All language subtitles for Hot Life Africa 02

Boende på Afrikas mest ogästvänliga
platser är tuffa varelser.

De är anpassade till extrema
förhållanden där inget är lätt.

Varken att äta,
dricka eller att hitta en partner.

Eller att ta hand om ungarna.

På en stor del av kontinenten
brinner livet under solen.

Leoparder lever i tusen ekosystem.

Från Indiens regniga djungler...

...till Afrikas torraste regioner.

De anpassar sig
till nästan alla klimat...

De äter över 100 olika arter.

Antiloper, vårtsvin och ekorrar.

Leoparder är starka och snabba.

Men inte så snabba.
De jagar genom att smyga.

Det här är ett annat av leopardens
byten och ett av de vanligaste.

Malbrouck är en apa som lever längre
söderut i Afrika-

-med babianerna.

De lever i territoriella grupper
med en rik social struktur.

De har en högt utvecklad förmåga
att uttrycka sig.

Med specifika läten-

-kan de kommunicera med varandra
om närvaron av olika rovdjur-

-och var faran kommer ifrån.

Örnar ovanifrån, ormar underifrån-

-eller leoparder från var som helst.

Men de har inte upptäckt den här.

När de letar efter mat-

-har mödrarna med ungar
en individ som vakt på höjden.

Den vita pälsen på magen
sticker ut mot de gröna träden-

-och blir ett lugnande budskap
för dem som fokuserar på annat-

-men kan vara säkra på
att inget händer med en blick.

Ungarna är nyfödda.

Vi är i oktober månad-

-när det är varmare här,
väster om Luangwa.

De som klarar den hårda sommaren
har en bra chans att överleva.

Leopardhonor tar hand
om sina ungar ensamma.

Hanarna samarbetar inte som lejon
för att skydda dem från fara.

Leoparder är inte sociala kattdjur.

Det leder till att många
ungar dödas av hyenor-

-eller av hettan
när det är ont om byten.

Det är ont om vatten
i den här delen av Afrika.

Hur man tar hand om sin unge har
med temperatur och klimat att göra.

Särskilt om man är oxgroda.

En stor hona kan producera
över 5 000 grodyngel.

Mamman har sett till-

-att ingen grupp blir isolerad
från vattnet.

Hon kan öppna stigar
i leran om det händer.

Men i dag har hon gett upp.

Det är för varmt
och hon kan inte ta fler risker.

Hon gömmer sig i bland gräset
50 meter från vattnet.

Hennes avkomma
kommer inte att klara sig.

Det finns inte ett regnmoln
på himlen-

-och vattnet avdunstar fortare
än normalt.

Oxgrodyngel förvandlas på
halva tiden jämfört med andra arter-

-men deras överlevnad
är dramatiskt kopplad till vädret-

-och det här har varit ett dåligt år.

Honan gräver ner sig
i marken för att gå i sommardvala-

-tills regnet eller floderna
för tillbaka vattnet.

Dammarna och de flesta
floderna har torkat ut helt.

Varje år måste djuren
flytta runt mycket-

-för att hitta platser där
de kan fylla på med vatten.

Att sova som en groda
är inget alternativ för majoriteten.

Att följa vattnets spår
genom de djupaste, torra kanalerna-

-är en grundläggande strategi
för att hitta nåt att dricka.

För två månader sen var den här
floden fyra eller fem meter djup.

Under den torraste årstiden blir
strömmarna som inte försvinner helt-

-stagnerande vatten
som lätt blir förorenat.

De är flyktiga resurser
med ett minimidjup-

-vilket betyder att vattnet
nästan är rumstempererat-

-det vill säga ofta nära
40 grader Celsius.

Det djuren i ekosystemen dricker-

-är en soppa med upplöst lera-

-som bränner deras munnar
och stinker.

Enligt bushmännen-

-är det babianerna som alltid vet
ett hemligt ställe att dricka på.

De vet var den sista pölen
i öknen finns.

De har också ett trick
för att dricka det renaste vattnet.

Genom att filtrera det.

De gör små hål i marken
vid vattenbrynet-

-så att vätskan passerar
genom jorden och filtreras.

På så sätt undviker de smutsen
och den upplösta leran.

Vattnet är fortfarande varmt-

men det känns inte
så hemskt i munnen.

Nyckeln till att inte dö av törst-

-är att hålla sig inom en dags resa
från de största flodernas kanaler.

Men de blötare platserna-

-är också bra bakhållsplatser
där rovdjur gömmer sig för att jaga.

Och det finns rovdjur
både i och utanför vattnet.

-Att dricka i denna torra värld-

-är både svårt och riskabelt.

Det förklarar varför
alla närmar sig vattnet-

-med nerverna på helspänn.

Där det finns lejon och hyenor-

-lyfter leoparder upp sina byten
i träd för att förhindra stöld.

Fångsten väger ofta nästan
lika mycket som jägaren.

Men leopardens styrka är ofantlig.

I proportion är den nog
det starkaste kattdjuret.

Deras vana att söka skydd
i de högsta grenarna-

-som är otillgängliga för andra-

-kommer från deras förmåga att jaga
djur som är lika stora som de själva.

Med varje jakt skaffar de mat
för flera dagar.

Nackdelen är att de måste
vakta maten-

-även om fördelen
är att svalare luft strömmar upp hit.

Leoparden har slukat
en stor del av fångsten.

Men den har inte fått dricka än.

Det råa köttet i magen vill ha vätska
till matsmältningen.

Hyenorna som hittar leopardens
skafferi stannar vid foten av trädet-

-för att ta vara på allt som faller.

De hindrar leoparden
från att ta sig runt-

-men törsten tar över.

Den vet
var det finns vatten i närheten.

Det här är ett av favoritträden
för dess banketter.

Lejon är inte lika smidiga
och hyenor kan inte klättra.

Men närvaron av flera kadaverfåglar
får leoparden att tänka om.

Instinkten hindrar den från
att överge resterna av antilopen-

-eftersom katten fortfarande kan
ta några rejäla tuggor av köttet.

Jägaren måste vara försiktig
när han äter köttet.

Den kan förlora hälften av bytet
om den delar sig i två delar.

Men den här leoparden
har gott om erfarenhet.

Fullproppad med mat
gör sig törsten påmind.

Än en gång bestämmer den sig
för att dricka.

Inte ens för en leopard är det lätt
att hålla sig fast i träet.

Klorna håller den inte
uppe åt det hållet.

Väl nere på marken
skrämmer inte hyenorna honom.

Men den är rädd
att asätarna ska återvända.

Det värsta vore inte
att de åt en del av den-

-utan att de släppte allt
till hyenorna som väntade nedanför.

Den måste klara sig utan vatten
och vänta på skymningen.

Då lämnar fåglarna
åtminstone bytet i fred.

Leoparder lever ofta
i utkanten av öknen.

Tills nyligen fanns de runt Sahara,
i Arabien-

-och i det gamla Persien.

I dag lever leoparderna huvudsakligen
på Afrikas varma sydspets.

Där kan temperaturen sjunka
under nollan på natten-

-och 50 grader Celsius på dagen.

Det är en värld som väldigt få
har lyckats anpassa sig till.

Jordens mest glesbefolkade regioner
är platser utan luftfuktighet.

Mellan södra Angola
och norra Namibia-

-nära Atlantkusten, gör extrem torka
det omöjligt att leva här.

Eller, nästan omöjligt att leva här.

I Kaokoveldöknen
lever en extraordinär varelse.

En växt som är endemisk för denna
ogästvänliga plats. Welwitschia.

Welwitschia mirabilis.

Den årliga nederbörden
brukar vara noll.

Welwitschian lever på grundvatten
och dagg.

Bara två blad kommer ut
ur dess märkliga trädstam-

-och de blir kontinuerligt
upp till fyra meter långa.

Den här växtens strategi-

-som har ett av världens varmaste
liv, är att leva långsamt.

På så sätt överlever de torka
som ibland varar i årtionden.

Därför lever varje exemplar
av welwitschia i tusentals år.

Den här kan ha fötts
på Jesus Kristus tid.

Ett annat knep
är att samarbeta med insekterna-

-för att bli deras pollinerare.

För den här insektsarten-

-är varje växt
som en isolerad planet i universum.

De kan bara utvecklas
och bli vuxna nära dem.

För de här insekterna finns inget liv
bortom de hala lakanen-

-där de bara kan hålla sig fast
i kanterna.

-Lite längre söderut
från welwitschian-

-lever ett annat ovanligt djur
i Doroböknen.

En kameleontart som har anpassat
sig till att leva vid sanddynerna-

-där det finns skalbaggar
och insekter-

-som är dess enda energikälla
och vattenkälla.

Det här är en namaqua kameleont.

Den kan finnas på buskar,
men den lever också på sanden.

Trots det har rovdjur
svårt att upptäcka den.

Färgen är kryptisk
och liknar omgivningen.

Dessutom avger kroppen
ingen lukt alls.

Den avger ingen lukt
om inte nåt eller nån rör vid den.

Då är den försvarslös mot sjakaler.

Hettan och närheten till Atlanten-

-innebär att det är molnigt
en av tre dagar.

Så kameleonten
gör sitt skinn mörkare-

-för att fånga solstrålning
och bli varm-

-och bibehåller förmågan att jaga.

För ett ensamt rovdjur-

-låter sömnen på dagen
den undkomma hettan.

Åtminstone när den sover-

-är den inte medveten om den fysiska
stressen från den höga värmen.

Ämnesomsättningen fungerar-

-och kroppen konsumerar kalorier
för att hålla en jämn temperatur.

Men djuret är inte vid medvetande
på flera timmar.

Leoparder jagar på natten. Deras
sinnen är anpassade för natten.

Det är inte läge
att springa efter byten.

Tupplurar är en bra strategi
mitt på dagen.

Den här tuppluren är längre,
sex till tio månader åt gången.

Oxgrodan är en av få amfibier-

-som har koloniserat
södra Afrikas öknar.

Större delen av livet levs
i extrem sommardvala.

Det är som att gå i ide,
men på sommaren.

Den blir bara aktiv
under regnperioden.

Vissa år är det ingen regnperiod-

-eller så är den för kort och hela
generationer grodyngel går förlorade.

Den här sortens extrem sommardvala
möjliggörs av ett hudlager-

-som torkar och är ogenomträngligt
inifrån och ut.

Så djuret blir inte uttorkat
medan det väntar.

Efter en lång tupplur
är det värsta att upptäcka-

-att det fortfarande är en lång dag
och mycket sol kvar.

Kattdjurens renliga sätt-

-har ibland mer att göra med
en teknik för att fräscha upp sig-

-än en besatthet
av att hålla pälsen oklanderlig.

Särskilt på den här breddgraden.

Att fukta huden med tungan-

-är ett sätt att motverka
kattens sämre förmåga att svettas.

Tungan är en stor muskel
som de kan nå-

-hela kroppen med.

Men för att göra det
måste de vara flexibla.

De här ställningarna
är omöjliga för de flesta av oss.

Vinden blåser på pälsen
och avdunstar saliven.

Svalkan han känner
får honom att slappna av.

Men insekter dras också
till fuktigheten.

I de varma områdena på planeten
finns det gott om insekter-

-och de är ofta farliga.
Särskilt parasiterna.

Varje art har utvecklat olika metoder
för att hålla dem borta.

Elefanter smörjer in sig
med lera för att svalka sig.

Men när vattnet avdunstar-

-sänker det inte bara
hudens temperatur.

Den uttorkade jorden
på deras kroppar-

-blir en ogenomtränglig barriär
för blodsugande insekter.

Apor har för vana
att de-parasitera varandra-

-vilket är avgörande för deras hälsa.

Det här dagliga hygieniska beteendet
är så grundläggande och så vanligt-

-att det,
bland de intelligentaste djuren-

-har fått parallella funktioner
som städning-

-som att bygga sociala relationer
och etablera effektiva band-

-mellan mödrar och barn,
eller bara vänner.

Insekter tänker inte som babianer
och leoparder när det hettar till.

Hög kroppstemperatur
gör att hästflugor-

-eller tsetseflugor
kan röra sig snabbt-

-till exempel för att undkomma
oskadda från svansar-

-eller andra former av desperat
försvar från sina offer.

Till och med pälsklädda däggdjur
förlorar kampen.

Det enda de kan göra är att slappna
av och klia sig efteråt.

Flugor och myggor känner till
djurens svaga punkter.

För länge sen attackerade de
till och med dinosaurier och mammut.

Pälsen som täckte
istidens mammutar-

-har försvunnit med dagens elefanter.

Därför täcker dagens tjockhudingar
sig med lera-

-och sen med damm
för att skydda sig-

-inte bara mot insekter,
utan även mot solen.

Det här är Etoshas jättar,
de högsta av alla elefanter.

Men de är smala för att motverka den
enorma kroppens termiska tröghet.

Deras enorma, platta öron har
perfekt form för att kyla ner blodet.

Tack vare det kan till och med
de här enorma djuren-

-utsätta sig
för den starka middagssolen-

-på Afrikas tuffaste savanner.

De är täckta av vitaktig jord och
reflekterar solens strålar bättre-

-och ser ut som de legendariska
vita elefanterna.

Ekosystemets hårda villkor
innebär ofta svält och dålig kost.

Därför är betarna
på de största elefanterna-

-paradoxalt nog
de minsta och sköraste.

Det är priset de betalar
för att leva här.

Små betar för elefanter
eller stora områden för jägare.

Att leva på olika platser
i naturen innebär olika kostnader.

I områden med riklig vegetation
och större bytesbestånd-

-täcker leopardens revir i genomsnitt
5-10 kvadratkilometer.

För att överleva i de torraste
ekosystemen krävs mer utrymme.

Hundratals gånger mer utrymme.

Upp till 2 750 kvadratkilometer
territorium.

Bara att markera träden
är en större ansträngning-

-och en avsevärd vätskeförlust.

Dessutom måste de markera marken
och de torra löven.

Men alla dessa tecken förhindrar
konfrontationer och dispyter-

-även med sin partner
när de delar gräns-

-eller med sina egna ungar
när de går iväg på egen hand.

Temperaturen är så hög att
till och med i skuggan av ett träd-

-flämtar vissa leoparder
för att svalka sig.

Mor och dotter riskerar värmeslag.

Deras bästa sätt att reglera värmen-

-är att använda saliven på tungan.

När den avdunstar
sänker den blodets temperatur.

Det är problemet för djur som är
täckta av hår men knappt svettas.

Leoparder svettas bara på specifika
ställen på kroppen.

Mellan trampdynorna,
läpparna och i analområdet.

Det är viktigt att svalka sig
om man vill göra av med energi.

Många katter gömmer sitt byte när
de inte kan sluka allt på en gång.

Risken finns förstås
att en annan köttätare-

-luktar sig till fångsten
och spårar maten.

Problemet med värme
är inte bara att köttet ruttnar-

-utan att det kan avslöja
var det finns.

Asätare är specialister
på att plundra skafferierna.

Men om du redan har ätit dig mätt-

-har du inget att förlora
på att gömma bytet en dag till.

När leoparder gömmer mat
gör de det helst på platser-

-som skyddas av vegetation.

Ingen gam eller maraboustork
vågar sig in-

-i det intrikata nätverket
av grenar och pinnar-

-för det skulle vara svårt för dem
att fly om de behövde.

Man kan inte flyga härifrån snabbt.

Den andra risken med att begrava
mat är att inte hitta den senare-

-första gången.

Men leopardens luktsinne
fungerar utmärkt.

Hans gömställe var perfekt.

Ingen skulle våga leta
där det är så snårigt.

Det ser ut som en fälla,
perfekt för ett bakhåll.

Och det luktar leopard på avstånd.

Under marken
börjar det se ljusare ut.

Nio månader senare,
nästan en meter under ytan-

-återvänder regnvatten som föll
flera kilometer bort till öknen-

-och återfuktar marken
och oxgrodorna.

Sommardvala är en dvala
som är lättare än att gå i ide-

-och som får djuret
att vakna nästan omedelbart-

-så att den kan återgå till normal
aktivitet om några timmar.

När hon gradvis vaknar helt-

-måste hon lyckas ta bort den
torra huden som täcker henne.

I hennes tillstånd är det svårt
och till och med lite obehagligt.

Den här artens livsstil-

-att alltid kämpa mot hetta
och vattenbrist-

-har gjort dem till ett av världens
mest långlivade amfibiedjur.

Vissa övervakade arter
har levt i upp till 45 år.

Det är fördelen
med att sova större delen av livet.

Leopardmamman
har utnyttjat jakten väl.

Hon begraver inte kvarlevorna igen.
Det som är kvar är inte värt det.

Hon har njutit
av en riktig festmåltid-

-vilket har gjort henne lite klumpig
i sina rörelser.

Efter att ha ätit så mycket kallt,
rått kött-

-kan matsmältningen bli väldigt tung-

-och vara i fyra, fem timmar.

När man klättrar till en hög plats-

-är det inte bara möjligt
att hitta luftströmmar-

-som lindrar dagens
kvävande känslor.

När man klättrar upp från marken-

-håller man också avstånd
från hyenor och andra faror.

Med en så full mage har ungens
rörlighet minskat avsevärt.

Den kan ha ätit tre eller fyra kilo
kött på banketten-

-och det gör den sömnig.

En del av blodet
som normalt går till hjärnan-

-avleds för att ge vätska till
den fulla magen och tarmarna.

När man sover gott, även om man
skyddas av sin mors tänder och klor-

-måste man leta
efter de största garantierna.

Det tog bara två timmar för hyenorna
att upptäcka var de övergivna-

-resterna hade grävts upp.

De lämnar inte ens benen.

Deras specialitet
är att utnyttja det andra inte kan.

Leopardmamman tänkte inte äta mer
av inälvorna från jakten-

-men hon gillar inte hyenor.

De väckte henne från tuppluren
och matsmältningen-

-och hon vill att de lämnar ungen.

Hyenor och leoparder lever
i ständig konflikt. De stjäl byten-

-tävlar om samma revir
och dödar varandra om de kan.

Grundvattnet återvänder-

-och det första gräset
har grott på ytan-

-men den varma jordens torka
döljer bara damm.

För babianerna kan det bli problem
om det hamnar i ögon eller nos.

Men den lösa sanden gör att de kan
leka kull utan att skada sig.

Leken bekräftar vänskapsband-

-och är en träningstaktik
och ett sätt att lätta på spänningen.

Ju intelligentare en art är, desto
större är dess förmåga att ha kul.

Men i naturen har allt ett pris.

De förbrukar energi och vätska.

De har sänkt garden
och det är farligt.

En död babian
i en leopards favoritträd-

-kan bara betyda att katten
har jagat-

-men inte är hungrig än eller har
reserverat bytet åt ungarna.

Jägaren klättrar ner från trädet-

-och lämnar bytet som i ett skafferi.

Risken finns att det stjäls
av andra babianer-

-eller att temperaturen
förstör köttet.

Sommaren är över,
men det är fortfarande varmt.

Vattnet cirkulerar under jorden igen.

Beviset är att de första
pölarna har dykt upp igen.

Vegetationen blir grön
på de här ställena-

-och djuren kan dricka igen.

Gamar använder sitt färgseende
både för att hitta kadaver-

-och för att hitta
var de kan hitta vatten.

Under fläckarna
vaknar oxgrodorna till liv igen-

-och kan äntligen
lämna sina dammiga gravar.

Det är inte vanligt
att se leoparder äta på marken.

För en stund sen
var de uppe i trädet-

-precis ovanför där de är nu,
men bytet har ramlat ner.

Ungen måste ha stött till det.

Det är en död babian
som är ganska förruttnad.

Men de verkar gilla den illaluktande
festmåltiden-

-som de delar med otaliga flugor.

Det ser mer ut som en
kadaverskörd än en jakt.

Med tanke på hur vävnaden ser ut-

-verkar apan ha varit död
i flera dagar.

Leoparder är inte asätare.

Det kan vara ett ovanligt beteende.

Det måste vara babianen som honan
lämnade bland grenarna.

Den starka lukten
lockar till sig hyenorna.

Uppe i trädet är de säkra.

Varför åt de inte babianen
när den var färsk?

De har väntat.

Väntat på att bytet skulle torka?

Hettan kan underlätta ett märkligt
sätt att konservera kött.

Torkat kött.

Det kanske är mörare, godare...

...och mer lättsmält?

De är noga med att inte
ha sönder huden på magen.

Lukten skulle vara outhärdlig.
matsäcksvätskor och bakterierna-

.skulle skada musklerna
på armar och ben.

De har väntat 3-4 dagar
för att bytet ska torka-

-och sedan njuta av det.

De kunde ha ätit sitt offer
på några minuter-

-när det var färskt. Väntade de måste
de ha gjort det av en anledning.

Leopardhonan låter ungen äta ensam
för att lära henne nåt annat.

Det är svårt
att äta ett helt djur här uppe.

Mamman vet av erfarenhet
att bytet kommer att falla.

Ungen måste lära sig det
och nu passar det att lära henne.

När hon måste klara sig själv-

-bör hon vänja sig vid att äta
högt upp för att undvika hyenor.

Det är en av nycklarna
till leopardens överlevnad.

Men det är en obehaglig läxa
och den lilla ungen gillar det inte.

Mamman måste tvinga dottern
att äta i trädet-

-så att hon lär sig var bytesdjuren
ska placeras-

-mellan grenarna.

Med tiden lär sig ungen
att flytta mat-

-utan att tappa den.

Läraren måste vara villig
att dra upp bytet i trädet-

-så många gånger som det behövs.

Hon vet instinktivt
att ungen kommer att äta här uppe-

-för hon kan fortfarande
inte fånga nåt själv.

Hunger är ett bra verktyg
i goda händer.

Biätarnas och många andra
fåglars sång återvänder.

Deras oväsen förebådar
förändringar i miljön.

Hettan är inte längre så kvävande,
åtminstone inte hela dagen.

Djuren kan vara aktiva längre.

För leopardmamman
och hennes dotter-

-återstår tre eller fyra
månaders intensiv samexistens.

Men de har överlevt
den svåraste delen.

Anpassning är det som räknas!

Att lära sig att leva i det vilda är
att utnyttja det som kommer ens väg.

Att stå ut med bristen på byten,
klara sig med mindre vatten-

-vänja kroppen vid värmen-

-och leta efter en plats där
temperaturen är en grad lägre.

Så är det varma livet i Afrika.

Översättning: Fredrik Hebrand
Iyuno