter doktorn.
-Jag f�ljer med dig.

Klockan tickar

Andas tungt

Kippar efter luft

Anna!

Talar obegripligt

-N�r kommer doktorn?
-Han var inte hemma.

-Jag sitter hos henne.
-Anna!

Andas l�ttare

Jag m�r mycket b�ttre nu.
Fast jag �r lite varm.

-Vill du att vi ska tv�tta dig lite?
-Ja tack.

-Jag �r lite t�rstig.
-Ja.

-Ska jag l�sa lite?
-Ja, det vore roligt.

"34:e kapitlet - i vilket mr Pickwick
anser det klokast att resa till Bath."

"Men sir, sa Perker, d� han dan efter
r�tteg�ngen var hos mr Pickwick."

"Det �r v�l inte ert allvar nu
sedan vreden lagt sig"-

-"att v�gra betala skadest�ndet?
Inte ett �re, sa mr Pickwick."

"Hurra f�r grundsatser, sa procentaren
n�r han inte ville oms�tta v�xeln"-

-"anm�rkte mr Weller,
som dukade av frukostbordet."

"G� ned, Sam, sa mr Pickwick.
Genast, sir, svarade mr Weller"-

-"och drog sig tillbaka."

Andas tungt

Skriker av sm�rta

Jag kan inte! Kan ingen hj�lpa mig?!

Jag kan inte! Hj�lp mig!

Jag kan inte.

Gr�ter

En klocka sl�r fem

Gud, v�r Fader, har i sitt allvisa r�d
beslutat hemkalla dig-

-i blomman av din ungdom.
Dessf�rinnan fann han dig v�rdig-

-att b�ra ett tungt
och l�ngvarigt lidande.

Du underkastade dig utan klagan-

-i f�rvissning att dina synder skulle
f�rl�tas dig genom Jesu Kristi d�d.

M� din Fader i himlen
f�rbarma sig �ver din sj�l-

-d� du tr�der inf�r Honom.

M� Han l�ta sina �nglar avkl�da dig
minnet av din jordiska sm�rta.

Om det �r s� att du samlat v�rt lidande
i din stackars kropp-

-om du har burit det
med dig genom d�den-

-om du m�ter Gud
d�r borta i det andra landet-

-om Han v�nder sitt ansikte mot dig-

-om du d� kan tala det spr�k
som denne Gud fattar-

-om du d� kan tala till denne Gud-

-om det �r s� - bed f�r oss.

K�ra lilla barn,
lyssna till vad jag nu s�ger dig.

Bed f�r oss som �r kvar
p� den m�rka, smutsiga jorden-

-under en tom och grym himmel.

L�gg din b�rda av lidande vid
Gudens fot, och be Honom ben�da oss.

Be honom �ntligen befria oss
ur v�r �ngslan-

-v�r leda och v�rt djupa tvivel.

Be honom om en mening med v�ra liv.

Du som har lidit s� ofattligt
och s� l�nge-

-du m�ste vara v�rdig
att f�ra v�r talan.

Hon var mitt konfirmationsbarn.

Vi hade ofta l�nga och ing�ende samtal.

Hennes tro var starkare �n min.

D� kommer Karin till expeditionen
i morgon, s� talar vi om begravningen.

Viskningar

En klocka sl�r

Kv�vd gr�t

Karin och maken Fredrik arbetar
n�gra �r tidigare som diplomater.

Vid ett bes�k i hemlandet
bor de n�gra m�nader p� g�rden.

Vill Anna ge mig lite fisk?

-Vill du inte g�ra mig s�llskap?
-Nej tack.

-Varf�r ler du?
-Jag ler inte.

-Vill du ha kaffet i salongen?
-Jag vill inte ha n�t kaffe, tack.

Det �r sent. Vi g�r till s�ngs.

Det �r bara
en h�rva av l�gner alltihop.

Se inte p� mig.

Se inte p� mig s� d�r, s�ger jag!

F�rl�t.

F�rl�t mig.

Hj�lp mig med kl�nningen.

Du kan g�.

Det �r bara en h�rva av l�gner.

Alltihop �r bara en h�rva av l�gner.

En h�rva av l�gner.

Fl�mtar av sm�rta

St�nar av sm�rta

Viskningar

St�n av sm�rta

-Vad g�r du?
-G�r igenom brev och avhandlingar.

Karin, jag vill att vi ska vara v�nner.
Jag vill att vi ska tala med varandra.

Vi �r ju �nd� systrar.
Vi har s� m�nga minnen tillsammans.

Det �r s� underligt att vi inte r�r vid
varandra, att vi bara talar likgiltigt.

Karin,
varf�r vill du inte vara min v�n?

Vi har varit olyckliga och lyckliga, vi
skulle gr�ta och skratta tillsammans.

Vi skulle prata med varandra dagar
och n�tter. Vi skulle h�lla om varann.

Karin...

Ibland n�r jag g�r h�r i v�rt barndoms-
hem, b�de fr�mmande och v�lbekant-

-s� k�nner jag mig som mitt i en dr�m.

Jag f�r en k�nsla av att det kommer
att h�nda oss n�got avg�rande.

Jag �r ytlig och barnslig.

Du har l�st s� mycket mer �n jag,
du har t�nkt s� mycket mer �n jag.

Skulle vi inte anv�nda de h�r dagarna
till att l�ra k�nna varandra-

-till att komma varandra n�ra?

Jag st�r inte ut
med avst�nd och tystnad, Karin.

Har jag sagt n�t som har s�rat dig?
Jag menar inget illa i s� fall. Karin!

-Vad l�ser du?
-Jag l�ser i Agnes dagbok.

"Torsdag den 33 september."
S� h�r st�r det:

"Jag har f�tt den b�sta g�van
en m�nniska kan f� i det h�r livet."

"Samh�righet,
gemenskap, m�nsklig n�rhet, �mhet."

"Jag tror
att det �r detta som kallas n�d."

R�r inte vid mig! Kom inte n�ra mig!

Jag avskyr alla sorters ber�ringar.

Snyftar

Jag vill inte att du g�r s�...

Jag vill inte... Jag vill inte
att du �r s� sn�ll mot mig.

Nej!

Gr�ter

Jag kan inte!

St�ndig �ngest, det �r som i helvetet.

Jag kan inte andas l�ngre
f�r all skuld.

Nej!

Nej!

L�t mig vara.

R�r inte vid mig. R�r inte vid mig.

R�r inte vid mig...

Jag �r ledsen att jag f�rlorade
beh�rskningen i f�rmiddags.

Antagligen beror det p�
sinnesr�relsen vid Agnes d�d.

Nu n�r begravningen �r �ver f�r
advokaten ordna alla formaliteter.

Det b�sta �r v�l att s�lja g�rden.

Du och jag kan dessf�rinnan
dela upp bohaget. Vi ska nog enas.

Vill Anna vara sn�ll och g� ut ett tag?

Hur ska vi g�ra med Anna? Vi kan ge
henne en slant och l�ta henne l�pa.

Vi kan ju ocks� ge henne
n�gon av Agnes tillh�righeter.

De var visst ganska f�sta vid varann.
Nu h�nger hon efter oss och �r intim.

Jag tror att...

Det �r sant. Jag har...

...m�nga g�nger
t�nkt ta livet av mig...

Det...�r �ckligt.

Det �r f�rnedrande.

Det �r...
of�r�nderligt detsamma. Det �r...

Jag kan f�rs�kra dig
att Henrik �r en utm�rkt jurist.

Min man s�ger
att jag �r s� klumpig. Han har r�tt.

Jag �r fumlig.
Jag har f�r stora h�nder, f�rst�r du.

Skrattar
De lyder mig inte.

Gr�ter

Nu sitter du och ler s� generat.

Det var inte
den sortens samtal du hade t�nkt dig.

F�rst�r du vad jag hatar dig,
vad jag tycker du �r l�jlig-

-med din behagsjuka
och dina v�ta leenden?

Hur har jag uth�rdat dig
och tigit, tigit?

Jag vet ju vem du �r. Du med
dina smekningar, dina falska l�ften.

Kan du fatta hur man kan leva
med s� mycket hat som jag m�ste b�ra?

Det finns ingen n�d, ingen lindring,
ingen hj�lp, ingenting.

Jag ser.
Ingenting undg�r mig, f�rst�r du.

Nu kan du h�ra
hur det l�ter n�r Karin talar.

Du ler ditt lilla kalla leende.
Vad t�nker du? Vill du tala om det?

F�r jag h�ra din �sikt?

Nej, jag kunde t�nka mig det.
Du f�redrar att tiga.

Det g�r du r�tt i, Maria!

Skriker och j�mrar sig

Maria! F�rl�t mig.

Du ville kanske bara v�l.

Du ville kanske bara l�ra k�nna mig.

K�ra Maria, f�rl�t mig.
Jag bara pratar, f�rst�r du.

Nej, det �r inte sant det heller.

Maria, se p� mig.

Maria, se p� mig.

Cellomusik �verr�star talet

Viskningar

Ett sp�dbarn gr�ter

H�r ni inte?

Det �r n�n som gr�ter. H�r ni inte?
Det �r n�n som gr�ter hela tiden.

Ljudl�st tal

Anna fl�mtar skr�md

Ljudl�st tal

-�r du r�dd f�r mig nu?
-Nej, jag �r inte r�dd.

Jag �r d�d, f�rst�r du.

Det �r s� att jag kan inte somna.
Jag kan inte l�mna er.

Jag �r s� tr�tt.
Kan inte n�gon hj�lpa mig?

-Det �r bara en dr�m, Agnes.
-Nej, det �r ingen dr�m.

F�r er �r det kanske en dr�m,
men inte f�r mig.

Jag vill att Karin ska komma hit.

Agnes vill
att Karin ska komma till henne.

Kan du inte h�lla mina h�nder
och v�rma mig?

Stanna hos mig
tills det hemska �r �ver.

Det �r s� tomt omkring mig.

Ingen m�nniska skulle g� med p� det.

Jag lever
och vill inte befatta mig med din d�d.

Kanske om jag �lskade dig...
Men jag �lskar dig inte.

Agnes gr�ter

Det du ber mig om �r motbjudande.
Jag l�mnar dig nu. Jag reser snart.

-Anna.
-Ja?

Jag vill att Maria ska komma.

Agnes vill att Maria ska komma.

Du ska inte vara r�dd.
Du ska r�ra vid mig.

Du ska tala med mig. Du ska
h�lla mina h�nder och v�rma mig.

Du �r min syster.
Jag vill inte l�mna dig ensam.

Jag tycker s� gr�nsl�st synd om dig.

Minns du n�r vi var sm�
och lekte tillsammans i skymningen?

Pl�tsligt blev vi r�dda, och d� kr�p
vi intill varann och h�ll om varann.

Det �r v�l p� samma s�tt nu?

Jag h�r inte vad du s�ger.
Du m�ste komma n�rmare.

Snyftar
-N�rmare.
-Nej...

H�ll mina h�nder.

Skriker

Agnes gr�ter

Agnes, jag ska stanna hos dig.
Jag ska vara h�r.

Gr�t inte.

Jag stannar h�r.

-Var inte r�dda. Jag tar vara p� henne.
-Jag har min dotter att t�nka p�.

Jag har en man som beh�ver mig.

Det �r motbjudande!
Hon har ju redan b�rjat ruttna.

-Hon har fl�ckar p� h�nderna.
-Jag stannar hos henne!

En uth�rdlig begravning.
Ingen gr�t eller blev hysterisk.

Har Anna packat f�rdigt?
Skynda p�, vi har br�ttom.

Musiken var vacker.
Biskopens tal var kort, gudskelov.

Sk�nt att han gav �terbud till middan.

-Borde vi inte g�ra n�t f�r Anna?
-G�ra vad? Vad menar bror?

Hon har sk�tt Agnes de sista tolv �ren.
Hon f�rtj�nar pengar eller en ny plats.

Nej. Hon �r ung och rask,
och har levt s�tebr�dsdagar.

-Vi har inget ansvar f�r henne.
-Jag har lovat henne ett minne.

Jag avskyr s�n spontanitet, men sagt
�r sagt. Vi talar med henne genast.

Ringer

Anna kan bli h�r en tid till
om det �r n�dv�ndigt.

Vi har ju lovat Anna
ett minne efter Agnes.

Tack, jag vill inget ha.

Sie versucht
eine sch�ne Rolle zu spielen.

-D� reser Anna i slutet p� m�naden?
-Ja.

-D� �r det inget mer vi kan g�ra.
-L�t oss �ka innan v�gen sn�ar igen.

Adj�, Anna. Tack.

Tack.

Tack f�r den h�r tiden.

Skynda dig nu.

-F�r jag s�ga ett par ord till dig?
-Javisst.

Den kv�llen vi kom varann n�ra.
Har du t�nkt p� vad vi talade om?

-Vi kan v�l g�ra allvar av avsikterna?
-Varf�r skulle vi inte g�ra det?

Jag vet inte.

-Allting �r s� annorlunda nu.
-Vi har kommit varann mycket n�rmare.

Vad t�nker du p�?
Du t�nker inte p� det vi talar om.

Joakim v�ntar p� mig
och det �r det v�rsta han vet.

Varf�r avkr�ver du pl�tsligt
r�kenskap f�r mina tankar?

Vad �r det du vill?

Ingenting.

D� hoppas jag att du inte blir s�rad
om jag s�ger adj� nu.

Du r�rde vid mig. Minns du inte det?

Jag minns inte alla dumheter. Jag vill
inte bli st�lld till svars f�r det.

Sk�t v�l om dig och h�lsa barnen.

D� ses vi till Trettonhelgen
som vi brukar.

S� synd.

"Onsdagen den 3 september."

"Det �r svalt som av annalkande h�st,
men �nd� s� milt och fint."

Mina systrar Karin och Maria
�r h�r f�r att h�lsa p� mig.

Det �r underbart att
f� vara tillsammans igen som f�rr.

Jag k�nner mig mycket friskare.
Vi tar till och med en promenad.

Det blir en stor upplevelse, s�rskilt
f�r mig som inte varit ute p� l�nge.

Pl�tsligt sprang vi skrattande mot
gungan vi inte bes�kt sen barndomen.

Vi satte oss i den
som tre sm� sn�lla systrar-

-och Anna gungade oss,
l�ngsamt och makligt.

All v�rk var borta. De m�nniskor jag
h�ller mest av i v�rlden var hos mig.

Jag h�rde dem sm�prata omkring mig.
Jag k�nde n�rvaron av deras kroppar-

-v�rmen av deras h�nder. Jag ville
h�lla fast �gonblicket och t�nkte:

Det h�r �r ju i alla fall lycka.
Jag kan inte �nska n�nting b�ttre.

Nu, n�gra minuter,
f�r jag uppleva fullst�ndighet-

-och jag k�nner en stor tacksamhet
mot mitt liv som ger mig s� mycket.