All language subtitles for Snowmance 2017 swe

Det var kärlek vid första ögonkastet.
Vem som helst kunde se det.

Och det var uppenbart att det här
skulle bli en riktig romans.

Ingenting skulle sära oss.

12:E DECEMBER
18 ÅR SEDAN

Dean Papadopoulos, jag älskar dig.

Och jag tror att du känner
detsamma om mig, eller hur?

Tänk att det här äntligen sker.

- Vad håller du på med?
- Dean...

Är det min keps?

- Har du gjort mig din snöpojkvän?
- Nej, jag övade bara.

Kom, så går vi,

Katie Lou Decks berättade vad som hände.

Jag beklagar, Sarah.

Dean är en idiot.

- Tack, Nick.
- Kom nu.

Kom, då!

- Vad gör du?
- Hjälp mig, bara.

Glöm Dean. Du kan få vem du vill.

Han kan vara kort.

Eller lång. Om det är det du gillar.

- Lång är bra. Och smart.
- Bra. Större hjärna.

- Och mer?
- Någon modig.

Åh, och romantisk.

Någon som kan svepa omkull mig.

Och snäll. Och som kan få mig att skratta.

Varsågod. Allt du vill ha är där.

Tack, Nick. Du är en äkta vän.

Vi kan väl göra det här varje år? Och när
jag äntligen träffar min drömpojkvän-

-behöver vi inte bygga honom.

- Nu behöver han bara ett namn.
- Vad sägs om Cole?

Ja. Jag gillar Cole.

Vi borde ta ett foto. Du vill inte glömma
den dag du hittade din drömkille.

Nu behöver vi bara vänta.

Vem vet? Kanske behöver vi inte
bygga honom nästa år.

17 DECEMBRAR SEDAN

Vad snygg han är.

15 DECEMBRAR SEDAN

12 DECEMBRAR SEDAN

-Nej.

- Vad gör du?
- Spelar.

8 DECEMBRAR SEDAN

3 DECEMBRAR SEDAN

12:E DECEMBER, NUTID

- God morgon, pappa.
- Hej, stumpan.

- Vad fint det blir.
- Jag använder betsen jag fick på fars dag.

Du borde ha spenderat
dina pengar på dig själv.

- Den var nästan gratis.
- Från Italien.

- Behöver du hjälp?
- Nej, Herb och jag klarar det.

Herb, får jag en ren trasa? Herb!

- Vill du verkligen inte ha min hjälp?
- Herb gillar att vara till nytta.

Bordet är klart om några dagar.
Lägger du upp det på nätet i helgen?

- Självklart.
- Ska du till kontoret tidigt?

Nej, jag ska besöka Nick. Jag tänkte
att vi skulle snacka och fika.

Jag vet vad det betyder.
Du har gjort slut med Brian.

- Jo.
- Jag är då inte förvånad.

- Men ni blev ju precis ihop.
- Tre veckor. Det tände aldrig till.

Jag ville göra slut innan
det blir jul och jag fegar ur.

Jag vill inte nöja mig bara
för att ha någon att kyssa på nyårsafton.

Jag vill inte att du bara nöjer dig.

Men jag är du verkar för fokuserad på
att det ska tända till.

- Ibland tar kärlek lite tid.
- Jag vet.

Jag har väntat hela mitt liv
på någon att svepa omkull mig.

Jag tänker inte ge upp nu.

Du och mamma satte ribban för högt.
Jag vill bara ha det ni hade.

Du har definitiv
haft värre avslut på relationer.

Utom att servitören
spillde soppa på honom.

Ja det var inte bra.

Okej. Jag tror jag är klar.

Tyvärr stämmer det ganska bra.

Ja. En klassiker till.

Fortsätter du avverka pojkvänner får jag
skaffa en ny hårddisk för bilderna.

Vad du inte min bästa vän,
skulle jag bli förolämpad.

Tyvärr, men jag är för cool
för att vara din bästa vän.

- För cool?
- Lägg av.

- Jag glömmer hur bra du är.
- Du och alla andra.

Så allt inte är bra i serievärlden?

Jag skickade ut en stripp till
några tidningar och fick ett par svar.

Vad sa de?

Hade jag skrivit ut dem kunde jag
tapetsera hela stället med nekande svar.

Testa den här.

Menar du allvar?

Jag visade min chef vad du och hon vill
träffa dig om några illustrationer.

- Gjorde du det här?
- Det var du!

Du är fantastisk. Jag såg bara till
att hon fick reda på det.

- Kanske får vi jobba på någonting ihop.
- Ja. Det skulle jag gilla.

Det här är bra, men jag
föredrar definitivt dina andra verk.

- Är det bra med dig?
- Ja, det var...

Det var mitt beslut, men fortfarande.
Att göra slut är så trist.

Skål för en jul till som singel.

Den här gången var du nära målsnöret.
Det är 12:e december!

- Hallå?
- Oj! Jag hade nästan glömt.

En jul till där vi får bygga
min snöförälskelse.

- Jag borde sticka till jobbet.
- Just det.

Tack för att du lyssnade.

Du är en bra vän, Nick.

Så vi ses ikväll.

Bra vän.

God morgon.

- God morgon, Isabelle.
- God morgon, Sarah.

Lite rökt älgkött? Hemlagat.
Jag körde igång röken i helgen.

Nej, det är bra. Tack ändå.

Säg till om du ändrar dig.
Jag har typ 40 kilo hemma.

- Oj.
- Älgar är enorma.

Jag gjorde det. Jag gjorde slut med Brian.

- Är det sant? Beklagar. Hur är det?
- Bra. Det var bäst så.

Det är inte som att han var "den"
eller någonting.

Jag är väl inte galen?
För att jag vill att det ska blixtra till?

Tja, jag har blivit träffad av blixten.
Citrusfrukt smakar koppar nu.

Ger jag killar en chans? Behöver gnistan
tid för att blossa upp till en brasa?

Jag har hamnat i en skogsbrand med.

Strax efter blixtnedslaget.
Det var inte en bra dag.

Jag vill ha spänning. Jag vill ha äventyr.
Är det för mycket att begära?

Här. Det här älgköttet ger
dig ett smakäventyr.

Sarah? Kom till mitt kontor, tack.

Du vet att jag älskar det du gör.
Du är en av våra bästa skribenter.

- Tidningen vore sig inte lik utan dig.
- Tack. Vänta, du ska väl inte sparka mig?

Jösses, nej. Förlåt.
Det är inte alls det jag menade.

Jag ville prata om mejlet du skickade med
en begäran om mer varierade uppdrag.

Resespalten? Det vore
ett bra bidrag till tidningen.

Ge läsarna en smak
av det man kan utforska i världen.

- Och jag vill så gärna bli reseskribent.
- Det har är Twin Cities Life.

En resespalt ligger
aningen utanför vår inriktning.

- Jaha.
- Dina fritidsartiklar är så bra.

- Du känner området innan och ut.
- Så går det när man aldrig åker iväg.

Precis! Vem bättre att skriva om saker
att göra i Saint Paul och Minneapolis-

- än nån som aldrig har
varit utanför stadens gränser?

Ja. Jag förstår.
Jag håller mig till det jag kan.

Jag visste att du skulle förstå.
Du är så duktig, Sarah. Det vet du.

Tack.

- Pappa?
- Jag är här inne.

Jag kan hjälpa dig med det här, Herb.

- Tuff dag?
- Det kan man säga.

Gjorde slut med Brian, fick nobben av min
chef, och ikväll ska jag göra en snögubbe-

- som intäkt för att jag
aldrig haft ett riktigt förhållande.

Så kan man ju se på saken.

Eller så dumpade du din pojkvän
för att ni inte var rätt för varandra.

Vad jag förstår
så är din chef mycket nöjd med dig.

Och ikväll ska du och din bästa vän
förvalta en nästan 20-årig jultradition.

Du ska inte argumentera mot mitt gnäll.

- Det är ju ditt fel jag är så vemodig.
- Jaha, låt höra.

Du och mamma träffades i Paris.
Ert första år ihop reste ni genom Europa.

Hur ska jag vara nöjd med Brian
och Saint Paul i Minnesota?

Pappa, funderar du någonsin på
att åka bort?

Blir du inte sorgen av att stanna här
och sova i samma säng?

Det har gått nästan 10 år.
Varje dag saknar jag din mamma.

Men att lämna det liv vi byggt upp... Jag
kommer inte sakna henne mindre för det.

Första gången du såg henne,
så visste du, eller hur?

Jag vill bara känna detsamma.

Tror du verkligen att jag hittar det
om jag stannar här?

Det handlar inte om var du är, raring.
Det handlar om vem du är med.

- Åh, pappa...
- Kom. Jag vill ska visa dig något.

Jag har aldrig berättat det här.
Kvällen innan jag träffade din mamma...

- gjorde jag en önskan.
- Gjorde du?

- Det var julafton.
Jag var ensam i Paris, kärlekens stad.

Så jag önskade
att jag skulle hitta mitt livs kärlek.

Och dagen efter, så såg jag henne.
Hon hade den här på sig.

Det var det första jag märkte med henne.

Den här röda halsduken i ett hav
av svart och grått på Paris' gator.

Utan den kanske jag
aldrig hade sett henne.

Du har mammas hjärta. Vem vet? Kanske blir
den här lika magisk för dig som för henne.

Tack, pappa.

- Det är Nick. Han är utanför.
- Se, den fungerar redan.

- Pappa! Det är Nick. Vi har testat det.
- Visst, i high school. Men ni var barn.

Inte för att vara elak,
men ni var bägge rätt jobbiga då.

Gå nu. Låt honom inte vänta.

Nu går vi. Skynda dig. Det är iskallt.

Snygg halsduk.

- Är det prylarna?
- Ja, från min garderob.

Allt du behöver för att bygga
dina drömmars man.

Då sätter vi igång.

Okej. Han är redo att bli något.

Vi har många alternativ. Sätt igång.

Han måste vara äventyrlig, inte rädd
för att vara okonventionell.

- Kanske reser han i jobbet.
- Ingenting är så äventyrligt som flanell.

- Och sen?
- Självklart måste han vara snygg.

Charmerande. En riktig gentleman.

- Ritar du bröstmuskler på vår snögubbe?
- Döm inte mig!

Han måste vara smart, men inte arrogant.
Söt och med fötterna på jorden.

Och han måste få mig att skratta.

Nu är han ju perfekt.

Jag vill att han ska
vara jätteromantisk.

- Någon som kan...
- Svepa omkull dig.

Det har du sagt i 20 år.
Okej. Något annat?

Jag vill ha spänning. Jag vill
att mitt hjärta ska sättas i brand.

När jag ser in hans i ögon,
vill jag vara säker.

Jo... Det har jag inget för.

Sådär.

Kom nu.

Hallå, le. Kom igen.

Mest av allt önskar jag att det här är
året då jag äntligen träffar min drömman.

Så att jag är kär till jul.

- Hur är det?
- Bra.

Jag är bara trött.

Dags att lägga mig. Hörs vi imorgon?

Godnatt, Nick.

Godnatt.

Mamma.

- God morgon, stumpan.
- God morgon, pappa.

- Det luktar gott.
- Du är väldigt glad.

- Jag var orolig efter samtalet igår.
- Jag erkänner att jag var lite dyster.

- Ett symptom på 12 december, som vanligt.
- Bra att du mår bättre,

- Men vad...?
- En finne. Jag vaknade med den.

Men vem bryr sig
om jag inte blir kär till jul?

Jag har dig. Saint Paul är bra. För nya
intryck åker jag till Minneapolis.

Där borta någonstans.

Känner jag mig ensam över jul
kan jag skaffa en sköldpadda.

- Jag kan bli en sköldpaddstant.
- Du mår inte bra.

- Jag mår bättre än bra.
- Det förklarar snögubben.

- Ja, det gör det. Vänta. Vad pratar du om?
- Jag blev förvånad.

Det är första gången på 20 år han inte
stått utanför huset 13:e december.

Byggde du och Nick inte en igår kväll?

- Om någon rev ned vår snögubbe...
- Det finns nog en förklaring.

Säkert Dean Papadopoulos Jr, som är värre
än hans pappa var i hans ålder.

När jag hittar honom,
ska jag klösa ut hans... ögon.

- Hej.
- Hej.

Jag var på väg förbi och såg den här.

- Min halsduk.
- Här.

Den passar dig. Den är vacker.

Förlåt. Jag ser väl ut
som att jag just klivit upp.

Nejdå. Sådär.

- Du är jättefin.
- Tack.

- Jag vet inte hur jag ska tacka dig.
- Jag heter Cole.

- Cole?
- Och du?

- Sarah.
- Sarah.

- Ett nöje att träffa dig, Sarah.
- Dina händer är iskalla.

Jag glömde mina handskar.
Mina fingrar är som istappar.

Vad det gäller att tacka mig,
vad sägs om lunch?

- Vill du gå på lunch?
- Ja, med dig.

Oj. Okej.

Jag jobbar i centrum på Twin Cities Life,
så vid tolvtiden?

Toppen. Jag hämtar dig vid tolvtiden.

- Bra. Låter bra.
- Bra.

Tack.

- Sarah!
- Nick! God morgon.

- Snarare toppenmorgon.
- Varför är du på så bra humör?

- Det hände äntligen.
- Vad pratar du om?

- Blixtnedslaget. Det kom.
- Blixtnedslag?

Känslan jag har väntat på sen jag var 11.
Jag hade gett upp. Sen träffade jag honom.

- Honom?
- Cole.

- Vänta. Cole? Vår snögubbe Cole?
- Visst är det sjukt?

- Det är som ett tecken från universum.
- Eller att han är en stalker.

Han är ingen stalker. Han är snygg.
Och vänlig och omtänksam.

Han lämnade igen mammas halsduk. Någon
rev vår snögubbe så den låg väl på gatan.

- Din mössa är borta.
- Men vad hände med vår snögubbe?

Nick, vem bryr sig om snögubben?

För första gången i mitt liv
känner jag gnistan.

Vi ska gå på lunch och jag vet ingenting
om honom. Så spännande och gåtfullt.

- Och potentiellt sett livsfarligt.
- Jag berättar allt efter jobbet.

- Vänta, ska du in?
- Ja. Jag har ett möte.

- Med din chef? Du ordnade det.
- Ja, just det! Toppen.

Okej, kom då.

Oj. Lång, snygg, flanell? Gärna det!

- När kommer han?
- Han sa lunch, så... snart.

Då äter jag vid skrivbordet,
så att jag inte missar något.

Ska du ha en älgmacka tills dess?

Hej, mina damer. Jag vill inte störa,
men kan vi prata lite, Sarah?

- Naturligtvis.
- Jättebra.

- Sarah, Nick, tack för ni är vara här.
- Ja, självklart.

- Hade vi ett möte planerat?
- Nej.

Jag pratade med Nick
och. jag älskar hans illustrationer.

Jag vill använda hans förmågor
i julnumret.

Och eftersom ni är goda vänner
tänkte jag att ni skulle jobba ihop.

Grattis, Sarah. Du får skriva huvud-
artikeln i Twin Cities Lifes julnummer.

- Vad underbart. Tack.
- Och Nick, du illustrerar allt.

Du får välja vinkeln,
men jag litar på dig.

Ja, sätter igång direkt.

Jag vill påminna dig om
hur viktigt julnumret är.

Prenumerationerna förnyas vid årsskiftet,
så huvudartikeln är avgörande.

- Klarar ni det?
- Absolut.

- Vi sviker er inte.
- Då få ni sätta igång.

Vi diskuterar era uppslag imorgon bitti.

- Det är ont om tid.
- Verkligen.

Jag visste att jag kunde räkna med er.

- Oj. Grattis!
- Grattis!

- En huvudartikel, underbart!
- Och du går i tryck.

- Tack vare dig. Då sätter vi igång.
- Jag kan inte. Det är nästan lunchdags.

Visst, ja. En dejt.

Och jag måste jobba på en artikel
resten av dagen, men vi kan prata ikväll.

Jag kan komma över. Vi kan äta middag?
Klockan sju?

Visst. Det låter bra.

Jag är verkligen glad
att vi gör det här. Det blir kul.

Åh Gud. Sarah, du måste
komma ut och se det här.

Hej, Nick. - Allvarligt, kom igen.

- Cole?
- God eftermiddag, Sarah.

Är du redo för lunch?

Hämtade han henne
i en hästdragen kärra?

- Den här för dig.
- Tack.

Okej, det här är löjligt.

- Vart ska vi?
- Ut på äventyr.

Kolla in det där rådjuret.

Jag betalade rådjuret att gå förbi
så att du skulle se det.

Är det en ren?

Jag beställde sol.
Hoppas temperaturen duger.

Ja, den är bra. Med den här pälsen.

- Jag har den här åt dig.
- Är det från scouterna?

- Det är ett gammalt recept.
- Har du lagat det här?

- Ja.
- Oj. Okej.

- Ja. Det är gott.
- Tack.

Vilken vacker vagn du kom med.

- Den varma chokladen var en fin detalj.
- Tack.

Jag är glad att du gillade det.
- Tack.

- Vad är det?
- Ingenting. Jag...

- Är det varmt här inne?
- Nej.

Det måste vara jag.
Jag är nog bara lite nervös.

Efter för-och nackdelarna med att skriva
för ett livsstilsmagasin är det din tur.

Vad arbetar du med?

Jag... Har du
hört talas om extremturism?

Ja. Att resa till farliga platser
och göra farliga saker.

Jo, det stämmer bra. Ja.

Jag jobbar för en byrå som
anordnar extremturismresor.

Mitt jobb är att hitta världens mest
förrädiska och avlägsna områden -

-och leda expeditioner dit och igenom.

- Det låter sjukt.
- Jag vet. Jag älskar det.

- Var har du varit?
- Över hela världen.

Min nisch är polarutforskning. Är det
livsfarligt kallt, har jag nog varit där.

Ryssland, Alaska, Winnipeg, Antarktis.
Jag har is i ådrorna.

- Så varför är du här?
- Jag kommer hem varje jul.

- Är du från Saint Paul?
- Ja, jag föddes här.

Jo, jag vet. Men sanningen är
att jag reste så mycket som ung-

- att jag inte riktigt
känner mig hemma här..

Jag formades här, men känner mig
ändå som en turist, antar jag.

Om du letar efter någon att visa dig runt,
så är jag unikt kvalificerad.

- Jag kanske tar det erbjudandet.
- Det borde du.

Jag har bott här hela livet.
Jag skulle gärna resa och se världen.

Men ibland känns det
som att jag sitter fast. Står stilla.

Jag vet precis vad du menar.

- Varför åker du inte iväg?
- Jag har försökt.

Allt jag känner till finns här. Minnen
och människor som förankrar mig.

Kanske behöver du bara rätt vindpust.

Ja. Kanske har du rätt.

- Det var verkligen underbart.
- Det tycker jag med.

- Jag borde gå tillbaka till jobbet.
- Ja, självklart.

- Hur gick det?
- Ingen fara.

När ses vi igen?

- Jag vet inte.
- Varför inte ikväll?

Ikväll? Inte ikväll, jag har
ett projekt att arbeta på.

Middag innan?
Jag lovar att du hinner jobba.

Jag vill bara så gärna träffa dig igen.

Ja, okej. Det går.

- Vi ses ikväll.
- Vi ses senare.

Jag vet. Jag är ledsen.
Jag gick ut med Cole igen.

Jag vet. Jag är hemsk. Och du har väntat.
Därför tog jag med efterrätt.

- Vad är det?
- Sjulagerskaka.

Du har tur.

Hämta gafflarna.

Har du någonting?

Du?

VILKEN HINGST!

- Hur hjälper det?
- Det är en väldigt invecklad process.

Jag antar att dejten
med han den där gick bra?

Du vet vad han heter.
Ja. Det gick bra. Riktigt bra.

Riktigt bra.

Är det inte konstigt att den här killen
som verkar helt perfekt-

- med samma namn som din drömpojkvän
bara dyker upp och smälter ditt hjärta?

- Vad frågar du?
- Jag vet inte.

- Jag tycker bara att det är konstigt.
- Du känner inte ens honom.

Okej.visst. Det är lite slumpartat.

Men det är vad det är, en slump.
Finns det nån annan förklaring?

Då så. Vi säger att det är en slump.

Det är fullt möjligt att du nån gång
skulle råka springa på en Cole.

Är det inte också möjligt
att det påverkar ditt omdöme?

- Vad ska det betyda?
- Jag vet inte.

Kanske är Cole inte din drömman.
Kanske är han bara en riktigt snygg kille.

Men på grund av din fantasi faller du för
en kille som kanske inte ens är riktig.

Först och främst har vi gått ut två
gånger. För det andra var de bra.

Du borde vara glad för mig.

Varför talar vi ens om det här?

Jag vill bara inte att du blir sårad.
Jag har sett det här hända dig innan.

Det här är annorlunda, Nick. Det känns
rätt och jag vill se vart det tar vägen.

Som min bästa vän är du bunden av blod
och vänskapsarmband-

- att stödja mig, oavsett vad det gäller,
även om jag begår ett misstag.

Okej. Visst. Förlåt.
Jag är väl bara frustrerad, antar jag.

Klart att du är.

Vi har arbetat i flera timmar
utan resultat.

Jag är glad att du hade kul.
Jag är säker på att det var förtrollande.

Det var det.

- Du måste skicka mig den där skissen.
- Jag skickar nu.

- Åh. Hoppsan.
- Hoppsan?

Jag trodde att jag svarade på
ett mejl mellan oss två-

- men jag kan ha
skickat det till Amanda av misstag.

Så istället för att skicka en lista med
artikelidéer för morgondagens möte-

- skickade du min chef en skiss av
mig när jag kallar en man en hingst?

Jo. Det är det jag säger.

- Nick!
- Det är säkert lugnt.

Du känner Amanda.
Hon kommer nog att älska det.

Jag älskar det. Ja. Det är perfekt.

På vilket sätt är det perfekt?

Ung kärlek i hästdragen vagn.
Typiskt för Saint Pauls centrum.

Det var väl artikelidén?

Traditionella, roliga saker som unga par
kan göra i Twin Cities runt jul.

- Självklart var det just det vi tänkt oss.
- Var det?

Vilket par ni är. Jag visste att jag
hade rätt om det här samarbetet.

Så tanken är att Sarah
och hennes nya pojkvän-

- gör romantiska saker i staden
och jag följer med för att rita av dem.

Ja. Det var ju det vi talade om,
eller hur, Nick?

Nick, jag vet vad du tänker.
"Gör det inte mig ett tredje hjul?"

Vad sägs om det här. Ta med Isabelle.
Så kan Nick vara det fjärde hjulet.

Fyra hjul är bra. Det är en hel bil.

Det är en hel bil, Nick. Låter som
en bra idé. Det blir en bra artikel.

Bra. Romantisk hästdragen vagnsresa
är klar. Vad har ni mer?

Oj. Det är vackert här ute.

Tänk att du är härifrån,
men aldrig åkt skridsko här.

- Du var visst inte ut mycket?
- Det skulle jag inte säga.

Jag var bara inte här ofta. Men jag är
glad att jag får bara här med dig nu.

Sarah och jag kom hit varje jul
under vår uppväxt.

Ja. Och på något sätt är vi
fortfarande usla på att åka skridsko.

- Tala för dig själv.
- Jaha, okej. Är det så det är?

Varsågod. Du borde ha den här.

- Tack. Min är nog hemma hos Nick.
- Du borde lämna tillbaka den.

- Fryser du inte? Du har inte ens en jacka.
- Nej, ingen fara alls.

Jag föddes i snön.

- Okej...
- Kom igen.

Var försiktig, kära du. Det är halt.

- Visst är de söta?
- Jätterara.

Vilket är det mest fantastiska ställe
du någonsin åkt skridskor på?

Det är en svår fråga.

Zermatt i Schweiz är otroligt.
Och Röda torget i Moskva.

Men det bästa stället, helt ärligt?
En sjö som jag bokstavligen snubblade på.

På 1,5 km höjd i Klippiga bergen i Kanada,
endast tillgänglig via helikopter.

- Utsikten är hisnande.
- Låter fantastiskt.

Och passande.

- Kanske tar jag med dig dit nån dag.
- Det vore kul.

Är du redo?

Ja. - Kommer ni?

Jag ska börja rita av
den vintriga prakten. Om en stund.

Åk ni. Jag håller honom sällskap.

Okej. Vi ses där ute.

Då så.

Du har talang.

Tack för att du lät Nick och Isabelle
hänga med.

Det är för jobbet. Jag förstår.

Inte bara jobbet. Isabelle är min vän.
Nick är en av mina favoritmänniskor.

Så länge jag får åka
skridsko med dig, så.

- Den där Cole är speciell, eller hur?
- Jo, det är han.

Så, hur länge har du varit kär i henne?

Förneka det inte.
Det är väldigt uppenbart.

Jag träffade henne i första klass,
så i stort sett hela mitt liv.

- Vet hon om det?
- Jag vet inte.

Jag har försökt berätta det för henne
ett par gånger.

Men hon hade alltid en pojkvän
eller föreställde sig en drömkille.

- Det hjälper inte med självförtroendet.
- Jo, det hajar jag.

Vi var ihop i en vecka i high school.

- Ända tills...
- Julfestspelet!

- Vet du om det?
- Jodå. Alla vet om det.

Den har den klassiska dumpningens
alla komponenter.

Offentlig miljö, episka missförstånd,
folk som trillar omkull.

Jaha, toppen. Det här är...

Jag hörde gymnastiksalen fortfarande
har en grop från när du föll av scenen.

Ironiskt nog hjärtformad.

Jag vet att jag borde ge upp,
men det kan jag bara inte.

Även när det är tydligt
vad hon egentligen vill ha.

Vet du vad som alltid får mig
att må bättre? Färskt torkat älgkött.

Jag menar allvar. Här har du lite.
Jag har otroligt mycket.

Hemgjort.

Eller hur?

- Min dam.
- Vilken gentleman. Tack.

- Gå försiktigt här.
- Tack för att du körde, Isabelle.

Jag kan ta dem.

Jag ha alltid undrat
hur det här huset såg ut på insidan.

Vad menar du?

Jag var ofta i området,
och älskade alltid det här huset.

Verkligen? Jag undrar om vi lekte
tillsammans när vi var barn.

Det är jag säker på att vi gjorde.

- Du är hemma!
- Pappa!

Du måste vara den där Cole.
Sarah har pratat om dig.

- Jag är Alan. Trevligt att träffas.
- Det är ett nöje att träffa er, sir.

Tack för idag. Jag borde nog ge mig iväg.

- Glöm inte våra planer för imorgon.
- Aldrig.

- Jag är här så snart solen gått upp.
- Jag lagar kaffe.

Hejdå.

- Vad? Ett helt år? I Europa?
- Ja.

Är det inte den bästa historien?
Jag önskar att jag kunde göra det.

Hela ditt liv är ju här, men
du vet väl att det inte försvinner?

Jag säger bara att du inte ska vänta på
att uppfylla dina drömmar.

Väntar man på ställe för länge
kan man fastna.

Lita på mig.

Jag visste inte att du och din pappa
sålde möbler.

Pappa gör det mesta. Mamma brukade hjälpa
honom. Jag hjälper till där jag kan.

Han fortsätter bara göra det
för att känna sig närmare henne.

Jag tror han är redo att gå i pension. Jag
vet inte vad jag ska göra när han gör det.

Huset är tekniskt sett mitt nu,
vilket är bra.

Men det känns bara
som ett stort ankare.

Har du någonsin funderat på
att sälja huset?

Jag vet inte om jag an. Det är
det enda hem jag någonsin har haft.

Jag förstår. Men ett fartyg kan inte
sätta segel förrän ankaret hissas.

Synd att det inte är januari. Då är det
knökat med folk för vinterkarnevalen.

Vinterkarneval? Vad är det?

- Är du härifrån och känner inte till den?
- Nej, jag är vanligtvis borta efter jul.

Det är en fantastisk utomhusfestival
med isskulpturer, matbilar och musik.

- Något av det bästa med den här stan.
- Och de har allt friterat. Det är magiskt.

Minns du när vi var åtta och
Katie Lou Decks spydde på ispalatset?

Jag hade glömt det! Sen halkade
Ryan Schneider och föll i spyan.

Vi har besökt den ihop i 20 år nu.

- Ja, det har vi.
- Det är många fina minnen.

- Ja.
- Många fina minnen.

Vad står på dagordningen?

En av de bästa gratisaktiviteterna
alla kan göra i Twin Cities vintertid.

Snöskulptur.

Lägg av.

Ja! Jag är så exalterad just nu.

- Vi bygger bara snögubbar.
- Jag älskar snögubbar.

Jag tar den högen precis där borta.

- Åh.
- Okej...

Tillsammans
kan vi visa Cole hur man gör.

Det här är otroligt. Sarah, kom och kolla.

- Bästa jag går innan han gör sig illa.
- Jag gör mig inte illa. Kom hit.

Det vore hemskt. Verkligen illa.

Okej. Ta den här.
Vi ska göra en stor hög. Så här stor.

Ja, gör en stor hög.

- Jag kan vara din andrepilot.
- Nej. Vad skulle det vara bra för?

Du kan klå Cole i något,
och kast det i hans vackra ansikte.

Du är en konstnär, och det här är
uppenbarligen hans första gång.

- Vad sägs?
- De har inte en chans!

Jadå.

- Och du har aldrig gjort det här förut?
- Nej aldrig. Jag bara begriper snö.

- Oj.
- Ser ni det här?

- Ja.
- Ja, det är bra.

Men ta en titt på våran.

- Ja.
- Ja.

- Jag tycker att det ser ut som en snigel.
- Nej. Kom igen. Det är en haj.

Självklart. Se? Hajar ni?

Den har en liten tomteluva.
Hajtomten, eller hur?

Åh! Ja, jag ser det. Det är toppen.

Ärligt talat ser jag det inte.
Men tappert kämpat, lillen.

- Kom, vi tar en bild.
- Ja, bra idé.

- Ska vi inte...?
- Kom igen.

Glassbutik. Vill du ha glass?

- Det är iskallt ute.
- Myskallt. Jag älskar glass och vinter.

Ja? Hoppa på släden, så åker vi.

Haj.

Okej, om vi börjar med skridskoåkning, vad
sägs om helsida bredvid med den här?

Lysande! Du har verkligen
fångat ögonblicket.

Verkligen underbart.
Ja, vi måste använda den.

Ja. Tack.

Vi bör också tänka på en
bild för förstasidan.

Hon har inte frågat än, men Amanda kommer
vilja ha en bild som fångar artikeln.

- Ja.
- Några idéer?

Jag kan göra ett par skisser.

Det borde vara något meningsfullt,
något viktigt.

Vad sägs om...

- Vad sägs om något så här?
- Cole?

Hej, vad gör du här?

Jag vill inte störa, men jag tänkte
att ni kanske behövde lite energi.

Det är så omtänksam, tack.

Hoppas att ni gillar
traditionell nordisk mat.

Jag hittade en underbar norsk restaurang.

De sägs ha stans bästa lutfisken.

- Lutfisk?
- Ja, det är sånt folk äter.

Jag menar lokalbefolkningen. Det är fisk.

Ja. Jag är ganska säker på
att det är pudding.

Du är rolig! Jag har en gaffel till.
Varsågoda!

Damerna först. Varsågod.

- Och tro inte att jag glömde dig, lillen.
- Toppen. Det är...

- Hugg in.
- Ja. Hugg in, Sarah.

Ja! Jag gillar att prova nya saker.
Så det här är...

Jag visste att hon skulle gilla det.

- Mår du bra?
- Jag är inte van vid konsistensen.

Förlåt. Jag borde ha frågat
vilken hämtmat du gillar.

- Burritos.
- Burr-vad?

Tyvärr, jag tror lutfisken
håller på att simma upp till ytan.

Simma? Vad? Sarah? Är du?
Vad hände? Vad gjorde jag?

Hur mår hon?

Hon ligger med en hink bredvid sängen,
men det är inget att oroa sig för.

Som e repris av Katie Lou Decks.

- Allt är mitt fel.
- Lugn, hon åt bara lite dålig fisk.

Jag vill att hon mår bättre, så hon
inte behöver Katie Lou Decksa i en hink.

Tja, jag ska lämna er killar.
Jag går och kollar till henne.

- Tack, Alan.
- Ja tack, sir.

Får jag ställa en allvarlig fråga?
Vad förde dig hit?

Sarah tycker att det är ödet
eller ett julmirakel eller något.

Jag vet inte, jag köper inte det.

- Tror du inte på ödet?
- Bara när det känns rätt.

Planerade du allt det här? Kollade upp
henne upp på nätet, lärde dig om henne...

- för att vinna henne?
- Nej, jag dök bara upp.

Nick, jag vet vad det här handlar om.
Du är Sarahs bästa vän.

Du vill se till att hon får en bra kille.
Jag förstår det.

Jag lovar dig. Att se till att Sarah
är lycklig är det enda jag bryr mig om.

Visste du att hon önskade sig
att bli kär till jul?

- Hur visste du om det?
- Hon berättade för mig.

Jag vill inte ha ont blod mellan oss.
Så om du behöver fråga något-

- för att försäkra dig om mina
intentioner mot Sarah, fråga på.

Okej, lillen?

- Var gick du på universitetet?
- Det gjorde jag inte.

Jag har rest så länge jag kan minnas.

Jag fick bättre utbildning av att bo
i igloos än jag hade fått i ett klassrum.

Toppen. Men vad heter det
äventyrsturismföretag som du arbetar för?

Äventyrsturismföretaget.

Är det inte konstigt
att inte ha en fast adress?

Jag stannat aldrig på ett ställe.
Jag förstår inte varför det är konstigt.

Så du vet inte var de är?

Nej, jag har aldrig
träffat mina föräldrar.

Åh. Det måste ha varit väldigt svårt.

Hur går det för dig, lillen?

I år, då? Tänker du stanna tills i jul?

Jag har deadlines på jobbet,
så det beror på var jag är med dem.

Är du varm? Är det varmt här?
Jag tycker att det är väldigt varmt.

Jag måste svalka mig.

Oj.

- Okej. Det är klart.
- Alltihop?

Ta en titt.

Jag jobbar fortfarande med titeln, men
annars är den redo att skicka till Amanda.

- Hatar du det?
- Nej! Nej, jag gillar det.

- Det är väldigt sanningsenligt.
- Jaså?

Det betyder mycket för mig.

Det är Cole. Han frågar
när jag kommer hem.

Han har en överraskning åt mig.

- Kom igen, då. Bäst att få hem dig.
- Okej.

- Hej. Hallå?
- Hej!

- Är du redo för din överraskning?
- Ja.

- Dean Papadopoulos?
- Hej, Sarah.

- Är det här ditt hus?
- Vad gör du här?

Jag bad honom att komma.

Du hade rätt, Cole. Kåken är sjukt bra
- Det är en mäklarterm.

- Vad pratar han om?
- Det blir en positiv överraskning.

- La du upp huset till försäljning?
- Nej, jag bara hörde mig för.

- Varför? Det angår inte dig!
- Jag vet. Jag ville diskutera alternativ.

Diskutera med Dean Papadopoulos?

Ingenting är officiellt, ingenting händer.
Sarah? Jag gjorde det för dig.

- Hur är det för mig?
- Du sa att huset var ett ankare.

Kanske är det för stort för dig och din
pappa. Och han vill ju gå i pension.

Än sen? Det ger dig inte rätt
att lägga dig i. Vi har just börjat dejta!

- Är det deras första gräl?
- Ja.

Sarahs drömman
är visst människa, trots allt.

Var inte övermodig. Min dotter är ledsen.

Ja, sir. Förlåt, sir.

Nick...

Du vet att jag har alltid hållit på dig,
ända sedan du och Sarah var barn.

Jag har aldrig sagt det till Sarah.
Du vet hur hon är.

- Hon ska göra allt på sitt eget vis.
- Jo.

Du kan inte bara vänta på henne.

Hur många fler snögubbar ska ni bygga?

Jag är ledsen. Jag borde
ha pratat med dig först.

Ibland känns det som att mitt huvud är
fullt av snö, men i ärlighetens namn-

-vill jag bara att du ska vara lycklig.

- Cole.
- Vet du vad?

Jag har något som kan hjälpa dig
att bestämma dig.

Jag vet att det är några dagar kvar
till jul, men jag kunde inte vänta.

Vad är det här?

- Jag åker på julafton.
- Åker du?

Ja. Chefen säger att han vill
att jag ska ut och resa igen.

- Vi då?
- Öppna den.

- En flygbiljett?
- Följ med mig till Paris.

Paris? Jag kan inte flyga till Paris.

Varför inte? Det är jul.
Ta en vecka ledigt, eller mer.

Mer? Jag kan inte stanna längre.
Jag har ett jobb. Huset. Min pappa.

Säg upp dig. Du kan sälja huset.
Din pappa kan följa med.

Säga upp mig? Jag kan inte släppa allt
för att åka till Paris med dig.

Okej.

Ja, jag ska göra det.
Jag ska berätta för Sarah hur jag känner.

- Just nu?
- Ja. Här och nu.

Om jag riskerar att förlora henne,
så kan jag inte vänta en sekund.

Jag vill bara att du kommer till Paris
över jul och nyår. Allt annat kan vänta.

Vem vet? Kanske kommer vi
att ha en fantastisk jul.

Kanske den jul du förtjänar.
Kan ett litet äventyr.

Är inte det något du alltid velat ha?

- Jo.
- Nå?

- Nu åker vi på äventyr.
- Okej.

- Känns det bra?
- Ja. Då åker vi.

Nick! Du kan inte ana
vad som hände.

Cole och jag ska åka till Paris över jul.

Nick?

- Ge mig bara en sekund.
- Visst.

Hallå! Nick, vad är det som händer?

- Åker du till Paris med honom?
- I en vecka. Hurså?

Jag vet att om du åker, så kommer det
förmodligen att vara för sent.

Vad pratar du om?

- Jag kan inte fortsätta så här.
- Hur då?

Vänta. Se dig bli kär, göra slut och sen
ta hand om dig när du är förkrossad.

Jag avsäger mig artikeln,
jag ringer Amanda om det ikväll.

Jag kan inte fortsätta att rita er ihop.

Okej? Det är för svårt.

Jag är glad för din skull.
Det är jag verkligen.

Man jag kan inte fortsätta låtsas
att det gör mig lycklig.

Ha det så kul i Europa.
Skicka mig ett vykort.

Okej. Det här är inte sunt.

Bra utsikt, eller hur? Kolla in den.

Ta den här. Håll värmen.

Nick, gör inget dumt.

Låt mig se. Du ser bra ut.
Ser bra ut, Hank.

Okej.

Ser bra ut.

- Nick!
- Vi måste prata.

- Visst. Vad är det, lillen?
- Sluta kalla mig "lillen".

Jag gillar inte dig. Jag tror inte på
att du bara råkar heta Cole-

- och ha alla egenskaper
som Sarah letar efter i en man.

- Du vet vilka knappar du ska trycka på.
- Jag gillar knappar.

Ja, jag borde vara glad
för hennes skull.

Jag borde backa, men kan inte
låta henne lämna mitt liv...

- utan att veta vad du är ute efter.
- Jag vill att hon hittar äkta kärlek.

Åker hon till Paris med mig,
så kommer hon att göra det.

Tänker du lura henne
att bli kär?

Nej jag hjälper henne att hitta
det hon önskat sig.

Och om hon inte är kär före jul...
vet jag inte vad som händer.

Men det vet jag.

Hon kommer att skärpa sig
och hitta kärlek med rätt person.

Jag kan inte ta den chansen.

Varför inte kliva åt sidan och låta Sarah
ha det liv hon alltid har önskat sig?

Okej, lillen?

Åh, din... Med "lillen".

Hallå! Dra inte in Hank i det här!

Gillar du inte
att jag ger mig på din snögubbe?

Allvarligt, låt bli den!
Låt bli den, okej?

Allvarligt talat. Nej, nej, nej!

Nej! Hank! Kompis! Håll ut!

Vi kan fixa det. Jag håller
tryck på såret. Du måste klara dig

Tryck på såret.

Mördare!

Vad är det för fel på dig?

- Snigel! Inte en haj!
- Det är en haj!

- Har du sett en haj?
- Amatör!

Sluta!

Hank hade ingenting att göra med det.
Vi pratade...

Han har aldrig slagits förr.
Han är inte en aggressiv person.

Det är olikt honom.
Jag ska prata med honom.

Vill du förklara varför min
bästa vän och min pojkvän slogs i parken?

Det var faktiskt ett snöbollskrig
och det är nåt helt annat.

Okej. Jag vet inte vad som hände.
Vi pratade om dig.

Sen började han prata om
resan och jag blev arg.

- Du måste släppa det här.
- Jag kan inte.

Han är fel för dig.
Låt honom inte lura dig till Paris.

- Lura mig?
- Ja!

Oj. Du är otrolig.

Sarah...

Sarah!

Sarah, vänta.

- Varför gör du det här?
- Du vet varför.

Nej, det gör jag inte.
Förklara det för mig.

- Varför sabbar du förhållandet med Cole?
- Jag har varit kär i dig sen femte klass.

Ända sedan vi byggde
den första snögubben tillsammans.

Det var en förälskelse då,
men sen visste jag.

- Nick...
- Sarah, jag har alltid vetat.

Och jag tror att du
innerst inne vetat det med.

Vi växte upp ihop.

Om du verkligen kände så,
hade du väl sagt något tidigare?

Tro mig, jag har försökt. Det har jag.

Du har varit så fixerad vid
en vansinnig orealistisk kärlek...

- Vansinne? Jag har ju det med Cole.
- Det är inte äkta. Det är en fantasi.

Du är kollrig för att han lovat att
ta med dig på ett romantiskt äventyr.

Vad händer när semestern är över, Sarah?

- Är ni lycklig i alla era dagar sen?
- Jag vet inte.

Men jag vet. När spänningen försvinner
kommer du att bli besviken. Igen.

Du vågar inte acceptera något annat
än det du har väntat på.

- Du vet inte vad du pratar om.
- Jo, det gör jag.

Du tror att det är att ge upp.
Att det är att nöja sig.

Men det är inte, Sarah.

Sann kärlek handlar inte om spänningen,
eller att ge upp sitt vanliga liv.

Det är att känna någon och
sälla upp för dem, i alla lägen.

- Det är vad vi har.
- Kallar du det här att ställa upp för mig?

- Att sabba min chans till kärlek?
- Du är inte kär i honom.

Är du kär i honom?

Du är inte den enda som väntar på
en önskan att bli sann.

För varje jul,
blir jag ännu mer kär i dig.

Och varje jul önskar jag
att du äntligen ska förstå det.

Det blir väl inte annorlunda i år.

- Får jag komma in?
- Ja.

Verkar som om att du haft en hård dag.

Jo, den har varit... upplysande

- Jag grälade med Nick.
- Jag hörde det.

Det angår inte mig. Du är en vuxen kvinna.
Du vet vad du vill ha. Jag beundrar det.

Nick är en bra grabb.
Håll inte det mot honom.

Kärlek får en att göra dumma saker.

Då är han bra kär om han gör nåt så dumt.

Kanske är han det.

Om han nu uppför sig som en idiot, kom
ihåg att det beror på att han bryr sig.

Det är sällsynt att ha någon som
man vet alltid kommer att ställa upp.

Särskilt när det gör ont.

Jag kan bara hoppas att Cole visar dig
lika mycket stöd och hängivenhet.

Två dagar till jul
och du jobbar fortfarande på.

Jag vill se till att Amanda har allt
innan det ska läggas upp.

Jag vet inte vad hon gör
utan Nicks teckningar.

- Varför är du fortfarande här?
- Familjen ska jaga över julhelgen.

Ja, just det. Där.

- Jag kan ordna en julgås, om du vill.
- Nej, tack.

Jag köper dem hellre i affären.

- Varför var den där?
- Var ställer du ditt armborst?

Imorgon är den stora dagen!
Tänker du åka?

Ja. Väskorna är packade,
vi åker imorgon bitti.

Oj. Jul i Paris.

Jag måste säga
att det inte riktigt är min grej.

Men det blir säkert väldigt romantiskt.

Men Nick lär inte
vara särskilt glad åt det.

Nej det är han inte.

Jag vet inte vad problemet är.
Det är bara en vecka.

Jo, men tänk om det inte är det?

Han är rädd att du blir så tagen av det
att du aldrig kommer tillbaka.

Eller kommer tillbaka med
en jättering på fingret.

Jag ska åka till stugan.
Ha dig en trevlig resa, okej?

- Tack. God Jul.
- Och till dig.

Sarah, du borde noga ringa
Nick och säga adjö innan du åker.

Han är ändå din bästa vän.

Okej. Sköt om dig.

Sarah! Bokstavligen
min favoritmänniska i hela världen.

Jag ville bara se till att du inte
behöver något mer innan jag åker.

Du är så omtänksam.

- Nej, jag tror att allt är bra.
- Bra.

Och jag ville ber om ursäkt
för Nick och illustrationerna.

Jag vet att det kom i sista minuten
och det är mitt fel.

- Fel? De var ju jättebra.
- Skickade han dem till dig?

Ja. Fast jag var ärligt talat lite
orolig efter hans telefonsamtal.

Men han skickade in dem i morse.

Toppen. Jag fick inte chansen att se dem.

Då får du läsa artikeln när den läggs upp
i morgon. Du kommer att älska dem.

Allvarligt, Sarah, artikeln du skrev
för det här numret är perfekt.

Stick iväg och ta dig
en välförtjänt ledig vecka.

När du kommer tillbaka,
som vår nya chefsskribent-

-ska vi prata om tidningens nya resespalt.

Är det sant?

- Amanda, tack så mycket.
- Åk och ha roligt nu.

Okej.

- Och god jul.
- God jul.

God julafton.

Jag sa inte ljuga, jag hoppades
nånstans att du skulle ändra dig.

- Har du verkligen köpt fler klappar?
- Nej, det är till Herb.

Ska jag lägga dem under trädet?

Vem är den ifrån?

Jag hittade den på verandan i morse.

På verandan? Nick!

- Tror du verkligen att han är kär i mig?
- Självklart. Alla kan se det.

Jag har sett er ihop sedan ni var barn.

Tänker du försöka övertyga mig
att du inte har känslor för honom?

Jag vet inte. Det är Nick.

När jag först träffade din mamma
var det som att mitt hjärta satts i brand.

Det är vad jag vill ha.

- Den känslan varade inte för evigt.
- Inte ens med mamma?

Mitt första år med henne var jättebra.
Vi var så väldigt kära.

Men det var ingenting jämfört med vad
vi kände när vi flyttade tillbaka hit.

Hon blev min bästa vän. Min partner.

Hon förstod mig bättre
än någon annan i världen.

När vi först träffades,
hade vi bara romantik.

Först när jag lärde känna henne
visste jag att jag var kär.

Och när du föddes växte kärleken bara.

Att älska din mamma var det största
äventyr jag någonsin kommer att ha.

Mer än något annat
vill jag att du ska få uppleva det.

Om du tror att du kan hitta det med Cole,
ska du jaga efter honom.

Även om det betyder
att du inte firar jul med farsgubben.

Man jag anser att kärlek inte
bör kräva att man lämnar hela sitt liv.

Man ska alltid försöka
hitta en gyllene medelväg.

Jag vill att du ska vara säker på att det
du känner är mer än bara romantik.

Utöver det kommer jag att stödja ditt
beslut, vad som än änder.

Tack, pappa.

Han är här.

Jag hjälper dig med väskorna.

- Hejsan.
- Hej.

- Är du redo?
- Jag tror det.

Hej, Alan. Tack. Låt mig ta den.

Ha så kul. Åk iväg och ha en
romantisk julvirvelvind.

Tack, pappa.

- Du glömde nästan det här.
- Pappa!

Ta den. Han är din bästa vän. Det minsta
du kan göra är att öppna hans julklapp.

- Håll ett öga på henne.
- Ska ske, sir.

- Är allt bra?
- Ja.

Jag ska bara prata
med din pappa ett ögonblick.

Jag är redo, garçon.

- Är allt bra med dig?
- Ja.

Ja. Det är bara en julklapp från Nick.

Vad trevligt.

Jag gillar den lillen.

Ja. Det gör jag med.

- Kan vi stanna?
- Ja, självklart.

Vad är fel?

Jag tror att jag begår ett misstag.

Jag drogs med i virvelvinden.

Jag är rädd att när spänningen avtar
kommer jag att ångra det jag lämnade.

Okej.

Du är toppen, Cole. Verkligen.

Och de senaste veckorna
har varit otroliga.

Och tanken på att åka till Europa, där
mina föräldrar möttes, är en dröm.

Men kanske är det faktiskt en dröm.

Kanske har jag redan något
som är äkta, som väntar på mig här.

Sarah, jag kan inte tvinga dig
att följa med mig, men jag måste åka.

Jag är ledsen.

Jag antar att jag inte bara vill ha
äventyr. Jag vill ha sann kärlek.

Jag tror att jag funnit den
för länge sedan.

Jag såg det bara inte.

Så länge du är lycklig.

Sarah!

Nick?

Hej. Jag var rädd att jag hade missat dig.

Du har på dig min mammas halsduk.

Jag ville inte
att du skulle åka till Paris utan den.

Jag ville be om ursäkt.
Jag är ledsen för hur det gick sist.

Jag vill inte stå mellan dig och
romantiken, så om det är vad du vill ha...

Jag vill inte ha romantik.
Jag vill ha kärlek.

Och först nu förstod jag
vad jag känner för dig.

Det jag alltid har känt för dig.

Det är så kärlek verkligen känns.

- De är riktigt bra.
- Eller hur?

Världen kommer äntligen
erkänna min genialitet.

- Så lagom dags.
- Hur blir det med din resejournalistik?

Det vore spännande, men jag tror
inte att jag vill lämna hela mitt liv.

Amanda kanske bekostar ett
illustrerat resenummer-

-så vi kan stanna här och ändå se världen.

Det låter som en gyllene medelväg.

Jag vet bara att vad som än händer,
så blir det ett äventyr.

Och jag är glad att jag
får uppleva det med dig.

- Jag älskar dig, Sarah.
- Och jag älskar dig.

Det verkar som att jag fick
min julönskan trots allt.

Jag antar att jag gjorde det med.

Jag tror att vi behöver
en ny jultradition.

Nu behöver vi ju inte bygga fler
snögubbar. Inga fler Cole, snälla.

Text: Mika Wainonen
www.ordiovision.com