Original subtitles

Paris, 1927.

- Föreståndaren? - Ja. Visa in henne.

- Monsieur. - Slå er ner, madame... Borel?

Det stämmer.

- Bor ni i departementet Loiret? - Vi säger Sologne.

Tack för att ni tog er hit.

Jag skulle ändå besöka min bror i Courbevoie.

Som ni vet är det staten som betalar för de föräldralösa krigsbarnen-

- men det är ohållbart. Vi måste placera dem i familjehem.

- Det förstår ni nog. - Ja, föreståndaren.

Det bästa är om barnet har en länk till det nya hemmet.

I unge Paul Caradecs dossier hittade jag inte mycket, förutom ert namn.

- Ni kände hans pappa. - Nej, inte hans pappa.

- Jag kände hans mamma. - Hur kommer det sig?

Vi kom från samma plats, samma by.

- Kände ni även pojken? - Nej. Jag har aldrig sett honom.

Hans stackars mamma dog i barnsäng.

Jag ska gå rakt på sak. Kan ni tänka er att ta hand om pojken?

- Adoptera honom? - Nej, inte med en gång.

Det får bli en senare fråga.

Det... Det är omöjligt.

- Men ni brukar ju ta emot barn. - Ja, men...

Jag kan inte ta emot det barnet.

Jag ska inte framhärda.

Men nu när ni ändå är här, vill ni kanske träffa honom?

Nu räcker det!

Sluta!

Hämta Caradec.

Caradec!

En mamma är här för att hämta dig. Var inte en sån fegis!

Nu räcker det. Kom hit med dig!

Caradec, vill du tillbringa natten i hålet?

- Vad ska frun här tro om dig? - Det struntar jag i.

Gå och lägg dig igen.

Det är inte pojkens fel.

De blir sådana av att vara instängda här.

Det är därför det är så viktigt att hitta familjehem åt dem.

- Vill du ha choklad? - Nej, tack.

Vill du inte prata?

- Ursäkta? - Nej, madame. Jag vill inte prata.

Sluta med ditt "madame". Kalla mig Célestine. Mamma Célestine.

Jag kallar ingen för "mamma".

Han är här under lovet. Han är min kusins brorsbarn.

Jaha. Under tiden har Célestine jobb att utföra på godset.

- Vi slog sönder en lampa. - Ingen fara. Jag tar hand om det.

Hallå där! Rör inte!

Nu åker vi. De väntar oss i Paris innan kvällen.

Det där var inte greven, utan hans son. Hans egoistiska son.

- Varför sa ni att jag var... - Min kusins brorsbarn?

- Jag får inte inhysa vem som helst. - Det var alltså en lögn?

Som du gör bäst i att upprepa om någon frågar.

Och sluta nia mig. Jag är inte grevinna.

Här bor vi.

Jag går och byter om.

Den äter inte upp dig. Det är snarare tvärtom.

- Vad heter den? - Den heter... Jeannot.

- Räven som tog våra hönor. - Bra. Du fick den till slut.

- Så det här är din filur? - Filuren heter Paul.

Min man. Borel.

- Borel... - Det är väl inget straffläger!

- Vad är det? - Kanin.

Känner du inte igen den? Det är Jeannot.

Vad äckligt!

Jag förklarar sen.

Paul!

- Här bodde alla mina barn. - Era barn?

Sluta nia mig.

De var inte mina.

Gud ville inte att jag skulle få barn, så jag tog hand om andras.

De kallade mig mamma Célestine.

- Var de föräldralösa? - Nej.

- Men familjerna kunde inte ha dem. - Kunde inte fattigvården ta dem?

Fattigvården tar hand om barn som inte har någon familj.

Det är inte skamligt att vara föräldralös. Din pappa var också det.

Visste du inte det?

- Hur vet ni det? - Öh... Det var väl någon som sa det.

- Célestine! - Jag kommer!

- Han lägger sig med hönsen. - Hönsen?

Hopp i säng!

Det betyder att han lägger sig tidigt.

- Förutom när han gör sin skogsrunda. - På natten?

Det händer märkliga ting i skogen häromkring.

Sov gott.

Ska ni låsa dörren?

- Försök med: "Ska du låsa dörren?" - Ska du låsa den?

- Varför skulle jag göra det? - Så att jag inte rymmer.

För att rymma måste man vara fängslad. Det är du inte.

Och på natten stannar du inte länge i skogen.

Sov gott.

Kom igen! Spring!

Spring iväg! Vill ni förbli fängslade?

Snacka om korkade.

Pratar du med kaninerna nu? Stäng och följ med och mata hundarna.

Jag tycker inte om hundar.

- Då har du hamnat på fel ställe. - Jag blev tvingad hit.

Jaså? Nu är du här, så sätt fart.

- Betyder det att ni får gripa folk? - Svar ja!

- Jägmästaren är skogens polis. - Finns det tjuvar i skogen?

- Ena riktigt fula fiskar. - Fiskar?

Tjuvjägare. Parasiter.

De stjäl vilt, fisk, svamp, virke, allt.

Här finns en, Totoche. Värsta sorten.

- Vad har han gjort? - Vad har han inte gjort?

Jag ska allt ta honom. Då blir det kåken igen, om inte straffläger.

Ihop! Ihop! Ihop!

Ihop! Ihop! Ihop!

Vol-au-vent!

Kom in. De äter inte upp dig. Du är inget villebråd.

Odugling! Ut med dig!

Skynda dig, jag måste gå. Jag börjar snart på godset.

- Jag följer med er. - Nej. Greven tycker inte om barn.

Om han dyker upp här, så gömmer du dig.

- Vad ska jag göra? - Vad du vill. Men inga rackartyg.

- Kan jag ta en promenad? - Självklart.

- Vem är Totoche? - Vem har pratat om honom?

Din man. Borel. Han ville sätta honom i straffläger.

De där två... Som hund och katt.

Det är inget fel på Totoche. Han är bara... Hur ska jag säga?

Fri. Verkligen fri.

Tvärtemot Borel, som går rakt, rakt, rakt.

- Totoche är tydligen tjuvjägare. - Det är alla här i Sologne.

Man måste ju förbättra det som vår magra jord ger.

För att förklara Totoches frihet...

Det där är hans hus.

- Där finns inget hus. - Jo. Båten där vid träden.

- Där! - Ja.

SKRIET FRÅN VILDMARKEN

- Gossen! Gossen! - Hoppa i!

Jag kan inte simma!

Strömmen för henne mot grenarna!

För Guds skull!

Fånga!

Kom här...

Kom. Kom här...

Kom, flickan min, kom.

Flickan min...

Var lärde du dig simma?

På barnhemmet. De som inte gick i kyrkan gick till simhallen.

Varför heter er tik Gossen?

- Jag vill gärna lära mig att fiska. - Jag har annat att göra.

Jag kan lära er något i utbyte, som att simma till exempel.

Hör nu här. Det var snällt av dig att rädda Gossen-

- men några ungar har jag inte tid med, särskilt inte en parisare.

Gossen! Kom!

- Vart ska du? - Ställa mig på vakt vid ekarna.

Det är nordlig vind, så fasanerna är samlade i klasar.

Men jag är inte ensam om att veta det.

Det är fullmåne, så den där rackaren är säkert ute. Och då...

Jag ska ta honom på bar gärning och då blir det kåken igen för Totoche.

Varför hänger du ut den?

- För att den ska torka. - På natten?

Titta här. Jag har kläder åt dig.

Nu kan du styra ut dig.

Gick det bra?

- Tydligen inte. - Jag tar honom en annan gång.

- Det är bara några kaniner. - "Några kaniner"?

"Några kaniner"...

Ät nu.

Du nu igen! Har Borel bett dig att spionera på mig?

- Nej, jag svär... - Man ska aldrig svära!

Stick härifrån nu!

- Får jag följa med er? - Nej!

Gossen! Kom!

Borel vakade hela natten för att gripa er, men jag vet var ni var.

Om inte jag får följa med er...

Hör nu här. Jag skär hellre halsen av mig än hamnar på kåken igen.

Jag har också suttit i fängelse. Det kallas för barnhem.

Jag vill inte höra ett knyst.

Bra, Gossen min.

Nej!

- Är det tjuvjakt? - Tjuvjakt... Vad pratar du om?

Vilda djur tillhör ingen. De går från mark till mark.

Vad är det?

- Inte ett knyst, sa jag. - Jo, men...

Ser du de två små tårna bakom klorna?

De ger oss djurets vikt.

Tio kilo per centimeter. Här har vi tolv centimeter.

Det är en hane, 3-4 år, 120 kg.

- Vad för hane? - En gris.

Vildsvin, som stadsbor säger.

Hur vet ni att det är en hane?

Titta här...

- Tack. - Rör dig inte.

Sitt alldeles still.

Rör dig inte...

Den här inbringar 100 sou hos apotekaren. Ge mig säcken.

Kom! Fort!

Skynda dig!

Visa dig, Totoche! Jag vet att du är där!

Vilket oväsen ni för, Borel. Jag hade hoppats få se några hjortar.

Det är en av Totoches snaror.

- Ni måste anmäla honom. - För det krävs det bevis.

Vem säger att det är Totoche?

Och någon måste ju begränsa antalet kaniner.

- Då får ni sätta upp ståltråd. - Aldrig.

Skogen är inget fängelse.

Och sluta skrika som en galning i min skog.

Gå på torr mark. Lämna inga avtryck.

Gossen!

Kolla in mitt knep.

Förstår du?

Om de skickar hundarna på oss, är det väl kört?

- De är injagade på hjortar. - "Blindjagade"?

Nej. Injagade. De är fixerade vid hjortar.

Hjort, hjort, hjort.

- Borel är injagad på er alltså. - Inte illa. Men mig får han inte.

- Är det fasan, Lucien? - Självklart.

Det är inte jakt än. Vet du vad du riskerar om vi rapporterar dig?

Ingenting. Den kommer från min kusins gård. Uppfödd på korn.

Korn hårda som bly...

Hej, Lucien.

Nu har vi honom. Totoche.

Jag har två av hans snaror och spår som leder oss till honom.

- Det säger du alltid. - Marken är mjuk, så spåren syns.

Nu har vi honom. Vi har honom.

Jag förstår ingenting.

Vilket håll har han gått åt?

Vi kan inte göra något utan gärningsman.

- Eller ett uppenbart brott. - Uppenbart.

Där... Så... Och sedan...

- Är det jägare som har dödat den? - Nej.

Varje vinter fäller de kronorna.

Inte trädkronorna. Hornen. På våren växer de ut igen.

- Vilken fantastisk istagg. - Istagg?

Ögontagg, istagg, mellantagg, vargtagg, två krontaggar.

En tiotaggare.

Dédé med sin skottkärra.

Vad hör du?

- Fåglar. - Inte fåglar. En fågel.

Trädgårdssångaren.

Och det där?

- Nu hör jag ingenting. - Det är normalt.

Trädgårdssångaren är skogens vaktpost.

Den varnar vid fara.

Stackaren...

Det räcker. Låt den vara.

Duktig tjej.

- Stackars djur. - Sånt är livet.

- Livet är inte döden. - Jo.

För att räven ska leva, måste fasanen dö.

För att fasanen ska leva, måste insekterna dö.

För att insekterna ska leva, måste växterna dö. Sådan är naturen.

Liv, död, liv.

Min skottkärra...

Jisses!

Vi säger att en fiskare gav dig kräftorna.

- Varför det? - Borel är inte dum.

Han vet att du inte har hittat dem på egen hand.

Jag låter dig vara i skogen, för jag vet att han är med dig.

Det är vår lilla hemlighet.

Om Borel får nys om det, får du inte gå dit mer.

- Och du tycker ju om Totoche. - Du också.

Alla utom Borel tycker om Totoche.

- Men du lite mer än de andra? - Sluta nu med dina frågor!

Vem är det ovanför Borel?

Min lillebror Guirec. Det var dagen då han gav sig av till fronten.

- Kom han tillbaka? - Ja, tack och lov.

Min pappa kom aldrig tillbaka.

- Vart tar vi vägen när vi dör? - Till himlen, så klart.

Varför begraver vi då de döda?

Precis som de levande behöver de ett hus.

Graven är de dödas hus med deras namn inristat.

Dit kan vi gå och skänka dem en tanke.

Min pappa är på en militärkyrkogård. Jag har aldrig varit där.

Jag vet inte var mammas grav är.

Vad gör du här? Vem är du? Svara!

Du får tacka din make för haren.

- Jag fick den inte av Borel. - Var han ute och jagade?

Och den som ger sig ut och jagar...

Vad var det för pojke jag såg här?

Det var nog parisaren som bor hos mig. Han ska inte störa er mer.

- Heter han något? - Paul. Paul Lacassagne.

Han är min kusins brorson.

Var är ungen?

Var har du varit?

Lärde inte din pappa dig att vara artig?

Min pappa dog i kriget. Låt mig vara!

- Vad sa du? - Sluta, båda två!

Släpp honom!

Och jag sa åt dig att godset var förbjudet område. Gå till ditt rum!

Blir det värre skickar vi tillbaka honom.

- Dog pappan i kriget? - Ja.

- Du sa att Lacassagne fick friplåt. - Gjorde jag?

Nej, du blandar ihop honom med min brorsons kusin.

Pojken är min kusins brorson. Det är inte...

Nu släpper vi det.

- Vem har ni lärt er av? - Lärt vadå?

Att fiska, allt om växter och djur.

Jag är självlärd.

När jag var i din ålder, var vi tio där hemma. Pappa sa:

"För många munnar. Du får bli koskötare."

Cowboy. I Amerika säger man "cowboy".

Jag säger det på mitt vis.

Jag tog mitt bylte och...

Jag tog hand om korna på en gård.

På dagarna var jag på ängen och på kvällarna i stallet.

Jag sov i höet och var lycklig. Jag fick vara i fred.

- Var inte dina föräldrar ledsna? - Asch.

Jag återvände hem efter ett år.

De brydde sig inte det minsta. De hälsade inte ens på mig.

Då sa jag tack och adjö och återvände till äventyret.

Och här är jag kvar.

- Så ni hade inga föräldrar. - Nej, egentligen inte.

Då är vi likadana.

Det hindrar en inte från att växa.

Loires kung, den magnifika laxen.

Ska vi fiska den?

Vi ska försöka, men att fånga en fisk...

Vi attackerar på avstånd.

Du stannar här och visar med händerna.

Jag räknar med dig.

Den får inte fastna...

Den har nappat!

Fort!

Tusan också! Kroken har inte fastnat ordentligt.

Fort! Sätt håven under den.

Vi får inte fler chanser. Se hur den kämpar emot.

Rackarns också!

Här.

Jag dubbar dig till riddare av Flugfiskesällskapet.

Och pricken över "i"... Smörsåsen.

Vänta...

Rosmarin...

Célestine ber alltid bordsbön.

- Du är väl ingen hycklare? - Vad är det?

En korgosse som häller i sig nattvardsvinet.

- Jag vägrade gå i kyrkan. - Det gjorde du rätt i.

Och vi föredrar det jordliga vinet mot det himmelska.

- Förstod du? - Ja.

- Kommer Célestine hit? - Nej. Varför det?

- Jag vet inte. Handduken. - Vilken handduk?

- Handduken som hon hänger ut. - Hördu, du!

Vi måste ha en signal, annars dödar Borel mig.

Och du, inte ett knyst om det här!

Vad händer annars?

Om Borel är i skogen, lägger jag inga snaror.

Då går ni någon annanstans.

- Nå, hur smakar Totoches lax? - Löjligt gott.

Det fattades bara det.

- Är det en cirkus? - Nej, men det kommer att bli stökigt.

Varför låter greven dem bo på sin mark? De snattar, luras-

- de knycker allt de hittar. Svamp, vilt, fisk.

Som tjuvjägarna.

Ta flaskan.

Det är din skallerorm i den.

Du ska få ett glas.

Det är bra grejer. Inget prästblask.

Skål! Och nu när vi har skålat får du dua mig.

Fem, sex personer har varit i Paris.

Varifrån kommer den?

Jag hittade den på marken.

Gode Gud välsigne oss. Välsigne maten.

Ge bröd åt de som inget har.

Visa religionen respekt!

Jag är ingen hycklare.

- Jag smäller till honom. - Sluta bråka nu.

Titta vad jag har lagat åt er. Gryta på inälvor och grisfötter.

- Har du glömt öronen? - Här har du ditt öra.

Vill du ha? Inte? Synd, för det är bästa biten.

Vilken fjant!

Jag tar den här.

Finfina sopkvastar av ljung! Två för priset av en!

- Fort! - Jag betalar senare.

Madame Borel! En fin kvast!

- Stoppa upp den där den hör hemma! - Menar du mig?

Ja! Du får inte dricka när du är med pojken. Jag har ansvar för honom.

- Vem är han? - Han är min kusins...

- Den går jag inte på. - Kom.

- Nå, Totoche? Bara hederliga varor? - Till er tjänst. En kvast åt frun?

Inte?

- Jag vet inte vad jag ska säga. - Det är inte ditt problem.

Inte mitt problem? Det är lätt för dig att säga.

- Det lär dig att inte spionera på mig. - Släpp honom, Tito.

- Vad heter du? - Paul. Och du?

Bella. Nu ska vi dansa för greven. Kom!

- Hur mår du? - Bra. Jag är glad över att se dig.

Och jag dig, Joseph.

Totoche! Totoche!

Jag såg en hjort. En jättehjort. Den hade minst 16 taggar.

Jag räknade på det sättet som du sa.

Har du druckit, eller?

Ge mig larverna.

Vilken tur! Precis vad jag behövde till värdshuset Grandbois.

Bra.

- Kan du ta resten själv? - Ja.

Här är två till att lägga i. Och så får du övervaka de andra.

Ta min kniv.

Se till att ingen ser dig.

Stopp!

I lagens namn, släpp ditt vapen!

Upp med händerna.

Tjuvfiske. Paragraf 132. Det blir rättegång och så vidare.

- Skickas jag till barnhemmet? - Nej. Till riktiga kåken.

- Vem tog hit dig? - Ingen.

- Vems är kniven? - Min.

Ljug inte! Inte nog med att du tjuvfiskar, du ljuger också!

- Tror du att domaren tror dig? - Domaren?

Gå framför mig.

- Här har du din rackarunge. - Vad har han gjort?

Det får han berätta själv. Han får inte vara i skogen mer.

- Från och med nu är han med dig. - Men greven...

Ta hand om honom, annars sätter jag honom på första bästa tåg till Paris!

Vad har du gjort?

- Nu är det kört. Grabben har snackat. - Vilken grabb?

Jag är inte dum. Nu åker du in igen.

Han har berättat om dina linor, snaror, din handel, allt.

Och det här, det fäller dig.

Om du nu har bevis, varför kom du då inte hit med snutarna?

Jag gör som jag vill. Du kan inte ge mig några order.

- Vad är det? - Det är... en lampa.

- En lampa? För tjuvjakt nattetid? - Nej, monsieur Borel.

Det är en båtlampa för att navigera på Loire vid dimma.

Grabben är min. Du får inte träffa honom mer, för då...

Grevens dotter är duktig på att rida.

Vad pratar du om? Grevens dotter är död.

- Är du säker? - Ja.

Du får aldrig prata med greven om hans dotter.

Då blir han för ledsen.

Nå?

- Skrämde jag dig? - Ja. Lite.

- Tittar du på troféerna? - Ja.

Tolvtaggaren där med sin svarta istagg.

Tolvtaggaren? Istagg?

- Vem har lärt dig det? - Borel.

Så mycket kunde inte jag i din ålder. Det är absolut en tolvtaggare.

Den var en listig en. Vi tappade bort den. Den rullade sig.

- Vad innebär det? - Det är ett knep.

Den förvirrar hundarna med andra djurs lukter.

Men vi redde ut det.

Paul! Kom genast hit!

Låt honom vara. Han stör inte.

- Är du intresserad av jakt och djur? - Av djur, ja.

Kom. Jag ska visa dig något.

Varför är de så finklädda?

Traditionen bjuder att man klär upp sig på hjortjakt.

Varför använder man inte ett gevär?

En hjort dödas alltid med blanka vapen.

Femtontaggaren. Den vackraste hjorten någonsin på ägorna.

Finns det ingen större?

- Det sades att det fanns en jätte. - En jätte?

Ja. Med 17 eller 18 taggar.

En ädel och stor vandrare som tog sig ända till våra marker.

Men det är nog en legend. Ingen har sett den.

- Vad pratade ni om? - Jakt, hjortar.

- Jag vill träffa Totoche. - Borel vill inte, det vet du.

Vi behöver inte berätta det.

När skolan börjar hinner du inte träffa honom mer.

- Skolan? - Sommarlovet varar inte till jul.

Så jag får stanna hos dig?

Barn... Madeleine, Hermine, vänd er om.

Då så... Sätt er ner.

Barn... Tyst med er, era pratkvarnar!

Det här är Paul Lacassagne, er nya kamrat från Paris.

Tystnad!

Paul sätter sig på Michels plats och Michel sätter sig vid Olivier.

Jag hoppas att ni hade ett bra lov. Nu ska vi ta ett papper...

Kom, Gossen.

"Lycklig den som, liksom Odysseus, har gjort en vacker resa."

"Lycklig den som, liksom Odysseus"...

..."har gjort en vacker resa."

- Min vän, är allt som det ska? - Ja, greven. Tackar som frågar.

- Bra tjuvjakt? - Den var bättre förr.

Jag ser det.

- Jag skulle kunna rapportera er. - För lite svamp?

Det är sorgligt att säga det, men det var friare under kungarnas tid.

Kaniner finns det, men inte karljohansvamp.

- Vem har tutat i er det? - Min jägmästare.

Han borde sköta egendomen i stället för att jaga mig.

Ert virke är fullt av termiter.

Är det? Det får vi undersöka.

Borel vet inte var svampen finns. Det finns gott om den.

"Hagel vid Saint Siméon, svamp vid Saint Gilles."

- Vill ni ha? - Jag föredrar kantareller.

- En kantarellomelett. - Vi har samma smak.

Tyvärr misslyckas Madeleine, min kokerska, alltid med den.

Hon bryner kanske smöret i stället för att smälta det sakta.

Be Célestine nästa gång. Hon gör fantastiska omeletter.

Tjuvjägaren blir bortskämd av jägmästarens hustru. Vad komiskt.

Apropå Célestine, visste ni att hon härbärgerar en liten parisare?

- En liten parisare? - Ja. Han verkar lustigt nog bekant.

Han påstår sig ha sett min berömda jätte.

- Artontaggaren är en legend. - Det kanske finns lite sanning i den.

Vad mörkt det är. Han är säkert ute i natt med sin lykta.

Han brukar väl inte jaga med lykta?

Jag har sett lyktan som han har tillverkat.

Han är säkert på kaninjakt i Poigny.

Jag tar honom på bar gärning och kallar på gendarmen från värdshuset.

- Då tar de honom och hans byte. - Var lite tyst. Du väcker pojken.

Pojken... Han höll på att slå in på samma bana.

Du såg som vanligt ingenting.

Det är dags att göra sig av med det där skadedjuret...

- Nämen... - Jag får också ta ett glas ibland.

Lugn och fin. Jag måste gå rakt om jag ska haffa honom.

Kör till, en sista. En sista. Stopp! Sen ska jag gå.

Totoche?

Totoche!

Totoche!

- Borel är på väg... - Vad gör du här mitt i natten?

Vad tänker du på?! Du kunde ha blivit skjuten!

Jag blev rädd. Han sa att han skulle sätta dig i fängelse.

Ingen sätter mig i fängelse. Hör du det?

Jag sa ingenting om dig till Borel.

Jag vet, för du är en bra grabb.

Men gör aldrig om det här!

Vad hade Célestine sagt om det hade hänt dig något?

Följ honom hem.

Nu räcker det.

Kom. Om jag hade haft min skottkärra, hade jag kört dig.

- Fryser du? - Nej.

- Gick resan bra, monsieur Bertrand? - Ja.

Tack.

- Goddag, greven. - Goddag, far.

- Jag bjöd med några vänner. - Jag ser det.

Champagne laget runt, Armand.

Kära Célestine, jag drömde om att gifta mig i min hembys kyrka-

- i min familjs och mina vänners närvaro, men det var omöjligt.

Min lyckligaste dag i livet bar sorgkant, för du var inte där.

Bifogat är därför mitt bröllopsfoto. Jag hoppas vi ses i Paris en dag.

"Din Mathilde".

Vilken min! Har det hänt något?

Vem är det?

- Ge mig det! - Förklara först!

Ge mig fotot nu!

Min mamma hette Mathilde.

Blev jag hitskickad för att hon kom härifrån och du kände henne?

Nej, så var det inte. Du får inte rota bland mina saker!

- Jag har rätt att få veta! - Nej! Vi talar om det senare.

Jag är alldeles för upprörd nu. Låt mig få lugna mig först.

Jag är trött på dig! På er alla!

Hej, lillen!

- Har du sett Totoche? - Nej.

Hoppa upp! Ta en tur i skottkärran.

- Något bekymrar dig. Är det skolan? - Nej.

- Hur länge har du bott här, Dédé? - Länge.

Kände du en som hette Mathilde?

Det fanns en som alltid bad mig skjutsa henne till skolan.

- Men hon är borta nu. - Vart tog hon vägen?

Hon är borta. Hon är där uppe.

Kom tillbaka!

MATHIEU

Vad gör du här?

Jag letar efter min mammas grav. Dédé sa...

Du ska inte lyssna på Dédé.

Om nu din mamma hade legat här, vad skulle du göra då?

Skulle du gräva i jorden? Vet du vad du skulle hitta då?

Ruttna ben som stinker as. Vill du det?

Nej.

Nu går vi. Snart nog ligger vi där ändå. I varje fall jag.

För Guds skull! Jaga bort dina svarta tankar!

Livet är härligt. Och det är kort, så det gäller att ta vara på det.

Hela veckan lång Hanrejer nynnar sin sång.

Hanrej, hanrej, hanrej -hej!

- Vet du vad en hanrej är? - Nej.

Paul?

Ska vi prata, Paul?

- Vad tjänar det till? - Jag vet inte.

Ingenting.

Livet är inte några ruttna as.

Nåväl...

- Nå? Har du sett vår jättehjort igen? - Nej.

Om den finns på egendomen, hittar mina hundar den förr eller senare.

- Är den sjuk? - Nej. Gammal och trött, som jag.

Den var min dotters.

Ingen har ridit den sedan hon... inte är här längre.

Vill du lära dig att rida, unge Lacassagne?

- Jag ställde en fråga. - Jag heter inte så.

- Det trodde jag. - Mitt riktiga namn är Caradec.

- Tänk att få veta det på det sättet. - Ja.

- "Ja" är enkelt att säga. - Jag ber om ursäkt.

- Jag trodde att han kunde bo hos mig. - Men ni visste vem han var?

- Ja. Jag ber om ursäkt. - För vad, Célestine?

För att ha dolt det för er.

- Hur mycket vet Paul? - Ingenting.

- Jag har inte kunnat säga det. - Bra.

Han får reda på det tids nog.

Tack, Célestine. Tack för att ni förde hit honom.

- Var har du varit? - I skolan.

Vilken tur du har som får gå i skolan.

Kom.

Det är bara en hjort som brölar.

Varför skriker den så?

Han är kär.

Totoche! Jag har sett jättehjorten.

- Det är bara du som ser den. - Nej.

- En jänta? Det räknas inte. - Tror du mig inte?

- Kom så ska jag visa dig. - Jag jobbar.

Häng inte här. Om Borel kommer... Stick härifrån, ni två!

- Dit går vi ju nästan aldrig. - Till Minaudièresjön? Nej.

"Arton taggar som formade en krona på hans huvud."

"Skogens konung levde gömd i det täta lövverket."

- Är den inte bra? - Jo. Den är väldigt fin.

Men har du verkligen sett den eller är det fantasi?

Jag har sett den lika tydligt som jag ser er.

Paul, berätta inte för någon om hjorten.

Hör du det? Ingen.

Har ni också sett den?

Första gången jag såg den var för fem år sedan.

Den kommer hit varje år för att vila efter parningen.

- Vi måste skydda den. - Hur skyddar man en hjort?

Genom att inte berätta om den för någon, särskilt inte för greven.

- Armand, stanna. - Det ska bli.

Hoppa in! Du blir sjuk annars.

Det här är ingen tolvtaggare, utan en 15-hästars.

- Går det bra i skolan? - Ja.

- Jag dagdrömmer, säger lärarinnan. - Det behöver inte vara negativt.

- Vad vill du bli? - Vet inte.

Vad älskar du?

Fiskar, sjöar... Naturen.

Skulle du vilja bli skogvaktare? Jägmästare?

Jag har ingen lust att jaga tjuvjägare.

Så du skulle vilja bli tjuvjägare? Helt rätt, det är roligare.

Ja. Sök! Sök! Bra.

Perfekt bris. Färska spår.

- Har ni sett den? - Svar, ja! Det är en 17-taggare.

Vol-au-vent fick söka på Orguefeuillestigen. Som han drog!

Vol-au-vent har aldrig fel. Vi ger oss av!

Far, får jag följa med er?

Ska du jaga i morgonrock?

Kom igen! Kom igen!

Bra, Vol-au-vent!

Ja, Tapageuat. Sök!

Ja, Vol-au-vent! Sök!

Sök! Kom igen!

- Den är på väg uppströms. - Fort! Vi tappar den annars.

Nu har ni den, greven.

I vattnet! I vattnet!

Greven!

Gör det fort, innan den återhämtar sig som tolvtaggare i Vauquois.

Adjö, monsieur.

- Paul! - Totoche!

Du hade rätt angående hjorten. Vilket fantastiskt djur!

Greven och Borel jagade den och hade den fast.

- Dödade de den? - De hade den fast i ett vattendrag.

Greven, som har drömt hela livet om en sådan hjort...

- Vad? - Han benådade den.

I min ålder är det början av slutet.

Överdriv inte.

Jag är orolig för godsets framtid.

Ja, det finns ingen som kan ta över.

Eller ingen och ingen...

Ingen som ni litar på.

Vad har du gjort för att jag ska lita på dig?

Du vet inte vad det innebär att jobba.

Och det kommer från er?

Ni vägrade låna mig pengar till mitt bilföretag.

Ni hade hjälpt min syster.

En fråga plågar mig.

Den här hjorten, varför benådade ni den?

Varför? För att tacka den.

- Vad gör du här? Ut! - Jag bad honom komma.

Kom in. Kom in.

Kom närmare.

- Här är det ni bad om. - Tack, Célestine.

- Tycker du om varm choklad? - Ja.

- Skäm inte bort honom för mycket. - Varför inte?

Vem är det?

- Det är frun. - Vilken fru?

Min hustru. Hon dog i spanska sjukan.

Alla i er familj är döda.

Inte då!

Det är de inte.

- Monsieur Bertrand. - Ah! Borel.

- Vet ni var den är? - Nej, jag har inga spår.

Ansträng er. Spåra med hundarna och hitta den.

- Greven benådade den. - Ifrågasätt mig inte!

I väntan på att hjorten dyker upp avreagerar vi oss på lite änder.

Döda en häger! Må förbannelse vila över er!

Paratoukis!

- Stick, din häxa! - Och du, dra åt helvete!

Fan!

Var är den lilla häxan?

Hägern? Ska du skylla på oss nu igen?

Ni ska härifrån i morgon. Ungarna, kärringarna, alla.

- Det går inte din pappa med på. - Jag bestämmer nu.

- Vad betyder det? - Jag ska lära dig läsa och skriva.

"B" och "P". Bella och Paul.

"B" och "P"...

Har du fått en riktig puss någon gång?

Varken en riktig eller falsk, bara snytingar och örfilar.

Jag ska lära dig.

Min lille Paul kom inte i dag.

- Han skulle riskera att trötta ut er. - Tvärtom. Jag blir lugn.

Dessutom har jag ont om tid för att lära känna honom.

Seså, seså.

Vill du veta varför greven skyddar oss?

När han var ung, blev han kär i en ung zigenerska.

Men hans föräldrar gjorde allt för att stoppa deras kärlek.

Men historien upprepade sig.

Greven och hans dotter. Han ville hindra henne från att gifta sig.

- Hon som är död? - Ja. Mathilde, hans dotter.

Din mamma var det första barnet jag tog hand om.

Jag minns henne så väl, min lilla Mathilde...

Greven var galen i sin dotter. Hon betydde allt för honom.

Men Mathilde mötte en ung man.

Jean, din pappa.

Hon blev förälskad.

Väldigt förälskad.

- Han var rallare. - Vad betyder det?

Han jobbade med järnvägen. Han lade räls här i skogen.

Din mamma red genom skogen och det var så det träffades.

De träffades i hemlighet i en stuga i skogen.

Greven gjorde allt för att skilja dem åt.

Han polisanmälde till och med dem. Din mamma var minderårig.

De rymde därför till Paris.

Dina föräldrars kärlek var vackrare och starkare än något annat.

Sedan kom kriget.

Din pappa gav sig av.

Han dog vid fronten.

Och sedan föddes du.

- Mamma dog på grund av mig. - Nej.

Så får du aldrig tänka. Du bär ingen skuld.

Läkarna kunde inte rädda henne.

Greven plågades svårt. Vi hörde honom skrika som ett skadat djur.

Han hade inte besvarat din mammas brev.

Han hade vägrat att träffa henne.

Och hon återvände hit i en kista.

Varför berättade du inte det här tidigare?

Ibland så...

...förstorar man saker och ting. Jag var rädd för att inte hitta rätt ord.

Så nu vet du.

- Hon är så vacker, din mamma. - Var vacker.

Jag vet vad du känner.

Ni skulle ha älskat henne förut, när hon fortfarande levde.

Ni jagade bort henne och vägrade träffa henne.

Ni var inte ens på hennes bröllop.

Du har rätt, men...

...det insåg jag alldeles för sent.

Jag förstod inte min dotter och accepterade inte hennes lycka.

Jag gjorde alla olyckliga.

Och nu är du här.

Och du behöver bli älskad.

Kom i min famn.

Kom...

Min lille Paul... Sch!

Förlåt mig...

Morfar...

Undan! Backa!

Backa, Lucifer! Backa, sa jag!

Ihop! Backa!

Ge din morfar en puss.

Kan du ge honom det? Han föredrar det mot blommor.

Kommer inte du?

Begravningar och kyrkan... Det är inte jag.

- Ge pojken en kram. - Han gillar inte det.

Gör som du vill, men hälsa honom.

Jag beklagar sorgen, monsieur.

Jag beklagar sorgen, monsieur Bertrand.

Er faders klackring, monsieur.

Vi står här där floden markerar egendomens norra gräns.

Muren fortsätter lite längre bort där det inte finns en naturlig gräns.

Nej. Den här biten får inte vara öppen.

- Men floden... - Den kan man ta sig över.

Jag vill inte att man tar sig in hur som helst.

Muren ska gå... hela vägen runt.

Hans mur innebär slutet.

Varför är det fel med en mur?

Vildsvin, rådjur, hjortar behöver plats.

De förflyttar sig efter årstiderna i jakt på mat och annat.

Efter parningen behöver hjortarna vitaminer åt sina nya horn.

Vitaminerna finns ibland utanför egendomen.

Med sin jädrans mur är det över.

Ingen svamp, inga kastanjer, inget virke, ingenting!

- Allt kan han väl inte förbjuda? - Det är stängt för alltid!

Det går vi inte med på!

Kom!

Tystnad! Sonen tänker döda den stora hjorten.

Han ger den skulden för grevens död.

Idioten har hittat dess gömställe.

Hjorten blev benådad. Vi måste hejda honom.

Borel! Skynda på!

Kom igen, Vol-au-vent. Kom igen, Tapageaut.

Idiot.

Skynda på, Borel!

Den är fast!

Fort!

Nej, monsieur! Nej!

Backa! Backa!

Backa! Tapageaut! Vol-au-vent!

Ja. Bra.

Ni är avskedad. Avskedad!

- Var ska du bo? - I Romorantin, hos min syster.

- I en stad? - Det blir svårt att lämna det här.

- Jag kommer att sakna dig. - Och vi kommer att sakna dig.

Innan du ger dig av, gamle trätobroder, så ska vi byta stövlar.

- Stövlar? - Ja.

Mitt knep när man har gendarmen i hälarna. Titta här.

- Din listige jäkel... - Du får dem eftersom du ger dig av.

Din listige jäkel...

Monsieur Germain Borel?

- Vad gör de här? - Jag har kallat dem.

Vi väntade på er. Slå er ner, så ska jag läsa upp testamentet.

"Jag, Philippe Louis Alexandre de la Fresnaye, bedyrar"-

- "att det här testamentet upphäver alla tidigare."

"Jag testamenterar följande till följande personer."

"Zigenarna får nyttja så länge de vill"-

- "marken mellan La Vilotte-bäcken och Bois-Baudet-stigen."

"Ett område på ungefär två hektar."

"Monsieur Germain Borel och hans hustru Célestine"-

- "får bostaden de bor i, grönsakslandet och trädgården."

"Detsamma gäller M. Armand och hans hustru Madeleine."

"Min son Bertrand har redan fått en del av arvet"-

- "och får därför ett arbete så att han överlever"-

- "nämligen min vinägerfabrik i Orléans"-

- "och tillhörande bostad."

Men, advokaten...

Resten?

Vänta!

Ni får komma och hälsa på, morbror Bertrand.

Egendomen är öppen för alla nu.

Farväl, monsieur Bertrand.

Sköt om er.

Grabbar! Grabbar!

Vet ni vad? Gossen, det vill säga Paul-

-är utsedd till universalarvinge!

Han ärver marken och godset.

Skogen, den stora hjorten, allt är räddat!

Det är en flock. Femton ungar, tre honor och en stor hane.

Ja. En stor hane på minst 130 kg.

De kommer att förstöra odlingarna. I morgon är de bland vinrankorna.

Jag rekommenderar drevjakt, monsieur Paul.

Då gör vi det i morgon bitti.

- Vilken tid, monsieur Paul? - Öh... Klockan nio?

Klockan nio! Han är hård, vår chef...

Skynda på!

Ska vi börja?

Mamma Célestine.

Totoche, varsågod.

Framåt! Och håll linjen!

Djur med päls, fjädrar, fjäll.

Djur som brölar, sjunger, kraxar.

Översättning: Mia Lindhagen www.sdimedia.com