All language subtitles for Victoria S02E05.Entente.Cordiale.sv

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
da Danish
nl Dutch
en English
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian Download
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak Download
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

Den heter Victoria and Albert.

Vi ska resa över hela världen i den.

Vi kanske börjar hos morbror Leopold i Belgien.

Det är dags att vi besöker något av hans slott.

Vart vill du mer fara?

Kung Filip hade ett möte i går.

Hans son Antoine, hertigen av Montpensier, oroar mig.

–God morgon, sir Robert. –Lord Alfred...

Vår ambassadör i Madrid skriver att fransmännen–

–"går och sniffar kring den spanska drottningen".

Hertigen av Montpensier har skänkt henne en zebra.

Vilken märklig gåva. Något sådant hade jag inte velat ha, Albert.

Så besvärligt, och det arma kräket far väl illa i klimatet.

–Det är varmt i Spanien, ma'am. –Naturligtvis.

Men Isabella kan väl finna en make själv?

Drottning Isabella är inte myndig, så hennes mor fattar alla besluten.

Stackars flicka.

Ett franskt gifte gynnar inte Storbritannien.

Ludvig Filip vill göra Europa till ett franskt imperium.

Det skulle påverka handeln och åtkomsten till Indien.

Vi stred mot Napoleon i 20 år. Vi vill inte ha krig igen.

Jag kanske ska skriva till Ludvig Filip–

–och uttrycka vårt ogillande beträffande ett spanskt gifte.

Vad tycker du, Albert?

Jag är nog inte behörig att ha en åsikt i frågan.

Inte behörig? Morbror Leopold skulle bli förfärad om han hörde dig.

Ett brev förslår knappast.

Ludvig Filip sitter på tronen enbart tack vare sin slughet.

En uppkomlingskung bör bli smickrad av ett brev från en smord drottning.

Jag ordnar det.

Sir... Jag är rädd att ett brev skulle tolkas på fel sätt.

Kung Leopold vill att prins Ferdinand äktar drottning Isabella.

–Det angår inte mig. –Nej, men...

Risken är att Ludvig Filip börjar misstänka en Coburg–konspiration.

Jag rår inte över min farbror.

Bäste frände.

Jag skriver för att uttrycka min oro...

...beträffande det föreslagna giftermålet...

Har du så många hemligheter att du måste gömma din dagbok?

Jag har inga hemligheter – inte för dig, i alla fall.

Sir Robert tycker inte att vi bör skriva till Ludvig Filip.

Varför inte?

För att man kanske misstänker att vi verkar för ett Coburg–gifte då.

Visst vore det bättre för England, men vi verkar knappast för det.

Bara hon inte gifter sig med franske prinsen.

Peel kanske har rätt i att ett brev vore bortkastat.

Jag måste se Ludvig Filip i ögonen och reda ut saken själv.

En resa till Frankrike? Är det så klokt, ma'am?

Ludvig Filip är en mästerbedragare.

Jag är van vid folk som säger det ena men menar det andra.

Hans far, hertigen av Orléans, sympatiserade med revolutionen–

–men hamnade i giljotinen ändå, så Ludvig Filip litar inte på någon.

–Han är mycket svår att tas med. –Och just därför måste jag resa dit.

Monarker kan tala förtroligt. Jag kan säga mer än ni.

Och Albert följer med. Bättre rådgivare finns inte.

Ni får ursäkta mig, jag har en sak att ordna.

Förlåt, men är prinsen sig riktigt lik?

Faderns död tycks ha tagit honom hårt.

En resa till Frankrike kunde nog liva upp honom.

Jag hade velat resa med er, men jag har saker att sköta här.

Ska ni kanske ta med Drummond? Han kan komma till nytta.

Jag har inget emot Drummond, men någon dadda behöver jag inte.

Vilken klänning vill ni resa i? Lila siden eller vit organza?

–Den i lila siden, tror jag. –Det ordnar jag, ma'am.

Har Skerrett sett min ridikyl? Den med broderiet av Dash.

–Jag hittar den inte. –Den är här, ma'am.

–Här är den. –Jag kan inte resa utan Dash.

–Vi ska alltså fara till Frankrike? –Alldeles riktigt.

Får jag fråga vilka som ingår i följet?

Ni och miss Coke, och lord Alfred, förstås.

Och så mr Drummond som regeringsrepresentant.

Jag är ledsen, Lehzen, men åt vem annars kan jag anförtro mina barn?

–Jag skulle helst stanna hemma. –Prat!

–Min överhovmästarinna måste med. –Men Frankrike är ett gudlöst land.

Så ta med Bibeln då.

Ingen brittisk monark har besökt Frankrike sedan Henrik VIII.

Måtte det här bli början på en ny relation.

Tillsammans kan vi få kungen att inse att han inte bör riskera vår allians.

Tror du inte det?

–Albert? –Förlåt. Jag är en dålig sjöman.

–Jag vänjer mig aldrig. –Har ni aldrig åkt båt förr?

–Jag har aldrig sett havet förr. –Ni har snart fått sjöben.

Jag trodde att jag skulle dö på båten från Irland, men man vänjer sig.

–Välkommen till Frankrike! –Jag är mycket glad att vara här.

Ni är bedårande – liten som en poupée.

–Poupée? –En docka.

Låt oss tala engelska, Viktoria.

Jag är den första franska kungen som kan ert språk, och jag övar gärna.

–Min son Antoine. –Ers majestät.

–Coburg. Äntligen får vi träffas. –Angenämt.

Ni är ett charmerande par.

Så unga och oförstörda.

Nu åker vi till mitt slott.

Kysst på båda kinderna – som vore hon en tvätterska!

Det är franskt skick och bruk. Inte sant, lord Alfred?

Jag har ingen aning.

Jag lovade din mor att se efter dig–

–och här är vi nu – i Sodom och Gomorra.

Ett fullkomligt skamlöst land! Alla de där målade hovdamerna...!

Välkomna till Château d'Eu – min sommarstuga.

En hund på ridikylen. Kan du tänka dig...!

Såg ni hur hovdamerna stirrade på mig?

–De beundrade säkert era juveler. –Det var knappast beundran.

De tyckte att något saknades.

Skerrett... Kan ni söka rätt på något som förskönar mig?

–Jag vill se mer sofistikerad ut. –Javisst, ma'am.

–Alla damerna har målat sig. –Ja, det verkar så, sir.

Är det inte förvånansvärt?

–De ser annorlunda på det här, sir. –Ja, till och med kungen kan ha...

Hans höghet prins Ernst, hertig av Sachsen–Coburg.

Så roligt att få träffa hertigen. Mitt hov gläder sig också.

Nöjet är helt på min sida.

Albert...

Det förvånar mig att du kunde lämna Coburg.

Det enda som är förvånande är att jag inte åkte tidigare.

–Till mademoiselle. –Tack så mycket!

De är mycket vackra!

Så förtjusande att ge damerna blommor som passar till deras klänningar!

Jo, fröken... Ni talar ju franska. Vill ni hjälpa mig att översätta?

Det gäller en sak åt drottningen.

Rouge...

...ögonkohl...

...och puder.

–Och det här? –För dekolletaget.

För att hålla brösten runda och fasta.

Det är en lotion för...bröstområdet.

God afton. Mitt djupaste deltagande i sorgen efter er far, kära fränder.

Tack, Ludvig.

Min egen far mötte döden i madame Giljotins famn.

Han trodde att han kunde alliera sig med folket–

–men när det kom till kritan vände de sig mot honom också.

Jag älskade min far. Han vinnlade sig om min utbildning.

Inte många män skulle dela en kvinna som madame Genlis med sin son.

Så ni förstår att jag är angelägen om att trygga familjens framtid.

Det vill alla män göra.

Jag är den enda kungen i Europa som försörjt sig själv.

Min son Antoine ska besparas ett sådant öde.

Hennes majestät drottning Viktoria.

Drottningen har anammat de lokala sederna.

Så vacker ni är!

Vilken överraskning, Ernst!

Är det verkligen Viktoria? Jag trodde att jag var i Paris.

Drottningen klär i sina blommor. Hon kunde varit fransyska.

Jag hoppades få tala med er om spanska drottningens framtida make.

Ämnet intresserar oss båda.

Käraste Viktoria, minns att ni är i Frankrike.

Och här i mitt land blandar vi aldrig nytta med nöje.

Utsökt.

Ortolansparven är en delikatess.

Fåglarna fångas in och dränks i armagnac.

–Dränks...? –Jag har varit nära döden.

Jag skulle gärna drunkna i mycket vällagrad armagnac.

–Men det låter grymt. –Vänta tills ni smakat.

Lyckan står den djärve bi.

Smaka.

Servetten döljer er för Guds blick.

Vilken syn!

Synd att hertiginnan fick huvudvärk.

Hon anser nog att det är djävulens verk.

Jag låter mig gärna inledas i frestelse. Och ni, Drummond?

Att avböja något så praktfullt kan orsaka diplomatisk kris.

Albert...

Jag tror att Ludvig Filip inte vill diskutera situationen.

När jag tog upp det bytte han ämne.

Men han är mycket gästfri–

–även om jag inte vill äta ortolansparv igen. Vill du?

Jag vill inte göra något av det igen.

Ma'am...

Vad är det med dig, Albert?

Jag trivs inte här, Viktoria.

Här är listigt och falskt.

Ludvig Filip är så oerhört vulgär.

Och hovdamerna besitter inte tillstymmelse till renhet.

Och...

Och i kväll...

...när du kom in och jag såg...

...att du hade målat dig... Varför kände du dig tvungen till det?

Fransyskorna är så raffinerade.

Jag ville bli mindre lik hertiginnan av Buccleuch.

Gör aldrig om det, snälla du.

–Jag skulle inte stå ut med det. –Det var bara lite rouge, Albert.

Men självklart låter jag bli. Om det är så viktigt för dig.

Har du talat med Ludvig Filip om den spanska drottningen?

Vet du vad vi talade om, kungen och jag?

Om hur han far gav honom sin mätress i utbildningssyfte!

Fransmännen gör på sitt sätt, Albert.

Vi ska göra affärer med dem, inte döma dem.

Din egen familj är inte fläckfri. Tänk bara på morbror Leopold.

Vad menar du?

–Han har också en mätress. –Just det!

Därför måste vi vara annorlunda!

–Vi är annorlunda. –Om jag bara kunde tro på det...

–Varsågod. –Allt är så förtjusande här!

–Att en köksträdgård kan vara så fin! –Min stora stolthet och glädje.

Vi fransmän ser lika stor skönhet i ett kålhuvud som i en ros.

Den som har svultit och varit hemlös vet hur vackert ett kålhuvud är.

–Ni har levt ett intressant liv. –Jag hade tur.

När jag undervisade i Schweiz och hankade mig fram i ert land–

–väntade jag mig inte att bli kung av Frankrike.

Många i mitt land trodde att jag inte skulle bli drottning–

–men jag tvivlade aldrig.

En av slottets specialiteter.

Tack!

Mina år ute i det riktiga livet lärde mig att alltid bära kniv.

–Kallar ni inte det här riktigt liv? –Gör inte ni det?

Jag är patriot in i märgen, men ändå...

Jag avundas er ert land, till och med för regnet och rostbiffen.

Men det här... Det är storartat!

Mitt folk har försökt mörda mig sju gånger.

Jag har också blivit beskjuten.

Ja, men i ert fall var vapnet inte laddat.

Mig själv bekymrar jag mig inte för...

...men mina barn ska åtnjuta samma trygghet som ni gör i England.

Ompröva då beslutet om er sons giftermål.

En sådan allians skulle rubba jämvikten våra länder emellan.

Ni har bestämt järnnävar under silkesvantarna?

Ni ser så ömtålig ut, så charmerande, så ung–

–men inombords är ni Boudicca.

Om Isabella äktar prins Ferdinand får även det följder.

De stiliga Coburg–prinsarna–

–kan inte tillåtas nappa åt sig varenda drottning i Europa.

Ingen nappade åt sig mig. Jag valde Albert eftersom jag älskar honom.

Om jag var en ung dam som ni–

–skulle även jag falla handlöst för så vackra ögon.

Icke desto mindre är han av huset Coburg.

Ni måste förlåta mig, men vi fransmän är cyn...

–Cyniska. –Cyniska när det gäller romantiken.

Vi skiljer helst på kärlek och giftermål...

–...men så gör inte ni engelsmän. –Nej. Det gör vi inte.

Allvaret har sin tid, men aldrig före lunch.

Till er ära har jag ordnat en liten trädgårdsfest.

Är det inte intagande, sir? Ni tycker ju så mycket om skogar.

Det här är knappast en skog, lord Alfred.

Det påminner mer om en budoar.

Er franska blir allt bättre, det måste jag säga.

Jag blev mycket ledsen att höra om er fars bortgång, sir.

Tack, miss Coke.

Ni sörjer honom förstås mycket djupt.

Nåja, jag har mina sätt att skingra tankarna.

–Men jag trodde... –Vad trodde ni?

Att jag var en känslornas man? Då måste jag tyvärr göra er besviken.

–Ernst... –Albert.

–Är allt som det ska? –Javisst.

Markisinnan och jag talar om boskap.

Hon badar helst i getmjölk.

–Får jag...? –Ursäkta mig.

Ernst, jag är...bekymrad.

Du uppför dig precis som pappa.

Själv ser jag det som att jag hedrar hans minne.

Nej, nej, nej! Servera mig te och rostat bröd!

Ett glas champagne, kanske? Eller foie gras, eller en éclair?

–Hertiginnan. –Gudskelov!

Kan ni förklara för karln att jag vill ha te och rostat bröd.

Ingen sådan här utländsk mat.

Var snäll och hämta te och rostat bröd till hertiginnan.

Jag försäkrar att brödet är färskt.

Men det har en så underlig form.

Vill ni berätta om hur ni sköter er lågskog?

Om vi tar en promenad möter vi kanske karbonarin.

Han kan berätta hur ofta träden beskärs.

Ursäkta mig.

Vart ska vi?

Ni promenerar mycket raskt.

–Jag gillar motion. Gör inte ni? –Inte direkt.

Ledsnar ni aldrig på detta ständiga skådespel?

Jag är prins och hoppas få gifta mig med en drottning – precis som ni.

Äntligen något äkta.

–Men vad gör ni? –Jag ska bada.

Men det är ju kallt och blött. Ociviliserat!

Just det.

Ska vi...?

Varför inte?

Mitt badvatten ska vara varmt som ett kvinnolår.

Det ligger nog något i det min bror säger.

–Märkligt. Det låter som... –Några bönder, bara.

De tycker om att bada här i närheten.

Ja, några bönder, bara. Man får unna dem deras simpla nöjen.

–Hur har er eftermiddag varit? –Mycket trevlig, tack.

Var det en härlig simtur, Albert?

Jag såg dig. Det gjorde hertiginnan av Berry också.

Vad var det som flög i dig? Anstår det prinsgemålen att uppföra sig så?

Vad är du för slags man?

Hertiginnan säger att du är en ädel bonde, Albert.

Vad tycker du själv?

Jag önskar att inte såg så ogillande ut och att du log mer.

Och varför kan vi inte ligga kvar en stund om morgnarna?

Men oaktat allt det här... är du den man jag älskar.

–Tills döden skiljer oss åt? –Så länge vi lever.

Jag har något att berätta men vet inte hur jag ska börja.

När jag var i Coburg...

...sa Leopold...

...sa Leopold att han tror att han är min far.

Din mor och morbror Leopold?

Han bad mig att inte berätta det för någon.

Men jag kan inte bära det ensam.

Hör på mig, Albert.

Självklart vill Leopold vara din far. Det skulle alla män vilja vara.

Men han kan inte veta säkert.

Men jag är en bedragare.

Våra barn, vårt äktenskap...

Allt är byggt på falsarier.

Jag kanske är oäkting, Viktoria.

Jag skäms för mycket för att stå vid din sida.

Då har vi bekymmer.

För jag kan inte möta världen utan dig.

Jag bryr mig inte om vem din far är. Du är det enda som betyder något.

Min make, som står vid min sida nu och för alltid.

Men jag är inte den du gifte dig med.

Jag vet vem du är.

Även om du inte gör det.

Nu tar du min hand...

...och så går vi ner och gör det vi är här för att göra – tillsammans.

Ni ska ha stort tack för gästfriheten.

Jag hoppas att det här inte var min sista resa till Frankrike.

Nej, våra nationer bör vara, som det heter i Amerika, förtroliga vänner.

Men ni vill att er son äktar spanska drottningen–

–och för min regering är det likvärdigt med en krigsförklaring.

Men om spanska drottningen äktar er kusin Ferdinand av Coburg–

–som är så nära allierad med er–

–tolkar min regering det som en aggressiv handling.

Vi befinner oss i ett dödläge.

Det finns en annan lösning om vi så önskar.

Föreställ er...

...att denna druvklase...

...är drottningen av Spanien.

Här hänger de på rankan.

De ser delikata ut, inte sant?

Men de vaktas av en ilsken hund.

Så den första som plockar en druva–

–blir biten av hunden, sliten i stycken.

Så den fråga vi måste ställa oss är:

Är druvorna, hur delikata de än är, verkligen värda följderna?

Om jag begriper metaforen rätt föreslår ni att vi inte gör något.

Det vore synd att låta vår vänskap skrumpna på rankan.

Min regering skulle tycka att jag var vek.

De litar inte på det trolösa Albion, som Napoleon sa. Förlåt, kära vän.

Nog struntar ni i era ministrar?

Nog är ni bemyndigad att ställa dem inför fullbordat faktum?

En överenskommelse regenter emellan?

Nu dricker vi champagne...

...och firar den nya överenskommelsen mellan våra framstående nationer.

För överenskommelsen mellan oss – vår entente cordiale!

–För vår entente cordiale. –Champagne!

–Jag saknar Frankrike. –Det gör inte jag.

Tyckte tant inte om det alls? Franska hovet är ytterst elegant.

Elegans i all ära...

...men min bror Mungo stupade vid Trafalgar.

De må vara flotta, Wilhelmina, men jag ogillar fransmännen.

I själ och hjärta är de inte...respektabla.

–Vad säger ni, Drummond? –Jag håller med hertiginnan.

Det var en flott resa, men inte helt respektabel.

Hej på dig!

Hej, älskling! Har du saknat mig?

–Hej, Vicky. –Få se på dig!

Jösses, Lehzen...! – Vad du har vuxit.

Det tog förstås ett tag att få Ludvig Filip att förstå–

–men när han hört argumenten för ömsesidig neutralitet tog han reson.

Albert var verkligen mycket vältalig. Han övertygade kungen.

–För Hans kungliga höghet. –För Hans kungliga höghet.

Vi är tacksamma, sir. Vi har inte råd med ett nytt krig.

Skulle det verkligen gå därhän?

–Ludvig Filip var mycket sympatisk. –Hans land är det inte.

Det kan bli revolution igen.

Och en pressad kung enar sitt folk genom att utse en gemensam fiende.

–Vill hertiginnan säga något? –Så härligt med engelsk mat igen!

Ni är för gammaldags. Jag tyckte att maten var utsökt.

Det är ohederlig mat. Allt är täckt av sås. Vem vet vad den döljer?

Tacka vet jag en rejäl tallrik med kokt får och rovor.

–Vad står på, Albert? –Vi har blivit förda bakom ljuset.

Kung Ludvigs son har förlovat sig med den spanska drottningen.

–Ludvig Filip gav oss sitt ord. –Han utnyttjade oss, Viktoria.

Jag trodde att vi hade åstadkommit något stort.

Se på mig, Albert.

Som Wellington skulle säga: "Vi må ha förlorat slaget..."

När vi reste till Frankrike var vi inte oss själva.

Men vad som än händer står vi enade nu.

–Vi har inga hemligheter för varann. –Inga hemligheter.

Det är förresten...inte helt sant.

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.