All language subtitles for Pagten_track3_[swe]

1931 férlorade Karen Blixen sin farm
iAfrika och sin stora kérlek Denys.

Hon étervénde till Danmark
och skrev "Den afrikanska farmen".

1948 ér hon p5 toppen av sin karriér
och samlar kultureliten runt sig.

“Xnte p5 GM ansMe, utan p5 m“ mask,
ska flag kénna 'men (fig - Karen Ewen

- Ténk attjag ska tréffa henne.
- Hon ér vél ockse°1 bara en ménniska?

- Tror du att hon har lést min bok?
- Varf6r skriva till dig annars?

Inte sant?

- Du kan inte cykla dit!
- Vet du vad en droska kostar?

- Kom ihe°1g att ta av cykelspénnena.
- Ja,de°1.

- Kan du séga hej d5?
- Hej d5.

- Ni mfiste vara magistern?
- Ja.

Baronessan gér en radioinspelning.
Ni kan vénta i salongen.

“Jag kan en séng 0m Afrika',
ténkte jag."

"Om girafferna och den afrikanska
nyménen som /igger p5 rygg"-

-"0m p/ogarna i marken
och kaffep/ockarnas svettiga ansikten."

"Kan Afrika éven en séng 0m mig?"

"Da/lrar luften fiver s/étten négonsin
i en férg"-

-"s0m jag har haft p5? Leker barnen
en lek dér mitt namn ffirekommer?"

"Kastar ful/ménen en skugga
fiver gruset p5 infarten

- "som liknar min?"

"Héller érnarna p5 Ngong
utkik efter mig?"

- Ja...
- Stort tack, baronessan.

Det var fint av er
att lésa ur er roman.

Ve°1ra lyssnare
kommer att uppskatta det.

Hittar ni ut sjélva?

- Baronessan.
- Jag ber om ursékt fér dréjsmfilet.

Men det ér tio 5r sedan min bok
"Out of Africa" utkom i Amerika-

-och dérfér hade jag lovat
att lésa ett stycke hégt i radio.

Men vélkommen till Rungstedlund.

Jag har alltid haft en viss begévning
fér att hélla upp vin.

Men i min filder kan jag inte léngre
ta ansvar fér min halva av flaskan.

Det ér se°1 fint av er att bjuda in
en sfidan som jag.

Attfe°1tala om fér er hur mycket
era bécker har betytt fér mig.

Jag har lést allt vad ni har skrivit,
flera ginger.

Attfe°1sitta hér med er,
bland era saker fre°1n farmen i Afrika-

-g6r blott det hela mer nérvarande.

Jag hoppas inte attjag sa nfigot fel.

Nérjag bodde i Afrika métte jag
fér férsta géngen ménniskor-

-som férstod att deras storhet
fanns inom dem sjélva.

Men hér hemma ér det tvértom.

Alla vita ménniskor bér p5 en rédsla
som jag inte ste°1r ut med.

Det ér rédslan
fér att inte vara till behag.

De férséker smickra i hopp om
att de ska bli béttre omtyckta.

Nej, magistern.
Det intresserar mig inte.

Prova med nfigot annat.

Jag ér nyfiken p5
vad ni tycker om min bok...

Jag har inte lést den énnu.

Knud W. Jensens fru Benedicte sa
att ni var en lovande debutant.

- Och det gav mig en idé.
- Om vadfi?

- Era dikter togs vél emot, inte sant?
- Ja...

Vet ni att min bok hénades
av dansk press nér den kom ut?

- Nej.
- Se°1 var det.

- I utlandet férstod man den.
- Det varju lénge sedan...

Nu har jag hdrt att en eller annan
néirgéngen, jovial féntratt-

-ska skriva en bok om mig.

- Se°1 illa ér det vél inte.
- Jag vill inte veta av det.

Nej, ni borde skriva en i stéllet.

Om er?

- Den kanske kunde komma ut férst.
- Det skulle jag aldrig hinna.

Nej... Men kan ni évervéga det?

Naturligtvis.

Den hér grammofonen fick jag
nérjag bodde i Afrika.

Den ér en av bara tre saker
som kan fe°1 mig att tiga stilla.

De tve°1 andra ér nyme°1nen
och fru Carlsen.

Bfida tve°1 méts bést
med andéktig tystnad.

Ni ér fortfarande se°1 ung.

Le°1t mig hjélpa magistern en smula.

P5 ett stélle
i ett av Heibergs stycken-

-ger den unga flickan hjélten
ett erbjudande:

"Nu, om du har mist tron p5 Gud"-

ll ° ° - ll
- sa tro pa mlg.

"D5 kommerjag att beskydda dig."

- Kénner ni till det citatet?
- Nej.

Jag kan végleda er.

Ni anar inte vad det betyder.

Och téink dver mitt fdrslag
angéende boken.

- Vad ska du svara?
- Jag vet inte.

Jag ér inte den typen av férfattare.

Ténk att vara se°1 stor
och g5 upp i nfigot se°1 sme°1tt.

- Ar du besviken p5 henne?
- Hon var fantastisk.

Vad ér det d5?

Jag ér glad att hon vill
attjag ska skriva om henne, men...

Hon hade inte ens lést min bok.

Ni férfattare...

Jag ge°1r till séngs. Kommer du?

Jag sitter hér en stund.

Kom du ihe°1g att ta av cykelspénnena
och kalla henne "baronessa"?

Ja, det ockse°1.

Jag lovade Bo att du skulle ge honom
en godnattpuss nér du kom hem.

Ja, naturligtvis.

\/ar érlig.
Kan du inte skriva boken, se°1 ség det.

- Det skulle ge lite pengar.
- Vi klarar oss p5 min lén.

Det harju gérr hittills.

- Fru Carlsen sa att ni var hér.
- Kom in.

- Har ni funderat p5 mitt erbjudande?
- Ja.

Det harjag. Lénge.
Och jag uppskattar det...

Men ni séger nej.

Jag f6rste°1r om det innebér
att ni inte vill végleda mig.

Jag vérdesétter magisterns mod.

Jag se°1g det inte under ve°1rt férsta
méte, men det finns dér.

Vet varfér se°1 mfinga ménniskor
ér olyckliga i dag?

Fér att de inte léngre
uppfostras till att vara modiga.

Fér att bli lycklig mfiste man
ta risken att bli olycklig.

Och det kréver mod.

Lova mig en sak, magistern.
Bli aldrig rédd.

De°1 kan ni inte bli lycklig.

- Se°1 ni ér inte arg?
- Nej. Kénner ni Knud W. Jensen?

- Jag har hért talas om honom.
- Honom ska ni tréffa.

Han har god smak, pengar och
han stéttar konsten. Han kan hjélpa er.

Jag bjuder in till middag.

Jag bjuder Knud, Benedicte, Thomas...
Det ér mfinga ni mfiste tréffa.

- Det kan jag inte ta emot.
Jlh, herregud.

Att se mina vénner férvandlas till
vilddjur med hjélp av dans och sprit-

-ér ett av mina fe°1 glédjeémnen.

- Ni tar naturligtvis med er fru.
- Menar ni det?

Den glédjen fe°1r ni inte férta mig.
Vad gér er hustru?

- Grete?
- Ja, Grete.

Hon ér bibliotekarie.

Det var aldrig meningen
att ni skulle skriva boken.

Det finns en helt annan anledning
till ve°1rt méte, det serjag nu.

Ni har modet till nfigot stort inom er.

Och jag ska hjélpa er
att dra nytta det.

Det ér ju fantastiskt.

Det kan féréndra allt.
F6rste°1rdu det?

Jag kan skriva
utan att ha déligt samvete.

Jag sa ju
att du bara skulle vara érlig.

Vi ska p5 middag
p5 sjélvaste Rungstedlund.

Du, jag och landets stérsta konstnérer.

- N5gon mésteju ta hand om Bo.
- Det kan dina féréldrar géra.

- Vill du inte tréffa henne?
- Jo, det vill jag vél.

Och Knud sétter vi vid sidan om mig.

- Bj0rnvig?
- Den unge diktaren...

msétter vi bredvid Benedicte,
se°1 att de kan tala om hans bok.

Och frun sétter vi p5 andra sidan.

- Ingen tittar p5 skorna.
- Kvinnor gér det.

Och jag ér séker p5 att baronessan
légger mérke till dem.

Du ér vacker.

Du ér alltid vacker. Nu ger vi oss av.

Tack, fru Carlsen.

- Tack.
- Tack.

- Nime°1ste vara den unge diktaren?
- Det érjag. Ni mfiste vara Knud?

- Knud W. Jensen.
- Grete. Den unge diktarens fru.

Ett néje. Tanne brukarhe°1lla sig undan
tills vi sétter oss till bords.

Baronessan bad mig visa ert rum.

- Vi ska ju hémta Bo.
- Dina féréldrar kanske kan ha honom?

Vi har inget ombyte med.
Jag kan inte éta frukost i finklénning.

- Baronessan skulle finna det lustigt.
- Baronessan ville ge er erbjudandet.

Séngen ér liten, men det bér g5.

- Vi ska hémta den lille i kvéll.
- Nu vet ni i alla fall var det ér.

Jag tror att folk sétter sig
till bords nu.

Susanne? Du ska sitta hos mig.

Hér, Grete. \/ar inte nervés.

Du hade vél inte trott
att du skulle sitta bredvid mig, va?

Goddag. Benedicte.
Jag ér gift med Knud.

Thorkild. Det ér min fru Grete.

Kéra vénner, vélkomna!
Vélkomna, allihop.

- Sétt er ner, fér allt i vérlden.
- Tack.

Tusen tack.

- Ni ér diktare?
- Ja.

- Jag blev inbjuden tack vare er.
- Mig?

Fdr att ni hade léist min bok och O .. .
var sa vanllg att rekommendera den.

Jaha, sa hon det?

Jag tror faktiskt att baronessan
har ljugit en smula.

Hon ringde mig och sa attjag
skulle lésa er bok tills i kvéll.

Men jag har tyvérr inte hunnit det.
Detfe°1rni intetala om fér henne.

Det lovar jag.

Ske°1l.

- Nu visar vi hur man dansar. Kom!
- Thorkild!

Jag pratar med Tanne,
se°1 hittar vi p5 nfigot. Tack fér i kvéll.

- Kan inte vi ockse°1 g5 nu?
- Jag vill inte férnérma henne.

- Bo har aldrig sovit borta.
- Han ér hos dina féréldrar.

Det ér lite mérkligt.
Vi kénnerju inte henne.

Jag kanske kan stanna?

- Tusen tack fér i kvéll, baronessan.
- Har ni inte sett ert rum?

Min fru mfiste dessvérre hémta ve°1r son,
men jag stannar.

- Jag hoppas att ni har haft roligt.
- Det har varit helt fantastiskt.

- Jag tackar ockse°1 fér mig, Tanne.
- Sviken av sina nérmaste.

Det har varit en praktfull kvéll.

- Har er bordsherre varit ansténdig?
- Absolut.

Det érju synd och skam.

Tack fér i kvéll.

Tack igen fér att ni har skrivit
en vidunderlig bok.

- God morgon.
- God morgon.

- Har du éverhuvudtaget sovit?
- Ett par timmar. Sjélv?

Det var mérkligt
att du sov hos en frémling.

- Hon ér ingen frémling léngre.
- Halle°1, fe°1r man en puss, eller?

- Var ér alla mina djur?
- Dér ér en ko. Vad séger kon?

- Lantge°1rden. Vem bor dér?
- Dér bor bonden.

Bonden, ja. Vad séger bonden?

Fru Carlsen?

- Be chaufféren kéra fram bilen.
- Det ska jag géra.

- Vad har du gjort dér?
- Baronessan?

M, magistern. Kom och titta hér.

- Hade jag vetat att ni skulle komma...
- Struntprat.

Jag kom bara fér att tacka er fru
fér attjag fick léna er.

Och se°1 tréffade jag p5
det hér lilla miraklet.

Han ser ut som Picasso
nér han mélar och ritar.

Han ser ut som en som snart ska sova.

Ar du trétt, lille vén?
Drém nu riktigt sétt.

Vad sét du ér. Sov gott.

Jag har talat med Knud och
han vill gérna stétta er ekonomiskt-

-se°1 att ni kan koncentrera er
p5 att skriva.

Verkligen? Det kan jag inte ta emot.

Jag lovar att géra mitt bésta
och skriva varje dag.

Det récker inte att skriva.
Ni mfiste ut ur biblioteket.

Ni mfiste hitta er vég i livet,
inte bara vara som andra uppfattar er.

- Ni mfiste hitta er sjélv.
- Det ér léttare sagt én gjort.

Dérfér behéver ni en liten knuff
i rétt riktning.

Minns ni attjag beréttade
om Heibergs stycke?

"Nu, om du har mist tron p5 Gud,
se°1 tro p5 mig."

"D5 kommerjag att beskydda dig."

Naturligtvis.

Under mitt férsta 5r i Afrika
fick jag ett sfidant erbjudande.

Jag fick det av mitt folk,
och av Afrika sjélvt.

"Tro p5 oss,
och vi kommer att beskydda dig."

Och jag tog emot erbjudandet
med all min kraft.

Och p5 se°1 sétt blev det som en pakt
oss emellan.

En pakt?

Ett heligt, magiskt léfte.

En sfidan pakt vill jag erbjuda er.

- Jag vet inte om jag férstfir.
- En pakt om andlig trohet.

Varjag, e°1 min sida,
lovar att alltid beskydda er.

Att alltid ste°1 till ert férfogande.

Ni fe°1r stéra mig
nér helst p5 dygnet ni énskar.

Kasta en sten p5 min ruta
om det ér brfidskande.

I gengéld mfiste ni lova
att alltid lita p5 mig.

Och framfér allt, ska ni stréva efter
att bli den konstnér-

-som ni ér émnad att vara.

Jag har alltid drémt om att ha négon
som kan végleda mig.

Acceptera d5 mitt erbjudande.

Jag accepterar det.

De°1 léggerjag min kappa éver er-

-som ett tecken p5 attjag en géng
ska lfita min ande stanna hos er.

\/ar se°1 snéll och hélsa er fru
att hon inte behéver oroa sig fér Bo.

- Vad menar ni?
- Min sjukdom smittar inte léngre.

Jag vet inte vad baronessan talar om.

Den har skilt mig fre°1n livet.

Inte bara fre°1n det erotiska,
utan fre°1n allt det kroppsliga.

Det ér inte léngre mitt.
Men den ér inte farlig léngre.

Bara fér mig sjélv.

Visste ni
att Nietzsche ockse°1 hade syfilis?

- Det harjag lést nfigonstans.
- Han fick storhetsvansinne av det.

Ser ni tecken p5 detsamma hos mig,
se°1 mfiste ni lova att varna mig.

Ni ska vérna om min éra.

"Tro p5 mig,
och jag ska beskydda dig."

- Vi ska snart éta.
- Det liter bra.

- Inga dikter?
- Inte énnu, enligt henne.

Bara brev. Till henne, mérk vél.

"Magistern ska férst légga mérke
till vérlden"-

-"se°1 att han vet vad han skriver om."

Légger magistern kanske mérke till
om han ér hungrig?

Thorkild?

Thorkild?

- Vad séger du om det?
- Det liter bra.

Vad liter bra?

- Du lyssnarju inte.
- F6rl5t.

Ar det fre°1n henne?

Vad skriver hon?

"Kom ihe°1g ve°1r pakt. Ni fe°1r inte
skriva fér andra ménniskor."

"Ni ska inte skriva fér en kulturkamp
eller en rérelse."

"Skriv fér att ni ér skyldig gudarna
ett svar."

-"Pakt"?
- Ja...

Det ér bara nfigot hon kallar det.

Vad ska du géra i den pakten?

Ingenting.

Jag ska hedra pakten genom att
lita p5 henne som hon litar p5 mig.

Det ér en tillitsférklaring.

Ett léfte om att héja blicken.

- Du tycker att det ér tramsigt.
- Nej.

- Hon hjélper mig.
- Jag sa "nej". Det ér inte tramsigt.

Vad ér det, d5?

Vad tror du hénder
nér du héjer din blick?

Det enda jag ber om ér
att du inte glémmer att titta p5 mig.

Lovar du det?

Det lovar jag.

Thorkild...? Thorkild?
Thorkild?

- Goddag.
- Goddag.

Han sover. Han blir glad att se er.

Han ér se°1 deprimerad. Han tror
att han aldrig kommer att arbeta igen.

Det fe°1r vi géra nfigot 5t.

Det ér en allvarlig hjérnskakning.
Han behéver r0.

Alltihop ér mitt fel.

Nérjag fick magisterns sista brev
och han Sterigen beklagade sig-

-blev jag se°1 férbannad
attjag slog néven i bordet och skrek:

"Me°1tte det hér slaget
tréffa magistern i huvudet."

Det skedde precis vid samma tidpunkt
som olyckan.

- Jag slog uppenbarligen fér hért.
- Om det inte bara var en slump?

Detjag gjorde var magi. En férbannelse,
och fér det berjag om ursékt.

Jag vill gérna erbjuda magistern
att fiterhémta sig p5 Rungstedlund.

- Det ér det minsta jag kan géra.
- Det ér inte nédvéndigt.

- Han kanfe°1ro och vila upp sig.
- Det kan han hemma ockse°1.

Jag ér bra p5 tre saker:
Berétta historier, laga mat-

-och ta hand om sjuka ménniskor.

Ffirjag inte, med er tillételse,
erbjuda honom det?

Jag lovar att passa p5 honom
som en riktig lejoninna.

Och se till att ingen - ingen -
stér honom.

Tack.

- Vélkommen.
- Tack, fru Carlsen.

Baronessan ér upptagen.
Hon bad mig visa er till ert rum.

Hon tar emot klockan Stta
och lovar att vérna er till leda.

Jag kommer med lunch
och kvéllsmat klockan sju.

Tack ska ni ha.

Alélkommen, magistern.
- Tack.

Ni fe°1r nyttja hela huset,
och trédgfirden som ni énskar.

Jag beséker er varje kvéll klockan Stta
och lémnar er igen klockan nio.

De°1 ska jag anvénda dagen till
att komma p5 nfigot klokt att séga.

Vet ni att nér det férférliga skedde
och jag drabbades av min sjukdom-

-och det inte verkade finnas négon hjélp
att hémta hos Gud...

Ni mfiste f6rste°1
hur férférligt det ér fér en kvinna-

-att inte léngre kunna élska
och omfamna den man hfiller av.

Den gfingen...
De°1 lovade jag Djévulen min sjél.

Och han lovade i gengéld att allt
jag upplevde skulle bli till historier.

Och som ni ser,
se°1 har han hfillit sitt léfte.

Nu ska ni bara géra er hemmastadd.

Den musik som jag spelar fér er-

-kommer ni att héra mfinga ginger
medan ni ér hér.

Tonerna kommer att omsluta er
och vagga ert hjérta till r0.

Det kommer att vara se°1 att
nér ni hér musiken senare i livet...

...s§ kommer ni alltid att minnas
véra aftnar héir i salongen.

Jag skrev i dag igen fér férsta géngen.

- Le°1t mig héra.
- Det ér inte férdigt énnu.

Jag vill inte att ni ska tro att det ér
det bésta jag kan fistadkomma.

Jag kénde en man
nérjag bodde i Afrika.

Denys.

Det hade aldrig fallit Denys in att bry
sig om vad andra ténkte om honom.

Jag minns honom fre°1n er bok.

Somliga séger attjag enbart umge°1s
med vackra ménniskor.

Det ér méjligt.
Jag vet inte.

Men jag vet i alla fall
att alla mina vénner har vérdighet.

Och Denys... Han hade vérdighet.

Och se°1 bar han p5 en léngtan.

Och den léngtan stod han fér.

Den dagen d5 hans flygplan stértade
talade han med mig om sin léngtan.

Han beréttade
hur han lét den leda honom.

Och se°1 nér den ledde honom
p5 villovégar.

Och se°1 nér den ledde honom i déden.

Goethe beskrev den drivkraften
béttre én négon annan.

Léngtan som nfigot bide vackert
och destruktivt. Som hos Denys.

\/ar gjorde han det?

I sista versen av "Salig léngtan".

- Le°1t héra.
- Jag har inte lést den p5 flera 5r.

Ni kan den utantill, inte sant?

Om ni vet att den léngtan som tog déd
p5 Denys finns beskriven i en dikt-

-se°1 vill jag gérna héra den.

"Ség det endast till de visa"-

-"attdetej blirde°1rars gamman."

"Det som lever vill jag prisa"-

-"de°1 det tre°1r till déd i flamman."

"Mérkret kan ej hfilla kvar dig,
och den heta nattens mening"-

-"ér blott nytt begér som drar dig
mot en hégre, ny férening."

"Féngen, tvingad och berusad"-

-"flyger du, mot ljuset vénd"-

-"fjéril, tills du eldomsusad"-

-"éntligt ér fértérd och brénd."

- S5dana ér reglerna, Tanne.
- Det érju idiotiskt.

- Sk6nt att slippa féngelset?
- Jag har inte varit ute p5 fyra veckor.

Tannes metoder ér speciella,
men effektiva.

Det ér tack vare henne jag skriver igen.
Och era pengar.

Harman ingen konstnérlig begfivning,
fe°1r man finansiera de som har det.

- En whisky, fru Jensen?
- Tack.

Vilken fest.

- Har ni ofta sfidana fester?
- Det hér ér Knuds vérld.

Han élskar att samla kultureliten
och sina afférsbekanta.

Alltid i rérelse, alltid féretagsam.

Det ér bara att hénga med.

Jag har férresten lést era dikter.
De berérde mig djupt.

S5 vackert och djupt och vemodigt.

Det ér den finaste komplimang
jag kan f5. Tack.

Er hustru mfiste vara véldigt stolt.

Ska vi inte dua varandra nu?

- Jo, det tyckerjag. Ske°1l, du.
Skgll, du.

J39 har t" ankt p5 n8 Ja? 90L

- Ni borde ha en affér.
- Det ér nog ingen bra idé.

Ni borde férélska er.

- Jag élskar min fru.
- Inte élska, férélska.

Aktenskapet ér inte rétta platsen
fér en férélskelse.

Nej, en skandalés affér...

Nfigot som kan frigéra er
fre°1n smfiborgerligheten ni lider av.

Oavsett vad ni gér
och oavsett om alla andra férdémer er-

O . .. . -sa kan nl vara forvlssad
om att jag stér bakom er.

God natt, magistern. Sov gott.

- Var ér baronessan?
- Hon kommer i kvéll som hon brukar.

- Och om jag vill tala med henne nu?
- Hon ér upptagen.

- Ska vi inte ringa efter en lékare?
- Baronessan har tréffat dem alla.

Jag hérde att ni inte kunde vénta med
att tréffa mig.

Det var inte meningen att stéra.

Jag fick kvicksilvertabletter
mot min sjukdom.

Jag fick fér mfinga,
och jag lever med en férgiftning.

Det ér smértsamt, men det ér min sak.
Jag vill inte ha nfigot medlidande.

- Jag énskar attjag kunde géra nfigot.
- Det kan ni inte.

Vad var det som var se°1 viktigt
att det inte kunde vénta?

Jag har ténkt resa hem i ett par dagar
och hélsa p5 min fru och Bo.

- Hem?
- Ja.

Jag trodde att magistern skulle stanna
tills han var frisk.

- Fe°1r ni inte skrivet nfigot?
- Jo.

Har ni glémt ve°1r pakt?

Den séger vél inte
attjag inte fe°1r tréffa min familj?

"Tro p5 mig,
och jag kommer att beskydda dig."

- Tror ni inte p5 mig?
- Naturligtvis trorjag p5 er.

- Men fe°1r ni inte skrivet?
- Jo.

Dérfér ér det p5 tiden
att tréffa dem dér hemma...

Ar det oténkbart i er lilla hjérna att era
framsteg kanske hénger samman med-

-att ni inte tréffar er familj?

Att de ér ett resultat av att ni ér hér?

Harni skrivitne°1gotni kan visa mig?

- Det ér néstan férdigt.
- Ar det néstan férdigt?

Det ér kanske bristen p5 frikadeller
som bér skulden fér er ineffektivitet?

Eller ska en kvéll i medlemfittighetens
séllskap lyfta er den sista biten?

Varfér vill ni det annars?

Jag ska beséka Knud igen
i nésta vecka.

Jag ténkte att er fru kanske skulle vilja
beséka er hér p5 Rungstedlund?

I se°1 fall kunde fru Carlsen
laga middag 5t er.

- Vélkommen.
- Hej.

- Vad hérligt att se dig.
- Detsamma.

Kom. Kom in.

Mindre gick inte an.
Baronessan insisterade.

- Var ér hon?
- Hos Knud och Benedicte.

Han har plétsligt blivit se°1 stor.
Han ér som ett lustigt, vuxet barn.

En dag frfigade jag om han var
mer hungrig och d5 svarade han:

"Det ér mycket tveksamt."

S5 efterténksam och vuxen
i en se°1 liten kropp.

- Vad gér han?
- Han ritar mycket.

Djur, mest. Och flygmaskiner.

Han séger i alla fall att det ér det.

Han har ritat dig négra ginger.

Jag saknar honom ockse°1.
Férférligt mycket.

- C")nskas mer?
- Nej tack, fru Carlsen.

Det var véldigt gott.

Och hér?Hurge°1rdet?

Jag skriver mer
én vad jag har gjort p5 lénge.

Blir det bra?

Det ér inte jag rétt person att avgéra.

- Tycker hon det?
- Hon har inte lést det énnu.

Hon hfiller sig mest fér sig sjélv.

Vises en timme varje kvéll.
Resten av tiden érjag ensam.

Grete...

Jag trodde att det skulle glédja dig
attjag inte var med henne hela tiden.

Jag har f6rste°1tt
att hon ér en vérldsdam-

-och éir det négot hon kan,
s5 éir det att dppna ens sinne.

Jag trodde verkligen att du gérna
ville vara i hennes séllskap.

Men vad séger det nér du hellre
vill vara ensam hér?

Kom.

Det hér ér inte rétt, Thorkild.
Du mfiste snart komma hem.

Ja. Jag ska prata med henne.

Det ér vél ingenting hon bestémmer?

- Eller ér det en del av er pakt?
Sjélvfallet inte.

Men du vet hur mycket hon kan géra
fér mig och redan har gjort.

Tycker hon om detjag har skrivit,
tror jag att hon kommer att férstfi.

God kvéll. Jag hoppas
att ni har haft en fin kvéll.

- Tack, det har vi.
- Ska jag tillkalla chaufféren?

- Knud och Benedicte hélsar.
- Tack.

Benedicte sa att ni skriver till varandra.
Det visste jag inte.

Nej, vi har vél blivit en slags vénner.

Det var precis det jag hoppades
att ni hade i er.

Jag kénner attjag érige°1ng igen.

Och det ér sfimunderbart.

Jag harfe°1tt knuffen jag behévde.

Som jag ér se°1 tacksam fér.

Det ér dags fér mig att flytta hem.

Er f6rme°1ga att anvénda orden récker precis
fér att ni ska kunna évertyga er sjélv.

Det var vél aldrig meningen
att jag skulle flytta hit fér gott?

Vilken ynkrygg ni ér!

Varfér ingick ni en pakt med mig?
\/ar det inte fér att frigéra er?

- F6r att kunna félja er instinkt?
- Jo.

Varfér tror ni d5 att ni kan finna
den heliga graal...

...med en barnvagn?

Jag skulle kunna komma hit p5 middag
en géng i veckan.

Vi kan fortsétta vfira diskussioner,
hedra ve°1r pakt.

Men jag har ockse°1 en pakt med min fru.

Fru...

Ni som léser Nietzsche,
Goethe, Rilke...

Nér léste ni senast det ordet
i ett verk?

Kan ni citera en enda dikt
med ordet "fru"?

Nej.

Varfér tror ni att det ér s5?

Jag reser i morgon.

Den trédgérd som Guds éng/ar f/yga i

Den Jesus ffir oss fippnar

Dansa, lilla barn, i din moders famn

En hérlig dag ér kommen

Jag ska bara se vad det ér...

Det ska bli roligt.

Ett tuff-tufftfig!

Nu ér det din tur.

Thorkild...

Tycker du om den?

- Vardérne°1gotfre°m henne?
- Nej.

- Ség till om du vill hate.
- Tack.

"Drottningen tackade
fér de fina gévorna."

"Sélen stack upp huvudet éver ytan
och hélsade fre°1n havets konung."

- Du mfiste kunna fungera utan henne.
- Jag har inte sagt nfigot.

Varje kvéll nér klockan sle°1r Stta
blir du som en liten hundvalp.

- Grete...
- Hon ér hér, fast hon inte ér det.

- F6r attjag tittar p5 klockan?
- Du ligger vaken om nétterna.

Du ge°1r i cirklar runt postlfidan.
Varje dag utan ett brev fre°1n henne-

-fe°1r dig att mer och likna en som...

En som vadfi?

Ingenting.

Jag visade Knud era nya dikter
och han hfiller helt med:

Era dikter blir béttre och béttre.

Och se°1 mfiste jag medge
attjag har saknat er...lite.

Detsamma.

Ni ér émnad att géra nfigot spontant,
nfigot upproriskt.

Allt det som ett éktenskap inte kan ge.

Léngtar ni inte efter det?
Att vara fri?

Jo. Men jag vet inte
om det jag léngtar efter finns.

Léngtan i sig ér ett bevis p5
att det ni léngtar efter finns.

Min stérsta énskan fér er ér-

-att ni skulle férséka
kénna er svévande.

Att ni skulle kunna ténka
att i verkligheten se°1 ér allt méjligt.

Ni vet mycket vél att det inte
finns nfigotjag hellre vill.

Jag énskar attjag kunde férklara
fér Grete utan attse°1ra henne.

- F6rklara vad?
- Hur mycket det hér betyder.

- Hur mycket betyder det?
- Allt.

Jag visste det inte férrén jag kom hem.
Férrén jag hade lémnat det.

Men...det betyder allt.

Ténk... Ténk om jag hade varit
255r yngre.

De°1 hade allt varit annorlunda.

De°1 kunde vi tve°1 ha rest till Venedig
p5 en slags bréllopsresa.

Knud beréttade om
ett stipendium i Bonn.

- Ni borde séka det.
- I Bonn?

Ni kunde skriva och g5 p5 férelésningar.
Och komma bort.

- Det vill ni vél? Komma bort?
- Var och varannan dag.

Att leva fullt ut varannan dag,
vari ligger vérdigheten i det?

Jag har skrivit hela veckan.
Béttre én p5 lénge.

Nér det fungerar se°1 bra och vi tve°1
kan ses se°1 hér, varfér riskera det?

Jag upprétthfiller bara
min del av pakten.

Jag har lovat att leda er dit
ni ér émnad att vara.

- Ténker ni upprétthfilla er del?
- Det ér inte det attjag inte vill...

Nej, alltse°1.

Jag ér svag
och mitt f6rste°1nd férmérkat.

Jag f6rste°1r er inte.

D5 v5r pakt g5r ut p5
att lita p5 varandra och inte tvivla-

-se°1 f6resle°1rjag att vi véntar med
att ses igen.

Hur gick det?

Det vet jag inte.

Hon...

Det finns ett stipendium i Bonn
som hon tycker attjag ska séka.

Jaha...

- Kan du inte bara séga nej?
- Jo.

Hur skulle det hjélpa ditt skrivande
att resa till Tyskland?

Hon tycker att det vore bra
om jag kom ut och fick se vérlden.

- Vad finns det att se i Bonn?
- Eller inte att se saker...

Bara...komma bort lite.

Fre°1n vadfi?

Fre°1n vade°1, Thorkild?

Grete...

Hon har fétt fér sig
attjag ska till Bonn.

- Nérjag sa nej blev hon rasande.
- Vad sa Grete?

- Hon me°1r inte bra numera.
- Ar det nfigot allvarligt?

Hon harfe°1tt négra tabletter.
Lékaren séger att hon mfiste vila.

Det gér henne gott.

Jag tror att hon skulle bli glad
om jag bara kom bort fre°1n baronessan-

-och baronessan skulle bli glad
om jag kom bort fre°1n Grete.

Och du d5, Thorkild?
Vad skulle géra dig glad?

Fru Carlsen? Grammofonen!

Magistern reser till Bonn.

Jag vil/ inte léta otacksam fiver aft ni
péivrade mig aft resa till Bonn-

-men jag méste erkénna
aft jag reste hit ner ha/vt i b/indo.

Aft mitt hjérta a/drig
var de/aktigt i bes/utet.

I takt med aft dagarna gér
blir det svérare ffir mig-

-att se det ffirnuftiga i
aft stanna hér-

-fc'ir jag upp/ever tiden hér
som dunke/ och trist.

50m aft jag befinner mig
i ett véntrum.

Jag vet aft ni har stora ffirvéntningar
p5 mitt éventyr i Bonn.

Det gfir mig 6n mer rédd
aft gfira er besviken nér jag séger-

-att jag, 0m det 6r mfij/igt,
vil/ avbryta min viste/se hér snarast.

Fru Carlsen?

- Ja?
- Vill ni bjuda hit Benedicte p5 lunch?

Ja, naturligtvis.

Magistern ér se°1 olycklig
och dérfér blev jag ledsen-

-nér han skrev och frfigade
om han fick lov att komma hem.

- Han behéver vél inte be om tillfitelse?
- Nej, naturligtvis inte.

Han frfigar fér att han behéver ett skél
att stanna. Lite uppbackning.

Res dit.
Ett besék kanske gér honom gott.

Jag vet attjag borde géra det,
men min hélsa ér dfilig. Jag har ont.

Jag tror inte
attjag skulle klara resan.

Och Grete har nog att ste°1 i.
Hon har sitt arbete och lille Bo...

- Men ni kanske?
- Jag?

Ja. Ni har alltid trivts
i magisterns séllskap.

Jag vill inte trénga mig p5. Skulle inte
Grete tycka att det vore mérkligt?

Grete... Vi pratar med henne.

Nej, jag ér helt évertygad.
Det skulle muntra upp honom.

Det skulle inspirera honom.
Jag lovar attjag ska tala med Knud.

Jag ér inte séker p5
att han ens skulle mérka det.

Vad séger ni?

Ja, jag har aldrig sett Bonn.

Och viktigast av allt,
Bonn har aldrig setter.

Jag har lovat att skriva
och berétta hur det ge°1r.

Ja, hon vill gérna ha insyn. I allt.

Jag medger attjag har blivit béttre p5
att skriva p5 grund av baronessan.

Det séger Knud ockse°1.

Vad gjorde du innan du tréffade Knud?

- Sa jag nfigot dumt?
- Nej, inte alls.

Jag léste psykologi.
Ménniskan har alltid intresserat mig.

Men se°1 dék Knud upp
och se°1 varjag plétsligt gift.

P5 ve°1r bréllopsresa till Rom fick Knud
idén att baronessan skulle félja med.

Jag har aldrig férr sett se°1 mycket bagage
som det hon slépade med sig.

Och énde°1 beklagade hon sig éver att
fru Carlsen hade packat ner fel kléder.

"Férbaskade tés,
hon har glémt det viktigaste."

"Min ljusble°1blus och handskar."

"Hur ska jag kunna g5 ut
och éta middag i kvéll?"

"Nej, jag vill inte ténka p5
det avskum fru Carlsen ér."

"Detta onyttiga vésen,
denna framvaggande dumbom."

Sedan hittade hon se°1 klartse°1vél blus
som handskar léngst ner i véskan.

Som hon fér évrigt
sjélv hade packat ner.

S5 hon var med p5 er bréllopsresa?

Ja.

- Ar soppan god?
- Ja. Du ska fe°1 smaka.

- Tack fér i dag.
- I morgon ska du fe°1 se biblioteket.

- Det serjag fram emot.
- God natt.

Sov gott, Thorkild.

Thorkild?

Se hér.

- Ar det inte en av hennes tidiga?
- Jo.

God afton.

- Vilket stélle.
- Det var Tanne som insisterade.

Hon insisterade p5 attjag skulle
dela rum med tre italienare.

Jag fick brev fre°1n henne i dag.
Jag skulle hélsa mfinga ginger om.

- Vad skriver hon?
- Jag ska se till att du fe°1r god mat.

- Det gér du.
- Och att du blir glad igen.

Det gér du ockse°1.

- Kom. Le°1t oss dansa.
- Nu?

Ja.

- Det kan vi ju inte.
- Naturligtvis kan vi det.

- Vi ses i morgon.
- Ja.

- Jag hémtar dig klockan tio.
- De°1 séger vi s5.

- Tack fér i dag.
- Tack sjélv, Thorkild.

Vad ska vi géra?

Jag vet inte.

- Nér kommer du hem?
- Den 30:e.

En mfinad.

- Skriver du till mig?
- Varje dag.

Jag ér rédd.

Jag blev s5 fiverrump/ad
av min ffiré/ske/se i dig.

Lyck/ig fiver mi/dheten.

Ffirtrol/ningen.

Den vidunder/iga kéns/an av rfire/se
och frihet som vér kér/ek gav 05s.

Men s5 upphtirde rfire/sen
och friheten.

Och vi ffirdes till det fénge/se
som vi /ever i nu.

Jag fruktar undergéngen, ffir vi kan inte
hand/a utifrén véra kéns/or.

Kéns/or som ffirhindrar oss
frén aft rfira 05s.

Vi vil/ inte bort frén varandra, men
kan inte he//er rfira oss til/sammans.

Véra kéns/or har inget hem i vér/den
nér den inte kan agera.

I livet, i vér/den,
méste man agera ffir aft leva.

Aft leva 6r aft rfira sig.

Och kan véra kéns/or inte anvéndas,
drar de mot dfiden.

Hej!

Vad hérligt att se dig.

Jag har en present till Bo.
Ett modelltfig.

Det kommer han att tycka om.

Ar allt bra med honom?

Det ér sként att vara hemma igen.

Nér ténker du bege dig
till Rungstedlund?

Vem har sagt attjag ska dit?

Jag vill gérna
att vi liter bli att lfitsas.

Jag vill bara veta vad vi ska ange
fér skél den hér géngen.

Sillkdom?

Arbetsro.

Och Benedicte?
\/ar det ett fint besék?

Ja, det var trevligt.
Det var till stor hjélp.

Jag har alltid tyckt bra om henne.

- Ar allt bra med dig?
- Ténk inte p5 mig, Thorkild.

Jag trénarpe°1 attle°1ta bli
att ténka p5 dig.

-\/arse°1god.
- Tack.

Vélkommen hem, magistern.

Ni ér inte samma person
som reste hérifrfin.

Det stémmer.

Det ér se°1 en resa ska vara.

Nej, var inte se°1 tungsint, magistern.

Det ér alltid samma sak med er.

- F6rsme°1ddhet och smérta.
- Ni vet att det har varit sve°1rt fér Grete.

Precis som nér ni gav er av.
Det ér fullsténdigt ointressant.

Det enda som betyder nfigot ér
om Bonn kunde tjéna ert kall.

Och om mitt éktenskap kan det?

Hur skulle ni kunna utrétta
nfigot radikalt-

-nér ni ér bunden till en ménniska
som vill det motsatta?

Nej, magistern. Berétta nu.

Kénde ni inte av ert kall
p5 ett helt annat sétt i Bonn?

Gav tiden ensam
och tiden med Benedicte-

-er inte en kénsla av att befinna er
i ett fritt, men vidunderligt, fall?

Som evigt dalande sné
som aldrig nérjorden?

- Jo.
- Ja...

Har ni Sngrat ve°1r pakt?

Magistern behéver verkligen
ha lite roligt.

Jag hfiller en middag. Jag bjuder
Benedicte, Knud och allihop.

Er fru ér naturligtvis ockse°1 vélkommen.

- God natt, magistern.
- God natt.

Ursékta mig.

Jag ténker p5 dig hela tiden.

Tror du att kérlek ér att kénna-

-eller att géra nfigot fér négon?

Vad menar du?

Ar det att sitta och kénna sig
férélskad och lycklig-

-eller ér det att géra nfigot
fér den andra personen?

Kan det inte vara bide och?

Om det ér att géra saker,
se°1 stannarjag hos Knud.

Jag tycker om att géra saker fér honom.

Att hjélpa och stétta honom
i det han ér bra p5.

Har inte du det likadant med Grete?

Jo.

Men om det handlar om att kénna,
se°1 ska jag vara med dig.

Jag vill inte hjélpa dig
eller géra nfigot fér dig.

Jag vill bara vara med dig.

S5 nej, det kan inte vara bide och.

I alla fall inte fér oss.

Vime°1ste komma fram till vad det ér
fér oss, férjag hfiller p5 att bli tokig.

Vi kan inte vara borta fér lénge.

G5 du in férst.

Benedicte? Behévde ni lite luft?

- Jag me°1r inte bra. Jag ska nog g5 hem.
- Ska jag be min chauffér att kéra er?

Nej, jag har Knuds bil. Det ér inte
se°1 lfingt, han kan ta en droska.

Berni om ursékt fér mig
om jag inte ge°1r in och tar farvél?

Kom hér.

- Tala om vad som tynger er.
- Jag vill inte géra er férlégen.

Den f6rme°1gan miste jag
fér mfinga 5r sedan.

- Och jag kan lita p5 er?
- Ja, det kan ni.

Det stannar mellan oss tve°1
och Djévulen.

- Det ér se°1 férférligt.
- Vad fér nfigot?

- Jag tror nog att ni redan vet det.
- Vetvade°1?

- Eller att ni har anat det.
- Ja, kanske det.

Men berétta éndfi.

Thorkild och jag, vi...

Herregud. En liten affér ér inte
det vérsta som kan hénda.

Ni ér unga.
Ni har lov att njuta av varandra.

Detérintesfi... Vi...

Det ér inte s5.

Det ér djupare.

Ni funderar p5 att lémna Knud.

- Och han ténker lémna Grete.
- Ja.

- Ség nfigot.
- Detfe°1rinte hénda!

Det skulle férgéra er.

Det skulle férgéra honom.
Han kommer aldrig nfigonsin...

Ingen av er kommer nfigonsin
att kunna visa er i mitt hem igen.

Det skulle férstéra allt.

- Jag trodde att ni skulle férstfi...
- Detérse°1satans dumt!

Det ér ni som mfiste f6rste°1
att vi alla spelar en roll i historien.

Ni kan flérta,
ni kan élska precis som ni vill-

-men er roll, den ér hos Knud.

Jag ér en férférlig ménniska.

Hér nu hér, flicka lilla.

Och lyssna riktigt noga.

Ursékta mig.

- Har ni sett Benedicte?
- Jag ér rédd att hon nyss har kért.

Vi hade ett fértroligt samtal
och hon beslutade sig fér att kéra.

Vad sa ni till henne?

Vad sa ni till henne?

- Sanningen. Den kénner ni ju till.
Sanningen?

Attni tillh6rne°1gon annan.

Och vem ér det?

Mérker ni att det kénns som attne°1got
har slagit klorna i ert hjérta?

Det ér som att ni blir omruskad
av ett vilddjur. Ja...

Jag vet hur det ér.

Det ér den stérsta smértan som finns.

Men jag tycker inte synd om er.

Jag avundas er. Nej, jag unnar er det
av hela mitt hjérta.

Ni har tagit henne fre°1n mig.

Vad? Ett flickebarn med en sjél
i storlek med en grén érta.

Annu ett meningslést férhéllande
som hade bromsat er.

Jag har gett er vad jag lovade
nér vi slét ve°1r pakt.

Ett liv utan ansvar
fér nfigot annat én ert kall.

En dag kommer ni att f6rste°1 det.

Vart kérde hon?

Vart kérde hon?

- Ni har det trevligt hér.
- Vad ér det som ér se°1 viktigt?

Som ni sékert har hért,
héll baronessan en fest i kvéll.

Baronessan tog mig 5t sidan och sa
att hon hade fétt en kénsla av-

-att det hade utvecklats kénslor
mellan Thorkild och mig.

Och hon hade rétt.

S5 ér det.

- Men...
- Ursékta.

Jag ér fruktansvért ledsen éver
att behéva séra er.

Det kanske ér av intresse fér er
attjag lémnar landet.

Knud och jag har haft det sve°1rt lénge och
jag har bestémt mig fér att lémna honom.

Inte fér att vara med Thorkild-

-utan fér att férséka ste°1 p5 egna ben.

Jag reser till England.
Jag har familj dér som jag kan bo hos.

Ni kommer inte att se mig igen.

Ni fe°1r gérna hata mig.

Jag hatar er inte.

Hon vinner oavsett vad, inte sant?
Om ni fick Thorkild, hade hon vunnit.

Om Thorkildintefe°1rerpe°1grund av mig,
se°1 vinner hon ockse°1.

Thorkild élskar er hégt.

Det betyder ingenting.

Jag kommer alltid att vara den
som stod i végen.

Jag ska inte uppta mer av er tid.

F6rle°1t mig.

G rete?

Grete! Grete...

Hon kommer att klara sig.

Hon behéver vila nu.
Ni kan fiterkomma i morgon.

- Och min son?
- Han ér hos hennes féréldrar.

Vem hittade henne?

Varsfigod.

Vélkommen hem.

Vill du ha en kopp kaffe
eller te, kanske?

Sarr dig.

- Grete, jag...
- Jag vill gérna séga nfigot férst.

Nérjag mfidde som sémst p5 sjukhuset
bérjade jag lésa hennes bécker.

Jag ville se vem héxan
som férstérde mitt liv var.

Jag se°1g vem hon en géng var.

Stor och levande.

Och jag se°1g vad nederlaget
gjorde med henne.

Och smértan.

Jag lovade mig sjélv
att hantera smértan béttre én hon.

Det ér vértjobb hér i vérlden-

-att hantera smértan
utan att skapa nya offer.

Det kan inte hon.

Du tror att du behéver henne.

Det ér hon som behéver dig, Thorkild.

Du mfiste avgéra
om du villle°1ta dig utnyttjas.

-\/arse°1god.
- Tack.

Hon har bjudit hem mig.

Hon vill gérna tréffa mig
en sista gfing.

Det kanske vore bra
att fe°1 ett avslut?

Fru Carlsen frfigade mig nyligen
varférjag hade bjudit hem er.

- Vad sa ni?
- Jag kunde ha sagt allt méjligt.

Att vi skulle diskutera pakten-

-eller att vi skulle dryfta er framtid.

Men se°1 kom jag att ténka p5 ett uttryck
som en géng gjorde...

...starkt intryck p5 mig.

Och det var...?

Pourquoi pas?

"Varfér inte?"

Om man bara frfigar "varfér",
kan detle°1ta som en klagosfing.

Stémman av nfigot férlorat.

Nfigot negativt.

Men légger man till énnu ett negativ,
det lilla ordet "pas", "inte"-

-se°1 omvandlas frégan till ett svar-

-som rymmer ett svindlande hopp.

Och ert hopp ér att vi hfiller fast
vid ve°1r pakt?

Jag kan inte... Jag kan inte bryta den.

Men det kan ni,
och nu mfiste ni bestémma om ni vill det.

- Om jag har varit otacksam...
- Jag hoppas inte bara p5 pakten.

Jag hoppas att ni vill ta éver
Rungstedlund.

Det ér ingen av mina sléktingar
som vill eller méktar med det.

- Jag kan testamentera det till er.
- Det kan jag inte ta emot.

Danmarks stérsta diktare
har suttit hér.

Ni har alltid énskat att bli den néste.

Varfér skulle nide°1ge den platsen
till négon annan?

Blod ér det starkaste bandet
ménniskor emellan.

Pourquoi pas?

Varfér inte, magistern?

Fér attjag har ett hem.

Sfimbryt pakten.

Det ér bara ni som kan géra det.

Sétt mig fri.

Jag sétter er fri.

Djévulen lovade mig
att géra allting till historier.

I gengéld skulle jag aldrig mer
fe°1 vara en person-

-utan jag mfiste alltid vara den
som historien kréver av mig.

Men nu ska ni svara mig, magistern.

Handen p5 hjértat...

Har ni nfigonsin ténkt p5 masken
som jag har burit?

Har ni nfigonsin ténkt p5
att er egen underde°1niga roll-

-bara finns
fér att den har ett motstycke?

Har ni nfigonsin ténkt p5 mig?

Kanske inte.

Thorkild Bjornvig medgav
att métet med Blixen gav honom-

-den avgérande kreativa friheten.

Hans mest berémda verk ér "Pakten" -
beréttelsen om deras relation.

Karen Blixen férblev en litterér
superstjérna till sin déd 1962.

Text: Anna-Karin Strobel Lando
Iyuno-SDI Group