Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Danish
Dutch
English
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
French
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovenian
Somali
Spanish
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
Kan ni se om pojken är kriminellt lagd genom att undersöka huvudet?
Han har en fördjupning här i området för kausalitet.
Patienten inser inte följderna av sitt handlande.
Hur tog du dig in i slottet?
Säger jag det kan jag ju inte gå dit igen.
Apotekarens springpojke. Hur kunde han bara valsa in?
Han kanske klättrade över muren, som en katt.
En nyfiken katt som ville få en glimt av sin drottning.
–Det låter som en vaggvisa. –Det är allvar!
Tänk om han hade haft en kniv? Tänk om han hade huggit oss i sömnen?
Tänk om han hade skadat Vicky?
Han var bara en pojke. Till och med jag kunde ha övermannat honom!
Slottet är fullkomligt vanvårdat.
Det sitter spindelnät i hörnen och avloppen är som ett augiasstall.
Sluta då upp med att klaga och gör något åt det.
Får jag tillstånd att förändra skötseln av slottet?
Om det räddar min frukost, så ja.
Då låter vi far visa sin duglighet.
Tack för att ni kom hit ända från London, doktorn.
Läkaren här i trakten har dessvärre slut på läkemedel.
Svagheten i vänster sida tyder på allvarlig sjukdom.
Jag råder er att vila och avstå från njutningsmedel.
–Botemedlet är värre än sjukdomen. –Detta är inget botemedel, Ers nåd.
I fall som detta är prognosen osäker.
Vissa blir långsamt sämre. För andra försämras tillståndet hastigare.
Jag föreslår att ni ser till att ordna upp era affärer.
Så märkligt. Jag har skrivit flera brev till lord M utan att få svar.
Han har inte besvarat mina heller.
Kan du resa till honom och se hur det är fatt?
Givetvis, Ers majestät.
Mr Penge. Ni är ansvarig för slottets tjänstefolk, inte sant?
Hur kommer det sig att sedan jag flyttade in–
–har fönstren inte putsats en enda gång? Se på dem. De är smutsiga.
Bara på utsidan, sir. Det faller under skogsförvaltarens ansvar.
Det är möjligt att han har varit försumlig.
Insidan, vilket är mitt område, om ni tillåter...
...är fläckfri.
Tack.
Det har kommit fler tiggarbrev än vanligt. Vissa ber om audiens.
–Men i drottningens tillstånd... –Han är torr om nosen.
Inte sant, Skerrett?
Ja, Ers majestät.
Jag svarar mr Bascombe och de andra att drottningen är opasslig.
–Bascombe? Det låter bekant. –Han vävde brudklänningstyget.
Javisst. Nu minns jag.
Han vävde in vårt monogram i tyget. Utsökt.
Jag tar emot mr Bascombe.
Skerrett. Se till att Dash får en skål med kycklinglever.
Ja, Ers majestät.
En bushel dragéer i månaden.
–Anser Brodie att slottet sköts väl? –Nej, sir.
Men det är väntat. När man tar tjänst vid slottet–
–vet man att lönen inte är hög, men det är en stor ära...
–...och förmånerna är rikliga. –Förmåner?
Husorna får de använda tebladen, till exempel.
–Vad ska de med dem till? –De säljer dem, sir.
Det finns smak kvar i dem.
Jag har ett brev från drottningen.
Du borde ha förvarnat, så hade jag ordnat en bjudning.
Om jag hade förvarnat skulle du ha avstyrt besöket.
Ja, det stämmer nog.
Jag har blivit något av en eremit.
Drottningen undrar varför du inte skriver.
Jag har inget att säga.
Det skulle hon nog ha svårt att tro.
Jag vet inte vad jag ska säga henne.
Säg henne att jag inte lider av något annat än lättja.
Vad sägs om det?
–Han vill inte leka. –Han börjar bli äldre.
Dash är inte alls gammal! – Visst är du inte det?
–Sitt här. –Mr Bascombe, Ers majestät.
Mr Bascombe.
Hur kan jag stå till tjänst?
Ers majestät.
Jag är här å Spitalfields sidenvävares vägnar.
Vi bönfaller drottningen att skydda vårt levebröd mot sidenimporten.
–Jag vet inte... –Se på det här tyget.
Drottningen ser väl hur det skimrar?
Hur varpen och väften är åtskilda men ändå sammansmälta?
Jämför nu det med detta utländska tyg.
Är det inte matt i jämförelse?
Är inte färgerna grova?
Ja. Jag ser skillnaden.
Jag har en son. Nathaniel.
Han skulle ta över min plats vid vävstolen.
Men om dessa sämre tyger får utkonkurrera oss–
–kan Nathaniel inte ägna sig åt hantverket.
Då blir han ännu en hungrig pojke på Londons gator utan arbete.
Vi kan inte införa tullar för att skydda alla hotade yrkesgrenar.
Det är väl det spannmålstullarna gör? Skyddar hotade engelska bönder?
Det är lite förenklat, Victoria.
Det är två helt olika saker.
Ja, sidenvävarna sitter inte i överhuset.
Får jag komma med ett förslag?
Drottningen är stilbildande i de högre kretsarna.
Om drottningen enbart bär siden från Spitalfields...
Javisst. Om drottningen skulle presidera vid en tillställning–
–där alla gäster måste bära det–
–skulle frågan uppmärksammas på ett ypperligt vis.
Ett strålande förslag. Vad sägs om en bal?
Det måste förstås bli snart.
Med tanke på det ansenliga missnöjet–
–i de lägre stånden för tillfället–
–kanske en bal skulle kunna misstolkas.
–Misstolkas, premiärministern? –Jag tänker på Marie Antoinette.
När Paris pöbel krävde bröd svarade hon: "Låt dem äta tårta."
Om jag tillhörde "de lägre stånden"–
–vore jag ond på premiärministern–
–som stödjer spannmålstullarna som gör bröd så dyrt.
Detta är svåra tider, sir.
Norra riket är drabbat av missväxt.
Det råder oro i hela landet.
Chartisterna säger sig ha tre miljoner anhängare.
Hennes majestäts bal kommer oerhört olägligt.
Jag förstår er oro. Jag talar med drottningen.
Balen ska vara en maskerad–
–så att alla måste låta sy upp en ny sidendräkt.
Det blir roligt att träffa alla gamla vänner.
–Harriet måste komma. –Ja.
Jag har skrivit till lord M.
Jag vill fylla mitt danskort.
Drottningen tänker väl inte dansa?
–Varför inte? –Hertiginnan får inte vara girig.
Om jag dansar två danser med er borde jag få minst en vals med Victoria.
En kvinna i drottningens tillstånd bör inte sno runt.
Hertiginnan är visst förkyld.
Ni har mitt tillstånd att dra er tillbaka.
Jag undrar...om vi skulle kunna ha medeltidstema?
Det här Edvard III. Han grundade Strumpebandsorden.
Han påminner om dig.
Är det rätt av oss att bjuda in till bal när folket svälter?
Vi försöker hjälpa dem, Albert.
Jag tycker att era ben ser ut att vara av Plantagenetbörd.
Du skulle vara praktfull i kronan. – Inte sant, Ernest?
Han föddes för att bära den.
Det här är Edvard III–
–och hans hustru, drottning Filippa av Hainault.
En gång belägrade Edvard staden Calais.
Men i stället för att utplåna staden–
–krävde han att sex framstående medborgare skulle överlämna sig.
Han tänkte avrätta dessa stackars grånade män–
–tills hans hustru, den välvilliga Filippa–
–vädjade till honom för deras ofödda barns skull...
–...att han skulle skona dem. –Vilken vacker historia.
Och så passande.
Får jag visa det målade glaset?
Har ni för avsikt att närvara vid balen, sir?
Drottningen anser att detta "skådespel", som ni kallar det–
–kommer att påminna de rika om sin plikt gentemot de fattiga.
Jag förstår att drottningen menar väl–
–men jag ber prinsen att försöka få henne på andra tankar.
Drottningen har dessvärre bestämt sig, sir Robert.
Inget jag kan säga kommer att ändra på det.
Har ni valt utklädnad än, sir?
–Ska ni gå som riddare? –Det blir nog med rustningar där.
Jag skulle vilja gå som någon helt annan.
En katt bland hermelinerna.
Någon som Robin Hood?
En fredlös bågskytt som levde i Sherwoodskogen med sitt band–
–och kämpade för Rikard Lejonhjärta mot kung Johan.
En fredlös bågskytt...
Ja, det skulle passa mig utmärkt.
En man, en röst! Skriv under uppropet här!
Det räcker med ett kryss! En man, en röst!
Var inte blyg! Skriv under uppropet!
–Ska hon få prova den? –Siden?
Drottningen är havande igen. Jag har sytt om hennes plagg.
–Det gick fort. –Hon verkar inte så glad.
Man kan vara drottningen eller tvätterska–
–men alla trillar dit på samma vis.
Du kan skatta dig lycklig, Nancy.
Jag borde gå nu.
–Hennes majestät ska prova balkläder. –Hon var väl havande?
Hon menar att balen ska hjälpa vävarna.
Det låter som en ursäkt för ett kalas.
–Hon menar väl. –Ja, men hon har aldrig gått hungrig.
Om någon äter en paj går barnen efter och letar efter smulor.
De behöver inte baler. De behöver bröd.
Hela London är uppe i varv inför balen.
Jag ska gå som abbedissan av Woldingham.
En kvinna som utövar makt med finkänslighet.
Och du?
Har du valt utklädnad?
Jag tänkte gå som Dante–
–på väg mot paradiset, inte åt andra hållet.
Då tänker du närvara?
Varför skulle jag inte det?
Från Garrard's, Ers höghet.
Tack.
–Det är till dig. –Mig?
Vi är inte klara med promemorian gällande freden i Nanking.
Vi kan öppna lådan när vi är klara med arbetet.
Låt gå, Albert. Skriv klart promemorian.
Den är perfekt. Fullkomligt perfekt.
Inte sant, Dash?
Jag undrar om den passar?
Nåväl. Är den till balen?
Ska du inte skriva klart promemorian?
–Ska du inte låta mig titta i lådan? –Om du ber snällt.
Snälla Victoria, öppna lådan.
Öppna den!
Ska du inte prova den?
Den passar perfekt.
Vad tycker du, Dash?
Tycker du om den?
Är Hennes majestät så naiv att hon tror att hennes välvilja–
–mot Spitalfields vävare–
–ska ge otaliga hemlösa kvinnor och barn tak över huvudet?
Hur gynnas de fattiga på hennes gator och vävarna i Spitalfields–
–av att deras drottning går på bal–
–och bär en klänning värd 64 000 pund?
–Svara, sir! –Svara på frågan!
För en gångs skull är sir Robert mållös!
Jag representerar dem som inte längre ska stå i skuggan.
–Sitt! –Våra grannar ska inte längre svälta.
Drottningen vill hjälpa landet!
Det är tydligt att förmögenhet inte leder till medkänsla.
Deras avskyvärda överdåd har blottat deras kalla omänsklighet.
Skäms, sir! Skäms!
Vad har de rika någonsin gjort för våra fattiga?
Ordning! Ordning!
Det vi har lärt oss av det förflutna kommer framtiden att bekräfta.
Folket kommer att ta tillbaka det som tillhör dem.
Visst är drottningen och prinsen vackra?
–Som taget ur en bok av Walter Scott. –Detta är en ursäkt för prinsen...
...att få leka kung.
Det är som en saga.
Ja. Det är precis vad det är.
Får en enkel fredlös anhålla om en dans?
–Jag har glömt hur man gör. –Struntprat!
Har man väl lärt sig stegen glömmer man dem aldrig.
Jag önskar att jag hade dansat mer.
–Jag kan stå till tjänst? –Tack. Lord M!
–Min förklädnad är visst bristfällig. –Så roligt att ni kunde komma.
–Jag ser er så sällan numer. –Jag är inte längre premiärminister.
–Vi är upptagna på varsitt håll. –Era orkidéer är väl tidsslukande.
–Jag var orolig att ni var sjuk. –Sjukdom är för de sysslolösa.
Varför har ni då inte skrivit?
Det skulle jag om mina råd vore nödvändiga.
Men drottningen klarar sig bra på egen hand nu.
–Ni behöver inte min åsikt. –Jag förstår.
Lord Melbourne kanske har rätt.
Vi kan trots allt inte fortsätta som förut.
Nej, det stämmer.
Ska vi ansluta oss till de andra?
Ser du? Du minns stegen till punkt och pricka.
Och du har säkerligen övat.
Inget har förändrats, Harriet.
–Får jag skriva? –Det tjänar inget till.
Varför dansar du då med mig?
För att jag inte kan glömma.
–Vilken magnifik tillställning. –För pråligt, menar premiärministern.
Men se på alla vackra sidentyger, vävda särskilt för i kväll.
Jag vill att balen ska bli en symbol för hur kronan kan hjälpa folket.
–Drottningen är övertygande. –Håller ni med mig?
Balen har många beundransvärda inslag.
Jag ville ge honom en egen krona.
Han är säkert mycket tacksam. Liksom sidenvävarna.
Ni talar inte som vanligt.
Jag är ovan.
Ska vi dansa? Trots allt...
...dröjer det inte länge förrän jag inte kan dansa. Det är vals, lord M.
I så fall måste vi ta tillfället i akt.
Under alla mina uppväxtår på Kensington...
–...kände jag aldrig sann lycka. –Ni visste att det var möjligt.
Jag visste att jag skulle skapa min egen lycka...en dag.
Om det råder ingen tvekan.
Jag tror verkligen att drottningen och prinsen...
...är precis vad vårt land behöver. Ni är en ledstjärna... Ledstjärna...
Hur i hela friden är det fatt?
Prinsen vill tala med er.
Ers majestät! Han är mycket angelägen.
Inget undgår visst dig, Emma.
Jag har ägnat livet åt att betrakta dig.
Vad plågar er, ädle riddare–
–där ni går så ensam och driver?
–Varför roar ni inte damerna? –Jag vet inte, lord Alfred.
Varför gör inte ni det?
Se på alla dessa människor.
Vad gör de, mrs Skerrett?
Drömmer om ett mål mat och en varm säng.
"Missnöjets vinter är oss nu förbytt."
Albert?
Känner Albert tyngden på sina axlar?
Ja... Jag tror att min tid som fredlös är över.
–Ett sådant slöseri. –Ja, Ers höghet.
Resterna ska skänkas till de fattiga.
Utmärkt förslag.
Herr talman! Enligt The Morning Chronicle–
–kommer Spitalfields vävare att "dinera i ett par dagar"–
–"men när balen är över får de återigen falla tillbaka på tiggeri."
Ordning! Ordning!
Kritik sida upp och sida ner. Det står inget om syftet.
Jag borde inte ha anordnat balen.
Varför förstår de inte att jag försökte hjälpa folket?
I min erfarenhet går inga goda gärningar ostraffade.
Kan vi talas vid?
Jag skulle vilja be om ledigt för att hälsa på min syster.
Hon har haft en svår nedkomst och jag vill gärna sköta om henne.
Självfallet, Emma.
Du måste resa om din syster behöver dig.
Inte allt för länge, hoppas jag?
Hertiginnan är inget vidare behagligt sällskap.
Jag återvänder när jag inte längre behövs.
Din syster bor väl nära Brocket Hall?
–Drottningen har ett skarpt minne. –Då kan du hälsa på lord M.
–Det har drottningen rätt i. –Dash!
Ursäkta att jag stör.
–Jag ville ta farväl. –Farväl?
Jag reser hem till Coburg. Jag litar inte riktigt på min far.
Jag önskar er en trevlig resa, sir.
Jag ser efter om er vagn är framkörd.
Adjö.
Dessa är till er, miss Coke.
–Chopin. –Det var ett nöje att spela med er.
Jag ville ge er något som minne.
Det var en fin tanke, sir.
Men ni får inte bara spela Chopin, miss Coke.
Hertiginnan skulle inte uppskatta det.
Auf Wiedersehen.
Ni hade rätt, sir Robert. Jag borde ha lyssnat.
Att bjuda in till bal var okänsligt.
–Det stämmer, sir. –Jag lät mig övertalas.
Drottningen var bestämd. Men...
Även om jag råkade bära kronan den kvällen–
–kan jag inte trotsa henne.
Ni behöver ingen krona för att gagna det här landet.
Jag kan nog dessvärre inte hålla med.
Titta här, sir.
Ser ni det?
Där ska den nya parlamentsbyggnaden stå.
För tillfället sker ingenting för att ingen kan enas om–
–hur den ska se ut eller vad den får kosta.
Det här viktiga projektet behöver en beskyddare.
En beskyddare som står över politiken–
–och en man med god smak som kan formge den byggnad–
–som ska rymma landets politiska hjärta.
Jag ser er som en framsynt man.
Det är precis vad vi behöver.
God dag, mr Bascombe.
–Jag hoppas att jag inte stör. –Ers majestät.
–Ett sådant ljuvligt läte. –Ja.
Vi brukar vissla ikapp med dem när vi arbetar.
Detta är en overklig ära.
Är ni upptagen?
Jag hinner knappt med, ens med Nathaniels hjälp.
Då var balen till nytta för er ändå?
Ser ni det här sidentyget?
Det är Nathaniels arbete. Han är riktigt skicklig.
En dag tar han över efter mig.
Det är tack vare drottningens vänlighet.
Detta är Westminster Hall–
–det enda av parlamentsbygganden som överlevde branden.
Varsågod.
–Lord Melbourne? –Ers kungliga höghet.
Jag såg er inte.
Ni verkade ha drömt er bort.
Ja, det gjorde jag visst. Jag beundrade taket, sir.
–Varsågod. –Tack.
500 år gammalt.
Jag gav ordern att rädda det undan elden.
Det kan vara min mest bestående bedrift.
Det är praktfullt. Visste ni...?
Sir Robert Peel har bett mig att stödja den nya parlamentsbyggnaden.
Strålande idé. Det är ett viktigt arbete.
Kommer parlamentet att lyssna på en utländsk prins?
Måhända kommer några att knorra lite–
–men de flesta gläds nog åt att en utomstående part träder in.
Ni kommer att klara det galant.
Tack. Det var vänligt.
Jag önskar att jag hade byggt något.
Gjort något avtryck på det här landet.
–Ni var premiärminister. –Det kan vem som helst bli.
Men... att lämna efter sig något vackert...
Något sådant här...
Något människor kommer att förundras över i flera hundra år framåt....
Det är värt att leva för.
Ni är på vemodigt humör, lord Melbourne.
"Vemodigt."
Ja, jag förmodar det.
Förlåt att jag frågar, men...
...är allt som det ska med er?
Nej, det kan man inte säga.
Det kan man inte säga.
Är du alldeles ensam?
Emma har rest till sin syster.
Harriet har rest sin väg och lord M hälsar aldrig på.
–Jag träffade honom i dag. –Gjorde du?
Mådde han bra?
På balen var han inte riktigt sig själv.
Vad står på?
Vad står på, Albert? Berätta.
Lord Melbourne är sjuk. Svårt sjuk.
–Varför sa han inget? –Han vill inte att du ska veta.
När du hälsar på honom får du inte tala om att du vet.
Prinsen vill tala med er, mr Penge.
I min genomgång av slottets räkenskaper uppdagade jag två saker.
En är att ordersystemet trotsar all logik–
–och att man i vissa fall kan misstänka organiserat bedrägeri.
Men min andra upptäckt...
...är att tjänstefolkets löner är ovanligt låga.
Jag drar slutsatsen–
–att om lönerna skulle höjas...
...kanske räkenskaperna skulle bli mer trovärdiga.
Tror baronessan att jag har rätt?
Det är tänkvärt, sir.
Om ni tillåter, sir, så har ni slagit huvudet på spiken.
Hennes majestät drottningen.
Vilken tur att ni inte hunnit försvinna hem till Brocket Hall.
Ers majestät. Låt mig be om ursäkt...
–...för att jag inte sa adjö. –Det behövs inte.
Varsågod och sitt.
Jag har något till er.
Ni skruvar upp den här...
...och så kan ni höra musik... när ni vill.
Mozart. Er favoritkompositör.
Så väldigt sinnrikt.
Vad har jag gjort för att förtjäna en så fin gåva?
Jag tänkte att den kunde glädja er...
...hemma på Brocket Hall.
Jag kommer inte att kunna resa snart.
Jag ville ge er något som kan påminna er...
...om alla nöjen London har att erbjuda.
Det var omtänksamt.
Den är mycket vacker.
Detta är svåra tider. Om ni ändå inte bodde så långt bort.
Jag är övertygad om att drottningen klarar sig utmärkt utan mig nu.
Ni skriver väl?
Ja. Ja, givetvis.
Nästa gång ni kommer måste vi ta en ridtur i parken...
...som förr.
Alla våra långa samtal...
Jag har lärt mig oerhört mycket av er.
Har ni lärt er av mig?
Mer än ni anar.
Farväl, lord M.
Tack.
Älskade...
Jag är hemskt ledsen.
–Han har alltid funnits. –Jag vet.
Jag står inte ut.
Jo, det gör du.
Han var gammal, älskade.
Hans tid var inne.
Jag kommer att sakna honom så.
Allt förändras, Victoria.
Utom vi.
Hans tillgivenhet var aldrig självisk.
Hans lekfullhet var aldrig illvillig.
Hans trohet var aldrig svekfull.
Om ni vill vara älskad i livet och saknad i döden...
...råder jag er att leva som Dash.
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.