All language subtitles for Ditte og Louise 2018

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic Download
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
nl Dutch
en English Download
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French Download
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian Download
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish Download
pt-BR Portuguese (Brazil) Download
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish Download
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

—Det du ser... —...är det som sker.

—Kan du? —Ja, jag har dig.

—Då kör vi. —Styv kuk och håret tillbaka.

Är du med? Och hepp!

Det är ditt ben.

Fint goddag vad det var bra att ni kom

Jag går upp och hämtar pengarna.

Två hallonsnittar.

vi har så skoj akta, det kan smitta

en liten och en lång så är vi igång

Ditte!

Sov gott. Har du borstat tänderna?

—God afton. —Tack.

Ditte!

Då finns det pengar. Och jobb igen till påsk.

Luktar inte sperma lite...

—Brie. —Ja.

Gammal brie. Skorpan där, du vet.

—Har du också tänkt det? —Ja, alltid.

—När fick du nåt senast? —Jag äter brie varje morgon.

Jaha.

Vi kunde ha suttit på ett jätteplakat.

Men det måste vara lite kallt att stå med rumpan bar.

Slappna av, för fan. Får man lov att finnas till?!

Jävla idiot, alltså.

Vi hade avtalat tid. — Hej, tjejen.

Det var inte till dig. Är du idiot?

Kom med det på torsdag. Annars nitar jag dig.

Håll käften, snorvalp. Nu vill jag inte prata mer med dig.

Jag lagar mat. Hej då.

—Vad har du i ugnen? —Lördagskyckling.

Du har inte haft den i frysen sen 80—talet?

Nej, nej. Jag vet inte vad jag har i frysen.

—Styckade lemmar. —Alla mina frusna lik i lasten.

—Du gör inte sånt längre, va? —Jag trodde inte vi la oss i.

—Stannar du och sover? —Ja, självklart.

Hur gick det... Var det i Fredericia?

Det gick som det brukar.

—Är det bra eller dåligt? —Det vet jag faktiskt inte.

Knack, knack.

—Vem där? —Nutella.

—Kom igen. Fråga nu vem. —Nutella vem?

Nutellas tusen juleljus på jordens mörka rund

—Ska vi inte skippa gurkskämtet? —Det funkar ju.

Om de är fulla. Hur fulla blir revisorer?

—Är det en fredag? När är det? —Det är en fredag. I Brovst.

—Vi kan återanvända tandläkarsången. —Eller hitta på nåt helt nytt.

Är det okej att jag går strax? Jag har den där castingen.

—Du är inte varm? —Nej.

—En casting till vad? —Den nya Jussi Adler—filmen.

—Häftigt. Vad heter rollen? —"Gammalt luder".

Nu igen?

—Har du repliker? —Ja. Inte så många, men alltså...

Man kan säga mycket med blickar. Jag har tänkt mycket på vem hon är.

Vad är hon för kvinna? Varför är hon prostituerad?

—Vad har hon för kläder på sig? —Helt säkert.

"Polismannen Heino knäpper byxorna. Ludret torkar sig om munnen."

—"Hon säger..." —"Det blir 125 kronor". Katsching.

—Det är allt? —Ja.

Man möter inte ludret igen?

—Det kommer ingen lång monolog? —Dessvärre.

Det är tredje gången du klär av dig, Louise.

—Jag blir så himla varm plötsligt. —Då gick du in i klimakteriet.

—Ja. —Okej!

—Är det inte när man är runt 55? —Det behöver man nog inte vara.

Gå till doktorn. Jag känner en som fick benskörhet som inte heller...

—Skulle du inte på casting? —Jo.

Vi ses aldrig mer. Jag ska ut och bli filmstjärna.

—Det säger du varje gång, vännen. —Ja. Hej då. Love you!

Vad glor ni på? Skitungar.

Hej. Jag har en tid här hos Jette Asmussen kl. 16.

—Jette är sjuk. Vi har en vikarie. —Doktorn är sjuk.

—Är det roligt? —Nej, nej, nej.

Tack för i dag, fru Sørensen.

—Ja, nu kan du gå in. —Ja, okej. Kanon.

Det är David. Det kan jag inte. Vi har dejtat.

David blev ledsen för att jag var ett rövhål.

—Varsågod och kom in. —Ja, men...

Jag har bara haft lite...slemaktig...hosta.

Det står att du ska undersökas för klimakteriet.

Står det det?

Just det! Men det har nästan gått tillbaka igen.

Jag vet inte vad det var. Jag är bara 47.

—47 är inom normalen. —Jaha?

Har du värmevallningar? Humörsvängningar?

—Både och. —Viktuppgång?

Tycker du att jag har...?

—Det är ju... —Ett ögonblick.

En sekund. Jag ska skriva klart.

Tack för att jag fick komma. Jag älskar Jussi Adler.

—Jag har läst alla hans böcker. —Jag stoppar dig där.

—Synd att hon är så gammal. —Rollen heter ju "gammalt luder".

—Film ska kittla i snorren. —Jag kan absolut...

Jag stoppar dig där. Vi tänker.

Jag ska inte bara göra...?

Om hon nu var...25.

Jag har kallat alla skådespelerskor över 40.

Tack. Du är underbar, men vi kan inte använda dig.

Ska jag...? Ja.

Skådespelare sökes till vikingafilm 45 år, 185 cm, rödhårig

Manlig skådespelare

Tilde? Tilde!

—Tilde! —Det är allvar. Mamma har papparöst.

—Ska ni äta med? —Nej, jag och Lærke ska på demo.

Lulu—Emil sa att vi börjar vid Nørreport.

—Fråga den om den har min jacka. —Har du Tildes jacka?

—Nej. Det har den inte. —"Den"?

—Lulu—Emil är ickebinär transperson. —Va?

Mamma, educate yourself.

—Säg bara att vi är på väg. —Vi är där om 20 minuter cirka.

Demon är inget med gatstenar och hundar och poliser igen?

—Det hör till när världen ändras. —Vill ni inte hellre ha pizza?

—Vissa måste stå upp mot systemet. —Kom ihåg vad det står på din röv.

Hon har "YOLO" tatuerat på röven.

—Vad retro. —Jag tittar sällan där bak.

"You only live once". Kom ihåg det, mamma.

—Ska vi gå då? —Ja.

—Kom ihåg kondom! —Mamma, vi är lesbiska.

Kom ihåg att dricka vatten.

—Var du i gynekologstigbyglarna? —Nej, han behövde inte kolla det.

Okej. Är han fortfarande läcker?

Ja, för fan.

Sitter hon inte mycket med iPaden?

Om jag tar den ifrån henne blir hon helt hysterisk.

Snart somnar hon och då slipper jag läsa godnattsaga. Win—win.

—Läget då, gamla luder? —Jag vet inte vad jag trodde.

Luder får vi spela.

—Inte ens det fick jag. —Eller nåns mamma.

De frågade om jag ville spela Thomas Bo Larsens mamma.

—Ett jobb är ett jobb. —Han är ju fem år äldre än jag!

—"Eh, nej!" —Blir inte sur.

—Jag är inte sur. —Titta.

Hon sover.

Nu kommer det.

—Jag vill vara med i nåt riktigt. —Som ett gammalt luder?

Det är ju en vink med... Jag vill säga "skaft".

—Vagnstång. —Tack.

Vore det inte lite mer elegant att kliva ut ur den där vagnen—

—med lite värdighet i stället för att bli avkastad?

Jag är plaskvåt överallt. Utom i trosan. Det är klart.

Vi ska ha lite mer rödvin.

Stannar du inte och sover?

Det kunde vara trevligt. Du behöver inte.

Manlig skådespelare sökes till vikingafilm

Ditte? Jag kan inte.

—Ja, så är det...Ditlev. —Det är jag.

Det är du? Hej. Följ med mig.

Jag heter Finn Holger och är castare. Det tycker folk är väldigt roligt.

—Ursäkta, vad? —Mitt namn. "Finn Holger".

Det är roligt. Ursäkta. Jag är bara lite nervös.

Det ska du inte vara. Ingen bits.

Utom Gritt när hon är hungrig. Det är regissören.

En stor durum med kebab och extra hummus.

—När? —Om 20 minuter. Jag är skithungrig.

—Ja? —Jag behöver ditt cv.

Jaså? Det har jag glömt.

—Jag kan mejla det. —Det här är snabbt överstökat.

Det här är Ditlev som castar till rollen som Toke.

—Hälsa på Anders som spelar Harald. —Trevligt.

Sorry, Anders.

Du ska bara ta det helt lugnt.

Det här handlar om Toke och Harald, två bröder.

I den här scenen jagas de av fienden.

De flyr in i en skog och gömmer sig bakom en buske.

Om du kan replikerna så sätter vi igång.

—Är du med på det? —Fullständigt. Tack.

—Ska vi? —Ja. Kameran går.

Och varsågoda!

—Snart är de ikapp oss. —De är för många.

Vi har varit i underläge förut och vunnit.

Om det är här som allting slutar...

Vi ger inte upp nu. Hör du vad jag säger?

—Toke, ärret på din axel... —Sluta... Akta! De kommer!

—Det är viktigt, Toke. —Vilket då?

Ärret du fick när du flög in i brasan när du var två år.

Mor fick sy mig med tio stygn och jag skrek som en stucken gris.

Det var det vi sa till dig—

—men sanningen är att du hade ärret när vi hittade dig.

När ni hittade mig? Vad pratar du om?

Prata med mig, Harald!

Prata med mig, Harald!

Du vet att jag älskar dig och gör allt för dig.

Men du är inte min riktige bror. Vi hittade dig vid flodstranden.

Min dröm. Min dröm.

Jag är ensam och jag är rädd.

—Havet skvalpar under mig. —Det står inte i manus.

Över mig — det stora svarta himlarummet av oändligt mörker.

Jag sträcker upp händerna, mina små händer.

Men ingen håller om mig.

Och jag sjunker till botten.

Toke. Det är bara en dröm.

—De kommer. —Jag har dig.

Jag har dig.

Det fanns inte mer hummus.

Jag tappade det här, för helvete.

Jävla hummus. Nu ligger jag på ett golv.

Förut låg jag i skogen och nu ligger jag på ett jävla golv.

—Så här försvinner magin. —Pia, för helvete.

—Förlåt. —Var bara tyst.

Vad hette du, sa du?

Jag heter Ditlev.

—Ska du pissa? —Ja.

—Det är fel toalett. Det är där. —Jaha.

Fan vad bra du var, mannen.

De var helt tokiga i dig. Superbra, alltså.

Ett tag kändes det som om du var min bror.

Helt galet.

Den där drömmen var grym.

Och så improviserade du. Det brukar man inte på casting.

—Jag hakade på, för det var grymt. —Du var cool.

—Jag kände dig. —Gjorde du?

Det var också jävligt häftigt. Var är du utbildad?

Nej, alltså, i England.

—Coolt. Var i England? —Arsenal. Arsenal School of Drama.

—AS of D...School. —Den känner jag inte till.

Det är åtta andra som ska på casting.

Vi ses. Det var kanon.

Vad gör en sån vacker dam helt ensam?

Läser. Hitta andra att besvära.

Inser du hur svårt det är för en man att gå fram till en kvinna så där.

Det kräver mod att trotsa alla tusentals nobbar man fått av kvinnor.

—Vad håller du på med? —Det är för castingen.

Jag ska berätta allt för dig. Är jag en snygg man?

—Du är faktiskt skitläcker. —Är jag?

—Får jag känna? Svinbra gjort. —Det är skitsvårt.

Det kliar som fan. Jag tar av det.

Det är ett skitgalet stunt, Ditte. Och galet att de inte märkte nåt.

Du är...crazy.

Nöden lär naken kvinna att göra nåt desperat.

—Var det en stor roll? —Jätte. En huvudroll.

—Fast jag får den inte. —Om du får den så löser vi det.

Nu ska vi till Marc Jacobs.

Ja! Vi ska till Marc Jacobs.

Vad gör de när det kliar i rumpan?

—Ska vi ge honom en femma? —Nej.

Vi har råd med en femma. Det är säkert skitjobbigt.

—Jag ger honom en femma. —Ditte.

Det är min pappa.

I dag är jag i Köpenhamn. I morgon Berlin, Marrakesh eller Barcelona—

—eller kanske Døllefjelde—Musse.

För mig finns inga landgränser.

Jag tror inte på tråkiga gränser och jag tror inte på systemet.

Du tror inte heller på familjer, födelsedagar och barnbarn.

Louise...Lulu...

Kommer du ihåg det där jätteroliga danska ordet—

—som jag brukade kalla dig förut? Kom igen.

Småborgerlig.

Det är du.

—Du är... —Småborgerlig!

—Jag ska på toaletten. —Nu går hon. Hon är arg.

—Jag går och ser till henne, okej? —Ja, gör det. Gå.

Tänk att du har en fransk pappa som är gycklare. Det är fantastiskt.

Varför berättade du aldrig om honom?

För att han inte riktigt finns i mitt liv.

Därför.

Han är väldigt rolig.

Det var inte så roligt för mig när jag var barn.

När alla andra barn hade en pappa i kostym som gick till kontoret—

—hade jag en clown på en ölback.

Lite som vi, faktiskt.

Nej. Inte alls som vi.

Alltså, han står ju stilla.

Ditte, det är det han kan. Han står...

Ja, tänk efter.

Nu dricker vi upp och sen går vi.

Hoppsan.

Jag tar bara det här. — Hallå? Ja?

Ja.

Jag tror att du har fått lite silverfärg på kinden.

—Är det borta nu? —Jag får se.

Du har lite där också. På kinden. Bara lite grann.

—Är det borta? —Ja. Men du har lite i pannan också.

—Du gör det med vilje. —Nej då. Du har lite på näsan också.

—Hur gammal är du? —Tolv år i huvudet.

—Men min kropp är 70 år. —Vad var det?

—Det är helt galet. —Vad?

—Jag har fått den där rollen. —Vilken roll?

—I vikingafilmen? —Ja.

—Herrejävlar. —För du sa du inte skulle få den.

—Vad? —Ditte har fått en filmroll som man.

—Du kan inte ta rollen. —Varför?

Du tar jobbet från en man. Men Øgler då?

—Har hon fått en roll som en man? —Det löser vi, sa du ju.

Som i filmen med Dustin Hoffman.

Det måste firas. — Kyparen! Vi ska ha er bästa champagne.

—Vi måste gå. —Nej, stanna, stanna.

Jag ska hämta Olga från en lekdejt och sen ska vi se Disneykul.

Jag är bara omtumlad för det här med filmen.

Vad säger jag till Olga?

—Så där! —Jag måste gå.

Är det okej att jag stannar?

—Ciao. —Hälsa Olga från moster Pippi.

—Vi måste fira din roll som man. —Tack.

Skål!

Hej!

Jag heter Sara och spelar Gertrud, din fästmö.

—Kul att träffa dig. —Detsamma. Du ser bra ut.

Jag såg fram emot att få träffa dig. Härligt att du är här.

Ska vi inte komma överens om att vara helt ärliga mot varandra?

Om jag har dålig andedräkt eller luktar svett.

Vi ska spela nära och kyssas. Så det är skönt att kunna säga.

—Det är okej. —Vad härligt. Kanon.

Tivoli är öppet, för övrigt.

Slappna av. Tivoli fanns inte på vikingatiden!

Du är lättlurad.

—Nå? Är du klar? —Ja, det tycker jag.

Bra. Bara en sak... Jag hörde att du inte vill spela i bar överkropp.

—Vad...? —Nej. Eller jo.

Nej, jag tar jättegärna av tröjan.

Det är en dålig idé konstnärligt sett.

Det är min idé. Det får du förklara för mig.

Den där.

Det känns som en onödig sexualisering.

Kvinnor går på bio och väntar sig kött på disken.

—Vad fan vet jag om att vara kvinna? —Va?

—Är du gift? —Ja.

—Oj! —Fy fan...

Jag slår vad om att din man är skitduktig och att du föll för det.

Det var inte hans sixpack. Kvinnor är klokare än så.

Det är ni ju. Ni är djupare, inte så banala.

Men om du vill att jag tar av tröjan så gör jag det. Du bestämmer.

—Är det okej att jag tar det? —Visst.

—Vi är coola? — Det är Ditlev. —Ditte?

—Tio minuter! —Är det du, Ditte?

Jag jobbar på filmen.

Vi fick bekräftat jobbet i Svendborg den 23:e hos fysioterapeuterna.

Ditlev får tala i långa meningar utan att bli avbruten.

—Och jag flörtade med regissören. —Nej, vännen.

—Om han är sån, akta dig. —Det är en kvinna.

Okej.

Hej. När du har tid, skriv på det här.

—Det står att jag får 10 000 kronor. —Per vecka? Det är ju jättebra.

Per dag, Louise!

Får du 10 000 kronor per dag? Wow!

—Läget? Kul att se dig. —Detsamma, mannen.

—Ditte? —De ska använda din dröm.

—Grymt! —Ditlev?

Gertrud då? Vi kan inte låta henne ligga.

Hon överlever inte. Hon sinkar oss bara.

—Låt henne ligga! —Nej.

Vi måste iväg nu om vi inte vill bli omringade.

—Toke! —Jag kommer ikapp er!

—Ge dig iväg. —Nej, jag stannar och skyddar dig.

Och cut!

Vi tar den en gång till.

Det ska mer hud på Sara, Linda. — Skitbra, Anders.

Jag älskar den känslighet som du ger Toke.

—Tack. —Det blir skitkallt.

—Du får sexiga, hårda nipples. —Kanon.

Ditlev, Anders, I love you. Ni gör bara detsamma. Okej?

Sara, kom ihåg att dra in magen.

Gritt, kan du ge mig lite mer regi? Nånting?

Jo. Okej.

Du har tyfus och du är skitkåt. Klarar du det?

Jävla primadonna...! Vi gör klart för en tagning.

Och...action!

Sara, får jag bara fråga vad du får i lön?

—Jag kan inte tarifferna i Danmark. —Vi får alla lika mycket.

Ordförande i producentföreningen var på kurs i Sverige. Det är lika lön.

Häftigt. Bra lön, ändå, va?

7 000 — är det inte average?

—7 000? —Ja. Eller får du mer, va?

Nej, det är där vi ligger.

Fy fan, vad bra du var! Det satt fan som en smäck.

—Menar du det? —Ja.

—Ska vi ta en öl med grabbarna? —Ja, för fan.

—Jag ska hem och duscha, så ses vi. —Vad roligt.

—Jag ska... —Du ska ta en öl med grabbarna.

Ta det inte personligt att han inte frågar dig. Det är en killgrej.

Om det är en tjej med så är dynamiken en annan.

Tack för mansplainingen. Men jag hade hellre tagit en öl.

Du är skittrevlig. Vi ses.

Jag har varit ovän med min kropp...

...hela mitt liv. Eller från när jag var tolv.

Så det är 35 år. För jag är 47. I 35 år har jag hatat den.

Den har gjort vad den kunde.

När jag gick förbi en spegel tänkte jag: "Vad äcklig den är."

Jag har sagt de elakaste sakerna till den här kroppen. Förlåt.

Du får vara här.

Fred Perry eller Tommy Hilfiger?

Enfärgat, Ditte. Tänk som en man.

—Vad är klädkoden för män på lokal? —Kaxighet, tror jag. Vilka kommer?

Anders vill introducera mig för alla möjliga i filmbranschen.

—Säkert att du inte ska med? —Ja.

—Aj, aj, aj. Gör det inte ont? —Efter fyra timmar, jo.

Tennissocka eller ankelsocka?

—Får jag se med ankel? —Ja.

—Vad säger du? —Ankel är bättre, mindre vulgärt.

—Du får ju inte skrämma nån. —Verkar jag skrämmande?

Om jag mötte dig på en mörk gata hade jag gått över till andra sidan—

—och tagit min spetsiga cykelnyckel i handen.

Det gör jag också alltid. Eller spelar galen.

Våldtäktsmän tänder inte på galna kvinnor. Vet du inte det?

Jag brukar göra min Angela Merkel—imitation. Ja.

Det spelar ingen roll. För jag ska inte ut igen.

—Nemlig.com kör hem rödvin. —Sluta med din självömkan.

Ta på den röda klänningen.

—Den är tajt. —Den ska med mig ut.

Ditlev! Ditlev, du kom!

Du måste träffa killarna. Det tog skitlång tid.

Jag skulle ta på rena kalsonger.

—Boys. Ni måste hälsa på Ditlev. —För helvete, hej.

—Tjena. —Ditlev. Det är du?

—Kul att träffas. —Skitkul att träffa dig.

Vi har hört så mycket om dig.

Gör ni vikingafilmen tillsammans?

Vi har precis gjort en jättescen med hästar och kvinnor och...

—En vikingafilm? Jävlar! —Det är spännande.

Det är bra gjort, för man vet inte vem du är och så tömmer du bordet.

Han gör bara den grymmaste castingen.

—Det händer inte så ofta. —Att man plockar in folk så där.

När man väl kommit in i den klubben så kommer man inte ut igen.

Och du är grym. Det känner jag.

—Skål, Ditlev. —Välkommen in i klubben.

Jag ska bara...

Ditlev!

Tack.

Hej. Bra att du kom.

—Ni måste hälsa på Louise. —Kul att träffas.

Hej. Din tjej? Och du ska bli pappa? Grattis!

Nej, nej, hon är inte gravid. Vi är inte ihop, vi är bara vänner.

Louise är också skådespelare.

Han står där i setet.

—Han är skitfull. —Så du får bara tre takes?

—Han är full på setet. Alltid. —Jo, följ med nu.

—De gör alltid detsamma. —Ska de göra detsamma?

Ditte!

—Louise. Det är inte på skoj. —Det flög ur mig. De hörde inget.

Jag gör inte om det. Sorry. Jag måste lära mig.

De trodde att jag var gravid.

—Jag måste ha nåt att dricka. —Hälsa från oss, så är det gratis.

Ska jag med?

—Jag är med grabbarna. —Det där med "me too" är ju lögn.

Det förändrar inte ett skit. Män ska vara bankable.

Och kvinnor ska vara fuckable. Så är det!

Skål!

Vad fan håller du på med?

Om du ska få ett ligg i kväll så måste du dumpa den gravida.

Hon är inte gravid. Hon är min vän. Hon är cool. Hon är underbar.

Och gammal.

—Hon är som vi. —Ja, det är det jag menar.

Titta på henne. Hon är läcker.

Det är hon. Det måste jag säga. Det ser jag verkligen.

Henne ska du knulla.

—Det ska jag absolut. —Men fort innan Lars tar henne.

Lars?

—Är du okej? —Ja! Suverän fest.

Eller klubb. Jag måste ha fler drinkar.

Ärligt talat, Louise, vad händer?

—Just det, jag var... —Börjar det inte bli lite sent?

—Jag liftar. —Vi ses. Lycklig hemresa.

Sköt om dig.

—Sorry. —Hej.

—Jag ballade ur. —Hej.

Hur länge måste man vänta på en drink?

Man behöver inte vänta så länge till.

—Det var som fan. —Jävlar! Hur gör han?

—Jag ska visa dig ett ställe. —Kyss mig så här.

Vänta, vänta, vänta.

Det är ju Lars Mikkelsen.

—Det är en enda stor muskel. —Han gav mig herpes en gång.

Gav han dig herpes...?

Hoppsan.

Jag måste kissa.

Fan. Fan!

Halt!

Hast du deinen Schüssen Gefüssen zurück genommen?

Und kannst du dein Akkusativ? Das will ich weissen.

Weisst du dass mein Akkusativ ist mein Akkusativ?

Dann sitzen man ruhlich in die Lagkage Hause—

—und ein bischen Frieden hat.

Aber nein, sie kommen mit ihren Gurken.

—Hashtag mich auch! —Låt bli mig!

Angst essen Seele auf!

Ich will kein Scheisse und Sauerkraut von dir genehmen!

Louise?

Låt bli mig!

Ich bin nicht Louise.

Okej? Nein?

Bist du OK, Nena?

Ich...

Ich kann meinen Luftballon nicht finden.

Alles 99? Das ist nicht gut. Scheisse.

Kissen. Ich sollen vielen kissen müssen.

Kissen müssen?

Hej, du har ringt Louise. Jag kan inte svara, säg nånting.

Hej, Louise, det är jag. Nu ska du...

Jag råkade hångla med en tjej. Det var så dumt.

Hon ska helst inte upptäcka ankelsockan. Så kan du inte...?

Var håller du hus?

—Det är en herrtoalett. —Och?

Knulla mig!

Jag känner inte...

Maya, du är verkligen...

Du är skittrevlig, men...

Är det snuskigt?

Okej, nu kommer det.

Fortsätt.

Hej, hej.

—Hej. —Hej.

—Vad gör du? —Jag gör bacon.

—Vad gör du? —Jag gör dockteater.

—Jag älskar dockteater. —Här kommer Anna.

—Hej, Anna. —Och så är det Lotte.

—Hej. —Möt Preben.

—De köpte fan gurkskämtet. —Folket vill ha gurka.

De var verkligen på. Det var asgrymt.

—Vi kan nåt, du och jag. —Ja, det kan vi faktiskt.

Förresten, kan du nästa gång—

—hålla dig till manuset? Eller försöka hålla dig till det.

—Det gjorde jag ju. —Du hittar på allt möjligt konstigt.

Allt möjligt konstigt?

Det är bara småsaker, men det sliter ut mig ur det.

Det är bara superirriterande. Monarch eller McDonald's?

Ska vi inte gå på riktig restaurang? Jag har ju pengar.

—Jag har pengar. —Ja? Kanon.

Massa pengar!

—Är ni ett par då? —Nej, dit ska vi inte alls.

För det är så nice att det bara är sex.

Och det är bra sex.

Det kan bli knepigt att vi båda har barn. Han har en liten son.

På ett och ett halvt år, tror jag.

—Olga ska få en lillebror. —Nej, vi håller Olga utanför det.

Ja. Jag ska inte ha en man heller.

Det är så kul med män och sms. Helt utan "hej". Det är från Anders.

De hälsar inte eller använder emojis. "CrossFit i morgon kl. 12. Kødbyen."

—CrossFit? Det kan du ju inte. —Kanske kan Ditlev.

Du kan ju inte CrossFit. För du har ju inga muskler.

—Då var det pasta till damerna. —Ja!

—Tack! —Vad bra det är.

—Är han rolig? —Han är så rolig. Han är så helgalen.

Får jag säga en sak?

Nån upptäcker förr eller senare vad du gör med Ditlev.

Och då skulle nån kunna bli jävligt pissed.

Alltså, riktigt pissed. Då är det där gamla talesättet...

—Hälften vinner... —Det heter det inte.

—Vågat? Är det tvärtom? —Man ska sluta medan det är roligt.

Det är det löjligaste talesättet. "Det är roligt, då slutar vi."

Ja, då det är som roligast.

Jag kan klara av det här med filmen.

Jag har talang för det. Och det visste jag inte.

Du har ju hela tiden haft talang.

Du får göra det nu bara för att du har en kuk.

—Du är avundsjuk. Du har ingen kuk. —Det har inte du heller.

Det heter penisavund. Du är avis, för du har ingen kuk.

Du har ju inte heller nån kuk!

Jag försöker hjälpa dig innan det går helt galet.

—Vad försöker du göra? —Skydda dig.

Jag hittar på allt möjligt konstigt för att vi alltid gör detsamma—

—och detsamma och detsamma och jag tycker att det är tråkigt.

Jag behöver nåt annat ett tag.

Kan du inte göra nåt själv? Vi är ju inte ett par.

Nej, för fan! Man ska ju inte binda sig.

—Hallå. —Hej!

Hade vi avtalat nåt?

Jag blev sugen på att träffa dig.

—Det måste vara Viggo. Så söt han är. —Det här är Louise.

—Vi är mitt i maten. —Sorry.

Jag ska fatta mig kort, för jag har bara gått och tänkt—

—att...tänk om vi bara skulle kasta oss ut i det.

Ja, med barnen.

För vi blir inte yngre och...du vet.

Vad fan är vi rädda för? Och så att jag...

Jag tror kanske också att jag älskar dig.

—Det är för att han inte känner dig. —Han tror att jag överfaller dig.

Nej, nej. Inte alls. Jag är glad att du säger det.

—Jag tror kanske... —Mamma!

Jag kommer strax. Stanna där.

Eller så ses vi hos mig i morgon som vi avtalade.

—Bra idé. —Då kan du ta med Viggo.

Så gör vi.

Okej, hej.

—Hej då. —Hur lång tid tar det egentligen?!

Du håller käften. Vad tog det? Tre minuter, va?

Och cut!

—Vad grymt. —Vad fan trodde du?

Han är bara så jävla bra.

27. 28. 29. 30.

Så ja!

30, kom igen. 30 snabba nu.

—Och... —Och kom igen. Upp.

Kom igen. Kom igen nu.

—Jävlar, det är den handen! —Du har fått mödomsinflammation.

—Senhinneinflammation. —Ja, precis.

Du kör och kör och de kommer aldrig.

Kvinnor tar så lång tid på sig att komma.

"Okej, nu kommer hon." Så går det 15 minuter till.

Man ligger och flåsar och man gnuggar och filar. "Kom nu!"

"Kom nu, så vi kan knulla!" Är du klar? Vi går till magövningen.

—Min flickvän vill inte svälja. —Jaha? Jävlar.

—Hon säger att det smakar... —Brie.

Precis. Hon sa att det smakar brie. Det gör det inte. Gör det det?

Hur skulle jag veta det?

Varför ska hon egentligen svälja? Vad är det häftiga?

—Vad? —Glöm det. Dum fråga.

Det var en jävligt dum fråga.

Det är som att vi sväljer deras mensblod.

Fy helvete!

Förlåt.

Bloody Mary!

De pratar hela tiden. Och om man inte svarar: "Lyssnar du"?

"Ja, men du pratar hela tiden och jag försöker vara tyst!"

Det är nåt annat med oss två. Jag pratar mycket just nu—

—men det för att med dig så känner jag mig fri—

—och att jag kan säga vad fan jag vill.

Ja, det kan du.

Bros before hoes! Hey. Är du okej?

—Gjorde det ont? —Jag är cool.

Viktigt meddelande.

Vi ses i duschen.

Kom nu!

Det är för att jag har en fotvårta, så jag vill inte smitta folk.

Det är ju Gritt.

—Hon bjuder på middag. —Kan du flytta dig?

—Är du en av hennes favoriter? —Ja.

—Rätt på ballarna! —Sorry.

—Varsågod, Olga. —Vad snäll du är.

Nej, vad fint. Va, Olga?

Du och Viggo kanske kan måla sen.

—Var är iPaden? —Säg nu tack.

—Nu tack. —Varsågod.

Så fräck.

—Har hon redan en iPad? —Vi använder den nästan inte.

Mest för att lära alfabetet och såna bra saker.

—Olga, inte nu när vi har gäster. —Jo.

Ge den till mamma, Ge den till mamma!

—Varför? —För att jag säger det.

—Det är inget argument. —Sluta uppföra dig som ett barn.

—Olga. —Släpp!

Låt henne ha den om hon är van vid det. Ta det lugnt.

Helt sjukt vad fort de blir beroende. Som små knarkare.

Se vad de myser.

Är det nån som vill ha glass? Vill du ha glass, Viggo?

—Viggo har aldrig ätit socker. —Eller hur... Som om...

Okej. Jamen, vad klokt. Jag har en fikonstång.

—Det är socker i fikonstänger. —Seriöst?

Jamen, alltså... Visst är det roligt?

Den första artikeln kom —87. I november, nej, december —87.

Det var lördag förmiddag. Jag var helt till mig.

Då kom det ett meddelande från Sydney och från Shultz—

—och han skrev att han nu var igenom det.

Och det är ju en så fundamental upptäckt—

—på två olika platser och samtidigt. Det måste man kalla synkronicitet.

Ja...

—Men jag måste... —Nej, det är jag som måste.

Ni ska ju också...arbeta.

Tycker du att jag är en bitch?

Inte alls.

Alla de andra på setet tycker att jag är en bitch. Jo.

Lyssna. Det är så här... Folk tittar på mig—

—och tänker: "Hon är kvinna och har nog inte koll på det."

Men så är det. Då måste jag vara dubbelt så bra.

Dubbelt så hård.

Och då blir man en bitch, Ditlev. Det går inte att undvika.

Det tror jag faktiskt inte att det är nån som tänker.

Jag tänder inte på min man.

—Okej. —Han har aldrig gett mig en orgasm.

Aldrig.

—Nej, nu är jag sorglig. —Nej.

—Jo. —Nej.

Jag hade en gång en terapeut som sa till mig:

"Ditte, andas. Du får vara här på jorden."

Varför sa han "Ditte"?

—Vi jobbade med mina kvinnliga sidor. —Självklart.

Vi boxades med det.

Jag får vara här.

—Man blir inte klok på dig. —Va?

Ja, det är exakt det där.

Det är bara så sexigt.

Jag har hört vad du gör med de andra tjejerna. Jag vill också.

—Nej, Gritt. —Jo. Snälla.

—Din man då? —Ge mig nåt nu, för helvete!

—Kom igen. Kom igen! —Okej, okej.

—Hey. Gritt, slappna av. —Jag slappnar av.

Okej. Yes. Jag slappnar av helt nu.

Känner du det? Så där. Precis här.

Andas.

—Det är här vi är. Låt mig. —Okej.

Jag säger inget.

Nej, fortsätt!

—Jag säger nåt ändå! —Jag har dig.

Ja.

Varför kommer hon inte ändå?

För att moster Pippi hellre ville leka med herr Nilsson.

—Mamma...! —Det är sant.

Det vill hon. Så du och jag, vi är de där Tommy och Annika.

De småborgerliga och tråkiga.

—Vad betyder "småborgerlig"? —Oj, gumman. Det är två.

Två stora. Du får ta två bitar till.

Den där. Och...den där.

Det är så äckligt.

Fan.

Förlåt. Jag skulle bara fixa Pia. Eller fixa nåt åt Pia, praktikanten.

Och så skulle jag byta om.

Din vaton är muggen.

—Hur vet du att det är min? —Jag har sytt på namnlappar på allt.

—Okej, bra. —Ja, det är rätt bra.

Gladsaxe kommun ringde med ett kanonjobb om en månad. Maka på dig.

På rådhuset. Bra betalt. Den 17:e.

Då är jag klar med filmen. Det är coolt.

Det är till Ditlev. Jag tar det inte.

—Kom ihåg Svendborgjobbet på fredag. —Fan. Svendborg!

—Kan vi flytta Svendborg? —Visst. Vart då? Norrut? Söderut?

Bara en timme. Ditlev har en jätteviktig scen den dan.

—Vem fan ringer hela tiden?! —Det är till Ditlev.

Jag tar det inte. Jag stänger av.

—Ska vi jobba? —Jag ska till Ikea med David.

Och när hon kommer är hon sen. Varför vill hon hellre göra nåt—

—på falska premisser än göra nåt fint och ärligt?

—Med Øgler? —Ja.

Varför valde vi det namnet?

Louise? Du vet vad man säger om sand, va?

Vill du hålla i nåt får du inte krama det.

—Varde ljus. —Suveränt.

—Jag blir så varm. —Du har inga fler proppar.

"Vi" har inga fler proppar, älskling.

Du måste vänja dig vid att säga "vi". För nu har vi inga fler proppar.

Nu när ni snart flyttar ihop. Vi flyttar...

—Anar jag lite stress? —Förlåt att jag...det är bara lite...

Hon kommer och går som det passar henne. Jag fixar allt...

Kan du inte släppa henne lite?

Vi tar inte med henne nästa lördag—

—när vi två ska på—

—wellness/spa/vara nakna tillsammans—vistelse.

Oh, my God. Tack.

Hon kan inte vara ensam. Hon är fan trygghetsnarkoman.

Ta hand om henne. Ni två har nåt speciellt.

Det rör på sig för Ditlev nu. Häromdan sa nån på jobbet—

—att han borde få ett Bodilpris för sin prestation.

—Så bra är han. Så bra. —Du vet att Ditlev inte finns?

Jag pallar inte sånt snack.

Skulle du inte ha fått mens i tisdags?

Håller du koll på min cykel?

—Det gör man väl. —Du är den skummaste man jag känner.

Det gör inga andra män. Jag svär, Arnold.

—Ett graviditetstest för 259,50. —Tack. På beloppet.

Har ni en toalett så jag kan kissa på den med en gång?

—Varför ska du kissa på den? —Ska man inte kissa på den?

Ursäkta. Jag ska bara... — Hej, Louise.

Det gick att flytta Svendborg. Nu ligger vi efter desserten.

Skitbra. Tack för tålamodet.

Det är ett par dar kvar på filmen. Och så klart avslutningsfesten.

—Det är snart slut, jag lovar. —Kanon.

—Nån annan ringer här. Vi ses. —Hej.

Jag ringer från Bruno Productions.

Lars Mikkelsen har just hoppat av en stor roll i Jussi Adler—filmen.

—Hej. —Förlåt att det drog ut.

—Det finns kaffe. —Vad snäll du är, tack.

Du ska inte ta av skägget?

—Är du rädd för att vara med mig? —Nej, för jag vet vad du har i byxan.

Jo, det ska jag göra.

—Ditte! —Vad? Annars får jag ont i magen.

Vänta tills du är ensam, kanske.

Jo, förresten. Jussi Adler—filmen... Jag har fått en roll i den.

—Det är en sexistisk skitroll. —Inte "gammalt luder".

Ditlev har fått en större roll. Jag ska spela Heino som är polis.

Jag har alltid drömt om att spela polis.

—Var du gravid då? —Nej. Som tur var.

—Blev Arnold ledsen? —Det är inte säkert att det var han.

Det kan ha varit han från Vejle, han den harmynte. Eller din pappa.

—Min pappa? Very funny. —I kid you not.

—När då? —På Magasins kafé efter att vi...

—Knullade du min pappa på Magasin? —Nej, för katten.

På hans hotellrum senare.

Det var inte planerat. Det ena ledde till det andra.

—Varför har du knullat min pappa? —Han ville göra det.

—Du har en brist. —Du tycker att din pappa är en fjant.

—Det sa du själv. —Du saknar en jävla stoppkloss!

Då kanske jag kan låna en av dina.

Du vet inte hur fel på det du är. Det är helt galet, Ditte—

—att se hur du kan ljuga helt utan att blinka.

Du tror att du är en filmstjärna och en av grabbarna.

Du lever i din egen värld. Sorry.

Jag är ihop med David. Men det vet du inte, för du frågar inte.

Dina nya killvänner hade inte velat vara med dig—

—om de visste vem du egentligen är.

En smågalen...konstig...

...äcklig, gammal kärring!

—Louise... —Du är så jävla dum!

—Vi har inte ett skit gemensamt! —Louise? Du väntar på oss, Louise.

Ska jag ställa in?

Louise!

Ska jag göra det? Du kan ju inte bara gå!

För helvete...!

—Ditlev? Är du okej? —Ja, jag är cool.

—Det du gör är så grymt. —Tack ska du ha.

Okej. Heino är ett fitthår ifrån att ta mördaren.

—Det är det. —Han ska bara knäcka koden.

Jag tycker att det vore bra—

—om jag kunde få en blick efter min replik från Ditlev som...

Jag stoppar dig där.

Klart för tagning!

Om vi hade en blick vore det skröpligare för min karaktär.

Det är inte ludrets historia, utan polismannens. Okej? — Ska vi?

—Kameran går! —Klara?

—Ja. —78, första. Och varsågoda!

Tack. Kan jag få lite mer action?

—78, andra. —Varsågoda!

Ja tack. Vi gör det igen. Mer action!

Om blowjobbet inte funkar knäcker Heino inte koden. Varsågoda!

Cut! Vi tar en till.

Mer action. Varsågoda.

En till. Och, ludret, du älskar att ge blowjob. Älskar det!

Och vi kör. Varsågoda!

Och en till. Få det att kittla i snorren.

—Kan jag bara få två minuter? —Vi måste fortsätta.

Vi tar den igen. Varsågoda! Du älskar att ge blowjob.

Mer action. Ge honom det han vill ha.

Ett, två. Du behöver en stoppkloss.

—Sluta, sluta! Sluta! —Vi slutar! Två minuters paus.

—Är du okej? Det är för mycket. —Nej, det är okej.

—Bruno! —Sluta. Jag gör bara mitt jobb.

—Jag ska bara ha lite vatten. —Kom med lite vatten.

—Tack ska du ha. —Lyssna...

—Jeanette? —Camilla.

Du behöver inte finna dig i det här. Du får säga ifrån.

Okej. Jag får säga ifrån? Tusen tack. Bra att du säger det.

—Lugn. Jag försöker hjälpa dig. —Okej, i så fall byter vi roller.

Då kan du slicka min fitta—

—tills du får ont i käften när jag löser mordgåtan.

Eller det var kanske inte det du menade?

—Vad är problemet? —Inget.

—Är du okej, Ditlev? —Han mår fint.

Du har ringt Louise. Jag kan inte svara, så säg nånting.

Det är jag igen. Jag ville bara säga förlåt igen för det med din pappa.

Jag vet att jag har lämnat åtta meddelanden. Jag saknar dig.

Det börjar balla ur här med Ditlev. Jag vete fan...

Du hade garanterat vetat vad jag ska göra.

Vi ses i alla fall på det där Gladsaxejobbet. Okej?

Viggo?

Så, Viggo. Kom över till pappa, älskling.

Plocka honom.

Bakom dig.

—Var? —Bakom dig, för fan!

Du är för långsam.

—Paus. Det finns grissini. —Ja.

Nu ska de fanimej ut.

—De är varma. —Försiktigt.

En av mina stora idoler: Daniel Day—Lewis.

Jag tycker att han är helt fantastisk.

Jag tycker att han är världens bästa metodskådis.

—Han är grym. —Han blir som sina roller.

—Det är sant. —Tycker du om kanapéerna?

—Jag älskar dem. —Då tar vi några till.

—De är sjukt goda. —Käka på bara.

Det häftiga med Daniel Day—Lewis är att han försvinner i ett år.

Han lever som fåraherde på 1700—talet och får lunginflammation.

En av hans vänner säger: "Daniel, du måste ta penicillin."

Men det vill inte Daniel, för på 1700—talet fanns inte pencillin.

Det är rätt coolt.

Du tycker inte att det också är lite galet?

Det visar att han har jätteballar.

Anders, jag vill berätta nåt.

Ställ ner den. Jag ska visa dig nåt.

Det är en pollett från "Min sköna tvättomat", Daniels första film.

—Det är den med bögarna, va? —Ja.

—Den är jättefin. —Vad var det du ville säga?

Jo, men det är för att...

Nu är vi ju klara med filmen och...

Jag har inte varit... Precis som Daniel...

—Du får inte röra. —Nej. Det var dumt.

Jag vet inte hur jag ska... Jag är skiträdd att du blir sur.

Var inte rädd.

Lova mig att du inte är rädd. För det här...

...slutar aldrig. Du har inte bara blivit en av mina bästa vänner...

Ja, min bästa vän. Jag har inte känt så här med nån annan...

...att jag kan vara mig själv och öppna mig. Så känns det med dig.

Det här slutar i alla fall inte för mitt vidkommande.

Va, kukhuvud?!

—Vad är det? —Aj! Jävlar! Det gjorde ont.

—Damerna först. —Är det jag? Tack.

Åh. Nej, nej, nej...

Jag drömmer redan om en hel natt utan Viggo som ligger och sparkar.

—Vill du också ha ett chips? —Ja tack. Jag gör en kanal.

Får jag säga nåt fint till dig?

—Helst inte. —Det gör jag ändå.

Du är inte bara vacker.

Du är klok också.

—Och så är du jävligt stark. —Sluta! Jag orkar inte mer.

Och så har du galet fina bröst.

—Nu är det min tur. —Okej.

Du är också mycket klok och skitsnygg och knullar bra.

Och du är en jättebra pappa.

—Tycker du det? —Ja, för fan. Du är så bra med Viggo.

Olga är så glad för att hon äntligen har fått en lillebror.

Älskling, vad händer?

—Älskling? —Jag saknar bara Viggo.

—Varför skrattar du? —Förlåt.

—Vad skrattar du åt? —Ingenting.

Sorry, baby. Räck mig champagnen.

Jag förstår dig, men akta dig—

—så du inte såsar ner honom med ditt eget dåliga samvete.

—För det är nog inte sunt. —Jag vet.

Det är så jävla orättvist att han ska betala priset för min skilsmässa.

Och så träffar jag dig och du är bara...

...skithärlig.

Men du tycker att det har gått lite för fort?

Det har gått snabbt.

Louise. Louise, för helvete.

—Om du är på väg att gå, så gör det. —Det är inte det jag säger.

—Får jag vara förvirrad? —Visst. Var så förvirrad du vill.

Skicka ett sms när du vet om du vill det här med mig och dig.

Louise, för helvete. Jag vet att du saknar Ditte.

Jag struntar helt i Ditte.

—Och du har humörsvängningar. —Fy fan för dig.

Grow up.

—Jag står här och vill hjälpa till. —Jag klarar det inte!

Sluta. Så fort jag nämner ansvar så kan du inte andas.

—Du hör inte ens vad jag säger. —Jo då.

Jag kväver dig och tråkar ut dig. Jag har förstått.

Varför går du inte bara? Gå hem till Viggo. Det är det du vill.

Stick med dig nu! Din jävla mes!

Okej. Du vinner. Jag sticker hem.

Surprise, sur—fucking—prise.

Jag är en fjolla. Jag törs inte. Jag går på festen som Ditlev.

Var fan är mitt skägg?

Jag behöver inte säga det. Det behövs inte, det är slut nu.

Jag går dit som Ditlev och så ser de mig aldrig mer.

Var fan är mitt skägg?

"Med eller utan slips?"

—Det är från din bästa vän Anders. —Han är inte min...

—Han är inte min bästa vän. Tack. —Vad är det du är så rädd för?

—För att få stryk, Tilde. —Fjolla.

—Fjolla. —Sluta säga det ordet.

—Varför? —Är det inte kränkande för pojkar?

—Snyggt, mamma. —Flickor då. Jag minns inte.

Binära könsstämplar används för att shamea.

—Eller hur... —Varför är min mamma så omodig?

Förlåt att jag inte klarar att vara din förebild i dag.

—Ge mig mitt skägg. —Nej.

Ge mig det nu! Ge mig det, Tilde!

Slutar din aktivism så här? Är du en bra skådespelare?

Att spela cisman för att bli sedd är patriarkaliskt.

—Tala danska, Tilde! —Du har ju blåst allihop.

Det är skitbra, men de lär sig inget om du inte äger det.

Men vet du, jag har en film på gång. "Balettmästaren". Du kan få en roll.

—Ska praktikanterna strippa? —Det är showbiz.

Då måste jag ha mer sprit.

—Har du kommit? —Jag står och tittar på dig.

Var?

Räck upp handen eller nåt.

—Står du vid garderoben? —Var tyst när jag säger till.

Jag skulle bara säga att jag har träffat rätt den här gången.

Jag känner det bara.

Det är två som jag speciellt vill tacka i kväll.

Det är mina två härliga, vackra—

—sexiga, underbara, talangfulla huvudroller.

Det är så klart en skådespelare som har sprängt alla kategorier—

—och därför vinner priset för både manlig och kvinnlig huvudroll.

Ditte, kan du komma fram?

Ditlev! Ditlev!

Var är Ditlev? Ditlev!

—Ditlev! Ditlev! —Kom nu, Ditlev.

—Han är så fjantig. —Kom nu, Ditlev!

—Ditlev? —Hej. Hej, det är jag.

Ditlev? Är det ett skämt? Har du klätt ut dig?

Jag borde ha sagt det tidigare.

Jag heter Ditte. Och jag är...

Jag är en kvinna.

Jag vet att jag har ljugit och det var kanske fel. Det var det.

Men jag har ju bara gjort som Daniel Day—Lewis, okej?

Jag blev en man för att jag ville spela en man.

Det var inte för att lura nån.

Nu är inspelningen slut och då var jag skyldig er...

Jag hoppas verkligen att ni kan...

Vad händer, Anders? Vem är hon?

Hon är bara en galen, gammal kärring som har gått fel.

Du är så rökt i den här branschen.

Roomservice.

—Hey! Ni ska in den här vägen. —Kanon!

—De är lite tunga. —Jag har kass rygg.

Jag kan inte hjälpa dig.

—Skulle ni inte vara två? —Jo, jo. Hon kommer.

Det episka vikingadramat "Toke & Harald".

Två män. Två bröder. Kärlek. Vänskap.

—Du är klar med den här, va? —Nej, jag...

Den nya danska actionstorfilmen. Kommer till en biograf nära dig.

Kom över.

Jag har med pizza.

Jag får inte tag på henne.

—Kan vi skjuta på det tio minuter? —Publiken sitter i salongen.

Det är konsert efteråt. Nej. Vi börjar om två.

Vi är klara.

Jag saknar Ditlev.

Hjälper det om jag talar med Ditlevs röst?

Nej, för fan.

Jo, kanske. Prova lite.

Jag gillar det. Det är skönt.

Fortsätt, Precis där! Så där! Kom igen nu, bro!

Ja, ge mig det! Så där!

Fint goddag vad det var bra att ni kom

annars hade salen varit fruktansvärt tom

jag är Louise och...

vi har det skoj akta, det kan smitta

Fan.

Jag kommer, jag kommer. Fan!

Fan!

Dina bröst distraherar mig otroligt. Kan du inte...?

—Vad? —Ta på nåt.

Fan!

Jag tror att jag har varit en skit mot en vän.

—Det har du, men du är förlåten. —Inte du. Det är Louise.

Hon står ensam i Gladsaxe nu. Och jag borde vara där.

Nu måste du fanimej fatta det! Man sviker inte en vän!

För helvete. Kom! Sitt inte bara där, kom!

—Är det Porschen eller Audin? —Audin. Och du är rädd om den.

—Vad säger jag? —"Förlåt, jag var en idiot."

—Det har jag sagt hundra gånger. —Jaha?

Säg bara "bros before hoes".

—Eller tvärtom. —Va? Ja, självklat.

Du är snygg i kostym. You go, girl!

Jag känner ett behov av att säga förlåt—

—för det som ni bevittnade nyss.

Ja, det var... Det var visst obehagligt för oss alla, tror jag.

Jag har blivit blåst på sällskapet.

Av min bästa tjejkompis som inte kom.

Min pojkvän har också precis gått.

Det var nog mest för att jag sa han skulle göra det. "Gå", sa jag.

Så han fattade den vinken med vagnskaftet... Det heter det inte.

—Stång! —Ja. Tack.

Sa jag att min tjejkompis har knullat min pappa också?

—Nej! —Så reagerade jag också.

"Du knullar fan inte din bästa tjejkompis pappa. Come on."

Men hon visste inte att pappor var no—go.

Seriöst. Seriöst, sån är hon.

Hon visste inte, för hon kunde inte den regeln.

Hon jobbar inte med regler alls.

Och på det sättet är hon ju...

...fantastisk.

Vad gör en sån vacker dam helt ensam?

Är det mig du menar? För jag försöker göra mitt jobb.

Står du inte och fryser? — Bara skicka upp den.

Du får ursäkta mig.

Förlåt.

—En socka? —Ja, du ska väl ha nåt för kavajen.

Tack.

Är den sur?

Helt otroligt att jag måste fortsätta säga det.

—Jag är inte sur. —Det menade jag inte heller.

—Nej, men du tänker det. —Sockor är sura.

Så är det att vara socka. It socks.

To sock or not to sock, that is the question.

Jag älskar Shakespeare.

Jag tänker om jag får komma upp till dig?

Jag tänker att du kunde prova.

Nu kunde hon komma, mina damer och herrar.

—Louise, jag är... —Du skulle nästan sjunga en sång.

Ska hon inte sjunga en sång? Det är det minsta hon kan göra.

—Jag... —Törs du inte?

Du törs inte. Då gör jag det. Det blir en strumpsång, känner jag.

Jag är blå

och jag svettas ofta om natten

Och så är det du. Och det ska rimma.

Jag är också blå

—jag sitter vid sidan av patten —mjuk som vatten

ja, det är den

åh, så blå, blå, blå

jag är den suraste strumpan i lådan

men en strumpa är en strumpa är en strumpa

—Hej, strumpa. —Hej!

bilda par med mig

—Om du vill. —Jag har saknat dig.

—Jag har saknat dig mest. —Har du?

Så mycket.

Ditte?

—Du luktar brie. —Ja, jag vet det.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service 2018

Ansvarig utgivare: Anders Melin

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.