All language subtitles for Beck.Den.Tunna.Isen.2018.NORDiC.1080p.HDTV.x264-RAPiDCOWS

Kom igen nu, grabbar!

Tempo, tempo!

Kom igen nu, grabbar!
Ordentliga passar!

Håll farten.
Ja, det är bra. Kom igen.

Bra, Viktor. Det är bra.

Synd, Axel! Kom igen,
på det igen bara.

Axel, för fan! Fokusera!
Du måste ge 100 procent–

–annars är det ingen idé
att vi är här.

Håll klubban nere i isen
och håll koll på allt omkring dig.

Kolla på Viktor
så ser du hur man ska göra.

Skrinna inte runt
som nån skönskrinnare.

Du, Lars... Alltså, det funkar inte.

–Va?
–Det är jag som är tränare.

Här finns det ingen tränare.

Bara nån som vill vara en kompis.
Som inte ställer krav.

Jag ställer visst krav.

Hur kommer det sig då
att Axel inte utvecklas?

Han är kvar på samma punkt
som för ett år sen.

Han kanske skulle utvecklas mer
om hans pappa inte var här jämt.

Vet du vad? Du har
ingen jävla struktur eller klarhet!

–Det är som ett dagis!
–Vi snackar sen.

Nu lyssnar du på mig!

Hör ni, grabbar. Kom igen nu, då!

Mohammed, Majid...
Jalla, kom igen nu, då!

Jag är en betalande kund.
Jag vill få valuta för mina pengar.

–Lugna ner dig.
–Jag har fått nog av det här.

Att ni ändrar träningstiderna för att
de här flyktingkillarna ska träna.

–Du vänder inte mig ryggen!
–Vi bryter!

Satan också!

Välkomna. Kom ut.

Simon! Du vänder inte ryggen mot mig.
Förstår du det? Va?

–Lars, ta och skärp dig nu.
–Skärp dig själv, satans...

Förlåt, hör du. Hur gick det?

Jag är inte färdig med dig.

Okej, då sätter vi igång.
Är alla här? Bra.

–Fan, vad det luktar.
–Flyktingarna duschar inte.

Det är fan den här.

–Axel.
–Fan, lägg ner.

Vad är det
som alltid tar sån jävla tid?

Jag gör så fort jag kan.

Där är ni ju. Kom och sätt er,
vi tänkte kolla film.

–Apapapapp! Vad sa vi?
–Vänta på mamma.

Hur länge ska hon sova?

–Hon kommer när hon kommer.
–Hej, jag är vaken.

–God morgon, älskling!
–God morgon!

Nämen, så fint ni har gjort!
God morgon!

–Pappa och vi har gjort det!
–Är det sant?

Du behöver rejäl mat efter
en hård natt på stan. Var det kul?

Gud, ja. Jag tror
jag kom hem klockan tre.

Jaha. Jag tyckte
jag hörde dig halv fem.

Nej, så sent var det inte.

–Vad gjorde du uppe så tidigt?
–Tack för att du fick iväg mig.

Ingen orsak.

Så. Mamma är egentligen
jättebra på att festa.

Hon har bara legat av sig lite.

Det kan man lugnt säga.
– Åh, så gott. Ska jag ge dig?

Var var ni, då?

Säg var vi inte var.
Vi har nog varit runt hela Stockholm.

–Var det mycket folk?
–Ja, ganska.

Tack.

Berätta lite, då!

Det var toppen. Vi drack drinkar
och hade det alldeles strålande.

Och så stötte jag på en gammal
kurskamrat från Oslo faktiskt.

Det kändes som om det var 100 år sen.
Och det var det ju också.

–Bor hon också i Stockholm?
–Han undervisar i statsvetenskap.

–Har han med sig familjen hit också?
–Nej.

–Vad heter han, då?
–Hallå... Du är inte på jobbet nu.

–Sorry.
–Pappa tror han är på jobbet.

Geir heter han.

Ja, det är Steinar. Okej.

Mer hårstrån här
än på en frisersalong.

–Hej.
–lnte en lilltå över tröskeln!

–Vet vi vem det är?
–Simon Lindström. Tränare.

Det var ordföranden för klubben
som hittade honom.

Det kommer att ta sin tid. Det finns
en hel del avtryck att välja på.

Det räcker med gärningsmannens.

Vi... Gud, vi skulle ju ha uppvisning
för konståkarna i dag–

–men det får vi ju ställa in.

Vad var det Simon gjorde här?

Han tränade juniorerna på fredagar.

Och sen flyktingarna.

Och vilken tid
avslutade de träningen i går?

De brukar vara färdiga vid sju.
Flyktingarna, alltså.

Och då är det Simon
som låser och sätter på larmet?

Fast det var öppet här när jag kom.

Vi behöver information om
absolut alla som var i hallen i går.

–Kan du hjälpa mig med det?
–Absolut.

Ella...

Han har...

Han har spelat hockey
sen han var liten.

Men inte längre?

Nej, han... skadade ryggen.

Men han var väldigt duktig.

När var sista gången...
som du såg honom?

Det var några dagar sen.

Vi åt middag...

Och...

Han hade köpt en... mobiltelefon.

Vi har letat igenom hans jacka
och hans väska–

–men vi har varken hittat en
mobiltelefon eller nån plånbok.

Han hade allting i samma.

Ett... sånt här?

Ja. Precis ett sånt.

Vet du om han hade några ovänner?

Han var världens finaste.

Alla älskade honom.

Steinar!
Jag tror vi kan ha hittat mordvapnet.

Låg där borta i hörnet.

Väldigt bra.

Nej, vad sa du nu?

–Martin Beck, med e.
–Med e...

Sektionschef. Utredningssektionen.
Det är en ny tjänst.

Ja, här har vi dig.
Legitimation, tack.

–Varsågod.
–Tack.

Jaha, okej...

Jaha. Den nya sektionschefen.

Ojojoj! S'il vous plaît.
Varsågod och sitt!

Det är en ära. En ära!

Tack så mycket.
Och på en lördag, dessutom.

Den där kristallvasen
får du väl lämna tillbaka nu, va?

Den står kvar på mitt rum,
om du vill ha den.

–Kanon.
–Ska vi köra igång nu?

Steinar.

Tack. Knivmord. Eventuellt rånmord.

Offret är Simon Lindström,
28 år, hockeytränare.

Han hittades i ishallen som ligger
i närheten av Mälarhöjdens centrum.

Klubbordföranden
mejlar en lista över alla–

–över alla
som tränade där igår kväll.

Mordvapen?

Bergström fann en blodig morakniv
under en bänk.

Du har ju det här med mobilen också.

Enligt mamman så hade han mobil,
kontokort och körkort–

–i sitt mobilfodral. Men det saknas,
och mobilen är avstängd.

Flickvän?

Han var ihop med en till
för nåt år sen. Caroline Zetterström.

Mamman verkade gilla henne.

Få tag i folk som var i närheten.
Nån måste ha sett eller hört nåt.

–Olyckligt att ni är en man kort.
–Ja, hur går det med det där?

Jag jobbar med rekryteringen
av en ny gruppchef.

Det går inte på en eftermiddag.

Jag ska sitta
med flera ansökningar i dag.

Då sätter vi igång.
Försök hitta vittnen–

–så börjar vi med flyktingarna.

Ta utlänningarna först.
Det vet man ju hur de är.

Nu var de ju sist ut från ishallen...

Varför har inte du sökt tjänsten?
Du har ju värsta försprånget–

–som kan vår grupp.

Varför tror du att jag inte har sökt?

Har du?

Nej. Jag är ingen chefstyp.

Jo, kom igen nu.

Vi får se.

När gick ni från ishallen?

Tja, vad kan klockan ha varit?
Tjugo över sju, kanske.

–Och då var Simon ensam?
–Ja.

–Hej. Susanna Hedberg, boendechef.
–Steinar Hovland.

–Hej.
–Hej. Oskar Bergman.

Var du också på jobbet här
i går kväll?

Ja, precis. Jag var kvar till åtta.

Och ni kom tillbaka...?

Det tar tio minuter
att gå bara, så vid halv åtta.

–Och då gick ni tillsammans?
–Ja.

Vänta... Två killar handlade
på vägen bara.

–Men de kom efter.
–Vad heter de?

–Majid och Mohammed.
–Majid?

Och när kom de hit?

Ja, det var nog inte långt
efter att vi kom.

–Så ungefär?
–De var här innan jag gick.

Vi behöver förhöra alla
som var i ishallen i går.

–Jag antar att alla har en god man.
–Ja.

Ni ska få telefonnummer av mig.

Men först måste vi berätta för dem
vad det är som har hänt.

Var är du ifrån, Majid?

Iran. Min släkt är från Afghanistan.

Har du familj i Iran?

Mina bröder, mina systrar.

Och mamma och pappa?

De är döda.

Var handlade du och Mohammed i går?

I... Va?

Var handlade du och Mohammed i går?

I kiosken.

–Den vid ishallen?
–Ja.

Såg du några andra där?
Några andra människor?

Ja, några.

Såg du nån som gick in i ishallen?

Nej.

Nej... Så när du och Mohammed gick,
då var Simon kvar helt ensam?

Ja.

Mohammed gick först. Sen jag.

Varför det?

Jag var inte klar.

Men då var det bara du och Simon
i ishallen? Inga andra?

Ja.

Okej. Tack ska du ha.

Hur länge dröjde det
innan Majid lämnade ishallen?

Jag vet inte.

Om du försöker komma ihåg, ungefär...

–Några minuter.
–Några minuter?

–Och sen gick ni och handlade?
–Ja.

–I kiosken?
–Ja.

Vet du vad klockan var då, ungefär?

Nej.

Du, Mohammed...
Du och Majid är kompisar, va?

Ja.

Hur verkade han när han kom ut?

Var han glad? Ledsen?

Han var som vanligt.

–Som vanligt?
–Ja.

Det vore bra om vi kunde ha alla
förhör här. Det blir mindre oro.

Ja, det ordnar vi. Och så
placerar vi en polisbil utanför.

Jaha? Är det samma
för de andra killarna?

Har de svenska också polisbevakning
utanför sina hem?

Det är
för att ni ska känna er trygga.

Om du sätter en polisbil här utanför,
kommer folk att börja prata.

Jag vet hur det funkar.

Folk har redan börjat prata.
Just därför behöver ni skydd.

Vi hör av oss om de andra förhören.
Okej?

Erkänn! Berätta om det
som hände i omklädningsrummet!

–Det har inte med dig att göra.
–Vadå? Det är smutsigt!

Sluta! Stopp. Lugna er,
vad handlar det här om?

Inget.

Vi ska samlas allihop nu
och prata lite.

Det här är jobbigt för alla. Jag och
Jocke kommer att stanna kvar här–

–dygnet runt några dagar. Okej?

–Vart ska du?
–Bara gå ut.

Nej, inte nu. Det får du göra sen.

Labbet har kommit med svar
om mordvapnet.

Inga fingeravtryck.
Blodet är från offret–

–och DNA–analysen är ännu inte klar.

Vi har förhört de två killarna
som var sist ut från ishallen–

–Mohammed Abdallah och Majid Amiri.

Resten av gänget
gick direkt hem efter träningen–

–medan de två
gick till kiosken för att handla.

Fick du nån tid från kiosken?

Nja... Tjejen som stod där
kom ihåg de här killarna–

–men hade ingen bra koll på klockan.
Nån gång mellan sju och åtta.

Kameror?

Det finns en vid bankkontoret,
men det är långt från hallen.

Vi måste ändå se det.

Jag hittade det här
i Simon Lindströms lägenhet.

"Puss. Älskar dig."
Han hade kanske en ny flickvän.

Det kan vara från den förra.
Har du sökt henne?

Jag ska göra det sen. Jag fick också
numret till Simons bästa kompis.

–Simons dator?
–Den tittar forensikerna på i dag.

Hur går det med positioneringen
av den här försvunna mobilen?

Så fort
världens segaste operatör vaknar.

Men jag fick tag på bankmänniskorna.
Ingen aktivitet på hans kort–

–sen i går vid lunch.

Hoppas gärningsmannen
är klantig nog att ta ut pengar.

–Eller använda mobilen.
–Gärningspersonen.

Jag tror på en man i det här fallet.

–Är inte män personer?
–lbland, ibland inte.

Vi får göra en husrannsakan
på asylboendet så fort som möjligt.

Först måste ni klara av förhören
med alla som har varit i ishallen.

Ska vi säkra spår på kläderna,
måste det ske snabbt.

Ja, men då får ni gå försiktigt fram.

Undersök bara
de här två killarnas rum–

–annars får vi en anmälan på oss.

–Hallå?
–Varför kom du inte?

Jag är här nu.
Jag har pengarna med mig.

Jag hinner inte nu.
Du måste betala mer.

–Varför då?
–För att du inte kom i tid.

Okej, jag förstår.

–När ses vi igen?
–Jag ringer dig.

Shit...

–lngen mobil?
–lnte än.

Nåt nytt om positioneringen?

I morgon, hoppades Ayda.

De där teleoperatörerna, alltså...

–Axel, var har ni glas nånstans?
–Ovanför diskmaskinen.

De får bo här och får allt.

De behöver inte ens köpa
egna skridskor. Fan...

Det där jävla batteriet
laddar ur hela tiden.

–Fixa en ny, då.
–Jag får ingen.

"Den funkar utmärkt."

Undrar om flyktingarna
får ha mobiler.

Säkert.

Man borde fan... göra nånting.

Bränna ner det där stället.

–Det är inte säkert att det är de.
–Vem annars?

Så. Då har vi allting, va?

Ska jag köra dig hem?

–Hej då.
–Hej då.

–Vad händer i kväll, då?
–Hem. Äta, sova.

Märkligt! Jag med.
Ska vi göra det tillsammans?

–Äta, menar jag...
–Okej.

–Okej?
–Ja, men gärna.

–Vi kan väl laga nåt ihop?
–Absolut.

Vanligtvis så brukar jag ju vara
ensam när jag skapar, men absolut.

Vad ska vi laga? Har du nån favorit?

Hej, mamma. Vänta, jag hör inte.

Men var hade du dem sist, då?

Jo, jag har nycklar, men...

Jag åker hem och hämtar mina nycklar,
men du får stanna där.

Mamma, hörde du vad jag sa nu?

Stanna där, så kommer jag
så fort jag kan. Okej?

Jag måste släppa in min mamma.
Hon har tappat bort sina nycklar.

Jag kan ju börja med maten, så...

–Det kommer att ta tid.
–Jag är inte jättehungrig.

–Om det är okej för dig, så...
–Vi tar det en annan gång.

Jag hade inte räknat med
att det skulle bli lätt–

–att hitta en ny gruppchef, men...

Antingen är det folk
med för lite erfarenhet–

–eller människor
jag har arbetat med tidigare–

–och som jag absolut inte
tycker passar i den rollen.

Förlåt, älskling.
Det här kan ju inte intressera dig.

Visste du
att Vilhelm har träffat en tjej?

Nej... Vad roligt!

–De ska flytta ihop.
–Jaha...

Hon har fått tag på en lägenhet,
i andra hand.

Hur ska de betala hyran, då?

Han ska hoppa av gymnasiet
och börja jobba.

Men det kan han inte göra.

Jag kan ju inte binda fast honom
i elementet.

–Jag har försökt prata med honom.
–Men det är inte så lätt.

Du hade också
ganska bråttom hemifrån.

Du var ju aldrig där.
Då kunde jag lika gärna flytta.

Jag ska prata med honom.

Tack.

Han är en väldigt fin kille
som har haft det jättetufft.

Låg på barnpsyk
bara för några månader sen.

Jag och min man har ansökt
om att få bli familjehem–

–så om allt går som det ska,
så flyttar Majid hem till oss snart.

Vi hade själva en son som...

...dog för fyra år sen
i en drunkningsolycka.

–Hur gammal var han?
–Han var 15.

Och Majid är ju en pojke
som saknar föräldrar, så ja...

Vi kände att... Varför inte?

Jag förstår.

Var kan vi sitta nånstans?

Jag tänkte
att ni kunde sitta här inne.

Och som i går, att ni är i matsalen.

Ja, okej. Det går bra.

Alltså, de här killarna...
Det är så fina killar.

Att de skulle ha dödat nån,
det är liksom...

Jag förstår. Men vi är ändå tvungna
att ta reda på–

–om nån har sett
eller hört nåt intressant.

Precis, jag förstår ju det.

Och var det nånting
som du tänkte på där i ishallen?

–Nåt som var konstigt?
–Nej.

Allting var som det brukar?

När vi kom, det var en...

Han var arg. Han bråkade med Simon.

Vad bråkade de om, då?

Han var jättearg.

–Simon också?
–Nej.

Vet du vad han heter?

Hur såg han ut, då?

–Han hade...
–En slips?

Ja. Hans hår, som du.

–Lite halvlångt?
–Nej. Brunt.

James Bond.

Du tycker att han ser ut
som James Bond?

Okej.

Förhör med Lars Olofsson.

Närvarande: Förhörsledare
Oskar Bergman och Jenny Bodén.

Klockan är 12.17.

Gillar du hockey? Är det viktigt
för dig hur det går för Axel?

–Vad har det med nånting att göra?
–Svara på frågan bara.

Det är viktigt, ja. För Axels skull.

Dumt att offra skolarbete
om man vill leka.

Vad tyckte du om Simon?

Jag vill inte kritisera nån
som just blivit mördad.

Nej, men jag vill ändå veta vad
du tyckte om Simon som tränare.

Han var dålig. Urdålig.
Den sämsta sorten.

Han var hellre grabbarnas kompis
än hjälpte dem utvecklas.

–Sa du det till honom?
–Vid flera tillfällen.

–I fredags?
–Okej, jag förstår.

Jo, vi hade en liten dispyt,
om det är det ni har hört.

Jag har inte mördat honom,
om det är det ni tror.

Den här "lilla dispyten",
blev den fysisk?

Verkligen inte.

Vi har vittnen som påstår det.

Jag halkade.

Jobbigt. Inför Axel, menar jag.

–lnte så jävligt farligt faktiskt.
–lnte?

När du gick, sa du att du inte
var färdig med honom?

Jag vet inte. Jo, kanske jag sa det.

Det är sånt man säger.

Alltså, det är bara att ta.
Eller så äter jag allt själv.

Och det gillar inte min fru.
Hon är så jävla vältränad.

Hon är "träningsfundamentalist".
Fett är fienden.

–Ja. Kan jag ta, då? Tack.
–Det är bra, tack.

Jag vet hur det är på socialkontor.
Det fikas från morgon till kväll.

Ja, det är väl så.

Jag hörde att ni var i New York
med klubben.

–Vad såg ni, då?
–New York Rangers–Buffalo Sabres.

Spelade han,
den där svensken, Henrik...?

Lundqvist? Ja, det är klart.
Han kör typ varje match.

Är det din dröm också,
att bli proffs?

Jag vet inte. Kanske.
Vi får hoppas på det.

–Du tränar mycket?
–Ja, det gör jag.

Så skolarbetet
gör du efter träningen?

Det beror på när jag har tid.

Gjorde du det i fredags?

Nej, det gjorde jag faktiskt inte.

Vad gjorde du då?

Jag käkade. Körde lite dataspel
och tog det lugnt resten av kvällen.

–Med farsan?
–Nej.

Eller ja, vi käkade ju tillsammans.

Och sen?

Han drog ut sen, tror jag.

–Han drog ut?
–Ja.

Vad gjorde du på kvällen sen,
mellan sju och elva?

Är jag misstänkt nu?

Vi gick hem nån gång lite efter sex.
Sen åt jag lite lätt–

–och sen gick jag ut och sprang.
Från kvart över sju, ungefär.

När andra satt med fredagsgroggen,
så var du ute och joggade?

Det finns olika sätt att koppla av.

Dessutom har jag slutat dricka.
Sen fem år tillbaka.

Grattis.

–Var sprang du?
–Nära oss, på en slinga i skogen.

Finns det nån som kan intyga det?

Nej. Axel var ju hemma.

Jag tänkte i spåret,
om du mötte nån eller så.

Jag stannar inte och pratar med folk
när jag är ute och springer.

Där var väl några andra löpare.
En dam med en hund, tror jag.

Men ingen som jag känner.

Det känns som att han ljuger.

Men att han tjafsade
med sin sons tränare...

Hugger man ihjäl honom för det?

Kanske inte. Det finns inte ens
alkohol med i bilden.

–Kolla upp joggarna.
–Och "dam med hund".

–Det ska inte vara lätt.
–Nej.

Positioneringen är igång,
men mobilen är avstängd.

–Datorn?
–De har tagit sig in i den.

Men mycket är krypterat tydligen.
Mejl, mobil–backup.

Men det finns ett dokument
på skrivbordet.

Datorns skrivbord, alltså. Där.

"Jag vet inte vad jag ska säga,
så jag skriver i stället."

"Vi vet ju båda två
att det här inte går att..." Att...?

Det är bara det som finns.
Sparades för fem dagar sen.

Låter som ett "göra slut" –brev.

Du sa att han kanske hade ny tjej.
Som han tänkte dumpa via mejl?

Jag blev dumpad med ett sms,
efter 1,5 år.

Den är ju skön.

Lättare att gå vidare när man
förstår att han var en idiot.

Fick du tag i Caroline,
exflickvännen?

Nej, jag har ringt och lämnat
meddelande, men jag får inget svar.

Linus Forsblad kanske vet var hon är.
Simons bästa vän, du vet?

Det är en tvåa på nedre botten,
nästan med egen uteplats.

Bara fem minuter till tunnelbanan.

Vilhelm...

Det här med att sluta gymnasiet...
Har du verkligen tänkt igenom det?

–Jag ska jobba.
–Om du inte får tag på nåt, då?

–Jag har en del på gång.
–Det är ett stort steg. Du är ung.

18.

Jaha. Har du nån bild på henne?

Hon är söt.

–Amanda, va?
–Hennes pappa är från Tunisien.

Jag förstår
att du vill klara dig själv–

–men tänk dig för
innan du gör nåt...

Vi kommer inte att göra slut,
om det är det du menar.

Vad bra.

Här...

Det fattas pengar.

Jag har ett kort också.

Det här går inte att använda.
Tror du jag är dum?

–Jag vill ha pengar. Pengar!
–Okej, jag fixar det. Jag lovar.

Annars kan du jobba för mig.

–Vadå för jobb?
–Jag ska berätta.

Du vet väl vad som händer dem där
borta om du inte ger mig pengarna?

Kan det vara från
hans förra flickvän? Caroline.

Nej, det är inte...
Det är inte riktigt hennes stil.

Jag tror inte
hon skulle skicka det där.

Hade de kontakt
efter att det tagit slut?

Ja, de brukar ses ibland.
Brukade ses...

Jag har inte lyckats få tag på henne.
Vet du var hon är?

Hon är på Gran Canaria
med sin nya kille.

–Vet du när hon kommer hem?
–Nej, ingen aning.

Kan det ha funnits nån
som var ute efter Simon?

Jag har känt honom sen jag
var sju år, och han har aldrig...

Alla gillade honom.

Men vet du om han träffade nån?
Dejtade?

Jo, det var nån för ett tag sen...
Men jag vet inte vem det var.

–Han sa att de bara hade...
–Haft sex?

Ja, typ.

Åh, jävlar...! Jävla...

Bra, Martin. Kan du komma
och hjälpa mig, hörru?

–Va?
–Kan du komma in och hjälpa mig?

Det är de här jävla
inställningarna som är...

Ser du?

Ja, ja, matchen är slut.
4–3 till Modo.

–Vad är det här?
–Det är ett sensorlarm.

–Jag köpte det på rea.
–Vad ska du med ett larm till?

I dagens läge måste man
ju se till att skydda sig.

Det kan komma en terrorist
och bryta sig in här.

–Terrorist?
–Ja.

Terrorister. Tjuvar. Knivmördare.

Innan du vet ordet av
är du nerpackad i en koffert–

–i lagom stora bitar.
Men med en sån här...

–Så händer vadå?
–Det skrämmer ju skiten ur dem!

Ja, inte bara ur dem!

Martin, vänta. Jag har så jävla
svårt med inställningarna här.

Du vet här har du ju franska.
Och här har du spanska.

Och det är holländska. Hur har du det
med kinesiskan nuförtiden?

Det finns väl på engelska?

Jävla snobbar. Fan, de tror
att de äger hela världen.

Du, vill du ha ett gott råd
av en erfaren polis?

Plocka ner den där skiten
och sätt in ett extralås–

–om du känner dig otrygg.

Med all respekt, Martin–

–men jag vågar nog inte räkna
med en pensionerad filttoffla–

–när kulorna börjar vina här.

Med all respekt,
jag är inte pensionerad.

Nej, just det! Du blev ju befordrad.

Härligt, Martin! Då kan du bara
sitta inne och rulla tummarna–

–så ser du hur sparkontot växer.

Jag ska försöka hitta en ersättare
till min gamla tjänst först.

–Jag kan hjälpa dig.
–Jag säger till om jag kör fast.

Jag hjälper dig med grovsorteringen.

Har man stått i dörren på Cat Ballou,
kan man skilja på folk och folk.

Jag kan tänka mig det.
Tack ska du ha.

Falskt alarm! Inga terrorister!

Nu ska Martin
tillsätta en ny gruppchef.

–Vem blir det, då?
–Jag, kanske.

–Har de frågat?
–Nej, men jag tänkte kanske söka.

Var inte du en "fotsoldat"?

Jag har tänkt lite, och jag tycker
faktiskt att det fungerar ganska bra.

Det är mer ansvar,
men jag gillar det.

–Men det lär ju bli mer jobb än nu.
–Framför allt mer pengar.

Och en telefon
som ringer på helgerna.

–Det gör den ju ändå.
–Jo.

Det blir nog inte så mycket mer jobb.
Bara bättre betalt.

Men då så.

Det är ju klart du ska söka.
Det måste du.

–Ja?
–Ja.

Ja...

–Hur är det?
–Bra.

–Är allt okej?
–Ja.

Är det säkert?
Du vet, jag vill ju veta...

Jag sa att det är bra.

Den preliminära obduktionsrapporten
säger att offret fick tre hugg.

Ett från sidan, två framifrån,
inga motvärnsskador.

Och nu vet vi
var mordvapnet kom ifrån.

I morse fick jag telefon från en
målare med väldigt dåligt samvete–

–för han la morakniven
i verktygslådan–

–och glömde den i fredags. Han var
här på morgonen och bekräftade det.

Hantverkare...

Jag topsade honom så vi kan
utesluta hans DNA från kniven.

–Har han alibi?
–Ja.

Och husrannsakan?
Har vi fått svar från labbet?

Inga blodspår på killarnas kläder.

Vi har förhört nästan alla
som var i ishallen på fredagen.

Ingen har sett nåt, förutom bråket
mellan Simon och Lars.

Och hans alibi är ju... tunt.

Simon Lindströms bäste vän,
vad hette han?

–Linus Forsblad.
–Och vad hade han att komma med?

Simon hade tydligen en historia
med nån tjej i våras.

Men Linus visste inte vem hon är.

Vi måste söka igenom asylboendet
igen, kolla varenda vrå.

De gick från ishallen sist.

Då får vi garanterat en JO–anmälan
på oss.

–Hallå?
–Jag har fixat ett jobb åt dig.

Vadå för jobb?

Jag ringer i kväll.
Då måste du komma.

Okej.

Vad hände?

Mördare!

Vad kallade du mig?
Vad kallade du mig?

Hur går det med rekryteringen?

Jag håller på att beta av
en massa intervjuer–

–men än så länge känns ingen
som en riktig fullträff.

Vi har varit på skjutbanan, hör jag.

Vi håller på och diskuterar
tillsättandet av ny gruppchef.

Och du har sökt förstås, Steinar?
Nej, hur var det nu?

Du och farsan, ni trivs ju bäst på
verkstadsgolvet. Var det inte så?

Tänk att du kom tillbaka, Martin.
Som en bumerang.

Det kvittar hur långt
man slänger bort den.

Passar man sig inte,
får man den rätt i nyllet.

Hur går det med bränderna
på flyktingboendena?

Jo, tackar som frågar.

Det trodde man inte skulle
hamna på NOA: s bord–

–men de smäller ju en i veckan–

–så det är klart som fan
det är organiserat.

Steinar, det är klart du ska söka.
Va? Du är en stor kille nu.

Är du intresserad?

–Av att stanna som gruppchef?
–Ja, eller bli gruppchef.

Jag har funderat på det, ja.

Du får väl skicka in en ansökan.
Glöm inte CV: t bara.

Sitt här.

Och när du kom hem från ishallen,
var du hemma hela kvällen?

Nej, jag var på fest hos en kompis.

När gick du dit, ungefär?
Kommer du ihåg?

Tja... Vad var klockan?

Det var väl efter sju. Halv åtta.

–Var bor den här kompisen?
–På Höjdstigen.

Det ligger vid centrum ungefär.

–Hur tog du dig dit?
–Jag gick.

–Såg du nån på vägen?
–Axels pappa.

–Var då?
–Han åkte förbi.

Jag vinkade, men han såg mig inte.

–Han körde bil, alltså?
–Ja, precis.

Jag ska dra och förhöra
Lars Olofsson, men alla är upptagna.

Så vad säger du? För gamla tider.

Jag har en massa intervjuer
och... du ser ju.

Men Martin, jag har ju sagt att jag
ska lämna in en ansökan. Med CV.

Ja... Om vi är tillbaks till tre.

Blankt.

Jaha. Är det kutym att ni trakasserar
folk på deras arbetsplats?

När du pratade med oss sist...

Som om du skulle bry dig.

...sa du att du joggade
i fredags kväll. Inte sant?

–Ja.
–Var?

På elljusslingan där vi bor, sa jag.
Ska jag ta allt från början?

Nej, men lite mer exakt. Var är det?

Jag kan visa på en karta, om du vill.

Bra.

Här. Den här.

Och vilket klockslag
drog du hemifrån?

En kvart före sju, kanske.
Vad spelar det för roll?

Vi vill bara veta om du har sett nåt.

Sett vadå?

Du vet flyktingarna. När de går
från ishallen till sitt boende–

–måste de korsa den här vägen.
Det måste du också ha gjort.

Vi försöker reda ut
hur alla har rört sig.

Jag såg inga flyktingar.
Men det är alltså dem ni misstänker?

Alltså... Det kan jag inte
säga nåt om, men...

Det är det jag har sagt
från första början.

Man kan inte ta krigsskadade ungdomar
med helt andra värderingar hit–

–och tro att det ska gå
helt utan konsekvenser.

Så du gick eller sprang raka vägen
till löparspåret, och sen hem igen?

Nej, jag tog bilen.

Körde du bil till löparspåret?

Jag har hälsporre
och kan inte springa på asfalt.

På mjukare underlag går det bra.

–Hur lång tid tar det att köra dit?
–Fem minuter, max tio.

Hej, det var Susanna Hedberg här.

Jo, det var en sak
jag skulle vilja prata om.

Det här med polisbilen,
måste den verkligen stå här utanför?

Ja, men det är ju för deras säkerhet.

Jo, jag förstår, men de blir oroliga.
De blir inte trygga av den.

Det förstår jag...

Det är som jag sa,
deras erfarenhet av polisen...

–De mår...
–Alex?

...inte alls bra av det.

–Jag ser till att den tas bort.
–Vad bra. Tack.

Hur går det
med utredningen annars, då?

Det kan vi inte kommentera,
men vi hörs. Hej.

I Sverige? Sen när?

Jag är bara här och har lite möten.

–Nu blir jag nyfiken.
–Du ser ut att må bra.

Ja, det är fullt upp. Och du?

Du ser också ut att må bra,
menar jag.

Tack.

Ska vi ta en kaffe?

Jag hade jättegärna gjort det,
men jag måste rusa.

Okej. Men du måste lova att meddela
nästa gång du är i landet.

Och så tar vi en kaffe eller en lunch
eller en middag eller...

–Jag lovar.
–Du väljer.

Hur är det med Ella, då? Axel?

Jaha... Ja, det går bra.

Så ni är ihop igen, eller?

–Vi har väl alltid varit tillsammans.
–Okej...

Kolla på den här.

–Vad är det där?
–En ring, ser du väl.

–Vadå, ska ni gifta er?
–Vi ska förlova oss.

–Är det Ellas eller din idé?
–Hon vet ingenting än.

–Hon vet ingenting?
–Nej. Så säg inget.

–Men tänk om hon säger nej, då?
–Varför skulle hon säga nej?

–Jag trodde hon hade gjort slut.
–Vi är tillsammans, alright?

Men grattis, då. Antar jag.

–Jaha, här pluggas det.
–Jag ska.

Jag sticker i väg och springer nu.
Långa rundan.

–Du har prov i morgon.
–Ja, jag vet.

Fan. De har fortfarande
inte tagit nån.

–Vadå "tagit nån"?
–För mordet.

Jävla klantarselsnutar.
Det är ju bara att plocka in dem.

De vågar väl inte.
Det blir ju sånt jävla liv då.

Sjukt.

Man kanske skulle... Vad heter det?
Ta lagen i egna händer.

Det är jätteenkelt, och det går fort.
Han bor också här i området.

Ta de här. Här... Det gör dig lugn.

Behåll burken, du kommer
att ha användning för det.

Vänta på mig.

–Han har betalat.
–Ta det här.

–Vad är det?
–Den funkar. Du får den.

Var har du fått den ifrån?

–Du får den.
–Okej. Gå.

–Vad gör du?
–Gå nu.

Jag gav dig ju mobilen!

Vill du att det ska hända
din familj nåt? Gå!

Stanna!

Försöker du smita?

39–19–42 här. Jag hittade inget ID–

–men två mobiler, så vi får väl börja
med att ta avtryck på dem. Kom.

Tack. Sov bägge två?

Ja. Och det gör jag också snart,
tror jag.

–I dag lämnade jag in ansökan.
–Jaså? Så bra.

"Så roligt, Steinar! Fantastiskt!"

"Jag hoppas att du får jobbet,
verkligen. Wow, wow!"

Nämen, sluta.
Det är klart att du får jobbet.

Din mobil piper hela tiden.

Åh, tack.

Från Geir Halvorsen.

–God natt.
–Got natt, Lina.

–Vad ville han, då?
–Bara tacka för senast.

Var det så trevligt?

Vad vill du
att jag ska svara på det? Ja.

Eller, det... Det var helt...
Ganska trevligt.

–Jag skojade bara.
–Jaså?

Jag ska bara ladda den.

Du...

Kan inte vi hitta på nåt,
bara du och jag?

Skaffa barnvakt
och så reser vi nånstans–

–tar in på ett hotell.
Kan vi inte göra det?

–Jo...
–Va?

Skulle inte det vara skönt?

Jocke! Jocke! Vakna, det brinner!

Det brinner! Vakna, det brinner!

–Atesh, det brinner! Vakna!
–Kom igen, allihopa!

Vi måste ut! Nu!

Vakna! Var är Majid? Var är Majid?

Jalla, skynda! Kom igen! Allihopa!

Majid, vakna! Majid! Majid!

Susanna!

Majid, vakna! Majid! Majid!

Det var bra.

Jag trodde
att asylboendet hade bevakning.

Föreståndaren ringde mig i går
för femtonde gången–

–och bad mig ta bort den.

Det är en polisiär bedömning,
inget som gemene man ska avgöra.

Men de boende mådde dåligt.
Det skapade oro–

–och de här killarna
har upplevt fruktansvärda saker...

Det var dumt.

Men vi kanske kan dra nytta av det.

Det står tomt. Vi kan se
om vi hittar nåt intressant.

Det är inte vårt bord längre.

Vi på NOA har jobbat med det här
under en längre tid.

Jag ansvarar för grupper
som är igång över hela landet.

Min Stockholmsgrupp
drar igång en förundersökning...

Om branden har nåt
med mordet att göra...

Vi utgår ifrån
att det är organiserat.

Vi behöver tillgång till boendet. Det
kan finnas bevis knutna till Simon.

Vi får låta Klas team gå in först.

Hittar vi nåt intressant för er
undersökning, kommer vi med det.

–Låt oss bara göra jobbet...
–Jag måste ta det här.

Klas.

Samarbeta med Klas Fredén...
Som vi har längtat!

Ja, jag drar i alla fall
till sjukhuset.

Och så måste vi få telefonlistorna
till Lars och Simons mobiler.

Jag piskar på dem ordentligt.

Vi måste kartlägga
var Lars har rört sig i fredags.

Och så tar vi en ny titt på
övervakningskameran i centrum. Ja.

Ingen Lars.

Se om det finns
fler kameror i området–

–i en radie på tre kilometer
från centrum.

–Han är inte i form för att höras nu.
–En kort stund bara?

Nej, han måste återhämta sig
i lugn och ro.

Det dröjer innan han vaknar.

Han fick i sig en rejäl dos
bensodiazepiner. Alltså lugnande.

Hur stor dos?

Inte tillräckligt
för att aldrig mer vakna–

–men det var nog syftet.

–Hej!
–Hej.

–Hur går det?
–Jo, det går bra.

Är Tekniska färdiga?

De stack men skulle komma tillbaka.
Vet inte när.

Okej. Jag tar en titt.

Vi kanske ska kolla
med nån utredare först.

Du ser på en.

–Nu fortsätter jag med trixet...
–Julia, du får inte vara där.

Hej. Du måste gå tillbaka
utanför avspärrningen.

–Är du brandman?
–Nej, jag är polis.

–Jag är också polis.
–Är du det?

Jag hittar saker
som tjuven har tappat.

Vad har du hittat, då?

Julia! Julia, kom.

Den här.

Den här måste tjuven ha glömt.
Tror du inte det?

Och så den här.

Kan jag titta på den?

–Var hittade du den?
–Där. I hörnan.

I hörnet?

Kan jag få den här?
Och så kan du få den här.

Jag tror att tjuvarna vill
att du ska ha den.

Julia! – Ursäkta.

Det är ingen fara.

Så. Kolla.

Är det här nåt slags förlovning,
eller?

Nu är du min.

–Din vadå?
–Bara min.

Vad är det?

Nej, jag bara...
tänker på allt som har hänt.

Och så den där branden nu också.

Du sa att man skulle bränna ner det.

Sa, ja.

Jag var ju ledsen för Simon och så.

Om nån av dem har mördat
så kan man ju inte straffa alla.

Det är bara tur att ingen dog.

För det var väl inte ni
som gjorde det?

Nej, det är klart.

–Skämtar du?
–Vad?

–Jag måste gå.
–Ella, vänta...

Om det var ni som gjorde det där...

Jag sa ju att det inte var vi!

Nej, stanna.

Du är inte så jävla mycket bättre
själv, vet du det?

Vad fan menar du?

Hej, Ella. Roligt att se dig.

–Jag måste gå.
–Jaha...

Hur gick det med din mamma där?

–Nej, men det vill du inte veta.
–Va? Jo, det är klart jag vill.

Jag vet inte vad jag ska säga.
Det gick som vanligt.

Okej... Vad betyder det?

Jag åkte och hämtade extranycklar.
Men hon var inte hemma, så klart.

Hon satt på pizzerian och drack
drinkar, som jag fick betala.

–Schysst.
–Sen kom vi upp i lägenheten.

Och då lagade jag mat.

Men hon hann ju däcka
innan det var klart. Så jag åt själv.

Och sen gick jag
och la mig i hennes säng.

Sen på morgonen var hon okej,
så då kunde jag åka hem igen.

–Händer det ofta?
–Gud, ja. Jämt.

Ja... Man kan ju fråga sig
varför jag inte bara skiter i det.

Det är min mamma, liksom.

–Nej, men skål för lyckliga familjen!
–Skål för det.

Steinar! Jag hörde
att du hade sökt mig–

–men jag visste inte
att det var så bråttom.

Vi sitter och äter.
Vill du komma in på ett glas?

Nej, tack. Det här kan vara
ett helt avgörande bevis–

–som jag hittade utanför asylboendet.
Inte dina tekniker.

De missade det.

Ja, ja. Men vad bra.

Lämna in det i morgon,
så tittar vi på det.

Jag vet vem detta tillhör.

Och det har direkt anknytning
till min utredning.

Försök att få det att stämma
överens med din teori!

Ja...

–Ja... Gud, vad fint du har fått det.
–Tycker du?

Ja...

–Känns det skönt?
–Absolut.

Eller ja, det är ju lite ensamt.
Alltså, ibland.

Varannan vecka.
Man är ju van vid, liksom...

Men...

Hur länge har du varit singel, då?

Oj! Ja, vad kan det bli?

–1,5 år är det nog nu.
–Wow.

–Tiden går fort när man har roligt.
–Ja...

Nej, det är inte så lätt att hitta
nån som det liksom klickar med.

Nej... Men ibland... händer det ju.

Sen har jag ju lite färre
att välja på också.

Än vad du har.

Som är straight.

Jaha, du visste inte att jag är gay?

Nej... Eller, jo...

Eller, man... Man har anat, liksom...

Men... Så där... Ja...

Nej, du, vi kanske
ska gå och lägga oss.

Det hade kunnat bli lite konstigt
om jag var straight.

Nej, men det...
Nej, men på riktigt...

Men du, fan, tack för i kväll.
Jättegod mat och jättetrevligt.

–Bra.
–Jag ska bara låna toan.

Ja, det är lugnt.
Den är där du gick in.

–Hej.
–Jag försökte ringa, men...

Jag kanske hade mobilen avstängd.
Har det hänt nåt?

Nej... Eller, jo.

Kom in.

Det är slut.

Vi skulle prata om lägenheten,
och så bara...

Sa hon varför?

Hon har... hållit på
med en annan kille.

Oj då...

–Jag skulle kunna... döda den jäveln.
–Vilhelm!

–Jag förstår hur det känns.
–Ja, jag med!

Jag hade en donna som jag hittade
i bingen med en annan lirare.

Jag gav honom
en sån jävla omgång, alltså.

Sen slängde jag ut honom
och låste dörren.

Då stod han där ute och skrek
som farsan på första maj.

Jag fick ringa snuten.
De kom dit med två busspiketer.

För att gripa en person?

Jag hade ju sagt
att han var beväpnad.

–Var han beväpnad?
–Nej, för fan!

Då hade jag ju inte vågat
ge honom en omgång ifrån början.

Men det var fint bränsle
för farbror blå.

Det blev de lite upptaggade av.

–Vad hände, då?
–Ja, de sydde ju in honom.

Det var ju
förargelseväckande beteende.

Och donnan?

Du vet, vi rensade luften.
Sen körde vi på som vanligt.

Tills hon hoppade i bingen igen
med en pälshandlare från Luleå.

Då kastade jag ut båda två.

Så, Vilhelm,
den där är bara att glömma, alltså.

Du vet, det kommer fler.
Många fler. Många, många fler.

–Tack för alla goda råd.
–Ja, tack.

Jag har fler på lager.

Det kan jag mycket väl tänka mig.
God natt.

God natt, Martin.

Vi måste ta in Axel Olofsson till
ett nytt förhör så fort som möjligt.

Det är inte vårt bord.

Fredéns tekniker missade
ett extremt viktigt bevis...

Steinar! Även om det var fel av dig
att åka till boendet–

–så oss emellan,
var det bra polisarbete.

Men vi släpper den här branden
så länge.

Annars får vi problem med Klas.

Jaså? "Oss emellan"?

Om en sten föll ner från himlen
och träffade honom i huvudet–

–vore det en bra dag.

Jag håller med. Men att åka hem
till honom är ingen bra metod.

Går du emot Klas,
slår du bara tillbaks mot dig själv.

Han kommer att ge oss vad vi behöver,
om vi bara håller oss lite lugna.

–Bakis, eller?
–Nej, då. Jag mår bra.

–Tack för i går.
–Tack själv.

–Det får vi göra om.
–Ja, verkligen.

–Har ni varit ute och klubbat?
–Nej, vi bara käkade lite middag.

Ta med honom till nåt
av dina ställen. Jag hakar på.

Mycket bättre stämning
än på straighta klubbar.

–Närsomhelst. Vad säger du?
–Ja... Nej...

Jag vet inte om jag har så mycket
att hämta där. Men tack ändå.

Steinar Hovland?
Kristin Berglund, gränspolisen.

Jag har nåt som kanske intresserar
dig, om du har några minuter.

Det är klart.

Shabir Akbari. Hittades i går morse
i ett skogsbryn i Mälarhöjden–

–svårt misshandlad.
Han ligger i koma nu på KS.

Vi ringar in ett nätverk han ingår i
som sysslar med människosmuggling.

Han driver in skulder. Många tar lån
för att kunna ta sig hit.

Och på vilket sätt korsas våra vägar?

Han hade två mobiler på sig
och den ena hade avtryck–

–som stämmer överens
med en Majid Amiri.

Som jag förstår har hörts i en
mordutredning som ni jobbar med.

–Hur såg den mobilen ut?
–Så här.

Majid Amiri ligger också på KS,
medvetslös efter en brand.

–Var då?
–Asylboendet i Mälarhöjden.

Vi har indikationer på att Shabir
även sysslade med koppleri.

Ensamkommande ungdomar
utnyttjas av det här nätverket.

För att betala av på skulderna?

Vi håller på
och tar oss in i mobilerna.

Shabirs kumpaner
är inte så pratsamma.

Vi har just fått telefonlistorna på
de där mobilerna. Skickar du över?

Ja.

–Vi vill ha allt ni hittar, snarast.
–Självklart.

Det var en väska. Jag såg mobilen,
och sen jag tog den.

Och Simon såg att du gjorde det?

Nej, Mohammed såg.

Men först högg du ner Simon?
Först dödade du honom.

Nej!

Vi har Simons mobil
med dina fingeravtryck på–

–och du medgav att du tog den.
Och Shabir ligger här i koma.

Han skulle döda mig!

Shabir? Varför det?
Majid? Varför det?

Han skulle gå till en kund.

Prostitution...

Gjorde du det?

Jag... Jag sprang...

Och Shabir sprang efter dig?

Ja...

Och då angrep du honom?

Precis samma sak
som hände med Simon.

Du skulle bara ta mobilen,
men så kom han.

Det blev bråk och så hände det.

Nej... Jag bara tog mobilen.

Jag bara tog den.

Mohammed gav samma version.
Han såg Majid ta mobilen.

Han blev förbannad och gick ut.
Majid några minuter senare.

Vilket gav honom tid
att hugga ner Simon Lindström.

Det är ett erkännande vi behöver.

Men de här killarna...

Nej, jag vet inte.
Nåt säger mig att de talar sanning.

Ni måste kolla på en sak.

Vi ska bara avsluta...

Ni vill se det här på en gång. Vi har
kommit in i Simon Lindströms mobil.

–Ska du gå på den där minnesstunden?
–Ja.

Vill du ses sen?

Jag ska plugga.
Jag har prov i morgon.

Tack.

Och tack, Simon...

...för allt du har gjort
för den här klubben.

Tack för all tid och kärlek
som du la ner.

Förlåt, jag hörde dina
meddelanden först i går.

Det är dyrt att lyssna av utomlands.

Vet du om han hade några ovänner?

Nej... Det är klart, han kunde vara
lite strulig och så ibland.

Hur då?

Han var inte alltid trogen.
Eller, det var inte jag heller.

Men han,
han hade ju lite alla möjliga.

Brydde sig inte riktigt om de var
tillsammans med nån eller inte.

Han träffade nån tjej sista tiden.
Vet du vem det var?

Ja, eller träffade och träffade,
det vet jag inte. Men han...

Jag pratade med honom
för några veckor sen...

...och då sa han
att det hade strulat till sig lite.

Vad var det som hade hänt?

Ja... Att hon var... ganska ung.

Och att hon hade pojkvän.

–Han berättade inte vad hon heter?
–Nej.

Jag vet inte vad hon heter–

–men jag tror att det är hon
med rosa jackan där nere.

–Vill du ha ett glas vatten?
–Det är bra, tack.

Om du ångrar dig.

Det här asylboendet,
har du varit där nån gång?

–Nej.
–Aldrig?

Nej.

Inte ens varit i närheten?

Gått förbi nån gång och sett det.
Men det är inget mer än så.

–Senaste veckan?
–Nej, nej. Det var länge sen.

Saknar du den där?
Vi hittade den i går kväll.

Vad gjorde du i förrgår natt
mellan klockan tolv och ett?

Jag låg bara och sov.

Men på nåt märkligt sätt
har den hamnat utanför asylboendet.

–Har du nån aning om hur?
–Nej.

Det här börjar likna trakasserier.

Det är fan tredje gången som ni
kallar in mig. Mig och min son.

Vad fan är det här? Ett dåligt skämt?
Är det dolda kameran?

Du har rätt till en advokat
innan vi fortsätter.

Ställ nu dina frågor,
så vi får det här överstökat.

I fredags när du sa att du var ute
och joggade, var var du?

Snälla vän, hur många gånger
måste jag förklara det för dig?

Jag var i skogen.

Shabir Akbari,
har du hört det namnet förut?

Nej.

Nån har ringt honom från din mobil.

Axel, vet du hur det fungerar
med teknisk bevisning?

Vi letar efter saker och ting som
kan binda en person vid ett brott.

Som den här. Det visar–

–att du har varit utanför asylboendet
en gång den sista veckan–

–även om du säger
att du inte har det.

Sen kan vi hitta andra saker
som inte är direkta bevis–

–men som likväl pekar
i en bestämd riktning.

Det är som ett pussel,
och till slut ser vi hela bilden.

Det här är också en slags pusselbit–

–som har hjälpt oss förstå
hur allt hänger ihop.

Har du tagit den där bilden?

–Kan du svara så att det hörs?
–Nej.

Men du vet vem?

Vi har många fler bilder här
som jag inte tror att du vill se...

Det är Simon som har tagit bilden.

–Kan vi ta en liten paus?
–Nej.

–Axel, vi kan behöva en paus.
–Nej, sa jag.

I fredags efter träningen,
var var du?

Jag gick tillbaka till ishallen,
så fort farsan drog.

Och vad hände där?

Jag skulle bara snacka med honom.

För att få honom att lägga av,
med Ella?

Ja.

–Hur kom du på deras relation?
–Jag gick igenom hennes mobil.

Så du har sett de här bilderna förut?

Och sms.

Visste Ella om det?

Nej.

Men så gjorde hon slut?

Och jag pratade med åklagaren i dag.

Lars Olofsson
åtalas för försök till sexköp–

–och sexköp i fyra fall.

Bra jobbat, allihop!
Kreativt polisarbete.

Hur blir det med gruppchef nu då?
Kör vi på, eller?

Det är inte riktigt klart än.
Jag informerar så fort jag kan.

–Steinar!
–Du, jag har helg.

–Jag skulle behöva prata med dig.
–Okej?

–Det tar inte lång tid.
–Okej.

Det blir inte du.

Du är en mycket kompetent polis.

En av de bästa jag har jobbat med.

Jag vet bara en person som har hållit
samma nivå som du, och han...

Han är tyvärr död.

Men som chef måste man
hålla sig inom vissa ramar.

Jag vill att du ska göra det
du är bäst på–

–inte tala om för andra
vad de ska göra.

Det tar kraft från dig, jag ser det.

Vem blir det, då?

Alex Beijer,
som du träffade nere i Amman.

Var det nåt mer?

Försök koppla av lite nu.

Ja.

Det är helt omöjligt att förstå.

När de har dig som utan tvekan
gör ett så bra jobb.

Det är helt obegripligt
att de inte valde dig.

Du valde mig.

Där var jag ganska lyckligt lottad,
får jag säga.

Ganska, faktiskt.

Sist jag kollade bestämde vi att inte
ha med mobilen på 48 timmar.

Det kan ju vara ungarna.

Det stämmer.

Jag kan komma loss på tisdag kl. 18.
Koreanska stället? Längtar.

Det var bara en påminnelse
om tandläkartiden i morgon.

Text: Pablo Diaz Bernal
www.sdimedia.com