All language subtitles for Blå ögon - S01E03

I Uddevalla knivskars en politiker
från Trygghetspartiet till döds igår.

Ett försvinnande, ett mord.
Samma plats, samma tid.

Om det hänt Sarah nåt
så försöker nån dölja det.

Vet du hur stolt hon var över talet?
Hon undrade vart du tog vägen.

Om du inte var så jävla omogen
kanske inget hade hänt.

–Det är mitt fel att hon är död.
–Nej, det är det inte.

Vi ska väcka ett helt folk. Befria
vår ras från det judiska slaveriet.

Det krävs järnhård disciplin
och självuppoffring.

Behöver du skjuts?
Jag försöker bara vara schyst.

TELEFONSIGNAL.

Abonnenten du försöker nå kan
inte ta ditt samtal, men lämna...

Ursäkta...
Fridhemsplan, hur tar jag mig dit?

Idag började valrörelsen
med Samlingspartiets valupptakt.

Många hade samlats i Örebro
för att se artister–

–och höra statsministerns valtal.

Men talet om jobb,
utbildning och tillväxt–

–överskuggades av den senaste tidens
grova våldsbrott i Stockholm.

Efter talet
handlade alla frågor om detta.

–Har du förtroende för Elvestad?
–Jag har stort förtroende för honom.

–Varför ser vi inte mer av honom?
–Han är på plats och gör sitt jobb.

Den man som skadades svårt när en
villa exploderade vårdas på sjukhus.

Hans tillstånd uppges
vara allvarligt men stabilt.

Nu utrikes...

–Bra. Var är Henrik?
–Kom aldrig.

–Ska du inte komma och lägga dig?
–Snart.

–Vad är det?
–lnget, jag lovar. Jag kommer snart.

Vi får vara snabba.
Jag ska vara i Landskrona om...

...tre timmar. Gunnar har haft möte
med Säpo och har en del att berätta.

Inget har hänt med Uddevalla
och den utredningen.

Så vi får mer frågor om det.
Trevligt.

Däremot har en tredje kropp
hittats här i Stockholm.

Ännu en ägare
till en förtäckt bordell. Fem döda.

Mannen som överlevde explosionen
har inte kunnat höras.

–Säpo tror inte på en uppgörelse.
–Varför utesluter de det?

De första attentaten
utfördes vid exakt samma tidpunkt.

En signatur på flera mordplatser
tyder på att flera samarbetar.

Troligen nynazister.

–Vad är det för signatur?
– "Veritas".

Allt stannar givetvis här.

Okej. Inget som vi längtar efter
att gå till val på.

En debatt om rasism ger Trygghets-
partiet mer plats, och oss mindre.

Men om vi får gärningsmännen
bakom lås och bom...

–Jag letade just efter dig.
–Jag har inte tid.

Vart ska du? Nåt hemligt möte?

–Mig kan du fråga allt.
–Man får ju aldrig nåt svar.

Svara mig på en sak först.
Vad ska Gunnar prata om idag?

–Fråga statsministern.
–Jag frågar dig.

Som när jag var liten. När farsan
visslade var det riktigt jävla illa.

–Ska du ha en svår barndom nu också?
–Kom igen. Jag får ändå reda på det.

–Säpo tror att det är nynazister.
–Varför tror de det?

Min tur. Varför slutade Sarah Farzin
på näringsdepartementet?

Hon har bra relation med Strömstedt.
Varför började hon på justitie?

Det vet inte jag.
Det är helt sant. Det vet inte jag.

Nu blir jag besviken,
Ludwig Biehlers.

Är det Loves födelsedag?

Vi behöver en bild till begravningen.

–Den är väl fin?
–En bild på mamma, inte dig och mig.

Är det han från partiet som vill det?
De vill bara utnyttja henne.

Du får jättegärna sköta det här.
Och så kan du betala för det också.

Då kanske du ska sluta klaga.

BARNSKRIK.

Sitt kvar. Jag kan ta det.

Sofia... Love frågar efter sin pappa.
Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag vet inte när pappa kommer,
gubben, men mamma är här.

Eller hur?

–Har han somnat?
–Jag ska ge honom lite välling.

Ge fan, jag behöver ingen hjälp!

–Ta det lugnt.
–Hej, pappa!

Hej, Elin! – Det här är min dotter,
hon arbetar för regeringen.

–Vad har hänt?
–Han ramlade, sa han.

–Vi har sytt, men...
–Men det var då själva fan!

–Nu får du lugna dig.
–Jag hittar inte nycklarna.

–Jag har extranycklar.
–Men jag hade nycklarna.

–Var fan är nycklarna?
–Jag har extranycklar hemma.

Jag måste tillbaka till jobbet.
Jag ringer en taxi till dig.

Ska vi käka sen?
Ska vi gå till grillen?

–Nej.
–Har du med dig?

–Jag bjuder.
–Du är bara för mycket.

En burgare och så är allt bra?
Du skickade fan polisen på oss.

–Det var inte jag, det var Sofia.
–Jag såg dig stå där i trappan.

Hur tror du det kändes
för mamma och pappa när polisen kom?

De satt för fan i fängelse i Iran.
Var det glada minnen tror du?

–Jag sa att hon inte skulle göra det.
–Du är bara för mycket.

Vet du hur många gånger
jag har försvarat dig?

"Hur kan du umgås med rassefamiljen?"
Och jag stod upp för dig varje gång.

Men du är precis som din jävla morsa.
Lika jävla liten i huvudet.

Kom hit, då!

–Vill du till företagshälsovården?
–Varför det?

Jag tänkte bara att...

Du kanske behöver prata
och de kan ordna det åt dig.

–Jag måste fråga vet du.
–Jag lovar att skärpa mig.

–Snälla, jag måste få vara kvar.
–Jag försöker inte sparka dig.

Vi snackar om fyra veckor.
Du behöver det.

Tid att förbereda begravningen.

Och sörja.

Jag tyckte om din mamma.
Jag tyckte hon var bra, du vet det.

Gå hem, Simon. Snacka med din syrra.

När sånt här händer
måste man hålla ihop.

Gott kaffe.

Annika gjorde kaffe innan torgmötet.
Det var precis lika gott som det här.

Ja, och så var det det här också.

Det räcker ett tag i alla fall.

Vi i partiet är väldigt glada att...
Jag har ingen bild.

På mamma.
Jag har inte hittat nån bra bild.

Det gör inget.

MOBILSIGNAL.

Ursäkta.

Olle Nordlöf, Trygghetspartiet.
Lämna namn och nummer...

Olle, du måste berätta hur det går.

Jag har sagt till Peter
att barnen vet han ska hålla tal.

Ring när du hör det här.

Slappna av. Om Olle säger
att han fixar det så lita på honom.

Jag litar inte på henne.

Varför sitter vi här?
Det är nu vi borde vara där ute.

–Det hade rasslat in röster.
–Vi väntar till efter begravningen.

–Visa lite hänsyn.
–Till vem då? Till blattarna?

Det är bara gamla bilder.

Är det du? Vad söt du var.

–Fin klänning.
–Mamma sydde den.

–Har hon sytt den?
–Hon satt uppe hela natten.

–Var är er pappa?
–Jag vill inte snacka om honom.

Förlåt, jag menade inte att snoka.

Jag har också förlorat min mamma.
Inte som du, men... det är svårt ändå.

Jag har aldrig känt mig så ensam
som när jag gick hem från sjukhuset.

Alla hennes saker i en plastpåse.

Vem tror du det var?

Som dödade mamma.

Ja, du...

Du tror att det var svartskallarna,
eller hur?

Du sa ju det. På tv, dan efter.

Att ingenting hade hänt
om inte de hade kommit hit.

Din mamma älskade Sverige
och svenskarna.

Det kostade hennes liv.
Så är det.

Hon kände inte igen sig i det
här landet. Det land hon växte upp i.

Det gör inte jag heller.

Ska vi kolla vidare?
Om vi hittar nån bra bild.

Du är mycket snyggare när du är arg.
Missnöjd, det går ingen igång på.

Passa på och njut av
att justitie är i smöret i stället.

Man vet aldrig hur länge jag
jagar fläskben åt dig.

–Du hittade ju inget.
–Det kanske jag visst gjorde.

Sarah och näringsministern blev osams
på klimatkonferensen i Nairobi.

–Om vad?
–Det vet jag inte.

När de klev av planet
pratade de inte med varann.

–Sen då?
–Nej...

Nairobi var länge sen. Varför
skulle det ha med nåt att göra?

Varför inte?

–Nej...
–Nej, okej. Ta det eller skit i det.

Nu måste jag gå. Det är alltid
lika trevligt att prata med dig.

–Elin Hammar?
–Ja.

Säpo. Vi skulle behöva
byta några ord med dig.

–Jaha. Här satt Sarah Farzin, då?
–Precis.

–Vad gör en stabschef?
–Ja, du. Hur lång tid har du?

–Kaffe? Vill ni ha det?
–Nej, tack det är bra.

Så här är det. Vi har fått in en
anmälan om att Sarah är försvunnen.

–Försvunnen?
–Ja.

Vi vill kolla om du sett
eller hört nåt.

–Nåt här du har reagerat på?
–Nej. Jag trodde hon var sjukskriven.

Det trodde hennes föräldrar först,
men nu är de ganska oroliga.

Är det inte så att du också
har oroat dig lite för Sarah?

Helt på egen hand.
Försökt få tag i henne?

–Så klart. Flera gånger.
–För att?

Jag har tagit över hennes ärenden.
Jag har behövt veta saker.

Och vi är mitt uppe i en valrörelse.

När Sarahs mamma var här
tidigare träffade hon dig.

Då sa du att ni jobbade ihop,
du och Sarah.

Först senare hette det
att hon var sjukskriven.

Det var lite snurrigt i början.
Jag kommer inte riktigt ihåg.

Jag tänkte nog bara att jag
skulle in och backa upp Sarah.

Olyckligt om hennes mamma
blev felinformerad.

–Du minns inte vad du sa till henne?
–Jag är ledsen.

Eller att du fick nycklar
till Sarahs lägenhet?

Eller om du använde dem?

Våld och brottslighet
får aldrig tolereras.

Mord på en folkvald politiker är ett
hot mot rättssamhälle och demokrati.

–Vad gör polisen?
–De är inne i en massiv arbetsinsats.

–Och hur ser den ut?
–Poliskåren behöver bli större...

–Så folk bör vara oroliga?
–Det var inte det jag sa.

–Om poliskåren behöver bli större...
–Polisen gör ett fantastiskt jobb.

När kommer ett gripande av mördarna
och den här terrorcellen, Veritas?

Det är redan gjort.
Och vi har stoppat klimathotet.

Vi har botat cancer,
det är fred och alla är glada.

Om du tog det pyttelite på allvar
skulle det gå bättre.

–Och hur ser den ut?
–Poliskåren behöver bli större.

–Det står i partiprogrammet.
–Du berättigar kritik mot regeringen.

Den finns väl oavsett vad jag säger.

Kritisera inte den politik som förs
när du själv sitter vid makten.

Jag gör det för din skull.
Du ska ut i valrörelsen.

Inte för att skydda statsministern
och hålla upp en annan måltavla?

Jag håller på tills du blir klar.
Bara så du vet. Och vänjer dig.

KNACKNING.

Kom in!

–Stör jag?
–lnte alls. Kom in.

Tiden går fort när man har roligt.

"Justitieminister dödar PR-konsult."
Jag tror vi vinner röster på det.

Säpo var här. Sarahs föräldrar
har anmält henne försvunnen.

–De vet att jag var i lägenheten.
–Hur vet de det?

Precis, hur vet de det?
Den enda som vet är han som såg mig.

Har du sett några tecken på det,
att nån skulle vara efter dig?

–Vill du ta några nätter på hotell?
–Nej.

–Är du säker?
–Jag tänker inte gömma mig.

Vi gör så här. Jag drar i mina trådar
och ser vad jag kan få reda på.

Hör de av sig,
hänvisa dem direkt till mig. Direkt.

–Okej?
–Okej.

Simon! Stanna!
Får jag snacka med dig?

De har släppt Andreas.

Herregud, du har väl inte
på allvar trott att det var han?

Det var bara dumt att du
snackade med polisen om honom.

Du pratade med polisen om Sharhyar.

–Det är en helt annan sak.
–Det är precis samma sak.

Din kompis stod och skrek på mamma.
Andreas är pappa till Love.

–Är det samma sak?
–Mm.

Jag lovar, Janina. Det är bra.

–Vet hon att Westman ska hålla tal?
–Det vet hon.

Vi spikar programmet i kyrkan
i morgon, jag ringer dig efter det.

–Okej, då säger vi så.
–Hej.

–En till.
–Vi stänger nu.

–Jag dricker snabbt, jag lovar.
–En snabbis då.

Nämen vaf...

Pappa?

Han sover.

MOBILSIGNAL

Japp?

–Har han kommit?
–Nej, hans flickvän.

Gissa vad som hänt henne sen sist?

Hon är med barn.

–Hon tar bilen, vad gör jag?
–Lägg dig bakom, på avstånd.

Då börjar vi med att jag välkomnar
och sen tar vi psalmen.

–Och tal, vill ni ha det?
–Det har vi inte pratat om än.

–Olle ska hålla tal.
–Det har vi väl inte riktigt bestämt.

–Vadå?
–Nån från partiet ska ju prata...

...eller tala, men...
Jag är nog inte rätt person för det.

Vad menar du?

Som läget är nu kanske det är bättre
att det är nån som är lite mer...

Mer vad?

Peter Westman, vår partiledare...

Det är mer passande
att han håller talet.

–Kan vi få en minut?
–Naturligtvis.

Det behövs inte, du kan sitta kvar.

–Det skulle inte bli nån cirkus.
–Du måste väl ändå förstå...

–Ljög du bara?
–Det är fråga om mycket pengar.

–Herregud...
–Ni kanske vill prata ihop er.

–Ja!
–Det finns inget att prata om.

–Du sa att det skulle bli värdigt.
–Det ska det.

Din mamma
var väldigt stolt över partiet.

Hon skulle vara hedrad av det här.

Hon la ner sin själ i arbetet.
Hon trodde på det här. Hon kämpade.

–Jag vill inte att han håller tal.
–Du såg hur stolt hon var.

Du får gärna hålla tal,
men inte Peter Westman.

Vad säger jag till Peter?
Att psykbruden säger nej?

Vad är det med Olle plötsligt?
Var jag otydlig på nåt sätt?

–Jag sa att den tjejen var problem.
–Vad hjälpte det?

Vi har för fan sagt
att Peter ska till Uddevalla.

Gör ett nytt pressmeddelande och säg
att det förra var ett missförstånd.

Peter Westman beklagar sorgen,
men vill inte orsaka ett spektakel.

Allt annat är medias lögner
om Trygghetspartiet–

–för att vi inte vill sjunga med
i deras högsång till mångkulturen.

Lovsång... Inte högsång.

Du hjälper mig med Olles manus.
Det får inte sticka ut en millimeter.

Vad är det här?

Va?

Vi kollar att inget ligger
från vårt departement.

–Vi tar bara det som tillhör näring.
–Det som är Sarah Farzins?

–Just det.
–Va fan... Det är våra dokument.

–Ta det med näringsministern.
–Absolut. På en gång faktiskt.

–Gå tillbaka till ditt departement.
–Absolut, vi ska bara...

Hör du inte vad jag säger?
Ni tar inget härifrån.

Veronika? Det är Gunnar Elvestad.

Passande att inte svara
när du skickat björnligan.

Ring mig så fort du hör det här.

Du borde skaffa en ny källa på
näring. Den du har är rätt värdelös.

Sarah åkte inte från Nairobi med de
andra. Hon stannade i tre dar. Själv.

Den lilla råttan. Nu sitter han där
och tror att karriären är fixad.

Så blir det inte. Han ska vara glad
om han får städa toaletterna.

Vart ska den?

Jaha, den ska runt ett varv till.

–Går det bra?
–Mm.

Jag beklagar sorgen.

Beklagar.

Beklagar.

Jag beklagar verkligen.

–Vad gör du här?
–Jag vill inte bråka.

–Kan du inte bara gå?
–Men snälla...

Simon, det är okej.
Gå och välkomna de som kommer.

–Jag kan vänta här.
–Det behövs inte.

Jag vill inte störa,
jag tänkte bara lämna den här.

Hej, Love.

Tänkte du ha med honom där inne?
Jag kan vara med honom så länge.

Kanske...

Hoppas det blir fint.

Ska vi gå upp?

Jag träffade bara Annika
vid ett tillfälle–

–men hon gjorde
ett väldigt djupt intryck på mig.

Hennes värme, närvaro och
engagemang smittade av sig på mig–

–och på alla andra
som var där för att lyssna.

Hon hade så mycket kvar att ge.
Som politiker.

Som medmänniska...

...och som mamma.

Det är obegripligt när
en människa rycks bort mitt i livet.

Särskilt om det sker brutalt
och meningslöst, som för Annika.

Med vilken rätt släcker man
en människas liv?

En fråga jag ställt varje dag sista
tiden. Det har vi nog alla gjort.

Med vilken rätt?

Det är fel på ett samhälle
där någon tycker sig ha den rätten.

Ett samhälle där tryggheten gett
vika för hoten. Ett rått samhälle.

I Uddevalla var det Annika.

I Stockholm har fem personer
brutalt mördats den senaste tiden.

Av gärningsmän som kommit undan.

Som satt skräck i oss alla,
skapat vanmakt och förtvivlan.

Och lämnat oss alla
med sorg i våra hjärtan.

Hur var det där?
Är kaffet i församlingshemmet?

–Du är inte välkommen!
–Va?

–Du jämför mamma med kriminella.
–Vadå?

De som mördades i Stockholm.
Det var för fan fyllon och pedofiler.

Hur kan du stå på mammas begravning
och jämföra henne med dem?

Jag litade på dig. Jag lät dig prata.

Och så kommer du hit
och spottar på henne.

–Olle...
–Försvinn härifrån!

Försvinn härifrån. Ni också!
Dra! Bort. Gå härifrån.

Jag vill aldrig mer se dig. Försvinn.

Kom, Simon.

–Det är mitt fel allting.
–Det är inte ditt fel.

Hur ska vi hinna Ängelholm
och Gävle på samma dag?

–Vem har lagt det här schemat?
–Men... Vad fan?

Är du på de sidorna igen?
Du vet vad jag har sagt.

Kolla! "Sofia Nilsson
hyllar morden i Stockholm."

Det kanske inte är hon som skrivit.

Känner du fler "Loves mamma 90"
vars mamma har blivit mördad?

Vi ska inte ha kontakt
med de barnen mer.

Någon fond blir det inte tal om.

Du har inte lovat dem några pengar?

–Nänänä... Nä.
–Bra!

–Känner du?
–Mm.

–Känner du inte?
–Nej, men jag hör nåt.

En liten minigris. Nåt som
är hungrigt. Är det pizzamonstret?

–Orkar du?
–Absolut.

Vad är det?

–Ska jag gå med?
–Ligg bara och vänta på din pizza.

Var försiktig.

Jag är snart tillbaka.

MOBILSIGNAL.

Jag vet inte vad som gör mig
mest besviken.

Att du smiter eller att du tror
att vi är dumma i huvudet.

Ställ dig upp.

Ställ dig upp!

MOBILSIGNAL.

Herregud, vad hon ringer.

Hela vägen hit ringde hon.
Undrar var pizzan är kanske.

–Hallå.
–Henrik?

Henrik är lite upptagen just nu.
Han kan inte prata.

Vad har ni gjort med honom?

Bra att du ringer. Gratulerar.
Barn, det är ju fantastiskt.

Tro är inget man har
så länge det passar.

Det är en övertygelse.
En strid man för tillsammans.

Snälla, snälla...

Snälla!

LÖST SKOTT

–Jävla skit-ammo...!
–Jag har mer i bilen.

Gå och hämta, för fan!

–Jag ska inte säga nåt, jag lovar.
–Förlåt om jag inte litar på dig.

Hittar du, eller?

SKOTT.

Snälla, gör inte det här. Snälla...

Snälla, gör inte det här! Snälla!

Nej, nej! Jag ber! Jag ber...

LÖST SKOTT.

Aaah!

Henrik... Hör du mig, Henrik?

Om du snackar dör alla. Inte bara du.
Malin. Och den lilla bebisen.

Vi borde knäppa honom.

Din jävla fitta!

Varför har du det här?

Jag är inte lika godtrogen som mamma.
Det borde inte du heller vara.

–Vad gör du här?
–Sharhyar svarar inte.

Han vill inte ha med dig att göra.

Kan du säga att jag är ledsen
att det blev så här?

Jag pratade inte med polisen.

Jag... Jag är inte som Sofia.

Vad är du, då? Va?

Problemet är inte
att du är som din syrra.

Du är inget överhuvudtaget.
Du står fan inte för nåt!

Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag kan inte prata med Sofia,
jag får inte gå till jobbet.

Vad ska jag göra?

Hej då, Simon.

SMS-SIGNAL.

MOBILSIGNAL

–Ja?
–Lyssna...

Sarah var inte ensam på
regeringsplanet. Hon hade sällskap.

Du kommer inte att tro mig.
Miljöministern.

DÖRRKLOCKA.

Hej. Elin Hammar,
stabschef på justitie.

Vi har träffats.

Jag skulle vilja prata om en sak.
Det gäller Sarah Farzin.

–Helst inte här ute.
–Nej, visst. Förlåt. Kom in.

–Fint hus.
–Jag hyr bara.

Jag är knappt här.
Tvåhundra resdagar förra året.

–Men nu är du hemma.
–Sommarförkylning.

Jag vet inte riktigt
hur jag kan hjälpa dig.

–Jag behöver få tag på Sarah.
–Jaha?

–Jag vet att ni känner varann.
–Man lär känna många i korridorerna.

Ni åkte från klimatkonferensen
i Nairobi tillsammans.

Bara du och hon.
Tre dagar senare än alla andra.

Ursäkta, men det känns lite märkligt.
Vet Gunnar att du är här?

Vet du vad som hänt henne?
Säg det i så fall.

MOBILSIGNAL.

Vänta lite.

Varför vill du ha tag på Sarah?

Nån förfalskade en ledighetsansökan
och mörkar varför hon är borta.

–Är det du?
–Nej.

Okej, vi struntar i det.
Du får prata med Säpo i stället.

Vänta nu.

Jag känner Sarah,
men har inte förfalskat några intyg.

Hur känner du henne?

Det är väl privat,
utanför jobbet och så.

–Du menar att ni är ett par?
–Nej. Vänner. Ingenting mer.

Vi träffades på ett seminarium
när hon jobbade på näring.

Jag har ringt varenda dag,
men hon svarar inte. Jag...

Jag är rädd att hon är död.

MASKIN PIPER.

MASKIN PIPER FORTARE.

FLATLINE.

SMS-SIGNAL.

Hon har gått nu.

Textning: Karina Berg Johansson
Svensk Medietext för SVT