Original subtitles

När det amerikanska inbördeskriget slutade, började ett annat.

Det mexikanska folket kämpade för att befria sig

från sin utländske kejsare - Maximilian.

In i denna strid red en handfull amerikanare -

ex-soldater, äventyrare brottslingar - alla för egen vinning.

De drev söderut i små grupper...

Några kom ensamma.

Tjenare.

Är du amerikan?

Är du intresserad av mig eller hästarna?

Skulle en av dem kunna vara till salu?

- En skulle kunna vara det. - Vilken?

Gissa.

- Hur mycket? - 100 dollar.

Guld.

- Du är en tuff förhandlare. - Det är tufft att gå också.

Hans ben var brutet.

En trebent häst hade haft ett pris här nere.

- Han led. - Svag punkt, va?

Bara för hästar.

Nästa gång du drar nära mig, så säg vad du siktar på.

Om jag har tid gör jag det.

- Regeringstrupper. Tänker du fly eller slåss? - Jag är inte osams med dem.

Tjusigt skjutande för en som inte är osams.

- Det där fjäderhuvudet försökte döda mig. - Varför inte? Det är hans häst du rider på.

Hemma i Louisiana, hänger vi hästtjuvar.

Tjenare.

Tjenare.

Jag sa tjenare.

Vad tar det åt amerikanare här nere?

Han har Joes häst.

Min vän, om du fick Joe Erin, red du åt fel håll.

Skulle ha åkt till staterna och begärt belöningen.

Allt jag fick var hans häst.

Du är en lögnare.

Ser du, ingen kunde stjäla Joe Erins häst om han inte dödade honom.

Ingen skulle kunna döda Joe om de inte sköt honom i ryggen.

Vänd dig om, mister.

Jag dödade honom inte.

Ge herr'n en hand först, pojkar.

Ett nöje.

Min pappa sa alltid att flaskan kan förgöra en man.

Joe. Du är inte död.

Det var vad mannen sa.

Vi visste inte att han var din vän.

Jag har inga vänner, Donnegan, inte ens du.

Följ efter honom, pojkar. Vi åker ändå vidare.

Louisiana, va?

- Mint julep, Överste? - Överste?

- Alla ni sydlänningar är överstar. - Inte nu längre.

Inbördeskriget kostade mig allt utom skjortan.

- Reser ensam? - Det beror på.

Varför sluta med det roliga? Har du medkänsla för en oskyldig man?

Finns inga oskyldiga män.

- Tänker du slåss i inbördeskriget här? - Om det är bra betalt.

Jag skulle tro en stor hop vapen betalar bättre än en ensam hand.

Tjenare.

Tjenare.

Vad gäller min häst...

Din häst? Du hittade en annan häst fort i tid för att rädda mitt skinn.

Vad då?

Jag ger tillbaks din sadel.

Överste, jag förstår bara inte hur södern förlorade.

Jag hör att några pojkar från staterna är här.

Trubbel drar dem som svin till skulor.

Pojkarna är här, det kan du tro.

Låt mig gå!

Little Bit, ska du sätta ditt bomärke på henne?

Rid henne, cowboy!

Hurra för papayadamen!

Då så, Papayas. Jag tar dig.

Lugna dig, Little Bit. Mannen försöker bara hålla dig levande.

- Lugn, min vän, lugn. Det är Ben Trane. - Ska det betyda någonting?

Han stal Joe Erins häst och överlevde.

Tack ska du ha, señor.

Trodde du hade en svag punkt bara för hästar.

Pojkar, det är ett krig på gång där nere.

Hade varit synd om bra män som vi inte var på samma sida.

Någon som vill rida med mig?

Vi klarar oss fint på egen hand.

Vi är här för att förhandla med General Ramirez, rebellhövdingen.

- Hur mycket betalar han? - Det är mellan mig och honom.

Du är ju typ speciell, eller hur, Charlie?

Mina herrar, tillåt mig att välkomna er till Mexiko.

- Är du borgmästaren? - Jag är Markis de Labordere.

Rådgivare till Hans Majestät Maximilian, Kejsare av Mexiko.

Du är Monsieur Joe Erin?

- Du vet vem jag är? - Ja. Den amerikanska polisens redovisning

av dina bravader var så inspirerande att jag var tvungen att söka upp dig.

Hörde du det, Ben?

Jag erbjuder er ett uppdrag i hans majestäts tjänst.

Du och dina män kunde vara i lönsam tjänst hos kejsaren.

- Hur lönsam? - Ja. Det är vad jag vill veta.

Hans majestät är extremt generös.

Hur många män har du?

- 17. - Samlar på dig fort, eller hur, Joe?

Något fel med räknandet?

Ja.

Du muckar med fel kille.

De här åtta männen är mina. De där sju är hans.

Om vi kommer in, bestämmer jag.

Jag är med Charlie.

Någon annan med Charlie?

Bravo! Det är en ära att lära känna dig, Monsieur Erin.

Äran är min, Ers Excellens.

- Vem är han? - En Juarista... en rebell.

En soldat i Benito Juárez armé, señor.

- Jag är General Ramirez. - General?

- Vad är ert förslag, General? - Vi skulle vilja att ni anslöt er till oss.

Ni slösar bort er talang. De här bönderna har inga pengar att betala er med.

Ni som är amerikanare, kan ju förstå vår strid för självständighet.

Vi erbjuder mer än pengar, señor. Vi erbjuder en sak.

Vad säger du, Ben? Det här är vår sakexpert. Slogs för sydstaterna.

En modig kamp, señor. Mina gratulationer.

Varför? Vi förlorade.

Du sa... att kejsaren var extremt generös.

Jag är ledsen, señor. Hans Excellens är numera var fånge.

- Vad sa du? - Markisenär var fånge.

Det är resten av er också.

Var och en av er är måltavla för 20 av oss.

På detta avståndet, är till och med våra urgamla vapen effektiva.

- Om det är så lätt, vad hindrar er? - Vi är inte vildar, señor.

Vi dödar inte i kallt blod.

Men vi kan inte låta er gå i tjänst hos Maximilian.

Om ni inte ger er innan Pedro avslutar sin sång...

Bäst att du tar en med många verser, för du kommer aldrig att spela mer.

Vänta.

Se till att få barnen ur vägen.

Ja, visst. Har alltid gillat ungar. Du då, General?

Ja visst.

Donnegan! Pittsburgh! Se till att få in barnen.

Kom igen, ungar.

Skynda er! Pronto!

Då sa, Joe!

De kan inte stoppa oss. Det gör inte 200 heller.

Nej, men de kan stoppa en massa barn från att växa upp, amigo.

- Donnegan! - Säg bara när, Joe!

Om barnen ska leva, så ta dina män uppför backen.

Vi går då, inte innan.

Krig vinns inte genom att döda barn.

Hasta la vista, señores.

Jag ger er mitt ord att vi möts igen.

Donnegan! Pittsburgh! Släpp lös ungarna.

Fascinerande man, din vän, och en fantastisk bluff med de där barnen.

Eller var det en bluff?

De lever ju fortfarande, eller hur?

- Var är Max palats? - Mexiko City. Vi kommer att vara där vid skymningen.

Då rider vi.

Om den här blå rocken inte retar dig, Mr Trane, skulle jag vilja rida med er.

Kan du tänka dig en bättre man? Han vann ju kriget, eller hur?

- Som du vill. - Mannen är galen i dig.

Rör på dig.

- Min plånbok. - För dig, señor, är det gratis.

Lönlöst att leta efter den nu. I Mexiko försvinner en tjuv som ett rökmoln.

Det är bara läder, Ben. Max köper en ny åt dig.

Inte plånboken, det är det sentimentala värdet. Jag hade 12 dollar i den.

- Gamle Max vet hur man lever. - Det var den pråligaste sal jag sett.

- Hör ni, kom ner hit! - Vad är i denna änden?

Ska du inte slå dig i slag med oss, monsieur?

- Kejsaren byggde ett ordentligt palats. - Vet du att det är historia?

Vi hade böcker i södern...

Och ett eller två hus som en gång hade kunnat jämföras med detta.

En gång?

Ingenting har nånsin förstörts som ej kan återuppbyggas.

Kanske, om en man vill det tillräckligt mycket.

Jag kom inte ner hit för utsikten.

Kom igen, ta bara en liten bit. Kom igen!

- Vad skulle du tro är fel på henne? - Försök gå emot dem i vindriktningen.

Mina herrar.

Får jag presentera kapten Danette? Monsieur Erin, Monsieur Trane.

Ni kommer att ha någonting gemensamt med den här herren.

Som soldat, stred han med amerikanska sydstatsarmén.

Då känner jag att vi har mycket lite gemensamt.

Du förstår, jag har aldrig slagits med förlorare.

Det är för att du aldrig slagits mot honom.

Han fick dig där, kapten, det försäkrar jag dig.

Ursäkta mig. Kaptenen kommer att ta hand om er tills vidare.

Säg åt Max att vi väntar.

Er förståelse vad gäller etikett förbluffar mig, monsieur.

Jag anade inte att du visste vilken hand man använder.

När jag var mindre än en hundrackas svansmått,

Hade jag en liten tennsoldat, ungefär så här stor.

Och en dag tappade jag bort honom och jag grät.

Min mamma sa "Sluta böla'. En dag kommer den där soldaten fram igen."

Och hon hade rätt.

Du kom tillbaka.

Joe. Där borta.

Försiktig, monsieur. En del av vinet kommer in i munnen på dig.

Hallå...

Hallå!

Marie. Du ser ut som vackrast denna kväll.

Tack ska du ha, Henri.

Mon cheri Henri, det är så skönt att ha tillbaks dig igen.

Palatset verkade tomt utan dig.

Din resa var utan tvekan framgångsrik.

Framgångsrik men smaklös.

Får jag presentera Mr Erin, Monsieur Trane. Grevinnan Marie Duvarre.

Inte konstigt du ville tillbaks hit så fort.

Det är en komplimang.

Monsieur, din franska är lika vacker som ditt smicker.

I New Orleans, lär vi oss att klara båda.

Din skitstövel...

Hans majestät kejsaren.

Ursäkta mig, mina herrar, är ni snälla.

- Ers majestät. - Henri.

De ser ut att vara ett ökänt gäng. Känner de till uppdragets natur?

Bara att de kommer att bli rikligt belönade.

Tycker du att döden är belöning nog för dem?

Om inte från Juaristans vapen,

kanske från stålet av Ers Majestäts lansiärer.

Du kan presentera mig för den modiga lilla gruppen.

Ers Majestät, tillåt mig...

Jag bönfaller er eftergivenhet. De förstår inte hovets regler.

Det är tillfredsställande att ni män är så förstående för vår position

- att ni erbjuder era tjänster åt oss. - Låt oss klara ut en sak, ers majestät.

Våra tjänster har ett högt pris.

Jag hoppas att ni är mer intresserad av skottkapacitet än etikettsregler.

Precis. Vi är mest angelägna om att få en diligens igenom Juaristaland

- till hamnen vid Vera Cruz. - Får jag ödmjukt påminna Ers Majestät

att mina lansiärer också kommer att vara där.

Tyst. Du misslyckades förut.

Jag ber om er eftergivenhet, sire. Men varför skulle dessa män klara det bättre?

Pittsburgh.

- Detta är varför. - Sannerligen.

Får jag? Jag är något av en prickskytt.

Ja, det nya Winchester repetitionsgeväret.

Det avlossar snabbare än dubbel- laddade pistoler, och så långt ögat kan se.

Mister, det gör allt förutom att skjuta runt hörn.

Mycket roande.

Men, så klart, ett vapen är bara så bra som mannen som använder det.

Monsieur.

Håll tag i din hatt, Max. Och oroa inte dig för kvinnorna och barnen.

Tre facklor kvar. Synd att ditt gevär är tomt.

Det är det inte. Ers majestät sa att han var en prickskytt.

Tillåt mig, sire.

Tack ska du ha, monsieur.

Bravo! Bravo!

Hela vägen framåt...

Hela vägen tillbaks.

Bravo!

Bravo!

Kanske är det bäst att jag slutar. Vi har ett tjänstefolksproblem som det är.

Jag försäkrar ers majestät att jag kommer att vara i säkerhet med dessa herrar.

Jaha, då antar jag att jag måste samtycka.

Det är grevinnan som kommer att vara i vagnen.

Hon har bestämt att hon måste se Paris igen, och vi tillåter alla hennes nycker.

Markisen vill att hon når skeppet vid Vera Cruz i säkerhet.

Det gör hon om priset är rätt.

När man handskas med män av handling, måste man förvänta sig handling.

Låter 25,000 i guld hyfsat?

Vacker summa, men hälften så vacker som det vi eskorterar till Vera Cruz.

Jag förmodar att det dubbla hade ökat er ansvarskänsla?

Det hade dubblat det.

50,000 var det, då.

Det var som...

Vattnet är på väg att komma in.

Joe drar ganska snabbt.

Önskade att han begränsade sin snabbhet till sitt vapen.

Konstigt land, visst är det? En diligens gör djupare spår än en överlastad vagn.

Ja, konstigt land, det kan man nog säga.

En väldigt stor konvoj för att skydda en kvinna.

Det tar två dagar att få ihop män för en attack.

- Skaffa dem. - Ja, sir.

Under tiden måste få personer göra många människors jobb.

- Var så god, señor. - Vi behöver mat för 70 människor.

Er bästa - förstår du?

Men, señor, våra tillgångar är magra, och kejsaren betalar inte.

Vi äter om en timma.

De har ett ganska skapligt vin här - årgång '59. Vi stannar i natt.

Lätt att försvara, med.

Min kära, du är ovanligt galant ikväll.

- Lika galant som de två amerikanarna? - Du förvånar mig, Henri.

Du bör veta att det inte finns någonting att frukta från två män.

Din franska är lika vacker som ditt smicker, monsieur.

Ma'am, jag lärde mig franska i gamla New Orleans.

Vill du leka, va?

Voulez-vous lämna min tå ifred?

Tex! Jag sa åt dig att vara försiktig.

Ni amerikanare är så galanta.

Kom igen, grevinna. Vi går.

Kom igen, Joe. Ge tillbaks den.

Visst.

Lite slarvig med din hårdvara, är du inte?

- Se upp, bakom dig, Joe. - Kom igen, Little Bit.

Du måste kunna komma på något bättre.

Försiktigt, Joe.

Den är helförstörd.

Tja, där ser man. Det är den ju. Fånga den, Little Bit!

Ni pojkar ska väl inte låta lite skjutande förstöra festen?

Ballad, visa oss hur man dansar. Ge oss en hoedans, Pittsburgh!

Som du vill, Mr Erin.

- Hallå... - Hallå!

Hur mycket tror du där är?

Så det räcker.

För två?

God kväll.

Var och en av de där sex lådorna innehåller en halv miljon dollar i guld.

- Tre miljoner. - Det låter verkligen trevligt.

Planerar du att besöka Paris eller köpa det?

Det är att ta trupper från Europa och behålla Maximilian på tronen.

Men jag kan komma på mer civiliserade sätt att använda dem istället för krig.

- Ma'am, du är bara full av överraskningar. - Låt mig då lägga till ännu en.

- En miljon räcker åt mig. - Det är inte åt mig.

Jag är ett svin.

Hade varit synd att behålla alltihop i ett stycke.

Kanske. Men ingen av er kan ta er ur landet ensamma.

Om Juaristan fick det, skulle de kunna vinna.

- De kommer inte att kunna ta det. - Du känner inte Juaristan.

De är redan misstänksamma. Till och med Maximilian behövde mig för kamouflage.

Hur kommer det sig att han gjorde misstaget att välja dig?

Kejsaren är mycket förtjust i Markisen,

så jag såg till att Markisen blev mycket förtjust i mig.

Ser ut som om du har tänkt på detta länge.

Det har jag.

Det kommer att finnas en sjökapten som möter mig i Las Palmas.

Han har ett snabbt skepp uppåt kusten från Vera Cruz.

Vet Markisen om det?

Tyvärr, som jag upptäckt till min förlägenhet,

Henri är lojal mot sin kejsare.

Men jag ska säga att han hade varit villig att dö för Maximilian.

- Hur vet vi att vi kan lita på dig? - Hur vet jag att jag kan lita på er?

Grevinna, du börjar prata mitt språk.

- Och ert? - Borde bli en intressant resa.

Jag önskar att du hade slutat dra omkring mig.

Så ja, mina herrar.

Det är långt till Vera Cruz.

Ser ni det?

Du måste ha haft en god natt som finner morgonen så roande.

Det är grevinnan. Hon är verkligen en kvinna.

Sannerligen. Hon är värd sin vikt i guld.

Nu.

Nu.

Ur vägen, bönder!

Inte än!

Joe!

Diligensen!

Diligensen!

Framåt!

Hörru! Du räddade mig där borta.

Förlåt att jag kom till dig så långsamt.

Hade du varit lite långsammare, hade du kanske blivit rikare.

- Kanske jag inte tänkte på det. - Synd att du inte kände Ace Hanna.

Hade en spelhåla hemma Laredo.

Sköt min farsa i ett spel när jag fortfarande var en unge.

- Ace kände sig skyldig, gav mig ett hem. - Vad har det att göra med att rädda dig?

Ace sa "Ta inga risker du inte måste ta."

"Lita inte på någon du inte behöver lita på. Gör inga tjänster du inte behöver."

Ace fick veta att han hade rätt. Han levde 30 sekunder efter att jag sköt honom.

Det är första gången jag nånsin talat om mitt livs historia för någon.

Tack.

Stoppa karavanen! Räkna offren!

- Jaa, om det inte är Papayas! - Varför låter du inte en riktig man försöka?

Du kommer aldrig att fånga henne, Pittsburgh!

Vad är det? Tänker du inte skrika?

Jag gillar när de skriker. Kanske Ben Trane kan komma och rädda dig igen.

- Stämmer inte det, Donnegan? - Stämmer.

Sluta!

- Var kom hon ifrån? - Hon är här av sin egen fria vilja.

- Det tror jag när du släpper henne. - Stig av hästen, om du är man.

Jag stiger av när du släpper henne.

Skjut honom när han stiger av.

Vi väntar.

Har ni pojkar slagits färdigt för idag?

Ni hörde mannen.

Tex, kliv upp på den där vagnen.

Den gamla sydländska charmen. Drar dem som björnar till honung, va, Ben?

Hon smugglade vagnen ut härifrån precis som en åsnedrivare.

- Upp med dig, Ballad. - Jag ville bara ta mig till Vera Cruz.

Bara för att komma till Vera Cruz?

Du gjorde mig en tjänst en gång förut.

Är det för mycket att förvänta sig en till?

Det var en fin ny klänning du har på dig.

Du säger väl inte nej? Det hade fått hennes hjärta att brista.

Kapten Danette berättade om dina hjälte- handlingar. Mina komplimanger, fröken.

Vi vill ha en förklaring till er närvaro här.

Har du inte hört? Vi har precis plockat upp en passagerare.

Sådana beslut är upp till markisen.

Nå?

Jag önskar er en trevlig resa till Vera Cruz. Det är dags att vi startar igen.

Starta karavanen!

- Tack ska du ha, señor. - Framåt!

Ganska mysigt, är det inte, Ben? Nu har vi flickor båda två.

Du kan inte göra nog saker för mig, va?

Varför inte? Du är den förste vännen jag nånsin haft.

- Det är den femte vi har sett idag. - Sjätte. Jag slår vad om att det kryllar av dem.

Man kan vara hundra på att de inte kommer vänta länge.

Hörru, du! Vakna! Håll ögonen på vägen.

Din angelägenhet om den här diligensens säkerhet är mycket glädjande, monsieur.

Att skydda grevinnan är vad jag är här för.

Är det allt? Jag vill gärna tro att du är här för att skydda vagnarna,

provianten, hästarna... för att inte nämna mig själv.

Markisen har för många tänder i krokodilleendet. Jag tycker inte om det.

Gör då inte så mycket väsen över den här diligensen och mig.

I Las Palmas, om kaptenen inte är där, kommer du att se väsen.

- Jag ser vi har en fånge. - Och tre saknade lansiärer.

Inget särskilt bra byte.

Spring! Spring, din dåre!

Varför försöker de inte kasta stenar?

Du skulle inte vilja se spelet sluta för snart, monsieur.

Länge leve Juárez!

- Trevlig resa? - Det är inte trevligt att se en man dödas.

- Inte ens en Juarista. - Inte ens en Juarista?

Det är konstigt att höra från en mexikan.

Det är svårt att vara patriot på fastande mage.

Och om Ramirez och Juaristan vinner? Saker hade kanske blivit annorlunda.

Hur kan de vinna utan pengar? Utan vapen?

Du träffade General Ramirez, och du valde Maximilian.

Varför skulle jag vara annorlunda?

Du är annorlunda. De flesta flickor stjäl inte plånböcker.

Var är den?

Om du tror det, señor, varför lät du mig följa med dig?

- Ge hit den. - Har du letat efter den nyligen?

Så klart, den är tom.

12 dollar.

Det är svart att bryta vanan att vara ficktjuv.

Varför är du så otålig att ta dig till Vera Cruz?

För mig, är det inte bra att stanna för länge på ett ställe.

Och i Vera Cruz finns det mycket folk och många fickor.

Och många klänningar.

De säger att en tjuv i Mexiko idag kan försvinna som ett rökmoln.

- Är det sant? - Du kan se rök försvinna.

Anta att jag ville ta mig till Vera Cruz ensam... Kunde jag göra det?

Det är möjligt, señor.

Men varför?

En man, Ace Hanna brukade säga: "Det kan aldrig skada att ha ett ess i ärmen."

Vi hade åkt tillsammans?

Det vet man aldrig.

Jag är bara benägen att fylla den åt dig.

- Henri? - Ja?

Jag skulle vilja stanna här. Las Palmas är berömt för sina fiestor.

Så klart. Och du maste vara trött.

Fortsätt med ert dansande. Jag tycker om att se vart folk glada.

- Vi stannar här. - Men vi kunde ta oss till nästa stad.

Detta kommer att göra det svårt att nå Vera Cruz i morgon.

Det är grevinnans önskan. Jag har inte avsikt att göra henne besviken.

Jag ska se till att borgmästaren ger oss med mat och husrum.

Bara mat. Husrum blir inte nödvändigt.

Ni förstår, det är nu som grevinnan har för avsikt att svika oss.

Stoppa karavanen.

Jag tar detta.

Så klart. Som du vill, monsieur.

- Håller på att bli väldigt artig, va? - Ja.

- Är den där kaptenen här? - Framför cantinan.

Mannen med morrhåren.

- Han kommer till mig senare. - Varför inte nu?

Vi måste vara försiktiga så vi inte gör marquisen misstänksam.

Du förstår, han kanske inte litar på oss lika mycket som vi litar på varandra.

Har han varit hos henne än?

Inte än. Sätter han inte fart snart, skyndar jag honom själv.

Lugn. Vänta tills han fått en chans att tala om för grevinnan var skeppet är.

- Du är inte dum nog att lita på henne? - Nej.

Men hon kan inte röra på sig, inte utan oss.

Hur kommer det sig att du lät en liten grej som inbördeskriget sänka dig?

Jag gjorde misstaget att slåss mitt sista slag på min egen egendom.

Jaha, oroa dig inte. Efter detta kan du bygga upp det igen, av ren marmor.

Jag antar att du inte vet mycket om plantager, va?

Det är inte bara ett hus. Det är land, många människor.

Och just nu är de i ganska dåligt skick.

De är typ beroende av dig för att börja om igen, översten?

Jag antar att din svaga punkt inte bara är för hästar, va?

Du håller ett öga på den där kaptenen. Jag passar guldet.

Då så, ni pojkar. Då fortsätter vi bara att spela.

Jag har inte spelat i ett riktigt band förr.

- Señor, du fick mig att hoppa till. - Hur kom du in dit?

Jag sa åt dem att grevinnan hade skickat mig att hämta en klänning.

- Det är tur att jag inte är grevinnan. - Tala inte om det för henne.

Jag ville ha på mig den vid fiestan.

- Men hon är säkert där. - Men jag kommer ha den på mig redan.

- Det kommer att vara värt det, señor. - När hon ser dig i den klän...

Jag trodde du höll ett öga på den där kaptenen.

Han gick just in till henne. Jag ger honom lite tid. Är allting som det ska här?

Tyst som en kyrkogård, om man inte räknar den där fandangon.

Låter ganska trevligt, gör det inte?

Måste vara svårt för en man att hålla sig till sitt jobb när sån musik kommer igång.

Antar det, om man tänker på det.

- Någon som smyger omkring? - Inte en själ.

Om de hade, hade du skjutit dem.

Hade du inte?

Jaha, Joe. Du såg henne.

Jag hade stoppat henne i sina spår, död.

För att ha stulit en klänning?

Du och Ace Hanna hade inte varat länge som partners.

Jag tror inte Ace hade haft så stort val.

Genom att gå ombord skeppet i viken här,

behöver man inte oroa sig för garnisonen vid Vera Cruz.

- Jag är där vid solnedgången imorgon. - Du och alla de här amerikanarna?

Bara två. De andra kommer att förloras på vägen.

- Storbåten kommer att vara på stranden. - Men en sak maste vara förstådd:

När jag kommer ombord med guldet, kommer jag ensam.

- Men de två amerikanarna? - Jag upprepar: Jag kommer ombord ensam.

Som du vill. Jag har en vältränad och välbeväpnad besättning.

- Ska jag lämna detta, eller minns du det? - Jag kommer ihåg det.

- Vem är det? - Öppna.

Josef! Jag skulle precis skicka efter dig.

Josef!

Detta är kapten Lecroix. Monsieur Erin - herren som jag nämnde.

Ett nöje, monsieur.

- Vi ses imorgon, då. - Så klart.

Varför har du så bråttom?

Men, Josef, allting är arrangerat.

Han har en lång resa att göra. Du vill väl inte försena honom.

Till Paris!

- Du glömmer vem jag är. - Jag glömmer ingenting.

- Han såg på mig som om jag var en död man! - Trams!

Jag har sett blicken för många gånger.

- Om du litar så dåligt... - Jag litar inte på dig alls.

Allt du vill ha är guld. Men inte utan mig.

Jag tar över båten innan du ens sätter foten ombord på henne.

Det är därför du tar emot vad jag ger dig och lär dig gilla det.

Förstår du? För att du och jag är likadana.

Jag skulle ha gjort min överenskommelse med Monsieur Trane.

Gamle Ben Trane...

Han är en riktig karl.

Rådgivare till general Beauregard. Piskade sin vikt i Yankees.

Och en gentleman. En riktig sydländsk gentleman.

Överste Ben Trane, ma'am, till din tjänst.

Kan inte lita på han. Han gillar människor och man kan aldrig lita på en sådan man.

Menar du att det bara skulle vara vi två, Josef?

Jag undrar om den där kaptenen kan simma.

Jag har alltid velat segla min egen skuta.

Men, Josef,

du kommer att få en och en halv miljon och jag kommer att få detsamma.

Och vi kommer att ha varandra.

Men, Monsieur Trane, hur kan vi ta oss ifrån honom?

Lustigt, när jag drar mina fingrar genom ditt hår, känner jag det ända ner i tårna.

Men, Josef, vi har sa lite tid, och Monsieur Trane känner till våra planer.

En del av vår plan.

Hur mycket av dina planer känner jag till?

Du undrar varför jag skulle dela någonting med dig.

Men, chérie, du vet var båten är.

Men efteråt måste vi vara försiktiga

så att en inte knuffar den andre över bord.

Ace Hanna hade varit stolt över ditt sätt att tänka.

Det är jag med.

Josef,

du är född amerikan,

men innerst inne är du fransk.

- Ta av den. - Grevinnan har saknat den?

Oroa dig inte för det. Skynda på.

Jag skyndar mig. Vill du att jag ska riva sönder den?

Det finns ingen tid för någon fiesta ikväll.

Titta. Är det inte magnifikt?

Och känn. Det är siden.

Det första sidenplagget jag nånsin haft på mig.

Jag ville att du skulle se mig i den, bara en gång.

- Hittade guldet där inne, gjorde du inte? - Guld?

Guldet du har letat efter sedan du anslöt dig till oss.

- Du tror väl ändå inte det. - Du visste att diligensen var under bevakning.

Du hade inte tagit dig in för en klänning, inte om den var gjord av allt siden i Kina.

Okej. Du visste att jag var en tjuv.

Inte bara en tjuv - en Juarista.

Hur kan du säga det? Jag körde ut vagnen när Juaristan attackerade.

Visst - efter attacken. Försök inte ljuga för mig. Alla ni är från Juaristan.

Så varför hjälpte du mig?

För att jag behöver din hjälp - nu.

Du är inte som de där andra männen, de inhyrda mördarna.

Du vet att Maximilian inte har rätt till detta guldet.

Det guldet tillhör mannen som får det. Joe Erin eller jag.

Du gillar klänningen. Vad hade du tyckt om ett dussin av dem?

Hundra stycken, med hattar och skor och parasoller som tillbehör?

Hur kan du ens säga detta?

Därför att det guldet tillhör oss båda tillsammans.

Du och jag vet båda två att ingen sak är värd tre miljoner dollar.

Vänta här.

- Hästarna! - Va där det här om?

Samla ihop männen och få tag på hästarna!

De har diligensen!

Vänta!

Vi tar tillbaks diligensen, men vi tar tillbaks den tillsammans.

Skär nu ut den här kulan!

- Varför satt du inte på det där guldet? - Vad höll du på med?

Det spelar ingen roll nu. Skär ut kulan.

Med nöje.

- Vad händer? - Låt honom vara. Mannen lider ju.

Vänta!

Vi vill alla se vad som är där inne.

Det är lite konstigt som ni två har tagit hand om den här diligensen nyligen.

Och inte har sagt någonting till resten av oss.

Ni pojkar nyktrade till snabbt.

Ett par skott fungerar var enda gång, Mr Trane.

Om vad vi tror är där inne,

blir vi ju tvungna att tro ni två lurade oss, eller hur?

Så öppna den nu!

Ser ut som om markisen hann före oss, Joe.

Ingenting.

Fortfarande olycksfågeln, visst är du, Joe?

Tusan också!

- Pittsburgh! Winchestrarna! - Han kommer aldrig att klara det!

Har han blivit galen?

Vänta lite.

- Du hade rätt, general. Vi möts igen. - Du är klok som ger dig, señor.

Ger mig? Knappast. Men varför kasta bort liv för ingenting?

Det finns inget guld där att slåss över.

Pedro.

Vi har alla blivit lurade. Jag tror att det guldet finns på en vagn,

på väg till garnisonen vid Vera Cruz.

Du gick inte vägen ut hit bara för att tala om det för mig.

Jag föreslår att vi samarbetar och tar tillbaks det.

Nej. Det guldet tillhör Mexiko. Det kan inte delas med någon.

Vi ber inte om en andel, bara rättvis betalning.

100,000. dollar

- Mycket pengar. - Många av oss kommer att dö tjäna det.

Da så. Betalning kommer att göras när guldet infångats.

Jag tror ditt ord, señor.

Och vi kommer att stå vid vårt ord.

Måste ge dig det, överste.

Robert E Lee själv gjorde aldrig en smartare manöver.

För 100,000... Kanske skulle jag ha dubblat andelen.

Varför oroa sig för andelen med tre miljoner fortfarande i potten?

Vet du något? Du blir mer och mer som Ace Hanna varje dag.

Från och med nu, är det jag och du hela vägen.

Precis som det alltid har varit, Joe?

- Du är inte sur, va? - Så, vad har jag nu att vara sur över?

Okej, Ben. Jag var en dåre för att överhuvudtaget tänka på att lura dig.

Hur listade du ut det så snabbt?

Gamle krokodiltanden flyttade över guldet till vagnen?

Krokodiltanden och jag hade samma idé, det var bara det att han var snabbare.

Tja, ta mig...

- Du lyckades föregå mig, kapten. - Min väg var mer direkt, sir.

- Och jag hade ett bra skäl för att skynda. - Utan tvekan. Men knepet lyckades.

Kejsaren kommer att bli nöjd. Väntar skeppet?

Ja, sir.

Kaptenen skickar en eskort för att ta dig och lasten ombord

- i tid för att åka med tidvattnet ut. - Bra. Nu...

Jag är säker på att du tycker om att skicka mig till en fängelsehåla, Henri.

Absolut inte.

Grevinnan har levt ett mycket bekvämt liv hitintills.

Se till att hon trivs under den korta tid hon har kvar.

Ja, sir.

Den här vägen, madame.

- De är mer vänliga än jag förväntat mig. - Hur menar du, "vänliga"?

De tar oss för idioter. De tror vi ska ta tillbaka det där guldet åt dem.

Ben, jag visste inte de här lantisarna kunde skriva.

- Vad har de på gång? - De vet att det inte kommer att bli lätt.

Vill vara säkra på att bli begravda under rätt namn.

Detär en bra idé. Du skriver mitt namn, jag skriver ditt.

Vi kan lura Sankte Perän.

- Vilken tur? - Vi gick hela vägen runt fortet.

- De är bättre förberedda än sist. - Och vår attack misslyckades sist.

Señores, jag är glad att ni är här. Hur kan vi bäst använda era Winchesters?

De är det närmaste ett artilleri ni har.

Då så. Ni täcker oss med eld när vi tar oss an grindarna.

Hörru, general, det är en bra idé. Vi kommer att vara rätt bakom er.

Hörru, amigo, vad har du där? Tequila?

Underlig man. Den förste som han jag nånsin mött som var lycklig med sin lott.

Varför är det underligt? Han har en chans att vinna det stora priset imorgon.

Pengar. Är det värt att riskera sitt liv för?

Kommer närmare än någonting annat jag vet.

En man måste ha mer än det. Han behöver något att tro på.

Jag har det med.

- Ni två har träffats förut. - Ett par gånger.

Du är förvånad att se mig?

Varför? Jag tror att igår kväll visste vi båda

att det guldet tillhör Mexiko.

Som bin till honung, va, Ben?

Tack.

Ser ut som om vi gick med i fel grupp.

Ge dem lite hjälp. Sikta på fönsterna.

Vidare till andra positionen!

Då springer vi!

Fint skjutande, överste.

De är väldigt modiga. Om de får det där guldet, har de förtjänat det.

Du tänker väl inte hålla ditt ord?

Jag hade inte gett dem min svett ur ögonbrynen.

Granat!

Rör på er, män!

Josef!

- Chérie, var är guldet? - Markisen! Han försöker sticka med det.

Ben! Markisen!

- Ballad! Donnegan! - Kommer strax tillbaks.

Spring!

Ballad! Se till att få ut vagnen härifran.

- Var är båten? - Bara några få kilometer.

Nästa vik uppför kusten, norrsidan.

Nu vet vi båda var det är. Gör vi inte?

Josef, du tar mig med dig?

Du och Ben Trane, ni lär er aldrig. Vi ses, chérie.

- Vänta, Ballad! Du har en passagerare. - Vi har det, Mr Erin!

Tack.

Joe!

Ser ut som om du menade den där Ace Hanna historien trots allt.

Synd att du missade poängen. Jag tar ut den där vagnen.

Det guldet ska till Juaristan.

Inte om du ger mig en rättvis chans att dra.

Precis som du gav Ballad.

Den där gamla svaga punkten, va, Ben?

Till och med Ace hade en, Joe.

Det var Aces misstag.

Vera Cruz spelades in helt och hållet i Mexiko.

Producenterna tillkännager tacksamt det vänliga samarbete

fran Mexikos folk och regering

samt insatserna av mexikanska filmtekniker,

utan vars hjälp denna film inte hade kunnat möjliggöras.