All language subtitles for Hot Life Africa 01

Afrika har en nästan
oändlig rikedom av ekosystem.

Från de tätaste
och fuktigaste djunglerna-

-till de varmaste
och torraste öknarna.

Det är en enorm kontinent.

Men från norr till söder
och från öst till väst-

-är dess huvudregel värme.

LEJONETS TORRASTE SAVANN

Det finns olika savanner i Afrika.

Den här, nära den södra vändkretsen,
är en av de tuffaste.

Den anses vara ett ökensystem.

Och det är sommar.

Det har inte regnat på nästan ett år.

Det är efter kl. 12.00.

Solen står högt-

-och omgivningstemperaturen
överstiger 100 grader Farenheit-

-så det är nästan 50 grader Celsius.

Luften bränns
i alla enheter där den mäts.

Men det är nu lejonhonorna
har fått en chans att äta.

De intar sina positioner.

Jägarna placerar sig som vid andra
tillfällen när de har lyckats.

De delar upp sig
och omringar sitt byte.

De föredrar tveklöst att röra sig
i den svala nattmörkret.

Men de har inte ätit nåt
på flera dagar-

-så de måste kämpa mot hettan
och zebrorna samtidigt.

I ett så torrt ekosystem-

-finns få gömställen för smygande,
och lejonhonorna måste ta till-

-osynligheten som skapas
av färgen på deras päls-

-och de otroligt långsamma
rörelserna.

Jakten har varit krävande.

Lejonens hjärtan har rusat-

-och de börjar bli överhettade.

Hungern har drivit dem
att tvinga maskinen.

Det märks, då de inte väntar
på att offret ska dö-

-innan de börjar äta.

Men de kan inte alltid välja
att jaga i mörkret.

I Afrikas varmaste regioner-

-brukar lejonens vanliga byten
äta när jägarna vilar.

När solen står högt.
Att försöka jaga dem-

-skulle innebära att lejonen
riskerar att överhetta sina kroppar.

Försöket att undvika rovdjur
genom att utnyttja temperaturen-

-kan påverka artens
anpassningsförmåga.

De som inte kan stå emot dem-

-måste flytta till mindre
krävande ekosystem eller dö.

I oktober-

-når temperaturen på Afrikas
södra spets sin högsta nivå.

Och torrperioden drar ut på tiden.

Buffelhjordar letar efter vatten-

-omgivna av kvävande dammoln.

Det är bara svalt på natten.

På grund av den absoluta
avsaknaden av fukt-

-sjunker den kalla luften
i atmosfärens högsta lager rakt ner-

-och ger savannen en kort respit
i mörkret.

Vid den här tiden på natten
lider djuren inte av temperaturen-

-utan av rädslan
för att bli attackerade.

Bytesdjuren kan knappt se nu.
Men det kan jägarna.

Pärlhöns bryr sig inte om solen.

Dessutom använder de ljuset
för att hitta mat.

De ultravioletta strålarna
visar var säden finns i jorden.

När de träffas av ljus
från vissa punkter i spektrumet-

-lyser fröna från många växter
och träd på ett speciellt sätt.

Pärlhöns kan lätt skilja dem
från oätliga stenar.

Frön som har ätits och spridits på
marken av elefanter eller antiloper-

-har inte alltid smälts.

De är en bra näringskälla för de
som vet hur man hittar dem.

Arten har förökat sig genom
att gräva i jorden i många ekosystem.

Den är ett gott byte
för många jägare-

-men i dag har lejonen
en tung matsmältning.

De har proppat i sig zebra
och nu måste de vila.

Katter är sömniga och lata.

Och just nu är de inte farliga.

Lejon med mätt mage
kan ligga ner större delen av dagen-

-sovande eller slumrande.

Utan aktivitet alls,
för att inte slösa med resurser-

-eller svettas och förlora vätska
i onödan.

I de varmaste regionerna kan lejon
ligga så här 20 timmar om dagen.

Och deras byten kan slappna av.

Zebror är perfekt anpassade
till ett varmt liv.

På ett sätt som få andra djur.

Det här är Chapmans zebror.

Det är en underart som lever
i Afrikas varmaste regioner.

Det är därför det är
den minsta zebran.

Ett djurs storlek
påverkar förhållandet-

-mellan hudyta och kroppsvolym.

Det ökar hos små djur-

-så att de förlorar värme
bättre än stora.

Zebror är svarta djur
med vita ränder-

-i motsats till hur de ser ut.

Zebrafoster är först svarta.

De vita ränderna kommer senare
på grund av melaninhämning.

Det här var en gång ett stort
ämne bland naturforskare-

-men efter Alison
och Stephen Cobbs studier-

-har nästan alla tvivel skingrats.

Varför de svartvita ränderna?

Zebrans ränder syns inte
på långt håll.

På ett visst avstånd smälter
det svarta och vita ihop-

--så att de ser ut som oansenliga
grå djur-

-för att inte dra till sig
uppmärksamhet.

Men på nära håll
är de nåt helt annat.

Zebrornas märkliga ränder-

-har alltid väckt nyfikenhet
hos de som observerar dem.

De är inte bara naturlig slump
eller en estetisk utsmyckning.

De har flera funktioner-

-men den viktigaste
är värmereglering.

Zebrans svarta ränder
kan vara upp till 15 grader-

-varmare än de vita.

Det skapar luftströmmar på kroppen-

-som ger en svalkande effekt
som är ovärderlig.

Genom att destabilisera luften-

-avskräcker zebrans streckkod
hästflugor och tsetseflugor.

När de ljusa och mörka ränderna
når störst temperaturskillnad-

-kan zebrorna även resa håret
på de svarta ränderna.

Det gör att huden
lättare förlorar värme.

Utöver konvektionsströmmarna
och hur den kan resa pälsen-

-är zebrans svett ett skum
som dunstar snabbare än vätska.

Kombinationen gör att zebror kan leva
på denna helvetiska plats.

Några av världens mest
extrema värmeförhållanden-

-finns i Kalahariöknen
och Namiböknen i södra Afrika.

Det här är ett sydafrikanskt lejon.

På ett visst avstånd
kan den misstas för en hona-

-för den har nästan ingen man.

Men det är en stor hane
som väger över 200 kilo.

Han är vuxen,
men han är inte sjuk eller isolerad.

I det här området beror
manens längd och tjocklek-

-mer på temperatur-

-än av näring,
sociala faktorer eller genetik.

En lång man lockar till sig honor,
skrämmer rivaler-

-och är ett effektivt skydd
i slagsmål mellan hanar.

Men det har sitt pris.

Den håller värme.

Det är därför dessa lejon
knappt har nån man.

Och honorna verkar inte
ha nåt emot det.

De stöter inte bort hanarna.

Lejon jagar ibland afrikansk buffel,
särskilt deras ungar.

Det största hotet mot hjordarna-

-är bristen på vatten under torkan.

Då behöver lejonen bara följa
efter dem för att dra nytta av-

-köttet från de som dör
på ett naturligt sätt.

I de här varma regionerna-

-minskar även de mäktigaste
flodernas flöde så här års.

Det innebär att det finns
mindre plats för alla.

Många flodhästar tvingas bort
från de stora vattendragen-

-när grundvattennivån sjunker.

De blir mer aggressiva.

Bara de starkaste lyckas stanna kvar.

De andra måste ta risker
och hitta nånstans att bo.

Det måste finnas
i alla fall lite vatten.

Om torrperioden förlängs
kan de till och med dö i leran.

Krossade av tyngden
av sina enorma kroppar.

På grund av deras sfäriska form-

-är det svårt
att reglera temperaturen-

-och röra sig från en plats
till en annan.

Lejon ryter för att markera revir,
för att locka honor-

-eller för att varna andra djur
när de inte vill bli störda.

Till exempel när de går nånstans
för att dricka.

Lejon behöver inte dricka varje dag-

-för de kan få vätska
från köttet de äter.

De klarar sig fyra-fem dagar
utan vatten.

Men om de har tillgång till vatten-

-dricker de allt de orkar
mer än en gång per dygn-

-särskilt efter att de har ätit.

Eller om en hane är upphetsad
och uppvaktar sin partner.

När en hane markerar
sitt revir behöver han vätska.

Därför måste han först
dricka några liter vatten.

Lejon kan para sig
när som helst på året.

Att para sig under den varma
sommaren ger vissa fördelar-

-även om det kräver mer
fysisk ansträngning.

Honorna har ingen fast
kalender där de är fertila-

-som hos de flesta andra arter.

Alfahannar parar sig med honor-

-så fort de har uppfostrat
varje ny generation.

Ägglossning framkallas hos honorna
när parningen äger rum.

Hanen stannar hos varje hona
i en vecka-

-och parar sig 20 gånger om dagen.

Det är utmattande för båda.

Vid parning under de varmaste
tiderna, som nu, med torr vegetation-

-föds ungarna
när väderförhållandena har blivit-

-mycket bättre.

Flodhästar flyr från hettan genom
att leva under vatten när de kan.

Eller genom att åtminstone
hålla en del av kroppen våt.

Det är så de svalkar sig
utan att bli uttorkade.

Föga förvånande är de stora floderna,
de som även under de tuffaste åren-

-inte torkar ut helt, de som inhyser
de största flodhästpopulationerna.

Flodhästar parar sig
till och med under vattnet.

Det gör allt lättare, och han
slipper ramla av eller tröttna.

Den dominanta hanen i varje grupp
tvingar sina honor att para sig-

-genom att utnyttja sin storlek
och styrka.

De har inget val och underkastar sig.

Under de 15-20 minuter
som sexakten varar-

-låter hanen inte partnern-

-sticka upp huvudet ur vattnet
för att andas.

Då får han henne att gå
med på befruktning snabbare.

Djurvärlden som vi idealiserar
visar ibland sin värsta sida-

-i kvällar fulla av skönhet.

När solnedgången låter alla andas.

De här kameleontungarna
föddes för några timmar sen.

Deras mamma är inte långt borta.

Det är en sorts kameleont
som inte lägger ägg.

Utan ruvning är de inte beroende
av temperaturen.

De utvecklas inuti mamman
till det här tillståndet.

De här reptilerna förknippas ofta
med ökenområden-

-som Namaqua-kameleonten.

Kameleonter är krävande
när det gäller klimatet.

Arten har anpassat sig
till bergsområden-

-där temperaturen ofta sjunker
under tio grader på natten.

Ändå kan de hålla
ämnesomsättningen uppe och jaga.

Det behöver de inte lära sig.

Samma dag som de föds
äter de själva.

Om de hittar
en lämplig måltid, förstås.

En död buffel ligger på savannens
torra mark.

I en flodbädd
som har torkat ut helt.

En lejonflock har hittat den.
Det finns inget sår på huden.

Djuret kanske inte hittade vatten
att dricka i tid.

Eller så dog den av värmeslag.

Liket är inte stelt,
så det har dött nyligen.

Jägarna kanske var den på spåren
och följde efter och väntade.

Den här gången behövde
de inte döda sin middag.

Till och med lejon utsätts för stora
risker när de möter så starka byten.

En medlem i gruppen
kan bli svårt stångad-

-eller bryta ett ben eller revben.

För att inte tala om ansträngningen
att fälla en sån koloss.

Det här gratis köttet kan smaka
bättre än nåt de har ätit på länge.

Även om de måste respektera skiften
och hierarkin-

-finns det så att det räcker
till alla.

Tur räknas även i naturen.

Baobabträdet lever också
ett varmt liv.

Deras former är märkliga,
liksom deras proportioner.

Vissa är 25 meter höga
och 5-6 meter breda.

De har inga standardformer.

Det märkligaste med baobabträdet-

-är dess anpassning till en värld
av värme och ont om vatten.

För att överleva här tappar
den bladen under torrperioden-

-och förblir naken och vilande
i åtta månader varje år.

Det sover två tredjedelar
av sitt liv.

Det kallas också
"uppochnervända trädet"-

-för när grenarna
är kala ser de mer ut som rötter.

Namnet är också passande,
för förutom utseendet-

-är den del av ett baobabträd
som är under jord-

-större än delen ovan jord.

Dess rötter går djupare
än dess högsta grenar.

Det är därför fukten
i den torra jorden-

-aldrig verkar försvinna helt
för baobabträdet.

I gryningen värms luften upp igen.

Alla förbereder sig för en ny dag
med höga temperaturer.

Natten har varit en paus från hettan.

Men även i mörkret
har djuren lidit-

-för när de inte kan se
är de rädda för att bli attackerade.

Nu skingras skräcken lite
när ljuset återvänder.

Etosha Pan
är en ändlös slätt täckt av salt.

Med undantag för bladfotingar
och vissa mikroorganismer-

-kan inget liv anpassa sig till
att leva här i mer än några timmar.

Det är ett fientligt område,
kanske planetens mest extrema.

Utan vegetation, utan skugga-

-där den vita marken
reflekterar solens strålar.

Men det är också en plats
som rovdjur undviker.

Därför använder vissa djur slätten
som en tillfällig tillflyktsort.

Den här strutsen har
tillbringat natten här. I säkerhet.

Den svarta fjäderdräkten
filtrerar ultraviolett strålning-

-och det stora luftlagret
mellan fjädrarna och huden-

-fungerar som en värmesköld-

-för att hålla kroppstemperaturen
utan problem.

Dessutom gör vingarna
att den inte längre kan flyga-

-utan har istället blivit
två enorma fläktar.

Få varelser kan uthärda så mycket
i den här märkliga delen av planeten-

-som strutsarna.

Lejon kan närma sig pölens utkant
i jakt på jaktmöjligheter-

-men de håller sig i utkanten
av detta vita helvete.

Den här gruppen lever
i en torr och varm region-

-där det finns få byten.

Men deras revir är enormt.

Runt 400 kvadratkilometer.

Lejonens revir varierar mycket i yta-

-beroende på klimatet.

Längre norrut, i ekosystem med
ett överflöd av vegetation och byten-

-kan en flock på fem eller sex
honor med sina ungar-

-och en eller två hanar överleva
på bara åtta kvadratkilometer.

Här behöver de 50 gånger mer
utrymme för att överleva.

Det är ännu ett varmt liv
i ständig rörelse.

Lejon är de enda kattdjuren
som uppvisar socialt beteende.

Ungarna vill leka
även när det är varmt.

Deras instinkter och ungdomliga
karaktär vägleder dem.

På så sätt etablerar de banden
som kommer att förena dem för alltid.

För dem är det en viktig del
av deras inlärning.

Men leken kan ibland
trötta ut de vuxna-

-som är mycket större,
har större termisk tröghet-

-och lider mer av hettan.

Deras revir markeras
med gruppens doft-

-när varje flock rengör
och vässar sina klor.

Träet på de hårda,
torra trädstammarna-

-som har ätits av elefanter
är perfekt för den uppgiften.

Det tunna lagret keratin
som klorna består av fälls i lager.

På fötterna, mellan trampdynorna-

-har lejon körtlar som utsöndrar
dofter och genom vilka de svettas.

Så när de skrapar på träet
impregneras deras doft-

-så att alla vet vem som äger marken.

Flodhästarnas revir är flodsträckor.

De markeras
med den här snabba tekniken.

På grund av deras vattenvanor-

-har flodhästar inga problem
med värmen.

Så länge det finns gott om vatten.

Men deras enorma ryggar utsätts
för solstrålning 12 timmar om dagen.

För att skydda huden från solen
utsöndrar flodhästar rosa svett-

-som fungerar
som en stark ultraviolett solskärm.

Den rosa färgen syns tydligt
på unga flodhästars kroppar-

som tillbringar mycket tid på land.

På grund av deras korta längd-

-kan de inte stå på botten
som de vuxna-

-och nå vattenytan för att andas.

Men de vill inte vara långt
från de vuxna heller.

så de simmar eller går i land
till barnkammaren.

Flodhästar organiserar sig
för att ta hand om sina små-

-eftersom de har olika behov.

De vuxna kan inte
vara ur vattnet länge-

-och de små kan inte simma
så mycket.

Både hanar och honor
skyddar gruppen-

-även om mödrarnas uppmärksamhet
på sin unge-

-under dess första levnadsår
är absolut.

En buffelhjord kan inte gå mer
än tolv timmar-

-från en lämplig vattenkälla.

Varje djur måste dricka
i genomsnitt 20 liter per dag.

Mängden varierar enormt-

-beroende på vilket gräs de äter.

Om de, som nu, äter torrt gräs-

-som kräver större ansträngning
för att tugga och salivera-

-kan mängden vätska de behöver
tredubblas.

Ett annat problem
under torrperioden-

-är att vattennivån
i floden har sjunkit mycket.

Vattenbrynet är nu flera meter
under savannens marknivå.

Det är inget att skratta åt.
Risken att bryta ett ben är hög.

Törsten gör dem impulsiva
och när de står så här-

-ser de inte hur ojämn terrängen är.

När de når den nya flodbanken
måste de fylla på snabbt.

Annars kan trafikstockningen
ta timmar-

-och de måste fortsätta äta
så snart som möjligt.

Dessutom är de väldigt sårbara här.

De ser inte var farorna kommer ifrån
och flyktvägen är osäker.

En panikattack
skulle kräva fler offer-

-än en lejonflock.

En buffel kan suga i sig
upp till 25 liter i minuten.

Om de kan dela upp sig
i grupper om 50-

-kan en hjord på 1 000 bufflar
släcka törsten på bara en kvart.

Oavsett hur mycket damm
de har svalt för att ta sig hit.

Ett ensamt lejon...

...har svårt att jaga bufflar
och impalor.

Han kanske känner sig svag,
utan styrkan att jaga ett byte.

Han har gått till floden
för att dricka.

Men han vet att han måste
respektera flodhästarna.

Han kan ha gått i flera dagar
utan att äta.

Hans instinkt och erfarenhet
säger honom att här-

-vid vattenbrynet,
uppstår möjligheter.

Flodhästar är farliga djur.
De är stora och starka.

Bara stora flockar med erfarna
lejon kan försöka döda en flodhäst.

Och även då tar de risker.

En flodhäst kan lätt döda ett lejon.

De är väldigt territoriella
och aggressiva.

Och snabbare än de ser ut.

De kan också krossa en
krokodil utan ansträngning.

Flodhästar har inte många fiender.

Deras största hot
är kombinationen av volymen-

-av deras gigantiska kroppar
och hettan.

Det är svårt för dem att svalka sig.

Att sänka temperaturen
utanför vattnet-

-är upp till 20 gånger svårare
än när de är under vatten.

Om de har varit torra för länge
riskerar de värmeslag.

Till och med vid vattenbrynet.

Det verkar ha hänt
den här lilla flodhästen.

Han kanske var i solen för länge.

Han får solsting
nästan utan förvarning.

Plötsligt svimmar djuret
praktiskt taget.

Han behöver bara resa sig
och återvända till vattnet-

-men kalven är så yr
att han inte ens kan resa sig.

Och alla har märkt det.

För lejonet kan det här
rädda hans liv.

Men han kan också bli skadad.

Han kan inte fortsätta utan att äta,
så han bestämmer sig för att försöka.

Kalven kan inte försvara sig.

Lejonet försöker ta honom
från mamman och gruppen-

-men han misslyckas till en början.

Mamman försöker få sin son
på fötter och följa efter henne-

-men han är praktiskt taget
medvetslös.

Mitt i all förvirring
slår lejonet till igen.

Ungen är allvarligt skadad
och han förlorar mycket blod.

Han kan inte koordinera benen
för att nå vattnet-

-bara några meter bort,
där räddningen väntar.

Lejonet väntar spänt.

Hettan är hård
på flodhästarnas ballonglika kroppar-

-och de måste blötläggas igen.

Lufttemperaturen är över 45 grader.

Vid lunchtid bränner solens
strålar huden skoningslöst.

Så fort de vuxna flyttar på sig
i jakt på lindring i vattnet-

-försöker lejonet nå sitt byte igen.

Bakom honom gör flodbankens
branta sluttning-

-att han känner sig säker på att han
kan undkomma flodhästarnas attack.

Men modern överger inte sin kalv.
Hon är starkare än lejonet.

Och hon är en mor!

Lejonets rike,
världens mest symboliska art-

-har krympt drastiskt.

De har försvunnit från 90 procent
av sitt ursprungliga revir.

Av en befolkning på över en halv
miljon finns det bara 20 000 kvar.

Lejon är starka och tåliga,
och som allt i naturen-

-kan de återfå sin forntida glans
och domäner.

Även på de torraste savannarna.
Vi måste bara låta dem göra det.

Översättning: Fredrik Hebrand
Iyuno