All language subtitles for How.The.West.Was.Won.S02E03.DVDRip.x264.AAC-SMiX.swe

Vilka är de?

Höjdaren är storhertig Dimitri,
tsarens bror.

Den unge är nevön Sergei, greven
av Kiev. Det är ett kungligt jaktlag.

Farbror, de säger "precis bakom axeln".

Han vill veta vad vi gör på deras mark.

Hur vågar de?

Hitta Zeb Macahan.

Han är Satangkais vän.
Han måste hämta tillbaka ryssarna.

-Vi är mormoner.
-Är det som spetälska?

-Ursäkta mig?
-Ni är välkomna här.

Om ni visste att mormoner
befann sig på min mark-

-utan att säga nåt,
skulle jag inte bli nöjd.

Om jag vore mormon
hade jag gjort mötet mer intressant.

De kommer bra överens.

Hon bryr sig inte om
att han redan han en fru.

Moster Molly,
han bryr sig verkligen om mig.

Han vill ha en fru som kan
ge honom barn. Det kan inte de andra.

Har han en annan fru?
Jag låter dig inte bli nåns konkubin!

Jeremiah har friat,
och jag kommer att säga ja.

Du är inte min mamma!
Du bestämmer inte över mig!

Jag är helt säker på
att äktenskapet är fel för er.

Jag vill att ni säger till Laura
att frieriet var obetänksamt.

Och att ni vill dra tillbaka erbjudandet.

-Det kan jag inte göra, mrs Culhane.
-Då vill jag att ni ger er av.

Vi ska släppa den store och kvinnan fria.

För vad de har gjort
måste de ge ett bidrag.

Så mycket att den vite mannen
förstår att de har gjort fel.

-Inga fler formaliteter, generalen?
-Nej.

-Är jag under er regerings skydd?
-Det garanterar jag, sir.

-Vad sa han?
-Att Sioux vet hur man dör i krig.

Och de vet hur man kämpar.
Mig hittar ni hos dem.

Ska ni bara ligga och lata er, eller
ska ni rädda skattebetalarnas pengar?

-Fick ni besked?
-Ja, från en gammal vän.

Han hörde att sheriffen ni sköt
var en elaking.

Ni hade inte varit
den förste yankeen han hade hängt.

-Gratulerar, mr Macahan.
-Varför?

Ni har gått från fängelset
till sheriffens middagsbord.

Och ni sover i hans hus.
Händer det varje gång ni grips?

Inte varje gång.

Menar ni allvar?
Jag som en lagens man?

Jag behöver hjälp
tills jag är uppe på benen igen.

Men jag är eftersökt i hela territoriet.

Vem letar efter en eftersökt man
bakom en sheriffbricka?

Gör ni det, eller måste jag leta vidare?

Okej, jag blir er ställföreträdare.

Du ser inte ut att må bra.

-Var det Togue?
-Det var du som fick honom till det.

Det är ditt eget fel.

-Vad menar du?
-Det är enkelt.

En flicka måste göra nåt
för att bli uppmärksammad.

Ville du bli uppmärksammad
hade du kunnat börja så här.

Hillary sa att du ville prata med mig.

Det stämmer.

-Är fisken inte intresserad?
-Det är inte hans dag.

Jag ville prata med dig
där vi inte skulle bli störda.

Berätta om mannen du dödade.

När fick du reda på det?

I dag.

Jag frågade mig för när du först kom.

Jag fick svar i dag.

Jag försökte berätta, Orville,
men det var lättare att låta bli.

Men du måste tro mig när jag säger
att jag aldrig har mördat nån.

Jag tror dig, Luke.

I ett telegram stod det
att det var självförsvar.

Det var ingens fel.

Men du får ändå ryktet om dig
att vara revolverman.

-Det vill jag inte.
-Det handlar inte om vad du vill.

Tänker du och Hillary gifta er?

Vi har pratat om det.

Jag vill ha dig som svärson, Luke,
det tror jag att du vet.

Jag hade ändå inte kunnat säga nej.
Hillary hade inte godtagit det.

Men du bör inte låta det ske.

Jag förstår inte.

Om jag fick upplysningar om dig
finns de överallt.

-Du är i fara överallt.
-Förutom här.

Du är inte ens säker här, Luke.

Jag hade aldrig angett dig, det vet du.

Men det finns ett pris på ditt huvud.
Du kan inte göra annat än fly.

Min dotter ska inte fly med dig.

Det är inget liv för en kvinna.

Jag har aldrig tänkt på det så.

Du måste nog tänka på det, Luke.

-Jag berättar att jag sticker.
-Gör inte det.

Hon bryr sig väldigt mycket om dig.
Hon skulle komma efter dig-

-eller drömma om dig resten av livet.

Vill du att jag ska sticka
utan att säga hej då?

Om hon tror
att du bara ha lekt med henne-

-haft det roligt tills det
blev prat om äktenskap...

Då kommer hon att hata mig.

Ja.

Kanske tillräckligt
för att gifta sig med nån annan.

En hårt arbetande, förnuftig man
som inte har använt sin pistol.

Men det kommer hon aldrig att göra-

-om hon jämför alla med den
unge mannen som var storsint nog-

-att ge upp henne
för att inte förstöra hennes liv.

Du är den mest hänsynslöse
gamle pirat jag nånsin träffat.

Jag vet...

Hej då, Orville.

Tack.

Tack för allt.

I väg med dig.

Förbannat.

Jag gillar inte utsatta positioner
i en sån här situation.

Inte jag heller, men det här är
den enda vägen som är öppen.

Vi hade kunnat ta oss genom
Echo Waste, och in i Corner Quales.

Ja, om vi ville kasta bort tre dagar
på att komma till bergen.

Vi vill inte kasta bort tre minuter.
Ge besked om att rida igenom.

-Det brinner, sir.
-Stopp!

Det brinner på vänster flank, sir!

Det brinner på höger flank!

Hästarna känner röken
och kan inte stoppas!

-Beordra reträtt.
-Vi går tillbaka! Reträtt!

-Reträtt!
-Vi går tillbaka!

McAllister!

Hämta Cully! Om jag måste upprepa mig
blir du korpral före middagstid.

Om Satangkai fortsätter så här
jagar han oss till Kanada.

Jag behöver inte dina genialiska råd,
jag behöver Zeb Macahan.

Jag behöver 1000 dollar
för att ordna saker och ting.

Ta det med kassachefen.
Cully! Jag vill ha honom vid liv.

Jag ska försöka framföra det
till mina vänner, sir.

Jeremiah!

-Gå åt sidan, frun.
-Varför?

Så att jag kan fråga era gäster
om de är mormoner.

Så att jag kan fråga era gäster
om de är mormoner.

Det är inte er sak, sir.

-De är inte på er egendom.
-Det är ingen idé, frun.

Ni hyser hycklare och mördare.

Mördare? Vad menar ni?

Jag pratar om Mountain Meadows.

-Vadå Mountain Meadows?
-Fråga era skenheliga mormonvänner.

De kan berätta.

Mr Taylor?

Mountain Meadows är den hemskaste
fläcken i mormonernas historia.

För nio år sen i Utah-

-miste en grupp mormoner förståndet
efter år av förföljelse.

De begick en fruktansvärd grymhet.

Vad för grymhet?

En massaker.

Av människor i en vagnskolonn
på väg till Kalifornien.

Mormonerna klädde sig som vildar
och slog sig ihop med äkta indianer.

De anföll vagnskolonnen
och dödade 120 människor.

Bara arton barn sparades.

-Gud...
-Min syster och hennes familj.

Sju människor mördades på Mount Meadows.

Av mormoner, som de ni skyddar.

Jag är ledsen.

Jag är verkligen ledsen.

Mr Taylor?

Deltog ni i massakern?

Som de flesta mormoner fick jag
höra det flera veckor senare.

Hör bara på honom.

Man hittar inte en enda mormon
som hade nåt med massakern att göra.

Nåväl, kvinna. Det här är er egendom.

Men när han flyttar härifrån
tar han sig över min egendom.

Och då begraver jag er.

Det är dags att ge sig av, Maggie.

-Jeremiah...
-Sätt dig i vagnen, Maggie.

Ja, Jeremiah.

Får jag ta farväl av Laura?

Det behövs inte, mr Taylor.
Jag kan inte skicka i väg er nu.

Om nåt skulle hända
skulle era liv vara på mitt samvete.

Den senaste tiden har jag anklagats
för att inte leva som jag lär.

Ni stannar, båda två.

Moster Molly.

Förlåt för det jag sa.

Kära barn...

Håll gården under uppsyn
24 timmar om dygnet.

Vad gör vi om mormonerna sticker?

Låt vagnen lämna Macahans egendom
och bränn den sen.

-Mormonerna, då?
-Ta mannen och hämta mig.

Jag kommer med repet.

Mår ni bra? Är nåt brutet?

Vem är ni?

Ni kan inte prata.

Kan ni inte prata?

Jag ska försöka få ut er.

Jag vet inte om jag kan lyfta den,
men jag ska försöka.

Ni måste dra ut er själv. Kan ni det?

Bra.

Så där.

Klar?

Jag kan inte.

Jag ska försöka skaffa hjälp.

Var inte rädd.

Jag kommer tillbaka så fort jag kan.

Ni är tuff mot hästen.

-Den där dödade mig nästan.
-Ni kanske förtjänade det.

Stick i väg samma väg ni kom
så behåller ni hälsan.

Vem är ni?

Det är oartigt
att ställa personliga frågor här.

-I väg nu.
-Jag har inte tid med era lekar.

-Jag måste skaffa hjälp.
-Det får ni inte här.

Du har mer mod än vett.

Pedro, vi får nog ta honom.

Jag tror att du har rätt.

-Kom med oss.
-Jag ska ingenstans med er.

Fel.

Jag behöver hjälp. En skadad flicka
sitter fast under en vagn.

-En indiansk flicka? Stum?
-Ja.

Jag tror det. Hon pratade inte.

Maria.

-Vi måste hissa upp vagnen.
-Ja.

-Det krävs minst två män.
-Jag gör det.

Jag tror att hon kommer att klara sig.

Hon klarar sig.

Vi tar vagnen.

Jag glömde presentera mig
i uppståndelsen. Curt Grayson.

-Luke Macahan.
-Trevligt att träffas.

Och det här är Pedro...

Bara Pedro.

Han är tacksam för det ni gjorde.

Han kommer att tacka er
på sitt eget sätt.

-Jag tror dig.
-Ja, lite till.

Vi har den nästan.

Ja.

-Han är otrolig!
-Ja.

Jag är glad att han är på min sida.

Vad gör ni med min sadel?

Ni behöver den inte mer, senor.

-Vad pratar han om?
-Det här är lite pinsamt, Luke...

...men vi behöver din häst
för att dra vår vagn.

Vad menar du?
Ta en av era egna hästar.

-Du förstår inte.
-Nej, du förstår inte.

Jag hittade din vän.
Du får ta hand om henne.

-Jag vill bara rida härifrån.
-Du ska ingenstans.

Inte förrän vi vet mer om dig
än vad vi vet nu.

Då så, Luke, vi är framme.
Jag ska ge dig ett råd.

Behandla översten med respekt
så gengäldar han tjänsten.

Det vore fel att ta det personligt,
det var inte meningen.

Självklart inte.

Är du fortfarande arg?
Det går över när du träffar översten.

Där är han.

-Kom.
-Ge mig en hjälpande hand.

Självklart.

Han verkar inte kunna beräkna oddsen.

Bryt upp det
innan Curts känslor svallar över.

Nästa gång får du knyta hans händer
bakom ryggen så att du har en chans.

Du skulle ju inte ta det personligt.

-Det var din idé.
-Nej, det var mitt misstag.

Tillåt mig att presentera mig.

-TJarrod Flint.
-Överste Flint.

Olyckligtvis pensionerad från
norra Virginias utmärkta armé.

-Och ni?
-Jag vet inte vem ni är...

...eller vad ni gör här.
Jag har bara hjälpt en av era.

Allt jag vill nu är att få rida härifrån.

Jag ser att ni inte är på humör
för en förnuftig diskussion.

Pedro, se till att han blir ren
och klädd till middagen.

Curt borde ha kläder i hans storlek.

Kom med här.

Hallå, Little Dog! Kan vi prata?

Hej.

Du vet väl att Macahan och Satangkai
är på väg till Pawsapa?

Det innebär många sammandrabbningar.

Många kroppar måste begravas.

Armén vill försäkra sig om en kropp.

Zeb Macahan. Det stämmer.

Armén vill försäkra sig om
att White Eagle dör.

Jag har mycket pengar här.

Tillräckligt till nya pistoler
till er alla och whisky i ett år.

Det är väl inte så illa att få betalt
för det som är naturligt för er?

Ta ett par av dina tappra män.

Bege er till Satangkais läger
och be om att få vara med igen.

Han kommer att tro på er.
Ni har varit riktigt usla här uppe.

Ni måste få honom att tro
att ni har ändrat er.

Särskilt eftersom siouxindianerna
håller på att dö ut.

Menar du att Satangkai skulle
ta oss tillbaka som siouxkrigare?

Det kan du hoppa upp och sätta dig på!

Han behöver varje man
som kan hantera ett vapen.

Han kommer inte att
hålla dödandet och stjälandet mot er.

Han kommer att tacka er,
nu när han behöver er.

Macahan tror att allt
är lugnt i lägret, så det är enkelt.

Ni tar tag i honom och
sticker kniven i strupen på honom.

Vi har pratat mycket om det.

Om Satangkai
skulle låta oss strida med honom-

-vore vi stolta att vara
bland hans krigare på dödens dag.

Vi har pratat mycket om det.

Vi har frågat varandra många gånger-

-hur vi kan bevisa för Satangkai
att våra hjärtan finns hos vårt folk.

Hur får vi Satangkai att tro att vi
vill slåss för siouxindianernas ära?

Ryttare på väg.

-Sir, det är Brinkerhoff.
-Skicka in honom.

Det är nog bäst att ni kommer ut, sir.

Förbered begravningen.

Så han flög upp ur vattnet.

Han tittade ner
och såg vad som hade hänt.

Han säger: "Nästa gång du ger mig
ett bad, använd då en mjuk borste."

Sätt er, unge man. Jag hoppas att ni
finner vår middag tillfredsställande.

Var försiktig med såsen,
kostymen kostade mig mycket.

-Hur mår du nu?
-Ungefär lika bra som du.

Vår gästs humör
har i alla fall förbättrats.

Curt säger att ni heter Macahan.

Jag har hört det namnet nånstans.

Ni kanske har hört
om min farbror Zebulon.

Bergsmannen? Nog har jag det.

Vi är hedrade att ha en så ryktbar
familj representerad vid vårt bord.

-Bravo!
-Tack.

Det var inte det jag tänkte på.
Jag hörde för ett par år sen-

-om en annan Macahan,
som var eftersökt i Missouri.

"För ett par år sen"?
Ni har ett bra minne.

Ni kan vara förvissad om att
ert förflutna inte intresserar mig.

Eller framtiden, för den sakens skull.

-Varför låter ni mig inte gå?
-Vi har viktiga affärer i området.

Jag vore inte bekväm med att
nån springer runt och vet var vi är.

Tills våra affärer är avslutade
stannar ni här.

Ni kan röra er fritt i dalen.

Såvida ni inte tar till
några dumma flyktförsök.

Hur lång tid kommer det att ta?

-Två, tre veckor som längst.
-Tre veckor?

Försök att acceptera det, mr Macahan.

Ni kan inte göra nåt åt det.

Min farfar löste det.

Vi behöver inte sitta här alla tre.

Vi rider till schaktet
och avlöser dig om några timmar.

-Är du färdig med sysslorna, Josh?
-Nej.

Jag såg Laura gå i väg med Jeremiah.

Moster Molly, du måste göra nåt
för att stoppa bröllopet.

Det är onaturligt.

Vissa situationer måste vi acceptera
om vi inte kan ändra dem.

Inte låter du väl henne göra det?

Laura är en ung kvinna nu.

Vad tror du händer om jag förbjuder
henne att gifta sig med Jeremiah?

Hon skulle rymma med honom.

Det slår jag vad om.

Det tror jag också.

Om äktenskapet inte fungerade vore
hon för stolt för att komma hem igen.

Det vill jag inte. Vill du?

Nej.

Jag vill att hon ska stanna.

Jag önskar att vi kunde göra nåt.

Jessie, Laura promenerar med
Jeremiah. Kan du hämta henne?

Ja, frun.

Du ville prata med mig?

Moster Molly...

Det känns inte så längesen
sen jag hade den på mig.

-Den behöver ny spets och nya band...
-Moster Molly...

Det är väl ingen vits att be dig
att vänta några veckor?

Tills du är säker.

Jag pratade med Jeremiah om det.

Men han måste till nybygget,
och jag vill vara en del av det.

Kära barn,
du såg vad som hände med Burton.

Han, eller andra som han,
kommer att försätta er i fara.

Jeremiah säger
att faran alltid kommer att finnas.

Men vi måste lita på Guds nåd.

Vad vore jag för fru om jag
lät faran hålla mig från min man?

Ja, jag förstår.

Ni och White Eagle
har gett oss tiden vi behövde.

De vita soldaterna
kommer inte att döda oss med lätthet.

Det är bra, Satangkai,
men det räcker inte.

Vi måste köpa oss mer tid.

Du måste möta deras krigsledare
under vit flagg.

-Vit flagg?
-Män kan prata under vit flagg.

Och att prata är bättre än att kriga.

Krigsledaren ser för sig många döda
soldater innan striden är utkämpad.

För att få bort den bilden
kommer han att prata.

Men vi jagar inte den vita soldaten.

Det står honom fritt att
rida till sitt fort och leva i frid.

Det är sant, men han beger sig inte av.

Han tror inte att siouxindianerna
kämpar när de inte kan vinna.

När ni pratar
förbereder sig ditt folk för strid.

Jag kommer att stå under vit flagg.

-Vem lärde dig att kasta så?
-Farbror Zeb.

-Bra att du håller dig sysselsatt.
-Snart har jag inte mer att göra.

Kom med till viken
så lär jag dig att skjuta.

Tack, men jag kan redan skjuta.

Du kan trycka av,
men jag snackar om att skjuta.

Det är inte gratis.
Du kan lära mig att kasta kniv.

Det blir rättvist.
Jag lär dig att hantera en pistol.

Jag tvivlar på att du
kan lära mig nåt, men visst.

Problemet med pojkar
som vill lära sig att skjuta-

-är att de aldrig klarar av
att inte hänga upp sig på detaljer.

Det är ett säkert sätt att dö på
i en skottlossning.

Du tänker inte? Är det hemligheten
bakom din framgång?

Låt oss inte vara sarkastiska. Tack.

Självklart tänker jag,
på var jag vill att blyet ska träffa.

Det är allt jag tänker på.

-Sen får instinkten ta över.
-Vilken instinkt?

Överlevnad, min vän.
Så enkelt är det.

Nu kollar vi vad du kan göra.

Tre av fyra. Det är ganska bra.

Jag sa ju att du inte kunde lära mig nåt.

Du kunde ha blivit dödad en gång.
Du får då inget långt liv.

-Tror du det?
-Jag vet det.

Du tänkte på allt,
men använde inte instinkten.

Ta en vildkatt, till exempel.

En stor katt,
som håller de långa klorna inne.

När katten slåss behöver den
inte tänka på att klorna ska ut.

Den naturliga instinkten tar över.

Så lätt och enkelt
ska en skytt dra sitt vapen.

Så där, ungefär.

Tror du att jag
kan lära mig att skjuta så där?

Jag gjorde det, men jag hade västerns
snabbaste revolverman som lärare.

-Min bror, Frank.
-Var han verkligen snabbast?

Han är i Texas nu.

Det lustiga är att han
inte ens behöver röra sin pistol.

Ranchägaren låter det bara komma ut
att Frank jobbar för honom.

Då försvinner problemen.

-Du har höga tankar om honom.
-Vi har alltid stått varandra nära.

Han gav mig några personliga råd.

En dag kanske jag kan lära dig.
Visa mig din pistol.

Du håller den ren.

Fila bort siktet, det är bara i vägen.

Och så måste du knyta ner hölstret.

Maria. Du ser ut att må bra.

Vad sjutton...

Nästa gång mister du näsan.
Vill du det?

Översten vill inte att pojken ska dödas.

Förstår du?

Dig kan man inte lämna ensam i en sekund.

Vet du att du är impulsiv?

-Han kan inte behandla henne så där.
-Hon är ju hans kvinna.

-Du kan tacka Pedro för ditt liv.
-Mitt liv?

Ja, det där benslagsmålet kallas "sebat".

Ingen vet hur han lärde sig det,
men en spark kan knäcka en tjurnacke.

Det passar ju.
Du kan vara riktigt tjurig.

-Det är inte illa efter några veckor.
- "Inte illa"?

-Det är otroligt.
-Du är inte blygsam av dig.

Säg mig en sak...

Varför har du två pistoler?

Får du inte jobbet gjort med en
är det ingen vits att ha två.

Vi har övat i två veckor.

Hur många gånger har pistolen klickat?

-Sju-åtta gånger.
-Där har du svaret.

Klickar pistolen en gång
kan du mista livet.

Med två pistoler halverar du risken.

Kanske inte halverar,
vänstern är lite långsammare.

-Men du jobbar på det.
-Ja.

Bakom dig!

Fortsätt öva, du klarar det en dag.

Luke, hur går det med lektionerna?

Utvecklas din skyttehand?

Ja, jag tror det, översten.

Det går bra. Allt han behöver nu
är massor av träning.

Bra, då har vi kanske
gottgjort dig för olägenheten?

En snabb pistol
är en tillgång i din situation.

De har hållit eftersökta män vid liv.

Det är sant, men jag kommer inte
att vara eftersökt för alltid.

Jag hoppas att du inte blir besviken.

En gång i tiden
red jag vid Jacksons sida.

Jag ledde
Colefax-brigaden vid Tenselsville.

På den tiden trodde jag inte att jag
skulle bli en eftersökt man heller.

Men ni valde väl
att bli bandit och leva så här?

Jag valde att inte överlämna mitt
vapen när konfederation kollapsade.

Vi är vad vi är, Luke. Inga ursäkter.

Rånare? Ja.

Men vi tar bara från dem som har
för mycket. Aldrig från de fattiga.

Ni får rån att låta som affärer.

Anser ni att det ni gör är rätt?

Det är en etisk invändning.

Jag är i grunden en praktisk man.

Jag får väl erkänna att det inte är
nåt praktiskt fel i det ni gör.

-Om ni inte hängs för det.
-Så sant.

Och det är den enda skillnaden
mellan dig och mig.

Vad menar ni?

Risken är relativt stor
för oss båda att hamna i galgen.

Jag för mina entusiastiskt erkända rån.

Men du, om jag ska tro på dig,
för nåt du inte gjorde.

När allt kommer omkring:
Vems etik är förnuftigast?

-God morgon, Maggie.
-God morgon, mrs Culhane.

-Har du sett Jeremiah?
-Han är med Laura.

De är överlyckliga
att ni gick med på bröllopet.

Laura har bestämt sig.

Och jag låter det inte komma emellan oss.

Men jag är bekymrad över ceremonin.

Jag känner inte till några
mormonbosättningar i närheten.

Jeremiah är biskop i kyrkan.
Han kan utföra ceremonin här.

När vi kommer till en bosättning
kan vi formalisera ceremonin.

Det är en enkel förrättning.

Som första fru
ger jag samtycke till äktenskapet...

...och lägger
Lauras hand i Jeremiahs.

Säg mig...

Bekymrar det dig inte alls att...

...dela honom med min niece?

Hur kan jag förklara det?

Laura är en söt,
älskvärd och underbar flicka.

Det vore en glädje att ha henne i huset.

-Och Jeremiahs andra fru...?
-Ellen.

Bekymrar det inte henne heller?

Ni måste lära känna henne.
Hon blir till och med gladare än jag.

Hon skulle ha nån
i sin egen ålder att prata med.

I Lauras ålder?

Hon är bara tjugo år.

De skulle kunna vara systrar.

Hon är en ängel.

Den vackraste flicka jag nånsin sett.

Själen är lika vacker som ansiktet.

Blir hon inte ledsen
över att missa ceremonin?

Det blir hon säkert.

Jeremiah och jag pratade om det i går.

Vi hade gärna haft henne här.

Men det är nästan 65 km,
och vi har bara den stora vagnen.

Ja.

Jag tror att jag vet
var jag kan hyra en vagn.

Jag kan skicka Josh efter Ellen.

Om du tror att Jeremiah inte har
nåt emot att skjuta upp bröllopet?

Det vet jag att han inte har!

Han vore så förtjust om Ellen kom.

Det är mycket generöst av dig, Molly.

Det var så lite.

Ska du köra hela vägen till Kelsey
för att hämta flickan?

-Hon vill vara med på bröllopet.
-Jag vet inte, Josh.

Jag gillar inte hur mormonerna
nedvärderar kvinnfolket.

De anser det inte vara nedvärderande.

Tack för att ni släpper ut min häst
på grönbete, mr Greevy.

Jag ska väl hand om henne.

Det ska hållas bröllop på Macahans gård.

En av flickorna Macahan
ska gifta sig med mormonen.

Det blir hans tredje fru.

-Blir familjen Macahan mormoner?
-Det sa jag inte.

Men Laura gifter sig på lördag morgon.

Josh Macahan är på väg
för att hämta mormonens andra fru.

Vi bjuder in oss själva på bröllopet.

Vi tar med repet och ger honom tre änkor-

-en minut efter att
det hädiska äktenskapet har ingåtts.

Hämta pojkarna.

-En drink, herrn?
-Nej tack, det är bra.

Bara bra.

Är de i bergen
har de inte många reträttmöjligheter.

-De tänker inte retirera.
-Men kvinnorna och barnen, då?

Några av kvinnorna dödar själva.

Några av dem dödar sina egna barn.

Förbannat.

De har placerat sig längs berget, sir.

Men Macahan är på väg.

Han kommer med siouxhövningen
under vit flagg.

De tänker kanske kapitulera.

Vill nån satsa på att de inte kommer
och ber oss om att kapitulera?

Rid dit, McAllister.
Han känner er bäst.

God morgon, Zeb. Hövding Satangkai.
Jag ska eskortera er in.

Säg till generalen att komma hit.
Han kan ta ett befäl med sig.

Jag ska hämta honom.

Brådskande meddelande
till general Stonecipher.

-Slagfältsprioritet.
-Slagfältsprioritet?

Generalen är ute under vit flagg.
Jag ger det till honom.

Jag gillar inte
att de tvingas att ge upp.

Ni har fått mina villkor, Macahan.

En kapitulation utan villkor
betyder just det.

Alla vapen och hästar
överlämnas till mig.

-Vad sa han?
-Att du får dem när krigarna är döda.

Han vet att han inte har nåt val.
Vad handlar mötet om?

Om vi skulle ut i kamp
ville jag veta vad ni hade att säga.

Hur du förhandlade med siouxhövdingen.

Trams, Macahan.
Varför slösar ni min tid?

-Vad pratar du om?
-Jo, det gör du!

Säg till hövdingen att kapitulera nu!

Håll er undan, McAllister!

-Ett brådskande meddelande, sir!
-Vänta tills vi är färdiga!

Det är en direkt order från general
Sheridan och har slagfältsprioritet.

-Ge det till mig.
-50 män håller siktet inställt på er.

Kommer han närmare är ni död.

-Läs det därifrån, kapten.
-Ja.

"Brådskande meddelande till
brigadgeneral John Stonecipher."

"Avbryt omedelbart alla angrepp
på siouxindianerna och Satangkai."

"Inta en defensiv position
med verkan då denna order mottages."

-Vad är det för nonsens, McAllister?
-Det är mer, general.

"Zeb Macahan bes närvara
när jag ankommer högkvarteret."

Signerad Philip H. Sheridan,
befälhavande general.

Er närvaro är begärd.

Jag förstår varför ni
har dragit ut på tiden, Macahan.

-Var fick ni den politiska tyngden?
-Vi har känt varandra länge.

Jag stannar hos Satangkai
tills han kommer.

"Inta en defensiv position."

Det låter inte som om vi ska ge upp än.

Satangkali, berätta för ditt folk att
en stor vit krigshövding ska tala.

-Vill han inte slåss?
-Han är en hederlig man.

Han är ärlig och rättvis.

Kommer han
för att han känner White Eagle?

Det gör han.
Jag vet inte vad han har på hjärtat.

Men han kan stoppa stridandet
om han så önskar.

Då måste vi höra på hans ord.

Då så...

Jag ser att vårt samtal har fått dig
att begrunda oändligheten.

Det är farligt för nån i din ålder,
det kan du ta mitt ord på.

Ni hade en poäng, översten.

Jag jagas för nåt som inte var olagligt.

Ni lever bättre än en kung
och bryter lagen varje dag.

Jag kan bli hängd
medan du bara hamnar i fängelse.

Det är en bra orsak till
att slå sig samman med mig.

-Slå mig samman med er?
-Är det så långsökt?

-Varför vill ni ha mig?
-Du är smart och modig.

Du kommer att bli en bra skytt,
enligt Curt.

Och allra viktigast:
Du skulle vara lojal mot mig.

Jag måste nog tänka över det lite.

Tänk inte för länge.
Vi rider vidare om en vecka.

Nåt vi har planerat länge.

-Ett bankrån?
-Nej.

Mycket större.

Översten sa
att du och Pedro skulle ta en ridtur.

Han sa att jag borde följa med.

Välkommen, amigo.

Va?

I brevet till Frank
skriver jag att jag lär dig skytte.

Och att du kanske skulle bli med oss.
Det verkar vara säkert nu.

Vänta lite, Curt.
Jag har inte bestämt mig än.

Det gör du.

Det kunde ha varit mycket värre, Luke.

-Översten är en bra man.
-Den bäste.

Jag dödar gärna den som säger emot.

Han har länge varit som en far för mig.

-Hur träffades ni?
-I kriget.

På väg till Gettysburg.
Jag var bara en ung rekryt.

På väg till Gettysburg.
Jag var bara en ung rekryt.

Han bestämde sig för att ta sig an mig.

Vi blev vana vid
att hålla varandra vid liv.

När översten sen red sin väg
följde jag efter.

Det tror jag att jag gör tills jag dör.

Där är det.

Vi ska ta en guldförsändelse
från den gruvan.

-Guld?
-Det stämmer.

Jag har studerat dem och upptäckt
att när de tar vagnen till gruvan-

-så fraktar de guldet om tre dagar.

Väntetiden har varit lång.
Det betyder att det är mycket guld.

-Blir det inte tungt bevakat?
-Ja, precis.

Därför ska vi slå till
när de minst anar det.

I en liten stad som heter Jimson's Brick.

-Har du hört talas om det?
-Ja, jag tror det.

-En gammal fiskande sheriff styr där.
-Det stämmer.

Det är stället.

Rider du med oss blir du en rik man.
Tänk på damerna!

Jag har väntat på det här ögonblicket.

Överste Flint!

Översten!

Han försökte rymma.

Sitt upp och rid söderut, båda två.

Va?

Jag har inte tid att leka.
Jag vill att ni ska rida.

Vad är det med dig, är du galen?

Er vän, som höll ögonen på
Macahans gård, tyckte det.

Han är halvvägs till Mexiko nu.

Jag vet inte varför jag
försökte resonera med er.

-Vad vill ni?
-Du är både dum och döv.

Jag vill att ni ska rida
som om ni fruktade Gud.

Se inte bakåt.
Jag kan vara rätt bakom er.

Mr Burton,
jag hade hoppats på att ni var ensam.

Men eftersom er fru är här
råder jag er att inte göra nåt dumt.

-Vem släppte in er?
-Ingen av era män...

...de är inte kvar längre.

Några av dem klåddes upp-

-och de andra insåg att det
var ohälsosamt att jobba för er.

Menar ni att ni skrämde bort
alla anställda...

Ja, frun, jag gjorde visst det.

Det var inte så svårt,
de var ju billig arbetskraft.

Gå ut och sadla er häst.

-Vad vill ni?
-Vi pratar om det på vägen.

God dag, frun.

Jeremiah Taylor!

Jeremiah Taylor.

Mr Taylor.

Mr Burton vill tala med er.

Sanningen är att jag
inte vill tala med nån av er.

Ni mormoner.

Ni kan korsa min egendom
utan att jag ingriper.

Jag hoppas att nån ger er
det ni förtjänar en dag.

En grav.

Tyvärr blir det inte jag,
eller nån av mina män.

Kvinnorna önskar nog en försäkran
att ni inte tänder på deras lada.

Eller andra, oförklarliga missöden.

Jag har inget emot familjen Macahan.
Saken är avslutad.

Det är en lättnad att höra era ord,
mr Burton.

Jag hoppas att vi kan glömma
de arga orden och börja om på nytt.

Jag kommer inte att glömma nåt.

Glöm då inte att jag
kan komma ridande tillbaka nån gång.

Jag hoppas att ni
rider tillbaka nån gång.

Nästa gång bär jag pistol.

Jag håller mitt ord.

En sak lovar jag er.

När jag ser er igen...

...kommer en av oss att dö.

Det ska jag komma ihåg.

Jag börjar tro att ni är polismästare.

Nej.

Det är dig de kallar Stoover.

Jag lämnade dig i fred
tills de började vifta med vapen.

Jag önskar er allt gott, frun.

Jag hoppas att ni alla
får det trevligt på bröllopet.

-Är han inte en lagens man?
-Nej.

Han är en ond mördare
som gör och säger vad som helst.

Skickades han hit för att skydda dig?

Min farbror var en av ledarna
vid massakern i Mount Meadows.

Många mormoner har dödats efter det.

Min farbror fick dåligt samvete
och anlitade såna män för beskydd.

Det är ett farligt liv
ni ber min niece att dela.

Ja, det är det.

Jag kan inte lova
att det blir annorlunda.

Lediga.

Du har i alla fall
inte blivit fulare, Zeb.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om er.

Du ställde till det Washington
när du tog siouxindianernas sida.

Jack, jag vet var du står.

Ge mig några minuter med Zeb,
så har vi en genomgång sen.

Vet du vad det kostade
att sätta sig över Stonecipher?

Att väcka krigsministern
klockan fyra på morgonen-

-och övertyga honom
att Zeb Macahan vet mer-

-om situationen
än högste officer på plats.

Och att jag var skyldig Zeb en tjänst
eftersom han räddade min skalp.

Inte är ni skyldig mig nåt för det, men-

-jag vill stoppa en massaker.
Jag uppskattar att ni kom.

Jag har fått full befogenhet
att bedöma saken.

Jag ska göra mitt bästa
för att undvika blodspillan.

Känner ni att Satangkai
är en förnuftig man?

Han är inte bara förnuftig,
han är en rättskaffens man.

Bra.

Se på hela bilden, inte bara
på fakta och vad som är rätt och fel.

När Greven av Kiev dödades
bröt helvetet loss i öst.

De ryska diplomatiska förbindelserna
kokade över.

Utrikesdepartementet bad om ursäkt
och lovade att rättvisa ska skipas.

-Och tidningarna...
-Låt mig fråga er en sak.

Vad hade ni gjort om han hade skurit
upp ert ansikte med sitt ridspö?

Det är inte poängen.

Grevens tilltag var en förolämpning.
Det skulle inte döda nån.

Men han dödades för sin handling.

De kan inte blunda för ett mord
som begicks framför militären.

Jag ber inte nån att blunda.

Men Satangkai dödade ingen.

Allt jag ber om är att ni
ska fånga indianen som gjorde det-

-och ställa honom inför rätta.

Det hade jag kunnat sälja in
om kvinnan inte hade kidnappats.

De var på indianernas mark
och dödade deras mattillgångar!

De blev kidnappade
och hölls som fångar hos Satangkai.

Se den stora bilden. Jag kan inte
ställa en anonym indian inför rätta-

-och få ryssarna att tro
att rättvisa har skipats.

Jag försöker inte göra ryssarna nöjda.

Men det måste jag.

Och jag måste göra folket i landet nöjda-

-som undrar vilken armé de har
som tillåter kidnappning och mord.

Ska vi straffa Satangkai och
hans folk för nåt de inte startade?

Nej, det menar jag inte.

Zeb...

Du och jag ska hitta en lösning
som fungerar för alla parter.

Vad för slags lösning menar ni?

Varje militärledare
är ansvarig för de män han leder.

Det kan vi inte undgå.

Vi måste hålla en rättegång.

Nåt som landet och hela världen får höra.

Landet kommer inte att gå med på
att jag godtar nåt annat.

Inför rätta för vad?

För mycket mindre än vad jag hade
gjort i hans ställe.

Men det är ett billigare pris
än att ha bergen överströdda av döda.

Lyssna nu på mig.

Jag ska göra allt jag kan för att få
straffet till en smäll på fingrarna.

-Två år i militärfängelse.
-Två år?

Jag lovar dig att rekommendera
benådning efter ett år.

Fängelse är en dödsdom för Satangkai.

Jag ger dig en stor eftergift
men får inget tillbaka från dig.

Att ställa Satangkai inför rätta
förnedrar hans folk.

Dessutom blir indianerna argare
än vad de är nu-

-på grund av den vite mannens beteende.

Zeb, det var mina sista ord.

Gå till Satangkai och ge honom villkoren.

Om han överger sig är saken avslutad.

Hans folk kan återvända till
Black Hill, där traktatet gäller.

-Det måste finnas en annan lösning.
-Det gör det inte.

Jag har dig att tacka för mitt liv.
Villkoren är de bästa han kan få.

Alternativet är ett krig där den vite
och den röde mannan dödar varandra.

Och tro mig, Satangkai vet
att nån måste betala för det här.

Ja, och han vet att det
alltid är hans sida som måste betala.

Oavsett vad vi känner är det
Satangkai som måste ta beslutet.

Han måste avgöra om mitt erbjudande
är rättvist i utbyte mot hans folk.

Han kan tänka på det över natten.

Jag väntar er båda här i morgon
med hans svar.

Tack, generalen.

Min sol har gått ned.

Min dag är över.

Mörkret smyger sig på mig.

Innan jag lägger mig
för att aldrig resa mig igen...

...ska jag tala.

Hör mig.

Du, stora ande...

...skapade oss,
och gav oss landet vi lever i.

Du gav oss buffel, antilop och rådjur
till mat och kläder.

Våra jaktmarker sträckte sig från
Mississippi till de stora bergen.

Där tipin stod bodde vi.
Vi stängdes inte in i hus.

Ingen sa:
"Det här är mitt land, det där ditt."

Sen kom den vite mannen
till våra jaktmarker.

En främling.

De kom för att bygga vägar
över våra jaktmarker.

Han tog med sig
det mystiska järnet som skjuter.

Jag sa
att den vite mannen inte var en vän.

Låt oss döda honom.

Men de var fler än grässtråna.

De tog buffeln.

Och sköt våra bästa krigare.

De suddade ut vårt folks spår
från präriens yta.

De tvingade våra barn att
överge sina förfäders levnadssätt.

När jag vänder mig mot öst...

...ser jag inte gryningen.

När jag vänder mig mot väst...

...döljs allt av den kommande natten.

Jag har tänkt mycket
på den vite krigshövdingens ord.

Satangkai, kanske en rättegång
visar dem misstaget?

-De ser att det inte var ditt fel.
-Tro inte på det.

De klandrar mig för mannens död.

De är smarta.

Jag är hjärtat i den kropp
som är mitt folk.

Därför säger de så här.

Vi ger dig följande val.

Vi angriper din kropp...

...om du betror oss ditt hjärta.

Men det finns ingen tro.

Ingen rättvisa.

Så jag tänker inte
ställas inför deras rättvisa.

Jag lämnar inte det här - mitt folk.

Jag stannar här med dem.

Du är min bror, White Eagle.

Det kommer aldrig att ändras.

Det kommer aldrig att ändras.

Det kommer att ske en dag.

I ett annat liv.

Vi kommer att mötas igen.

Det kommer att ske.

Är du hungrig?

Har du bestämt dig?

Jag har bestämt mig.

Det finns andra som kan leda vårt folk.

Jag är bara en kropp, en röst.

Rättegången kanske inte blir så illa?

Nej.

Inte illa.

Vi skiljs åt ett tag.

Jag kommer att vara hos dig,
nära fängelset.

Nej.

Du måste vara hos vår son.

Jag tar med honom till dig.

Det kommer att ta lång tid...

...innan han kommer till mig.

Lång tid innan du kommer till mig.

Nej.

En hövding kan inte döda sig själv
om han inte har vanärat sitt folk.

Jag kan inte.

Vårt folk kommer att minnas.

De kommer att hålla sina huvuden högt.

Och säga: "Vi är siouxkrigare".

Stoltare krigare kommer inte att finnas.

Nej...

När den nya solen stiger...

Tills då...

...ska vi prata om många saker,
min fru.

Vår son.

Om en tid
då folk kommer att le åt sina bröder.

Vi ska ha ett gott samtal i natt.

Han ger dig de här.

För du var hans vän.

Han går med dig nu.

Han är ensam.

Jag undrar var Satangkai är.

Herregud.

Förbered honnör, kapten.

General, det här är
hövding Satangkai av siouxnationen.

Ni ville ha honom här i dag.

Han är här.

Jag beklagar, Zeb.

Må Gud vara hans själ nådig.

Låt oss hoppas att det här är slutet.

Och slutet på båda sidors plåga.

Jag önskar att jag kunde tro det.

Jag önskar att jag kunde tro det.

Åtta år senare mötte siouxindianerna
den amerikanska armén-

-på en plats känd för världen
som Little Bighorn.