All language subtitles for Hot Life Africa 04

På planeten finns det stora områden
som ser ut att vara obeboeliga.

Med extrema temperaturer,
med ont om regn-

-och där livet tvingas anpassa sig
till de svåraste förhållandena.

Afrikas södra kon är ett
av de kargaste områdena-

-men där livet frodas
på fantastiska sätt.

Vildhundar är resistenta och tuffa.

De klarar bristen på mat och vatten
och tål värmen och solen.

Hyenor är likadana.

Dessa två besläktade arter
är både smarta och outtröttliga-

-även om deras beteende
är helt annorlunda.

Hyenor brukar inte jaga-

-medan vildhundar
är hänsynslösa rovdjur.

En stor flock afrikanska vildhundar-

-kan sluka en impala
på drygt en minut.

Bara huvudet och de största benen
återstår, med några köttbitar kvar.

Den stora banketten är över.

Nu är kampen över
för mindre munsbitar.

Asätare tittar förbi för att se
om de kan få en gratis tugga.

Men det är ingen lätt uppgift.

Vildhundar äter sina byten levande.

De har kraftiga kindtänder,
men tänderna är korta-

-och dödar inte genom att slita
av ryggmärgen, som vissa katter gör.

I genomsnitt väger de runt 25 kilo-

och ingen är stark nog
att kväva en antilop.

Deras styrka ligger i deras antal.

Och de är en väldigt social art.

Varje grupp leds av ett alfapar.

Bara de har rätt att fortplanta sig.

Ändå matas och försvaras deras barn
av hela flocken.

Men det här är inte
sexuellt beteende.

Det är en form av kommunikation
genom vilken de unga halvvuxna-

-fortfarande ber sin mamma om mat-

-för de kan inte slåss om allt kött
de behöver.

De största vildhundsflockarna
består av 20-25 individer.

De kan försvara sitt byte
till slutet.

Hyenor är större och starkare-

-men en ensam hyena kan inte möta
en så stark flock.

Men hyenor stjäl ofta mat
från vildhundar.

Hälften av gångerna, faktiskt.

De är kusiner, men bittra fiender.

Skuggstorkl är en vanlig fågel
även i Afrikas torraste regioner.

Fjädrarna isolerar fåglarna
från både värme och kyla.

Men under parningssäsongen-

-har deras ungar inte
en lika effektiv värmesköld.

För att skydda sina ungar
och hjälpa dem bekämpa hettan-

-bygger skuggstorkarna
världens största bon-

-byggda av en enda fågel,
eller av paret.

Länge trodde man att skuggstork
tillhörde storkfamiljen-

-men deras genetiska härkomst
är från pelikanerna.

Fåglar klarar olika klimat
tack vare fjäderdräkten-

-som har en luftkammare
mellan huden och fjädrarna.

Pelikaner använder den kapillärrika
påsen på sina otroliga näbbar-

-för att reglera värmen.

De flyger långa sträckor i jakt
på mat från norr till söder.

Fåglar tål nästan alla temperaturer.

Annat är det med att båda arterna
måste leva nära vatten.

Både pelikaner
och mindre skuggstork-

-är alltid nära stora floder, sjöar
eller områden som översvämmas.

Även där det är som torrast
finns det vatten.

Utan de små oaserna
där grundvatten stiger upp-

-vore det omöjligt för de största
däggdjuren att leva här.

Det sägs att elefanter har
bättre minne än andra djur-

-men deras förmåga
att kommunicera med infraljud-

-är det som håller hjordarna
informerade om var det finns vatten-

-och var det inte finns det.

Det är en av nycklarna
till deras överlevnad.

Och de dyker upp törstiga.

Elefanter måste dricka
minst 100 liter om dagen.

Mängden beror förstås
på temperaturen i omgivningen.

Om det är väldigt varmt kan
de behöva mer än det dubbla.

För att svalka sig och bada-

-behöver de mycket mer vatten.
Tusentals liter!

De största individerna är de-

-som behöver kyla ner
sina kroppar mest.

Och "störst"
betyder också äldst i matriarkatet.

Det är matriarkerna
som överför informationen-

-som gör det möjligt att hitta
platser mitt ute i ingenstans.

Ett torrt "ingenstans", dessutom.

Mycket av vattnet
som elefanterna passerar-

-förvandlas till lera,
så det går inte längre att dricka.

Elefanter tänker inte
på de andra djuren-

-eller ens på de andra elefanterna
i sin egen grupp-

-och de drar nytta av leran.

Det är en barriär mot parasiter
och ett skyddande lager-

-som håller huden fuktig i timmar.

Elefanter njuter utan tvekan
av de här stunderna.

De exalterade tonåringarna
slåss ibland över ostört vatten-

-eller leran som de gillar mest.

De här två kan tillhöra
olika hjordar.

Just idag har fler än 50 elefanter
sammanfallit vid dammen samtidigt.

Det finns gott om vatten åt alla-

-men hormonerna låter dem
inte analysera saker lugnt.

Det är en ritualiserad kamp,
det blir ingen blodsutgjutelse.

Det är för varmt för det.

Bara några meter
från vattnet är marken torr.

Dammig. Det är idealiskt
för att avsluta spabehandlingen.

Att smörja in sig med torkad jord
på ens leriga kropp-

-förlänger man den uppfriskande
effekten av det här trefasbadet-

-av vatten, lera och damm.

De största floderna korsar
även de tuffaste öknarna.

De här kanalerna
blir svagare på sommaren-

-men erbjuder levande varelser
tusentals kilometer dricksvatten.

Alla närmar sig stränderna
när de är törstiga.

Rovdjur och byten samlas-

-och även hanar och honor
av samma art.

Vattnet är mötesplatsen.

Impalorna är inne
i parningssäsongen nu-

-och det betyder mycket jobb.

För att förföra honorna måste
de förbruka mycket mer vatten.

Att springa och hoppa
i den här hettan-

-är ingen barnlek.

Han visar att han är
i fantastisk fysisk form-

-och att hans uthållighet
är nästan obegränsad-

-och mycket bättre
än killen bredvid honom.

När gruppens två mäktigaste
alfahannar drabbar samman-

-sätts deras uthållighet på prov.

Det är väldigt krävande strider.

Striden har pågått
i över en timme nu.

Den här gången lämnar hornen
inga allvarliga skador-

-men utmattning kan döda den
svagaste av dem, eller båda-

-och lämna dem i rovdjurens våld.

Lejon, geparder och leoparder vet
att de, efter en stor impalakamp-

-har fler fördelar än nånsin.

Luften är klibbig i skuggan-

-men solstrålarna skadar huden.

I december i Lwanguadalen-

-kommer värmen ner från himlen
och upp från marken.

Den torra vegetationen
verkar spruta eld.

All rörelse begränsas
till det som är nödvändigt.

Att få tag på vatten är oundvikligt,
även om det innebär risker-

-för alla.

Flodhästar lever bara
i floders ekosystem-

-där de motstår solens strålar
genom att vara under vatten.

Under dagens hetta rör de sig inte
från vattenbrynet-

-om de inte tvingas
av en annan flodhäst.

Flodhästar är aggressiva,
territoriella djur-

-och varje del av floden
har en ägare.

Det är farligt för dem
att vandra på torra land-

-eftersom de
är utanför sin miljö-

-och då är flodhästar känsliga
för höga temperaturer.

Trots sin storlek blir de ibland
attackerade av lejon.

Men inte ens en flock
vildhundar kan attackera en flodhäst-

-om den inte är svårt skadad.

Flocken närmar sig och omringar
honom för att observera honom-

-men håller sig på avstånd.

De överväger sina alternativ.
Han bär på mycket kött-

-men han står upp
och skyddar sin baksida-

-och flankerar sig väl
med vegetationen.

Han kan fortfarande jaga bort dem.

Den här flodhästen överlevde
en lejonattack i går kväll-

Så fort han lyckas
hitta en plats i floden-

-blir hans sår bättre eftersom hans
tjocka hud läker snabbt.

I ökenområden finns det
begränsade resurser.

Att kunna hitta mat
där få andra kan det-

-är en avgörande konkurrensfördel.

För att äta det här
måste man specialisera sig.

Samma hyena som inte lyckades
stjäla vildhundarnas byte-

-kan nu ha hittat nedre delen
av ett övergivet buffelben.

Det kan ha varit rester
från en festmåltid för gamar-

-eftersom en är i närheten
och väntar på ett tillfälle.

Djärvheten skrämmer till och med
hyenorna för ett ögonblick.

Men de ger inte upp så lätt.

De verkar veta
hur värdefulla benen är-

-och de skyddar dem
från andra och varandra.

Vissa extrema ekosystem ser
ut som platser på en annan planet-

-där ingen kan leva.

Men det finns spår av vatten-

-en kanal genom vilken vatten kan
flöda två eller tre veckor om året.

Tillräckligt för att många djur
ska bosätta sig här.

Eftersom floderna rinner igenom
och torkar ut snabbt-

-men små vattenreserver bevaras
ibland i den steniga jorden.

En skatt som gör att vissa växter
och insekter kan överleva.

De två mest grundläggande länkarna
i en näringskedja.

Agaman är en framgångsrik ödla-

-och har förökat sig över hela
Afrika, särskilt där det är varmast.

Knepet är att hålla blodet varmt
så att den kan röra sig snabbare.

Det är nödvändigt när den jagar.

Namibiska klippagamer solar sig
på de varmaste klipporna-

-för att nå sin optimala
kroppstemperatur så fort som möjligt.

På så sätt jagar de inte bara bättre-

-men de är också beredda
att snabbt fly från fiender.

När solen når sin högsta punkt
känner sig reptilerna trygga.

Dagens tuffaste timmar
är dock tortyr för andra.

Ingen rör sig.
Inte ens luften rör sig.

I det här hörnet av Kalahariöknen-

-finns taggiga buskar,
men skuggiga träd är sällsynta.

Springbockar är antiloper
i Afrikas södra kon.

Deras anpassningar
för att svalka sig är väl utvecklade.

Deras hår är det finaste
av alla antilopers-

-och deras njurar producerar
koncentrerad urin som sparar vatten.

Men ibland måste även de,
som en sista utväg-

-hålla sig stilla
i skuggan för att inte dö.

Skymningen förändrar allt i öknen.

Tack vare fjädrarna-

-påverkas fåglar inte mycket
av temperatursänkningen-

-som inträffar mellan dag och natt.

Men om några minuter
sjunker temperaturen snabbt.

Från 40 grader Celsius sjunker den
till under 20.

Vissa nätter blir det
under tio grader.

På vinternätter kan till och med
frost dyka upp.

För däggdjuren
är sommarnätterna en ljuvlig vila-

-efter tolv timmar i stekande sol.

Vildhundarna är aktiva nu.
Likt de flesta rovdjur-

-föredrar de att jaga på natten,
då de slipper hettan.

Totalt finns det färre
än 6 500 vildhundar-

-kvar i livet i hela Afrika.

Men det finns knappt 1 500 vuxna.

De kallas även afrikanska vildhundar.

De har trakasserats på många ställen
på grund deras påstådda grymhet-

-och att de äter sina byten levande.

Många rovdjur gör det,
men bara vildhundar lider av stigmat.

Att döda sitt byte genom att sluka
det innebär att dricka blod-

-och alla vätskor är värdefulla
på de här breddgraderna.

Det finns ingen grymhet.

En orättvis blandning av rädsla
och hat har decimerat deras antal.

Arten hotas också av utrotning
på grund av habitatförlust-

-främst på grund
av stigande temperaturer.

Klimatförändringar
är ett existentiellt hot-

-för de som redan lever på gränsen
i jordens varmaste regioner.

Det här är ett annat djur
som är förbannat för att det krälar.

När det är kallt behöver det solen
för att värma sig-

-men den rör sig i sommarens
varma mörker av en anledning.

Det är en äggätande orm.

Den äter enbart fågelägg.

Den har inga tänder,
så den kan inte äta nåt annat.

Den letar efter ägg som är varmare
än temperaturen i nattluften-

-vilket betyder att nån ruvar på dem.

Under dagen-

-vore det svårare att skilja
en levande kull från en död-

-men på natten
är kalla ägg ett otvetydigt tecken-

-på att de har övergivits.

De kan till och med vara ruttna-

-och det vore dödligt för henne
att äta ett ruttet ägg.

På utsidan hittar tungan
bara spår av fågelbon.

För att kolla äggets status-

-mäter den temperaturen genom att
vidröra skalet med fjällen på halsen.

När ägget når ormens hals-

-träffar det några modifierade
ryggkotor och går sönder.

Muskelryckningarna
och förvridningarna-

-passerar den näringsrika gulan
och den vattniga vitan ner i magen.

Varje offer är välklämt,
ända ner till sista droppen.

Kalciumskalet däremot-

-stötts alltid bort.

Ibland nöjer sig ormarna
med bara ett ägg från varje kull.

Man tror att om de kan väljer
de bara de obefruktade äggen-

-för att så lite som möjligt skada
fågelarterna de är beroende av.

Men det beror också på hur hungrig
individen är och vad den behöver.

Den här honan är dräktig
och behöver all näring hon kan få.

Vildhundar är rädda för ormar.

De flesta ormar är ofarliga-

-men alla djur håller avstånd,
även om de är små och bruna-

-för vissa ormar är väldigt giftiga.

Äggätaren kan inte ens
bita andra djur.

Men den vet hur man gnuggar fjällen
för att göra ett hotfullt ljud.

Så vildhunden
riskerar inte att komma nära.

Resterna av gårdagens festmåltid-

-används av de unga vildhundarna
för att etablera framtida hierarkier-

-snarare än som mat.

Medan det fortfarande är svalt leker
de och har kul som alla hundar.

De är sociala och vänliga.

De är snälla när de inte jagar.

Men vildhundar ingjuter rädsla.

Bara doften av dem
får andra på sin vakt.

Till och med när flocken vilar
och smälter maten.

En elefant har råkat
överraska den stora flocken.

De kan inte döda honom,
men de kan göra det svårt för honom.

Han är nervös.
Det är ett obehagligt möte.

Han reagerar aggressivt, som om han
har en gås oplockad med dem.

Alla på savannen
är rädda för vildhundar.

skuggstork-par är arbetsnarkomaner.

De bygger tre till fem bon om året-

-oavsett om de häckar eller inte.

Och oavsett om det är kallt
eller varmt som i dag.

Det här beteendet är svårt
att förena med evolutionsteorin-

-som säger att djur alltid
söker det mest effektiva-

-och som kräver minst ansträngning.

Varför slösar skuggstorken energi på
att bygga bo som inte ska användas?

De jobbar oavbrutet,
kanske för att skapa-

-och upprätthålla starkare band
med sin partner.

De har utvecklat en
invecklad konstruktionsteknik.

Det gör att de kan bygga de enorma
bona med isotermiska väggar.

När de är klara kan de
skydda sina ungar-

-utan att de lider av värmen.

Hyenor är också väldigt bra mödrar-

-och de vet hur de ska hantera
torka och brist på föda.

Deras mjölk är proteinrik-

-med högre fettdensitet
än nån annan landlevande köttätare.

En hyenamamma får bara
en eller två ungar-

-men hon diar dem under en ovanligt
lång period för en hund.

Över ett halvår.

Men valparna avvänjs inte helt-

-förrän 18 månader har gått-

-vilket är ungefär hur gamla
dessa bröder är.

De är halvvuxna och kapabla
att försvara sin rang i klanen.

En son till en alfahona
är också dominant.

I den här åldern kan de äta
kadaver på egen hand.

Hyenornas ungar vill inte sluta dia-

-men de börjar äta
som vuxna väldigt tidigt.

Hyenaungar föds faktiskt med tänder-

-och en tre månader gammal
unge kan redan äta kött.

Varför är de så beroende
av bröstmjölk?

Är det de känslomässiga banden-

-som etableras mellan
familjemedlemmar i varje grupp?

Självklart, men det beror också
på bristen på mat och vätska.

För en ung hyena är det en lyx
att alltid ha tillgång till mjölk.

Ett viktigt stöd för överlevnad
i dessa karga, torra territorier.

Å andra sidan är det här beteendet
krävande för mödrarna-

-som måste få i sig vätska
och mat hela tiden-

-för att kunna producera
mellan tre och fem liter-

-extra näringsrik mjölk varje dag.

Bara några honor från varje klan-

-de starkaste och mest erfarna,
kan uppfostra avkommor.

I en varm, torr värld
med lite tillgängligt vatten-

-har asätare många möjligheter.

Men att äta dött kött
kräver vissa anpassningar.

Särskilt där kadavren ruttnar snabbt-

-på grund av den höga temperaturen.

Bakterierna i gamars magar
dödar alla andra bakterier.

De kan smälta ruttet kött
utan att dö-

-olikt alla andra levande varelser.

Den här gången var bytet färskt.

Det var resterna
efter en vildhundsjakt.

Kanske en ensam vildhund som inte
kunde försvara sitt egendom.

Arg, och med ett mod fött ur hunger-

-vågar hunden försöka
vinna tillbaka sin trofé.

Men fåglarna har inte lämnat mycket.
Det är inte värt besväret.

Det finns gott om gamar
och de äter snabbt.

För dem finns det fortfarande mycket
att dra nytta av på banketten.

Återigen ligger styrkan i antal.

Det är vanligt att vissa köttätare
stjäl byten från andra-

-när de får chansen.

Råstyrka är lagen, och här spelar
även antalet en avgörande roll.

En grupp på 25 hyenor är nästan
oövervinnelig, omöjlig att besegra.

Den här stora gruppen har fångat
en impala som dödades av två lejon.

De stora katterna dödade den
när den skulle dricka-

-men ett av fyra lejonbyte
hamnar i hyenornas käftar.

Arten har alltid föraktats,
behandlats illa och missförståtts.

Ändå kan hyenor bilda savannens
mest skräckinjagande klaner.

På festmåltiden behöver de bara
slåss om maten med andra hyenor-

-de i sin egen grupp
och de i en rivaliserande klan.

I dag har två av de starkaste
familjerna träffats.

Det som håller saker under kontroll-

-är att den första gruppen
redan har ätit tillräckligt-

-och de ger efter för sina rivaler-

-utan att göra för mycket motstånd.

Hierarki är viktigt
för alla sociala djur-

-men hur hungriga de är är en annan
faktor som begränsar våldet.

Afrikas intensiva hetta tvingar
allt liv att leva i ständig spänning.

Termiter har löst värmeproblemet
med sina otroliga konstruktioner-

-som kyls ner av kanaler
som cirkulerar luft och fukt.

Tack vare det har insekterna spridit
sig till de varmaste ekosystemen.

Men hålen måste vara öppna
för att cirkulationen ska kunna ske.

Det sänker temperaturen i boet,
men de utgör också en fara.

Myrorna är termiternas
främsta fiende.

De äter enbart termiter-

-och spelar därför en viktig roll
för savannens ekologi-

-genom att kontrollera
insektspopulationen.

Det är viktigt, eftersom termiter
förstör mer vegetation-

-än alla andra växtätare
på savannen tillsammans.

När det är väldigt varmt-

-tvingas termiterna öppna dörrarna
till sina gallerier.

Så när solen gassar-

-lämnar myrorna sina kolonier
för att jaga.

De marscherar i kolonner-

-som är en
till en och en halv meter långa.

De bildas av flera hundra individer.

När spejarna hittar öppna termithål
återvänder de till kolonnen-

-och lämnar ett spår av feromoner.

Anfallstrupperna inkluderar myror
av två storlekar-

-vissa på 17 millimeter
och andra knappt tio.

Det är en anpassning av arten för att
kunna ta sig igenom alla möjliga hål.

De förlamar termiter
med sitt giftiga stick-

-så att de kan transportera dem
levande till deras egna bon.

Men termiter försvarar sig också-

-och de har soldater
med starka käkar.

Matabelemyror har setts
hjälpa sina skadade kamrater.

De är de enda insekterna
som har setts utföra akutsysslor-

-vårda sår eller ta bort käkar
som sitter fast i deras vapenbröder-

-vilket gör dem till en unik art.

Från ett bo till ett annat.

En öppning i lera,
cirka 15 cm i diameter-

-längst ner på konstruktionen-

-leder till en kammare
där ungarna kan skyddas-

-från den heta sommarluften.

Den ständiga temperaturökningen-

-tvingar dock vissa fågelarter
att lägga ägg tidigare på året.

Växternas blomning och frukt,
likt många arters livscykel-

-flyttas framåt för varje årstid
på grund av det varmare klimatet.

I kontrast kan vildhundar
försena sina ungars födsel-

-för att slippa uthärda de
brutala sommartemperaturerna.

I dag är en av säsongens
varmaste dagar-

-så ungar och vuxna rör sig så lite
som möjligt och försöker sova.

Men till och med marken
känns som om den brinner.

Flocken borde ha välkomnat
de nya ungarna vid det här laget-

-men honorna väntar fortfarande.

Enligt forskare
från University of Washington-

-ledda av dr Briana Abrahms,
har uder de senaste 30 åren-

-Lykaon piktus-födslar skjutits upp
i genomsnitt 22 dagar-

-vilket innebär en vecka
per årtionde.

Den dåliga nyheten är att dödligheten
bland nyfödda har ökat.

Den här värmeanpassningsstrategin
kan bli en fälla för arten.

Det här är en hård
och krävande miljö.

Den vilda världen är inget paradis
där harmoni råder.

Här har allt ett pris,
allt kräver ansträngning.

En anpassnings-kamp
för att undvika död och utrotning.

I kampen för överlevnad
råder ingen vapenvila.

Vildhundar tävlar med katter,
mot vädret-

-och mot mänsklig press.

De kan förlora sin del av makten-

-bland Afrikas mäktigaste rovdjur.

Översättning: Fredrik Hebrand
Iyuno