Original subtitles

Nå?

Ingen har sett henne.

Lever hon är hon försvunnen.

Jag svor på mitt liv och min gud,

om vi med er hjälp besegrar fienden

ska jag hedra de åtaganden som gjordes av min farfar, kung Egbert.

Här är fördraget som ger er, genom vårt kungliga samtycke,

all mark som utgör det gamla riket East Anglia.

Jag ger er markerna för evigt,

att bosätta er på och bruka som ni vill.

Det finns ingen stor befolkning där,

men det finns bosättningar och gårdar.

Några har flyttat, andra har valt att stanna.

Behandla dem väl.

De är inte så illasinnade mot er,

men de kommer att vara försiktiga och oroliga.

- Senaste gången det här hände... - Ja.

Allt jag kan säga är att den här gången kommer att vara annorlunda.

Jag lämnar några av mina livvakter som en gest för mitt stöd,

och använder mina befogenheter som kung för att skydda era rättigheter.

Ni har ingen orsak att frukta annat.

Förseglat med kungligt sigill.

Det är klart.

Nu välkomnar jag er formellt

som allierade och som värmer.

Det är inte slutet på dagens händelser.

Vakter, grip förrädarna.

Nej! Ni får inte!

Bort med händerna!

- Släpp mig! - Nej!

Nej, jag är oskyldig!

Ni får snart ångra detta, Alfred!

Det lovar jag!

Jag är oskyldig!

Kung Harald, ni återvänder besegrad

och förlöjligad av Björn Järnsida,

och utan tecken på jarl Olavsson, vår ledare.

Jarl Olavsson dog tappert i strid

och befinner sig säkert i Valhall.

Vad har det för betydelse för oss?

Ni måste tro på era ledare.

De kan drabbas av bakslag och nederlag

men ni måste ge dem chansen att visa varför de alls blev ledare.

Jag tror inte på att ge fler chanser.

Inte för dårar och misslyckade.

Precis mina ord när jag var yngre, men...

Man lär så länge man lever.

Vänner, jag fick inte chansen att presentera

Magnus, son till Ragnar Lodbrok.

Leve Ragnar!

Med honom vid vår sida kan vi uppnå stora saker.

Staden York ska bli en stor stad!

Centrum för ett imperium! Vårt imperium!

Som ska sträcka sig härifrån till Kattegatt,

från Irland till Frankerriket,

från Skottland till Rus stäpper!

Ja!

Sitt ner.

Du dödade Heahmund, en av de största av alla saxiska krigare.

Han var redan svårt skadad.

Gjorde bara slut på honom.

Varför strider du för kung Harald?

Jag var i York med min make, jarl Olavsson.

Vi enades om att gå med i kungens armé.

Var är din man nu?

Han dödades i striden.

Synd. Han var en god make.

En bra man.

Jag miste min mor i striden.

Din mor? Vem är du?

Björn. Björn Järnsida.

Du är berömd.

Det betyder väl att du kan göra vad du vill.

Be folk om allt du önskar.

Vad heter du?

Gunhild.

Gunhild.

Jag skulle vilja lära känna dig bättre.

Vad ska jag säga?

Du ser hur det är med mig. Jag är bunden. Fånge.

Min man är död.

Ska jag vägra dina närmanden?

Jag skulle kunna utnyttja dig.

Men jag vill inte.

Du och jag, vi är lika.

Jag skär av dina rep om du svarar på en fråga.

Ja?

Efter att Heahmund dog blev min mor sårad och hon försvann.

Jag behöver veta om du såg nåt som kan ge mig svar.

Om hennes försvinnande var hennes val,

eller mot hennes vilja.

Jag kan inte hjälpa dig.

Jag såg ingenting.

Du är en fri kvinna. Du kan göra vad du vill.

Vad var det för?

Jag utövade bara min frihet.

Kanske kommer vi att träffas igen.

Vem vet?

Du kan gå nu.

Vad hände med henne?

Hur kan människor bara försvinna?

Du vet hur.

Vår far försvann ju?

Lagertha är inte sån.

Hon flyr inte bara iväg.

Och mitt i en strid?

Hur lyckades hon ens med det?

Som om hon gick upp i rök.

- Jag känner henne... - Nej, det gör du inte!

Du vet ingenting.

Lagertha dödade din mamma.

Du ser hellre att hon är död.

Varför pratar jag ens med dig?

Jag känner Lagertha.

Jag älskade henne och litade på henne och hon älskade och litade på mig.

Hon skulle inte försvinna, inte utan anledning.

Vad ska det betyda?

Kanske hade hon resonerat klart.

Han räddade mitt liv.

Han var inblandad.

- Du har... - Jag har beslutat att förlåta honom.

Har du sagt det till honom?

Alfred...

Han måste prata om det.

Han måste vara ärlig.

Då kan du förlåta honom.

För Guds skull!

Jag förstår. Det gör jag.

Men om du inte pratar med honom,

ge mig tillåtelse att göra det.

Snälla. Jag måste få veta varför,

så att jag kanske kan förlåta honom.

Förrädiska avskum.

Förräderi.

Död åt kungen!

Länge leve kungen!

Mat!

Floki!

Vad var det?

Floki!

Vänta här.

Floki!

Helge!

Kom in.

Du har stora frostskador.

Du kommer att förlora minst en av dina fingrar.

Varför resa så långt i sådant vader?

Jag hade inget val.

Varför då?

Alla dör.

Vad menar du Helge? Vem dör?

Strax efter att vi lämnade er blev min pappa sjuk.

Vi gick långt. Byggde ett hus.

Men det finns bara lite mat och alla är sjuka.

Jag tror att Eyvind är döende.

Min syster Jorunn var jättesjuk när jag for.

Vi har redan tvingats begrava två av...

Två eller tre av de små.

Prata inte mer.

Jag ber. Snälla, hjälp oss.

Gå, och rädda min familj.

Jag vet att vi inte förtjänar att bli räddade, men snälla, Floki.

Försök rädda dem innan det är för sent.

Snälla!

Tänk på Mjölner, Tors hammare, för att få styrka.

Varför vill du träffa mig?

Du vet varför.

Visste jag, skulle jag inte fråga.

Alla dina vänner har gripits, Aethelred.

Lord Cyneheard erkände allt.

Nåväl.

Det är sant. Jag blev kontaktad av dem.

Jag var fortfarande arg för att jag hade tvingats,

som det verkade, att avstå kronan som jag ansåg rätteligen var min.

De övertalade mig att Alfred inte hade stöd som kung,

att han ändå skulle störtas.

Men att om jag gick med på att ersätta honom, skulle kuppen bli oblodig.

Och du gick med på deras krav?

De ville iscensätta kuppen strax innan vi gav oss av för att strida.

De ville att jag skulle ge signalen. Jag vägrade.

Då var du inblandad.

Jag vägrade, sa jag.

Jag ångrar att jag lyssnade på dem.

Jag var dum, och alltför stolt.

Jag försökte gottgöra det på slagfältet.

Jag skulle gärna ha mist livet för att rädda min brors.

Jag ska aldrig nånsin förråda honom igen.

Gå och finn din mor, pojke!

Knivar att slipa! Ta hit era knivar! Kom med era knivar!

Är det en gud?

Ingen gud.

Det är Buddha.

Och vem är Buddha?

Tack.

Vitsärk, jag har just fått några mycket intressanta nyheter.

Det verkar som kung Harald besegrades i Wessex av den nya kungen Alfred.

Men med hjälp av Lagertha, Björn och Ubbe.

Då visste du hela tiden att du inte offrade Lagertha.

Har Harald överlevt slaget?

Ja, han drog sig tillbaka till York.

Jag tror att det är dags för oss att återvända till England.

Harald har lärt sig sin läxa. Han kan inte segra utan mig.

Vad är det där?

När vår far tog mig till England, och fängslades av kung Egbert,

spelade jag schack med prins Alfred.

Nu vill jag spela schack med honom igen.

Men denna gång på slagfältet.

Det är kungen!

Ja.

Kungen och hans män. De är här.

Här går gränsen för er egendom.

Bortom denna punkt och till havet är riket East Anglia.

Det tillhörde min gåva, jag har gett er det.

Se, Björn. Se vilken skatt.

De förrådde varje princip,

varje dröm och hopp om vår bosättning.

Men de är ändå min familj.

De behöver hjälp, och du kan hjälpa dem.

Dröjer vi längre kommer allihop att dö.

Vad tänker du?

Att vår bosättning till sist börjat fungera.

Inget mer ont blod.

Inget behov av hämnd eller dödande.

Och nu vill du ta med dessa människor tillbaka.

Dessa människor som startade kedjan.

Som inte ville lyssna på mig.

Floki, jag förstår.

Jag förstår din oro, men det är annorlunda nu.

Min far har lärt sig en läxa.

Han är ångerfull.

Och du tror honom?

Han har förändrats, Floki.

Han har förändrats.

Sånt kan hända.

Är inte det du sa skulle hända här, Floki?

Att vi skulle leva annorlunda.

Att vi skulle förändras.

Välkommen, sir.

Välkommen.

Jag kan inte gå in.

Nej. Inte jag heller.

De dyrkar en falsk gud.

Vill du prata?

Jag miste min far.

Och nu min mor.

Ändå är detta min fars dröm.

Precis här.

Allt han nånsin önskade oss.

Så märkligt.

Ingen fara.

Allting kommer att bli bra.

Allting.

Flytta på er! Töm torget!

- Ur vägen! - Gå åt sidan!

Ur vägen!

Milady.

Det är kungen.

Hämta läkare.

Ja, milady.

Alla går ut härifrån.

- Ja, milady. - Milady.

Elsewith, det är inte första gången Alfred har slagits ner så här.

Det har hänt tidigare.

Vad kan vi göra?

Det finns mycket lite vi kan göra.

Önskar det fanns något.

Men jag kan hitta ingredienserna till några heta salvor.

Är du...

Ja.

Jag är nog havande.

Elsewith, du får inte mista barnet.

Så mycket vilar på detta ofödda barn.

Kanske Englands framtid.

Min stackars bror.

Han måste överleva.

Inget annat spelar roll.

"Allt är ett enda, och bara ett finns.

"Livet är en bro, bygg inget hus på det.

"Det är en flod, men klamra er inte fast vid dess stränder.

"Ni är på en resa."

Sa den underlige gubben det?

Och många andra saker jag har glömt redan.

Kanske är allt ett skämt.

Floki hade sagt så.

Vad betyder det? En resa, vart?

Han sa att jag kan prata med honom igen.

Att han skulle upplysa mig.

Men just nu

kan vi bara ha samlag.

Tack.

Det var ett sändebud från kung Olaf.

Jag har bjudit Olaf att gå med i vår armé.

Så när tänker du segla till York?

Vi bör vänta till våren.

Och efter mitt gudomliga barns födelse.

Varför så cynisk, kära bror?

Cynism förgiftar ditt sinne, broder.

Så småningom kan du inte se nåt bra hos någon eller något.

Kan du inte se att Freydis nu ser mer ut som Freja,

fertilitetsgudinnan?

Nej?

Du tycks vara kluven, Vitsärk.

Du gick över till mig för att du tänkte att gudarna hade planerat det.

Men allt jag säger och gör gör dig olycklig,

som om du aldrig tänkt gå över alls.

Det finns ingen motsägelse.

Naturligtvis finns det en motsägelse. Vad pratar du om?

Det finns ingen motsägelse

eftersom det är möjligt att allting är en del av ett enda.

Vadå?

Du pratar strunt!

Jag har jämt undrat om du är lite galen.

Är jag galen?

Som Margrete.

Du vet vad som hände med henne.

Vi borde ha ordnat ett offer.

Vi borde ha gjort ett offer till gudarna för att blidka deras vrede,

och bett om deras välsignelse över detta nya land.

- Tror du att gudarna är arga? - Naturligtvis.

Ubbe avsade sig dem offentligt!

Nu bär Ubbe och Torvi den kristna gudens kors runt halsen.

Jag måste göra något.

Jag hör inte hemma här.

Göra vad?

Jag vill ta tillbaka Kattegatt från Ivar.

Hur? Du har ingen armé.

Kung Harald har det.

Jag övertalar honom att attackera Kattegatt med mig.

Jag minns nåt min man sa till mig.

Att kung Harald hade sagt till honom att efter deras attack mot Wessex

skulle de båda återvända och angripa Kattegatt tillsammans.

Då kommer han att lyssna på mig.

Ja, eller döda dig.

De dödade din son och de dödade din dotter.

Nu ber de oss att rädda dessa människor.

Jag lämnar beslutet till dig, Ketil.

Du känner mig, Floki.

Du vet att jag inte kan leva utan hopp.

Jag måste känna hopp,

för min familjs framtids skull.

Så...

Så du menar att vi bör försöka rädda dem.

Ja.

Säger Helge att hans far har förändrats så tror jag honom.

Och jag ska gå igenom den här fördömde vintern själv.

Och om det är nödvändigt kommer jag att bära hem Eyvind på min rygg.

Helge!

Helge.

Gå!

Gå!

Jag har bestämt mig, Ubbe.

För min mors skull och för min egen.

Jag måste försöka återfå Kattegatt.

Vi behöver dig här.

Inga fler angrepp, det vet du.

Vi måste försvara Ragnars dröm.

Vi alla försöker försvara Ragnars dröm.

Men vissa av oss valde att göra det annorlunda.

Jag förstår vad du har gjort.

Du har valt en väg jag inte kunde ha valt.

Min bror, fortfarande min hjälte.

Och Torvi.

Jag vill även säga nåt till dig.

Du har skyddat och fostrat våra barn.

Även när jag övergav dig

var du aldrig hätsk eller hämndlysten.

Du var alltid lojal mot min mor.

Du sökte aldrig någonting för din egen vinning.

Jag älskar Lagertha.

Hon har alltid varit allt för mig.

Jag vet att hon fortfarande lever och kommer tillbaka en dag.

Hon är en överlevare, som du.

Jag älskar våra barn,

och jag kommer alltid att göra dem stolta över dig.

Tack.

Mina herrar.

Ni alla har hört om kungens kollaps,

det är därför jag vill tala med er.

För att försäkra er om att Alfred kommer att återhämta sig.

Vad felas honom?

- Ingen vet riktigt. - Då är han svag.

- Vi behöver veta sanningen. - Vad pågår?

Min mor har rätt.

Alfred har lidit sådana attacker förut och har alltid överlevt.

Ni måste ha tilltro.

En kung som alltid är sjuk.

Vad för slags kung är det?

Vi har inte råd med en sjuk kung!

Aethelred är mycket populär.

Ja.

Ni kan lita på mig. Litar ni på mig?

Jag hade på nåt sätt hoppats att han inte skulle vara så populär.

- ...och kyrkan? - Ja.

Tack.

Vad säger du till männen,

förutom att de ska be för att din bror blir frisk?

Jag säger till dem det jag har lust att säga.

Lägg dig inte i, mor!

Gå och gör lite stinkande oljor för att läka min stackars bror.

Stackars bror.

Ja.

Om han dog, skulle du bli kung?

Ja.

Då hoppas jag att han dör.

Det är Björn! Det är det!

Björn Järnsida.

- Broder! - Magnus.

Björn Järnsida.

Kom, kom!

Björn Järnsida.

Så glad jag är att se dig.

Och Gunhild.

Det verkar som om ödet trots allt har fört oss samman igen.

Vem visste vad gudarna hade i åtanke för oss?

Ja. Vem visste?

Jag bryr mig inte om något av det.

Utan bara om att jag har hittat min bror Björn, att jag är viking,

att vi alla ska attackera Kattegatt, tillsammans!

Säg mig, hur mår min bror?

Hans tillstånd är oförändrat.

Jag vet inte ens om han hör oss.

Jag gjorde några drycker för att försöka lindra lidandet,

som förut.

Du är en underbar mor, för Alfred och för mig.

Jag vet åtminstone att du bryr dig om din bror.

Varför skulle jag inte det?

Det är bara så hemskt

hur adelsmännen börjar konspirera mot honom

så fort han blir sjuk!

De är inte riktiga kristna.

De...

De har ingen barmhärtighet i sina själar.

De vill bara bli av med honom.

Sant. Ändå måste du förstå deras rädsla.

Inte bara för sig själva, men för Wessex och England.

Självklart förstår jag.

Men...

Men de måste inse att Alfred är deras bästa chans.

Och om de bryr sig om Wessex och England

måste de bry sig om Alfred!

Vad har du gjort?

Jag tror inte

att du nånsin har accepterat din bror som kung.

Det skulle du aldrig göra.

Du skulle alltid vara en fara för honom.

Så du har förgiftat mig?

Vad för sorts mor är du?