Original subtitles

Nej, jag tänker inte strunta i det!

Vad då medelmåtta? Jag har vunnit castingfinalen tre gånger-

-och du kallar mig medelmåtta? Hur vågar du?

-Känns det bättre nu? -Hon slog mig!

Jag skjutsar dig hem, Isobel.

Hon slog mig, Derrick. Ska du inte göra nåt?

-Troy! Ska vi äta frukost? -God morgon, sir.

Jag ska prata med en kvinna som vill stämma Isobel Hewitt för misshandel.

Isobel Hewitt... Pensionären som kör Jaguar?

Just det. De rök ihop på flugfiskeklubben i går.

Jag följer med.

-Det var jag som blev provocerad. -Provocerade mrs Hewitt er?

Hon sa att jag mest fiskar nedströms!

I floden Hamble är det bara uppströms nymffiske som gäller!

-Jaha, och var hände det här? -Utanför The Old Fisherman.

Min man Derrick är sekreterare. Han kallade till extramöte.

Vi har hittat viktdrag vid floden - såna man använder vid grustäkter.

Han ville påminna om reglerna, särskilt för nykomlingar som Isobel-

-och klargöra att sån osportslighet leder till att man blir utesluten.

Jag förstår.

Var det nån som antydde...

-...att viktdragen tillhörde Isobel? -Nej.

Men det är ju konstigt att de dök upp först när hon blev medlem.

Och hon har fått massor av fisk.

Några riktiga bamsingar...

Och det kan ha nämnts så att mrs Hewitt hörde det?

Isobel Hewitt angrep mig! Dr Goff kan bekräfta det.

Och jag tänker stämma henne.

Överfall? Utanför puben?

Människan var hysterisk. Nån måste göra nåt.

Vad blir det härnäst?

Vi är vana vid dina otaliga p-böter, men överfall?

Hela byn skvallrar.

Men vi har annat att prata om.

-Melrose? -Ja...

-Moster Isobel... -Vi kan inte betala dina skulder mer.

Du spenderar mer än du har. Vi är inte gjorda av pengar.

Jag är ledsen, hjärtat. Jag förstår mig inte på ekonomi.

-Quentin kanske kan komma hit? -Nej, det kan han inte!

Han har en sån där räknemanick.

Hej, Quentin! Går affärerna runt?

Hej! Tja, nätt och jämnt... Vad gör du här?

Jag ska flytta tillbaka. Vi ska titta på hus.

-Jag behöver en matsalsmöbel. -Jag har en åt dig.

Jag trodde väl det. Vi hörs.

Oroa er inte. Det dyker alltid upp nåt.

Nej, det gör det inte! Du blir tvungen att sälja bilen.

Är Isobel Hewitt hemma?

Isobel!

Jag vill tacka dig i efterskott.

Leo Bantock. Du och din man hjälpte mitt företag ekonomiskt en gång.

Jag har det lite knapert just nu. Behöver ni hjälp igen?

Nej, jag har sålt firman.

Det gick riktigt bra. Dina aktier är värda en del.

Inga jättesummor - 20 000 eller så.

-20? -Inte dåligt när man investerat 2000.

Inte alls! Så rart av er att komma och berätta.

-Nåt att dricka? -Jag ska åka och titta på ett hus.

-Jag flyttar tillbaka hit till byn. -Så roligt! Då ses vi igen.

-De här är till dig. -Så vackra!

Titta, Rebecca. Visst är de vackra?

Du kommer precis lagom.

Vad är det vi firar?

Att jag är fri från den hiskeliga Rebecca!

Kan du tänka dig ett bättre skäl?

Några är från dagen då kriget tog slut.

Strunta i mina skulpturer. De är knappast av intresse.

De är ju jättefina! Tack.

Om ni känner nån mer som har gamla foton vore det...

Hon kör snart ihjäl nån.

Men fråga henne. Hon har foton från sina segrar på Silverstone...

Jag visste att fiskare var galna, men...

-Jag måste prata med Isobel Hewitt. -Jag följer med.

Vi tittar in till Cully på vägen.

Kan du stanna, Troy? Sväng in här.

Stäng av motorn.

Det där är Isobel Hewitts Jaguar.

Sex cylindrar och twin-cam.

Lägg av! Sånt hörs inte på så här långt håll.

Kör vidare.

Hon ville prompt anmäla. Jag har aldrig sett henne så arg.

Det är nog många som vill att Isobel ska få vad hon förtjänar.

Keith...Fiskerättigheterna ska snart förnyas.

Du vet hur noga sir Harry är.

Midsomers flugfiskare använder tydligen viktdrag!

Gamle sir Harry blir nog inte glad.

Han struntar nog i elakt skvaller från en arbetslös brottsling.

Lugn och fin.

Se till att din fru slutar slåss utanför puben.

Hela byn känner till det.

Det förbättrar knappast flugfiskarnas rykte!

-Leo! -Hej, Derrick.

-Keith... -Du ska alltså flytta tillbaka?

En öl, tack. Ja, jag har sålt firman.

-Jag tittade på herrgården i morse. -Det går bra för dig.

Bättre i affärer än med kvinnor...

Oj då! Var det en öm punkt? Glöm att jag sa nåt.

Ska du säga, med tanke på det där om din fru och Duncan Goff...

Vad då för nåt?

Pappa! Vilken härlig överraskning!

-Är det de? -Fotona jag har samlat ihop, ja.

-Får jag titta? -Visst.

-Mamma kommer sen. -Bra.

Gavin!

-Gillar du bibliotek? -Jag blev övertalad.

Jag ordnar utställningen i morgon.

-Vad gör du här? -Jag söker en gammal fortkörerska.

Isobel Hewitt? Hon brakade just förbi i sin Jaguar.

Hon gillar att sladda runt på det gamla flygfältet.

-Vad? -Har din pappa nånsin fel?

Keith?

-Vad är det? -Jag har en fråga till dig.

Jag kommer att märka om du ljuger, så tänk efter noga innan du svarar.

Ursäkta mig.

Vad tusan...?

-Kan jag hjälpa till? -Ingen fara, det är snuten.

-Hej, Tom! Ska du gripa mig? -Det vet jag inte än.

-Känner ni inspektör Troy? -Nej. Goddag, inspektörn.

-Min vän Quentin Roka. -Vad gäller saken?

Förmodligen mitt "överfall" på Margaret Seagrove i går.

-Överfall? -Trams! Människan var hysterisk.

Vi behöver ställa några frågor.

Ingen fara. Vi har inga hemligheter för varann.

-Behöver du en advokat? -Nej, Tom skulle aldrig lura mig.

Slå er ned! Vi har några extra glas.

-Nej, men tack ändå. -Naturligtvis...

Vad hände utanför puben i går?

Det var faktiskt ganska otroligt.

Jag har hört uttrycket "tugga fradga" men aldrig sett nån göra det.

-Ni gav henne alltså en örfil? -Ja.

Ingen ville ju att hon skulle behöva få hjärnblödning.

Men jag kan inte förneka att det kändes ganska härligt-

-just när jag klippte till.

Ni har ju träffat henne! Men det var inte mitt motiv.

Det är väl sånt ni kriminalare bryr er om?

Jag måste åka till gamle Fuller. Hans tabletter är för svaga.

Sen är det mrs Anscombe... Laga ingen middag till mig.

-Ät nåt på vägen, Duncan. -Sitt inte uppe och vänta.

Ska jag flytta ut?

-Du sa ju att det var slut. -Det tog slut för tre år sen!

-Jag är hemskt ledsen. -Jag klandrar dig inte.

Du har så svagt psyke. Bara en dåre skulle ligga med den gamle stöten!

Den där inkompetente kvacksalvaren!

Jag klandrar inte dig.

Leo?

Jag måste undersöka dem, men dödsorsaken-

-är kraftigt våld mot huvudet.

Pålen kom nog från planteringen.

-Då var det inte planerat. -Just det.

Har ni sett det här?

Han dog visst av samma sak.

Jag menar bara...

Reven fastnade i trädet.

Jag försökte dra loss den och då snubblade jag över dem.

-Såg ni dem inte tidigare? -De låg längre upp.

Ni träffades alltså senast på mötet på puben?

Ja, men bara Duncan. Jag träffade Isobel i går.

Jag körde Leo Bantock hem till henne innan vi åkte på husvisning.

-Vem är han? -Affärsman. Bekant till Hewitts.

Han ville berätta för Isobel att hennes aktier var värda 20 000 pund.

-Har ni hans nummer? -I min portfölj.

-Han ska titta på Old Mill i morgon. -Vi kan träffas där.

-Hur dags ska ni ses? -Vid middagstid.

Det vore till stor hjälp. Ursäkta oss.

-Han stod och fiskade en bit upp. -Darren Seagrove, klubbsekreterare.

-Vad är det som har hänt? -Är ni Margaret Seagroves man?

Kriminalintendent Barnaby, kriminalinspektör Troy.

Mrs Hewitt och dr Goff är döda.

Herregud...

Jag såg dem stå och fiska för en och en halv timme sen.

-100 meter uppåt floden. -Det måste ha varit vid tiotiden?

Ja, det var det nog.

-Blev de mördade? -Helt klart.

-Har ni sett nån annan fiskare i dag? -Nej, bara vi fyra.

-Har ni inte sett nån alls? -Nej.

Inte i dag...

Det kanske inte är relevant, men vi har haft tjuvfiskare här.

Jag såg en för några veckor sen. Han hade kamouflagekläder.

Han stack.

Blev de mördade samtidigt och av samma anledning-

-eller blev nån av dem mördad för att inte röja mördaren?

Och i så fall - vem var det tilltänkta offret?

Kan de inte ha haft en affär?

Man vet aldrig med gamlingarna.

Quentin kanske blev svartsjuk.

Den där snubben är mysko.

Har ni några anhöriga som kan komma hit?

Mrs Goff?

Min dotter bor i Causton.

Hur ska jag kunna berätta...?

Åh, Duncan... Issie...

Hur väl kände ni mrs Hewitt?

Vi var skolkamrater.

Isobel Hewitt och dr Goff! Stendöda!

Varför skulle nån vilja döda dem?

Vem vet när det gäller Isobel?

Men dr Goff...

Kanske en svartsjuk make för mycket...

Vad är det, Derrick?

Får vi ställa några frågor, mr Plunkett?

-Det går bra. -Jag måste fråga det här...

Vem står som förmånstagare i er mosters testamente?

Förlåt mig. Det är bara det att...

Moster Isobel ägde ingenting. När Kenneth dog - hennes man -

-visade det sig att hans aktier hade gått dåligt.

Det fanns inga pengar. Vi köpte ut huset och möblerna-

-och hon skulle få bo kvar i resten av sitt liv.

Det gav henne lite pengar.

-Allt gick lagligt till. -Vad hände med kapitalet?

-Jag föreslog en livränta, men hon... -Hon gjorde av med pengarna. Allt.

Vi har försörjt henne i ett år.

Och aktierna som var värda 20 000?

Så ni känner till dem...

De gör henne solvent, men bara nätt och jämnt.

Det mesta går till räkningar.

Isobel visste inget om pengar.

Ni ser ju att vi inte har det alltför fett.

Hon har varit en stor börda. Det var knappt att vi klarade oss.

-Men Isobel levde sitt lyxliv... -Så var det inte...

Jodå. Ni var släkt och du vill vara lojal-

-men Isobel var en mycket manipulativ kvinna.

Männen rände efter henne men hon gav dem inget i gengäld.

-Vilka män rände efter henne? -Min make, exempelvis.

Och Quentin Roka - hennes antikhandlarkompis.

Gud vet vad de hade för sig...

Quentin äger antikaffären. Han hjälper henne.

Nästlar sig in och snokar i hennes finanser...

Quentin betalade räkningar åt henne ibland.

-I sin stora godhet... -Ja, så var det nog.

Nåväl, för att besvara er fråga: Jag är förmånstagare-

-vilket innebär att jag nu har tillgång till det jag äger.

Paret Plunkett har starkast motiv. Egendomen är värd ett par miljoner.

-Och med lite renovering... -De vet att de skulle bli misstänkta.

Jag är mer intresserad av de 20 000 hon fick dagen före mordet.

Det låter lite för slumpartat.

Vi får ta en titt på Quentin Roka.

Jag tyckte...att du borde få veta.

Jag beklagar.

Det har hänt nåt hemskt.

Duncan och Isobel har blivit mördade.

Andrew Turner fann dem vid floden.

-När hände det? -Mellan 10 och 11 i morse.

Tack, gode Gud...

Du var här med mig.

Är jag misstänkt?

Vi har inga misstänkta än-

-men var befann ni er mellan 10 och 11 i morse?

-Jag var hemma. -Var ni här hela morgonen?

Det gäller mitt och Isobels bråk! Det är därför ni pratar med mig.

-Vi pratar med alla. -Vad vet ni om dr Goff?

-Hade han några fiender på klubben? -Nej, han var omtyckt.

Isobel, då? Hade hon några fiender?

Förutom mig, menar ni?

Jag dödade varken henne eller dr Goff.

Jag tyckte illa om Isobel, men jag skulle aldrig mörda henne.

Jag beklagar sorgen.

Eftersom han är hennes närmaste släkting får väl Melrose huset?

Ni kanske flyttar in?

Vi har ägt huset i flera år. Isobel hade inte ett ruttet öre.

De kan ha hamnat i bråk med en tjuvfiskare.

Margaret Seagrove var osams med Isobel.

Och så har vi Quentin Roka, hennes homosexuelle lekkamrat.

Var lite öppen till sinnes nu.

Byn har förlorat ett riktigt original.

-Var doktorn omtyckt? -Jag tror det.

Hans stackars fru var förkrossad.

Det gör mig ont om de efterlevande.

Det är så ledsamt med äldre som har tillbringat hela livet ihop-

-och plötsligt blir ensamma...

Har ni inte hört om dr Goffs kvinnoaffärer?

På löpande band, sägs det...

Natten före morden klättrade han in på övervåningen i sitt eget hus.

Hans fru ska ha låst honom ute.

-Du får 650. -Jag vill ha det begärda priset.

Nej, jag accepterar det inte.

Jag har fått nog av illa klädda, ouppfostrade kunder.

-Kom inte tillbaka. -Det ska jag verkligen inte göra!

Tackar!

De blir rätt tröttsamma i längden.

Det här är svårt att begripa.

Har ni rett ut det hela än?

Jag vill gärna ställa några frågor.

-När såg ni mrs Hewitt senast? -Strax innan hon gick och fiskade.

Jag åt frukost hos henne. Jag brukar...

...brukade äta frukost där.

Jag köpte mjölk och tidning på vägen. Gammal vana...

Har ni nån aning om vem som kan ha mördat mrs Hewitt? Eller dr Goff?

Har ni talat med Isobels systerson och hans ohyggliga fru?

-Vi har talat med paret Plunkett, ja. -Då vet ni det där med huset?

-Vi vet att de äger det. -En skandalös historia.

Sa de hur mycket de betalade? Nej, självklart inte.

Isobels man hade just dött.

Isobel var utom sig av sorg och de övertalade henne att sälja.

De betalade knappt nåt alls - möblerna var värda dubbla priset.

-Hon fick bo där tills hon dog. -Ja, men det var inte meningen.

-De trodde att det skulle gå fort. -Var hon sjuk?

Hon miste all livsvilja. Hon tynade bort inför våra ögon.

Och så lunginflammationen... Duncan sa att slutet var nära.

Vad hände?

Jag föreslog en tur i Jaguaren. Det var allt.

Jag såg det som ett farväl till hennes andra stora kärlek.

Det var första gången jag körde.

Vi hade kört upp till skogen vid Malham Cross och hon...

Hon sa att jag körde som en guvernant, så hon tog över.

-Var det allt? -Ja.

Duncan fick henne att börja fiska igen.

Hon älskade det. Hon blev friskare, starkare...gnistan tändes igen.

Hon kunde ha levt i många år till.

Men jag tror inte att paret Plunkett var särskilt glada.

-Fanns ni med i testamentet? -Föga troligt.

Isobel hade knappt ett öre.

Vi måste fråga det här...

Var befann jag mig i går morse mellan 10 och 11?

Jag var här, förutom när jag köpte kaffe.

Strax efter tio, tror jag. Personalen minns säkert.

Det var många här i byn som hyste agg mot Isobel.

Hon påminde dem om vad de själva saknade. Det var inte populärt.

Tack för att ni tog er tid.

-Han borde komma strax. -Han är rätt rik, va?

Jag tror det.

Vad handlar det här om?

-Jag väntar. -Han är mördaren.

Du är patetisk! Hon valde mig, inte dig.

Gå iväg med honom, Troy.

Hur är det med dig, Leo?

-Är ni Leo Bantock? -Hur så?

Vem är mannen som ni påstår är en mördare?

Keith Scholey. Han äger restaurangen.

-Förlåt... -Varför tror ni att han är mördaren?

Jag är så korkad...

Jag berättade att hans fru var otrogen med dr Goff.

Skulle han ha hämnats på dr Goff?

Jag berättade dan före morden. Vilket sammanträffande, va?

-Och det där om vem hon valde...? -Det hör inte hit.

Jag har varit ihop med Ruth, hans fru.

Det var åratal sen. Det rör inte det här.

-Var träffas ni? -Jag bor på puben.

Då så. Håll er borta från mr Scholey.

Han har inte varit vid floden.

Jag var på restaurangen med min fru. Hon kan bekräfta det.

Har ni pratat med er fru om hennes affär med dr Goff?

Hon sa att det var över.

Har ni pratat med dr Goff om det?

Jag gick dit, men han var inte hemma.

Jag berättade för hans fru.

-Hur reagerade hon? -Hon blev upprörd.

Det var väl er avsikt?

Ja, jag var med Keith.

När kom ni till restaurangen och när gick ni?

Jag kom dit vid tio och hjälpte till med lunchen.

Sen gick jag vid tre. Keith stannade kvar.

Jaha...

-Er affär med dr Goff... -Men snälla ni...!

Det tog slut för tre år sen. Inget allvarligt. Duncan var...

...en väldigt trevlig man.

Det var ett misstag.

Och ert förhållande med Leo Bantock?

Det var innan jag gifte mig med Keith! Det rör inte det här!

Er man tycks tro att Leo är bitter för att ni inte gifte er med honom.

Det där var evigheter sen.

Vi måste sälja allt det här.

Jag har ingen användning för det.

Sen säljer vi huset, direkt efter begravningen.

Vi måste ordna förfriskningar till mottagningen.

Folk nöjer sig med ett glas.

-Det räcker med en back. -En låda.

Det heter "en låda med vin" och "en back med öl".

Strunt samma.

Tolv flaskor räcker åt henne.

Bara familjen! Punkt slut!

Mamma... Borde inte pappas vänner och patienter få vara med?

Hans gamla flammor ska inte få defilera förbi hans grav.

Kriminalintendent Barnaby, kriminalinspektör Troy.

-Är ni mrs Goffs dotter? -Ja.

-Är er mor hemma? -Ja, kom in.

Det är polisen, mamma.

-Kommer vi olägligt? -Inte alls.

Jag vill tala med er mor i enrum.

Vi har fått veta att Keith Scholey var här och talade med er-

-kvällen då er make blev mördad.

Det han berättade gjorde mig inte förvånad.

-Så ni kände till affären? -Inte just den affären.

Men min make har alltid prasslat, och jag har tolererat det.

Vi hörde även att samma natt-

-sågs er make klättra in i huset genom ett fönster.

Han hade glömt sina nycklar. Han ville inte väcka mig.

Jag låste honom inte ute.

Jag ser att ni läser Vegetariska föreningens tidning.

-Är ni medlem? -Ja, hurså?

Er make både fiskade och jagade.

Här rådde "lev och låt leva".

Men ni åt inte hans foreller?

Fiskar är inte Guds klyftigaste varelser-

-men att klassa dem som grönsaker är inte snällt.

-Hur går det? -Vad tycks?

-Vad fint det är. -Det är inte färdigt än.

Isobel Hewitts dödsruna. Vilken kvinna!

Racerförare, societetslejon...

Det finns visst många foton i huset. Synd att vi inte har dem.

-Melrose kan säkert hjälpa dig. -Jag hörde nåt om dr Goff i dag.

Keith Scholeys mor dog i cancer i fjol.

Keith klandrade dr Goff för att han upptäckte det för sent.

Han gjorde en anmälan, men säger att den tystades ned.

Derrick! Ska du med till puben?

Derrick! Ska du med till puben?

Varför är du så sjåpig med det här?

Efter allt Isobel gjorde...

Hennes uppförande...

Vilka är de här människorna?

Vilken uppslutning...

-Är inte det den där politikern...? -F.d. minister med älskarinna...

-En skådis! Vad heter hon? -Jag vet inte.

-Stackars Quentin. -Hittade du nåt om honom?

Han har lyckats hålla sitt brottsregister rent.

-Det var en underbar gudstjänst. -Tack så mycket.

Ursäkta mig ett ögonblick.

Mitt djupaste deltagande. Peregrine Slade.

Vi hade inte räknat med så många gäster...

Jag förstår det.

Vore det hemskt framfusigt av mig att komma med ett litet bidrag?

Jag har några flaskor av hennes favoritskumpa i bilen.

Och jag tog med mig Hastings. Han hjälper gärna till.

-Visst... -Utmärkt!

Ställ den i köket. Det ligger på andra sidan.

Sandy, gamle gosse! Ge mig ett handtag!

Mycket vänligt av dig.

Dixie?

-Jag är så ledsen. -Beatrice...

Du måste vara alldeles förkrossad.

-Det låter som rena festen! -Vet ni att hon inte ägde sitt hus?

-Nähä...? -Inte en enda möbel!

Den tillgjorda människan!

-Mycket gott. Är ni härifrån? -Nej, från Chelsea.

Jag vore ingenting om det inte vore för Issie.

Hon räddade mig på 60-talet, när mina affärer gick dåligt.

Hon utökade sin stående beställning bara för att jag skulle klara mig.

Det här är så typiskt Isobel.

Tack! Ursäkta mig... Tack.

Edra nåder, mina damer och herrar, hedervärda vänner...

...och mindre hedervärda vänner... Förlåt, John.

Det här är en sorgens dag.

Vi kommer att sakna Isobel djupt.

Jag är ledsen att vi inte sågs oftare de sista åren.

Jag sa åt henne att flytten ut på landet-

-med all inavel och alla lantisar...

...skulle inverka på kontakten med vännerna, och så blev det.

Men i dag ser vi att de gamla vännerna inte glömde Isobel.

Slutet må ha varit tragiskt-

-men vi ska ändå fira det liv som levdes så väl.

Ett liv som saknar motstycke bland de flesta av oss.

För Issie och hennes livstalang!

Nu vet du varför Bertie var så billig.

-Det är säkert inget stort. -Har inget ramlat av?

Tack, mamma. Du är en klippa.

Reparatören kommer om två timmar men jag måste sätta upp bilder.

-Har du så att det räcker? -Jag hoppas det.

-Folk är väldigt skvallersugna. -Om morden?

-Massor av galna teorier... -Tom reder säkert ut det.

Med Gavins hjälp...

Hur vågar du visa dig här? Ge dig av ögonblickligen!

Vi borde nog röra på oss.

-Så du kom ändå! -Jag har hittat ett viktdrag till.

-Vid de tre pilträden. -Har du varit vid floden?

Var det inte där du blev iakttagen i går?

-Var det inte där du fiskade sist? -Jag fattar inte.

Tänk om nån placerar ut viktdrag-

-för att vi i klubben ska framstå som osportsliga grustäktsfiskare?

Nån som inte gillade att få sparken?

Nån som hoppas att sir Harry ska se dragen när han går längs floden?

Herregud...

Titta, vad rart!

Visst är barnen söta i de där enorma bonnetterna?

-Och så allvarsamma... -De bor ju på fattighuset.

De flesta levde inte länge.

Han ser glad ut. Vad firar de?

Att första världskriget tog slut. 15 män från byn dog.

Tre var från samma familj. Mrs Cooper gav mig fotot.

Hon minns hur hennes mormor grät på hennes döda brors födelsedag.

Älskling... Det här börjar väl inte påverka dig?

Det är andras liv, inte ditt.

-Bli inte alltför påverkad. -Så säger du till pappa också.

Och du är precis som han.

Det måste vara James Tapsell.

Han vill att vi ska förlora rättigheterna.

Jag ska träffa sir Harry i övermorgon så vi måste hålla vakt dygnet runt.

Vi måste ta Tapsell på bar gärning. Kan jag räkna med dig?

Isobel var nog det tilltänkta offret.

-När träffades ni senast? -Vi pratade i telefon innan hon dog.

Hon hade just bråkat med en vän till oss.

Och om ni vill veta vem får ni fylla på mitt glas.

-Har ni varit affärspartners länge? -Jag har lärt upp honom.

Han hade en bistro, och jag sålde antikviteter på Portobello Road.

Han stod tydligen Isobel mycket nära.

Kan vi få påfyllning?

Det var Dixie. Hon hade upptäckt att Duncan var otrogen med nån i byn.

Isobel, som var ganska okänslig, berättade för hur det låg till.

-Kände Dixie till makens otrohet? -Uppenbarligen inte.

Men det betyder nog inget. De bråkade ofta.

Isobel reste jorden runt med sin make diplomaten.

Dixie stannade här och skulpterade labradorer och var läkarhustru.

-Var hon bitter? -Isobel var ganska...okynnig.

Hon retade Dixie för allt från hennes bil till att hon var vegetarian.

Dixie har ingen humor när det gäller djurrätt.

Hon bråkade med Duncan om det också.

Beatrice? Isobel berättade om er. Jag heter Quentin.

Jaså, det är du som är pudeln!

Isobel älskade förstås pudlar.

Underbart att träffas! Ni hjälpte henne mycket. Ursäkta...

Sir...

Jag har hört en del om Quentin.

Quentin brukade se till att bli vän med gamla damer.

När hans förre partner Steve träffade honom-

-hade han ärvt tusentals pund av en dam som var stammis på hans bistro.

-Hur dog hon? -Jag kollar upp det.

Steve tror att Quentin räknade med att få pengar av Isobel också.

Ni ska inte tro ett ord av vad den där råttan säger.

Steve var förfärlig.

Han förskingrade, det var därför Quentin gjorde sig av med honom.

Sanningen är att Quentin räddade Isobels liv.

När Kenneth dog miste Isobel all livsvilja.

Jag kunde inte hjälpa henne.

Men så tog Quentin hand om henne när hon fick lunginflammation.

Han muntrade upp henne.

Om det inte vore för honom hade hon tynat bort.

Quentin var mycket snäll mot Isobel.

-Är det Isobel? -Ja, tillsammans med Kenneth.

Och det där är jag, tro det eller ej.

Mrs Goff... Jag är glad att ni var här.

Jag vill fråga om ert gräl med Isobel kvällen innan hon blev mördad.

Hur hörde ni talas om det?

Ni grälade med Isobel den där natten, inte sant?

Jag är rädd att jag inte berättade hela sanningen-

-när jag sa att jag alltid hade känt till Duncans otrohet.

-Det är inte sant! -Nu vet du.

Lögnare!

Jag ville veta om Isobel visste nåt.

Duncan skulle aldrig göra nåt sånt!

Du tror väl inte att det är sant?

Menar du att du inte visste nåt om Duncans affärer?

Affärer?

Hur många affärer?

Men herregud...

Jag är ledsen, men jag trodde att du visste. Det trodde alla.

Påstår du att folk i byn har skrattat åt mig-

-under hela mitt liv som gift?

Om man tvunget ska gifta sig med en tio år yngre man...

Vad väntade du dig egentligen?

Man har romanser med yngre män, man gifter sig inte med dem.

Men vi gifte oss...

...av kärlek.

Åtminstone trodde jag det.

Hej.

Är det sant att du flyttar tillbaka till byn?

Jag hade tänkt göra det.

Men nu börjar jag tveka.

Det har hänt så mycket här. Jag trodde att jag hade gått vidare.

Jag kanske borde stanna i London.

Inte för att jag vill... Där finns inget jag vill ha.

Stanna inte i London.

Prata inte med min fru!

Jag borde anmäla dig för misshandel och förtal!

Jag misstänker fortfarande dig.

Kan ni slåss utomhus i stället?

Min fru bekräftar mitt alibi, sa de inte det?

Att du tvingade henne att ljuga?

Om ni inte kan vara i samma rum får en av er gå.

Jag ska ingenstans.

Vi ses i morgon.

Han är inte precis Keith Scoleys största fan.

Ni missade just ett riktigt spektakel.

-Och du kan få tag i stolarna? -Javisst.

Du ska alltså flytta tillbaka?

Har du sett att Isobels hus redan är till salu?

Det är ju det de har väntat på.

Tänker du försöka rädda stället?

Vad menade du med att Keith skulle ha tvingat Ruth att ljuga?

Jag ville bara jävlas. Jag kunde inte godta att Keith inte var inblandad.

-Men exakt vad menade du? -Bara att...

Ruth sa att hon var med Keith i restaurangen vid tiden för morden.

-Det är hans alibi. -Restaurangen?

Ja, hur så?

Det var inget.

Hur som helst - nu ska jag gå.

Den gamla damen som Quentin fick ärva dog i cancer.

-Han är mysko ändå. -Jag ringde polisen i Notting Hill.

Han kom ihåg Quentin Roka. Han sa att han är ren som snö.

God morgon.

-Vad kan jag hjälpa till med? -Vi har fler frågor.

När ni bodde i Notting Hill ärvde ni en stor summa pengar-

-av en gammal kvinna ni blivit vän med, stämmer det?

-Jag anar vem som berättat det. -Är det sant?

-Vad är det ni antyder? -Svara på frågan, är ni snäll.

Ja, hon gav mig lite pengar. Vi hade varit vänner länge.

-Hon dog i cancer, förresten. -Vi vet hur hon dog.

Men ni tror att jag skyndade på processen med Isobel?

Om jag skulle lura av gamla damer pengar-

-hade jag väl valt nån som var rikare än Isobel?

Kommer du i kväll?

Jag hämtar dig klockan nio.

Gwen?

Minns du att du såg mig här på morddagens morgon?

-Ja. -Minns du vad klockan var?

Ungefär kvart över tio.

Ja, det tänkte jag också.

Förlåt, det var allt. Tack.

Vad sysslar du med?

Det där var väl korkat?

Ett dubbelmord har just begåtts och ni smyger runt i mörkret?

Jag tror att det var James Tapsell, vår förre skogvaktare.

Han fick sparken när han sålde tjuvfiskad öring.

Nu vill han vända sir Harry mot oss. Det var han, det är jag säker på!

Kanske var Tapsell vid floden i går, kanske inte.

Om det var han, hade ni tur som kom undan med lite näsblod.

Precis. Han kan vara våldsam!

Tänk om Isobel och Duncan mötte honom vid floden?

Tapsell är en av dem som har ett vattentätt alibi.

Han jobbade i källaren på puben hela långa morgonen.

Det vet jag inget om, men jag gav honom en riktig snyting.

Det skulle inte förvåna mig om han har en rejäl blåtira i dag.

Mr Roka!

Tack för att ni kom.

Jag sa aldrig att när jag gick till affären på morgonen efter morden-

-tog jag vägen om Keiths restaurang.

Keith hade bett mig att hålla utkik efter några tavlor åt honom.

-Men ingen öppnade. -Varför har ni inte nämnt det?

Det var ingen där, så det rörde ju inga alibin.

-Det verkade oviktigt. -Är det viktigt nu?

Keith Scholey har tydligen sagt att han var där kvar över tio.

Det här kanske inte är viktigt, men jag ville ändå berätta.

-Han är inte här. Är det viktigt? -Kanske.

-När träffade ni er man senast? -I går.

-Han sov borta. -Gör han det ofta?

Det var nog en markering. Vi hade bråkat.

Han sover på restaurangen ibland när vi har bråkat.

Det där är väl Scholeys bil?

Mr Scholey? Hallå?

Herrejävlar...!

Trettio pund för en halv hummer!

Musslorna kostar bara en femma...

Mr Scholey?

Han stod och skar grönsaker men slutade plötsligt tvärt.

Av nån anledning...

Dödsorsaken är förmodligen kvävning eller också frös han ihjäl.

Ja, så snart ni kan. Tack.

Nån stängde alltså in honom med flit.

Varför öppnade han inte inifrån?

Av säkerhetsskäl kan alla frysrum öppnas inifrån.

Det sitter fast.

Se där... Nån har kört in en spik i vredet.

Stackarn... Han försökte ringa efter hjälp men tappade telefonen.

Varför stängde inte mördaren dörren och låste med hänglåset?

Varför blockera dörrvredet?

Om det gjordes i förväg skulle dörren låsas inifrån så fort den stängdes.

Att sätta på hänglåset hade tagit längre tid-

-och då hade Keith hunnit ta sig ut.

Mördaren ville inte visa sig. Keith kan ha skrivit namnet på väggen.

Det går att kolla upp.

Förövaren väntade alltså utanför köket-

-hörde Keith öppna kyldörren, sprang in och stängde.

Mer behövdes inte - utom att släcka. Scholey hade inte gått in i mörkret.

Otäckt... Inte nog med att han dog - han skulle dö i mörkret.

Jag beklagar.

Såvitt jag visste fungerade dörren som den skulle.

Så ni vet inte när eller hur dörrvredet blev blockerat?

Har du telefonen?

Tillhör den här restaurangen?

-Hurså? Var hittade ni den? -I kylrummet.

-Ni verkar förvånad. -Nej.

Nej, men den brukar ligga där borta vid kassan.

Tidigare sa ni att ni hade grälat med Keith.

Det var...inget alls, faktiskt.

Det var inget.

Mrs Scholey... Er make har blivit mördad-

-och ni grälade strax innan.

Ni måste berätta exakt vad grälet gällde.

Han sa att jag var illojal.

Men det var jag inte. Jag tänkte på oss båda.

Jag var inte säker på klockslagen i alibit.

Keith sa att jag kom till restaurangen vid tio.

Och jag hade för mig att det var lite senare.

Hur mycket senare?

Bortåt en halvtimme.

Men jag vet inte. Jag trodde inte att han var mördaren!

Jag var rädd att nån hade sett mig komma till restaurangen senare-

-och trodde att jag ljög om tidpunkten. Det är allt.

Hej. Jag tänkte lämna de här.

Duncan lämnade dem på klubbhuset.

Det är Keith Scholey. Han har blivit mördad.

Tack för hjälpen, mrs Scholey. Jag vet hur svårt det är.

Leo Bantock dyker upp igen.

Ursäkta!

-Toppen...! -Kan du prata med honom?

-Jag vill titta på kylrummet igen. -Tack...!

-Jag beklagar. -Jag känner ingenting.

Ruth?

Jag gjorde fel när jag gifte mig med Keith.

Varför gjorde vi slut?

Allt är en enda röra.

Om det är nåt jag kan göra...

Jag är glad att du är här, Leo. Ge mig lite tid.

Snälla du?

Där är han.

Vad var det jag sa?

Kan vi talas vid lite, James?

Vi är nöjda med ert alibi och vill inte sätta dit er för misshandel.

Men vi skulle förlora mycket tid på att tvingas leta efter den person-

-som har smugit runt vid floden. Om ni berättar, oss emellan-

-att ni var där i går sparar ni mycket tid åt oss.

Ni behöver inte leta vidare.

Tack.

Tapsell var den kamouflageklädde, men det handlar om fiskeklubben.

Jag kollade hans alibi igen. Pubägarens fru bekräftade det.

Hur går det här?

Vår huvudmisstänkte är död.

Keith Scholey hade två motiv till att döda dr Goff-

-och han fick sin fru att ge honom ett alibi som hon säger var falskt.

Han var inte där han sa sig vara vid tidpunkten för morden.

Men om man vill döda nån i ett kök fullt av vassa knivar-

-varför då mixtra med ett dörrvred? Varför inte bara knivhugga honom?

Tänk efter, Troy. Varför i kylrummet?

-Kan telefonen ha betydelse? -Hur då?

Ruth Scholey blev förvånad över att den inte låg vid kassan.

Jag ska prova en sak.

Jag har täckning. Kan ni stänga till dörren?

Täckningen försvann. Och nu är den tillbaka...

-Dörren blockerar signalen. -Det är ju en blydörr. Än sen?

Det kanske är just det...

Tänk om... Vänta.

Tänk om Keith Scholey var mördaren och visste att vi anade det?

Hans fru började bli misstänksam. Det var det de grälade om.

Han ville leda in oss på fel spår.

Han iscensatte ett mordförsök på sig själv, men klantade sig.

Det skulle se ut som om mördaren försökte låsa in honom.

Han var tvungen att blockera dörrvredet.

Han kunde inte låsa från insidan.

Jag tror att han tänkte ringa efter hjälp inifrån rummet.

Han provade med dörren öppen och fick signal-

-men insåg inte att när den var stängd skulle täckningen försvinna-

-på grund av blyet.

Men han borde väl ha provringt även med dörren stängd?

-Han kanske inte tänkte på det. -Det vore väl väldigt korkat?

Mördare behöver inte vara medlemmar i MENSA.

Det finns en viss surrealistisk logik i det...

Så ni tror att det är möjligt?

Ja, det tror jag.

Vi måste vänta in alla provsvar, men fallet ser ut att vara löst.

Fantastiskt! Bra gjort, Gavin.

Jag hade velat se hans min när täckningen försvann. Pinsamt!

-Stackarn. I ett kylrum... -Han var en mördare, mamma.

-Vill alla ha påfyllning? Troy? -Nej tack, jag kör.

-Jag kan köra. Du förtjänar det. -Och i mörkret dessutom...

Isobel Hewitt dog för att hon var på fel plats vid fel tillfälle.

Just det, och hon som just fått en skänk från ovan....

Har ni hört att hon inte ens ägde sitt eget hus?

Inte en enda möbel! Den tillgjorda människan...!

Nästlar sig in och snokar i hennes finanser...

Quentin betalade räkningarna åt henne ibland.

Påfyllning? Påfyllning?

Ja, tack.

Mrs Scholey? Det är Tom Barnaby.

Ni sa ju att ni var osäker på er makes alibi.

Nämnde ni det för nån annan?

Telefonen var den avgörande faktorn.

Er chef stack just. Han hälsar att han möter er på utställningen.

Tack!

Mrs Plunkett! Är er make här?

-Han är i vardagsrummet. -Tack.

Det är öppet.

-Får jag komma in? -Javisst.

Jag hoppades träffa er här.

Quentin hjälper mig med möblerna. Värdering och sånt...

Vet ni var Isobels aktiebrev finns?

-Det tror jag. -Kan ni visa mig?

Konstigt. Nyckeln brukar ligga i...

Hon glömde väl att lägga tillbaka den.

-Är det här aktiebrevet? -Ja.

Får jag titta?

Är det här avtalet om att sälja huset och möblerna till er?

-Ja, det är det. -Jaguarmannen är här!

-Ursäktar ni ett ögonblick? -Javisst. En sak, bara...

Var er överenskommelse om huset allmänt känd i byn?

Inte såvitt jag vet.

Hon var stolt. Hon bad oss att inte berätta det för nån.

Ingen fara. Vi har inga hemligheter för varann.

Jag är klar på övervåningen. Du borde ta en titt på...

Mr Barnaby.

Har ni sett Melrose?

Ni blockerade dörrvredet-

-så att det inte syntes utifrån.

Sen inväntade ni bara rätt ögonblick.

-Förlåt? -Du hade en bistro i London.

Du vet allt om frysrum och blydörrar.

Innan du stängde slängde du in telefonen, men du missade en sak.

Du borde inte ha släckt ljuset i kylrummet.

Keith hade inte försökt ringa i mörkret - inte om det gällde livet.

-Skulle jag ha mördat Keith Scholey? -Ja.

Jag har just pratat med Ruth.

Hon berättade för dig när ni var i Isobels trädgård-

-att hon var orolig för makens alibi.

Du rådde henne att vänta några dagar innan hon berättade för oss.

Vad betyder det?

Jag trodde att du ville hämnas för att han dödade Isobel och Duncan-

-men sen insåg jag att han bara skulle avleda uppmärksamheten.

Vi började komma för nära. Vi ställde frågor om ditt förflutna.

Och du försökte bli av med oss-

-och övertyga oss om att nån annan dödade Isobel och Duncan.

Och den mest troliga skulle vara Keith-

-med sitt svaga alibi och sina starka motiv.

Men han kunde ju alltid neka.

Då skulle vi kanske tveka. Bättre då om han dog, eller hur?

Och varför inte få det att se ut som om Keith fejkade sitt mord-

-och dog av misstag? Det vore ännu bättre.

Du måste ha blivit chockad när du insåg att huset var sålt...

...och att Isobel var utfattig.

Vad hade hon lovat dig? Möblerna, huset? Allt?

-Och efter allt du gjort för henne... -Jag visste att huset var sålt.

Det visste du inte alls.

Inte förrän du hittade det här.

Jag ringer min advokat.

Hur gick det till, Quentin?

Bad Isobel dig att leta reda på aktiebrevet åt henne?

Förmodligen strax innan hon gick ut och fiskade.

Du snubblade över avtalet. Dokumenten låg intill varann.

-Jag vet inte vad du pratar om! -Du ljuger.

Jag har aldrig sett avtalet!

-Är du helt säker? -Ja, det är jag...

Eller det kanske jag gjorde.

Jo, hon visade mig det direkt efter att hon skrivit på.

Du insåg just att det är fullt av fingeravtryck från dig, va?

Ni gör mig förvirrad.

Du älskade henne, eller hur?

Du dödade henne inte på grund av pengarna.

Det var inte för att hon lurade dig eller för att hon inte älskade dig.

Det var hennes respektlösa antagande-

-att du var typen som kunde köpas.

Du tyckte att det som fanns mellan er var nåt vackert.

Jag tror att du älskade henne-

-mer än du nånsin älskat förut.

Men när du såg dokumentet...

...insåg du hur oviktig du var-

-och alltid hade varit för Isobel.

Ni kan inte bevisa det här.

En 75-årig kvinna...

Hon var fantastisk.

Som en gnistrande juvel.

Och jag får aldrig se henne igen.

Jag tyckte att vänskapen med Isobel-

-var det finaste som nånsin hänt mig.

Hon gjorde mig...

Hon tog fram mina bästa sidor.

Vad hände?

Men snälla Quentin, var inte en sån tråkmåns!

Ta dig samman!

Trodde du att jag ville ha nåt? Trodde du det om mig? Om oss?

Jag vill inte veta av några såna här utbrott.

Du är verkligen urtrist ibland.

Jag stod inte ut.

Jag ville bara prata med henne.

Men så...

...slog hon ihjäl fisken.

Och där låg hon.

Så mycket liv...bara borta.

Och Duncan?

Han måste ha hört nåt.

Herregud! Vad har du gjort?

Ja...jag älskade Isobel.

Systersonen lånade gärna ut dem. Till minne av henne, antar jag...

Vi ses där.

-Vad är det som händer? -Quentin Roka är skyldig trots allt.

Han har just erkänt morden - alla tre.

Du hade rätt från början.

Det slog mig att om Gwen Dobson, byns skvallertant, inte visste-

-att Melrose ägde Isobels hus, visste nog ingen annan det heller.

Kanske inte ens Quentin.

Jag hade aldrig löst det om inte Troy hade fattat det där med frysrummet.

Du misstänkte Quentin från början. Vad är sensmoralen?

Lita alltid på din första instinkt.

-Ska jag hämta bilen? -Ja.

Jag får se utställningen en annan gång.

Vänta, Troy. Jag följer med.

Översättning: Emilia Nilsson www.sdimedia.com