Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
Dutch
English
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
French
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
Translated By Chramon.
Nu försöker jag berätta för dej..
att vi har inte råd att du stannar längre.
Du är ju redan skyldig för 2 månaders hyra.
Det är mitt, du tar inte det ifrån mej.
Nell, läs testamentet. Det står i klartext:
Att förrättaren har fri tillgång att disponera..
allt och alla personliga ägodelar, som han anser passande.
- Han hör ju inte ens till familjen. - Ja, kanske inte det.
Men tydligen tyckte mamma att Lou verkade lämpligare..
att sköta dom obehagliga detaljerna, än du skulle ha gjort.
"Obehagliga detaljer"?
Vad har jag gjort, dom här sista 11 åren?
Jag har lagat mat, städat, moppat upp hennes kiss!
Och du kallar det "obehagliga detaljer?
- Hallå, din syster skrev inte testamentet. - Alla vet ju vad du gjort.
- Vi försöker ju hjälpa dej. - Hjälp inte mej!
Å Ritchie. Gå och sätt dej på soffan, okey?
Åh.
Hur som helst, då testamentet är styrkt..
kan vi bjuda ut lägenheten till försäljning,
och kanske tjäna några kronor.
Vi vet ju också hur förtjust du var i mammas bil.Så du får den.
Ni tar ifrån mej hemmet, och ger mej en 20 år gammal bil?
Absolut. Vi drar av värdet från inkomsterna av lägenheten.
Vem är du?
Förstår du, att jag har ingenstans att ta vägen?
Jag och Lou har pratat. Eftersom vi är rätt upptagna..
skulle vi behöva hjälp med städning och matlagning.
Sköta om Ritchie?
Eleonor, hjälp mej. Jag måste kissa.
Ritchie, sluta!
Försvinn utifrån mitt hem.
Skyll dej själv då. Då får domstolen avgöra då.
Försvinn från mitt hem.
Älskling, nu åker vi.
Nu åker vi. Gå efter pappa.
Flytta in hos oss, Nell.
Du förstår inte hur tufft livet är där ute.
Nej, Jane. Du fattar inte hur tufft det var här inne.
Hallå.
Ja, det är Eleonor.
Var då?
Jag ser den.
"Forsknings objekt. 1800kr per vecka".
Så här är dom organiserade. Grupperna har olika personligheter.
Med resultat över Kierseys Temprament, sorterade som du ville.
Och alla fick höga resultat på insommnings listan.
Å, vilken fin profil.
En klassisk beroende, personlighetsstörning.
Hur som helst, så söker vi efter mottagliga.
Hennes mamma dog för 2 månader.
Hon vill verkligen göra det.
Och hur känner du för det då, Mary?
Berätta vad din intuiton säger dej.
Jag sätter mina favoriter, längst upp.
Vad mera finns här?
" Låg självaktning, hög narcissism,
kronisk känsla av tomhet,
identitets störningar".
Bra, bra. Mycket bra.
Är det hit vi ska?
Det är Hill's hus. Det är perfekt, eller hur
Projektet i Hill's hus....
Det är det viktigaste för min forskning, Malcom.
Nej, lyssna på mej. Jag stödjer dej.
rädsla och uppträdanden, är en bra sexig ide.
Men som ordförande på denna avdelning, kan jag inte..
Jag känner er "kliniker"..
ni gillar inte att ställa dom frågorna, men jag ska tänka på saken.
Vad är rädsla, egentligen?
Det är en serie av automatiska gensvar på stimulans man får.
karakteriseras av ökad hjärtfrekvens, andning och adrenalin utsöndring.
Det enda problemet med rädsla är till stor del
att den blivit malplacerad och oanpassningsbar.
Hjälper svettiga handflator, dej att prata med din chef?
Hjälper en hög puls några barn få höga resultat på S.A.T.?
Fortfarande bär vi med oss den grundläggande reaktionen vid rädsla,
att göra tvärtemot, vad vi tänkte göra.
- Så varför är det så? - David, David, ingen påstår..
att det är provokativa frågor.
Men du kan inte utföra den här forskningen, etiskt och ansvarsfullt.
Och det som är värst. Du tar dina sömmnlösa..
till detta hus, på falska förespeglingar.
Därför att detta experiment behöver en trolig historia.
Om vi kallar det att studera sömnlösa..
som tillåter mej att skapa denna starka, själsliga påverkande miljö..
för att utreda rädslans dynamik.
Du berättar aldrig för råttor, att dom är i en labyrint. Malcom. Kom igen
Vad vill du?
Är..är du mr Dudley, vaktmästaren?
Ja, jag är mr Dudley, vaktmästaren. Vad gör du här?
Jag är med i Dr Marrow's grupp.
Jag skulle träffa fru Dudley. Är hon här?
Vad tror du?
Varför behöver du så många kedjor?
Det är en bra fråga.
Vad är det med staket?
Ibland då då någon står bakom en grind och ser ett lås,
så känner dom sej säkrare.
Vad tror du det beror på?
Fru Dudley?
Hallå?
Fru Dudley?
Hallå?
Hallå? Fru Dudley?
Å, min..
Jag är...Jag är, å Jag är Eleonor Vance.
- Jag är här med.. - Dr Marrows grupp.
Du är den förste som kommer.
Ja, jag...JAg hörde ett ljud, och det..
Det gäller att laga mat , eller öppna dörren. Jag kan inte göra det samtidigt.
- Så du är fru Dudley? - Än så länge.
Jag ska visa dej ditt rum.
Den här vägen.
Det Röda Rummet.
Du blir den förste besökaren som Hills Hus haft...
- sedan herr Crain dog. - Verkligen?
Dom här är fina.
Jag vet, jag har sett dom. Det är mycket att damma.
Jag har aldrig sett den sortens skönhet.
Du måste älska att få jobba här.
Jag sätter fram middagen i matsalen klockan 6.
Du kan servera dej själv. Och frukosten är klar kl. 9
Jag väntar aldrig på folk.
Jag stannar inte efter middagen,
då det börjar mörkna ute.
Jag går... innan mörkret kommer.
Vi bor i staden... 1,5 mil..
Så det finns ingen här i närheten om du skulle behöva hjälp
Vi skulle inte ens höra dej.... på natten.
Varför skulle vi det?
Ingen kan.
Ingen bor häromkring, staden är närmast.
Ingen kommer närmare än det,
på natten, i mörkret.
Du får bo i den norra flygeln.
Du, oroa dej inte. jag är inte en med tvångstankar.
Genom att be folk hjälpa mej bära dom här sakerna, ja det är ett billigt
och samtidigt utnyttjande sätt att skaffa nya vänner.
- Här. Jag är Theo. - Hej.
Eleonor, men alla kallar mej Nell.
Ja, alla kallar mej Nell. Tycker du inte det är underbart här?
Jag älskar det. Ungefär som, Charles Foster Kane träffar monstret, eller nått så'nt.
- Jag gillar dina boots. - Gör du? Visst är dom fina?
Prada. Milano, inte New York Men dom skaver.
Men du, det står man ut med, för att ha sådana "Heta boots".
Wow. Å min Gud.
Å det här var "vridet".
Verkligt "vridet".
Jag sätter fram middagen i matsalen klockan sex.
Frukost klockan nio
Jag är inte kvar efter middagen, inte efter det börjat mörkna.
Jag åker innan mörkret kommer,
så då finns det ingen här, om du skulle behöva hjälp.
- Vi skulle inte ens höra dej. - Ingen gör det.
Ingen bor närmare än i staden.
Ingen kommer närmare hit..
på natten.
- I mörkret. - I mörkret.
Mitt sovrum ligger bredvid ditt.
Jag tror vi delar samma badrum.
Å oroa dej inte. Jag kommer nog inte att vara här inne så mycket.
- Jag sover lätt. - Det är därför vi är här.
- Vad sysslar du med då , Eleonor? - Jag arbetslös just nu.
Den siste jag jobbade för... Det tog slut. Du då?
Ja, det beror på.
Jag påstås vara en artist,
Men jag har blivit förvirrad av kärlek, kan inte jobba.
- Föstår du vad jag menar? - Hmm, inte riktigt.
Du, säg inte att det är nå'n skillnad mellan en från Boston, eller New york.
Å du menar att jag inte kan engagera mej.
Ja, min pojkvän tycker det, men inte min flickvän.
Om vi alla kunde bo ihop. Men dom skulle hata varandra.
Hallå. Väskan.
Du vet. Det är tufft att vara den ensamme, på en fest.
- Förstår du hur jag menar? - Nej.
Som ett blankt tyg.
Jag skulle kunna måla ditt porträtt, direkt på dej.
Eller kanske inte.
Så berätta om dej.
Man? Pojkvänner?
Flickvänner, Eleonor?
Var bor du?
Hmm, jag har ingen.
Men jag har en liten egen lägenhet.
Den har en liten blomster trädgård.
Du ser lite av havet. Och när det blåser..
från rätt håll, hör man killarna från hamnen.
Wow. Det hördes mysigt.
Du har tur. Men det vet du säkert, eller?
Å, förlåt.
Bara lite hår.
Så, visa mej badrummet!
Åh, det är verkligen vackert.
Det är stort.
- Å, min Gud! - Det här är badrummet.
Titta på det här badkaret. Kan du fatta det?
Titta på det. Wow!
Titta på mitt sovrum, då.
- Visst är det vackert? - Ja.
Du måste se den stora hallen.
Jag menar, det är så mycket träsniderier. Det är överallt.
- Jag vet. - Åh , titta på den här.
- Är den inte fin? - Nej den är läskig.
Och den här. Den är underlig.
Ja, du hittar inte den här i Martha Stewarts katalog.
Jag gillar inte den.
Är den inte baserad på, Porten till Helvetet av Rodin?
Du, det är nog inte bara helvetet. Ser du hur barnen sträcker sej mot himlen,
men deras själar är fångade i skärselden.
Och det här är demonerna..
som håller fast din själ, så länge dom vill.
Har du studerat konst?
Nej, jag har studerat skärselden. Jag var där, en gång för 11 år sedan.
Är det inte då den är fångad, mellan liv och död?
Ja du, jag har varit där.
Det är en 18 timmars flygtur mellan L. A. och Paris, och du sitter fast i andra klass.
Ser du? "Alla som står framför dessa dörrar skola bli dömda".
Du nu står vi inte här längre. Nu går vi vidare
Okej.
- Är den riktig? - Nej?
- Ska vi gå in? - Ja.
- Wow. - Wow.
Det är vackert!
Åh.
- Vill du dansa? - Ja.
Jag börjar gilla det här huset.
Det är fantastiskt.
Nu går vi ut härifrån.
Bra! Vi är som råttor i en labyrint.
Å Gud. Om jag förstör mina skor.
Herregud, dom kostade en förmögenhet.
- Nu går vi tillbakas. - De måste vara här igenom.
- Jag är ledsen. jag är ledsen. - Det gör inget.
Å, hallå, jag är ledsen. Menade inte att skrämma er.
Jag heter Luke Sanderson. Bara en som sover dåligt.
Standard sängvändare. Och ni är?
- Nell Vance. - Vilken sorts sovare? En med mardrömmar?
- Inte riktigt. - Ångest attacker?
Nej.
Okej . Tecken på tvångstankar.
Oj, och du då? Låt mej tänka.
Du..Jag gissar.. Du är..
Försök inte ens.
Oj, du är så dominant.
Tack. Theo.
Hej Theo.
Jesus.
Nu är vi framme.
- Hallå. - Du är Luke.
- Jepp. - Du är Theo. Du är Eleonor.
- Hej, jag är Dr Marrow. - Hej.
- Välkommna. - Hejsan, Dr Marrow.
- Hej. Det här är Todd. Han kom nyss. - Var hälsade, sovarkompisar.
Mary Lambretta, min assistent. Gick det bra att köra hit, Eleonor?
- Ja, de gick bara bra. - Bra. Bra.
Välkommna till Hill's Hus, allihop. Kom igen.
Ok...nu drar vi.
Vet du en sak? Ni andra kanske hatar er sömnlöshet,
men jag är inte säker på att jag vill bli av med min.
Det är då jag får mina bästa ideer, just då jag håller på att sommna av.
Jag är ensam ibland, inget som stör.
Och mitt sinne testar olika kreativa ide'er,
Och klockan 03.00, känner jag mej som ett geni.
Skojar du, eller. Kl. 3 på natten, då känns..
det som jag blir tokig, av att se reklam om själsliga problem..
eller lyssna på Tony Robbins och "Själens heta linje".
- Har du nån gång sett på natt Tv? - Ja det har jag. Tackar för det...
Jag svär vid Gud. Du blir fullproppad av den skiten,
och sen börjar du fundera på att flytta till Montana,
och bli en överlevnads konstnär.
Det var därför Gud uppfann sömnmedel, älskling.
- Nembutal? - Mm-mm.
Nej Todd. Jag tror vi har att göra med en klassisk Seconal kvinna nu.
Faktiskt tror jag att jag ser lite Jackie Susann hos Theo.
Okej, ni två.
Nu räcker det med medicin snack.
Så, vad tror ni är det viktigaste i livet?
- Vad är det grundläggande? Mat, vatten, tak över huvudet? - Sex.
Och att få sova. Sömn.
Jag håller på med ett 5-års projekt. Med hjälp av Mary,
som gör profiler av sömnlösa.
Jag söker en gemensam psykologysk nämmnare.
Jag hoppas att arbetet vi gör här,
kan hjälpa andra, med samma problem som ni har.
Gud vet, jag gör allt för att hjälpa folk, rädda världen,
men har inte alla svårt att sova nu förtiden?
Livet är för stressigt.
Nell, hur är det för dej?
Ja , det verkar som ni alla har problem att somna,
för att ni lever ett spännande liv,
och det är svårt då ni tänker på det då ni lägger er.
Men jag vet inte. Det har aldrig hänt mej något,
som kunde orsaka att jag sov dåligt.
Men i din ansökan stod det att du hade svårt att sova.
Hmmm, ja, men det är inte som för dom.
Det är för att det var altid någon som ropade på mej,
eller slog i väggen.
Ända sedan jag var liten, skötte jag min mamma.
Och..och hon vaknade alltid mitt på natten.
Och slog med käppen i väggen.
Och det var just det eviga...
just det eviga knackandet, hela natten.
Det är konstigt, för att ännu, fastän hon är död,
så hör jag det och vaknar.
Ja det är därför vi är här, för att försöka hjälpa dej.
Ja, Nell. Det jag tror Dr Marrow försöker säga är..
Att du är ett "hopplöst" fall, som alla vi andra.
Tack, Mary.
Okej, okej. Varför är vi här?
Därför att svara på dom grundläggande frågorna.
Vad är det för fel på er?
Det här är vanliga psykologiska och förnimmelse tester.
Jag kommer att ge er ett antal såna här, under kursen i veckan.
Det är ingen tävling.
Så ni behöver inte oroa er över att bli plugghästen i klassen,okej?
Och under alla tester så har ni varandra,
Todd...och huset som sällskap.
Luke. Eleonor.
- Men vi kan inte åka in till sta'n? - Nej.
Och som vi berättade, inga telefoner eller TV.
Och dom som sköter om er, låser grinden då dom åker. Hur som helst..
så finns min mobiltelefon här, om det skulle bli ett nödläge, okej.
Och vad är avtalet med "Familjen Addams Herrgård"? Om jag ska vara ärlig,
- så får jag inga vibbar om att kunna sova här. - Inte jag hellre.
Jag ville vara säker på att ni inte kunde sommna alltför lätt.
- Grattis. - Men allvarligt talat, isoleringen är viktig..
för att kunna skapa en modell för exprimentet.
Detta hus, vem byggde det? Vem bodde här?
Ja, då är det tydligen dags för en mycket bra godnattsaga.
Det var en gång en kung, som byggde ett slott.
Han hette Hugo Crain.
Det var för 130 år sedan,
städer som Concord och Manchester var centrum för Amerikansk industri.
Det var där Crain skapade sin förmögenhet...
genom arbetarna på hans textilfabriker.
Nu kunde denna man få allt han ville.
men det han mest av allt ville ha..
var ett hus, fullt av skrattande barn.
Därför finns alla dom här träsniderierna.
Han gifte sej med den vackraste kvinnan i stan, hon hette Rene.
Och han byggde detta hus åt henne, åtminstone en del av det.
Å herregud, det låter som en saga eller något liknande.
Men det är här sagan slutar.
Hugh och Rene kunde inte få några barn.
Dom dog alla vid födseln.
Sedan, några år senare så dog Rene..
och Crain blev en total ensling.
Men han fortsatte bygga. Byggde till rum på rum.
Det var som...var som han byggde ett hem för familjen han aldrig skulle få.
Ingen hade sett Crain på flera år.
Men stadsborna sa att ibland på nätterna..
så hörde dom ljud från det gamla huset.
Ljud från barn.
Så sorgligt.
- Ooh! - Herre gud!
Jesus, nu behöver jag en drink.
Jag tror det finns mera i den historien.
jag känner det. Det är runt omkring oss.
Det finns i taket.
Det finns i väggarna.
Det finns i möblerna.
Det finns i den här.
- Mary. Åh, Jesus. Å nej.
- Åh Herre Gud. - Okej.
Vad hände? Får jag se. Åh herregud.
- Håll er undan från den. - Rör inte den.
- Vad gjorde du? - Det här hindrar blodet från att rinna ner i ögonen.
Mary, vi tar dej till sjukhuset på en gång.
Det kommer att bli bra. Det kommer att bli okey.
Kom igen.
Tre trappsteg.
Snälla!
Det är bra. Det är bra.
- Försiktigt. Ta det försiktigt. - Här är nyckeln till grinden, så ni kommer in igen.
Du har numret till min mobil. Ring så fort ni fått träffa en doktor.
- Okej Dr Marrow. - Hallå, jag vill att ni kommer tillbakas så fort som möjligt.
- Okey Mary? - Okey.
Du kommer att bli bra igen.
Hon förlorade nästan ögat.
Nästan.
Luke, det är något med det där huset,
om Hugh Crain, som jag inte berättade.
- Får jag be dej att inte berätta det för kvinnan? - Ja , ja.
- Jag vill bara inte att hennes tester ska bli störda. - Okej, javisst.
Hörni, stanna uppe och vänta på oss.
Okej, vill ni höra något verkligen skrämmande? Jag fick just veta det.
Det verkar som det finns ett mörkt kapitel i sagan om Hugo Crain.
Ni minns hans kära fru Rene?
Rene, den vackraste i staden,
hon dog inte som vanligt, utan hon tog livet av sej.
- Verkligen? Berättade han det nyss? - Ja.
Och ni får inte berätta det vidare, han bad mej hålla det hemligt.
- Varför tog hon livet av sej? - Ja det kan bero på dom dödfödda barnen,
men mest troligt var det att
Hugh Crain var ett hemskt monster, och drev henne till det.
Monster? Men han byggde det här huset åt kvinnan han älskade.,
ungefär som Taj Mahal.
Taj Mahal var inte ett palats. Det var en grav.
Och inte heller lika överdrivet.
- Varför berättade inte han det för oss? - Han kanske inte litar på kvinnor.
Ja, jag tror att det kan vara så.
Jag tror han visste att ni var ömtåliga,läckra och känsliga..
i alla fall, ni vet. Jag är en man. Och kan hanskas med den sortens..
Hur tog hon livet av sej?
Det berättade inte han.
Förresten, mina damer. Sov gott.
Jesus.
Efter middagen och den första delen av historien om Hill's hus,
så verkade fröken Vance mest mottaglig för den suggestiva historien,
kände att hon fick en sentimental reaktion för kärleks komponenten.
Herr Sanderson, vars testresultat ligger i den nedre skalan av Mogels test,
fick höra den andra delen av historien.
Då han för historien vidare, kommer en inbillad, jagad känsla..
att uppstå i gruppen, av sej själv.
Och kära Mary förlorade nästan ett öga.
Jag gillar sättet du kammar ditt hår på.
Här. Du får den.
- Till mej? - Ja.
Den är vacker.
- Nej jag...jag gör det. - Det är okej.
Det är okej.
Den passar bra på dej.
Du har varit borta ifrån världen ett långt tag, har du inte?
Ja.
JA, världen har saknat dej.
Lycka till med att somna in.
Eleonor.
Nu lägger jag mej och sover.
Jag ber till Gud, ta hand om min själ.
Om jag skulle dö innan jag vaknar,
jag ber till Gud, ta hand om min själ.
- Gud vad du skrämde.. - Jag är ledsen.
- Åh du måste vara försiktig. - Gick det bra?
- Jag är ledsen. - Å nej, nej, nej. Man hoppar inte bara fram..
- Gick det bra? Javisst. Nej. Åh.
- Varför har du en handske? - Vadå?
- Varför har du en handske? - Nej jag kunde inte sova. Låg sömnlös..
- Vad är det med.. - Ja du vet..
- Ja du måste vara försiktig, därför att.. - Det var inte. Jag skulle just..
Nej, jag vet. Jag är ledsen. jag bara..
- Oj! Intressant grupp?
Ja, ja, ja. Den var bra. En sorts...Jag gillar Theo.
Hon är.. en speciell sorts sömnlös.
Men du, lyssna. Du borde försöka få lite sömn, eller?
- Ja det är en bra ide. Okej. - Okej, vi ses i morgon.
- Just det.Det är några bra hallar, den vägen. - Aha..
- Hur är den här? - Inte alls dålig.
- Bra. Bra. - Vi ser i morgon.
Okej.
Jag kommer, mamma.
Kommer.
Nell! Nell!
Nell! Nell!
- Vad är det? - Jag vet inte.
- Var kommer det ifrån? - Det är överallt.
Åh min gud. Vad är det som händer?
- Kan du känna det? - Mmm
Kylan, känner du den? Nell, känner du den?
Åh.
Nell?
Det rör på sej.
Det har slutat.
Det har slutat, visst?
Nell, kom tillbakas hit.
- Kom tilbakas hit! - Nej, det är i mitt rum.
Det är i mitt rum.
Är ni okej?
-Hallå, är allting okej? - Åh Gud.
Det är Luke.
Hallå, är allt okej?
- Mår ni bra? - Luke! Åh Gud.
- Vad är det som händer? - Hörde du det?
- Jag hörde det nyss, jag.. - Hör det till exprimentet?
- Hör det till exprimentet? - Oljuden!
- Vad hörde du för något? - Theo, det enda jag hörde var att du skrek.
"Luke, hjälp mej, snälla du."
Jag ropade inte på dej.
- Jag var i mitt rum, sedan gick jag till Nell's rum. - Får jag titta.
- Finns det nått lyse? - Ja.
Jag ser...jag ser ingenting. Jag hör ingenting.
Wow, jag blev snuvad på den "gamla sovrums looken".
Alla rum är liksom fyra gånger större än mitt.
Var det det? Var det det ni hörde?
Ja, jag tog nyss ett bad. Det kan ha varit det.
Jo men, hur förklarar du andedräkten och kylan?
Jag vet inte. Ett drag. Kanske någon lämnat ett fönster öppet någonstans.
Kylan, vem kände den först?
- Å, jag tror att det var jag. - Vad spelar det för roll?
Ja, Eleonor, om det var du, sade du Theo?
- Theo, om det var du, skulle.. - Ingen behöver tala om för mej att jag fryser.
Då får vi skylla det på dom gamla rören då, eller? Vad annat kan de ha varit?
Ja, om ni inte vill mej något mera så, tror jag att jag går.
- Jag har gjort mitt jobb. God natt. - God natt, Luke.
- Ja, jag ockå. - Ja.
- Klarar ni två er? - Ja.
Du hörde verkligen ingenting?
Nej.
Eleonor.
Eleonor.
Hitta oss, Eleonor.
Åh , Eleonor.
Hitta oss.
Okej.
Dom här sniderierna är verkligen läskiga.
Alla dom här feta keruberna och änglarna med mytologiska djur.
Det är verkligen bizarrt, tycker jag.
Jag tror det är barnen som Hugo Crain byggde huset åt.
Det tror jag inte på för ett ögonblick, att Hugo Crain var en älskvärd gammal pamp,
med en svaghet för barn.
Gubben drev tydligen en "svett-affär".
Hade barnen att jobba 16 timmar om dagen,
och så gjorde han allt detta skräp, som propaganda.
Ungefär som dom här Teletubbiesarna, dom gör mej galna också.
Och då dom sjunger, är dom ännu hemskare, om man tänker efter.
Ja.
- Hur går det för dej då? - Jag har svårt med det här.
- Och för dej? - Det går bra, men det är en annan sak.
Dom här testerna. Jag fattar inte varför vi måste vara här?
Varför vi måste vara i detta konstiga gamla hus?
Jag gillar det här huset. Jag tycker det är ett vackert hus.
Ja, jag antar det.
Jag är inte säker, men jag tror Dr Marrow har något i "bakfickan".
Jag ska berätta en sak till.
Jag ska gå till botten med det här,
direkt efter jag kollat på Theo.
Se vad min gamla kompis Theo håller på med.
- Gör eller har på sej? - ja, inget att skämta om.
Såg du vad hon hade på sej i går?
Wow. Jag har absolut en svaghet för Theo.
Nell, jag stänger dörren, så får du vara i fred.
- Om det är någon härinne, så hiitar vi honom. - Såg du något som rörde sej?
- Jag såg nånting vid eldstaden. - Okej, ta det bara lugnt.
Jag gjorde det. Jag vet att jag gjorde det.
Du var här ensam?
- Mmm. Ja, Luke hade just gått. - Fast jag såg ingenting.
Luke, kan du hjälpa mej?
- Bara aska. - Bränd ved.
- Passa dej.Släpp den. - Jepp.
Hallå? Tomten?
Jesus. Gud.
- Herre gud, är du okej? - Ja det gick bra.
- Vad är det? - Ett spjäll.
- Ett vadå? - Det är ett gammalt spjäll!
Det öppnar upp skorstenen.
Gud.
Var det detta du såg?
Nej. Nej, Det var inte det jag såg.
Mmm , det var inte det jag såg.
Gud. Hallå, är du okej.
- Luke, är du okej. - Vad?
Nej, jag är inte okej! Såg du inte den där saken? Den nästan krossade mej!
Ja, jag såg den. Duu, jag bara frågade!
Det var det, det var. Självklart att du blev rädd.
- Det skrämde mej, så ini helvete också. - Nu vet jag vad jag såg.
Eleonor, det här är ett mycket förvirrat hus.
Du sa det själv. Ingenting är vad det verkar som.
Titta på mej. Jag är inte förvirrad.
Jag såg någonting.och det var inte det. Det var någonting där.
Hallå, ni borde titta på det här.
" Välkommen hem, Eleonor"?
- Oh Gud. - Vad betyder det?
Hans ansikte.
Det är mitt namn.Vem har gjort det?
Vem skrev detta?
Luke, är det ett av dina sjuka skämt?
Vad? Lägg av. Ge mej äran för detta.
Jag har nog bättre sinne för humor än detta. Tror du verkligen att jag skrev det?
Du hittade det. Du kan ha gjort det.
Å, med vad då? Min 6 meters stege, som jag har i bakfickan?
Du kanske skrev det, Theo. Du är ju en artist.
- Det kanske är din upfattning om konst. - Var inte löjlig.
Jag vill veta det nu! Vem skrev detta? Skrev du det Theo?
Nej, självklart inte. Kanske det var du?
Hur vågar du anklaga mej för att ha skrivit det!
Kanske du vill stå i mitten av uppmärksamheten!
- Vad pratar du om? Nu slutar vi med detta. Kom igen.
Vem var det?
Vem som än skrev detta, det är grymt!
Du känner inte mej.
Jag gjorde inte det.
Eleonor.
Är du okej?
Jag vet att du tror att jag gjorde det, men det gjorde jag inte.
- Hörni, folk ska alltid.. - Jag hittar inte på.
Jag menar, ni tror alla att jag är tokig, gör det för att få uppmärksamhet.Det gör jag inte.
Vad det nu kan vara värt, jag tror att du är en väldigt känslig kvinna,
och jag tror att folk utnyttjat det förut.
Mmm. "Välkommen hem".
Du behöver inte se det mera. Herr Dudley tar hand om det.
Häng med, det är nått jag vill visa dej.
- Åh vad vackert. - Jag trodde du skulle gilla det.
Ja, jag undrar vad som hände med honom?
Ja, ja. Å, violer.
Någon måste ha dött här.
Vet du, hela livet har jag längtat efter ett äventyr,
tänkte, det kommer aldrig att hända något med mej.
Äventyr är för soldater...
eller för kvinnan som tjurfäktaren blir förälskad i.
Och nu är jag här.
Målningar ropar på mej,
underliga ljud i natten, och det kostade bara 20 liter bensin.
Tror du verkligen att det är någon som leker med dej Eleonor?
Ja, men det spelar ingen roll.
Jag kan vara ett offer, eller anmäla mej frivilligt.
Jag ska anmäla mej frivilligt..
Eleonor. Eleonor!
Eleonor, hitta oss.
- Eleonor? Hmm?
Eleonor, liggaren. Liggaren.
Vad?
Det är Crain's arbetsrum.
"Concord"
Åh, hans textil fabriker.
"Man, kvinna,barn".
Barn.
"Tolv år".
"Elva år".
"Tolv år".
Det är så många av dom.
"Tio år".
"Tolv år".
Dom dog så unga.
"Elva år".
Vad hände med dej?
- Theo! - Okej, okej.
- Theo! - Ja , vad är det?
Det är hundratals av dom.
- Han förde journal på alla. - Och jag som hade mitt livs skönaste sömn.
Jag lovar.
Namnen, datumen och åldrarna.
Namnen, dom är överstrukna.
- Det är döda barn. - Kan vi prata om det i morgon i stället?
Dom visade mig. Dom..
Du kommer aldrig att tro hur jag hittade dom.
Hur hittade du dom?
Blodet ledde mej till bokhyllan.
Blodet?
Små fotspår i blod.
Nell, jag är orolig för dej.
Theo, huset försöker berätta något för mej.
Nej. Vet du vad?
Nell, du måste ta och sova ett tag, okej?
Du måste sova. Kom igen. Gå i säng.
Okej.
Jag lyssnar.
Dr. Marrow?
Dr. Marrow?
Dr. Marrow?
Dr. Marrow?
Eleonor Vance
Hennes främlingsskap för andra ämmnen.
Det är fortfarande oklart, vad hon såg i eldstaden...
och om hon verkligen trodde, att hon inte utfört målningen.
Intervju med Vance i växthuset i går..
För att förvissa mej om omfattningen, om hennes självupfattning..
var avgörande, för hennes..
emotionella instabilitet.
Ja, nu tror jag att jag vet hur exprimentet fungerar.
Vänta ett tag. Vänta. Vänta, Theo.
Vad tror du om alla ljuden, eldstaden och målningen?
- Jag tror det är ett gammalt akademiskt trick, "locka och ändra förutsättningar", och.. - Vad?
Då du låtsas att det är en sömnstudie,
men vad han verkligen är intresserad av är att se våran reaktion...
på dom här fenomenen, som han ligger bakom. - Nej.
Det är inte Dr Marrow.
Åh, Nell, jag har...
Är du okej?
Gud, jag har sökt efter dej överallt.
- Mår du bra? - Mmmm.
Det är inte Dr Marrow.
Vem är det då? Kom igen Nell. Om det inte är Dr Marrow..
Om du nu inte tror att det som händer, är en del av exprimentet,
så varför skulle du stanna här en sekund längre?
Därför att i hemmet finns kärleken.
Åh , herre gud!
-Vad är det? - Å , nej.
Vad?
Vad då , Nell? Nell!
Det är inte Dr Marrow, det är ett ganska skrämmande förslag.
Nej, jag gör inte det. Nej jag gör inte det!
Jag hittar inte på det!
Nej jag gör inte det. Ner jag gör inte det, jag vet att..
Det är någonting... Det finns nånting här inne.
Jag kan bevisa det. Jag kan bevisa....Jag vet att jag kan.
Å jag vet att det är så.
Carolyn.
Carolyn var hans andra hustru.
Eleonor, eldstaden.
Var? Var är du?
Var är du? Jag är här. Jag hör dej.
Var? Så det är där du är.
Okej, jag släpper ut dej. Jag ska få ut dej.
Jag ska. Okej.
Jag kommer att få ut dej. Jag ska. Jag ska få ut dej.
Oroa dej inte.
Vad är det för lukt?
Jag försöker. Jag försöker.
Han dödade dom.
- Va? - Han dödade dom.
Barnen från fabrikerna. Det är precis som du sa.
Han ville fylla huset med ljuden från barnen.
Han tog dom från fabrikerna, och förde dom hit och släppte dom inte.
Han skulle aldrig släppa iväg dom.
Och jag hittade dödskallarna, precis som Carolyn gjorde.
- Carolyn? Vem är Carolyn? - Dödade vem då, Eleonor?
- Lugna ner dej nu. - Och han hade en andra hustru.
Men han kunde inte gömma sin hemlighet.
Du kan aldrig gömma en hemlighet.
Carolyn kom på vad han hade gjort.
Och nu vill han ha mej.
Vem? Vem vill ha dej? Och varför?
Vad är det som händer med henne?
Hon är lätt chockad. Vi lägger henne på soffan.
- Ville att...fylla huset med barn, men... - Hämta en filt.
Han förvandlades till ett monster.
- Det är okej, raring. Det är okej. - Nej.
Carolyn visade mej i kortet, var hon gömt dem.
Och alla var inlåsta där tillsammans.
- Han ville inte åta dom gå. - Eleonor, lyssna på mej.
Lyssna på mej. Lyssna på mej. Det är inte sant.
Han är fortfarande här.
Hugo Crain är fortfarande kvar i huset.
- Nej. - Ja.
Jag menar, tänk om hon har rätt? Tänk om hon har rätt?
Theo, vad är det du säger? Det blir inte bättre genom att...
- Stop. Stop! Stop! - Tänk om hon har rätt?
Lyssna nu på mej, allihop.
Låt mej förklara vad som händer.
Ni deltar i en studie av grupprädsla och hysteri.
Vad? Är det därför du tagit hit oss? Så det är det, det handlar om?
Du tog hit oss för att skrämma oss? Är det så?
Ja.
Du bara väntade att hon skulle få ett totalt nervsammanbrott,
innan du skulle berätta någonting?
- Nej! Vad har du för problem?
Jag gav er ledtrådarna. Du skapade berättelsen som det var tänkt.
- Men nu får det räcka. Jag avslutar det hela. - Åh, det..
- Inget av det här är äkta. Nej, det är äkta.
- Eleonor, det är inte äkta. - Nej!
- Du måste se benen i eldstaden! - Nej, dom är inte äkta!
Och sen såg jag... jag såg hans fru, hängande i växthuset!
- Jag vet att jag såg det. - Jag är ledsen.
Jag är ledsen. Jag är ledsen, att jag tog hit er alla.
Dudley's kommer hit i morgon, och då kan vi åka hem på en gång.
- Jag fattar inte, att du inte ens vill se efter. - Okej, nu räcker det.
Jag tar med henne upp. Jag tycker du har snackat klart.
Därför att det var ett övervakat experiment.
Ett övervakat experiment?
Hon är ju totalt chockad. Du kan inte göra så!
Jag berättade för dej, det var inte meningen att det skulle bli så här.
Åh, lägg av.
Du bryr dej inte om oss. Du bryr dej inte om sömnlöshet.
Du ville bara skrämma livet ur oss, så vi skulle passa in i ditt lilla test..
eller mönster eller vilket skitsnack du behöver för att fatta detta! - Snälla du! Okej!
Lyssna nu!
Jag försöker hjälpa folk. Mitt studieområde är vetenskapen om rädsla.
Jag försöker förstå varför människor reagerar som dom gör,
varför dom känner, som dom gör...
Du känner inget.
Vart är du på väg?
Jag ska ta reda på vad Eleonor snackade om.
Vad håller jag på med?
God natt.
Kommer strax tillbakas. Jag ska ordna lite te åt dej.
Åh Gud. Den söker efter mej.
Vem höll i min hand?
Nej!
Nej!
Nej!
Jag låter inte dej skada ett barn!
Luke! David!
Dr Marrow!
Luke!
Eleonor!
Nej! Det är inte jag!
Nej!
Nej!
Vem är du?
Åh, nej!
Varför vill du ha mej?
Vem är jag? Vem är jag?
Varför vill du ha mej? Varför?
Åh, Gud!
Vem är jag? Vad försöker du berätta för mej?
Välkommen hem Eleonor.
Åh, nej! Nej!
Det är inte sant! Nej!
Vad?
Eleonor, var inte rädd.
Förstår du mej?
Dörrarna, Eleonor. Bara dörrarna kan hålla honom.
Å, nej! Han kommer!
Vad? Vad är fel?
Vad vill du ha av mej?
Hjälp oss, Eleonor. Hjälp oss.
Vad? Vad försöker du berätta för mej?
Vad? Vad vill du ha av mej?
Vad vill du att jag ska göra?
Nell?
- Nell! - Jag ska hjälpa dej.
Jag ska hjälpa dej. Jag är nästan framme.
Eleonor.
- Jag vill hjälpa dej. - Eleonor.
Rör dej inte. Rör dej inte.
Åh, Nell.
Stå bara stilla.
- Håll ut, Eleonor. - Se upp! Kabeln!
Se upp!
Den kommer inte att hålla för din tyngd! Den faller sönder!
Rör dej inte nu. Rör dej inte.
Åh, Herre Gud.
Nej!
Å, skit också.
Eleonor, titta på mej.
Jag vill att du klättrar över, och går tillbakas till platån.
Kom igen. Jag vill att du kommer ner tillsammans med mej.
Klättra över ock kliv ner på platån. Kan du göra det?
Jag kan inte. Barnen, dom behöver mej.
Jag måste förena mej med dom.
Snälla. Snälla du, lita på mej.
Kliv över räcket, och upp på platån.
- Kom igen. Kom igen. - Gör det , Nell.
Snälla?
Nej! Nej!
Håll ut!
Här.
- Här. - Tack så mycket.
Tack så mycket.
Skynda på.
- Kom igen. Nej. Han kommer inte att låta dom gå.
Även nu, så kommer han inte att låta dom gå.
- Kom igen. Kom igen. Vi måste gå. - Nej, han kommer inte...
Jag lämnar dej inte. Jag lämnar dej inte.
Hon ser inte ut att må bra.
Jag tror jag tar henne till en doktor, på en gång.
Jag tror hon ska få träffa en riktig doktor.
Vi tar henne till sjukhoset i morgon. Grindarna är fortfarande låsta.
Vi måste vänta till Dudleys kommer.
Vad? Det är verkligen medlidsamt.
Ja, låt oss vänta tills i morgon,
och kanske i natt du får tillfälle att klottra ner några....
- "Välkommen hem Eleonor", på väggen. - Jag skrev inte det, okej?
Du skulle aldrig skriva nått sådant. Det skulle vara oetiskt, eller?
Killar, kan ni hålla käften. Kom igen!
Någon måste stanna med henne i natt. Vi kan inte lämna henne ensam.
Okej. Jag tar första passet.
Okej.
Miljön visar sej vara helt framgångsrik..
att främja gemensamma hysteriska reaktioner.
Gruppen ger uttryck...
uttryck för klassiska, patologiska trauman och...
Jag skulle ha stoppat det, då Mary blev skadad,
och absolut, då Eleonor blev...
Jesus, jag måste få dom ut härifrån.
Vad hände?
Vad hände?
Det är ingenting. Det är inte verkligt.
Det är Nell!
Nell!
Nell! Nell!
- Dr Marrow! Dr Marrow. - Vad är det som händer?
Jag kan inte öppna dörren!
Försvinn!
- Nell! - Eleonor!
- Eleonor. - Vi är här!
Eleonor!
- Tryck på! - Kom igen!
Åh, Herre Gud!
Nell! Snabbt! Kom igen!
Vi måste få henne ut härifrån.
Åh, Gud!
Skynda på!
- Flytta på er! - Fortsätt.
Fortsätt. Kom igen. Slå den!
- Kom igen! - Kom igen, Nell! Kom igen!
Kliv upp!
Lyft upp henne. Vi måste härifrån! Rör på er!
Rör på er! Nu sticker vi!
Kom igen! Jag stannar inte i det här knäppa huset en sekund till! Kom igen!
Öppna det! Kom igen!
- Jag kan inte komma upp dit! - Kom igen!
Skynda på! Kom igen!
Åh, Gud!
Dr Marrow, hur kunde du veta att huset ville ha mej?
Vad menar du?
Varför ringde du till mej, och sa att jag skulle titta på din anonns?
Annons? Men.... jag ringde aldrig till dej.
Du sa åt mej att titta i tidningen.
Eleonor, den första gången jag pratade med dej var här vid huset.
- Gud! - Vad ska vi göra?
Vi måste förstöra grinden.
Vi måste förstöra grinden. Nell jag behöver din bil.
Rör på er! Kliv undan!
Luke!
- Luke, gick det bra? - Kliv ut! - Öppna dörren!
Eleonor!
Luke!
- Eleonor! - Kom igen! Du måste komma ut!
- Snälla, kom tilbaks! Dra i dörren!
Stäng av motorn.
Dra i dörren! Du måste komma ut.
- Stäng av motorn! - Luke, stäng av motorn!
- Det går inte! - Luke, du måste komma ut!
Håll er undan!
Skynda på! Kom igen.
Aah!
- Ta tag i min arm! - Är du okej?
Är du okej? Är du skadad?
- Är du okej? - Å, Herre Gud.
Var är Nell?
- Eleonor? - Kom igen. Det här är knäppt.
- Hon kanske inte vill bli hittad? - Nell?
Eleonor?
Lyssna. Lyssna.
Å, hon är där inne.
Nell?
Eleonor?
Kom igen. Gå och hämta henne.
Å, Nell.
Hallå.
Kom igen, raring. Du måste följa med oss nu.
- NejTheo,jag kan inte göra det. - Självklart kan du det.
Vi ska gå till din lägenhet, bara du och jag.
Där ska vi sitta och lyssna på grabbarna i hamnen. Ska vi göra det , Nell?
Det låter så underbart, Eleonor.
Theo försöker allt hon bara kan. Du vet att jag inte har någon lägenhet längre.
Då åker vi till min vind....i staden.
Du komer att älska att vara där...jag lovar. Kom igen Nell. Snälla?
Nej.
Jag är precis där jag vill vara.
Jag är hemma.
- Jag är hemma. - Dr Marrow, snälla du vi hinner inte..
att gulla med henne.
Vet ni, att det här är rummet..
där Carolyn fick sitt barn innan hon flydde.
Och barnen ville att jag skulle få se det, för att veta att det här är mitt hem.
Å, Herre Gud.
Ja, för att Carolyn var min mormors, mormors mor,
och barnen är min släkt.
Så det är här jag hör hemma.
Jag måste stanna. Jag är inte rädd längre.
Jag måste stanna hos barnen. Dom behöver mej.
Nej.
Nell, barnen är döda.
Nej. Inte för honom.
Han hemsöker dom fortfarande. Men om jag är här,
kan han inte skada dom.
Nell., snälla du! Vi måste gå! Ta bara fast henne!
Ni måste gå nu. Ni kan inte stanna.
- Kom igen. - Jag tar dej med utomhus. Du är inte säker här inne.
Skynda på! Kom igen!
Kom igen! Skynda på!
Nej!
Han kommer inte att låta dej gå!
Det är för sent.
Han kommer inte att låta dej gå!
För helvete, det ska han inte. Jag ska ta oss ut. Följ mej.
Gå sönder då!
- Kom igen! Gå sönder då! - Kom igen!
Det här är vansinnigt.
Det måste finnas en annan väg ut.
Å, Jesus! Å, Gud, han fick glas i handen.
- Här, vänta. - Ta ut den.
- Dra bara ut den. Å, Jesus.
- Dra bara ut den. - Okej.
Linda om det.
Din jäkel! Din skitstövel!
Din förbannade..!
Luke, Gör inte så!
- Vad? - Sluta!
Jag ska bränna ner huset.
Kom igen! Vi bränner ner huset, på en gång.
Å Herregud! Luke!
- Hoppa av! Luke, hoppa av!
Å, Herre Gud! Luke, hoppa av nu! Luke!
Å nej!
Vi kan inte komma ut. Varför släpper han inte ut oss?
- Vad ska vi göra Eleonor? Han lekte kurra-gömma med dom.
Det var därför han byggde detta hus. Du måste gömma dej.
Gömma sej? Tror han, att det är en lek?
- Vad kommer att hända nu då? Vad vill han oss?
Nej! Se upp!
Å , Jesus.
Du ska inte skada dom!
Försvinn!
Gå , Theo!
- Gå! - Följ med oss!
Theo!
Theo!
Hugh Crain!
Hugh Crain!
Dörrarna, Eleonor.
Ta med honom till dörrarna.
- Dörrarna, Eleonor. Dörrarna. - Hugh Crain!
Nell! Nell! Vad hände?
- Var var du? - Eleonor, är du okej?
Nej!
Du låter bli dom!
Jag är inte rädd längre. Jag är inte rädd för dej.
Barnen behöver mej, och jag ska släppa dom fria!
Även i döden, så lät du dom inte gå!
Eleonor, flytta på dej. Flytta på dej.
- Jag ska stoppa dej nu. - Gör inte det!
Gör inte det, Eleonor! Han kommer att döda dej!
Det handlar inte om dom. Det gäller familjen.
Det har alltid handlat om familjen.
Om Carolyn... och barnen från fabrikerna.
Om ni kunde höra deras röster... det är familjen.
Ja, jag hör till failjen, morfar... och jag har kommit hem.
Nej, det gör du inte!
Nu är det bara du och jag, Hugo Crain.
Skärselden är över. Nu åker du till helvetet!
Stanna hos oss, Nell!
Nej!
Nej!
Tack så mycket, Eleonor.
Tack så mycket, Eleonor.
Åh, Nell.
Jesus.
Stadsbor.
Fick du rätt på, det du sökte efter, Doktor'n?
Visit http://www.divxsweden.dot.nu/ \ for Swedish Sub's.
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.