All language subtitles for Merlin.And.The.Book.Of.Beasts.2009.720p.BluRay.x264-aAF

�vers�ttning: Mattias R. Andersson
www.broadcasttext.com.

Metamorfos. Metamorfos. Metamorfos.

Metamorfos. Metamorfos. Metamorfos.

Det h�r �r Arkadierns tids�lder.

H�r �r Merlin,
i detta f�rtrollade land.

Att det s�gs att det bor en vilde
i skogen �r inte mycket till bevis.

Det �r sv�rt att tro p�.
Merlin �r d�d, precis som det s�gs.

- Ha f�rtr�stan, Tristan.
- Jag tror ocks� att han �r d�d.

- H�r �r han knappast.
- Merlin �r inte en vanlig d�dlig.

Reglerna som styr liv och d�d
g�ller inte honom.

- Det �r bara humbug, Galahad.
- Du f�ddes i en annan tids�lder.

P� min tid gick trolldom och strid
hand i hand.

Ja, det var en annan tid, f�re
murarna och detta pl�tsliga m�rker.

- Tror du inte p� magi, Tristan?
- Jag tror p� det jag kan se.

Jag ser bara d�rskap,
och vi �r dess d�rar.

Vem skulle leva h�r?

N�n som inte vill bli hittad.

H�ll �gonen �ppna. N�r vi tr�ffar
Merlin kommer ni att tro p� magi.

Var beredda.

Skogen f�r�ndras.

- Det h�r �r onaturligt.
- Det �r magi, pojk.

- Galahad!
- Jag �r sir Galahad!

Den siste riddaren av
det runda bordet. Ge dig till k�nna!

- Du har blivit varnad.
- Sv�rd!

- Vad st�r det?
- "Stanna h�r eller d�."

- Det �r tomt.
- Som hotet p� skylten.

- D� g�r vi vidare.
- Det �r en f�lla!

Vem v�gar betr�da denna heliga plats?

Se in i dess �gon. Se in i dess �gon,
och l�t dem se dina.

Du �r i mitt grepp,
som ormen i min hand.

Var inte blyg.
L�t oss bekanta oss n�rmare.

Jag har dig!

Du undvek min besv�rjelse
och besegrade min heliga riddare.

Jag b�rjar visst bli ringrostig.

Jag m�ste tyv�rr meddela dig-

- att din enda bel�ning f�r detta
�r en s�ker d�d.

Det har jag lovat skogen.

Och nu...

De skickar en flicka. Iv�g med dig,
innan jag �ngrar min skonsamhet.

Jag kommer med sir Galahad och
v�ra riddare f�r att be dig om r�d.

Du och de d�r skurkarna? Om�jligt!

Vi hoppades att du kunde v�gleda oss,
som du v�gledde kung Arthur.

Arthur �r borta.
Britannien har fallit.

Och de skickar
en s�ngf�gel efter mig.

S�g mig, kan du sjunga en s�ng,
min s�ngf�gel?

Dansa lite f�r mig.
Underh�ll en gammal man i skogen.

- Jag v�ntade mig en �ldre man.
- Jag v�ntade mig inte dig alls.

Ju mindre jag vill ha,
desto mindre beh�ver jag.

Jag blir yngre f�r varje dag som g�r.

S�dan �r magins kraft.
Jag �ldras bakl�nges.

Vilket ger er b�de ungdomens
och erfarenhetens f�rdelar.

�r ungdom en f�rdel? En dag
blir jag v�l lika ung och dum som du.

Dessv�rre har jag tid �ver,
s� jag fr�gar dig: Vad g�r du h�r?

- Runda bordets riddare �teruppst�r.
- Jas�? I form av dig?

I form av skojare och f�redettingar?
Galahad �r en relik, precis som jag.

Lika o�nskad och oanv�ndbar
som magi. Vad tror du jag g�r h�r?

Ett magiskt hot f�r oss hit, och
vi beh�ver magi f�r att hitta det.

Landet kontrolleras av en m�rk
trollkarl som kallar sig Arkadiern.

Han har i Camelot
�teruppv�ckt en perverterad version-

- av det gamla kungariket, och
terroriserar d�rifr�n hela landet.

- Vad �r han ute efter?
- Vi vet inte.

Men han j�mnar varenda stad och by
med marken i jakt p� det.

I s� fall kan jag inte g�ra n�t.
Jag kan bara avl�gsna er fr�n skogen.

N�t jag g�r med alla inkr�ktare.
Med detta pulver g�r det sm�rtfritt.

Jag ber inte f�r mitt liv,
utan f�r de st�der och inv�nare-

- som Arkadiern har �delagt
med sin arm� av f�rtrollade odjur.

Odjur? Vad f�r slags odjur?

Legendariska och bortgl�mda varelser,
som nu �ter v�ckts till liv.

P� n�t s�tt
kontrollerar han dem som ett vapen.

N�n m�ste �terst�lla ordningen!

Och det ska du g�ra?
Du och vilken arm�?

Jag �r Avlynn Pendragon, dotter till
kung Arthur och drottning Guinevere.

L�gnare!

- Du b�r m�rket.
- G�r vad du vill med mig...

- ...men r�dda v�rlden fr�n Arkadiern.
- Det kan jag inte g�ra.

Var det fel av mig att tro p� Merlin,
som en g�ng skapade harmoni?

Det var fel av dig att tro
att s�na krafter till�ts fortleva.

Jag trodde detsamma.

D� ger jag dig en andra chans.

Hj�lp mig att undvika
min fars misstag. Tiden �r inne!

Det �r f�r sent f�r andra chanser.

Iv�g med dig, barn,
och kom aldrig �ter.

Jag s�ger att du �r d�d-

- s� att de andra
slipper bli lika besvikna p� dig.

Det �r hennes sv�rd.
Hon skulle aldrig l�mna oss.

- Det var ett fruktansv�rt slag.
- Vi m�ste hitta henne. Avlynn!

Prinsessan Avlynn!

T�nk dig f�r n�sta g�ng, Lysanor.
Du h�ll p� att bli v�r d�d.

Sk�nt att du �verlevde
detta magiska angrepp.

Det var en gammal, bortgl�md f�lla.

Galahad...
Den Merlin du en g�ng k�nde �r d�d.

Hans magi kan inte hj�lpa oss.

- Nu n�r v�rt behov �r som st�rst.
- Jag visste att det h�r var d�rskap.

Trollkarlar g�r en alltid besviken,
Lysanor.

Jag trodde att det h�r
var v�gen vi skulle vandra.

Det trodde du med.

Men vad g�r vi nu,
n�r Merlin �r borta?

Vi �r riddarna kring runda bordet.

Vi forts�tter �nd�.

Vi rider mot Camelot
f�r att �terta det runda bordet.

Vaktposter, hitta det jag s�ker.

- Arkadiern m�ste ha en svaghet.
- Han har bara inte visat den �nnu.

Magi m�ste bek�mpas med magi,
Tristan. Det borde �ven du tro p�.

Sitt av och omringa.

- Vad vill du med oss?
- Tj�nar du Arkadiern?

L�t oss passera. Annars
utg�r vi ifr�n att du vill oss ont.

I s� fall sl�ss vi mer �n g�rna.

Vart f�r du mig?

F�rbannad...

Du som �r dum nog att utmana mig -
f�rbered dig f�r helvetet!

D�, din styggelse!

- Merlin!
- Merlin...

- Jag �r den ni s�ker.
- Jag visste att du skulle komma, v�n.

- Det �r du.
- Tristan, nu m�ste du v�l �nd� tro p� det?

- Varf�r �ndrade du dig?
- Det kanske finns gott i v�rlden �n.

D� v�lkomnar jag dig.

Jag ser att nyheten om ditt fr�nf�lle
var starkt �verdriven.

Det f�r tiden utvisa.

Det h�r �r min son, Lysanor.

En k�mpe... i blivande.

Min far har ofta ber�ttat om
hur du ledde forna tiders riddare.

Ledde? Din fars minne �r inte som
det en g�ng var. Jag kan ber�tta...

Det h�r �r Tristan, son till Tristan
och Isolde. Tapprast av oss alla.

Din far... var en tapper
och skicklig riddare.

- Du ser ut som din mor.
- Jag hoppas kunna hedra dem.

- Ja, l�t oss hoppas det.
- Och s� Avlynn Pendragon.

Ja, henne d�dade jag n�stan.

V�gen �r l�ng och m�rk, och du
ger mig riddares barn, Galahad.

Det �r allt som finns kvar, Merlin.
Medan du sov brann v�rlden.

Jag har skyddat Avlynn,
som en del av v�r familj-

- sen Arthur gav mig henne.
Uppfostrat henne som min egen.

- Och jag r�ddade Tristan...
- Sluta tjuvlyssna!

...eftersom han var en riddare utan
rike. Avlynn har varit v�rt hopp.

F�rst i denna sv�ra tid
v�gar jag l�ta henne tr�da fram-

-f�r att �terta det som �r hennes.

Hon �r inte redo.

Det �r d�rf�r du �r h�r.

Avlynn!

Tack, Avlynn, f�r att du
fick ut mig i v�rlden igen.

Jag hoppas att Pendragons blod
flyter tjockt i dina �dror.

Avlynn...

Jag vill att du b�r den h�r.
Den ger tur.

Den var min fars,
och han fick den av din far.

Jag tror inte p� tur, utan p� �det.

- Det du s�ker �r inte menat.
- Vad s�ker jag?

Kan du ens s�ga det h�gt,
efter alla dessa �r?

Vad �r du s� r�dd f�r, Avlynn?

Att bry dig om n�n?
Eller att bry dig om mig?

R�dd?

Tror du att du k�nner mig?

Din arroganta... R�r du mig igen
blir du av med handen!

Uppfattat.

- Hon b�rjar gilla dig, tycks det.
- Tyv�rr gillar jag utmaningar.

Den h�r utmaningen �r som att
banka skallen mot en stenv�gg.

- Jag har en v�ldigt tjock skalle.
- D�r �r vi eniga.

Det �r en draksoldat.

B�de m�nniska och odjur.

Det var l�nge sen vi stred ihop-

- men ett s�nt h�r m�rker har jag inte
bevittnat p� en tids�lder.

- Hur styr Arkadiern dessa varelser?
- Alla dessa fr�gor...

Han m�ste ha sl�ppt l�s
bokens hemligheter.

- Boken?
- Dj�vulens hantverk.

Vi m�ste ge oss iv�g.

- Var �r hon?
- Om jag k�nner Avlynn...

Ska vi s�tta fart?
Skogen b�rjar k�nnas kvav.

Var hittade du den?

Bortom v�gen mot Astolat.
De n�rmar sig.

Vem kan ha besegrat min magiska best?
Bara en gudomlig ande eller...

...Merlin.

Skicka ut mer trupper i omr�det.

Dra �t snaran
innan de hittar vad de s�ker.

�ver 50 km. Inte illa p� en dag.

Vi m�ste f�rdas l�ngre �n s�.

Kan du f�ra oss till Camelot
p� magisk v�g, trollkarl?

Besv�rj inte en mask
om du inte t�nker d�da den.

Vad �r det f�r bok du talar om?

Det �r en ur�ldrig text
som kallas f�r "Bestarnas bok".

Det �r ett bestiarium, skrivet p�
skinnet fr�n v�rldens sista drake.

Jag fick den av min m�stare, Blaise.

Han var en av de ursprungliga
trollkarlarna. F�r �rhundraden sen-

- gav sig en arm� unga krigare,
precis som ni, ut i strid-

- f�r att f�nga in de v�rsta odjuren
som pl�gade landet.

- Man f�ngade monstren i boken.
- Du verkar bekant med verket.

Hur kan Arkadiern
ha boken i sin besittning?

Den stals fr�n mig f�r l�nge sen
av Morgan le Fey.

Den h�xan.

Slaget vid Camlann...
Jag hj�lpte Arthur till Avalon.

- Avalon?
- F�r att l�ka sina s�r.

Men han �terv�nde inte.

Det var sista g�ngen jag s�g boken.

- D� m�ste vi ta tillbaka den.
- Alltid s� br�ttom, Galahad.

D�dliga kan inte vidr�ra boken.

Den kan f�nga era sj�lar.

Arkadiern
har lyckats sl�ppa l�s odjuren.

- Vi m�ste f�rst�ra detta vapen.
- Hur g�r vi det, Merlin?

Jag f�rs�kte f�rst�ra den
p� alla vis.

S�... Vi �r allts� p� jakt efter
ett vapen best�ende av svart magi-

- som �r s� kraftfullt att vi inte vet
vad vi ska g�ra med det.

- Det blir n�t att ber�tta om.
- Och om ni d�r...

...blir ni legender.

- Vad var det?
- Vad?

God natt.

- Hur kan han sova nu?
- Vi ligger i krig, Lysanor.

Vi sover n�r vi kan.

Jag tar f�rsta vakten.

Vad s�g du, Merlin?

Framtiden.
D�dad tre g�nger. Tre g�nger.

- M�r han bra?
- Det vore bra att kunna se framtiden.

Framtiden �r sk�r. Minsta h�ndelse
kan f�r�ndra all framtid.

Om jag s�ger att vi �r chansl�sa,
f�rlamas ni av fruktan.

Om jag s�ger att vi vinner l�tt
kan er f�f�nga bli ert fall.

Jag vill bara ge er hopp-

- men ibland, n�r man inte vet
vad man �r kapabel till-

- klarar man
de mest fantastiska saker.

- Du talar om tro.
- Ja.

En persons tro
�r det m�ktigaste vapnet.

Ibland �r det
det enda som h�ller en samman.

S� att man inte slits i bitar.

Jag �r er avl�sning, ers h�ghet.

Jag �r inte drottning �nnu, Lysanor.

- B�st att inte s�ga s�nt h�gt.
- Sj�lvfallet.

Sov gott. Jag ska vaka �ver...

Lysanor?

Lysanor!

Lysanor!

Jag vill inte skada dig.

- Vad h�nde?
- Jag vet inte!

- Lysanor! - Vad gjorde du med honom?
- Ingenting!

- Han �r besatt.
- Nej, han �r infekterad.

- Belladonna�rt, m�h�nda.
- R�dda honom!

Undan!

- Du d�dar honom.
- Speciella �rter.

- De borde ta hand om giftet.
- Borde?

- Tack, Merlin.
- H�r du mig, min son?

Tja, det d�r var en unik upplevelse.

Det var roligt. Tills du f�rs�kte
d�da oss med dina huggt�nder.

Arkadierns magi sprider sig.

Boken anv�nder sina krafter f�r
att forma v�rlden efter eget tycke.

Naturen sj�lv v�nder sig emot oss.

L�t oss inte vila! Vi rider mot
Camelot och tar tillbaka boken.

Avlynn... Tack.

Men var f�rsiktig. Du �r f�r viktig
f�r att riskera livet f�r min skull.

Lysanor... Du har helt r�tt.

- Sitt upp!
- �n finns det hopp.

Jag tvivlar p� det. Det g�r hon med.

- Camelot.
- Nej.

Det �r en styggelse,
och vi ska tillbaka det.

Murarna �r h�ga och Arkadierns
legoknektar f�rsvarar borgen.

- Och s� har han bokens svarta magi.
- Hur ska vi storma slottet...

- ...n�r vi �r fem mot hundratals?
- Det ska vi inte.

I Camelot, om jag minns r�tt,
fascinerades du av...

Tunnlar.
L�nga, djupa tunnlar. Kom!

Jag �r igenom!

De �r kvar.

Underjordiska ting
har en f�rm�ga att �verleva.

Det ser mysigt ut.

- Efter dig, Galahad.
- Nej, efter dig, Merlin.

De gr�vdes f�r att f� ut kvinnor
och barn under en bel�gring.

- Den leder till vattnet.
- Det �r flera mil till vattnet.

Fel h�ll. F�rl�t.

Ibland finns vattnet d�r utan att
man ser det. Inget �r som det verkar.

Ett vanligt skojarknep.

- Jag h�mtar boken.
- Vad g�r vi?

- Vakta tunneln, v�nta p� mig.
- Vi �r riddare, inte tunnelr�ttor.

- Vi sl�ss sida vid sida.
- Nej, det �r f�r farligt.

Boken �r f�r m�ktig. Lova mig det.

- Vad g�r vi om du inte �terv�nder?
- Fly!

Och se upp f�r odjuren bakom er.

- Tristan, h�ll vakt dit�t.
- Lysanor och Avlynn, t�ck passagen.

- Ett odjur stoppar inte oss.
- Vi h�ller tunnlarna.

Var f�rsiktig. Vi beh�ver
en drottning n�r Camelot �r v�rt.

Allt �r f�rlorat.

�r den som du minns den?

Nej, inte helt och h�llet.

K�nner jag dig, svartkonstn�r?

- Jag k�nner dig, Merlin.
- Det g�r alla.

Det st�ller mig i underl�ge.

Camelot var en fredad plats,
en fristad.

Du har vanhelgat det.

Min far sa att du var sentimental.
Och du missade ambrosiacirkeln.

En ambrosiacirkel...

Den som korsar den
f�rlorar sin kraft.

Jag vet. Men bara f�r en kort stund,
och nu har jag din dyrbara bok.

Jas�? Menar du den h�r?

Vilket trevligt litet knep, Arkadier.
Vem l�rde dig det?

Det var n�t du l�rde min far.

- "Inget �r som det verkar."
- Jas�, du vet vem din far var?

- Det �r imponerande i sig.
- Du k�nde honom v�l.

- Han hette Arthur Pendragon.
- Mordred.

Ja, son till Morgan le Fey
och din �lskade kung!

Jag s�g dig d� i slaget vid Camlann,
medan Arthur dog i mina armar!

Jag �verlevde!

Pendragons blod flyter i mina �dror.

Min far erk�nde det aldrig.
Han f�rsk�t mig p� din inr�dan!

Jag d�dade honom,
Camelot �r mitt, och du ska f� lida!

- Du kommer inte att lyckas.
- Jas�, inte? Du �r min f�nge...

...och dina v�nner ska snart d�.

Javisst, du har dina v�nner med dig.
Jag har ocks� v�nner.

En ond plats.

- Inget sp�r efter honom.
- D� v�ntar vi.

Litar du p� Merlin? Det �r n�t med
den d�r boken som bekymrar mig.

Om den �r s� m�rk och m�ktig
kanske den v�nder Merlin emot oss.

Vi m�ste alla m�ta oss sj�lva.

- Han kommer att leda oss r�tt.
- Han �vergav v�rlden.

- G�mde sig. �r han stark nog?
- Ha lite tilltro, Lysanor.

N�r Merlin fick veta att Arthur hade
en tronarvinge fick han sin tro �ter.

Ibland �r tron allt vi har,
och ibland �r tron en f�ruts�ttning.

N�t �r i g�rningen.

- Vilket h�ll?
- Sp�ken.

Vad var det?

- Lysanor, har n�n passerat?
- Nej, men n�t �r i g�rningen.

�r vi omringade?

Avlynn!

Det kunde ha sett annorlunda ut.

Du skulle ha omfamnat bokens krafter.
Nu �r du i st�llet en del av den.

Genom att rita av dig f�ngar jag din
vilja och din sj�l p� den h�r sidan.

Boken tillh�r dig inte. L�gg den
ifr�n dig innan du orsakar mer skada.

Boken v�ljer sj�lv sin m�stare.

Mordred... Du �r inte bokens m�stare,
utan dess slav.

Den f�rvrider din sj�l.

Det slutar bara med f�r�delse!

Det �r helt och h�llet min avsikt.

- Du kan inte f�nga min sj�l!
- Det �r precis det jag g�r.

Om det �r det du �r ute efter,
s� kan du gl�mma det!

Hur k�nns det att Arthur inte v�gade
avsl�ja att han hade en dotter?

Jag... Jag vet inte vad du pratar om.

Avlynn Pendragon, min blodsfr�nde.

Jag visste
att du skulle vaka �ver henne.

Varf�r? Varf�r hon, och inte jag?

Du har nog st�llt dig sj�lv
den fr�gan, Mordred-

-och svaret har gjort dig galen.

Du duger inte till att bli kung.

Men du v�grar att acceptera det,
och f�rs�ker �nd�!

Du var ett sjukt barn.
Vi borde ha gjort oss av med dig!

Nog! Avlynn ska ge mig ett barn,
och ett nytt led av Pendragon.

Du f�r henne aldrig. Aldrig.

Jag har henne redan.

- Vad var det, Galahad?
- Orm, skugga, dj�vulen sj�lv.

- En kvinna?
- Gorgonerna.

Gorgonerna - Moira, Minerva
och deras drottning, Medusa.

Jag trodde att de hade ormar till h�r
och f�rstenande blickar.

Bara n�r de �r arga.
Och du trodde v�l inte p� magi?

- Jag tror att vi m�ste strida.
- Sl�pp henne!

- Styggelse!
- Lysanor, gick det bra?

F�lj efter henne!

- Vad skrattar du �t?
- Odjuren som nu h�mtar Avlynn...

...som du skulle skydda,
hj�lpte du att f�nga i denna bok.

- Gorgonerna.
- Ditt eget verk blir ditt fall.

Var �r sv�rdet? Sv�rdet i sj�n!

Du hittar det aldrig.
Jag g�mde det, f�rst�r du.

- G�mde du sv�rdet?
- Nej, sj�n.

Avlynn!

Bara tv� �terv�nder.
Du �r sannerligen av mitt blod.

Det var inte s� h�r
jag ville tr�ffas.

Demoner, nej! Hans sj�l m�ste
vara intakt f�r att f�ngas i boken.

Du vinner aldrig, Arkadier!

Medusa, Minerva -
tillbaka till boken ni kom ifr�n!

Assudum averendum.
Assudum averendum!

�det ger sig redan till k�nna.
S�rskilt i form av dig.

Arkadier, h�r!

Du kan gl�mma din plan, Mordred!

Om jag inte f�r dig,
ska ingen f� dig!

Boken!

Spring f�r livet, era d�rar!

- Merlin!
- Riddare!

Nej!

- Merlin!
- Legoknektarna �r snart h�r.

- Han kan inte d�!
- Mordred, Morgan le Feys onde son...

- ...har den makten.
- Vi m�ste iv�g!

Jag kan inte f�rlora en till.

Merlin �r d�d,
men vi har boken, och vi m�ste g� nu.

- Jag l�mnar honom inte.
- Det beh�ver du inte.

- Vi l�mnar ingen efter oss.
- Tack.

Till tunnlarna!

Tristan och jag tar hand om dem.
Skynda er!

Lysanor, Galahad - spring!

- Avlynn, det ordnar sig.
- Vad ordnar sig, Lysanor?

Merlin �r d�d, och det �r v�rt fel.

Utan honom kan vi inte
f�rst�ra boken. V�rlden �r f�rlorad.

Merlin k�nde till riskerna.
Det gjorde vi alla.

Vi kan inte stanna h�r, prinsessan.

- De n�rmar sig.
- Lysanor kommer aldrig att klara det.

- Jag b�r honom �nda till Avalon.
- Det l�ter som en plan.

Riddare, fienden n�rmar sig.

V�nta! Min far f�rdes till Avalon
efter striden f�r att bli helad.

Det s�gs
att Avalons vatten str�mmar �ven h�r.

- Britanniens font�n.
- Det �r en s�gen.

- Tror du inte p� lite magi?
- Merlin sa att det finns vatten h�r.

Vatten!

N�v�l, d� g�r vi!

Det h�r var inte f�rutsp�tt, gamling.

Men du har r�tt i att min makt
�ver boken str�cker sig l�ngt.

Vi klarade det! Jag ser vatten!

Den h�r v�gen!

Varf�r �r floden inte med p� kartan?

Den �r f�rtrollad.
Dold f�r m�nniskan.

- Den �r vacker.
- B�rjar du tro p� magi, Tristan?

Jag tror p� det jag kan se, och
jag fruktar att vi f�r se mycket mer.

Jag hoppas att du ser en font�n
snart. Merlin blir d� inte l�ttare.

Hur magisk floden �n �r.

Britanniens font�n.

Ungdomliga f�rhoppningar.

L�t mig hj�lpa dig.

- Den tyste vaktposten.
- Font�nens v�ktare.

Enligt legenden placerades
dessa vidunder vid jordens underverk-

-f�r att vakta dem i all evighet.

Det �r n�t bekant med platsen.

En font�n.

Den �r torr.

- Vad g�r vi utan det helande vattnet?
- Det finns inget vi kan g�ra.

Vi kanske borde g� vidare.
Vi har ju boken.

G� utan mig.

- Jag stannar ocks�.
- Merlins d�d ska inte splittra oss.

- Han �r redan f�rlorad.
- Nej, det �r han inte.

Den h�r platsen... Jag har varit
h�r f�rut. Den finns i mitt blod.

Jag kan h�ra font�nen.
Jag har h�rt den hela tiden.

Det m�ste finnas ett s�tt.

- Din sl�kts m�rke.
- Tristan, din kniv.

- L�t Pendragons blod hj�lpa oss.
- Blodseden.

Jag vet inte om du kan h�ra mig,
men vi beh�ver dig, Merlin.

Landet beh�ver dig. Jag beh�ver dig.

Jag klarar det inte utan dig.

Sn�lla, k�mpa!

Assudum averendum.

Assudum averendum!
Assudum averendum!

- Vid Isoldes ljus - han lever!
- V�lkommen tillbaka, gamle v�n.

- Trevligt att se dig igen.
- Vi trodde att du var d�d.

Det var jag ocks�.
Men nu �r jag tillbaka.

Det �r andra g�ngen du g�r s� h�r.
Den f�rsta g�ngen var p� �dets dag.

- Och vi vet ju hur det slutade.
- Jag har sett mig d� tre g�nger.

Jag vill inte d� en tredje g�ng.
Tv� g�nger r�cker.

D� d� inte igen.

- Var �r jag?
- Britanniens font�n.

- Vems id� var det?
- Avlynns.

Det var en bra id�.

Vi har Bestarnas bok, och
din magi beh�vs f�r att f�rst�ra den.

Min magi? S� snabbt det v�nder.

V�rt s�kande �r �ver. Var �r boken?

Gl�m det jag sa, jag hatar magi!

- De �r nog arga f�r sin syster.
- Riddare, vi strider blinda.

Vi r�r oss som en enhet.

St�t! Hugg! St�t!

Min arm!

Merlin, min arm!

Lyssnar du aldrig? Blunda
n�r du sl�ss mot en gorgon!

- Vad har vi f�r plan?
- H�ll sv�rdet h�gt!

Hj�lp g�rna till!

Det gjorde nog ont.

- Den som �nd� vore d�d.
- Hon verkade vara r�dd f�r mig.

- Nej d�, men du ledde oss v�l.
- Jag hade en bra l�rare.

- Du kallade Arkadiern f�r Mordred.
- Ja, f�r det �r sant, f�rst�r ni.

- Har du h�rt det namnet, Avlynn?
- Nej.

Galahad!

Det �r b�st
att du s�tter dig, Avlynn.

Arkadiern �r din bror, Avlynn.

- Eller din halvbror, snarare.
- Har jag en bror?

Avlad av din far i en svag stund.

Alla d�dliga m�n
har sina svaga stunder.

Han blev lurad
av h�xan Morgan le Fey.

Det m�ste vara d�rf�r
Arkadiern �r s� m�ktig.

- Jag har en bror.
- En halvbror. P� h�xans sida.

Han vill f�nga dig levande
och skickar sina odjur efter dig.

- Varf�r?
- Han vill att du b�r hans barn.

- En renblodig Pendragon.
- Det kommer aldrig att ske!

Vi samlar en ny arm�, stormar slottet
och f�rg�r denna oheliga skrift!

Har du inte h�rt p�?
Boken g�r ju inte att f�rst�ra.

Den d�r blicken har jag sett f�rut.
Precis innan v�r kung f�ll.

- Det kanske finns ett s�tt.
- Hur?

- Det kr�vs ett m�ktigt vapen.
- Vi har sett vad boken kan g�ra.

Vad skulle kunna vara m�ktigare?

- Det finns ett vapen...
- Vi m�ste ha det!

- �r du redo och orubblig?
- Ja!

Det kan inneb�ra en s�ker d�d.

F�r en av oss, eller f�r dig.

Valet �r ditt. Vi kan dra oss
tillbaka och f�rs�ka g�mma boken.

Men den h�r typen av artefakter
har en tendens att bli upphittade.

Eller s� f�rs�ker vi f�rg�ra boken...

...med ett �nnu m�ktigare vapen.

- Legenden �r sann.
- Det �r en sl�ktklenod.

Excalibur finns verkligen.
Merlin anv�nde det sist.

Jag g�mde det i �dets sj�.
D�r v�ntar det p� sin r�tta �gare.

Med Excalibur i riddarprinsessans
hand kan ingen stoppa oss.

Men att f� tag p� det... kan visa sig
bli en sorgsam historia.

Valet �r ditt.

Lidande, pina eller d�d...

Landet h�rjas av krig
och v�rt folk d�r.

Jag har inget val alls.
Vi beger oss till �dets sj�-

- d�r vi omfamnar v�r framtid,
hur den �n ser ut.

Det finns inget vatten.

Fr�ga dig sj�lv:
Har k�llan varit torr hela tiden?

Vi n�rmar oss.
Floden slutar och sanden tar vid.

Vart ska vi, Merlin? Varf�r har vi
f�rdats s� l�ngt fr�n vattnet?

�nd� kan vi h�ra det i n�rheten.

- En passande plats f�r �dets sj�.
- Ur sten kommer inget vatten.

Nej, det st�mmer...

...men en trollkarl
kan d�lja det som �r v�tt i sand!

�dets sj�.
Precis d�r jag l�mnade den.

- Vad ska jag g�ra?
- H�mta Excalibur. Framh�rda.

- Hur?
- Du sa att du var redo.

D� borde du veta det.

- F�lj i din fars fotsp�r, Avlynn.
- Jag f�ljer med henne.

Det �r Avlynns uppgift att m�ta
det som finns i sj�n.

Jag klarar mig.

- G�r hon det, Merlin?
- St�ndigt dessa fr�gor.

Hon �r mer �n redo.

Vem vill ha b�nor?

Excalibur!

- �r det meningen att vi ska sl�ss?
- Smart tjej. Men det �r jag med.

- Du k�mpar v�l.
- Jag �r era svagheter, ers h�ghet.

Sannerligen.

- F�rl�t, men sl�ss vi till d�den?
- Ja, prinsessan. Till v�r d�d!

Jag sl�ss mot mig sj�lv!

Kom h�r.

Kom h�r, sa jag.

Jag t�nker inte sl�ss mot dig.

Flyg, flyg, flyg!

Flyg! Flyg!

Dina dr�mmar v�ckte dig.
Vad bekymrar dig?

Att spionera p� en sovande man
�r en ot�ck egenskap.

I s�mnen avsl�jar draken v�rt �de
och visar f�r mig...

...att den tv� g�nger avlidne
�ter ska d�-

- och att tr�tronens arvinge ska
betrakta v�rlden med �gon av sten.

Tja, ingen kan leva f�r evigt.
Kanske du, d�.

Jag �r imponerad �ver
att vi har klarat oss s� h�r l�ngt.

Du har gjort ett bra jobb, Galahad.

Lysanor
�r en stark och modig riddare-

- och Avlynn... Det kan inte ha varit
l�tt att ta hand om en flicka.

H�lla m�rket hemligt.

N�r kungariket f�ll
tog jag med dem norrut, in i skogen.

En liten g�rd, f� grannar.

Tid var allt jag beh�vde.

Vi uppfostrade Avlynn som en riddare,
l�rde henne sl�ss med sv�rd-

-och att vara m�ttfull.

Vi f�rs�kte sm�lta in
och vara som en normal familj.

Men ni fick v�l d�da lite folk?
F�r att h�lla kungafamiljen hemlig.

Adelskap �r av f�ga nytta
n�r folket sv�lter-

-och slotten brinner.

Riddarna har varit borta f�r l�nge.

V�rlden har m�rknat i er fr�nvaro.

Det enda jag t�nkte p�
var att hedra Arthurs �nskningar.

"Skydda mitt barn."

- Vad var den andra �nskningen?
- "Lita inte p� n�n annan."

Arthur var klok.

Men han hade en svaghet,
som nu �r v�r fruktansv�rda fiende.

Mitt namn �r Avlynn Pendragon.

Dotter till kung Arthur
och drottning Guinevere.

Jag vill ha mitt fars sv�rd,
Excalibur-

- f�r att f� ett slut
p� Arkadierns styre-

-och l�ta folkets vilja �ter r�da.

M� mina f�rf�ders andar v�gleda mig.

Var �r du, min unge riddarl�rling?

- Jag t�nkte p� dina f�r�ldrar.
- Mina f�r�ldrar?

Det har skrivits sk�na s�nger
och dikter om Tristan och Isolde.

Det l�r skrivas fler innan vi d�r.
Kanske om dig och prinsessan.

- Sk�mta inte. Hon m�rker mig knappt.
- Det �r f�r att hon gillar dig.

- Det driver mig till vansinne.
- Det �r f�r att du gillar henne.

Kommer de att skriva om s�nger om oss
n�r allt det h�r �r �ver?

Om n�n av oss �verlever kommer v�r
historia att leva vidare. Bra odds.

- Prinsessan!
- Excalibur!

- M� Camelots �ra vara f�r evigt!
- I oss alla.

Gick du h�rt �t dig sj�lv?

Huden l�ker, och sj�len �r stark.

Vi har boken och vi har Excalibur -
Arkadiern �r chansl�s.

Lysanor?

- Var �r de andra?
- Vilka andra? Dr�mde du igen?

- Dr�mde?
- Allt �r v�l.

Du �r i trygghet i Camelot.

Jag...

Din strid med den m�rke trollkarlen
p�verkar ditt minne. Allt �r v�l.

Du �r i trygghet.

Jag har inte...

Det var inget.

Dj�vul. Demon!

Broder.

Jag ville bara underl�tta f�r dig.

- Var �r vi?
- Camelot.

- Var �r Avlynn?
- Arkadiern har henne.

- Kan du frig�ra oss?
- Nej.

En ambrosiacirkel. V�ldigt kraftfull.

Jag hatar magi, men mest
hatar jag att inte ha den.

Det h�r b�dar inte gott.

- Titta inte - h�r kommer Medusa!
- Har du n�t ess i rock�rmen?

- Om vi �nd� kunde dricka hennes blod.
- Nej tack.

Det s�gs att man d� blir immun
mot hennes charm och magi.

- Jas�?
- Det s�gs s�. Jag har inte provat.

Du har r�tt. Det h�r b�dar inte gott.

Du f�ddes p� det h�r slottet.

Jag f�ddes i ett tr�sk.

Camelot �r mitt,
och h�r ska du tillbringa ditt liv.

Varf�r inte bara d�da mig, broder?

Nej. En f�rslavande besv�rjelse,
och sen... ja.

Det ska visst inte
g�ra s� v�ldigt ont.

Hur kan jag tj�na er, m�stare?

S� ska det l�ta,
min drottning Avlynn.

Hj�lp. Vad g�r hon?

- Hon tycks gilla dig.
- Sk�mta inte.

Hon �r nog inte den sk�mtsamma typen.

- F� henne att sluta.
- K�rlek g�r inte att stoppa.

Bortsett fr�n att hon �r ett mytiskt
odjur s� �r hon v�ldigt vacker.

L�t det ske, och bit henne om du kan.
Drick hennes liv.

�verdriv inte, Tristan.
�verdriv inte, sa jag.

- H�mta Avlynn!
- Gorgonblod!

Snart har jag sl�ppt l�s alla odjur
och skickat ut dem i v�rlden.

En ny, m�rk gryning, herre.

Inte medan det finns riddare
kvar i v�rlden, Arkadier!

Du �r sen till din egen underg�ng.
Du har v�l sett framtiden?

D�dad tre g�nger. �nd� �r du h�r.

Dr�mmar �r en sak,
verkligheten en annan.

Dina krafter �r f�rsvagade. Du och
dina hejdukar �r ingen match f�r oss.

Hejdukar? Jag �r sir Galahad, den
siste riddaren av det runda bordet.

Det h�r runda bordet?

Det runda bordet �r inte gjort av
sten. Det �r ett of�rst�rbart ideal.

Och din tid
p� Camelots tron �r f�rbi.

Jas�?

- De f�r d�da mig f�rst.
- Din m�rka magi lurar oss inte.

- Vi vet att det �r en falsk kopia.
- Nej, det �r hon.

- Vi l�ter oss inte luras l�ngre.
- Nej, det �r verkligen Avlynn.

Det �r som jag har f�rutsp�tt.
Min profetia �r n�san fullbordad.

- Hon �r besatt.
- D� blir det inte l�ttare.

Avlynn, du m�ste minnas!

- Jag har sparat en sida till dig.
- Ditt sj�lvf�rtroende �r obefogat.

Excalibur, utmaningarna... Galahad
uppfostrade dig till drottning.

Tack f�r nyheterna, budb�rare.
H�r kommer en annan nyhet:

Du kommer att vara d�d
innan dagen �r slut.

Obefogat? Jag har boken-

- prinsessan och sv�rdet, och du
�r bunden av ambrosiacirkeln.

- Du �r helt maktl�s.
- Ja, ambrosiacirkeln...

...�r en kraftfull besv�rjelse.

Den som korsar den f�rlorar sin magi.

Och det gjorde du.

Avlynn, var sn�ll och minns!

- Lysanor!
- V�lkommen tillbaka.

Men min stav korsade aldrig cirkeln.

�h, nej!

- Galahad, nej!
- Titta inte p� henne, era d�rar!

Den h�r v�gen!

Jag �r inte f�rdig med dig.
Jag har smakat gorgonblod-

- men jag har inte
spillt tillr�ckligt.

- Du ska inte f� g�mma boken igen.
- Det t�nker jag inte heller.

H�ll h�r!

Du v�gar inte anv�nda dess krafter,
lilla trollkarl.

Medusa, gorgonernas drottning-

- mitt namn �r Avlynn Pendragon,
och det h�r �r mitt sv�rd.

Jag �r F�rg�raren! Jag �r M�rkret!

Jag omfamnar helvetets krafter
och kraften i denna bok!

- Merlin! Har vi vunnit?
- Inte �nnu!

L�t inte boken ta dig!

D�dad tre g�nger! D�dad tre g�nger!
Merlin finns inte l�ngre!

Jag v�grar!

Du m�ste d�da mig, Avlynn. Det �r det
enda s�ttet. Det �r det enda s�tt...

Merlin! Merlin, sn�lla!

Merlin!

Kom tillbaka!

Gr�t inte. Du ska bli drottning.

Drottningar gr�ter inte.

- Du m�ste ha nio liv.
- Bara tre.

Den h�r sista d�den
dog bara min magi.

- Jag �r hemskt ledsen.
- Nej, det �r en underbar g�va.

Liv. Ett liv som d�dlig.

- Min far har fallit.
- Kan du ge honom livet �ter, m�ster Merlin?

Nej, Lysanor. Min magi �r borta.

Det �r o�terkalleligt.

Galahad
k�nde till priset vi m�ste betala.

Han var en stor krigare
och ett kunga�mne.

Han ska f�r alltid
vakta dessa heliga salar.

Jag ska g�ra dig stolt.

Det har du redan gjort.

Du har lyckats v�l, Avlynn Pendragon.

- �r boken f�rst�rd?
- Nej.

Men Avlynn har gjort den s�ker.

Bara den som kan hantera
b�de sv�rdet och boken-

- och skapa harmoni
med naturens krafter-

-kan lossa den fr�n dess viloplats.

- Vet du vem det �r?
- N�n som �nnu inte �r f�dd.

Det �r som i en dr�m,
att vara h�r igen.

Det k�nns som om jag har avslutat n�t
som jag p�b�rjade f�r l�nge sen.

Stannar du och ger mig r�d
under mitt styre?

Det �r ditt folk, inte mitt.
Britannien �r ditt.

Britannien �r ditt.

Om du leder som du har gjort
kommer hon att f�lja dig.

Tristan kan ta hand om din arm�, och
du har en trofast v�n vid din sida.

Du r�ds dina k�nslor f�r Lysanor,
men du vet att de �r �kta.

- Jas�?
- Ja d�. Ja d�.

K�rleken sysslar inte med illusioner.
Den g�r inte att lura.

Ni riskerade livet f�r varandra.

Han skulle g�ra det om och om igen,
s� l�nge det beh�vs.

Det om n�got m�ste vara k�rlek.
N�r du hittar k�rleken-

- och sl�ss f�r k�rleken
f�r k�rleks skull-

-s� f�r du en hittills oanad styrka.

Att �ppna sitt hj�rta
�r ingen svaghet.

Det kr�vs stort mod.

Jag tror att jag �r redo.

Du �r redo.

Du, Tristan och Lysanor �r s�ner
och d�ttrar till kungar och riddare.

Er tid �r inne.

- Vad t�nker du g�ra nu?
- Vad jag t�nker g�ra?

Vad jag t�nker g�ra...

Jag t�nker leva mitt liv
som en vanlig, d�dlig m�nniska.

Jag ska vandra mina egna v�gar,
i frid.