Original subtitles

Nej!

Sen tog han ett av barnen,

en liten pojke, och åt upp honom!

Så här!

Halt!

Vem är du, främling?

Mitt namn är Vitsärk,

son till Ragnar Lodbrok.

Jag kommer för att träffa kung Olaf. Vi ska föreställa allierade.

Min vän, jag har just ridit

över bergskedjor och frusna sjöar.

Jag är stelfrusen.

Kan du åtminstone låta mig värma mig vid elden?

Är detta en vän och allierads gästfrihet?

Du kommer hit oväntat,

och det första du gör är att förolämpa mig!

Ja.

Förlåt mig.

Sannerligen.

Självklart tar jag dig till kung Olaf.

Tack.

Men först måste du ta av dig kläderna.

Vadå?

Ta av kläderna.

Annars får du inte träffa honom.

Jag ville gratulera dig.

Tack, kung Harald.

Jag trodde att du ville bli Norges drottning.

Ja.

Men jag sa inte vem jag vill ska bli kung.

Glada dagar.

- Glada dagar. - Ja.

Det känns som om jag är i en dröm.

Hela min ungdom har jag varit tvungen att gömma mig,

och jag kunde inte säga till nån vem jag är.

Men nu, på min brors bröllop,

Björn Järnsida.

En av världens mest kända män.

Och jag har dig...

Jag har dig att tacka för det, kung Harald.

Du kunde ha dödat mig, men det gjorde du inte.

Och nu ska vi tillbaka till Kattegatt, min fars rike.

Så varför skulle jag inte vara glad?

Var glad!

Drick ett horn till, drick flera.

Gör dig redo för vår resa. Den blir inte lätt.

Vissa av våra skepp kommer säkert att kava.

Men inte mitt. Nej.

För gudarna tillåter det inte,

eftersom jag är son till Ragnar Lodbrok.

Och gudarna ser efter mig. Det gjorde de alltid. Men...

Jag visste inte det.

- Skål. - Skål.

Min vän.

Gratulerar.

Jag ville ha henne.

Hon visste det. Men du segrade.

Det är en fördel att vara son till Ragnar Lodbrok.

Jag vet verkligen inte varför.

Såklart du vet. Du är inte dum.

Du ville alltid vara Ragnar Lodbrok.

Du kände dig som hans jämlike, det vet jag.

- Skål. - Tack.

Det fanns inget du inte kunde göra.

Du förstod inte varför folket följde Ragnar och inte dig.

Är det inte så?

Men du blir aldrig Ragnar.

Och du blir aldrig kung av Norge.

Vill du veta varför?

Du kan väl berätta det?

Det har inget att göra med makt, titlar eller din armé.

Det handlar om gudarnas gåva.

Jag är glad för din skull idag, Björn.

Du har gift dig med en vacker kvinna.

Vissa skulle såklart säga

att det är den största förbannelsen. Men jag tror inte på det.

Jag avundas dig.

Jag kan förstå din avund.

Det hindrar inte att vi samarbetar.

Eller litar på varandra.

- Eller? - Naturligtvis inte.

Det står större saker på spel än bara en kvinna.

Men hon är inte bara en kvinna, eller hur?

Herr Olaf. Detta är...

Jag vet vem det är!

Kom och sätt dig, Vitsärk.

Din bror Ivar

sa att han skulle skicka dig,

och därför

har jag väntat.

- Ge vår gäst lite mjöd. - Ja, herre.

Skål.

Skål.

Ännu en son till Ragnar.

Det är ett tecken på...

...respekt.

Nå,

vad tycker du om stället hittills?

Ärligt talat?

Jag tror att allt detta är en illusion

och du är vad de kallar

för Buddha.

Undan!

Ur vägen! Undan!

- Gör väg. - Undan!

Gå bak! Backa!

Gå! Du där, backa undan!

Nej, snälla! Jag har inte gjort något!

Backa! Gå!

Öppna dörren!

Öppna dörren nu!

Kom hit.

Varsågod, sitt.

Thora, jag försöker härska väl.

Jag försöker härska till gagn för vårt folk,

inte främlingar, inte de utomstående som hotar oss.

Jag använder min gudomlighet för att skydda dig,

som en far.

Ändå hatar du mig.

Du vanpryder min bild. Du kritiserar mig.

Varför?

På Ragnars tid var alla fria.

Det se mina föräldrar till mig.

De kunde säga vad de ville, göra vad de ville.

Ragnar tvingade dem aldrig till något.

Och framför allt

tvingade han dem aldrig att dyrka honom.

Han visste att han bara var mänsklig.

Som vi andra.

Du har talat väl.

Gå.

"Gå"?

Jag minns din far.

Han var en bra man.

En av oss.

Gå.

Jag ser fram emot att resa till England

och att göra räder med din bror.

Jag hör många historier om hans skicklighet som krigare.

Vilken typ av härskare är din bror?

Är han...

Är han grym?

Är han ett monster?

Jag behöver veta.

Min bror har förklarat sig som en gud.

Han är inte längre den Ivar jag Kände. Den bror jag Kände.

Han är en tyrann.

Du! Här! Samla dem!

Thora!

- Tyst! - Far!

Ändå vill du att jag ska göra räder med honom i England?

- Nej. - Nej?

Kan du förklara?

Här borta!

Spring! Spring!

- Jag låter er inte göra det! - Nej!

Nej!

Kung Olaf, jag har inte kommit hit

för att be er hjälpa Ivar återta York och angripa Wessex.

Jag kom för att be er angripa Ivar och störta honom som Kattegatts kung.

Jag förstår.

Men jag följer nog min ursprungliga plan.

Kung Olaf, lyssna...

Kung Olaf!

Kung Olaf!

Du grävde inte ens din dotters grav.

Tyckte att hon blev mer ditt barn än mitt.

Och hon var alltid för god för dig.

Du har säkert rätt.

Vem vet?

Man knullar en kvinna. Det blir ett barn.

Vem i Hel känner till barnet?

Vem bryr sig?

Du är som resten av oss, trots allt.

Du låtsades bara!

Gör det!

Nej, Ketil, jag gör det inte.

Den jag en gång var

hade kört in spaden tillräckligt långt in i din skalle

för att göra dig medvetslös.

Och när du kvicknade till

hade jag låtit dig se på medan jag brände din fru levande.

Sen hade jag tvingat din enda överlevande son

skära av dina kulor och tvingat dig att äta dem.

Och medan du långsamt förblödde

skulle det sista du såg vara när jag våldtog din son,

medan jag övervägde att vara barmhärtig nog

att döda honom eller inte.

Men du förstår,

jag tänker inte göra något av det.

För även om du

och Eyvind,

och alla andra i den här förbannade bosättningen

har visat mig att jag inte kan förändra andra människor,

så har jag förändrats.

Jag tänker förbli så här.

Det är jag skyldig de döda.

Gör som du vill med den här platsen.

Jag är färdig med människorna.

Utväxt, utväxt,

lilla utväxt,

krymp som kol på härden.

Skrumpna som smuts på en vägg!

Tyna bort

som vatten i en hink!

Bli så liten

som linfrökorn,

och mindre

än en masks höftben,

tills du till Sist

inte är något alls.

Ni måste gå.

Vad är det?

Vem?

Hon är ingenting. Ingenting.

Bry er inte om henne.

Vem är kvinnan?

Hon är ingen.

Snälla, jag sa att ni måste gå!

Nej.

En toka. Jag har tagit hand om henne.

Lagenha?

Snälla...

Lagertha, är det du?

Ta den.

Björn, Björn!

Tack.

Giv oss idag vårt dagliga bröd.

Ske din vilja, så som i himmelen...

Och förlåt oss våra skulder...

Tillkomme ditt rike.

Ske din vilja.

Fräls oss från det onda...

Från det onda.

Det gläder mig att veta att Oden

förbereder en fest.

Snart ska jag dricka

öl ur böjda horn!

Den här hjälten som stiger in i Valhall beklagar inte hans död.

Jag ska inte gå in i Odens sal med fruktan.

Där ska jag vänta på mina söner.

Och när de kommer

ska jag sola mig

i deras historier om triumf.

Asar ska välkomna mig.

Min död kommer utan ursäkter!

Och jag välkomnar

valkyrior att kalla mig hem!

Frigör mig, Herre, från mina fiender!

Där! Där.

Nej!

Jag drömmer alltid om dig.

Inatt drömde jag att du gav mig blodpudding.

Vad betyder det?

Att du har gett mig ditt hjärta.

Ragnar.

Var är detta?

Var är jag?

I det kungliga palatset i Wessex.

Wessex.

Egbert.

Ja.

Egbert.

De tre danska kungarna har slagit läger åtta km fram.

De förbereder sig att attackera så snart som möjligt.

Då borde vi självklart attackera dem genast.

Jag tror inte det.

Vilken fördel kan det ge att dröja?

Mycket snart upptäcker de att vi är här.

De vet säkert redan att vi är här.

Så vad är det du föreslår?

Att vi tar oss dit och pratar med dem.

- Pratar? - Det bästa sättet...

...att undvika en hemsk strid, och onödig död.

Hur vet vi att du inte förråder oss...

- ...och ansluter dig till dem? - Det vet ni inte.

Men om du vill gå emot din kung,

som utsåg mig till arméns ledare, gör det.

Vi kommer hit i fred.

Vi är era vänner.

Jag är Ubbe, son till Ragnar Lodbrok.

Ta oss till era tre kungar.

Kung Olaf frågar om du har ändrat dig.

Kommer du att med honom och kung Ivar

attackera England, som ni hade sagt?

Önskar jag kunde säga ja.

Det här är ett löjeväckande sätt att dö.

För hett i ett kallt klimat.

Du uppskattar säkert ironin.

Jag älskar ironi.

Men döden är döden.

Det är sant. Inget att skratta åt.

Men jag har beslutat mig, mot min bror.

Kungen får ta sitt eget beslut.

Jag trodde att han var överens med mig.

Försök inte förutsäga kungars vilja.

Jag trodde att du, av alla människor, kanske har förstått det nu.

Ubbe!

Ser du? Du är känd.

Ubbe!

Ja.

Huvudet! En gång till.

Vad blev det?

Ni fick en son, kung Ivar.

Jag har en son.

Jag har en son.

Ge mig mitt barn.

Han kommer inte att kunna

amma från ert bröst.

Vad pratar du om?

- Jag... - Ge mig mitt barn.

Min vackra lilla Balder.

Min lilla gud.

Visa Ivar hans välsignade son.

Ja.

Ge mig min son.

Min gudomliga Balder.

Jag har väntat på detta...

Sa jag inte,

och trodde du inte på mig när jag sa

att missbildning är ett tecken på gudarnas gillande?

Ubbe!

Ubbe.

Ragnars son.

Välkommen.

Mitt namn är kung Hemming.

Här är kung Angatyr och kung Frodo.

Av alla fiender vi förväntade oss att möta,

kunde vi knappast ha föreställt oss att möta dig.

Jag är inte er fiende.

Låt oss dricka. Jag kan förklara.

Lagertha, vikingarnas drottning,

vi välkomnar dig tillbaka till Wessex,

till min farfar kung Egbert's palats.

Vi blev så glada att hitta dig, levande.

Tack, kung Alfred.

Tack, allihop.

Ubbe och Torvi har ridit för att bekämpa en dansk armé

vid rikets gräns.

Och jag hörde att min son har rest för att angripa Ivar i Kattegatt.

Livet går vidare,

vare sig vi är en del av det eller ej.

Allt förändras.

Precis som jag har förändrats.

Jag är inte längre Lagertha, sköldmö,

eftersom min sköld är borta.

Jag har inget att skydda mig med.

Bara dig själv,

och din uppriktighet.

Rara Judith, tror du att det räcker?

Jag förstår inte.

Leder du en saxisk armé

för kungen av Wessex?

Ja.

Vi hade ingått en allians med honom.

Innan ni och ert folk kom hit.

Men de är våra fiender.

Varför ha en allians med fienden?

Ibland är det förnuftigt att göra avtal

om man har långsiktiga mål.

Kvinnor förstår kanske det bättre än män gör.

Män kämpar mot, och dödar varandra,

och efteråt inser de att det inte hade behövts.

Att det fanns bättre alternativ.

Vem är hon?

En sköldmö. Torvi.

Min hustru.

Behöver du veta mycket mer, kung Frodo?

Vad blir resultatet av er allians?

Kung Alfred av Wessex

har gett oss ett stort område land i hans rike.

Det var alltid min fars dröm

att etablera en fungerande bosättning här.

Vad innebär det för oss?

Är era arméer villiga att sluta strida

kan ni bege er in i East Anglia direkt.

Istället för att dö en meningslös död på slagfältet

kan era krigare och sköldmör ta upp plogen och vävstolen,

och skapa sig ett liv här.

Det finns inget som hindrar er.

Men ni har allt att vinna.

Vad heter stenen?

Lapis lazuli.

Var kommer den ifrån?

Nånstans långt bort,

längs Sidenvägen.

Blått

är det dyraste av alla pigment,

det är därför vi sparar den till jungfru Maria.

En fantastisk färg.

Den lyser.

Som månen lyser

i det återspeglade ljuset från solen,

och som Maria lyser i ljuset från sin son,

Jesus Kristus.

Jag tror att du kommer att få en son.

Som du, Lagertha, har en son, och jag två söner.

Men jag mördade en av dem.

Och nu är jag döende.

- Nej!

Jag har en klump i mitt bröst.

Jag vet att andra kvinnor har dött av sånt.

Det verkar som om du inte längre har din sköld, heller.

Nej.

Och inget jag har lärt mig

kan kompensera för det.

Jag står inte ut!

Du är ung. Du kan tåla allt.

Du har varit en krigare, som jag.

På ditt eget sätt.

Men jag är inte enig med dig.

Det finns fortfarande många saker för oss att upptäcka

på andra sidan av sköldmuren.

Verkar som om vi måste kämpa oss ut härifrån.

Måste vi kämpa oss ut

gör vi det tillsammans.

Och om oddsen är emot oss,

dör jag gärna tillsammans med dig.

Trodde aldrig att jag skulle få höra en kvinna säga så.

Alla kan ha fel.

- Ubbe. - Även du.

Två av oss vill,

tillsammans med våra krigare, utnyttja ditt erbjudande. Men...

Kung Frodo vägrar att gå med på det.

Han vill fortsätta räden.

Då finns det bara en sak kvar att göra.

Jag tar din vägran som en förolämpning

och utmanar dig på en envig.

Bra. Det gör mig mycket glad, Ubbe Lodbrok.

Gudar.

Var är ni?

Ni talar inte längre till mig.

Ni visar er inte längre för mig.

Jag gav upp mitt liv för er.

Jag gav upp mina förhoppningar för er.

Allt jag har gjort här har varit för er skull.

Jag har nästan tappat min tro på er...

Jag ska fara genom Hels gap.

Jag ska fara långt ner underjorden,

till dvärgarnas salar, och finna er.

Jag är hoppfull.

Ge.

Sympatisera.

Kontrollera.

Jag har beslutat

att följa med dig trots allt,

och att angripa Ivars kungarike.

Är det bra?

Låt oss prata en stund, du och jag, min son.

Jag väntade på dig länge.

Jag trodde att du skulle göra

allting perfekt.

Eftersom du skulle vara som en gud,

den glänsande,

som Balder.

Det var min dröm.

Men det var bara en dröm.

Du är inte gudomlig,

eftersom du påminner mig om mig själv.

Och du skulle fortsätta påminna mig, och alla andra, om...

Om den jag är.

Och det kan jag inte låta hända.

Jag kan inte låta dig lida

som jag har lidit under hela mitt liv.

Hur kan jag göra det mot dig?

Vilken sorts far kan göra så mot en son?

Mot någon son?

Nej.

Nej.

Jag kan inte hjälpa dig längre.

Du måste gå din egen väg i livet, Balder.

Min pojke.

Jag vet vad detta är.

Hels gap.

Jag vet att ni gudar är här.