All language subtitles for Hot Life Africa 03

I södra Afrika,
mellan Atlanten och Indiska oceanen-

-utspelas livet för de djurarterna
på den södra vändkretsen-

-mellan torra savanner
och öknar i tusen färger.

Krävande marker, heta som ugnar
där luftströmmarnas fuktighet-

-knappt hittar berg
där den kan vidröra marken.

Och det är därför torka är vad som
karaktäriserar dessa slätter.

GEPARDENS
BRINNANDE SLÄTTER

Geparden klarar hettan bra
och kan några knep-

-som hjälper den
att sänka kroppstemperaturen.

Den är specialist
på varma ekosystem.

Men gepardens idealvärld
skulle inte ha några träd.

I alla fall inte där den jagar.

Vegetationen erbjuder svalka,
skugga och ett gömställe.

Men det är ett stort problem
för sprinterns jaktstrategi.

Djuren den förföljer
söker ofta skydd i bushen.

Bytet känner sig mindre utsatt
för rovdjurets nyfikna ögon.

Deras instinkt säger dem att bland
så många grenar och hinder-

-är det lättare att undvika
en attack.

Den här geparden förföljer en
grupp elandantiloper och zebror.

En zebra väger runt 300 kg.

En elandantilop
väger upp till 440 kg.

Båda arterna är utom räckhåll,
men jägaren har sett en möjlighet.

Det finns en liten kalv
som hon kanske kan döda.

Men det blir nödvändigt
att tvinga ut gruppen på öppen mark-

-där hon har övertaget.

Om de inte upptäcker henne i tid.

I 110 km/h har gepardens hjärta nått-

-250 slag i minuten på tre sekunder.

Ämnesomsättningen
förbränner kalorier i hög fart-

-och höjer kroppstemperaturen
som om hon hade feber.

Om antilopen hade lyckats
ta sig loss igen-

-hade sprintern fått ge upp
för att inte bli överhettad.

Men i dag får hennes avkomma
smaka på elandantilopens goda kött.

Men de måste vänta lite
på att mamman ska hämta andan.

Att kunna anpassa sig till hettan
verkar alltmer nödvändigt.

Klimatet har aldrig varit konstant.
Miljöns förutsättningar-

-utsätts för progressiva
variationer baserade på solcykler-

-eller beroende på mängden
koldioxid i atmosfären.

Levande varelser anpassar sig
till förändringarna-

-genom förändrade vanor eller
utvecklas genom generationerna-

-och väljer de bästa genetiska
egenskaperna för varje tidsperiod.

Kan förändringarna ske snabbare
än nånsin den här gången?

Vissa arter kanske inte överlever-

-så plötsliga temperaturvariationer.

Särskilt de som redan lever
på gränsen till outhärdlig hetta-

-kan få det ännu svårare.

Men andra kan förstås dra nytta
av uppvärmningen.

Ingen annan levande varelse som
denna, står emot solens strålar-

-från den tropiska solen.

Utan skuggor,
utan svett, utan lidande.

Faktum är att krokodiler behöver
solen för att värma sitt blod.

De är ektotermiska varelser.

De kan inte generera värme
genom att bränna fett eller socker-

-och de måste sola
för att nå optimal kroppstemperatur-

-vilket för dem är mellan
18 och 33 grader Celsius.

Dessa arkosaurier behöver timmar
av solstrålning på fjällen.

De största krokodilerna
måste värma upp ett ton kött.

Ju mer massa, desto mer tid.

Men de blir snabbare
ju varmare de blir.

Det är väldigt varmt nu.

Det har gått två timmar sen
soluppgången och ljuset har avslöjat-

-ett bra tillfälle
att fånga nåt att äta.

Det kan vara den första festmåltiden
för många av dem på månader.

De enorma nilkrokodilerna kan
överleva på bara ett mål om året-

-om det är stort nog.

Men det här är ingen snäll
reptilkoloni.

Varje individ måste tävla
om sin del av kakan.

Ju mer kött de äter-

-desto längre klarar de sig utan mat
till nästa måltid.

Krokodiler agerar med ett visst
lugn genom att bita en i taget.

Det är en instinktiv regel som
hindrar dem från att äta varandra.

Deras tänder skär inte sönder köttet.
För att slita det i stycken-

-måste de skaka det eller rulla runt.

Luangwafloden är nu
nästan 30 grader varm-

-så reptilernas blodtemperatur
sjunker inte på många timmar.

De äter allt flodhästprotein de kan.

Efter att ha jagat bytet
är geparderna utmattade.

De måste återhämta sig
i en kvart innan de kan börja äta.

Först måste de hämta andan
och återfå normal kroppstemperatur.

Att komma upp
i 110 km/h på fyra sekunder-

-och bibehålla den hastigheten
kräver en enorm kalorikonsumtion.

Kroppen värms snabbt upp
till nästan 41 grader Celsius-

-som om djuret hade feber.

Trots att elandantilopkalven
fortfarande andas-

-har mor och dotter börjat äta.

De har bråttom,
eftersom de är rädda att nån-

-ska stjäla deras byte.

De slutar aldrig att se sig omkring.

Om ett rovdjur skulle närma sig nu-

-måste de lämna ifrån sig bytet-

-för mamman är inte stark nog
att försvara det.

Leoparder och lejon berövar dem
på det de har jagat-

-ungefär hälften av tilfällena.

För att leva i superheta miljöer-

-har geparder behövt
utveckla vissa anpassningar-

-parallellt med deras förmåga
att springa i hög fart.

Fläckarna är inte bara
ett kamouflage-

-som bryter symmetrin
så att de kan gå osedda.

Svarta fläckar på den vita pälsen-

-orsakar temperaturskillnader
mellan mörka och ljusa områden.

Det skapar mikroströmmar
som kyler ner djuret 30 procent mer-

-än om det bara hade en färg,
som lejon.

Men lejon är långsammare
och behöver inte luftkonditionering.

Geparden har elefanten
att tacka för sin överlevnad.

Det största landdjuret
är savannbyggaren.

Träd tenderar att bilda skogar
och växtätare motverkar-

-koloniseringen av växter
genom att äta deras skott och löv-

-när de är mjuka och möra.

Att äta och bryta grenar och trä-

-är unikt för de stora
tjockhudingarna.

Elefantflockar modifierar
miljön de lever i.

Deras påverkan på vegetationen
är betydande.

Det påverkar livet för alla de
som de delar ekosystem med.

Elefanter måste förflytta sig
för att inte förbruka sin egen mat-

-så de gör stora cykliska vandringar
och det tar år för dem att återvända-

-och äta på samma platser.
Det ger träden tid att återhämta sig-

-från deras glupska attacker.

Men det är i teorin.
Så som saker och ting ska gå till.

I verkligheten
dödar elefanter många träd-

-och det förändrar landskapet.

Avsaknaden av träd
utmärker savannen.

Gepardens hem.

Ekosystem är komplexa nätverk
av intressen-

-bland levande varelser
som delar utrymme.

Vissa liv påverkar andra,
andra arter är beroende av varandra.

Det är viktigt att miljöförhållandena
förblir stabila, i balans.

Särskilt mellan rovdjur och byte.

En gepard attackerar
vanligtvis inte giraffens kalv-

-då den är enorm jämfört med honom,
även om det kan fresta honom.

Blotta närvaron av en gepard
kan få en hel hjord att fly.

Geparder påverkar
inte giraffpopulationen-

-men giraffer påverkar
antalet träd och buskar-

-som jägaren springer igenom.

Och för många giraffer kan
få vegetationen att försvinna.

Precis som växtätarna i alla
ekosystem om det inte finns rovdjur.

Jägare stärker arterna
de livnär sig på-

-genom att välja fram de starkaste,
snabbaste, starkaste-

-eller de mest motståndskraftiga
för överlevnad.

På ett brutalt sätt
förblir antalet i harmoni.

Giraffer är superspecialiserade
varelser-

-som klarar av höga temperaturer
trots att de är så stora.

Deras längd gör att de kan äta blad
som ingen annan når.

men evolutionen av deras morfologi
hänger också ihop med värme.

Giraffer är vertikala varelser.

Den avlånga formen
gör att de undviker solljus.

Till skillnad från elefanten
har giraffer inte stora öron.

Deras ryggrad
är inte vinkelrät mot solen.

Det hjälper till att förhindra
att kroppstemperaturen-

-stiger farligt mycket
under dagens varmaste timmar.

Att vara stor
är biologiskt sett väldigt komplext.

Jättarna har en hemsk
termisk tröghet-

--för förhållandet mellan
deras volym och ytan-

-på deras hud är litet.

Det gör det mycket svårare
för dem att hålla sig svala-

-än för små djur.

Kontrasten mellan de mörka fläckarna
och den gulaktiga pälsen-

-hjälper också till att hålla blodet
i hudens kapillärer lite svalare.

De ljusare delarna av kroppen
håller lägre temperatur-

-än de mörkare delarna,
vilket bidrar till en mild-

-men kontinuerlig luftström runt dem.

Deras färgmönster fungerar
precis som gepardens fläckar.

På de här brinnande slätterna måste
även små varelser anpassa sin form-

-sin färg eller sitt beteende
för att uthärda den extrema hettan.

Bönsyrsan är en insekt
som trivs bäst i varma ekosystem.

Den är gjord för att gömma sig
för fåglar och byte.

Men den här artens morfologi-

-är också idealisk
för att utbyta värme med luften.

En så smal kropp kan förväxlas
med en kvist-

-men en avlång och platt form-

-gör att de kan leva i öknen och till
och med utsätta sig för solen-

-när som helst på dagen,
och vänta på rätt tillfälle att jaga.

Oräkneliga stigar ritade på marken-

-indikerar att det är en plats
som stora hjordar vandrar till.

Samhällslystna djur
brukar följa efter varandra-

-och kliva på marken
där den är som renast.

Det är så stigar bildas.

Den här lilla flodbädden kommer
från en källa med kokande vatten-

-i hjärtat av Luangwadalen i Zambia.

Varma källor är naturliga vattenhål-

-som bildas av magmaaktivitet
nära jordens yta.

Vattnet kommer upp ur marken
i brännheta temperaturer-

-men efter några meter svalnar det.

Det är en överraskning i landskapet-

-där djur kan dricka och äta grönt,
eller ta ett bad och svalka sig.

Konsekvensen av att vara
på en så folktät plats-

-är att marken trampas ner dagligen-

-och träd kan inte växa
nära stränderna.

Det hindrar jägare
från att gömma sig för nära vattnet.

Elefanter är inte de enda
som formar savannen.

Buffelns svarta hår kan verka
som ett handikapp-

-när man bor på breddgrader
där solen gassar så hårt.

Men trots att ljusa färger
reflekterar ljus och kyler ner ytor-

-filtrerar svart farlig
ultraviolett strålning.

Förutom varma källor
är vatten alltid kallare än luft.

Krokodiler under vatten
förlorar kroppsvärme.

Vatten är 800 gånger tätare än luft-

-så snart måste de återgå
till torrsolandet.

Dessutom har de redan
ätit upp sin bankett.

Flodhästen vägde över två ton-

-så den har mättat nästan
hela kolonins hunger.

Det är slående
att även om krokodilens bett-

-är det kraftfullaste av alla djur-

-kunde de inte tugga sig
igenom däggdjurets skinn.

Inte ens hundra krokodiler
kan jaga en vuxen flodhäst.

De äter bara asen
när de har turen att hitta en-

-som redan är död.

Naturlig död är vanlig på extrema
platser där det är varmare.

I dessa krävande miljöer-

-är det lätt att dö av törst,
hjärtsvikt-

-på grund av hög kroppstemperatur,
vad vi ofta kallar värmeslag.

I en så varm värld har asätare
många möjligheter att äta-

-utan att behöva utsätta sig
för jaktens faror.

Här finns flera arter
förutom krokodiler-

-som enbart äter döda djur.

Men det betyder inte att hyenor
och gamar har det lätt.

Asätarna, om de kan,
stjäl byten från varandra-

-eller turas om
beroende på hur hungriga de är-

-och värdet som varje grupp
sätter på priset i varje ögonblick.

Ibland, när de är tillräckligt många-

-tar de till och med maten
från lejonens munnar.

I dag är krafterna mellan fåglarna
och hundarna balanserade.

Det finns många gamar och knappt
ett halvt dussin fläckiga hyenor.

För att äta köttet, som ofta ruttnar
på några timmar i hettan-

-krävs en speciell
matsmältningskapacitet.

Syrorna i asätarnas magar
förstör förruttnelsebakterierna-

-som skulle döda alla andra
som vågade äta en så farlig kost.

På några minuter
gör de slut på buffeln-

-ett byte som fångats av ett lejon.

Men den rättmätige ägarens mage
är så full-

-att den inte kan svälja
ett gram protein till!

Men han gillar inte
att få sin egendom stulen.

Asätare stjäl också
det som geparderna jagar.

Därför tillbringar ungarna mycket tid
med att äta med sin mamma.

De kommer inte bara åt större byten-

-utan de kan också
försvara maten bättre.

De är lätta jägare,
mycket snabbare än de är starka.

Skälet är att sprinterns smala kropp-

-gör det lättare att svalka sig
efter jakt-

-eller om det är för varmt.

Geparden kan inte svettas
genom huden.

De enda porer
den utsöndrar vätska genom-

-finns på tassarna
eller i analregionen.

Körtlarna fungerar mer riktat mot-

-att markera sitt revir
än att avge värme.

Putsning med tungan
handlar om mer än renlighet.

De försöker inte kamma håret
eller ta bort parasiter-

-utan snarare sänka temperaturen
på huden-

-genom att saliven avdunstar.

De fuktar hela kroppen på det sättet-

-som en strategi mot överhettning.

Det är en noggrann och lång process-

-som säkerligen också ger njutning
och bygger familjeband.

Insekter gillar också att tvätta sig.

De går in i ett tillstånd
av hypnos så länge ingen stör dem.

God kroppshygien är avgörande.

En bönsyrsa ägnar mer än en timme
om dagen åt att gå igenom lederna-

-och rensar dem från damm
och rester från jakten.

Den här är utsatt för Namibias sol-

-men i en av de få gröna
buskarna i närheten-

-hjälper den svala skuggan henne
att uthärda hettan och att gömma sig.

Färgerna och formen
matchar växtens-

-och hon kan därför gömma sig
under solens varmaste timmar.

Fåglar tvättar sig ofta
och vårdar sin fjäderdräkt.

Dunet är en evolution
av reptilernas fjäll.

Fjädrarnas funktion
var att bilda ett luftlager-

-som fungerade som värmeisolering.

Miljoner år senare började djuren
använda fjädrar för att flyga.

Elefanter är mörka som bufflar,
men inget täcker dem.

De har knappt hår på huden.

Trots att den är tjock
är den också ömtålig.

Solens hela spektrum koncentreras
på deras gigantiska-

-oskyddade kroppar.

En av deras
mest effektiva strategier-

-är att svalka sig med vatten
eller lera.

Det senare varar längre,
då ett lager fuktig jord-

-på dess sträva hud
förlänger svalkan.

När de täcks med jord
blir deras färg ofta ljusare.

Då kan de försvara sig-

-ännu bättre
mot solljusets värmeenergi.

De täcker sig för att anpassa sig
till brännande ekosystem.

Mammutarna var lurviga
för att klara kylan.

Men den pälsen var inte nödvändig
för elefanterna-

-som levde
i de mörka tropiska skogarna.

För att leva här ute, där de själva
har ätit det mesta av vegetationen-

-har de fått hantera sitt beteende-

-för att ersätta det
som generna ännu inte har löst.

Ibland räcker det inte att vara smal,
ha fläckar eller slicka på pälsen-

-för att geparderna ska klara hettan
på den här breddgraden.

Dagar som i dag, med 46 grader-

-måste tillbringas orörligt
i skuggan.

Men faktum är
att under direkt solljus-

-stiger marktemperaturen ända upp
till 80 grader Celsius.

För 100 år sen fanns det
100 000 geparder i Afrika.

I dag finns det knappt 6 500 kvar.

De har alltid haft problem med
inavel, så de är genetiskt fattiga-

-och alla sjukdomar utgör
ett hot mot det globala beståndet.

För lejon och andra vilda kattdjur-

-har kattcoronaviruset en dödlighet
på bara en procent.

Men hos geparder har den
en dödlighet på 60 procent.

Alla djur som lever i Afrika
utsätts för samma problem-

-som naturen lider
över hela planeten.

Men här minskar temperaturökningen
överlevnadschanserna ytterligare.

Klimatförändringen som förutspås
betyder mer uppvärmning-

-och ännu mindre tillgängligt vatten.

Det här är strimmig gnu.

Pälsen är svart och lite blåaktig.

De är mörka som bufflar
för att förhindra att solen-

-skadar deras inre organ.

Huden värms upp, men färgen filtrerar
ultravioletta strålar väl.

Vegetationen måste anpassa sig
till värmen, precis som faunan.

Nästan allt här har taggar
och löv som rullar ihop sig.

En specialutveckling för att inte
förlora vatten genom avdunstning.

Det har även ett försvarssyfte
för att undvika växtätarnas attacker.

Växter är den största energikällan
i alla ekosystem.

Vid Etosha Pan i Namibia-

-en av världens torraste platser,
betyder buskarna mat och vatten.

Djuren här har lärt sig
att dricka från det de äter.

Den här akacian kallas
"giraffens tagg".

Det är en dominerande art-

-i södra Afrikas torraste
och varmaste områden.

Taggarna är extremt vassa
och långa som ett människofinger.

Men giraffer
vet hur man hanterar dem.

Akaciataggarna har blommor
som ger luften en ljuvlig arom-

-från juli till september.
Det är giraffens favoritmat.

Om det smakar lika gott
som det luktar-

-är ansträngningen och risken
som de som äter det tar förståelig.

Akacior är också specialiserade-

-för att skydda sig
mot bladätande lycksökare.

De försvarar sig
med mer än bara taggar.

När de blir bitna
utsöndrar akacior tanniner-

-giftiga och bittra ämnen-

-som växtätarna inte tycker om.

De utsöndrar även eten
som ett tyst, kemiskt alarm.

Det får alla akaciasystrar
runt dem att utsöndra tanniner.

På så sätt kan ingen växtätare
äta dem länge utan att dö.

Akaciabladen är små
för att klara hettan bättre-

-men det innebär också
att även en expertgiraff-

-behöver lång tid på sig
för att äta mycket.

Det är en utsökt
men aldrig riklig festmåltid.

En elefant kan äta taggbuskar hela-

-utan att bara behöva
välja ut de sprödaste bladen.

Men en så stor hane måste äta-

-200 kg växtmaterial varje dag.

I den här torra världen
kan man inte vara kräsen.

Att döma av det vi ser, kan acacians
överraskande kemiska egenskaper-

-ha andra biverkningar för elefanter.

Oryxen kan reglera
sin kroppstemperatur-

-genom att låta den bli 47 grader
varm. Luften blir inte så varm.

Den här antilopen är expert
på att överleva hettan.

Den pressar ut fukt
ur det torraste gräset.

Dess olika hårlager
genererar i olika temperaturer-

-extra ventilation.

När den andas kyler kapillärerna
i näshålorna-

-ner blodet, så att det svalkar
hjärnan och undviker överhettning.

Därför kan oryxerna leva i de mest
ogästvänliga delarna av Afrika.

I olika ekosystem, där den
gemensamma faktorn är hettan.

Men oryxen söker skydd
i vegetationen när det är möjligt.

Luften är fuktigare och friskare där-

-och det är svårare
för rovdjur att få syn på dem.

Geparder kan inte jaga oryxer-

-men det finns andra antiloper
som flyr hettan in i buskarna.

Koantiloper är också stora,
men de här har nyligen parat sig.

Hon misslyckades den här gången.

Men kanske försöker
honan lära sin avkomma-

-mer än riktig jakt.

Hon vet att hon kommer att anstränga
sig utan att lyckas i början.

6Ungarna är nästan lika stora
som sin mamma.

Tillsammans ser de ut
som en grupp på tre vuxna.

De är nästan fullvuxna, men vet
fortfarande inte hur man skaffar mat.

Hon tar med dem varje gång.

Så att de kan se hur det går till.

Snarare än hjälp. innebär företaget
ett handikapp i varje attack.

Bytet ser tre geparder lättare än en.

Dessutom vet de inte
hur man gömmer sig.

Ibland vet de inte ens
åt vilket håll de ska springa.

Koantiloper är snabba antiloper.

Om de inte överraskas på nära håll-

-flyr de in i buskarna.

Övning är det enda effektiva sättet
att lära sig.

Mamman väntar på att antiloperna
ska komma ut och beta-

-på det öppna fältet igen.

Nu fokuserar hon bara på kalvarna.

Den andra jakten
var ännu mer krävande-

-och de unga geparderna har inte
uthållighet nog att nå slutet.

De fick förlita sig
på mammans styrka.

Hon måste snart rätta
till det i deras utbildning-

-så att de lär sig
att klara sig själva.

Läraren har fångat
en koantilopunge levande-

-och det kommer
att överraska hennes elever.

Ungen är i chock.

Det är därför hon inte rör sig
eller försöker fly.

Men hon är inte ens skadad.
Hon har bara rivsår-

-och en känsla av panik.

Jägarinnan har gått därifrån.

Hennes stora valpar
måste lära sig nästa läxa.

De måste döda för första gången.

De vet inte ens var de ska börja.

De söker bara upp sin mor
så att hon ska lösa problemet åt dem.

De är nervösa och förstår inte
varför hon inte hjälper dem.

Fram till i dag hade de aldrig
upplevt de här förnimmelserna.

Deras instinkt måste leda dem rätt.

Erfarenheten visar dem vad som
saknas i den nya händelsekedjan.

De rör offret med klorna, som för att
provocera fram en reaktion.

Men eftersom inget händer väcks
inte heller aggressivitet hos dem.

De suger till och med på huden,
som alla katter gör innan de biter.

Men de tar inte det steget heller.

De har mycket kvar att lära
på väldigt kort tid.

Det här är första gången deras
mor har gett dem levande byten-

-och de lät det komma undan.

Men de har lyckats följa efter
och fånga det igen.

De har vuxit ifrån lektionen
att döda.

Deras instinkter har väckts
av flyktförsöket.

Gepardungarna börjar bitas hårt nu.

Men de kan redan
den här delen av klassen.

Om några månader
tar de sin magisterexamen-

-och blir effektiva rovdjur
på södra Afrikas brinnande slätter.

Översättning: Fredrik Hebrand
Iyuno