Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Breton
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
Frisian
Ga
Galician
Georgian
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Icelandic
Igbo
Interlingua
Irish
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Punjabi
Quechua
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovenian
Somali
Sundanese
Swahili
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
KYSSEN
- Jag går på militärskola. - Ja, din mor skrev det.
- Mer kakor, Alma? - Nej tack, faster Lily.
- Det jag skulle berätta... - Berätta vad, Anton?
Min överordnade föreslog att jag gör klart min utbildning vid kavalleriet.
Det låter spännande. Vill du ha mer kaka, Anton?
Ja, tack.
Om Anton tas in måste han själv betala häst, logi och fem uniformer.
- Och en sabel och en kalfaktor. - Nå, så det är därför ni är här.
Jag anade att det inte bara var för att träffa släkten.
När var ni här senast? Tre år sedan?
Det var min idé, faster Lily, att vi skulle besöka dig.
Anton och jag diskuterade länge hur vi skulle göra.
Faster Lily har ju alltid tyckt om Anton.
Det rör sig naturligtvis om ett lån. Jag betalar tillbaka med ränta.
Jag skulle kunna ta fler städjobb, men det täcker inte utgifterna.
- Till häst, logi och fem uniformer... - Det har du redan sagt, mor.
Om Antons far inte stuckit, hade det sett annorlunda ut.
Inte bara lämnade han er utan något-
-han vanärade hela familjen med den där skandalen.
Om du ger mig den här chansen, faster Lily...
att tjäna hos drakarna. Det är det finaste regementet.
Så kan jag upprätta familjens heder.
KASERNEN I NÆSTVED 1914
Till attack!
Halt!
Officer Mølgaard, ge mig fyra man.
Officer Hardenberg, Wessel, Trolle.
Nej, det behövs inte. Era uniformer blir nersmutsade.
Det går bra, herrn. - Kom, så skjuter vi på.
Är ni redo? Ett, två, tre, och tryck.
- Så där. - Tusen tack, unge man.
- Vem gör mig den äran? - Underlöjtnant Abildgaard.
- Löjtnant...? - Abildgaard. God dag, herrn.
Fortsätt!
Kom in.
Underlöjtnant. En inbjudan från baron von Løvenskjold.
Ni har tur. Det är få som blir inbjudna till slottet.
- Var ligger slottet? - Västerut från huvudvägen.
Ni kan inte undgå att se tornspiran. Den är högre än kyrktornet.
Gör iordning min sällskapsuniform. Menig...
- Ja, underlöjtnant. - Tack.
Underlöjtnant! Vart är underlöjtnanten på väg?
Jag är inbjuden på middag på Løvenskjolds slott.
Det är möjligt, men en officer ligger blödande i stallet.
Han hade tydligen spridit rykten om en annan officers flickvän.
Det är förkastligt. Han ska få det strängaste straffet.
Vår läkare är i Köpenhamn. Hitta en läkare som lappar ihop honom.
- Ska bli. - En skamlig man.
Kom in, herr löjtnant. De väntar. Vi har varit orolig för er.
Tack. Ja...
Där är han, äntligen. Mitt herrskap, min räddare.
Beklagar att jag kommer för sent. Det uppstod en oväntad situation.
- Tack för inbjudan. - Ni är hjärtligt välkommen.
Stig på. Vi pratade precis om hur betryggande det är-
-att ha armén så nära inpå, nu när världen ser ut som den gör.
Får jag lov att presentera min dotter, Edith.
- Löjtnant Abildgaard. - Det är en ära.
Josef... - Varsågod att slå er ner.
Jag presenterar er för sällskapet senare.
Ni är alltså hjälten som räddade min farbror?
Nå ja, det... Vem är det som frågar?
Anna, Ediths kusin.
- Välkommen. - Tack.
Vad tycker ni om det här stället?
Jag menar staden. Är det för mycket landsbygd?
Vi hinner inte se oss omkring. Regementet håller oss sysselsatta.
Herr löjtnant, hur mycket informerar man er soldater-
-om det spända politiska läget i Europa?
Vi får löpande information, mest utifrån en militär synvinkel.
Som jag ser det försöker Danmark markera-
-att vi kan försvara vår neutralitetspolitik.
Men om det blir krig, är vi självklart redo.
Herr löjtnant. Ät lite. Ni måste vara utsvulten.
Dessutom behöver ni energi. Det blir dans senare.
Tack ändå.
- Tack för dansen, löjtnant. - Det är jag som ska tacka.
Vill fröken Edith göra mig den äran att dansa nästa dans?
Förlåt. Jag visste inte...
Förlåt.
Underlöjtnant Abildgaard!
Jag har straffat den usle officeren. Han hör inte hemma i kavalleriet.
- Han har arresterats. - Det förtjänar han, översten.
Nå...
Hur var aftonen på slottet? God mat?
Utmärkt, översten. Den bästa mat jag någonsin ätit.
- Uppförde ni er? - Naturligtvis.
Blev ni inbjuden för att ni hjälpte baronen i dag?
- Det utgår jag från. - Bra gjort.
- Ni är en heder för regementet. - Tack, herr överste.
Jag har hört att baronens dotter är lam.
- Ja. Jag lade märke till det. - Han är den rikaste här.
Han äger ett stort stuteri norrut. Jag köpte ett par hästar av honom.
Men han är visst inte helt pigg, baronen.
Jaså, herr överste.
Nå, ingen orsak till medlidande. En svaghet.
Hallå?
Det var då ett herrans liv så tidigt.
God morgon. Kan ni leverera blommor till Løvenskjolds slott?
Det gör jag varje dag vid lunchtid. Vad ska det vara för blommor?
Röda rosor. Nej, vita rosor. De med långa stjälkar.
- Vem på slottet är de till? - Edith, baronens dotter.
Ett, två, ett, två, ett, två.
Nu gör vi höga knälyft.
Ett, två, tre, fyra. Ett, två, tre, fyra.
Håll armbågarna intill kroppen. In mot kroppen.
- Är det benet? - Ja. Det är brutet.
Officer Hardenberg! Avsluta jobbet.
Ett brev till underlöjtnant.
Ni måste ha gjort ett gott intryck.
Käre herr löjtnant-
-tack för de vackra blommorna, som jag verkligen inte förtjänar.
Ni borde komma hit en eftermiddag och dricka te.
Ni behöver inte säga till i förväg.
Jag är dessvärre alltid hemma.
- Välkommen tillbaka, herr löjtnant. - Tack.
- Damerna kommer om ett ögonblick. - Tack.
- Det var vänligt av er att komma. - Jag är ledsen för i går.
Inte ett ord om det. Kom. Edith väntar härinne.
- Fröken Edith. - Så formellt. Slå er ner.
Vad får vi bjuda er på? Te eller kaffe?
- Samma som ni dricker. - Då tar vi både och, Anna.
- Tack för de vackra blommorna. - Det var så lite.
- Ursäkta mitt dåliga uppförande. - Ni behöver inte be om ursäkt.
Kan jag få prata klart?
Jag hade satt mig så att jag kunde se de som dansade.
Jag vill så gärna dansa.
Min far tog mig till Kungliga Teatern en gång för att se en balett.
Det är det vackraste jag någonsin har upplevt.
Jag ska visa er något.
Ser ni lackskrinet på flygeln?
- Kan ni hämta det åt mig? - Ja.
Ja.
- Tack. - Varsågod.
Jag samlar på alla bilder jag kan få av ballerinor.
Det här är min favoritbild. Pavlova som den döende svanen.
Inte ett ljud till de andra om vad jag har visat er.
Har ni bestämt er? Kaffe eller te?
Då tar jag kaffe, tack.
- Har ni några syskon? - Nej.
Det har inte jag heller, men jag har Anna.
Hon är som en syster. Den bästa.
- Hur länge är ni på besök? - Jag bor här.
Anna har bott här sedan min... olycka.
Berätta om livet på kasernen. Är det inte spännande?
Om ett par månader är jag färdigutbildad som löjtnant-
-så den här sista tiden känns som en konstant prövning.
Annars är livet på kasernen rätt så enformigt.
Det händer såklart roliga saker emellanåt.
Jag vill gärna höra något roligt. Berätta.
En dag skulle vår överste skicka ett brev med tåget till Köpenhamn.
Det behövde skickas express, så när grabben får brevet-
-hoppar han upp på sin häst och rider iväg i full galopp-
-i riktning mot Köpenhamn. Vi blev tvungna att ringa...
- Jag hörde skratt. - Baron von Løvenskjold.
Löjtnanten är så rolig, far. Du skulle ha hört honom.
- Stannar ni på middag? - Dessvärre. Jag står vakt i afton.
Kan ni inte några fler roliga historier?
Jo, jag behöver tänka lite isåfall.
Säg till honom att jag inte behöver honom i dag!
- Jag kanske borde... - Nej, kan ni inte stanna?
Det var inget.
Ja, förlåt mig. Det är den dagliga pinan.
Min massör som gör stretchövningar med mig. Onödig tortyr.
- Dr Faber vill inte utsätta... - Ja, ja. Jag ska göra det.
Inte stolen, Anna. Kryckorna, tack.
Jag hoppas vi ses snart igen, herr löjtnant.
Jag har så gott om tid att grubbla över saker.
Ni är ju där. Vad säger man på kasernen?
Blir det verkligen krig?
Om det blir krig, är ett politiskt beslut.
Man blir så orolig över det man läser. Europa som rustar.
Och politikerna här hemma. Hur skulle de förhålla sig till en konflikt?
Jag är säker på att politikerna vet vad som är bäst för Danmark.
Det verkligen alarmerande är ju den politiska viljan-
-till konfrontation, till krig, inte sant?
- Vi tar inte ställning till politik. - Förlåt, herr löjtnant.
- Jag står bara och babblar. - Jag måste gå...
Om ni tillåter, får jag komma in på ett mer personligt ämne?
- Ja, naturligtvis. - Det gäller Edith.
Lova mig att ni inte tar illa vid när hon blir ohövlig.
Om ni visste vad den flickan har gått igenom.
Hela tiden nya behandlingar. Framstegen går långsamt-
-men vi måste göra allt vi kan. Allt som står i vår makt.
Ni skulle ha sett henne när hon var liten.
Hon sprang runt hela dagarna.
Hon red över mark och ängar på sin ponny.
Hon flög. Flög som en liten ängel.
Före olyckan.
Tills det hände henne.
Varför hände det henne?
- Jag måste tyvärr... - Tänk inget illa om henne.
Om ni bara visste vad glad hon blev för era blommor.
Som nu... Hon skrattade.
Hon skrattade så hjärtligt.
Kan ni inte komma tillbaka i morgon? Lovar ni det?
Kom på te, och stanna på middag.
- Det ser jag fram emot. - Jag också.
Kära mor, som du vet, är alla kadetter här rikemanssöner.
Men trots min bakgrund verkar det som om de har accepterat mig.
Jag hoppas att du mår bra och inte oroar dig för det som sker.
Det blir bra. Jag ska ta hand om dig, mor.
Det jag nu berättar kommer att göra dig stolt.
Häromdagen fick jag extra ros av översten-
-som sa att jag hedrat regementet med mitt disciplinerade uppförande.
Jag har också blivit mottagen med öppna armar-
-av en rik, aristokratisk familj på deras slott.
Jag tillbringar merparten av min fritid med familjen-
-där jag behandlas som en av deras egna.
- Schackmatt. - Va?
Du kan väl berätta för faster Lily-
-att hennes brorsson kommer att göra familjen stolt.
KROG OCH VINKÄLLARE
Är det inte självaste underlöjtnanten?
- Ska vi spela biljard? - Ja.
- Så du kom precis från slottet? - Ja, det gjorde jag.
Du kommer väl ihåg att börja med besticken längst från tallriken?
Serverar baronen fint vin?
Nå ja. Du känner väl ingen skillnad.
- Det var en kränkande kommentar. - Tål du inte ett skämt?
Har jag gjort något fel?
Vi officerare ska hålla ihop. Särskilt så som situationen ser ut.
- Är du ute efter hans lama dotter? - Nej, vad tror du om mig?
Det är den vackra brorsdottern, inte sant?
Hon är inte att förakta.
Halt!
Ja.
- Underlöjtnant Abildgaard! - Halt!
- Ja, översten. - Varför kommer er skvadron sist?
- Jag har utnämnt er till att leda. - Jag är ledsen, översten.
Inga ursäkter. Jag tolererar inte oordning i trupperna.
Hädanefter rider underlöjtnantens skvadron sist.
Lediga.
Det här är Cléo Mérode. Man betonar på o:et.
- Cléo Mérode. - Cléo Mérode.
Hon kommer från en belgisk adelsfamilj.
Hon var bara elva år då hon började dansa. Är hon inte vacker?
- Mycket. - Många konstnärer har målat av henne.
Det sägs att hon hade en affär med kung Leopold II. Så romantiskt.
Har Anna berättat för er att hon snart ska gifta sig?
- Ska hon gifta sig? - Ja.
Hennes fästman bor i Köpenhamn. Han studerar till advokat.
- När? - När hon kan lämna det här stället.
När jag är starkare.
Saharet är inte en riktig ballerina-
-mer en vaudeville-dansös. Hon har dansat på Broadway.
Har ni förlorat aptiten?
- Jag åt nog för mycket kaka. - Ska vi spela kort efter middagen?
Jag måste tillbaka till kasernen. Vi har övning tidigt i morgon.
Låt inte översten köra med er.
Om ni bara visste vilken skillnad ni har betytt för Edith.
Ni har gett henne ljuset tillbaka. Jag är er evigt tacksam.
Kan jag räkna med att vi ses igen i morgon-
-på te... och middag?
Helt säkert.
Bra. Då säger jag det till Edith, så blir hon glad.
- Tack för i afton. - Det är vi som ska tacka.
Det är vi som ska tacka.
- Mølgaard! Har ni planer för i afton? - Vi ska ta en tur till Köpenhamn.
- Får jag följa med? - Tröttnat på baronens brorsdotter?
Ja, det har jag faktiskt.
- Var du inte ute efter hans dotter? - Jag såg henne en gång.
Stapplande på kryckor.
Om jag skulle vara tillsammans med en krympling för pengar? Nej, tack.
Det värsta är hedern. Att bli till åtlöje inför hela regementet.
Næstved station!
- Var i helvete har ni varit? - I Köpenhamn.
Har ni hört? Franz Ferdinand har blivit skjuten.
- Vem? - Ärkehertigen av Österrike-Ungern.
- Var? - I Sarajevo.
Betyder det att det blir krig?
Översten säger att situationen är mycket farlig.
- Anna, vad gör ni här så sent? - Varför kom ni inte till middagen?
Jag var tvungen att åka till Köpenhamn. Är allt som det ska?
Ni måste förstå att Edith är mycket känslig.
Hon tror att ni inte kom för något hon sagt.
- Nej, verkligen inte. - Ni måste komma i morgon.
- Ja, naturligtvis. - Bra.
Då ses vi i morgon.
Ja.
Så dumt att ni ser mig så här. Ni skulle ha väckt mig.
- Varsågod. - Tack. Det var vänligt av er.
Det här är min favoritplats. Här får jag vara i fred.
Far vill inte att jag är här ensam. 'Här är så djupt. Inga fler olyckor.'
Det är dumheter. Jag är inte något barn längre.
Slå er ner.
Har ni hört att Franz Ferdinand blev mördad?
Ja, jag hörde det.
Lyckligtvis var hans barn inte med. Anna sa att ni var i Köpenhamn.
Ja. Översten bad mig titta på en häst som han överväger att köpa.
Jag måste hålla mig på god fot med översten.
Vad kostade den här hästen, om jag får fråga?
Jag hatar när folk ljuger för mig.
Om ni inte vill träffa mig, så kom inte hit.
Men var åtminstone ärlig. Jag har fått nog av medlidande.
När folk ser mig glömmer de att andas.
'Den stackars flickan', tänker de. Men jag är inte någon stackare.
Ge mig en cigarett.
- Herr löjtnant, fint att se er igen. - Baron von Løvenskjold.
Det är första gången löjtnanten är här vid sjön.
Är det? Ja. Det är makalöst vackert här, inte sant?
Edith, det är för kallt för dig här.
Om du vill byta om till middagen, så kan Minna ta med dig in.
Tack.
Det är förfärligt med mordet på Franz Ferdinand.
Det är som att sätta fyr på en krutdurk.
Nej, vi ska inte prata politik.
Herr löjtnant, jag är... Jag är i en prekär situation.
Tror ni att ni kan göra mig en tjänst?
Ja, naturligtvis.
Läkaren kommer i afton. Han kommer en gång i månaden från Köpenhamn.
Han har behandlat Edith i snart två år och hon gör små framsteg.
Vi har provat flera läkare-
-och de har gett upp allihop. Med undantag för dr Faber.
En intressant man.
Det är som om han får skuldkänslor när han inte botar någon.
Ni tror säkert jag ljuger, men han...
Han hade lovat en kvinna, som höll på att bli blind-
-att han skulle bota henne.
Men när kvinnan till slut blev blind-
-såg han sig nödgad att gifta sig med henne.
- På grund av skuldkänslor? - Ja.
Ni förstår...
Jag vet inte om man kan lita på-
-att han säger sanningen om Edith.
Jag förstår. Men vad kan jag göra?
Jag föreställer mig-
-att om någon annan frågar honom, i förbigående-
-hur det går med Ediths förlamning-
-och om han tror att hon kan tillfriskna...
Om till exempel ni frågar honom.
Jag känner på mig att han inte skulle ljuga för er.
- Kan ni göra mig den tjänsten? - Det är inga problem.
Ni ska veta, att mina lungor... Det går inte att bota.
Så jag måste få veta vad som kommer att hända med Edith.
Vem ska ta hand om henne? På alla sätt.
Förstår ni?
Absolut.
Ni är... en osedvanligt god människa, herr löjtnant.
Dr Faber, får jag lov att presentera löjtnant Abildgaard.
- Han kom förbi på en kopp te. - God afton, herr löjtnant.
Jag är hungrig som en oxe. - Josef, får jag be om en öl?
Jag vet att ni är nyfiken på att höra om min undersökning av Edith.
Men ni får vänta tills jag har fått något i magen.
Alla pratar om skotten i Sarajevo. Jag anser att det en krigsförklaring.
Löjtnanten och jag diskuterade häromdagen...
Har Edith börjat träffa en annan läkare?
- Nej. Hur kan ni tro det? - I dag ville hon inte samarbeta.
Hon sa att de vanliga övningarna inte hjälpte alls.
- Har hennes tillstånd försämrats? - Nej. Jag märker en förbättring.
- Är det sant? En förbättring? - Alltså en långsam förbättring.
Men ni menar att hon är på bättringsvägen? Går det att påskynda?
Det tar tid, min vän. Allt tar tid.
Låt inte er oro smitta av sig på Edith.
Både hon och ni behöver lugn och ro. Tar ni era mediciner?
- Ska ni gå redan? - Jag har en annan patient.
Jag behöver inte köras till stationen. Jag promenerar.
Jag borde nog också bege mig. - Vi kanske kan ta sällskap?
Då går jag och lägger mig, tror jag.
Jag orkar inte höra på Løvenskjolds evinnerliga fråga.
Ska jag hålla er väska?
Han är så hjälplös.
- Han känner sig ansvarig för det. - Menar ni olyckan?
Ja. Han hade gett henne hästen i gåva.
Den välte och landade ovanpå henne, så att hon bröt ryggen.
Vad fruktansvärt.
Mest för henne, men även för honom. All den skuld han måste känna.
Jag har aldrig mött en vänligare människa-
-alltså med tanke på att han är baron.
- Vad sa ni? - Va? Baron.
Hur länge har ni varit på kasernen?
Sedan februari.
Baron von Løvenskjold började sitt liv-
-som en fattig dräng vid namn Lund Andersen.
Efter faderns död började han köpa och sälja konst i Köpenhamn.
Han hade talang för det och blev snabbt en förmögen ung man.
En dag sitter han på ett tåg-
-och råkar höra ett samtal om en aktuell händelse.
Det var en ung baronessa från slottet Løvenskjold-
-som hade hamnat i konflikt med sin familj-
-och därför hade testamenterat slottet till sin tjänstepiga.
- Hon måste ha blivit överlycklig. - Ja.
Lund Andersen känner till slottet från sin tid som konsthandlare.
Han vet att det på slottet finns en massa oerhört dyr konst.
Han skyndar sig dit och hittar tjänstepigan helt ensam-
-förtvivlad och upprörd.
Hon har ingen aning om vad slottet och konsten är värd.
Hon tycker det är ett problem, och inom några få dagar-
-vinner Lund Andersen hennes tillit.
De går till en advokat. Han förklarar hur allt fungerar.
Han får henne att sälja slottet till honom för en fjärdedel av priset.
Det... Vad uselt.
Ja, det var uselt. Och nu kommer den spännande delen av historien.
När det är dags för dem att säga farväl-
-och tjänstepigan känner stor tacksamhet mot honom...
Han har löst hennes problem. Hon tittar honom djupt i ögonen.
I det ögonblicket känner Lund Andersen sådan skam och skuld-
-och känner medlidande med den här lilla flickan-
-så utan att tänka, friar han till henne-
-och tre dagar senare gifter de sig.
Är det inte otroligt? De lever lyckliga och får Edith.
Tjänstepigan, nu Lund Andersens hustru, dör i kräfta några år senare.
Lund Andersen har då bytt namn och köpt titlarna 'von' och 'baron'.
Ja, och... När olyckan sker-
-då blir Løvenskjold nästan sinnessjuk.
Han blir besatt av att passa och skydda lilla Edith.
Han betalar läkare från hela världen för att kurera henne. En förmögenhet.
De kom och gick. Den enda som stannat kvar är jag.
Doktorn, får jag fråga er en sista sak?
Tror ni att det går att bota Ediths förlamning?
Som det ser ut nu, är svaret nej, men man ska aldrig tappa hoppet.
Min far dog i diabetes, och två år senare kunde man bota sjukdomen.
Så er behandling hjälper inte?
Psykologiskt sett, jo. Och det är det viktigaste just nu.
- Så Edith kan inte botas? - Kan eller kan inte...
Jag läste i en fransk tidskrift-
-om en man som hade varit lam i två år.
Efter professor Viennots behandling kunde han gå själv i trappor.
Vad var det för behandling?
Solstrålning i Alperna, en mekanisk apparat och gymnastik.
Jag har skrivit till professor Viennot och bett om mer uppgifter.
Men, doktorn, vad... Vad tror ni?
Jag tror ingenting och jag ger inga löften. Tack for ert sällskap.
Tack själv.
Herr Løvenskjold? Jag trodde ni hade gått och lagt er.
Jag kunde inte somna.
Vad sa han?
Frågade ni doktorn?
- Ja, naturligtvis. - Och?
Han gav inga löften.
Så det...
Det finns inget hopp.
- Det sa han inte. - Vad sa han då?
Jag måste få veta. Sa han att det fanns hopp?
Han var ganska positiv.
Det ska nog bli bra.
Sa han det?
Vad sa han exakt?
- Ni borde åka hem. Det är sent. - Vad sa han exakt till er?
Han sa att...
Han sa att han kanske visste en behandling som kan hjälpa Edith.
Han hade läst om en fransk professor-
-som hade botat en man som hade varit lam i åratal.
Verkligen? Hur?
Genom någon slags ljusbehandling kombinerat med andra saker.
- Vad för något? - Något slags mekaniskt instrument.
Mannen kan gå i trappor utan hjälp nu.
- Är det verkligen möjligt? - Ja, helt utan hjälp.
- Men ni borde åka hem nu. - Hur lång är behandlingen?
- Fyra månader. - Fyra månader?
Fyra månader. Det är ju ingen tid alls-
-med tanke på att vi har väntat i åtta år.
Kör hem mig nu. - Tusen tack.
Kör, kör, kör. - Tusen, tusen tack.
Kom in.
- Kan man inte få lov att vila? - Baronens chaufför väntar utanför.
Min käre vän Anton. Vänligen kom till slottet.
Chauffören kör er. Er käraste vän, Edith.
- Säg att jag kommer ett par minuter. - Ja, herr underlöjtnant.
Herr löjtnant. Vilken fantastisk nyhet.
Min farbror väckte oss i går kväll och berättade.
Det var Ediths idé att fira det med en utflykt.
Josef! Säg till Edith att vi kan åka nu.
Föreställ er vad behandlingen betyder för mig.
- Nu kan jag äntligen resa härifrån. - Herr löjtnant!
Vad roligt att ni kan följa med oss.
Dr Faber kommer i kväll och förklarar allt.
Åh, herregud.
Anton?
Titta.
Jag har gömt undan de dumma kängorna. De fungerar ändå inte.
Baron von Løvenskjold!
- Vill du sitta här? - Ja.
- Anton, kan ni inte sitta här? - Jo.
Skål för baron von Løvenskjold och hans dotters hälsa.
Skål.
- Dansa med bruden. - Va? Nej, det kan jag inte.
Jo, för min skull. Ni vet hur mycket jag älskar att se på dans.
Ja.
Har ni något emot om jag dansar med er vackra hustru?
Vi har tränat uthållighet hela dagen. Vi har aldrig förr tränat så hårt.
Det viktigaste var att hålla in armbågarna mot kroppen.
- Varför? - För att armarna flaxar.
Översten säger att om vi flaxar med dem kan fienden upptäcka oss.
Så vi står så här med armarna längs sidan och så höga knälyft.
- Som kycklingar? - Ja.
Ni är skyldig mig en förklaring.
- Jag förstår inte det här. - Nej.
Viennots patients förlamning berodde på en sjukdom i ryggmärgen.
I Ediths fall är det centrala nervsystemet skadat-
-så metoden kan inte användas.
Nu måste jag berätta sanningen för att ni inte kunde hålla mun.
Jag var tvungen att säga något till Løvenskjold.
Nej, ni tyckte synd om honom.
Det där satans medlidandet.
Jag har sett det otaliga gånger hos anhöriga.
Det finns två sorters medlidande. Den ena är det sentimentala-
-som bara frigör en från de skuldkänslor som vi känner.
Sedan är det den andra sorten, den enda som räknas.
Det osentimentala. Det som hjälper.
Man måste sätta sina egna behov åt sidan för att kunna hjälpa andra.
Jag måste berätta för dem hur det förhåller sig.
Vänta! Ni kan inte berätta nu att behandlingen inte fungerar.
- Någon måste berätta sanningen. - Hon har haft en underbar dag.
Hon var så full av hopp. Ni får inte...
- Ska vi gå dit och ljuga för henne? - Det gör ni ju redan.
Den behandling hon får verkar inte, men den ger henne hopp.
Kan ni inte vänta? Kan vi inte vänta? Bara några dagar.
Om hon får påbörja behandlingen i tron om att den fungerar.
Efter fyra månader i Alperna får vi ännu svårare frågor att besvara.
Ska vi inbilla henne något annat då?
Jag kan själv berätta sanningen då. Att jag överdrev.
Och att jag bad er att inte säga något.
Herr löjtnant, det är förbundet med en mycket stor risk.
När ni väljer att berätta sanningen för Edith.
Jag tar på mig allt ansvar.
Ni har ju faktiskt haft en positiv effekt på Edith.
Och ni har gjort det helt osjälviskt. Det är mycket lovvärt.
Då måste ni lova mig att inte lämna mig i sticket.
- Ni har mitt hedersord som militär. - Bra. Då gör vi så.
- Tack. - God afton.
Varför kommer ni alltid med blommor till mig?
- Sitt. Jag har mycket att berätta. - Teet serveras på båtbryggan.
Ni kan väl berätta där?
Dr Faber kom i går kväll. Vi pratade igenom alltihop.
Vi ska till ett sanatorium i Alperna. Engadin heter det.
Varför skjuta på det? Vänta och se vilka framsteg jag kommer att göra.
Till vintern kan jag åka skidor ner för bergen.
När kan ni komma?
- Ursäkta? - Och hälsa på mig? Hälsa på oss?
- På kurorten i Schweiz? - Ja, var annars?
Har jag inte förklarat hur strängt armén behandlar oss soldater?
Att få en enda dag ledigt är nästintill omöjligt-
-så en hel vecka är fullkomligt otänkbart.
Far kan säkert ordna det.
Jag varken kan eller vill be om ledigt från kavalleriet-
-och ingen ska göra det å mina vägnar. Jag vill inte be om tjänster.
Jag vet att ni menar väl, men låt oss inte diskutera det mer.
- Ni vill alltså inte? - Det sa jag inte.
Jag förklarade bara varför det inte går.
- Inte ens om min far frågar er? - Inte då heller.
Inte heller om jag ber er av hela mitt hjärta?
- För vår vänskap. - Edith, sluta.
Tack, Josef. Ni behövs inte mer.
Det är alltså vad vår vänskap betyder för er.
Ni är rädd för att era vänner ska skvallra-
-och gömmer er bakom dåliga ursäkter.
Om ni inte vill komma, är vi färdiga.
Men varför kommer ni i så fall hit över huvud taget?
Jag tror ni föreställer er armén som något glamoröst.
Men det är trist, grått, monotont, övningar och förbandsövningar.
Ett felsteg så flyttas man ner i hierarkin.
- Här betyder jag något. - För vem?
Jag vill tro att ni tycker om att jag kommer hit-
-så att ni inte behöver sitta själv i ett stort, tomt hus och tyna bort.
- Så ni kommer bara hit av medlidande? - Nej.
Jag tänker inte ta det här. Särskilt inte från er.
Ni ser mig bara som en vanskapt krympling.
Se här. Ser ni ärret?
Om saxen inte varit så slö hade jag sluppit medlidandet.
- Edith! - Släpp mig!
- Edith, kom upp. - Släpp mig!
Jag vill inte ha ert medlidande! Jag vill inte leva! Släpp mig!
Edith...
Gå härifrån!
Anton!
Edith ber er komma upp till henne.
Ni kan inte lämna henne så här.
- Det vet jag, men... - Hon får utbrott emellanåt.
Ingen ångrar sig mer än hon efteråt.
Gå upp till henne. Bara en liten stund.
Var snäll mot henne. Hon är så skamsen för det som skett.
Kom och sätt er. Ni behöver inte stanna länge.
Jag borde inte ha suttit så länge ute i solen. Det gjorde mig snurrig.
- Kan ni lova mig att glömma alltihop? - Naturligtvis.
- Ni är väl inte arg på mig? - Nej, då.
- Fortsätter ni att hälsa på mig? - Självklart. På ett villkor.
Vad för villkor?
Att ni slutar fråga om jag är arg på er, för det är jag inte.
Ni skulle ha sett er själv i går. Ni var så glad och lycklig.
Det var vi allihop. Det tänkte jag på hela kvällen.
- Så ni tänkte på mig hela kvällen? - Ja.
Nu ska ni få vila, och så blir allt bra.
- Jag är ledsen för er uniform. - En stygg flicka spillde på den.
Men nu är den stygga flickan snäll igen.
- Riktigt snäll. - Lovar ni att ni inte är arg?
Jag sa ju det. Allt är glömt.
Om hon bara är tålmodig och glad och inte sitter för länge i solen-
-tar långa utflykter och gör som doktorn säger så är allt bra.
Nu ska hon först och främst sova.
Sov, sov... Sov.
Har ni glömt vad en snäll flicka får innan hon somnar?
En snäll flicka får alltid en godnattpuss.
Ja.
Förlåt.
- Ursäkta. Jag måste åka. - Vänta. Inte så. Kom.
Förstod ni inte det?
Har ni inte märkt det?
Men ändå...
Hon väcker oss varje natt och frågar om vi tror att ni älskar henne.
Hon bad mig fråga er direkt. Fem minuter senare ångrade hon sig.
'Han kan omöjligen älska en krympling.'
Då det var ni som berättade om den nya behandlingen-
-såg hon det som ett tecken på att ni verkligen älskade henne.
Då han väckte henne grät de och tackade Gud för-
-att den gruvsamma tiden äntligen var förbi.
Och så snart Edith var botad skulle ni komma och...
Framåt!
Underlöjtnant Abildgaard! Varför dyker ni upp först nu?
- Ni har svikit er skvadron. - Det ska aldrig upprepas.
Löjtnant Hardenberg har tagit över kommandot över er trupp.
Uppfattat, översten.
Jag förstår inte vad som försiggår i ert huvud nu för tiden-
-men få ordning på saker och ting, och fokusera på tjänsten framöver.
Ja, översten.
Lediga.
KÖPENHAMN
Ursäkta. Dr Faber?
- Ja... Fjärde våningen till höger. - Tack.
God dag. Är doktorn hemma?
Han kommer senare, men ni kan vänta här inne.
Är det någon här?
God dag. Jag väntar på doktorn.
När min man kommer hem ska han äta. Kom tillbaka i morgon.
Det handlar om en av hans patienter.
Hans patienter. Alltid hans patienter.
Det slutar med att han själv blir sjuk, om han inte lämnas ifred.
Skriv ner vad ni vill, eller gå till en annan läkare.
Åh, Klara. Det var vänligt av dig att hålla löjtnanten sällskap.
- Jag bad honom komma tillbaka. - Han blir inte här så länge.
Sedan äter vi middag. Kom så ser vi vad de lagar i köket.
Du kan väl dricka ett glas vin medan jag hör vad vår unge gäst vill.
Vad är det som har hänt?
Det är Edith... Hon har förklarat sin kärlek till mig.
Hon vill bli frisk för min skull. Det är ju absurt.
- Ni måste prata med henne. - Prata om vad?
Att älska mig på det sättet är ju fel.
Ska jag säga till henne att hon inte får älska vem hon vill?
- Ni får tala förnuft med henne. - Ska jag...? Lyssna nu.
Ni sa själv att ni tar på er allt ansvar för Edith.
Det skulle vara fegt att lämna henne nu.
Det skulle också vara mord med tanke på Ediths historik.
Som ni mycket väl känner till.
Jag ska berätta något för er. Jag talar av erfarenhet.
De förlamade, de utstötta är Guds styvbarn.
De älskar med större innerlighet än oss alla andra.
För de känner att de måste göra sig förtjänta av andras kärlek.
Allt vi behöver göra i gengäld, är att älska dem för dem de är.
Får jag fråga er en sak?
Vad känner ni för Edith?
Ni vet vad jag känner.
Jag känner medlidande.
Eller medkänsla.
Jag känner stor medkänsla.
Kan det vara så att den här stora medkänslan har medfört-
-att ni möjligtvis har fått djupare känslor för henne?
Något som kan påminna om... om kärlek?
Men att Ediths fysiska defekt gör att ni känner ett visst motstånd?
Att hennes hinder har gjort-
-att ni inte vill gengälda de känslor som hon har för er?
Kanske för att ni är rädd för vad kamrater och familj ska tycka.
Att ni skulle bli till åtlöje.
Bra. Hon reser om fyra dagar. Fyra dagar är inte lång tid.
Ni behöver bara hälsa på henne varje dag och vara en vän och vara snäll.
Om det förfärliga kriget kommer blir ni ju upptagen på annat håll.
Vilken härlig idé, Anton.
- Vi kan rida ner till staden. - Nej, det är nog en dålig idé.
Hästen kan bli rädd för bilarna.
Jag tror det är bättre om vi tar en till tur runt här.
- Har ni packat färdigt? - Nästan.
- Spännande. Är ni inte glad? - Jo. Är ni?
Ja, jag är glad för er skull.
- Ni ska väl gå nu. - Nej.
Det verkade så.
- Gör jag er nervös? - Jag har bara mycket att tänka på.
Allt som händer på kasernen. Blir det krig eller inte?
- Vi kanske måste ha andra uniformer. - Jag bryr mig inte om era uniformer.
Jag försöker bara berätta om mina andra förpliktelser.
Situationen är rätt spänd. Jag höll på att inte få ledigt i dag.
Om det är så svårt att få ledigt kanske ni borde hålla er borta.
Om löjtnanten är så oumbärlig...
Vad är det med er?
Ni pratar om andra förpliktelser.
- Är jag också en förpliktelse? - Nej. Nej.
Ni reser om två och en halv dagar. Vi kan väl ta tillvara på dem?
Två och en halv dagar?
Ni har räknat ut det. Om två och en halv dagar slipper ni oss.
Ni har satt ett rött streck i kalendern.
Om ni ska uppföra er så här, så kommer jag inte i morgon.
Låt bli då.
Herr underlöjtnant, ni har besök.
Översten är ute, och har ställt sitt kontor till förfogande.
- Herr baron. - Förlåt att jag kommer oanmäld.
- Vad gör ni här? - Jag vet inte vad jag ska göra.
Hon lyssnar inte längre.
Hon är så förtvivlat olycklig.
- Hon gör det inte med vilje. - Vad har hon gjort?
Hon säger att hon inte vill åka.
Under inga omständigheter.
Hon säger att den nya behandlingen bara...
bara är till för att vi ska slippa henne.
Hjälp henne.
Jag ber er. Hjälp henne.
Ni är den enda som kan hjälpa henne. Visa barmhärtighet.
Hon kommer att förgöra sig själv. Hon tar livet av sig.
För guds skull... Hjälp henne.
Naturligtvis ska jag hjälpa Edith. Säg vad jag kan göra.
- Vad ni kan göra? - Ja.
Hon öppnade sitt hjärta för er-
-och nu förebrår hon sig själv-
-för att ni inte vill ha henne, eller hur?
Hon tror att ni skickar iväg henne för att ni känner avsmak för henne.
Varför kan ni inte ge henne en liten smula hopp?
- Jag har sagt till henne att... - Ni har inte sagt något alls.
Ni har aldrig sagt det enda som skulle göra henne lycklig.
Ni kan få allt ni begär.
Allt.
Jag lever inte länge till, så ni kan få allt.
Slottet, godset, hela min förmögenhet.
Det enda jag vill är...
att någon tar hand om min lilla flicka...
när jag inte längre finns här.
Ni är en god människa. Jag vet att ni skulle ta väl hand om henne.
Jag är villig att göra allt jag kan.
Men det ni föreslår kan jag inte göra.
Alla skulle tro att jag gör det för pengarna.
Och Edith skulle hela tiden misstänka det. Det kan jag inte göra.
Jag är ledsen att jag störde.
Herr baron, ni kan inte gå tillbaka till Edith och säga att jag...
Det vore förfärligt för henne.
Och det skulle inte heller vara sant.
Det är inte sant att jag inte håller av henne.
Att jag inte har varma känslor för henne.
Det viktigaste är att hon tillfrisknar.
Och sedan?
När hon har tillfrisknat...
vad händer då?
När hon har tillfrisknat...
så kommer jag av egen fri vilja.
Kommer ni av egen fri vilja?
Och friar till henne?
Får jag berätta det för henne?
- Ja, säg det till henne. - Nu kommer hon säkert att resa.
Hon kommer att åka med detsamma och bli frisk... för er skull.
Jag visste direkt att Gud hade skickat er till mig.
Vill ni...
Vill ni komma och äta middag med oss?
Ja, tack. Gärna.
Tack.
- Edith, låt bli. - Jag klarar det.
Edith, sluta.
Edith.
Kom.
Kan jag få en till?
Vänta. Där är han.
Vi går in till honom.
Vi träffade blomsterhandlaren.
Han sa att tjänarna på slottet säger att du har förlovat dig med dottern.
Alltså krymplingen.
Han ljuger väl, Anton?
Svara, Anton.
Det stämmer väl inte?
Det är dumheter.
Så det stämmer inte?
Nej.
- Han måste varit full. - Det var det jag sa.
Idioten ljuger. Jag ska lära det svinet att inte sprida falska rykten.
Det är absurt.
Jag ber om tillåtelse att prata med översten ett par minuter.
Va, nu? Mitt i natten?
Jag har uppfört mig ohederligt, och är en skam för regementet.
- Därför vill jag ta konsekvenserna. - Vad svamlar ni om?
Jag har ljugit för officerarna om-
-att vara förlovad med Løvenskjolds dotter.
Jag har svikit och dragit skam över en oskyldig flicka som älskar mig.
Högre än någon någonsin har älskat mig.
Och på grund av mig har en främling blivit kallad lögnare.
Jag är en ynkrygg, herr överste.
Jag är en man utan självrespekt och utan heder.
- Vad har ni tänkt att göra? - Det finns bara en utväg.
Jag har kommit för att ta avsked av herr överste.
Och be översten om att se till att...
Håll käften med ditt gnällande.
Jag ska få tyst på officerarna.
Vi måste undvika en skandal.
Och krymplingen är helt irrelevant. Vad rör det oss?
Men först, ge mig pistolen så att ni inte hittar på tokeri i natt.
Ja, ge mig den.
Lyssna nu. Ni måste bort från all uppmärksamhet, ut från landet.
I morgon bitti försvinner ni härifrån med första tåget till Köpenhamn.
Jag kommer att kontakta min goda vän, överste Lecomte i Paris.
Ni kan förhoppningsvis göra nytta under hans kommando.
- Så kavalleriet bevarar sin heder? - Det behöver ni inte oroa er för.
Och vad händer med Edith?
Er framtid är i kavalleriet som löjtnant-
-inte med en förlamad kvinna.
Vänta ett ögonblick.
Løvenskjolds slott. Det är bråttom.
Nej, vänta!
Tack.
Hallå?
Vad har hänt?
- Kriget har brutit ut i Europa. - Ska vi ut i krig?
Danmark står fortfarande utanför, men vi ska vara förberedd på det värsta.
Ursäkta.
Ursäkta. Jag har ett viktigt tjänstesamtal.
- Løvenskjolds slott. - Endast tjänstesamtal tillåtna.
Det är ett viktigt tjänstesamtal. Koppla fram mig, för tusan.
Ett ögonblick.
Mottagaren är tyvärr registrerad som privat. Beklagar.
Jag kommer att sakna dig, Anna.
Det gör du inte.
Nu får du din man. Och jag får min.
Men vi har fortfarande varandra. Våra barn kan leka tillsammans.
Varför anordnar vi inte ett dubbelbröllop?
- Vi kan följas åt uppför altargången. - Det är en fantastisk idé.
Du borde prata med Anton först.
Jag frågar honom senare i dag när han kommer.
Jag ser fram emot att träffa honom.
- Jag älskar dig, Edith. - Jag älskar dig, Anna.
Jag gör en kopp te till oss.
Varför ljög du för mig?
Den unge löjtnanten förnekar att han är förlovad med henne.
Lugn. Inte så högt.
Nu kallar de mig för lögnare.
Han förnekar att han har något att göra med henne.
- Det måste vara ett missförstånd. - Varför reste han bort i morse då?
Edith?
Det är inget.
- Fru Faber, är er man hemma? - Inte förrän i eftermiddag.
Är det ni, herr löjtnant? Kom in.
Kan ni be honom ta första tåget till Løvenskjolds slott? Det är bråttom.
Varför?
Be honom säga till Edith att hon får förlåta mig.
Jag vill gifta mig med henne oavsett om behandlingen verkar eller ej.
- Ni är en god människa. - Han ska säga till henne att...
Ni älskar henne och vill gifta er med henne.
Precis. Jag måste dessvärre gå.
Vad är klockan?
Halv fem. Anton kommer nog när som helst.
Så dumt. Jag glömde min bok som jag ville visa honom.
- Den ligger på nattygsbordet. - Jag kan hämta den.
Anna.
Du är min bästa vän.
Løvenskjolds slott, tack.
Kom nu.
Det är dags. Gå.
Var försiktig. Gud vare med dig.
Vad gör du? Nej, soldat! Gör det inte!
Översättning: Anna Ek Scandinavian Text Service
Ansvarig utgivare: Kristina Nises
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.