All language subtitles for Mike.Judge.Presents.Tales.From.the.Tour.Bus.S02E05.1080p.WEB-DL.DDP5.1.H.264-NTb

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
nl Dutch
en English Download
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French Download
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew Download
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal) Download
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

Följande händelser har ägt rum.

Efter visst narkotikabruk är dock vissa av detaljerna något suddiga.

Man kan inte prata om funk utan att nämna James Joseph Brown.

Jag vet inte när funken föddes, men han var garanterat med.

James Brown hade magiska skor långt före Michael Jacksons moonwalk-

- och en röst som skar genom det vita bruset.

Han kallades "Mr Dynamite". Det och mycket annat.

Han gillade hagelgevär, gumbo och att resa första klass.

James Brown hade förtjänat att bli behandlad som en kung.

Tyvärr räckte det inte alltid för att göra honom lycklig.

James Brown var en galning, lindrigt uttryckt.

Han hade de mest extrema humörsvängningar jag har upplevt.

Alan Leeds var en 18-årig diskjockey- lärling när han träffade James Brown.

James Brown älskade diskjockeys eftersom de kontrollerade hans öde.

Radiokanalerna hade inga fasta spellistor.

Jag kunde spela James Browns skivor hur mycket jag ville. Det visste han.

I juli 1965 skulle han ha konsert i min hemstad.

Jag bönade och bad arrangören om att få en intervju med James Brown.

James var stor nog att man fick komma till honom, och inte tvärtom.

Han befann sig i en hotellsvit. Min chef bad att få skicka över mig-

- för en intervju som skulle öka biljettförsäljningen. Han sa ja.

Jag knackade på hans hotelldörr. En vacker, ung kvinna öppnade.

Hon stirrade på den lilla finniga vita grabben framför sig.

Brown hade ännu inte slagit igenom på de största radiokanalerna-

- men var kungen inom svart radio. Kvinnan gick för att hämta Brown.

Jag stod kvar utanför dörren och skakade, bokstavligt talat.

Kvinnan kom tillbaka och visade mig in i sviten.

Solen lyste och sovrummet badade i ljus.

Plötsligt får jag syn på en man som ligger i sängen likt en konung.

Han har tiotalet kuddar runt sig, alla täckta av hår!

Mitt i alltihop ser jag ett litet ansikte som säger "Hej, grabben".

Han släppte mig inte med blicken. Förmodligen var han fascinerad av-

- att en vit kille jobbade på en svart radiokanal. Men han var min idol.

- Nu kör vi. - Jag frågade om hans barndom.

Min far tjänade 4,50 dollar i veckan på Savannah River Leather Bank.

Det var 1939. Vi hade inte råd med hyran.

James Brown växer upp i ett segregerat samhälle.

Han lever i en miljö som kan påverka ett barn negativt.

Dr Scot Brown är professor i historia och afroamerikanska studier.

Han har även studerat funk på nära håll.

Han lär barn om James Browns resa från South Carolinas obygd-

- till att pröva lyckan i Augusta, Georgia.

Augusta var förlustelsens stad.

Försäljningen av sex och droger tog sig över även de högsta av murar-

- resta för att särskilja vita och svarta.

James är uppväxt på en bordell, något som formade hans världsbild.

RJ Smith är författare och krönikör på Village Voice.

Han intervjuade "The Godfather of Soul" för en biografi.

James anser att modern övergav honom. Fadern var en mycket våldsam person.

James tvingades bevittna hur han kastade ut mamman genom ett fönster.

Det lärde honom att inte lita på någon.

Han var enda barnet, och hans mor lämnade honom. Inte hans far.

Vem ska man kunna lita på om inte sin egen mor?

Jag brukade steppa för soldaterna, som kastade till mig småmynt.

Det betalade hyran. Jag insåg att jag hade något att erbjuda.

Han berättade att hans familj inte hade några andra pengar än hans.

Soldater från militärförläggningen brukade kastade mynt på gatan-

- som betalning mot att James Brown dansade för dem.

Grunden till all James Browns musik är dansen.

Funken föddes som en mix av musik och rörelse. Kroppen var central.

James Browns smeknamn var allt annat än ett påhitt.

James Brown arbetade hårdare än någon annan i showbusiness.

Jag gick på min första konsert med James Brown 1965.

Han var redan då det svarta USA:s största stjärna.

Nelson George har i hela sitt liv samlat på artiklar om James Brown.

Det kommer sig av hans första möte med legenden.

Jag var sju år. Mamma tog med mig på tåget från Brooklyn-

-till Harlem och Apollo.

Vi satt på parketten, på någon av de sista raderna.

Jag glömmer aldrig synen av James Brown som sätter sig på knä.

Jag skrek: "Vad händer, mamma? Är han sjuk?"

Jag hade aldrig sett något liknande.

Han såg ut att få ett krampanfall. Publiken blev helt vild.

Men han reste sig upp.

Det fanns en fribrottare vid namn Gorgeous George som bar mantel.

Han var fribrottarnas Liberace. Jag vet inte varför-

- men hela gänget tittade på fribrottning på TV-

- när James plötsligt sa: "En mantel ska jag ha."

Hans engagemang som underhållare gjorde stort avtryck på mig.

Det har hängt kvar sen jag var grabb.

Som liten pojke hamnade James Brown i fängelse, eller ungdomsfängelse.

Han stal kläder från bilar som stod parkerade i centrala Augusta.

Polisen fick nys om det som hände och satte honom under bevakning.

De grep honom, och han åkte in.

Det var det bästa som kunde hända. Jag fick till och med spela piano.

Jag sjöng gospel en morgon, och ungarna blev som galna.

Han var med i sånggruppen och spelade även i baseballaget.

Under en match mot ett lokalt lag träffar han jämnårige Bobby Byrd.

Bobby Byrd var gospelsångare och son till ett gift par-

- som gav James Brown en knuff i rätt riktning.

Bobby Byrds föräldrar erbjöd sig att ta hand om James Brown.

Det lade grunden till vad som skulle bli The Famous Flames.

De sjöng doo wop. Browns röst gjorde honom till den stora stjärnan.

Bobby var gruppens frontfigur.

Han insåg dock att James Brown var en bättre underhållare och sångare.

Ingen kunde uppträda som han. Den bästa bör stå i rampljuset.

Vicki Anderson var sångare i gruppen-

- och kom att bli Bobbys fru. Situationen var dock komplicerad.

Det sägs att James var kär i mig, men han är oförmögen att älska.

James var omöjlig att samarbeta med-

- men jag beundrar hans strävan efter perfektion. Och som han sjöng!

James utvecklade sitt artisteri och började spela in skivor på 60-talet.

Han gav ut så många hitsinglar att han fick smeknamnet "Mr Dynamite".

James berömda trick när han släpper och sparkar upp mikrofonen-

- var enligt sångaren Joe Tex hans från början.

Brown påstod dock att Tex hade stulit tricket från honom. Det blev bråk.

Joe Tex flickvän var bakgrundssångare och en mycket vacker kvinna.

James Brown förför henne, varpå hon lämnar Joe Tex och hans band.

Hon blev James kvinna. De hade mycket fuffens för sig.

Joe Tex gav då ut den fantastiska låten "You Keep Her".

James, jag har fått ditt brev Det kom på posten idag

Du skriver att jag kan få tillbaka min tjej, men jag vill inte ha henne

Behåll henne, du

Hon tillhör nämligen dig, nu

Han nämner James vid namn i början av låten.

"Jag har lärt henne allt jag kan. Ta henne, du."

James Brown blev fly förbannad. Han får reda på att Tex ska gå-

- till Club 15, där Otis Redding ska spela.

James gör entré med två gevär som i en gangsterfilm och börjar skjuta.

Otis Redding gömde sig bakom pianot. Kanske ville han inte döda Joe Tex-

- men definitivt skrämma honom. Ägaren hade ett svinhus på baksidan.

James råkade skjuta ett par av grisarna. Han var utom all kontroll.

Brown försvann innan polisen kom. Hans agenter erbjöd pengar-

- till alla som kände sig skakade i utbyte mot att inget avslöjades.

James var en kämpe. Och han var en riktig våghals.

Ju mer man utmanade honom, desto längre gick han. Han vann jämt.

Jag frågade om han kände sig hotad av Marvin Gaye och Stevie Wonder-

- eller någon annan av Motowns unga stjärnor.

Han svarade: "Jag är inte rädd. De är rädda för mig."

"Du kommer också att inse att alla är rädda för mig."

Några år efter intervjun slutade den finniga tonåringen-

- på radiokanalen och började arbeta för "Mr Dynamite".

James Brown hade turnerat 300 dagar om året ända sedan 1959.

Hans konserter var de bästa. Hans musiker var vida överlägsna-

-andra turnerande R&B-band.

Alfred "Pee Wee" Ellis, Maceo Parker, Fred Wesley och "Jabo" Starks-

- spelade stor roll för Browns musik. Han värdesatte hårt arbete.

Om man inte var dyblöt av svett efter en spelning var det inte bra nog.

När Leeds började jobba för Brown hade han redan åtta R&B-listettor.

Bandet började knorra och gav James ett ultimatum.

De krävde färre spelningar och högre lön.

James lyssnar dock inte till ultimatum.

De klagade högljutt på att James roffade åt sig alla pengar själv.

De ansåg sig underbetalda, vilket de också var.

James bjöd dit tjejer från landets alla hörn.

Han köpte saker åt dem och satte eld på dessa om de blev arga på honom.

Bandet ansåg att han i praktiken eldade upp deras pengar.

Jag klandrar dem inte. Till slut hoppade alla i bandet av.

En annan tolkning är att de fick sparken kort före en spelning.

De ersattes av ett gäng tonåringar-

- med Bootsy Collins, hans bror "Catfish" och Frank Waddy i spetsen.

Vi snackar om mina idoler. Maceo Parker och Fred Wesley.

- De tog det hårt. - Vårt jobb var att "ta död på honom".

Det innebar att man skulle pressa honom till bristningsgränsen.

Man skulle ge järnet.

När han gjorde så här... var man tvungen att hänga på.

Varenda liten rörelse han gjorde skulle avspeglas i musiken.

Han var på en helt annan nivå.

Kärleken var ömsesidig.

Efter det första giget satte han upp ett gäng regler. Sånt funkar inte.

James hade styrt över våra föregångare med järnhand.

Bandet stod bakom honom på scen när han sjöng och dansade.

Om någon gjorde fel visade han att den fick böter.

Han fortsatte dansa medan han utdelade böter som tusan.

Allt från 20 till 100 dollar. Han var ökänd för att hålla på så.

- Men det sket vi fullständigt i. - Ta våra pengar, bara.

Vi hade ändå aldrig haft några. Det skrämde oss inte alls.

Vi passade inte alls för att spela med James Brown.

Vi hade fel skor och allt vad det var men struntade blankt i det.

Han var Gudfadern. James Brown i egen hög person.

Men han hade jäkligt lustiga skor...!

Bandet fick åka i en gammal turnébuss medan han färdades i privatflygplan.

Efter en lyckad spelning kunde han säga: "Nu ska vi repa."

Därefter körde vi till klockan fyra på morgonen.

Sedan sov han en stund på hotellet och flög till nästa spelning-

-medan vi andra fick åka buss.

Det hände att någon av musikerna fick flyga med honom till nästa konsert.

Gerty kunde komma in och säga att chefen vill ha mig med på flyget.

Han var lite som en cool farbror, men ingen man ville hänga med.

Han brukade prata om tjejer och annat som jag inte ville höra på.

Jag ville bara spela musik. Då kunde han prata om att återvända.

"Jag dör hellre än återvänder till det där." Jag var ensam med honom-

- och hoppades bara att han inte skulle ta livet av sig där och då.

Efter ett tag började jag gömma mig tills flyget hade gått.

Jag minns en gång när han blev arg på en ung och grön trummis-

- som hade spelat i två veckor. James pekade på honom under en spelning.

Han var missnöjd med killens insats. "Jag vill ha med grabben på flyget."

James förklarade att han hade gett grabben världens chans.

"Jag förstår mig inte på dig."

"När jag hörde dig första gången var du en trummis i världsklass."

"Du får behålla jobbet så länge som det här planet är i luften."

Sedan började han läsa en tidning.

James Brown var ett kontrollfreak. Han ville styra över bandmedlemmarna-

- bakgrundssångarna och självfallet även sina kvinnor.

Jag minns en händelse på Mason Hotel i New Orleans.

Jag gick till James och sa att jag inte klarar mig på 250 dollar.

Han sa att han förutsatte att jag och Bobby hade delad ekonomi.

Jag sa att oavsett det ville jag känna mig uppskattad för mitt arbete.

Han sa att han ville tala med mig i enrum-

- eftersom det gällde en privat angelägenhet. Det gillade jag.

Vi gick in i badrummet. Innan han gav mig pengarna-

- förklarade han att han var förälskad i mig.

Om jag hade sagt att jag inte var kär i honom skulle han bli tokig!

Jag utnyttjade honom på det sätt jag hade sett honom göra.

Jag sa att jag älskar honom, men att Bobby behöver mig.

James må ha uppträtt skamligt mot Bobby, men han älskade honom.

När jag sa att Bobby behöver mig, respekterade han det.

Så fick det bli.

När jag började där var han ogift men levde med Deidre Jenkins-

- som sedermera kom att bli Deidre Brown, hans första hustru.

Till hennes förtret hade han dock fler kvinnor.

Om vi befann oss i en stad där han inte kände någon-

- skickade han sitt flygplan för att hämta tjejer från hela landet.

Han kunde inte sova ensam. Det var förbluffande.

Han hade alla sorters kvinnor. Hans fru var ett riktigt bombnedslag-

- men valet av vissa älskarinnor förvånade oss andra.

Men han hade sina skäl. En av dem lagade väldigt god gumbo.

Han kunde säga: "Jag flög hit henne för att hon skulle koka gumbo."

I allmänhetens ögon hade "Mr Dynamite" byggde ett imperium-

-och var inte längre enbart artist.

Han var allsmäktig, hade egen studio och managementbolag.

Han pressade sina egna skivor och ägde två skivbolag.

Det ena var till för hans singlar och det andra för hans album.

Han ägde dessutom flera radiokanaler. Albumen spelades in, pressades-

- och skickades till hans radiokanaler som spelade dem över hela landet.

Det var helt sjukt.

Allt förändrades för James Brown och alla andra den 4 april 1968.

Dr King hade blivit skjuten och James Brown är i Boston.

Han har en spelning där. Upplopp bryter ut över hela landet.

Bostons borgmästare och Brown träffas för att diskutera vad man bör göra.

Konserten direktsändes på TV i Boston i ett försök att lugna massorna.

Det blev en vändpunkt för Brown, men hade även negativ påverkan.

Många vita blev nervösa efter vad han hade gjort.

Spiro Agnew, som på den tiden var vicepresident, lär ha sagt:

"Den som kan få stopp på ett upplopp kan också starta ett."

"Say It Loud I'm Black and I'm Proud" var ett viktigt album.

Brown hade alltid haft rakpermanentat hår på scenen.

Att Brown uppträdde i afro var en politisk handling.

Det visade att han stod bakom och uppmärksammade de svartas kamp.

Han blev en av rörelsens frontfigurer.

Jag slapp Vietnamkriget tack vare James Brown.

När jag hade fått jobb i bandet blev jag plötsligt inkallad.

Jag ville inte. Brown sa: "Vill du inte kriga för ditt land?"

"Nej, sir", sa jag. Han nickade och sa "okej".

Därefter reser vi till Richmond, Virginia. Vi är ute på scen-

- när James står bredvid en snubbe och kallar mig till sig.

Jag gick dit. Han sa: "Det här är mr Thurgood Marshall."

Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag kände ingen med det namnet.

Jag hälsade. Han frågade var jag bor. Jag svarade "Cincinnati, Ohio".

Han ställde ett par frågor och sa: "Kolla upp din status i Cincinnati."

När jag återvände hem var jag inte längre inkallad. Allt var löst.

Det är tack vare James Brown som jag slapp ge mig ut i krig.

Han var det svarta USA:s största stjärna. J. Edgar Hoover på FBI-

- fruktade att Brown skulle bli för mäktig.

Han nådde ut till för många och behövde tystas. Så blev det.

- Han hamnade på fiendelistan. - Han tog väldigt illa vid sig.

Det var efter det som han började med tunga droger och föll hårt.

I nästa avsnitt: Högt i tak med mannen som inte litar på någon.

Del två av berättelsen om James Brown.

Text: Mattias Gustafsson www.sdimedia.com

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.