All language subtitles for How.The.West.Was.Won.S03E09.DVDRip.x264.AAC-SMiX.swe

Det är som att sitta
med en tvåa på handen, eller hur?

Det där pistolhölstret
du så gärna vill åt...

Varför går du inte dit
och plockar upp det?

Visst. Om jag hittas död med en
pistol i handen blir äran större.

Du får gärna dö
med den där yxan i handen.

-Du har inte gett mig nån anledning.
-Jag vill åt ditt skinn.

Och sen ska jag byta det mot reda pengar.

Om du är prisjägare-

-låter det inte rimligt att skjuta
mig för några hundra dollar.

Du glömmer belöningen på 5000 dollar
som banken i Las Mesas har utfäst.

Den belöningen utfästes
av en man som heter Stillman.

Han ville åt mig till varje pris.

-Men Stillman är död.
-Ja, det är han.

Men hans 5000 dollar är inte döda.

De ligger bara där på banken
utan att uppmärksammas förrän nu.

-Du tror väl inte att banken...
-Jag vet det!

"5000 dollar i guld utbetalas för
Luke Macahan, död eller levande."

Det spelar ingen roll vad Luke har gjort.

Men pengarna finns där att hämta.

-Du är till och med bättre än de sa.
-Vilka är de?

-De som kommer efter dig.
-Fler prisjägare?

Jag vet inte vilka de är.

Men alla känner till det. Luke
Macahan är en vandrande guldgruva.

Luke?

Jag hörde skottlossning.

Vad hände?

Prisjägare. Han försökte döda mig.

Prisjägare?

Vi lägger kroppen i vagnen.
Och gör mig en tjänst.

Kör in honom till stan åt mig.

Säg till sheriffen att jag kommer
dit sen och svarar på hans frågor.

Vad ska du göra?

Jag rider tillbaka till ranchen.

Jag måste fundera på hur han hittade mig.

Jag hämtar vagnen.

Det är som om ett spöke från förr
har dykt upp.

-Prispengarna.
-Det är orättvist.

Han som utfäste belöningen hatade dig.

Jag är efterlyst på riktigt också.
200 dollar för en fängelseutbrytning.

Och om nån vill utöka den belöningen,
så kan de bara göra det?

Ja, dessvärre.

Jag pratade med sheriffen.
Han vill ha en redogörelse.

-Jag rider in till stan.
-Jag hämtar en tallrik åt dig, Josh.

Sheriffen sa en sak till, Luke.

-Han tycker att du ska överlämna dig.
-Överlämna sig?

Sheriffen har aldrig bråkat förut,
och han visste att du var efterlyst.

Han tror att många prisjägare kommer
att vara ute efter pengarna.

Du är säkrare i fängelset.

Vilket struntprat! Det finns
mycket säkrare ställen för Luke.

-Här hemma, till exempel.
-Nej.

Jag vill inte att det kommer hit
en massa skjutglada lycksökare.

Nån kan komma till skada.

Det kanske är det rätta svaret.
Att jag överlämnar mig.

Luke!

Jag ordnar det här.

Ta det lugnt.

Följ med bort till vårt lilla rum.

-Vi tar ett glas och pratar lite.
-Sätt fart.

Det är inte precis inrett
för att hålla bjudningar.

Men högre makter
har begränsat vår budget.

-Budget?
-Vi kommer dit. Sätt dig.

Känns det bättre nu?

-Vilka tusan är ni?
-Våra namn är inte viktiga.

Men det är vårt förslag. Vi vill
att du börjar arbeta för oss.

-Arbeta för er?
-Ditt huvud är värt 5000 dollar.

Det är bara en tidsfråga innan nån
dödar dig för att komma åt det.

Om du arbetar för oss...

...en vecka eller ett par månader,
så försvinner belöningen.

Vi kan ge dig bevis för vem som
dödade domare Rensen i New Mexico.

Om efterlysningen på dig försvinner
kan du sova på nätterna.

-Vet ni vem som dödade Rensen?
-Vi har en kontakt i Las Mesas.

Han vet allt och kan tänka sig
att träffa oss. Så det kan vi ordna.

Men bara om du samarbetar
till 100 procent.

Vi är federala agenter,
om det är det som bekymrar dig.

Men ställ inga andra frågor,
för du får i alla fall inga svar.

Hörde jag rätt?

Ni är federala agenter. Ni kan ta
reda på vem som dödade Rensen-

-men bara om jag jobbar för er?

Vi har inte så hög moral,
men i det här jobbet, pojk-

-måste man få saker gjorda.

Hör på här.

Jag är inte er "pojk".

Ni kanske ska berätta vad ni vill,
så att vi kan avsluta det här mötet.

Luke...

Vi behöver väl inte vara vänner
för att kohandla lite?

Enkelt uttryckt:

Ditt namn är plötsligt välkänt
i södra västern.

På grund av den stora belöningen
på ditt huvud.

Du smälter in bland kriminella.

Särskilt längs gränsen till Mexiko.

De korsar den gränsen
mycket enklare än vi vill.

Flera hundra kvadratkilometer längs
gränsen mellan Texas och New Mexico-

-är våra liv inte värt ett dyft.

Ska jag ta mig ned till gränsen
och låtsas vara laglös?

Du behöver inte låtsas. Du är laglös.

Åtminstone i New Mexico.

Du ligger rejält illa till.
Om du inte samarbetar med oss-

-får du snart besök av antingen
en sheriff eller av prisjägarna.

Du är inträngd i ett hörn, Luke.
Men det här har sina fördelar.

När jobbet är gjort är du en fri man.

Inget pris på ditt huvud,
inga efterlysningar.

Och tänk på din familj.

Du går fri,
och familjens namn blir rentvått.

Och så slipper du alla prisjägare.

Vänta!

Jag måste tänka på saken.

-Jag vet inte om jag litar på er.
-Vi litar inte ens på varandra.

Om du lämnar stan i kväll-

-säg bara till familjen att du
sticker innan prisjägarna kommer.

Spela med nu, Luke.

Du är en förlorare.
Börja bete dig som en.

Vi hör av oss.

Luke?

Hur gick det hos sheriffen?

Jag var inte där,
och jag tror inte att jag går dit.

Inte förrän jag har fått komma iväg
och tänka över saken.

-Vet du vart du ska?
-Jag driver nog bara runt ett tag.

Men säg till moster Molly
och flickorna att inte oroa sig.

Jag vill hjälpa dig.

Att du tar hand om kvinnfolket
är hjälp nog.

Ta hand om dig.

Men det är väl en smula ohederligt?
Om jag får uttrycka mig så.

Ohederligt?

I hästhandelsbranschen handlar det
om vem som skinnar vem först.

Jag har köpt en hel del gamla ök.

De får plötsligt kolik och blir lama.

Så jag ber inte om ursäkt för att jag
använder mig av principen-

-om "caveat emptor",
köparens undersökningsplikt.

Håller ni inte med, mr...?

Guthrie. Nej.
Att man har blivit lurad-

-betyder inte att man får lura andra.

En ung man, med ädla tankar.

Jag är inte ädel, tro mig.

Men jag har lyssnat
på ditt prat om hur man blir rik-

-genom att lura andra människor.

Det ger mig och damen här
rätten att vara oeniga.

Jag vet av erfarenhet
att en hederlig man-

-snart sitter på fattighuset.

Det är också struntprat. Jag håller
med vår stilige, unge man här.

Men jag håller alltid med
stiliga, unga män.

-Varför saktar vi ned?
-Det är folk på vägen.

Så underligt - de har nåt
över sina ansikten.

-Stråtrövare är inte så underliga.
-Stråtrövare?

-Glöm det!
-De är bara två.

Fler kan gömma sig i träden.

Vill du att diligensen ska bli
pepprad, med damerna här?

Stilla! Ingen kommer till skada.

Okej. Om alla bara tar det lugnt
så blir det här inte så obehagligt.

Nu ska vi ta och reda ut en sak.

Jag vill att ni lägger
allt ni har i hatten.

Om jag får reda på att nån
gömmer undan saker från mig-

-får gamarna festa på era ögon!

Vilken vidrig sak att säga!

Va?

Jag kan förstå
att man rånar folk på pengar-

-men det finns inga ursäkter för att
använda ett sånt vulgärt språk.

Du först.

Nu är det er tur att lämna ett bidrag.

Nej.

-Va?
-Jag tänker inte ge dig mina pengar.

-Det ska inte du heller göra.
-Gamla dam...

Gamla dam? Mina elever
kallar mig för miss Agnes.

Det kan du också göra, om du nu
måste tilltala mig över huvud taget.

-Okej. - Du!
-Ni har rätt, miss Agnes.

Jag tänker inte heller
lämna ifrån mig mina pengar.

Jag börjar få lust
att skjuta huvudet av nån!

Den hade jag glömt. Jag glömde.

-Och vad hade du tänkt glömma?
-40 dollar i höger framficka.

-Var det allt?
-Ja, och lite småpengar.

Klockan är inte värt nåt.
Det var en present från en vän.

Luke...

Vänta här i tio minuter.
Sen kan ni köra vidare.

Ha en trevlig resa!

Titta, hästen är halt.

De var inte särskilt effektiva.

Effektiva nog att hitta mina
500 dollar i guld. Hela min vinst!

Från att sälja sjuka djur.

Ju snabbare vi kommer iväg, desto
snabbare kan vi underrätta sheriffen.

Jag har 30 års erfarenhet av hästar,
och jag tar inte miste.

Hästen hade en vit strimma på huvudet
och var halt på vänster framben.

Jag såg det när de red i väg.

Skulle det här vara den enda hästen i
området som är halt på vänster ben?

Jag tror inte på tillfälligheter.
- Jag kräver att han visiteras!

Vänta nu. Ingen stråtrövare skulle
rida till samma by som diligensen.

Han skulle rida åt andra hållet.

Om inte hästen var så halt att han
måste skaffa en ny inne i stan.

Precis som du gör nu.

-Var kommer du ifrån?
-Det har inte med saken att göra.

Visa vad du har i fickorna.

Den här mannen blev av med en klocka.
Den kanske han har på sig.

Vänta nu.

Det här är löjligt. Alan och jag
red in via Rock Creek, österifrån.

Inte norrifrån,
där diligensen blev rånad.

Sheriff...

Jag tror ändå att det var han.

Motsätter du dig en visitation?

Som alla hederliga män motsätter
jag mig den förnedring det innebär.

Jag tror att jag kan avgöra det här.

En av banditerna var ungefär
lika stor som den här mannen...

-...och jag såg honom rakt i ögonen.
-Är det samme man?

Jag hoppades det, så att jag kunde få
tillbaka mina pengar och min klocka.

Men banditen stod lika nära
som jag står nu.

Och han hade blå ögon.
Inte bruna, som den här mannen.

Jag kan nog också säga
att det här inte är samme man.

Han som rånade diligensen
hade en sydstatsdialekt.

-Inser du att du har fel nu?
-Du kan väl tömma fickorna ändå?

Om du anklagar mig igen utmanar jag dig.
- Det har jag väl rätt att göra?

-Det blir inga dueller i min stad.
-Behärska dig, Alan. Han tog miste.

-Ska jag binda din häst där bak?
-Nej.

-Jag blir kvar ett par dagar.
-Unge man...

Jag förstår inte varför du ljög-

-men jag litar på min känsla
och önskar dig lycka till.

-Ljög?
-Jag såg också in i hans ögon.

Bruna, som dina.
Fast inte alls lika tilltalande.

-Varsågod, miss Agnes.
-Tack.

Hej då.

Över 700 dollar i kontanter, Florrie.

Vi ska nog inte stanna i stan i natt.

-Vem är det?
-Det är inte sheriffen.

Vad vill du?

Ska jag säga det med öppen dörr?

Nej, kom in.

Jag kände på mig
att vi skulle få se dig igen.

-Nå, vad vill du?
-Ge tillbaka pengarna och klockan.

-Vad har du för bevis?
-Var inte dum, Alan.

40 dollar.

Hit med klockan.

"Till Luke Macahan." Intressant namn.

Senast jag hörde det namnet
var det värt 5000 dollar.

Ja, jag skulle nog ha lämnat den
hemma på ranchen.

-Varför ljög du, Macahan?
-Annars hade väl jag också åkt in.

Sheriffen hade sett namnet på klockan.

Just det, ditt eget skinn var i fara.

Det tänkte jag inte på.
Jag heter Florrie. Min bror Alan.

Du är väl inte arg på oss?
Vi är skyldiga dig en tjänst, Luke.

Jag vet inte vad ni har för plan,
men ni ska nog inte stanna här.

Sheriffen kanske har fler frågor till er.

-Vi pratade om att rida söderut.
-Vart ska du, Luke?

Söderut, antar jag.
Det spelar ingen större roll.

Då så...

Just det. Om jag vore du...

...skulle jag vänta med diligenser
tills jag blev mycket tuffare.

Särskilt mot gamla damer.

Ska du inte med hem, Florrie?
Ingen kommer att leta efter dig där.

Hälsa mamma och säg
att jag tänker mycket på henne.

Rör du dig är du död!

Men du, jag har
en het kaffekanna i handen.

Ställ ned den då, din idiot!

Florrie?

Hur kommer det sig att belöningen för
dig inte inkasserades för länge sen?

Jag kände lukten av din eld.

Inte ens en hästtjuv
skulle vara så klantig.

Vill du ha kaffe?

Det var som tusan.

Såg du oss där nere? Al och jag?

Du såg honom rida iväg, och jag red
hitåt och kunde sniffa mig till dig.

Skyldig.

-Varför?
-Jag ska också söderut.

Det blir ensamt.

Jag hämtar hästen. Håll kaffet varmt.

Japp, ni är samma skrot och korn.
Min bror Alan och du.

Ni har allt: Ni är snygga, hyfsat
utbildade, någorlunda förnuftiga...

-Tack för komplimangen.
-Du är en åsna, precis som min bror.

Varför vill man stå utanför lagen-

-när man kan få allt inom dess ramar?

Du, då? Du är en attraktiv kvinna,
och smart som tusan.

Du kan sätta punkt efter "kvinna".

Sa jag nåt dumt?

En kvinna väster om Missouri-floden
får ända sen barnsben-

En kvinna väster om Missouri-floden
får ända sen barnsben-

-finna sig i att se män driva boskap,
öppna affärer, äga banker.

Män styr världen. Kvinnor kan välja
mellan att jobba i köket-

-få barn en gång om året
eller bli prostituerad.

Det lustiga är att... Nej, det
är inte lustigt. Det sorgliga är...

...att hälften av alla människor
behöver en man för att klara sig.

Det är väl bra
att mannen försörjer sin familj?

Du är värre än en åsna!
Du lyssnar ju inte ens på mig!

Är det vårt fel att vi är som vi är?

Flickorna börjar flirta med pojkarna
redan vid åtta års ålder.

Och får dem att tro att det bästa som
kan hända dem har klänning på sig.

-Håller du inte med?
-Vadå?

Att det bästa som kan hända dig
går klädd i en klänning?

Jag har två systrar,
så jag låter mig inte luras-

-av nån donna i mamelucker och underkjol.

Jag hoppas att det drar förbi.

Det tror jag inte.

Då är vi tillbaka till att män inte
är världens smartaste varelser.

Det finns en stuga en timme härifrån.

Där har vi tak över huvudet,
i stället för blöt jord under ryggen.

Där har jag inget att sätta emot.

Det här är allt jag har. 25 cent.

-25 cent var, alltså.
-Finns det inget i huset?

Bara om ni vill köra ut frugan.
Men då kostar det en dollar.

Hon blir lite sur
när hon måste sova med mig.

Det vore ju tråkigt.
Jag antar att vi får ta det.

Om jag ser att ni har mjölkat kon
får ni betala. Det händer, vet ni.

Vi måste komma ihåg att låta kon vara.

Florrie... Hur kommer det sig
att du blev laglös?

Det är inte så vanligt bland kvinnor.

Det var inte självvalt. Man kan väl
säga att det var min man som valde.

-Är du gift?
-Jag var det. För länge sen.

När jag var sexton lät det
som en bra idé att hitta en make.

Slippa jordbruksarbetet.

Han hette Ben.

Han hade alltid pengar.

Fina kläder.

Han visste hur man behandlade en kvinna.

Sen fick jag reda på att Ben-

-var bra på att råna fraktkontor.
Till och med banker ibland.

Efter tag fick jag välja mellan
att lämna honom eller delta i det.

-Var du med och rånade banker?
-Jag var inte ens sjutton år gammal.

En dum bondflicka som höll i hästarna.

Han blev dödad mindre än ett år
efter att vi gifte oss.

Nedskjuten på gatan.

Och du?

De satte upp affischer.
"Mrs Florrie Thompson."

Jag behövde pengar,
så jag fortsatte leva utanför lagen.

Florrie...

Funderar du nånsin på
att resa nån annanstans-

-och börja om på nytt?

Du hör visst dåligt.

Hörde du inte vad jag sa om
hur en kvinna kan försörja sig?

Dessutom behöver jag mer pengar nu.
Pengar till...

Tja...

Ja. Folk som lever utanför lagen
finner väl aldrig nån ro.

God natt, Florrie.

God natt.

Är hon inne i huset?

Ve m är ”h onll?

Ja, hon äter frukost.

-Hur visste ni?
-Vad heter hon?

Ruth. Efternamnet vet jag inte.

Det är Florrie Thompson, och det var
sista gången du leker med oss.

Hör på här...

Jag gillade er inte förut, och ännu
mindre nu, så låt mig vara i fred!

Ta det lugnt. Du gör ett bra jobb.

Det var smart att hjälpa
Florries bror att komma undan.

Var det tänkt som ett sätt
att bli bekant med stråtrövarna?

Ja, nåt i den stilen.

-Florrie är en bra början.
-Apropå början...

När tar det här slut?
Vad är det jag ska göra för er?

-Ska ni till Adobe Town?
-Jag vet inte vart hon ska.

-Vi rider söderut tillsammans.
-Adobe Town låter troligast.

Okej. Vi kommer att befinna oss
väster om stan, vid El Meson.

Säg att du vill besöka en vän där.

Och jag hoppas att du inte
leker med Florries känslor.

Hon har ett hett temperament-

-och hon är en bra skytt.

-Jag har massor med frågor till er.
-Spara dem till El Meson.

Besök oss där när du har vägarna förbi.

Känner du dem?

Nej, vi pratade bara om stormen.

Stationsföreståndarens fru hade
en del starka åsikter om dig.

Jaså?

Hon undrade om du skulle göra
en ärbar kvinna av mig.

Vad svarade du?

Att du varken snarkar eller sparkas
i sömnen, så det kanske-

-skulle funka.

Risken är nog ganska stor-

-att han aldrig kommer tillbaka.

-Du har inte sagt vem hon var.
-Vem pratar du om?

Gravyren på klockan.
"Kärleksfullt, Hillary”.

-Jaså, hon. Hon var bara en vän.
-Hur vänskaplig var hon?

Du ställer många frågor
för att vara en ny bekantskap.

En bekantskap? Efter att
ha delat säng hela natten?

Miss Florrie, trevligt att ses igen.

Vi såg just en man hänga
från ett träd. Vad står på?

Tomaz kände igen honom
från fängelset i Kansas.

Han golade och släpptes tidigare.

Och ni gav honom permanent respass?

Vi ogillar golare.

Länge sen, Florrie.

Kul att se dig, Florrie!
Du är lika vacker som vanligt!

Det här är Luke Macahan.
- Hälsa på José.

Tomaz. Resten lär du känna snart.
- Det var dammigt på vägarna.

Luke vill nog ha en öl.
Jag tar gärna en läsk, om du har.

Självklart.

Den berömde Luke Macahan?

-Om man vill uttrycka det så.
-Han som skjuter folk i ryggen.

Han som dödade domaren i Las Mesas.

-Det var inte jag som dödade honom.
-Påstår du.

Innan du säger nåt mer-

-ska du veta att jag inte låter folk
kalla mig för en lögnare.

Jag trodde att jag kände dina vänner,
Florrie.

Det här skedde så att säga över natten.

Vi fick dela en säng
under ovädret i går natt.

Det är lättare att resa som man och
hustru när lagen är ute efter en.

-Jag trodde att jag kände dem.
-Ut med det du vill säga.

Jag får visst presentera er igen.

Tomaz är en duktig revolverman. Det
är det enda han skryter om med rätta.

Luke är inte heller en dålig skytt-

-så ni kanske ska försöka hålla sams.

Luke...

Låt mig bli den förste
som välkomnar dig hit.

Batlin.

Honom skulle jag gärna
begrava i en myrstack.

De är efterlysta söder om gränsen
för att ha köpt mexikanska barn-

De är efterlysta söder om gränsen
för att ha köpt mexikanska barn-

-som de säljer till apacherna som slavar.

Jag anade att de inte var välkomna.

Så många leende ansikten.

-Vad gör du här, Batlin?
-Mina pojkar är törstiga.

-Visa lite gästfrihet.
-Sitt kvar på hästarna!

Nån dag...

-Du och jag, Tomaz...
-När som helst. Här och nu?

Nån dag.

Vi kom för att fråga om nån här är
intresserad av 10000 dollar i guld.

Jag behöver två eller tre till.
Vi delar lika.

-Mer eller mindre.
-Betalar apacherna i guld nu?

Guldet finns på banken. Och där
ska vi också vara på söndag morgon.

-Medan hela stan är i kyrkan.
-Vilken stad pratar du om?

Serena.

Ni behöver inte älska mig.
Det är snabba pengar!

Nån som är intresserad?

Det verkar inte så.

Är alla här så kräsna
med vem de rider med?

Det är 10000 i guld.

Låt oss säga att vi har vänner i Serena.

-Vart ska du, Macahan?
-Jag ska besöka en vän på El Meson.

Ursäkta mig, miss...

Varför har du dröjt så länge
med att besöka Lusa?

Han är min.
En gammal vän, förstår ni.

Var inte blyg. Kom nu.

Var inte så blyg nu.

-Hör på här...
-Ett ögonblick.

Sa Florrie
varför hon red till Adobe Town?

-Nej.
-Försök med sanningen, pojk.

Jag är inte din pojk!

Hon sa aldrig varför hon skulle hit.

Nån som var misstänksam
när du kom ridande med henne?

Florrie gick i god för mig.

Det var ju bra.

Luke, det är nu ditt arbete börjar.
Vi vet inte så mycket om trakten.

Bara att de laglösa som jobbar
längs gränsen är väldigt effektiva.

De tycks veta när guldet flyttas-

-och på vilka diligenser.

Det måste finnas en ledare. Vi vill
veta vem som ordnar de här rånen.

Och det ska väl jag ta reda på,
antar jag?

Vi nöjer oss med
att du håller ögon och öron öppna.

Ingen ifrågasätter kärleksaffärer.

Kom förbi minst en gång i veckan
för att träffa Luisa.

Då kan vi talas vid.

En sak ska ni veta.

Jag gillar det här jobbet
mindre och mindre.

Det är inte meningen
att du ska gilla det.

Florrie kryssar fram och tillbaka
över gränsen när hon är här.

Hon kanske säljer stöldgods. Vi vill
veta vem hennes kontakt i Mexiko är.

-Varför följer ni inte efter henne?
-Vi är whiskeyförsäljare här nere.

Vi kan inte lägga näsan i blöt.
- Luisa!

Stressa inte fram nåt.
Låt det växa fram.

Du är en man med ett pris på sitt
huvud, som bara försöker överleva.

Ta hand om dig, Luke.

-Varför förföljer du mig?
-Det gör jag inte.

-Jag är ju före dig.
-Du vet vad jag menar.

Du var på väg mot floden, och jag såg
att du faktiskt är förföljd.

-Tomaz.
-Visste du det?

Jag är väl inte dum. Han trodde inte
på att du skulle till El Meson.

Inte när jag red iväg en timme
senare. Han tror att vi skulle ses.

-Han verkar ha fått rätt.
-Hade du och din vän...

...trevligt där borta?

Skulle du tro mig om jag sa att den
jag träffade bara var en god vän?

-Nej.
-Okej. Då så.

-Vad ska du göra åt honom?
-Jag får väl följa floden tillbaka.

Det finns ett lättare sätt.

Tomaz är min vän.
En väldigt bra vän.

-Jag vill inte att han blir skadad.
-Jag ska inte skada honom.

Förutom hans känslor.
Fortsätt du, så rider jag i kapp sen.

Min farbror Zeb lärde mig det där.

Man tvingar honom att ta skydd, och
han får inte höra att man rider iväg.

Det tar nog ett par timmar
innan han törs sticka upp huvudet-

-och ett par till
innan hästen kommer tillbaka.

Tomaz kanske får för sig
att det var jag som sköt.

Du får väl säga att nån sköt på dig,
och att du precis slapp undan.

-Vart är du på väg?
-Adobe Town.

Jag har några ärenden söderöver.
Gör mig sällskap.

Tack, Paulo.

Jag ska träffa nån en stund.

Om du vill vänta finns det
en servering längre ner på gatan.

Hon är din.

Hon vet inte att jag är hennes mor.

Hon tror att jag
är en snäll dam som kommer hit-

-och leker med henne.

Varför lät du mig följa med
och få reda på att du har ett barn?

Varför litar du på mig?

Jag vet inte. Jag kanske bara
är trött på att alltid vara ensam-

-utan att kunna lita på nån.

Eller så kanske jag ser dig...

...som nån jag kan prata med.
Det är viktigt för oss alla, Luke.

Att ha nån man kan prata med.

Så mycket ska man nog inte lita på nån.

Av nån anledning känns det inte
som om du bara är "nån".

Du känner mig inte.

Du kanske påminner mig om nån jag kände.

Jag älskade aldrig min man.
Visst blev jag förtjust i honom.

Han var stilig som bara den.

Men första och enda gången jag
blev kär var jag runt nio år gammal.

En pojke på en gård i närheten.
Det var en obeskrivlig känsla.

Bara jag såg den där pojken...

Jag tittade på honom
när han kom gående från skolan-

-med böcker under armarna
och sparkandes på stenar.

Det är lustigt hur man dras till nån.

Hur nåt saknas när han inte är där.

-Jag måste låta som en nioåring nu.
-Nej.

Du låter som en vuxen kvinna.

-En mycket trevlig kvinna.
-Jag är glad att vi träffades, Luke.

Riktigt glad.

Förresten... Sheriff Gruner i Serena
vill träffa alla nya i området.

Du kan berätta vem du är.
Vi har ett avtal om att vara ärliga.

Vänta lite nu. Måste jag avslöja
för sheriffen vem jag är?

Prata med honom i enrum.

Det finns ett vagnspår österut. Följ
det, så är du i Serena till kvällen.

Ni sa att ni hade vänner i Serena.
Som sheriffen, till exempel?

Det var därför ni inte
ville hjälpa Batlin med bankrånet.

Luke Macahan, du ställer en hel del
frågor för att vara en ny bekantskap.

Vi har några regler.
Följ dem, så blir vi nöjda båda två.

Är vi överens?

Det passar mig alldeles utmärkt.

Jag ansvarar för ett område på cirka
500 kvadratkilometer längs gränsen.

Om det händer nåt i det området
som jag inte gillar-

-blir jag oftast väldigt sur.

Och den som gör mig sur-

-får det varmt om öronen
när jag får tag på honom.

-Var träffade du Florrie?
-Jag hjälpte henne norröver.

Jag drev bara runt,
så vi red ner tillsammans.

Du ser inte ut
att vilja ställa till med bekymmer.

-Var ska du sova i natt?
-På hotellet.

-Jag rider tillbaka i gryningen.
-Där har du fel.

I gryningen står du
på hotellets balkong med mig.

-Vet du vem Batlin är?
-Ja.

Vi har träffats, så att säga.

Du vill inte skvallra.

Men jag råkar veta att han har
spanat in vår bank en längre tid nu.

I morgon bitti kommer han hit.
Och då väntar vi på honom.

Det blir rena rama prickskyttet.

Om ni vet att han kommer
borde ni inte behöva skjuta alls.

Är det inte bara att gripa honom?

Vi ska naturligtvis försöka undvika
att använda våra vapen i onödan.

Det där bråket i Las Mesas...

Varför sköt du den där domaren?

Jag gillar inte dina frågor.

Då ses vi i morgon bitti.
Du får ingå i vår välkomstkommitté.

-Varför?
-Varför inte?

Varför skulle du inte
vilja hjälpa lagens företrädare?

Det kan löna sig en vacker dag.

-De verkar bara vara tre stycken.
-Det gör ingenting.

-Vad gör du?!
-Vad är det?

-Det där var berått mord!
-Jaså?

Jag kallar det ett gott dagsverke.
För en stund sen var jag nedstämd.

Men nu mår jag bra igen. Jättebra.

Vi visste att de skulle komma.
De red in i morse-

-och jag satt där uppe på verandan.

Rör dig inte!
Inte så mycket som en muskel.

-Nej då.
-Sheriff!

-Ursäkta mig.
-Jag fick honom!

Jag har fångat Luke Macahan,
och jag vill ha belöningen för honom.

Det är 5000 dollar till mig. Det är
vad Las Mesas betalar för honom.

Jag såg honom där,
och jag kände igen hans ansikte.

Heter du Luke Macahan?

-Ja, det stämmer.
-Glöm inte vem som fångade honom.

Helt själv. Jake Pollard.

Kom ihåg det namnet, sheriff, så
att de vet vart checken ska skickas.

Jag väntar här på den.

Kom nu.

Sheriff?

-Får jag fråga dig en sak?
-Helst inte.

För jag misstänker att det är
en fråga om min hederlighet.

Hur kan du tro det?

Vad händer nu?

Jag ska telegrafera till Las Mesas,
så att de kan komma och hämta dig-

-och ta med sig belöningen
på 5000 dollar.

-Som du får en andel av.
-Du måste lära dig att lita på folk.

Det är söndag i dag.

Du har rätt att gå på gudstjänsten
i kväll. Om du vill.

Om det är du som predikar
ska jag tänka på saken.

Tidningen är över en vecka gammal.
Det står inte så mycket.

Förutom att din brorson blev gripen.

-Ja, han sitter i fängelset i Serena.
-Får jag fråga en sak?

Var han inblandad i den där domarens död?

Nej, inte alls.

Men nån är ute efter att sätta dit honom.

Tack för att du visade det här.
Jag ska rida dit.

Kika förbi igen, så tar vi
en kopp kaffe med lite gott i.

Det ser jag fram emot.

Det är ett nöje att överräcka belöningen.

-Vad är det här?
-En bankväxel.

-Är den äkta?
-Ja.

-Får jag bjuda på ett glas?
-Nej, tack.

Jag bjuder alla!

Så snart banken ger mig reda pengar
i utbyte mot den här bankväxeln.

Vi ses i Las Mesas, Luke.

Kom nu.

-Tack för gästfriheten, sheriff.
-Var inte så bitter.

Vi ska be för att domaren
visar lite kristen barmhärtighet-

-och inte hänger dig!

Kom igen!

Hör du!

Flytta på vagnen, gamle man!

-Hjulet har ramlat av.
-Det ser jag väl.

Piska oxen, så att vi kommer förbi.

Han är så envis.

Om hjulet inte snurrar sover han.

Kom hit och hjälp honom!

-Okej, vi...
-Hjälp mig att sätta tillbaka hjulet.

Då kan vi flytta vagnen.

Ni lyfter vagnen, så sätter jag på
hjulet. Hjälp mig med hjulet först.

Så där ja. Lyft vagnen.
Jag har hjulet.

Kör norrut. Iväg med dig!

Jag förväntar mig inga gentjänster.
Jag är fortfarande skyldig dig en.

Nån skrämde iväg Tomaz häst.
Han tror att du var inblandad i det.

Titta här.

Det här är de mest lättförtjänta
pengarna jag nånsin sett, Luke.

Det här är Jake Pollard. Vi skickade
efter ett okänt ansikte för det här.

Du får till och med
en andel av belöningen på dig.

Det måste kännas bra att belöningen
på 5000 dollar för dig är borta.

Vi får väl se hur stor belöning
sheriffen i Las Mesas-

-och hans vicesheriffer utfäster för
mig när de kommer till Las Mesas-

-i sin egen fängelsevagn.

Är du inte glad att belöningen är borta?

Nu har jag ännu en anklagelse
mot mig. Mitt gäng fritog mig.

Men du behöver inte
se dig över axeln hela tiden.

Eller hur?

Så kan man väl också se på saken.

Florrie.

Jag fick nyheter om min bror Alan.

Han är död.

De sköt honom.

Han hade rånat ett fraktkontor
på åtta dollar.

Florrie...

Luke.
De dödade honom för åtta dollar.

Håll om mig, Luke.

Håll mig hårt.

Vill du ha ett gott råd?

Din dotter...
Ta med henne och rid härifrån.

Det finns inget viktigare
i hela världen än du och hon.

Följ med mig, Luke.

Gör du det?

Vi två och min lilla flicka.

Ett liv tillsammans. Ett ljuvt liv.

Jag kan inte.

De har fördelat belöningen.

Jag har våra andelar i sadelväskan.

Det känns inte så viktigt nu, eller hur?

Jag beklagar, Florrie.
Det där med din bror.

Florrie...

Du ska aldrig behöva känna
att du är ensam.

Jag menar...

Jag skulle göra vad som helst
för dig, Florrie. Vad som helst.

Ja, jag vet.

Har du hört nåt från Las Mesas?

Det var inte stans invånare som
stod för pengarna till belöningen.

Så ingen bryr sig om det.

Men i Los Mesas
kanske man skulle sova lugnare-

-om man visste var Luke Macahan fanns.

-Ni är visst inte direkt vänner?
-Det handlar inte bara om det.

Han passar inte in. Nåt är fel.

Jag vet vad du menar,
men jag kommer inte på vad det är.

Han red till El Meson
redan den första kvällen.

Trots att han och Florrie
är mer än bara vänner.

-Det stämmer inte.
-Vilken flicka träffar han där?

Jag vet inte.

Vi rider dit och tar reda på det.

-Jag vet bara att de säljer whiskey.
-Nej, det stämmer inte.

Det är allt vi vet. Vad pratade de
med Luke Macahan om?

De stängde dörren.
Jag hörde ingenting.

Du sa inte varför du skulle vara
så vänlig mot Luke Macahan.

De betalade mig för det.

De stängde dörren,
men du var väl i rummet bredvid?

Lyssnade du inte bara en smula?

Det vet du att du gjorde, Luisa.

Berätta om första gången du träffade
de här whiskeyförsäljarna.

Och när din historia inte låter helt
sann kommer du att få veta det.

Jag berättade
att ni var federala poliser-

-och att Luke Macahan
kommer hit för att prata med er.

Då var det kört.
Man kan inte vinna varje gång.

Nu vet hela Adobe Town om det.
Det lär vara tomt där i kväll.

Gruner red söderut. Var skulle han?

Han skulle gömma sig i Mexiko.

-Han sa det till Tomaz.
-Det var som tusan.

-Du kanske klarade det ändå.
-Vadå?

Du har inte berättat ett dyft ännu,
men du skrämde Gruner på flykten.

Han tror nog att du har gett oss
massor med upplysningar.

En sak kan jag säga:
Han är en slaktare.

Han är nog ledaren ni letade efter.

Tror du att Gruner skulle snacka
för att rädda sitt eget skinn?

Han kommer att snacka. Kom.

Och...

Förresten...

Angående domare Rensen så trodde vi
att vi hade en bra kontakt.

Va?!

Han försvann. Beklagar.

Vänta lite nu!
Ni fick mig att göra det här jobbet-

-i utbyte mot bevis på vem som dödade
Rensen, så att jag kunde rentvås.

Ni hade väl aldrig
en kontakt i Las Mesas?

Riktigt så ohederliga är vi inte.

Vi menade väl, Luke.
Och belöningen på dig är ju borta.

Se det från den ljusa sidan.

Och du?

Vad händer
om Gruner och Tomaz kommer tillbaka?

De kommer inte att göra mig illa.

De förstår att man gör...

...vissa saker för pengar.

Men en sak borde du veta.

Han som heter Tomaz...

Han sa att han skulle vänta på dig
längs vägen norrut.

Han ska döda dig.

-Din satans...
-Låt mig förklara!

Din eländiga skallerorm!

Hör på nu!

-Jag blev snärjd till det här.
-Blev du snärjd?

Jag erbjöd mig själv till dig
i går kväll, och du blev snärjd?

-Jag utnyttjade aldrig situationen.
-Jag litade på dig!

Det gjorde vi allihop!

Jag berättade ingenting för dem
som de inte redan visste.

Jag red till El Meson för att säga
att jag inte kunde jobba för dem mer.

-Du är full av lögner, Luke.
-Nej!

Det kanske är mitt problem.

-Jag är inget vidare på att ljuga.
-Jag tror inte mina öron.

Luke Macahan ljuger alltså inte?

Mina känslor för dig...

Det var därför
jag inte kunde fortsätta längre.

Låt mig vara.

Florrie...

Luke...

Nej!

Det var vår gamle vän Tomaz.

Luke...

Florrie?

Vad är det, Florrie?

-Nej! Det finns en doktor i Serena.
-Då slänger de dig i finkan.

-Skit samma!
-Du kommer bara dit med ett lik.

Håll bara om mig.

Håll om mig.

I mina sadelväskor...

Vår andel av belöningen.

Vår andel av belöningen.

Hederliga pengar.

Belöningen för dig.

Se till att min flicka får min andel.

Ja. Hon ska få allt.

Jag försökte aldrig döda dig.

Jag försökte verkligen inte det.

Jag tyckte...

Jag tyckte för mycket om dig.

Som den där lille pojken
jag berättade om...

När man blir alldeles varm inombords.

När man dras till en person.

Jag kände likadant med dig.

Det var nåt som saknades
när du inte var i närheten.

Åh, Luke.

Det är inte rättvist
att jag ska behöva lämna...

Det är inte rättvist
att jag ska behöva lämna dig så...

Florrie.

Du hade aldrig några känslor
för henne, Luke.

Du utnyttjade henne.
Det var allt du gjorde.

Jag vet att det var jag som sköt
henne. Men du dödade henne.

Florrie är död.
Det ville ingen av oss.

-Låt det sluta här.
-Nej, det kan inte sluta här.

Det finns ingen kvar i Adobe Town.

Till och med Gruner fick fly till Mexiko.

-Jag hade inte med det att göra.
-Fast på sätt och vis hade du det.

Bara genom din blotta närvaro.

Jag säger det igen.

Låt det sluta här,
utan att vi lägger skulden på nån.

Men å andra sidan...

...så är det upp till dig.

Jag hoppas att det räcker till
Florries dotters uppfostran.

Jag kan inte ta emot de här pengarna.

Inte?

Jag måste få veta var de kommer ifrån.

Så här mycket kan jag säga:

Pengarna skulle användas
för att ta ett liv. Mitt liv.

Nu kan de användas för att ge liv.

Till Florries dotter.

Vi ska se till att pengarna
används å hennes vägnar.

Tack.

Farbror Zeb!

- Tack.
- Vad gör du här?

Jag skulle kunna fråga dig samma sak.

Efter allt jag har hört trodde jag
att du skulle fly för livet, men...

-Det här ser inte...
-Det är en lång historia.

-Jag kan berätta på hemvägen.
-Okej, men en sak vill jag veta nu.

Jag red igenom en stad som heter Serena.

De sa att du kom dit med en man vid
namn Tomaz, med en kula i axeln.

-En kula från din pistol.
-Det var inget jag ville.

Tomaz hade bestämt sig för att
en av oss skulle hamna i en kista.

Jag är glad över att han hade fel.

Jag förstår. Det har jag också
råkat ut för ett par gånger.

-Nu rider vi hemåt.
-Ja, sir.

Översättning: Mattias R. Andersson
www.broadcasttext.com