All language subtitles for Somewhere in Time (1980)

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian Download
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional) Download
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish Download
nl Dutch
en English Download
eo Esperanto
et Estonian Download
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese Download
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian Download
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian Download
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish Download
es-419 Spanish (Latin American) Download
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

Det här är Shelly, min flickvän.

Jag heter Richard och är törstig. Vi ses senare.

Grattis! Vilken bra pjäs.

- Vad händer? - Från oss alla.

Shelly! Titta på det här.

- Har alla skrivit under här? - Ja.

Tack

Jag pratade med en agent som tror att pjäsen kan platsa på Broadway.

Vi får hoppas på det bästa. Nu äter vi tårta.

Skär inte i maskerna. Ansiktena är fina, låt dem vara.

Kom tillbaka till mig.

- Vem var hon? - Jag har aldrig sett henne förut.

Herregud.

Hur var pjäsen? Tyckte ni om den?

Är allt som det ska?

- Jaså? Vart ska du? - Ut och resa. Jag vet inte vart.

- Pjäsen då? - Den är inte färdig.

- När blir den färdig? - Jag vet inte.

Herregud! Folk väntar på den där pjäsen.

- Följer Jill med? - Nej. Vi har gjort slut.

White Sox spelar hemma mot Yankees i kväll...

- Hur många nätter? - Bara en.

- 313, Arthur. - Hoppas ni ska trivas. - Tack.

- Är det här ert första besök här? - Ja, det har aldrig blivit av.

Men jag hörde att det var fint här när jag studerade på Millfield

Studenterna kommer för att nyttja restaurangen...och rummen.

De hade sin examensbal här. Det var 1947, tror jag.

- Har du varit här så länge? - Sedan 1910.

Jag kom hit när jag var fem. Far var receptionist.

Jag lekte med bollar i lobbyn.

Han blev så arg att jag är glad att jag fick fylla sex.

Du fick en fin utsikt.

Jättefin.

Då ska vi se... Varsågod.

Säg til om ni behöver något. Jag heter Arthur och bor bakom hotellet.

Tack. Vi ses, Arthur.

Har vi träffats förut?

Vi? Nej, det tror jag inte.

Nej, det har vi nog inte. Ha en bra dag, Mr Collier.

- När öppnar ni? - Om 40 minuter.

- 40 minuter? - Ja, sir.

- Arthur, hej! - Ja, mr Collier?

I utställningen hänger ett foto på en ung kvinna.

Skådespelerskan Elise McKenna. Hon spelade i en pjäs i vår teater.

- Finns det en teater här? - Nere vid sjön.

Jaså? När sattes pjäsen upp?

1912.

1912...

Arthur! Kan du ta tillbaka bagaget till mitt rum?

- Och var finns närmaste bibliotek? - I stan, förbi kyrkan.

Tack! Vi ses!

McKenna.

Herregud.

"En av de mest vördade och populära aktriserna inom amerikansk teater."

"Med hjälp av sin manager Robinson skapade Elise en gåtfull framtoning."

"Hon drog sig senare undan rampljuset och levde i avskildhet."

Har ni fler teaterbiografier annat än under rariteter eller tidskrifter?

Vi har tidskrifter som står längst bak...

- Kan ni hämta dem? - Okej.

Tack. Jag sitter längst bak.

Varsågod

Tack!

- Ja? - Hej! Miss Roberts?

Jag har läst er bok om amerikanska skådespelerskor.

- Vad vill ni? - Jag vill veta mer om Elise McKenna.

- Som vadå? - Jag vill skriva en pjäs om henne.

- Tyvärr. - Snälla, stäng inte.

Det gäller inte en pjäs. Det gäller något mycket personligt.

Jag förstår inte.

Var fick ni tag i den?

Hon gav den till mig efter premiären för min pjäs för åtta år sen.

Klockan betydde mycket för henne. Hon hade den alltid med sig.

- Den försvann den kväll hon dog. - Dog hon den kvällen?

Kom in, är ni snäll.

Tack.

Jag sparar saker till en teatersamling.

Den hade hon på sig i en pjäs.

Miss Roberts, hurdan var hon?

När jag kände henne var hon vänlig och omtänksam-

-men hon var för sluten. Hon kändes tom.

- Hon var väl inte alltid sådan? - Nej.

Som ung var hon snabbtänkt och rolig.

Stark och envis. Inte som hon blev senare.

- Varför förändrades hon? - Jag vet inte, men det var runt 1912.

Efter föreställningen på Grand Hotel.

Hennes manager, William Robinson.

Var han så märklig som boken antyder?

Det var något märkligt med deras relation.

- Oj, titta på det här! Får jag? - Javisst.

Otroligt. Finnet var min filosofilärare på Millfield.

Hon läste boken om och om igen..

Hon specialbeställde den.

- Vad är det? - Det är min favoritmusik.

Jag förstår inte vad som händer.

- Dr Finney. - Följ med. Vad heter du?

Richard Collier, student för nio år sedan.

Mina kurser får gärna vara intressanta, men nio år...

Jag har en fråga. Är tidsresor möjliga?

Bra fråga.

Jag ska berätta något för dig, Richard.

Jag var i Venedig 1971.

Jag bodde på ett gammalt hotell.

Och då menar jag verkligen gammalt - konstruktionen, intredningen, allt.

Miljön kändes gammaldags, om du förstår.

På mitt rum kändes det som om det var minst hundra år tidigare än 1971.

Så ni menar att platsen är viktig?

Ja, men det krävs mer. Resten sitter här uppe.

En eftermiddag...

...låg jag och vilade på mitt rum.

Allt runtomkring mig tillhörde det förflutna, till och med ljuden.

Jag började fundera på vad som skulle hända-

-om jag försökte hypnotisera mig själv.

"Föreställ dig att det inte är 1971, utan 1571."

Jag blundade och skapade en suggestion i min hjärna.

"Det är augusti 1571. Jag är på Hotel Del Vecchio."

Jag koncentrerade mig på detaljerna.

Jag gjorde det om och om igen, gång på gång.

Och?

Tja... Jag kommer aldrig att veta säkert.

Jag har inte gjort det sedan dess, och vill nog inte göra om det heller.

Jag var utmattad efteråt. Helt slut.

Om det verkligen inträffade, så var jag bara där ett kort ögonblick.

Ja, jag förstår. Men ni var väl där?

Det kändes så. Men upplevelsen var naturligtvis inte felfri.

Jag hade föremål omkring mig som tillhörde nuet, och det visste jag.

Om jag skulle göra om det, vilket jag inte har för avsikt att göra-

-men i så fall skulle jag koppla bort mig helt från nuet.

Jag skulle flytta på allt som kunde påminna mig om det.

Sedan får man se...

Förlåt.

Hej! Har ni mynt från 1912? Det måte vara just 1912.

Så där ja!

Då ska vi se...

Inte illa. Ja, det ser hyfsat ut.

"God kväll, Miss McKenna. Ni känner inte mig än."

"God kväll, Miss McKenna."

"Ni känner inte mig än. Men snart."

Okej...

Det är den 27 juni 1912.

Jösses.

Du ligger på sängen på Grand Hotel. Klockan är 18.00 den 27 juni 1912.

Du accepterar det helt och hållet. Klockan är 18.00 den 27 juni 1912.

Elise McKenna är på hotellet.

Hennes manager William Robinson är också på hotellet.

Just nu, i detta ögonblick, här.

Vad dum jag är. Det var inte så smart.

1912.

Hej då!

...nu, på hotellet. Hon och hennes sällskap är på hotellet just nu./i>

Du ligger på sängen på Grand Hotel den 27 juni 1912, kl. 18.00.

Den 27 juni 1912. Scenen förbereds inför morgondagens föreställning.

Du accepterar det helt och hållet.

Klockan är 18.00 den 27 juni 1912..

Du har rest tillbaka i tiden. Öppna ögonen och gå ut i korridoren.

Du kommer att träffa Elise McKenna på nedervåningen.

Fan!

- Det är definitivt den 27 juni 1912. - Nu, nu, nu.

Det du tror på...

Det måste ske. Du har insett det.

Det måste ske. Det finns inga tvivel-

Du vet det. Det måste ske.

Slappna av och acceptera det.

Slappna av och acceptera det.

Sluta!

Hotelliggare

Yeah? You like those? It's beautiful.

They're yours. I'll bet this is all crystal.

You suppose it is?

Yeah, it must be.

Look at the rest of the place. It has to be.

Look at here, the original picture?

Yeah, but look how much they've been...

Arthur!

Arthur?

Arthur!

Arthur!

Förlåt att jag väckte dig, men jag behöver hjälp.

Varifrån kom sakerna i utställningen? Från ett förråd? Varifrån, Arthur?

Från vinden, mr Collier.

Fan.

Kom igen.

Here we go.

1912!

McKenna.

Ja!

Jag var där. Jag var där!

Klockan är 18.00 den 27 juni 1912...

Vänta lite

Självklart.

Rum 416.

416.

9.18 i morgon bitti.

9.18 i morgon bitti.

Tro, tro...

Tro.

1912...

Jag klarade det.

Herrejösses.

Jag klarade det!

Jag klarade det.

Maude?

Jag är här!

- Är du färdig? Varför är du så sur? - Det undrar du säkert.

- Hur ska jag tolka den kommentaren? - Hur du vill, Rollo.

Beror det på att jag la märke till en annan kvinna?

"La märke till"? Hennes uppenbarelse gjorde dig ju helt hänförd.

Du älskar mig inte längre. Jag måste vila en stund.

- Jag har fått nog av såna här gräl. - Jag vill inte diskutera saken.

Om du inte tar dig samman går jag utan dig.

- Försökte någon ta sig in här? - Ja, en grabb som sprang ditåt.

- Förbaskat! Jag rapporterar det. - Jag skulle ha gjort det själv om...

"God kväll, miss McKenna. Ni känner inte mig."

"God kväll, miss McKenna. Jag har rest 68 år."

- Är miss McKenna här? - Nej, tyvärr.

- Vet ni var hon är? - Ingen aning.

Bomskott

Oj, förlåt mig.

Ska ni gå ut?

Inte inomhus, Arthur.

- Är du Arthur? - Ja, sir.

Varsågod.

Arthur! Inte inomhus.

Elsie McKenna i "Wisdom of the Heart" Den 28 juni 1912

Vi kan itne åka redan två timmar efter föreställningen!

- Du vet hur Robinson är. - Ja, tyvärr.

Han får hjälpa till att riva scenen. - Vad är det?!

- Har ni sett miss McKenna? - Ska jag hälsa något?

- Jag har inte de tankarna om henne. - Jo. Du får inte äkta henne.

- Jag kommer att få henne. - Aldrig i livet.

Cecily, det är inte ditt beslut.

Avbryt! Det här är en komedi, inte Kung Lear. Ge dramatikern en chans.

Ursäkta?

Förlåt, men jag undrar var miss McKenna är.

Bra, bra. Vi tar om det.

Från början.

Hej.

"Får jag tala med er, miss McKenna..."

"Miss McKenna..."

"Elise, får jag..."

"Miss McKenna, god eftermiddag."

- Jag... - Nervös, sötnos?

Har ni aldrig sett en lättklädd skådespelerska förut?

- Jag söker miss McKenna. - Hon promenerar nog vid sjön.

- Se er för! - Ursäkta.

Är det ni?

Är det?

Ja.

- Hur är det? Skrämde jag er? - Nej, inte alls.

Jag eskorterar dig till middagen nu.

Får jag prata med er?

Är något på tok?

- Vem var den unge mannen? - Ingen aning.

- Sa han inte det? - Han hann inte.

- Ni samtalade ju. - Nej.

Inte direkt...

Titta inte. Han följer efter oss.

Fortsätt gå. Jag kommer strax.

- Är ni gäst här? - Är ni Robinson?

- Bor ni på hotellet? - Ja, det gör jag.

Då ber jag er sluta besvära miss McKenna, annars blir ni utslängd.

- Vad sa du till honom? - Det gamla vanliga.

Jag tycker inte om klänningen i akt två. Den måste sys om.

Jag tar det med Marie.

God kväll. Vi har bokat bord för fyra.

- Vilken tid? - Klockan åtta.

- Kan jag hjälpa er? - Jag ska träffa miss McKenna.

God kväll.

- Vi borde ha åkt till Popeepski. - Poughkeepsie!

Jag vill inte diskutera saken.

Det handlar inte om replikerna...

Är det inte han med Hamlet-fiaskot?

Mon chéri, vi ses igen.

Jag beundrar män som inte är modeslavar.

En sådan kostym har jag inte sett på tio år.

Söker du fortfarande efter miss McKenna? Där är hon!

- Tack. - À bientôt.

- Vad gör ni? - Jag dansar med er.

Vi känner inte varandra.

- Jag vet allt om er. - Det gör ni säkert.

- Ursäkta mig. - Nej, ni förstår inte. Gå inte.

Jag har rest långt för att få vara med er.

Ni behöver inte vara rädd för mig.

Han är en inkräktare. Vänligen eskortera honom ut från hotellet.

Var så snäll, sir.

Vänta!

- Jag följer med honom. - McKenna?

Är du säker på det här?

Oroa dig inte. Jag kommer strax.

- Tack, det blev pinsamt... - Ert namn?

Richard Collier. Jag bor i Chicago.

- Ert yrke? - Dramatiker.

- Dramatiker. - Jag kom inte för att...

Ni säger att ni vet allt om mig? Det är absurt, vi har ju aldrig träffats.

Varför sa ni då: "Är det ni?"

- Jag behöver inte svara på det. - Nej, men gör gärna det.

Vad är det för fel på honom?

- Han tar hand om mig, bara. - Varför det? Ser jag farlig ut?

Vänta.

När kan vi ses igen?

Jag vet inte.

Behåll fallet. Ha den färdig i morgon bitti.

Jag ska försöka.

- Ler du, McKenna? - Det känns passande.

En stilig men ohyfsad ung man.

- Jag håller ett öga på honom. - Det tror jag nog.

Är det han, William?

Är han det?

Det kan bara du veta helt säkert.

Angående morgondagens föreställning...

Ligg steget före. Spela på din gåtfullhet..

Kraftfullt och kontrollerat.

Sov gott.

- Vem är det? - Richard Collier.

God morgon.

- Har ni sovit gott? - Fantastiskt.

Inte jag heller. Jag sov på verandan.

- Har ni inget rum? - Snart, kl. 9.18 får jag rum 416.

Jag menar... Vill ni äta frukost?

- Klockan är sex. - Senare då?

- Ingen frukost före föreställningar. - Lunch?

- Mr Collier! - Kalla mig inte mr Collier.

- Sch! Marie sover i andra rummet. - Marie?

- Min jungfru. - Jaha. Förlåt.

Mitt namn är Collier, men kalla mig gärna Richard.

- Varför det? - Det skulle glädja mig, bara.

- När kan vi träffas i dag? - Jag repeterar hela dagen.

- Kan ni ta en promenad med mig? - Nej.

Om ni inte följer med kommer jag att bli helt vansinnig.

Följ med mig. Snälla.

Säg: "Richard, jag vill lära känna dig och sluta vara rädd för dig."

Säg ja.

Ja!

Klockan ett. Utanför hotellet.

Hon gillar mig.

Vill ni slå er ner?

- Var kommer ni ifrån, Collier? - Chicago. Och ni?

- Jag har hört att ni är dramatiker. - Det stämmer.

Då vill ni säkert se miss McKenna i en av era operor.

- Jag antar att ni har skrivit flera? - Ja. De har även satts upp.

JAg är inte helt obekant med amerikansk teater. JAg kanske har sett en?

- Det tvivlar jag på. - Ni får aldrig se McKenna i dem.

Tror ni det är därför jag är här?

- Varför är ni här? Gäller det pengar? - Det tror ni väl knappast?

Det finns lagar, Collier.

- Jag utnyttjar dem gärna. - Vad anklagas jag för?

Vi är färdiga, sir. Det kan ni lita på.

God morgon. Ursäkta mig.

Arthur!

Förlåt, sir.

- Jag ber om ursäkt. - Ingen fara. Jag behöver ett rum.

- Har ni inget? - I går kväll bodde jag hos en vän.

Jag förstår.

- Har ni ett rum sir? - Ja då.

Ett enkelrum. Tredollar natten. Bad kostar extra. Kan ni signera i boken?

- Förlåt, men är det här rätt rum? - Vad menar ni?

Rummet är bokat. Jag glömde markera det.

Jag ber om ursäkt.

- Då så. Ska jag signera? - Ja tack.

Ursäkta. Jag skriver färdigt.

- 9.18. - Tack, sir.

- Bingo! - Ursäkta?

Det var inget.

I vilket rum finns ert bagage?

Det är inga problem. Jag hämtar det senare. Tack.

Vi ses, Arthur.

- God morgon. - God morgon. - Otroligt.

- Hej! - Hej! Vad fin ni är.

Ska vi?

Förlåt att jag är sen.

- Har ni skadat er? - Slött rakblad.

Hemska tanke om det vore vassare!

Åh nej! Jag tror det knappt. Han är som en bulldogg.

- Ska jag prata med honom? - Lönlöst.

Jag vet något som kan funka.

Vänta på mig!

Mr Collier. Livet är tufft som skådespelerska.

Jag har blivit tvungen att skydda mig själv.

Jag hoppas att ni förstår.

Att jag ens sitter här med er...

- Vi träffades ju först i går. - Varför sa ni "Är det ni"?

- Jag väntade på... - Mig?

- Någon. - Vem då?

Berätta.

- Ni skulle skratta. - Är det lustigt?

På sätt och vis.

- William sa att ni skulle komma. - Robinson?

Han vet på något sätt. Det gör han.

Han förutsåg mycket innan det hände. Min karriär...

Han berättade för mig att jag skulle träffa en man...

- ...som skulle förändra mitt liv. - Skulle ni vara rädd för den mannen?

Ja.

Och...hur tänker ni nu? Tror ni på det?

Nej. Uppenbarligen inte.

Vad fint!

Vad är det?

Det är Rachmaninovs rapsodi.

Jag såg honom en gång, men jag har inte hört den här.

Inte? Jag ska spela den för er någon gång.

Förlåt att vi hade vagnen så länge.

Vi kommer att hägnas för häststöld.

Räck ut tungan.

Räck ut tungan.

Varför det? Åh nej.

- Det här känns väldigt märkligt. - Ni kommer nog att överleva.

Vad är klockan?

- Halv fem. - Jag måste tillbaka.

- Kan ni inte stanna? - Jag måste vila.

- Pjäsen. - Pjäsen...

Vad fin den är.

Vad har ni fått den ifrån?

Det var en present.

Ska vi?

När åker teatersällskapet härifrån?

I kväll.

- Vart ska ni? - Till Denver.

Tack för en trevlig eftermiddag.

- Kan vi prata lite? - Jag måste vila

Snälla

Låt gå, men bara en liten stund.

Vad ville ni prata om?

Nej.

Herregud... Nu händer det.

McKenna?

McKenna?

Kom in!

- Det är bäst att ni går. - Har du väntat på oss?

- Ja. Förvånad? - Vår relation är yrkesmässig.

Jag är skådespelerska, och ingen dörrmatta. Mig trampar du inte på!

Richard!

Jag lämnar en biljett vid dörren.

Kraftfullt och kontrollerat, McKenna?

Au revoir.

- God kväll. - Inte det minsta god.

Riktigt dålig. Jag går inte ner igen.

Varför inte, miss?

- Min far har valt en make åt mig. - Bankdirektör Harwell?

Ja, och allt han har att erbjuda: 67 år, 160 cm och minst hundra kilo.

- Han är rik. - Och som han tjatar om det...

Att han ens vill gifta sig! Han verkar så lycklig med sitt guld.

Det är nog itne så illa. Något gillar du nog med honom.

Ja! Hans frånvaro.

Mina drömmars man bleknar bort.

- Vad är det för man? - Den jag har fantiserat om.

Den sorts man som kvinnor i hemlighet innerst inne drömmer om.

Jag kan nästa nse honom framför mig.

Vad skulle jag säga till honom... om han var här?

Förlåt mig.

Den här känslan är ny för mig.

Jag har levt utan den hela livet.

Det är klart att jag inte känner igen dig.

Du var den första som förde den till mig.

Finns det något sätt som jag kan förklara hur mitt liv har förändrats?

Kan du förstå hur ljuvligt du har gjort det?

Det finns så mycket att säga.

Jag finner inga ord.

Förutom de här:

Jag älskar dig.

Så skulle jag säga om han verkligen var här.

Vad sjutton gjorde du?

- Inget. - Du skrev om hela akten.

Elise, vi måste ta ett fotografi.

Ja, men det får gå snabbt. Jag ska byta om.

Gör en liten rörelse. Just det - mycket vackert.

Då ska jag bara fokusera.

Precis så! Jag sätter in plåten.

Så där ja.

Ge mig ett leende, är ni snäll.

Tänk på något glatt och fint.

Där har vi det!

Perfekt!

Mr Collier?

Till er.

JAg måste genast tala med er.

Jag väntar bakom teatern. W.J. Robinson

Vet ni hur länge jag har arbetat med miss McKenna?

Sedan mars 1903.

Mars 1903. Det stämmer.

Hon var sexton år då.

Hon stod på den där sjaskiga scenen i den där usla pjäsen.

Hon strålade!

Jag insåg direkt vad hon måste bli.

Mrs Robinson?

Tror ni ärligt talat att jag fostrade och tog hand om henne-

-och utbildade henne i alla dessa år bara för att forma en hustru?

- Vad annars? - En stjärna.

Bara någon i er ålder kan få för sig att mina känslor måste vara fysiska.

Förstår ni inte att hon kan bli en av de största-

-om inte den allra största, i sin generation?

Jag är skyldig er en ursäkt.

Jag förstår er nu. Ni vill henne bara väl, men det gör även jag.

Hon ska fortsätta med teatern och bli allt ni vill att hon ska bli.

- Med er vid sin sida? - Ja, med mig vid sin sida.

- Aldrig! - Herregud. Ni tror att ni äger henne.

Collier, jag vet vem ni är.

Jag har vetat det ända sedan ni kom hit.

- Ni tänker krossa henne. - Ni är galen.

- Det räcker. - Bara en inropning?

- Hittade du honom? - Nej. Han var inte på sitt rum.

- Vad sa de i receptionen? - De har inte sett honom.

Jag får det inte att gå ihop. Vad kan ha hänt honom?

Marie...

Hjälp mig att byta om.

Vänta.

Tack, Marie.

Din insats i första akten var något excentrisk.

- Vad har du gjort med honom? - Ingenting.

Mr Collier har rest härifrån.

- Vad menar du? - Han är borta.

Han har lämnat hotellet och dig.

Jag tror dig inte

Jag erkänner att han var charmigare-

-än de män som du och jag har stött på tidigare.

- Kanske lite hederligare. - Då var han inte den du trodde.

- Nej. - Då hade du alltså fel om honom?

Du hade fel.

Jag älskar honom, och han kommer att göra mig lycklig.

Förstår du det?

Jag älskar honom.

Vad spelar det för roll? Han är borta.

Jag ska finna honom, William.

Försök inte hindra mig.

Låt mig byta om nu.

Naturligtvis.

Kom ihåg att vi åker inom en timme.

Tack.

Elise! Elise!

Elise?

Sir? Är allt som det ska?

Har sällskapet åkt? De som satte upp teaterpjäsen?

De åkte när de hade packat ihop.

Kom, Arthur. Vi blir sena.

Richard!

- Jag trodde jag hade förlorat dig. - Aldrig någonsin.

Du tänker väl gifta dig med mig?

- Inte? - Jovisst! Du frågade bara så roligt.

För ett ögonblick trodde jag att du hade fru och barn.

Elise...

- Jag vill vara ditt allt. - Det är du.

Det är du.

Berätta mer om dig själv. Vad skriver du för pjäser?

Jag vill vara med i en. Om jag nu någonsin vill spela teater igen...

- Det vill du. - Åh, Richard.

Bra pjäser. Jag skriver bra pjäser.

Jag lät dig aldrig svara. Förlåt.

- Vad är klockan? - Det struntar jag i. Jag älskar dig.

Titta inte!

- Klockan är fem. - Jaså? Jag är inte sömnig.

- Det första jag ska göra för dig... - Redan gjort.

Det andra då. Jag ska ge dig en ny kostym.

Ingen tycker om den. Den är jättefin, även om den är tio år gammal.

- Minst femton! - Den är hur som helst fantastisk.

Den är i utmärkt skick, och ärmarna är tillräckligt långa.

Det finns fickor överallt, och ett särskilt myntfack...

Richard?

Richard.

Richard!

Richard! Richard!

Nej. Nej.

Nej!

Den 29 juni 1912. Den 29 juni 1912. Snälla Gud...

Den 29 juni. Jag är tillbaka.

Mr. Collier?

- Är han verkligen där inne? - Han har varit där flera dagar.

- Är allt som det ska, sir? - Lås upp.

Mr. Collier?

- Kära nån! - Lägg honom på sängen.

Försiktigt.

Lyft benen.

Skicka upp dr Paul till rum 313.

Udnernärd. Ring efter ambulans.

Om jag bara hade vetat... Han klarar sig väl?

- Jag vet inte. Vi behöver syrgas. - Vi har lite där nere. Jag hämtar.

Håll honom varm med den här filten.

En riktigt fin man... Så synd.

- Udnrar vad som hände. - Jag måste hålla honom vid liv.

Det här är Arthur i mr Colliers rum...

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.