All language subtitles for How.The.West.Was.Won.S03E02.DVDRip.x264.AAC-SMiX.swe

Jämfört med mängden Texas Longhorn-

-som skulle välla in över slätterna
på 70- och 80-talet-

-hade bara en bråkdel
drivits norrut 1869.

De stora boskapsväldena
låg tio år längre fram i tiden.

Men hästuppfödningen var redan etablerad.

Hingstarna och stona
levde vilda på slätterna-

-tillgängliga för alla som hade mod
och uthållighet att fånga in dem.

En av de vackraste hästarna
var appaloosan.

Genskjut honom!

Josh!

Är du skadad, Josh?

Det lär nog kännas ett tag, farbror Zeb.

Men vilken skönhet!

Tur att han inte äger någon ranch.
Det var ju han som fångade dig.

Vilken skönhet.

Surra den runt halsen nästa gång.

Jag tog honom först i alla fall.

Farbror Zeb, titta!

Ston.

Jag har aldrig sett något så vackert.

Lugn.

-Vad ska vi kalla honom?
-Det får tant Molly bestämma.

Hon kommer alltid på så passande namn.

Lugn.

Lugn.

Det är inte så originellt, men det
finns bara ett namn som passar.

Hans Majestät.

Det må jag säga,
han är sannerligen en konung.

Vi kanske kan kalla honom "Kung".

Farbror Zeb, Hans Majestät klingar stolt.

Stolt är han. Det tog fem dagar
att hinna i fatt honom.

Och då var han orolig för sina ston.

Vad hemskt att ni rövade bort honom
från hans fruar.

Om ett par veckor
får han nog ha sina fruar hos sig.

Ett par veckor?
Så lång tid tar det väl inte.

Nu när dopet är klart ska vi åka vidare.

Jessie och jag måste in till stan.
Och ni andra har ju era sysslor.

Jag ska nog köpa en piska åt dig.

Det kan jag behöva.

Ni har fortfarande inte lagat
taket på ladan.

-Där fick du, Luke!
-Ja.

Vi släpper av dig vid huset, Laura.

En dag lär du dig kanske att hålla mun.

Mr Craig?

Mr Craig?

Mr Craig, är ni där?

Han äter middag längre ner på vägen.

Behöver du hjälp med något?

Nej, jag trodde att vagnen
skulle vara förspänd.

Jag vill bara hjälpa dig.

Varför blir du så nervös?

Jag behöver ingen hjälp.
Jag kan vänta på mr Craig.

Jag kan hjälpa dig spänna för vagnen.
I utbyte mot en kyss.

Nej, snälla.

-Kom igen, bara en.
-Släpp henne!

Släpp henne.

Ni är berusad.
Jag vill inte skada er.

Jag ska visa dig hur din lever ser ut.

Du ska få på käften!

Vad är det frågan om?

Han skrämde mig, mr Craig.

Gå och sov ruset av er någonstans.

Annars blir det snart tillökning
på kyrkogården.

Sätt fart nu!

En annan gång.

Jag vet att du hade bråttom med
hästen, men jag har lite att göra.

-Jag behöver lite mer tid.
-Det går bra.

Han har väl inte gjort er illa?

Nej, han skrämde mig bara.

Jag trodde att tant Molly
väntade på mig här.

Nej, hon sa att kvinnomötet
skulle dra ut på tiden.

Det är därför vagnen inte var förspänd.

-Nu ska jag sko din häst.
-Tack.

Jag skulle vilja tacka er, mr...

-Bob Cooper.
-Mr Cooper. Jag är Jessie Macahan.

Jag är inte någon gammal herre.
Jag säger Jessie om du säger Bob.

Bob.

Du har bra smak.
Du köpte den som jag gillade.

-Gillar du den verkligen?
-Ja, den klär dig.

Du är fin i den.

Om du ändå väntar... Jag såg att
de hade specialpris på glass i dag.

-Vill du ha?
-Vad snällt av dig.

Den där hingsten är nog mer värd
än alla de andra tillsammans.

Ja, men en appaloosa
känner man igen på mils avstånd.

Kan vi inte leta någon annanstans?

Måste du alltid vara så orolig?

Du är lika jobbig som Cooper.

Vi tar dem i kväll, och får det gjort.

Tänk efter lite.

Köparen kan ta dem först på fredag.

Vi kan inte driva runt
med stulna hästar i två dagar.

-Då tar de oss.
-Värst vad Cooper dröjer.

Ja.

Vi får rida in och titta till honom.

Jag tycker inte
att vi ska visa oss i stan.

Du är inte lätt att ha att göra med.

Ingen lägger märke till oss här.

Kom nu.

Jag har fått klara mig själv.

Så du har inte haft någon
sen du var sex år gammal?

Det stämmer.

En bonde ville få in mig på barnhem.
Sen var jag på arbetsläger en månad.

-Jag rymde så fort jag fick chansen.
-Vilket hemskt liv.

Det var inte så farligt. Man lär sig
dra jämnt med folk ganska snabbt.

Vad arbetar du med nu?

Sist var jag cowboy. Nu söker
jag och mina vänner arbete här.

Jag skulle möta dem
när jag fått hästen skodd.

Vi kanske ska gå tillbaka.

Ja. Tack för glassen.

Ingen orsak.
Vad märkligt att vi träffades så här.

Som om det var ödet.

Jag vet inte riktigt
hur jag ska säga det här...

Du har nog många friare.

-Nej.
-Inte?

Det jag ville säga...
Jag skulle inte ha något emot...

Du kanske inte skulle ha något emot
att träffa mig igen?

-Det skulle jag inte ha något emot.
-Bra!

Jag är nog tillbaka på söndag.

På söndag har kyrkan picknick. Kom.

Picknick? Det låter trevligt.

Ska du ha din fina hatt på picknicken?

Vill du det?

Hur ska jag annars känna igen dig
bland alla skönheter?

Kära nån!

-Vad är det?
-Tant Molly har nog väntat länge.

-Kan du vänta lite?
-Ja, men...

Jag är strax tillbaka.

Förlåt, tant Molly. Mr Craig sa
att mötet skulle dra ut på tiden.

Ingen fara, jag förstår.
Han verkar vara en trevlig ung man.

Det är han! Jag har aldrig
träffat en sån trevlig pojke.

Han är ny här och söker arbete.
Han hjälpte mig välja hatten.

-Skulle vi kunna...
-Bjuda hem honom på middag?

Kan vi det?

-Det ska nog gå bra.
-Tack, tant Molly!

-Jessie?
-Ja, tant?

Det skulle vara trevligt
att veta vad han heter.

Det är Cooper. Bob Cooper.

Du får äta middag hos oss i kväll.

-Middag, men...
-Det är redan bestämt.

Du kan följa med oss nu, och träffa
farbror Zeb som jag berättade om.

-Det blir grillad kyckling...
-Det skulle jag gärna göra.

Men mina vänner väntar på mig.

Vi äter tidigt. Du är snart tillbaka.

Vi äter tidigt. Du är snart tillbaka.

Snälla.

Ja, om det blir grillad kyckling
kan de väl få vänta lite.

Bra.

Tant Molly, det här är Bob Cooper.

-Han följer med.
-Bra. Trevligt att träffas.

Hoppas att det inte
blir för mycket besvär.

Inte alls. Sätt dig, så åker vi.

Jag har min häst här.
Den är nog skodd nu.

Då kan du komma efter. Kom, Jessie.

Tack än en gång. Till er båda.

Visst är han trevlig? Han är den
trevligaste pojke jag har träffat.

Ja, du sa det.

Men om vi inte åker nu
blir det ingen middag.

Har du någonsin träffat någon
som du visste var speciell?

Varför är du kvar i stan fortfarande?

Vi skulle ju ses vid lägret.

När då, nästa torsdag?
Du har varit här hela dagen.

Ja, hästmannen var upptagen.

-Vi träffas vid lägret.
-Vart ska du?

Jag har träffat någon,
och ska bli bjuden på middag.

-Är du galen?
-Vad är det med dig?

Jag ska bara äta middag.
Det gör väl ingen skada?

Det är klart att det gör.

Vi har hittat det vi söker.
Det är perfekt.

Fina hästar.
Det blir lätt att ta dem.

Men vi måste göra upp planer.

Det kan vi göra senare. Jag måste gå.

Vi ses vid lägret när det skymmer.

Vad underligt han beter sig.

Milt sagt.

Det kan jag säga dig...

...att om han sviker oss nu...

...ska jag döda honom.

Josh och jag har lite att göra
innan vi lägger oss.

-Det var trevligt att träffas, Bob.
-Detsamma.

-Hoppas vi ses snart igen.
-Jag också.

Maten var riktigt god, miss Laura.
Du är en duktig kock.

-Bröden var jättegoda.
-De hade inte jäst ordentligt.

Det kanske är det som är hemligheten.

Tycker du om pickels?

-Va?
-Pickels?

Jaha, pickels.
Jo, de var också goda.

Ja. Molly är riktigt bra på pickels.

Men de bästa pickelsen i väst
gjorde jag och Jim Bridger.

Har du och Jim Bridger gjort pickels?

Ja, nere vid Great Basin,
vid Stora Saltsjön.

Sent en höst hade jag och Bridger
slagit läger vid en buffelhjord.

Då började det snöa.

Det snöade i 70 dagar och 70 nätter.

Och bufflarna frös fast där de stod.

Var kommer pickels in i bilden?

Ta det lugnt.
Det är en lång historia.

Ja, verkligen.

Nå, vad hände?

Sen blev det vår.

Då började allting tina. Bufflarna
hade stått där hela vintern.

Så jag och Jim Bridger tog fram
knivarna och flådde dem.

Sen rullade vi ner dem i Stora Saltsjön.

Och sen levde hela shoshon-stammen-

-på inlagt buffelkött i tio år!

-Jag dukar av.
-Jag hjälper till.

Du är sanslös, Zebulon!

Jag ljuger inte!

Du hade rätt. Han är underbar.

Jag tar det här. Ta en promenad
innan farbror Zeb fortsätter.

-Säkert?
-Ja, gå du.

Nej tack.

Får jag visa Bob den nya kalven?

Det vore väl trevligt.
Om Bob vill se den.

Ja, frun. Jag älskar djur.

-Kom då.
-Tack for middagen. Den var god.

-Det var ett nöje.
-Kommer du?

Ja, jag kommer.

Vilken dag!

Ja, och för en del av oss
är den inte över än.

Laura!

Visst är hon fin?
Hon är bara sex dagar.

Ja, det är hon verkligen.

Hon är som du.

Laura är den söta av oss.

Man kan vara söt på fler än ett sätt.

Jag vill verkligen tacka dig
för att du bjöd hit mig.

Det här kanske låter lite lustigt.

Jag har aldrig träffat en sån här familj.

Ni verkar tycka om varandra.

Jag hoppas att vi kan vara vänner länge.

Jag hoppas att vi
kan vara vänner för alltid.

Det var som...

Jag tror att lillasyster
håller på att bli vuxen.

När det skymmer, sa han.

Klockan är efter tio
och solen har gått ner.

-Han har stuckit.
-Nej, då skulle han ha sagt något.

Och hästarna är väl bara halvtama.

Vi klarar det inte ensamma.

Hela situationen börjar kännas obehaglig.

Vi kanske borde...

Lugn, pojkar. Var inte så spända.

Förlåt att jag är sen.

Var sjutton har du varit?

Jag åt middag, det sa jag ju.

Jag har aldrig ätit middag så här länge.

Du skulle komma innan det skymde.

Vad är det? Jag har ju sagt förlåt.

I så fall kan du väl förklara
vad det var som tog så lång tid?

Jo...

Jag har träffat en flicka,
en riktigt trevlig flicka.

Vi pratade och hade det trevligt...

Men för guds skull...

-Han är förälskad!
-Lägg av!

-Jag har lärt mig mycket i kväll.
-Som vadå?

Som att det här inte är något bra liv.

Du skulle ha sett dem
när de satt runt bordet.

Det var speciellt.

Helt otroligt.
En kväll med någon dum bondjänta-

-och plötsligt är alla planer
tillintetgjorda.

-Lägg av!
-Vem ska stoppa mig?

Det hjälper väl inte att gräla så där?

Du har väl rätt.

Vi måste reda ut ett par saker.

Everett nämnde ju hästarna.
De står en bit från huset.

De bara väntar på att vi ska ta dem.

Vad är det nu då?

Jag funderade lite på vägen hit.

Jag vill inte vara med längre.

-Vad sa du?
-Jag mådde inte bra sist.

Men då hade vi ju ett skäl.
Nu är vi bara tjuvar.

Hör på, Cooper, du får inte lämna oss.

Jo, det får jag.

Du gav oss ditt ord.

Och vi har lovat hästhandlaren.

Han vet vilka vi är,
våra ansikten och våra namn.

Han gör sig av med hästar
för att få plats med våra på fredag.

Det är sant.
Det har jag inte tänkt på.

Om vi inte ger honom hästarna
kan han ställa till det för oss.

Jag är nog villig att ta den risken.

Du ja, men inte vi.

Vi har alla en del i det här.

Vi klarar det inte utan dig.

Du är skyldig oss det här.

Det är sant, Bob.
Du måste vara med den här gången.

Jag gör det. Men det är sista gången.

Ja, ja. Sista gången.

Sen skiljs vi åt.

Farbror Zeb? Någon sa
att appaloosa-hästar är dumma.

Ja, jag har också hört det.

Men jag tror inte på det.

Cheyenner och apacher
rider på appaloosa-hästar.

De är bland de bästa ryttarna.

Särskilt cheyenner.
När de jagar buffel-

-rider de rakt in i hjorden.

De har varken sadlar eller stigbyglar
och håller i pilbågar.

Då håller de inte ens i tummarna. Så
hade jag inte gjort på en dum häst.

Jag hade inte gjort så på någon häst.

Hästarna! De är borta!

Har hingsten sparkat ner stängslet?

Nej, grinden är öppen.

De är stulna!

Jag kan inte tro det.

Tro det, Josh.

De var här för mindre än
en timme sen. Tre stycken.

-Ska du följa efter dem?
-Ja.

Jag ska spika upp dem i närmsta träd.

Du tänker väl inte döda dem?

Det tog två månader att fånga in dem
och en månad att tämja dem.

Om du tror att jag tänker
låta dem löpa ska du få se på annat.

Jag sa ju att det skulle vara lätt.

Det tog alldeles för lång tid.

Då får vi rappa på lite.

Det kommer ryttare! Tre stycken.

Här, håll i dem.

De följer efter oss. Kom!
De är stridslystna.

Ta den där, Josh.

Vi är fast. Ta betäckning!

De sitter bakom stenarna.

Det finns ingen återvändo. Kom fram.

Åh nej... Herregud.

Macahan.

Vi stal Macahan-hästar.

Vad pratar du om?

Flickan som jag åt middag hos
i går kväll.

Macahan! Kan vi prata om det?

Spara det till bönerna!
Du har stulit din sista häst.

Ni förstår inte.

Jag har en vän till er här.

Mina vänner stjäl inte hästar!

Farbror Zeb!

Josh, du är i skottlinjen. Akta dig.

-Du måste sluta.
-Backa.

Du förstår inte. De är bara barn!

-Barn?
-Han där borta är lika ung som jag.

Han är död. Han bröt nacken i fallet.

Nacken? Vad håller de på med?
De stjäl och skjuter på folk.

Vart är världen på väg?
- Kom fram nu!

Kom fram!

-Den andra också!
-Ställ dig upp, Cooper.

Jag kan inte se dem i ögonen.

Få din vän att resa sig nu.

Upp med dig!

Det är Cooper!

Pojken som Jessie hade med sig.

Herregud.

Jessie...

Kom hit!

Jag har mött en del tarvliga människor.

Mördare, folk som skjuter en
i ryggen, ynkryggar, tjuvar...

Men jag har aldrig mött någon
som är så usel som du.

Är ni inte vänner längre?

Om du var tre dagar äldre
skulle du vara död nu.

För bort dem.

-Du din...
-Kom nu!

Han ska följa med till kyrkans
picknick. Jag lovade att ha hatten...

Jessie, jag vet att han är underbar,
men det finns andra samtalsämnen.

Jag hoppas att det är Zeb och pojkarna.

Tack och lov! Vi var rädda
att det hade hänt något.

Det har det.
Vi har tagit några hästtjuvar.

-Hästtjuvar...
-Hoppa ner.

En dog när hans häst kastade av honom.

Hoppa ner, sa jag!

Jag önskar att det inte var sant.

Bob?

Jag är ledsen.

Jag visste inte att det var era hästar.

Jag är så ledsen.

Kom nu.

De stal våra hästar.

Ja, och så sköt de mot oss.

Tur att de bara är barn.
Farbror Zeb hade kunnat döda dem.

Åh, Luke...

Jag vet.

Hur länge ska hon hålla på så där?

Gårdagen var bästa dagen i hennes liv
och det här är den värsta.

Den där pojken är ändå en hästtjuv.

Jag vet vad ni tänker, allihop.

Jag vet vad ni tänker, allihop.

Men ingen Macahankvinna
ska ha med hästtjuvar att göra.

Och därmed basta!

Tant Molly?

-Jessie!
-Jag måste prata med Bob.

-Jag vet inte...
-Jag måste.

Låt gå, men dröj inte för länge.

Tant Molly?

Tror du att det var klokt att...

Hade du kunnat säga nej?

Ser man på.

Cooper, du har visst besök.

Jag väntar utanför.

Du har inte rört maten.

Jag kan inte äta.

-Jag önskar att jag var död.
-Säg inte så.

Jag menar det.
Vi kan aldrig få det här ogjort.

Det spelar ingen roll att vi
inte visste att hästarna var era.

De tillhörde någon. Någon
som slitit för att fånga in dem.

Varför skulle ni stjäla hästar?

-Det gick lätt första gången.
-Har ni stulit hästar förr?

Jag såg det inte som stöld.

Vi tre var cowboyer i Colorado.

Vi tog halva lönen, mot löftet
att få fortsätta under dödperioden.

-Men han lurade oss.
-Vem?

Ranchägaren. Han gjorde sig av
med oss så fort arbetet var klart.

Så vi tog några av hästarna, som
betalning för det han var skyldig.

Tänkte du aldrig på att det var fel?

Jo, jag tänkte på det.
Jag tänkte mycket på det.

Vet du vad?

När jag träffade dig i går...

Jag svär på att jag inte ville göra det.

Varför gjorde du det, då?

För att jag är en idiot.

Och det blir tungt
att leva med följderna.

Att hamna i fängelse för häststöld.

Du behöver inte oroa dig, Cooper.

Snart är våra bekymmer över.

-Vad menar du?
-Vi lär bli hängda inom en vecka.

-Hängda?
-Ja, det här är ett hästterritorium.

Här blir man hängd om man stjäl
något som liknar en häst.

-Lite kaffe?
-Det låter bra.

Jag håller av henne
som om hon var min egen.

Det måste vara ännu värre för dig.

Sätt dig så kan vi prata om det.

Det finns nog inte så mycket
att prata om.

Flickan är alldeles betagen
i den där pojken.

Minns du inte din första kärlek?

Hade du vänt henne ryggen
om hon stal från kollekten?

Det är skillnad på att ta några
slantar och att stjäla hästar.

Det är sant.

Men de är ju bara barn.

Barn?!

Luke har ett kulhål i ärmen. Vi kunde
ha fått begrava honom i morgon.

Ja.

Men Luke sa att det var
den som dog som sköt.

Det är väl ett högt pris att betala
för att vara ung och rädd?

Vi kan väl inte bara släppa dem?

Nej, de ska stå till svars
för sina handlingar.

Men Jessies pojke var den enda
som inte hade något vapen.

Och han skäms verkligen.

Jag vet inte vad jag kan göra.

Du kan väl prata med Jessie?

Jag vet inte vad jag ska säga till henne.

Inte jag heller. Men hon blev rädd
när hon hörde dig säga så där.

Han avgudar dig.

Men nu ser hon dig som en fiende.

Jessie.

Tant Molly tyckte
att vi skulle prata lite.

Du sa att du inte ville låta mig
vara med honom.

Jo, det är ju sant på sätt och vis.

Vi vill inte att du ska vara
tillsammans med någon hästtjuv.

Har du stulit någonting någon gång?

Jag har aldrig stulit en häst.

Har du stulit någonting någon gång?

Ja, när jag var liten stal jag
en näve karameller en gång.

Din farfar gav mig smörj så att jag
knappt kunde sitta på en vecka.

Bob har inte haft någon som bryr sig
när han gör något fel.

Jag kanske har haft fel inställning-

-men det enda jag kunde tänka på
när vi tog den där pojken-

-var din min
när du skulle få reda på vem det var.

Det känns inte så nu, men du kommer
att träffa många pojkar i ditt liv.

Och de kommer inte att ha samma
bekymmer som den här.

De kommer att hänga honom.
Den andre sa det.

Att stjäla hästar
straffas med hängning här.

Är det sant?

Ja.

Tror du att han skulle göra om det?

Jag vet inte. Men vi har en kropp
som vi måste ta med till sheriffen.

Sen ligger det inte i våra händer längre.

Jag beklagar det han gjorde.

Han kommer aldrig att göra om det.

Och han sköt inte mot någon!

Han visste inte att hästarna var
våra. Han önskar att han vore död.

Om de hänger honom
tänker jag aldrig mer prata med dig.

Här kommer han.

-God morgon.
-Ni väntar väl inte på mig?

-Jo, faktiskt.
-Förlåt, jag åt frukost.

Får Bob ta emot besökare?

-Bob?
-Mr Cooper, er fånge.

Han är en vän.

Den unge mannen hjälpte Jessie i går.
Hon skulle vilja tala med honom.

-Självklart, Jessie.
-Jag väntar här.

Han är ung för att vara hästtjuv.

Han är ingen hästtjuv.
Det råkade bara bli så.

Så han råkade stjäla Macahans hästar?

Det är en komplicerad historia.

Vänta här.

Cooper, du har besök.

Jessie.

Jag hoppades att du skulle komma.

Jag är här med familjen.

Farbror Zeb och mina bröder ska vittna.

Jag tänkte att det kanske finns något
jag kan göra för dig.

Jag kan prata med stans advokat.
Han är snäll.

Det var snällt,
men jag behöver nog ingen advokat.

Vi är ju skyldiga.
Det är bäst att erkänna.

-Jag berättade om de andra hästarna.
-Det är bäst att vara ärlig.

Du erkänner att du har gjort fel, då
förstår folk att det var ett misstag.

Du har inte på dig den blå hatten.

Jag sparar den till picknicken.
Minns du?

-Så att du känner igen mig...
-...bland alla skönheter.

Fast jag är inte så söt.

Jag förstår inte varför
söta flickor alltid säger så.

Det är väl ett sätt
att fiska efter komplimanger.

Tycker du verkligen att jag är söt?

Minns du när jag såg dig prova hattar?

Jag har aldrig sett en flicka
som verkat så ljuv-

-och så godhjärtad.

Jag vill inte att det
ska hända dig något.

Jag älskar dig.

Vi behöver inte slösa
skattebetalarnas pengar.

Vi ställer dem inför rätta i dag
och hänger dem i morgon.

Hank,
du gör inte det här lättare för mig.

Vad menar du?

Det är komplicerat. De har ingen
erfarenhet av att stjäla hästar.

Och så har Jessie fallit
för en av dem. Bob Cooper.

-Va?
-Det låter tokigt.

Men han beskyddade henne
mot en man i stallet i går.

Hon är helt betagen i honom.

Hon är väldigt upprörd över det här.

Du måste lyssna på mig nu, Hank.

Det är kanske svårt att begripa,
men Jessie...

Jag känner något speciellt för henne.

Det är nog för att hennes mor
dog som hon gjorde.

Jessie är yngst och led mest.

Jag vet vad flickan känner.

Hon tar inte lätt på det här.

Zeb, du har ett rejält problem.

Jag är jurist.
Det kanske inte alltid märks på mig-

-men jag tar mitt arbete på allvar.

När den där pojken ställs inför rätta-

-kommer jag att bli tvungen
att hänga honom.

Då så, Hank.

Då ger du mig inget val.

Familjen Macahan drar tillbaka anmälan.

Det spelar ingen roll.

Vad menar du?

Det finns en till anmälan. Hästarna
de stal från sin arbetsgivare.

Jag vet.
Jag kan betala dubbelt för hästarna.

Det hjälper inte.

Jag kontaktade ranchägaren
för att få veta detaljerna.

Jag fick svar i morse.

Han är på väg. Han vill att
vi ska vänta med rättegången.

Han har ännu en åtalspunkt.

De dödade tydligen en arbetare
när de stal hästarna.

Häststöld är inte det enda brottet...

Det är mord också.

Jag bryr mig inte. Jessie vill inte
att Jessie ska se någon hängning.

Inte jag heller. Men vi måste
behandla Jessie som en kvinna nu.

Hon är inte lillan i familjen längre.

Hon är gränslöst förälskad
i den unge mannen.

Jag har problem och behöver hjälp.

Jag måste rida till Fort Benson i kväll.

Jag kan inte fara om
den där lilla flickan-

-verkligen känner att hon aldrig mer
vill prata med mig.

Ni måste hjälpa mig.

Hon måste förstå att jag gjorde det
för att skydda henne.

Tror du inte att hon vet det,
farbror Zeb?

Jag vet inte.

Familjen växer upp så snabbt
att jag inte hinner med riktigt.

Zeb, kan du inte bara berätta
för henne hur du känner?

Jag tänker inte åka hem.

Det spelar ingen roll vad du säger.

Jag menade inte att du måste komma hem.

Jag tänkte bara
att det kanske blir lättare för dig.

Det enda de pratar om på gatan
är att en ung pojke ska hängas.

Ingen frågar om det är ett misstag.

Bara att han måste hängas.

Ingen på gatan får bestämma
om någon ska hängas.

Det avgör domaren.

Han ska ta båda sidorna i beaktande.

Det finns bara en sida:
Att Bob Cooper blev utnyttjad.

Han begick ett misstag när han
försökte hämnas på ranchägaren.

Nu säger folk att han ska hängas,
för ett misstag.

Vännen, jag måste lämna stan ett tag.

Jag ska fara till Fort Benson.

Men först vill jag
att du ska veta en sak.

I går sa du att du aldrig mer skulle
prata med mig om de hängde pojken.

Och jag...
Jag vill att du ska veta att...

...det skulle vara det värsta
som kunde hända mig...

...att min Jessie
inte ville prata med mig.

Farbror Zeb...

Vi hittade Jake Adler i en ravin.
De hade drivit hästarna dit.

Jake hade fått ett slag i huvudet.

Doktorn lyckades hålla honom vid liv
i nästan två veckor.

Han dog klockan tio en söndagsmorgon.

Hans häst kanske kastade av honom!

Han lurade oss,
det var därför vi tog hästarna.

Din ynkliga lilla...

Det räcker, båda två.

Ni har haft möjlighet
att gå igenom åtalspunkterna.

Fortsätt.

Jake vaknade bara till en gång,
några dagar innan han dog.

Men vittnet jag har kallat
hörde Jake yttra dessa ord.

Jag skrev ner dem.

Både doktorn och vittnet skrev under.

De bekräftar att det är sant.

"Jag gjorde misstaget att följa efter
dem ensam den kvällen."

"Jag vet inte vem av dem det var."

"Orly, Cooper eller Everett
kom bakifrån."

Det måste ha varit Everett
för jag var med Bob hela tiden.

Nej, jag var med Everett.

Ni kan kliva ner.

De är tjuvar hela bunten. Vad spelar
det för roll vem som gjorde det?

Mr Orly, kan ni sätta er i vittnesstolen?

Jag önskar att det var du
som blev ihjälslagen!

Du kan inte hänga oss två gånger.

Varför gjorde du det?

Han följde efter oss.

Du hade gjort samma sak.

Vi kastar bort mycket tid
på de här mördarna.

Det bästa sättet att handskas
med såna är att låta dem dingla.

-Det är sant.
-Håll såna åsikter för er själv.

Du kan sätta dig igen.

Då båda två har erkänt
och avstått från jury-

-återstår bara domen nu.

Men först: Är det någon
som vill säga någonting?

Jag har redan sagt allt.

Mr Cooper?

Ja. Jag vet att det var fel
att stjäla hästarna.

Men jag svär
att jag inte ville skada någon.

Men jag svär
att jag inte ville skada någon.

Det var väl allt.

Domstolen har ett tydligt ansvar här.

Det finns ingen gradskillnad
när man tar en annan människas liv.

Om flera personer planerar ett brott-

-bär alla ansvar för skadorna
det har lett till.

Nej! Det är orättvist!

-Snälla ni.
-Ingen frågar om det var ett misstag.

Ingen frågar hur det gick till,
de vill bara hänga någon.

Det är orättvist att två ska dömas
för något som en gjorde.

Jessie!

Varför skulle han få en rättegång?

Han är död.

Gör en hög en,
så att vi kan hänga honom högt.

Den hade varit dubbelt så hög
om den var till dig!

Din vän blir visst
huvudattraktionen under hängningen.

Jag önskar att jag kunde vara med.

Jessie...

Får jag prata med dig först?

Om vadå?

Slå dig ner.

Två saker. För det första får du
gärna komma hit så ofta du vill.

Tack.

För det andra...

Plågar du inte dig själv
när det gäller den här pojken?

Det är öppet!

Jag ska hämta disken.

Fundera på det, Jessie.
Du plågar dig själv.

Jessie.

Stanna så länge du vill.

Vet du vad? Jag drömde om dig i natt.

Gjorde du?

Vi var på den där picknicken.
Men det slutade så märkligt.

Du gick ifrån mig, in i skogen,
och försvann.

Jag sprang efter dig.

Men jag hittade dig inte.

När jag vaknade kände jag mig så ensam.

Jag hittade dig inte.

Nej, Jessie. Gråt inte.

Du får aldrig gråta.
Du har ett sånt vackert leende.

Jag ska få ut dig härifrån.

Va?

En extranyckel.
Sheriffen kommer inte att sakna den.

Är du galen?
Jag kan inte låta dig göra det.

Tycker du att du förtjänar att hängas?

-Nej, men...
-Det här är rätt.

Det som de vill göra måste vara fel.

När det skymmer och sheriffen går ut
och äter får du vara förberedd.

Laura och dina bröder
har åkt tillbaka till ranchen.

De ville stanna, men jag tyckte
att det var bättre om vi var ensamma.

Vi måste prata, Jessie.

Det finns inget vi kan göra.

Det är så fel, det de vill göra.

Så fel.

Ska du ta en promenad?

-Jag kan följa med.
-Jag vill helst vara ensam.

Jag vet, men att gå ut ensam
om kvällen...

Det är inte så sent.
Andra kvinnor är ute.

-Jag vet, mitt barn...
-Tant Molly.

Jag är inte något barn.
Jag vill inte bli behandlad som ett.

Sheriff Andrews!

God afton. Jag letar efter Jessie.
Hon är väl hos Bob Cooper?

Nej, jag tillåter inga kvällsbesök.

Men Jessie var här tidigare.

Någon har släppt ut pojken!

Jag samlar ihop några män.

Där är det.

Den kallas Cree-leden.

Den leder till Montana,
och därifrån till Kanada.

Du känner till området.

Jag har varit här med farbror Zeb.
Jag följde med på en av hans turer.

Vet du vad, Josh?

Jag tror att vår syster
lade ut villospår söderut i går.

Om vi skulle befria någon skulle
vi skicka sheriffen på avvägar.

Jag tror att Jessie red norrut
före gryningen.

Sheriffen letar efter dem på fel plats.

Ska vi berätta att det är ett villospår?

Jag vill inte hitta Cooper mer än
jag vill se om Jessie är välbehållen.

Vi borde hämta Zeb på Fort Benson
innan vi rider upp i bergen.

Kom.

Med tanke på alla bekymmer
kanske dina känslor har förändrats.

Mina känslor har inte förändrats.

Det är bara det att...

Du har inte sagt...

Att jag älskar dig?

Gör du det?

Ja.

-Jag har aldrig varit med någon...
-Va? Jag ville bara värma dig.

Jessie, du behöver inte oroa dig.

Det kommer inte att hända något
som vi behöver skämmas för.

Jag har tänkt på en sak.

Med tanke på det som hänt-

-är jag nog inte något
bra sällskap för en flicka.

Jag kan inte minnas så mycket annat
än motgångar.

Det kommer att förändras
när vi kommer till Kanada.

Jag vill inte dra ner dig i mitt elände.

Du får inte prata så där.

I Kanada kommer du att vara fri.

Då kan du börja om.

Kanske en lantgård? Kan du tänka dig
att ha en lantgård med mig?

Jag kan om du kan.

Kan du tänka dig att gifta dig med mig?

Jag skäms lite,
men mitt hjärta bankar så hårt.

Mitt också.

Vilket skamligt beteende för en flicka.

Ja, verkligen.

Jag såg direkt att du var
en skamlös slinka.

Åh, vad jag älskar dig!

-God dag.
-Kan ni ta våra hästar några timmar?

-Det är sånt jag gör här.
-Finns det något ställe som har mat?

Värdshuset vid kyrkan.
De serverar mat hela dagen.

-Tack.
-Tack.

Det hade varit skönt att vila lite.

Jag känner mig inte trygg
innan vi kommer upp i bergen.

Med alla villospår
borde de vara en dag efter oss.

Ja.

-Är du säker?
-Jag är säker.

Så ni vill inte berätta
var ni kommer ifrån?

Nej, helst inte.

Ni ber mig viga två människor
som kanske borde fundera lite till.

Vi är på väg till Kanada.

Kan ni inte viga oss, måste vi
leva ihop och säga att vi är gifta.

Jag ser hellre att ni gifter inför Gud.

Vi också.

Kvällens gudstjänst är klockan fem.

Om stadens invånare kan vara vittnen
kan vi kanske göra det då.

Tack!

Titta.

Här lämnade de floden.

De rider mot Montana.
De försöker nog ta sig till Kanada.

Det är lönlöst att följa spåren.

De behöver proviant om de ska upp i
bergen. Det finns ingen telegraf där.

Jag tror att vår lilla Jessie
kommer ihåg Cree-leden.

Vi genar.

Lugn, Jessie.

Du har gott om tid.
Gudstjänsten börjar inte än.

Jag vill inte bli sen. Tack så mycket
för slöjan och blommorna.

-Nu känner jag mig som en brud.
-Och du ser ut som en.

Efter bröllopet måste ni
äta bröllopsmiddag hos oss.

Tack!

Hur går det i skogen?

Det är inget vidare.
Inte mycket pengar i det.

Flickan som går bredvid damen...

Hon är på pricken lik en flicka
jag såg i en annan stad.

Hon kom hit för några timmar sen,
med en pojke.

De kommer inte härifrån,
så det kanske är den flickan.

Den ska se ut som en vigselring.

Den här ser bra ut. Bara en dollar.

Den är ganska fin.

-Ja, det får bli den.
-Ska ni gifta er i dag?

Ja, så fort gudstjänsten börjar.

-Hur går det?
-Skapligt, Tugger.

Ta den här och gå och ta dig en öl,
Tugger.

Så kan jag och min vän talas vid.

Hur gick det till?

Domaren frigav mig.

Du kan inte ens ljuga.

Ja...

Du har kniven i ryggen
innan du hinner ut.

Så du och lilla damen
rymde från fängelset?

Inte illa. Det var inte illa.

Jag har lite pengar.
Ta dem och stick.

Jag måste fundera lite först.

Över belöningen man får för att ta dig.

Det kan ju stå "död eller levande".

Och det är väl troligt,
eftersom du dömdes till döden.

Det är en intressant situation.

Flickan som väntar på dig i kyrkan...

Hon bröt också mot lagen.

Det är verkligen intressant.

Glädjande nog ska två ungdomar
gifta sig under gudstjänsten.

-Pris ske Gud.
-Gud vare lovad.

Öppna psalmboken och gå till sida 14.

Låt oss hylla Herren,
som sörjer för alla.

Jag har pengar. Snälla ni!

Jag vet att vi inte har kommit överens-

-men jag vill bara gifta mig
och rida till Kanada.

Du ska söderut.

Du ska hänga livlös över min sadel.

Så du tänkte ta dig en fru?

Jag kan ta din plats
under bröllopsnatten.

Om hon är riktigt tillmötesgående
kanske jag inte anger henne.

Tro inte att du kan slå mig
med den där träbiten.

Jessie, Bob.

Kan ni komma fram?

-Var har du varit?
-Jag köpte en ring.

Vi uppfylls av Guds nåd.

Vi kan känna Hans närvaro,
på denna heliga plats.

Ja, Han är här.

För att förena Jessie och Bob
i äktenskap.

Två av Herrens skapelser ska bli en.

Prisa Herren.

Vi böjer våra huvuden och ber.

Bob?

Det verkar övergivet.

Alla är visst i kyrkan.

-Herregud...
-Vad har hänt?

Det har skett ett mord i min butik.

-Den unge pojken gjorde det.
-Vem?

En pojke kom in
för att köpa en vigselring.

Han kommer aldrig att klara vigseln.

Ferris sårade honom.

Herre, Du känner de unga tu
bättre än de känner sig själva.

Jag ber Dig hålla ett vakande öga på dem.

Vad har hänt? Vad är det?

Åh, Jessie... Det är så kallt.

Bob!

Han behöver en doktor! Han är skadad.

Josh.

Låt dem vara.

Förlåt mig, Jessie. Förlåt mig.

Tänk på mig ibland.

Nej, lämna mig inte!

Lämna mig inte! Snälla.

Snälla, lämna mig inte.

Snälla, lämna mig inte.

Bob?

Farbror Zeb och pojkarna
kom precis in med nya hästar.

Ska vi ta en titt?

Tant Molly.

Jag är skyldig dig en ursäkt
för mitt beteende.

Struntprat, Jessie.

Jag vet väl att allt annat
blir obetydligt när man är kär.

Jag kommer aldrig att glömma honom.

Nej, det gör du nog inte.

En del saker glömmer man inte.

Glädjen när man blir förälskad
för första gången.

Och smärtan när vi mister någon
som står oss nära.

Minnen ska man värdesätta,
men bara om man går vidare-

-och lever i nuet, och för framtiden.

Titta på fölet, Jessie!

Det är nyfött.

Översättning: Maria Lidgren
www.broadcasttext.com