All language subtitles for Mrs Brown (1997) Judi Dench (DVDrip En+En)_Kuth SWE

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
nl Dutch
en English Download
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian Download
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal) Download
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

Drottning Victoria kom till tronen 1837 vid 18 års ålder.

Hon gifte sig vid tjugo års ålder med prins Albert av Saxen-Coburg.

Det var ett av de historiens lyckligaste kungliga äktenskap.

När han dog av tyfoidfeber 1861, var hon otröstlig.

Gud bevare drottningen.

"Jag har skickat efter en Mr John Brown från Balmoral.

Hennes majestät har nämnt honom vid några tillfällen....

såsom varande prins Alberts bäste tjänare utomhus...

under hans sista tid där.

Drottningens djupa sorg synes ogenomtränglig.

Hon har nu inskränkt sig till ett levnadssätt...

"av sådan grym introspektion...

att vi alla håller på att förlora förståndet.

Hushållet fortsätter enligt hennes instruktioner...

att följa ritualerna som hon är så van vid,

i ett fåfängt försök att hålla vid liv...

det som aldrig kan göras levande igen.

Familjen och tjänstefolket lägger all sin kraft...

på att försöka få henne ur denna fullständigt morbida sinnesstämning,

men till ingen nytta.

Därför måste vi hoppas att denne Mr Brown...

kan vädja till drottningens...

sentimentala, men djupt rotade åsikt ...

att alla från höglandet är bra för hälsan".

Förlåt, ma'am.

"Han anländer med drottningens ponny i eftermiddag,

då han hoppas att hennes majestät är stark nog

för att överväga att göra en ridtur.

Och vad det beslutet beträffar, tillsammans med alla andra,

förblir vi, som tidigare,

fångar i drottningens sorg.

Din för alltid tillgivne make, Henry".

Windsor.

Gratulerar, ers kungliga höghet.

En pojke, har jag hört. - Ja.

Förträffligt. - Albert Victor.

Kallas Eddie.

Vad tycker ni? - Ett bra val, sir.

Utmärkt.

Hur många?

Den kungliga familjen och äldre medlemmar i hushållet, ma'am.

Bara dem? - Ja, ma'am.

Vi väntar Brown i eftermiddag, ma'am.

Vem?

Vacker sjal du har, Alex. Färgen passar dig bra.

Men du äter inte tillräckligt.

Man får inte låta fåfängan övervinna aptiten.

Nej, ma'am.

Vi väntades en kvart över ett. Du är försenad.

Hennes majestäts rutiner vid Osborne House är inte som ni minns dem.

Huset har fortfarande sorg,

och ingen tillåts höja rösten under några omständigheter.

Drottningen intar frukosten 09.30, äter lunch 14.00

dricker te 17.30 och äter middag 20.45

Ingen får lämna byggnaden då drottningen är hemma.

Vid enstaka tillfällen då hon är ute,

kan man ansöka om permission.

men bara med min tillåtelse.

Ni skall vara beredd att gå med ponnyn nån gång efter 10.00.

Ni ska rengöra drottningens utesaker...

och utföra andra arbeten om och när hon så önskar.

Och hur vet jag det?

Ursäkta?

Hur vet jag vad drottningen önskar? - Ni får ett meddelande.

Och vem kommer med det? - Hennes majestäts stallmästare.

Jag behöver en man som vet var jag är.

Det är nog inte så svårt att hitta er. - Det duger inte.

Då ska jag se vad vi kan göra. - Bra. Gör det.

Som ni säkert minns från Balmoral,

så talar ni inte i hennes majestäts närvaro,

såvida inte hennes majestät tilltalar er direkt.

Mr Brown, ma'am.

Mr Brown är här, ma'am.

Mr Brown. - Ma'am.

Gick resan bra? - Ja, ma'am.

Mår ni bra? - Det gör jag.

Och ponnyn? - Hon mår också bra.

Er familj skickade kort.

Det uppskattades mycket.

Det gläder mig.

Min man talade alltid mycket berömmande om er.

Han skulle säkert ha gått med på att jag kallat på er så här.

Jag hoppas att det inte varit till för stort besvär för er.

Jag har ingen familj, ma'am. Bara mina bröder och systrar.

Ja.

Har ni inte en bror som arbetar här?

Jag glömmer hans namn. - Archie.

Ja.

Då har ni lite sällskap.

Ja.

Vid gud, så hade jag aldrig räknat med att se er i det här tillståndet.

Ni måste sakna honom förskräckligt.

Ni får inte...

Han...

Ta ut honom. Ta ut honom härifrån.

Ut med honom.

Så dagen de anlände,

hälsar hon sultanen och hans familj med några få ord och går till sitt rum.

Sultanen är inte van vid att träffa ett statsöverhuvud,

och han står där i lobbyn och väntar

på att nån ska säga vad han ska göra.

Men hovet har stränga instruktioner att inte tala i korridoren

så inte en själ talar med honom på hela eftermiddagen.

Och nu är det middag, och alla står runt bordet, moltysta,

och väntar på att hennes majestät skall komma.

Det går både en och två timmar.

Sultanen börjar bli rejält hungrig.

Till slut ger han sig på det kallskurna köttet

och stoppar en skiva i munnen.

Vilket ståhej när hon fick höra det.

Man skulle trott att någon stulit kronjuvelerna.

Jaha?

Det finns regler. Sånt man får göra och inte göra.

Jag talade ju bara om för kvinnan hur jag känner.

Man berättar inte för hennes majestät hur man känner

Jag säger vad jag tycker, Archie.

Nej, inte här söderut.

Och vad gjorde Ponsonby när hon började skrika?

Jag tror att han nästan spräckte bråckbandet.

Prins Leopold? Är det inte han som sitter och blöder hela dagarna?

Och vad gör hans betjänt då? Tar fram bandagen åt honom?

Bättre än att skyffla hästskit.

Om det var befordran man var ute efter

skulle man valt en som var friskare.

Hon är ju inte riktigt normal själv.

Det är bara sorgen som gjort henne sådan.

Tre år, John? Är inte det lite länge att sörja?

Hon älskade honom. - Men kom igen nu.

Det finns kärlek, och så finns det... - Vad då?

Du vet vad jag menar.

Jag är inte säker på det, Archie.

Det finns kärlek, och det finns såna som uppför sig som du

för att ingen ber dig att låta bli.

Och vilken av oss flirtade hon med?

Den stilige.

Har tydligen inte tillräckligt att göra.

Om du sköter dig rätt, kan du fråga henne själv.

Var bara tacksam för att du inte jobbar i hushållet.

Drottningen håller alltid ögonen på dem.

Men småskitar som vi, kan lätt slinka iväg.

Jag är ingen liten skit, Archie.

Stirra inte på honom.

Vem är det där?

Det är Mr Brown, ma'am. - Vad gör han där?

Han tycks stå vid sin häst, ma'am.

Jag har inte bett om att få rida idag.

Hur länge har han stått där?

Jag vet inte, ma'am. Men jag tror att han har synts tidigare.

Sir Henry, Mr Brown står på innergården.

Jag vill inte rida. - Jag är ledsen, ma'am.

Jag förstår inte...

Han hade säkert inte fått några instruktioner.

Se till att det inte händer igen.

Naturligtvis. Genast.

Vad i herrans namn sysslade ni med? - Inväntade mina order.

Ni inställer er inte för tjänstgöring såvida inte drottningen ber om det.

Det vet ni.

Jag kom inte hela den här vägen för att sitta på arslet.

Ni väntar på dina order som alla andra...

såvida ni inte vill ställa till samma uppståndelse som igår.

Nej.

Ursäkta?

Jag trodde att jag gjort mig förstådd.

Ni lämnar inte rummet förrän hennes majestät ber om det.

Hälsa hennes majestät från mig...

att om hennes man vore här idag, skulle han tagit ut henne ur huset

för att ge henne frisk luft.

Varför i helvete skall jag annars vara här?

Gå genast in.

Är det drottningens önskan?

Ja, det är det.

Mr Brown?

Ja, ma'am?

Ni har upprepade gånger uppmanats att inte stå på innergården...

såvida ni inte ombetts.

Ja, ma'am.

Varför envisas ni då med att göra det?

För jag tror att hennes majestät har fel.

Om någon stackars människa behöver frisk luft så är det hon.

Drottningen tar en ridtur om och när hon så önskar.

Och jag kommer att finnas där när hon är redo.

Prince Albert tänkte bygga en bänk här.

Han tyckte det var en av de finaste vyerna i Osborne.

Ja, det är en fin plats, ma'am.

Ja, det tyckte han.

I allt jag gör och säger

försöker jag tänka så mycket som möjligt...

på vad han skulle göra eller säga om han vore här nu.

Min privatsekreterare vill att jag ska återgå till statliga göromål.

Om prins Albert vore här, skulle han nog ha en del att säga honom.

Sir Henry är inte ensam. Alla vill det.

Samma människor som vägrade min man att tituleras kung...

För att han ansågs ha för låg rang.

Jag har några brev i sadelväskan. Jag skulle vilja läsa dem.

Jag kan inte läsa dem så där.

Ni ger mig dem när jag ber om det.

Tack.

Mr Carter, chefsbutlern, sitter där.

Inte nu längre. Det här är min plats.

Och med vilken rätt? - Min egen.

Placeringen vid tjänarnas bord ...

har personligen bestämts av drottningen själv.

Det var en tautologi.

Om man säger att drottningen ordat nånting

behöver man inte säga att hon gjort det personligen.

Det är självklart.

Tack.

Och du är visst drottningens påklädare?

Medhjälpare, sir. Ja.

Vad herer du? - Mary Taylor, sir.

Har jag sett dig uppe vid Balmoral, Mary?

Jag hoppas komma dit nästa år.

Säg mig, Mary. Vad läser drottningen som rekreation nuförtiden?

Lord Tennyson, sir.

Är det bara jag som äter?

Lord Clarendon anländer efter inbjudan 11.00

följt av en picnic 12.00 ute i trädgården

för att fira prinsessan Alices födelsedag.

Regeringschefen skriver att han turligt nog,

kommer att vara i Cowes detta veckoslut,

och frågar om ers majestät kan träffa honom.

Varför?

Han tänkte att ers majestät kanske ville bli informerad...

om den senaste utvecklingen i regeringen.

Nej, jag skall ut och promenera.

Då kanske ers majestät kan anse det lämpligt ...

att prinsen av Wales kunde träffa honom å era vägnar.

Under inga omständigheter.

Mamma, jag tycker att det är dags att vi gör oss lite mer...

tillgängliga.

Jag tror vi måste acceptera...

att vår ställning i landet inte är helt orelaterad...

till monarkins fortsatta frånvaro i det offentliga livet.

Jag tycker vi kanske borde överväga någon liten gest.

Gest? - En middag för våra ambassadörer kanske?

Inga middagar, Bertie. Varför har du utekläderna på dig?

Det är så förskräckligt kallt härinne. - Kyla är bra.

Eller hur, Dr Jenner?

Ursäkta, ma'am. - Kyla är bra.

Alldeles utmärkt, ma'am. Utmärkt.

Men om hennes majestät kanske...

kunde tänka sig att låta den nyfunna fysiska kraften åtföljas...

av hälsosam mental aktivitet.

Varför blir jag uppläxad så här?

Förlåt mig, ers majestät. - Jag tolererar inte att bli uppläxad...

angående monarkins ansvar. - Mor.

Allraminst av min son.

Det var hans oansvarslöshet som drev min man i graven.

Om det är opassande för ers majestät,

så kanske hon kunde tänka sig att låta prinsen av Wales...

Tror ni att de skulle skicka så många askar för att smäda mig?

Dr Jenner skriver att mina nerver är sköra,

och ändå fortsätter de att jaga mig med ask efter ask...

efter ask, efter ask efter ask.

Jag vill ta prinsessorna ut på en simtur.

Turerna jag tagit ute i på markerna har varit mycket välgörande för mig,

och Brown tror att saltvatten skulle göra mig gott.

Var inte fega, barn. Simma.

Man skulle kunna köpa det där gänget som trädgårdsprydnader...

och ändå få pengar tillbaka på tio guineas.

Lyft på foten, kvinna.

Seså, gå nu.

Den här nationen är lyckligt lottad...

eftersom den inte styrs med våld...

utan av en serie traditioner...

som har värnats om i generation efter generation.

För i dem... i våra traditioner...

ryms alla de lagar som har möjliggjort för oss att skapa...

det största imperiet i modern tid.

Och även om vi har ett samlat stort kapital,

och fast vi skapat en industri...

utan motstycke i världen.

Ändå är dessa fantastiska skapelser...

ingenting..

jämfört med de osynliga sedvänjor...

som skapar våra liv.

Till de ärade herrarna i oppositionen som försöker förstöra...

de fundamentala delarna i detta land...

säger jag, låt dem minnas...

England kan inte börja igen.

Har du sett det här?

Borde vi ta det på allvar?

Skämtteckningen, eller det frånvarande majestätet?

Båda antar jag.

Frågan är - behövs hon?

Gratulerar. - Alltför vänligt. tackar..

Du menar väl inte att vi kan bortse från konstitutionen?

Bäste Stanley, en premiärminister med bara en handfull vänner...

måste respektera den allmänna opinionen.

Gratulerar, premiärministern. - Tack.

Skvaller räknas. Lord Aberdeen hade rätt.

Det här landet styrs inte av klokhet utan av prat.

Det skulle garanterat vara ganska lätt...

att få den gamla flickan att sluta sörja,

men om den allmänna opinionen är emot henne,

kommer det nog inte att hända så snart.

Så? - Vi får se vart vinden blåser.

Mitt hjärta finns i högländerna.

Mitt hjärta finns inte här.

Mitt hjärta finns i högländerna och jagar hjortar.

En ask med kex, en ask karameller, en ask praliner,

16 chokladkakor.

Samma sak varenda vecka. Finns det ingen som kollar det?

Kvinnan ska till Balmoral i morgon...

utan den ynka lilla lyxen hon verkligen unnar sig.

Någon skulle kunna skicka det i förväg.

Jo då, men vill de det?

Det är inte ditt problem vad hon äter, John.

Kvinnan är omgiven av dårar.

Hon förväntas vara packad och klar...

i morgon 07.30.

Hänger det på nån av dem, håller hon fortfarande på att bli klädd 08.00

Hon har en hord av folk som hjälper henne upp och ut.

Men jag är den ende hon litar på.

Hon ändrar sig fort, John. Det gör hon alltid.

Du borde vara försiktig. - Jag får 90 pund per år.

Plus 70 till för en bunt tartanylle som jag ändå skulle använt.

Det är lika mycket som en kunglig personlig tjänare får,

och det är ett jobb för rikemän.

Jag är hennes majestäts tjänare från högländerna.

Inne och ute.

Inget kan stoppa mig nu.

Herre gud - piporna.

Vad är de där? - Vad?

De där.

Hur ska jag kunna säga det utan att dra på munnen?

Jag funderar på att publicera mina höglandsdagböcker.

Är de värda att läsa? - Det sägs så.

Av vem?

Sir Henry Ponsonby säger att de är förtjusande.

Vad vet han om högländerna?

Han har tjänstgjort vid Balmoral i många år.

Ja, det gör honom knappast till nån expert.

Hans synpunkter rörde kvalitén på det skrivna, inte ämnet.

Jag ryktar inte en häst för att den ska beundras av andra.

Jag ryktar den för att den behöver ryktas.

Jag gör det inte för andra, men Ponsonby tycker de är bra.

Säg bara det ni vill säga, kvinna. Strunta i vad andra tycker.

Naturligtvis säger jag det jag vill säga. Det gör jag alltid.

Om det är ett ärlig åsikt ni vill ha,

är jag den rätte mannen att tillmötesgå er.

Det som Mr Ponsonby uppskattade var deras litterära förtjänst,

en färdighet som inte direkt är intimt förknippad med kunskap om ryktning.

Litterär uppskattning börjar och slutar inte med Tennyson.

Jag har skrivit om er i dem.

Speciellt om den gången då Albert levde.

Den kungliga vagnen välte under en storm,

och ni visade en sån lojalitet...

genom att säkert föra hem drottningen och prinsessorna till Balmoral.

För vänskap.

Hon kommer att vara borta mellan 08.00 och 18.00 på fredag...

då hon besöker familjen Grant på Glasalt.

För att kunna resa dit och tillbaka samma dag,

får hon inte störas natten innan.

Hon äter en lätt middag på sitt privata rum och går till sängs tidigt.

Hon måste skriva under en del papper innan hon går till sängs.

Det kan vänta till veckoslutet.

Det är viktiga papper. - Det kan vänta. Något annat?

Är ni säker på att drottningen klarar en så lång resa?

Hon har nyss tillfrisknat från en allvarlig förkylning.

Om jag inte trodde hon skulle klara det skulle jag väl inte låta henne resa?

Det tillkommer väl männen att avgöra när man skall stanna.

Det är en avskyvärd vana som borde motarbetas.

Men är inte midnatt lite överdrivet? - Det är sent nog.

Men mamma, rummet byggdes för just det ändamålet.

Det har varit ett rökrum alltsedan far byggde det.

Browns ansvar är redan tillräckligt betungande.

Han har alldeles för mycket att göra på dagen, utan att tvingas vara uppe på natten...

och vänta på att du ska lägga dig.

Rökrummet stängs och lyset släcks 24.00.

Mamma. - Nog pratat om det.

Ursäkta, men jag tycker verkligen det är oacceptabelt...

att en herre i huset ska ta emot befallningar av en tjänare.

Det är drottningens beslut.

Ursäkta mig?

Mamma? - Jag tror ni ska gå nu.

Ni har tröttat ut er mor tillräckligt.

Det där är inte nödvändigt.

Hon ska inte behöva se det så här.

Det är det sista hon väntar sig.

Må så vara, John, men jag hade önskat att hon förvarnat om sin ankomst.

Om hon hade förvarnat er

så skulle ni hällt vatten på elden och gömt stickningen under kuddarna.

Du kan inte hindra en hustru att vara stolt över sitt hem.

Då så. Visa in henne. - Bra.

De är redo att ta emot er nu, ma'am.

Hoppas att de inte fick problem, John. - Nåja.

Ma'am.

Mr Grant, så trevligt att få träffa er.

Ers majestät. - Mrs Grant.

Hur är det med knäet? Mindre ont nu?

Inte alltför dåligt ma'am. - Fint.

Å, här har vi Douglas och John.

Vad ni har växt.

Växer hela tiden, ma'am.

Vill ni sitta ner, ma'am? - Tack.

Jag känner igen det där.

Det är Cairn Lochan.

Vi hade picnic där en gång, John, eller hur?

Ja, det stämmer, ma'am.

Tack så mycket.

Jaha, den hårda vägen till toppen.

Skämta inte, kära du. Kom ihåg din ställning.

Det är min ställning jag tänker på.

Jag ser att prinsen av Wales är här.

Hoppas att han har fått mammas tillstånd.

Oh, Salisbury. - Madam.

Varför ser drottningen småslantarna men inte de stora?

För hon letar efter de bruna ( Browns)...

och låter de härskande (guldmynten) sköta sig själva.

Och anser ni att hon är oklok?

Ja, det jag menar är att...

Det kan väl knappast vara rätt? - Vad då?

Drottningen och Mr Brown.

La superstition met le monde entier en flammes.

Ursäkta?

Har någon träffat den här, Mr Brown?

Han lär vara hennes personlige tjänare.

Han följer henne varhelst hon reser.

Han skulle knappast vara en god personlig tjänare om han inte gjorde det.

Ursäkta mig.

Det är inte mitt finaste porslin.

Jo, det är mitt finaste porslin nu, för det finaste stals i somras.

Det var tråkigt. - Det var förstås ingen på godset.

Förmodligen nån av gossarna från Braemar.

Eller ännu längre bort.

Jag ska hämta saltet.

Mr Disraeli.

Ma'am. - Ers kungliga höghet, ett nöje att se er här.

Har ni träffat Mr Lyle? Han är i sockerbranschen.

Jag tror inte jag haft nöjet.

Mr Lyle, det fantastiska...

Ni har förstös hört ryktena.

Jag lägger ingen vikt vid skvaller, ers höghet.

Det som oroar mig är monarkins rykte.

Jag förstår.

Jag är bekymrad över inflytandet han har över henne.

Hans ord är inte att lita på.

Han är en uppkomling av allra värsta sort.

Hon har låtit göra en byst av honom...

av Nero Marquino-marmor.

Jag skulle gärna tala med henne, men hon lyssnar inte på mig,

Hon måste övertalas av någon hon respekterar för att undvika denna...

löjliga favorisering...

innan...

det uppstår en situation.

En situation?

Jag antar att ni inte frekventerar de republikanska klubbarna,

men det faktum att varken ni eller jag är medlemmar...

får inte göra oss blinda för att de existerar.

Torypartiet har alltid varit vårt parti.

Det smickrar mig.

Om vi inte håller ihop om detta,

kan ni mycket väl bli den förste prsidentens opposition.

Just det.

Jag tror inte att vi kan överdriva allvaret i detta.

Vad ville han?

Få reda på när han ska få bli kung.

Så Grant och jag rider över Lochnagar...

den värsta tänkbara natten.

Regnet öser ner och det enda vi tänker på...

är att komma hem och få en liten drink.

Plötsligt, i dunklet ser Grant någta tjuvskyttar,

han ropar till mig, och vi jagar iväg nerför kullen efter dem.

Vi jagade ner dem till sjöstranden.

Han kom dit först, hoppar av hästen som en besatt,

Greppar de två olyckliga männen vid strupen.

Han skrek och han svor så mycket han orkade.

Han stirrar den minste i ögonen och säger

Varför tjuvskjuter ni på kungens mark?

Och den stackars mannen ser upp på honom,

helt förskräckt, och säger

För att vi har kommit oss upp i världen.

Ers majestät, tack och lov att ni är lyckligt här.

Jag ska genast ställa i ordning ett bad.

Jag rekommenderar MacDonald's African liniment.

Seså, lugna ner er karl. Kvinnan mår prima.

Vi stannade lite längre än tänkt hos Mr and Mrs Grant.

Det var mycket trevligt. - Vi väntade er vi 18-tiden.

Och nu är jag tillbaka.

Och vi fick oss en smutt whisky.

För att hålla kylan borta. - Ja.

Tack, John.

Hon är full.

Och alldeles röd om kinderna.

Hon var full.

Nej, det var hon inte.

Naturligtvis inte. - Tänk inte ens tanken.

Pandoras ask.

Tack.

Vilken av dem är han? - Den långe.

Har du honom? - Ja.

Jag tror det är här borta.

Vad är det, John?

Jag är snart tillbaka.

Var är han? Jag ser honom inte.

Vet inte om det är nåt att skriva om.

Svårt att säga.

Är ni tillräckligt nära nu, gossar?

Sätt fart. Försvinn.

Försvinn bara.

Stick hem igen. - Kom.

Förbannade asätare.

Lämna henne ifred, fattar du?

Om jag får tag på det eländiga kräket...

som berättade för de där människorna om drottningens förehavanden

så skär jag kulorna av honom

och hänger dem på tork på Jock Wemyss, var så säkra..

Vad som händer med John Brown är hans sak,

men drottningens säkerhet får aldrig äventyras.

Och vilken... - Du talar när jag är klar.

Den sortens illojalitet tolereras inte i detta hus. Uppfattat?

Är det uppfattat?

Ja, Mr Brown.

Hovet skriver från Balmoral.

"I tisdags, deltog Mr John Brown ...

vid en utställning för insektsmedel, anordnad av lokala bönder.

I onsdags, var han med på en seans,

där han hade glädjen att få lyssna på en recitation av 'Auld Lang Syne'...

av Mr Robert Burns i egen hög person.

I torsdags, vandrade Mr John Brown på kullarna

tillsammans med familj och vänner.

Till middag, var han med om att inta haggis

och på aftonen bevistade han en uppläsning...

om säckpipemusik genom tiderna.

Efter en lätt kvällsmåltid, drog sig Mr John Brown tillbaka tidigt."

Om jag får reda på att du har nåt med det här att göra

ska jag se till att du får sparken.

Det beslutet är för hennes majestät att ta.

Tro inte att jag inte kan övertala henne.

Jag tror inte att drottningen var särskilt road.

Hon har alltid haft sinne för humor.

Det här svärtar ner hennes goda namn.

Eftersom artikeln handlar om er själv,

måste ni nog acceptera att allmänheten har rätt att få veta en del om er.

Ingen har sådana rättigheter.

Vi alla är utsatta för krafter...

utom vår kontroll, Mr Brown.

Även ni.

Ni kommer att ångra de orden.

Ordning.

Ordning, ordning, ordning.

Resultatet från omröstningen om motionen att upplösa den irländska kyrkan.

Ordning.

Jaröster till höger: 313.

Nejröster till vänster: 265.

Herr talman.

Jag lägger fram en motion om stöd för lagförslaget...

att avskaffa monarkin.

Vi kommer att förlora.

Gladstone har fått sitt parti att dra åt samma håll för första gången på många år.

Vi måste få hjälp.

Var är den gamla flickan?

Vem? - Mrs Brown.

Tveksamt om det finns något stöd från det hållet.

Hon har aldrig varit mer impopulär.

Ja, i pressen kanske.

men hon har sålt fler exemplar av sin höglandsdagbok på tre månader...

än Punch kan sälja under ett helt år.

Dags att rulla ut henne. - Hon vägrar att lämna Balmoral.

Och vad är ursäkten den här gången?

Prinsessan Louise är för sjuk för att flyttas.

Ärligt talat så är drottningen ganska upprörd

över den senaste tidens dåliga publicitet.

Ni ler.

Försöker tänka mig "ganska upprörd."

Förlåt mig, herrarna, att jag är försenad.

Ingen fara, domprosten. Mycket bra att ni kunde ta er tid.

Jag kom så fort jag kunde.

Ni har förstås sett den senaste skämtteckningen i Punch?

Ursäkta?

En av våra galnaste bröder i parlamentet begärde...

avskaffande av monarkin.

Herre gud. - Så långt ska det nog inte gå.

Det är nu en fråga för vars och ens samvete

Jag berättade just för Lord Stanley hur viktigt det är...

att nationen kan känna det tydliga inflytandet från monarken...

som en påminnelse att parlamentet... ja, min egen ministär...

hänger på drottningens vilja.

Jag håller fullständigt med er, men jag är bara domprost i Windsor.

Jag förstår inte vad.. - Vi har hört från Balmoral...

att Mr Brown har intresserat hennes majestät...

för en sorts tillbedjan förknippad med...

lågkyrklig presbyterianism.

Vad kan vi göra?

Ett antal saker.

Läs det. - Igen?

Läs det.

"The Times sällar sig till resten av hennes majestäts lojala undersåtar...

med att uttrycka sin glädje vid nyheten...

att drottningen snart upphör med sin sorg.

Vem har berättat det? - Jag har ingen aning.

Varför inte? - Jag...

Förlåt mig, ma'am, men jag är inte klokare än ni.

Ingen ska tro att de är klokare än jag.

Det anstår inte en av drottningens undersåtar...

att ta sig friheten att tala om för drottningen när och var hon borde sluta sörja.

Det är drottningens sorg som håller henne isolerad.

Det är den stora bördan av arbete och ansvar...

arbete som hon känner snart kommer att helt slita ut henne.

Ers majestät... - Är det inte nog med att hon saknar glädje och hjälp

utan också stå ut med dessa illasinnade rykten?

Jag är inte dum.

Jag vet att det finns vissa i etablissemanget som är för rädda att angripa mig,

så de angriper mina bästa vänner.

Ibland...

känns det som om Brown är allt jag har kvar av Albert.

Och nu angriper de Brown också.

Jag låter dem aldrig få honom.

Jag vill träffa min mor. - Hon är upptagen.

Lämna då ett meddelande.

Hon ska till Windsor i morgon. tala med henne där.

Säg henne att prinsen av Wales vill tala med henne...

angående ärenden som berör pressen.

Är ni döv, förutom dum?

Vad sa ni?

Jag sa, "Är ni döv, förutom dum?"

Vet ni vilken ni talar till, sir?

Vem ni talar till.

Ur vägen. - Varför lämnar ni oss inte ifred?

Var vill ni ha den här, sir?

Ni där, vad är er syssla här? - Bärare, sir.

Stå då inte ivägen.

Hej, Barney.

Mr Brown, sir. - Det är kallt härute ikväll , Barney.

Ja.

Har du tittat på hoven?

Hon haltade. Sitter kanske en sten i den.

Ja det gjorde jag. - Bra.

Så hon är okej? - Ja.

Bra. Fin flicka.

Visst? Ja, en härlig flicka.

Och du vet att drottningen ska rida henne i morgon? - Ja.

Allt väl, Barney?

Jaha?

Kom igen nu.

Kom igen. Så där ja.

Ja?

Mr Brown kan inte närvara idag.

Varför?

Han mår visst inte bra, ma'am. - Inte bra?

Han lär ha varit i skagsmål.

Är han skadad? - Jag tror inte det, ma'am.

Vad jag förstår...

hade han druckit för mycket.

Ni kan gå.

Och hon skickade inget meddelande?

De sa att du var full.

Varför berättar du inte sanningen för henne?

Hon tror bara att det är hennes fel, som har mig kvar.

Vad i helsike gör du? - Jag ska klä på mig.

Du har ju tre brutna revben.

Jag har mitt arbete att sköta.

Var inte dum. Du är inte stark nog att gå nånstans.

Hon oroar sig för mig. - Hon kommer över det.

Jag kan inte svika henne nu, Archie.

Och när gjorde hon sig besvär för din skull?

Hör mig, John, vad hon än säger till dig nu

så är du ändå en tjänare.

Jag är mycker mer än så.

Hon kanske säger det, men hon kan säga vad hon vill, eller hur?

Passa dig. - Kom igen nu.

Jag säger det du redan vet.

Du vet inget om henne. - När ska du upptäcka det, John?

Hon struntar fullständigt i dig.

Från drottningen.

"Mina läppar mig ger en bättre hälsning om julens kärlek...

"än att läsa detta brev.

Till min bäste vän, J.B. Från hans bästa vän, V.R."

Bästa vän. - Ja.

Hon menar det.

Hon kommer att överge dig.

När hon är klar med dig, överger hon dig.

Gå ut.

Gå.

Gå härifrån.

Ut.

...att följas av ett besök av Lady Bridport.

Hon vill säkra en plats för sin niece som brudtärna.

Jag är trött. - Jo, det var en sak till.

Vad är det? - Jag har ett brev, ma'am.

Från vem?

Från prinsessan Helena och andra i den kungliga familjen.

Min familj är fullt kapabel att tala med drottningen personligen.

Vad vill de?

De begär att Mr Brown avskedas på grund av onykterhet.

Ni ville träffa mig, ma'am?

Min man försökte alltid att få mig att tänka mer subtilt.

Han lärde mig fårstås mycket,

och jag kan aldrig betala tillbaka min skuld till honom,

eller kärleken jag ännu känner.

Men i sanning,

tror jag att jag är någon...

som bara kan känna saker...

när de är levande för mig.

Och av den anledningen vet jag att jag inte har ett subtilt sinne.

Det vet jag.

Men jag arbetar hårt, och jag...

försöker göra min plikt.

Emellertid,

har jag den senaste tiden...

att...

mina känlor i sorgen...

inte är så starka.

och jag finner mig lutande...

mer...

mot trevnaden med levande vänner.

Vänner som står mig nära nu.

Ers majestät

en ordnad avgång...

är ett mycket starkare bevis...

än pågående sorg.

Om herren anser det passande att skapa kontakt med...

sympatiska medmänniskor,

behöver man inte analysera sin reaktion alltför djupt.

Att tillåta sig bli tröstad...

av någon annan...

innebär inte att man är illojal

mot minnat av den man har kär.

Sir Henry?

Berätta för prinsessan och de andra som skrivit under det här brevet...

att drottningen inte låter sig befallas...

eller tvingas att på något sätt förändra...

sådant hon valt för sitt välbefinnande.

Har jag uttryckt mig klart? - Ma'am.

Ni kan gå.

Jag vill sitta av.

Jag hörde att ni varit i slagsmål.

Ja, ma'am.

Har någon tittat på skadorna?

Ja, ma'am.

Ma'am.

Efter att ha tänkt över min ställning här vid hovet,

har jag kommit till den slutsatsen

att jag, för ers majestäts bästa, borde sluta.

Jag accepterar det inte.

Jag hade räknat med att ni inte skulle det.

Men ers majestät skall veta...

att jag inte kommer att ändra mig.

Jag reser till Deeside... - Drottningen förbjuder er.

Jag kan inte tillåta det...

för jag kan inte leva utan er.

Utan er kan jag inte finna styrkan...

att vara den jag måste vara.

Jag ber.

Lova att ni inte låter dem skicka tillbaka mig.

Jag lovar.

Igår talade Gladstone i tre timmar...

om propositionen gällande irländska kyrkan.

Jag har liksom alla andra underskattat hans reformiver.

Torys dagar må vara räknade, men jag tror att det ännu finns...

ett sista hopp om räddning.

Oavsett vem som bär skulden, måste vi nu sluta leden...

och försvara Mrs Browns England.

Och beträffande min oändliga resa...

till Calvins rike, havrekakor och svavel,

har ingen premiärminister gjort större uppoffringar...

än att försöka styra landet...

hundra mil från civilisationen.

Hur vågar irländarna bryta med anglikanerna?

Om Albert hade levat idag,

hade han aldrig tillåtit kronan att ge upp skyddet för kyrkan.

Nej.

Irländarna måste med på det bestämdaste anmodas att stanna där de är.

Det kan få obehagliga följder, Mr Disraeli.

Härnäst meddelar ni väl att kronan inte längre styr den här nationen.

Ers majestät kommer fortsatt att vara central i landets styre.

Och vad gäller ert folk, behöver ni bara se på försäljningen...

av era höglands-dagböcker...

för att märka vilken tillgivenhet nationen visar sin drottning.

Ni har sålt fler exemplar än Mr Dickens.

Men jag saknar er prosa, Mr Disraeli.

Naturligtvis förstår jag er oro.

Ni saknar ert folk, och de saknar er.

Då kan de läsa om mig. - Just det.

Och för det är de oerhört tacksamma.

Är inte det tillräckligt? - På många sätt.

Men ändå...

så är det er närvaro de längtar efter.

En galjonsfigur.

Jag trodde aldrig jag skulle bli trakasserad av er, Mr Disraeli.

Jag trodde att ni förstod en änkas sorg.

Förlåt mig, ma'am.

Jag kan inte tala för nationen, bara för mig själv.

Som premiärminister erkänner jag att jag saknar er närvaro.

Men det är ett uttryck för min egen själviska önskan,

och jag borde inte tynga er med det.

Jag stannar här för att jag är lycklig.

Är det ett så förfärligt brott?

Nej, ma'am.

Dags för er promenad.

Detta är min gode John Brown.

Ja.

Jag har bett honom att visa lite av höglandslivet...

medan ni är med oss i Balmoral.

Vad har fört er hit?

En man kan bara inte neka till så många inbjudningar från drottningen.

Det var slarvigt av mig att inte komma tidigare.

Och vad vet ni om högländerna?

Ingenting faktiskt.

Jagar ni? - Det händer.

Jag antar att vi kan lära er.

Att skjuta kanske, men inte att döda.

Om man jagar, gör man det för att döda.

Då ska jag göra mitt bästa.

Kom ihåg att hålla den stadigt mot axeln,

jämna ut stöten med kroppen,

sikta på huvudet... pang!

Låtsas att det är Gladstone.

Ja, just det.

Tack.

Bakre dörren i västra flygeln? - Kollat och låst, sir.

Sidodörren i västra flygeln? - Kollad och låst, sir.

Främre dörren i västra flygeln? - Kollad och låst, sir.

Sidodörren i östra flygeln? - Kollad och låst...

Tala högre. - Kollad och låst, sir.

Köket i bottenvåningen? - Kollad och låst. Sir.

Baksida och övre korridorer? - Kollat och låst, sir.

Entredörren. Kollad och låst.

Såg ni någon irländsk mördare idag, Mr Brown?

Vi hörde att ponnyerna var irländska sympatisörer.

Eller var det hjorttjuren?

Det finns inte en enda själ här inne...

som bryr mig om kvinnans säkerhet förutom jag.

Hon skulle legat död i ett dike...

om inte jag varit här och sett till henne.

Hör ni det?

Vad är det här?

En dagbok.

Var försiktig med vem du visar den för. - Vem tror du att jag är?

Du borde låta någon se till dig. - Ingen fara med mig.

Måste bara vila ett tag.

Du behöver inte stanna.

Det är en enda röra här.

Orkar inte städa.

Det är pigornas sak.

Jag vill inte att nån skvallerbytta rotar i mina saker.

Varför inte vila en stund, John?

Hon har andra som ser till henne.

Hon behöver mig, Archie.

Klarar sig inte utan mig.

Sa det rakt ut.

Hur skulle jag kunna sluta nu?

Ni kallade på mig?

Jag har blivit kallad tillbaka till London.

Min sista dag.

Jag tänkte ta en promenad upp till Lochnagar.

"Prinsar och lorder är bara kungars andedräkt.

En ärlig man är guds förnämsta skapelse ."

Ni måste sakna dessa fantastiska vyer.

Jag tänker inte på dem.

Å, förlåt mig.

Jag kallade ut er då ni borde ha vilat.

Ingen fara. - Men ni är skadad.

Det är ingenting. - Men någon måste se till det.

Er fru skulle inte låtit er gå ut. - Jag är inte gift.

Det här är toppen.

Jag måste erkänna att ibland känns det som om jag inte heller var gift.

Jag träffar min fru så lite.

Men jag glömmer belöningen.

Blicken man får när man kommer in i rummet...

är fortfarande lika kittlande.

Det känner jag inte till - Jag förstår.

Det jag gör, gör jag för drottningen.

Har du aldrig önskat det?

Kanske, en gång i tiden.

Jag avundas er.

Varför? - Att ha uppnått sina mål...

eller att ha förlikat sig med dess gränser...

är ett livstidsarbete..

Jag gör det jag gör. - För hennes majestät.

Ja.

Men ni själv då? Hur är det med John Brown?

Jag har ju sagt att jag tjänar min drottning.

Och ingen annan strävan?

Att se till att skydda henne.

Ni är väl inte omedveten...

om hoten som nu framförs av republikanerna?

Varför tror ni att jag hållit henne här?

Men det är däri paradoxen finns.

Det är hennes totala isolering som uppmuntrar till missnöje.

Ju längre hon är borta, desto starkare blir de,

och vem kan skapa säkerhet mot det?

Hur många dörrar ni än låser,

så kommer alltid någon in.

Till och med här.

Och?

Saningen är att drottningen skulle vara säkrare...

att göra sin plikt och återvända söderut till sitt folk.

John Bull älskar henne, och John Bull är hennes bästa försvar.

Hon har bestämt sig. Ni kan inte ändra på det nu.

Hon litar på er, John.

De ser det inte.

Ser vad då?

Faran. Jag försöker förklara för dem men de ser den inte.

De är inte lika vaksamma som ni.

De är för upptagna med att tänka på sig själva.

En kamp mot toppen.

Nej, lojalitet. - Nej,

kärlek.

Jag lovade att skydda henne...

från såna som ni.

För en enda gångs skull, är det inte frågan om mig.

Hon kommer aldrig att förstå det. - Tids nog gör hon det.

Hon kommer att tycka att jag förrått henne

Men andra kommer att veta att ni agerade för ett högre syfte.

Jag fick ett brev idag från Mr Disraeli.

Parlamentet ber att jag ska återgå till mina offentliga plikter.

Han säger att landet förväntar sig att jag deltar...

vid öppnandet av nästa session.

Jag vägrar att ge mitt stöd när han tappar greppet.

Dessutom, vet ni hur mycket jag skulle hata det.

Det skrämmer mig.

John?

Vi kan inte alltid få det vi önskar.

Skyldigheter? Talar ni om skyldigheter?

I de fall då plikt och säkerhet går hand i hand, ja, då gör jag det.

Jag kan inte tro att ni säger detta. Er som jag litat på hela tiden.

Har jag ljugit tidigare? - Ni står och säger att det är min plikt.

Efter allt ni lovat mig? - Jag har inte brutit något löfte.

Ni tvingar mig att göra det jag fruktar mest.

Men för guds skull, kvinna, jag försöker bara skydda er.

Jag vill inte höra ett ord till om min säkerhet.

Ni gav mig ett löfte och har nu brutit det.

När jag tog er ut på ridturer i ur och skur,

för att jag visste att det var det rätta för er,

när jag fick undan barnen för att ni skulle få lugn och ro,

när jag såg till att ni säkert kom från hem till hem

visste ni inte ens om jag var där,

allt jag tänkte på var er.

Varför då skicka mig tillbaka till dem? - För att jag måste.

Kan ni inte lyssna på mig, kvinna?

Tillåt er inte att tala till drottningen på det där sättet.

Dr Jenner, Jag känner mig inte bra.

Jag går till mitt rum.

Var vänlig och besök mig nu. - Ma'am.

Ma'am.

Det gläder mig verkligen att se ers majestät så mycket bättre.

Var är min son?

Prins Albert är på Windsor, ma'am.

Varför är han inte här?

Han är sjuk, ma'am.

Varför är ni inte hos honom då?

Ni bad alla i kungliga familjen att närvara vid Balmoral.

Vad är det för fel på honom?

Han har tyfoidfeber, ma'am.

Nej, ni har tagit fel.

Prins Albert, min man, hade tyfoidfeber.

Jag frågade vad det var för fel på min son.

Samma sak, ers majestät.

Varför blev jag inte underrättad?

Jag bedömde det inte klokt i det läget...

att fresta på era nerver.

Hur dålig är han?

Alex?

Han mår inte bra, ma'am.

Jag måste hälsa på honom. Vi måste genast åka.

Bättre.

Om herren skonar min son,

skall jag ge order om en mässa för att fira det i St. George's.

Folk måste tillsammans med sin drottning...

dela hennes böner och hopp för deras blivande konung.

Drottningen åker till St. George's den 5:e.

Jag rekommenderar drottningen att resa i täckt vagn med full beriden vakt.

I händelse av några störningar, försäkrar jag...

Jag åker till St. George's i öppen vagn.

Det är dags för drottningen att visa sig för allmänheten.

Nej.

Så där är han, Arthur O'Conner,

en man på 45 kg. som vevade sig fram som en galning

genom ett hav av beridna vakter

viftande med något som liknade en penna.

Jag trodde det var en ur mors ivriga läsekrets

på jakt efter kunglig anställning.

Jag såg honom först och så larmade jag Brown.

Jag kan tänka mig att han tog sig en lur uppe i trappan.

Så mannen övermannades

och jag måste säga att Brown skötte sig utmärkt.

Visserligen visade det sig att det var en falsk pistol

men likväl, var det...

bra gjort.

Jag avser att belöna Brown med en speciell medalj i guld.

Den skall kallas "medaljen för hängiven tjänst."

En skål.

Victoria Regina.

Victoria Regina.

Jag såg ert ansikte där också, Sir Henry.

Jag tror ni smög en bit bakom vagnen.

Englands folk har visat,

på ett sätt som inte kan missförstås,

att de vill behålla Englands uråldriga monarki.

Gå till era hem. Lär dem dessa sanningar.

Ett land av frihet, av framgång...

av kraft...

och ära.

Vi skall inte leva i förväntan på full tillfredställelse.

Femton års vaksamhet garanterar inte någon sinnesfrid.

Igår rapporterades åter om inkräktare i södra flygeln.

Jag tror att min snabba ankomst kan ha avvärjt en kris,

men det var en läglig påminnelse.

Det är en stor tröst för mig att mina ansträngningar...

att skydda drottningen genom åren inte varit förgäves.

Naturligtvis hennes majestät aldrig för mig att hon är missnöjd,

och jag är säker på att om hon varit missnöjd,

så har hon haft gott om tillfällen att tala med mig personligen,

som hon så ofta gjort tidigare.

Vad är det? - Norra skogen, sir.

Gud bevare drottningen.

Hur länge har han varit så här sjuk?

Några dagar, ma'am.

Varför har ingen sagt något tidigare?

Ni skulle inte gått ut i det bedrövliga vädret.

Någon måste se efter er.

Det kunde ha varit någon.

Det var det tidigare.

Ja, det var det.

Mina ministrar är sturskare än nånsin.

Så många ärenden att de kommer i en väska.

Ibland tror jag att de aldrig ska ta slut.

Ändlösa brev.

Jag vet att jag inte alltid varit...

den lojala vän ni förtjänar, John.

Och till och med här och nu...

känner jag mig desperat över tanken att förlora er.

Var inte dum, kvinna.

Inte för nära.

Dödsorsaken var lunginflammation.

Inte alltför utdragen hoppas jag.

Några dagar.

När han hörde det, kastade prinsen av Wales

bysten över muren i norra tornet.

Tog fyra timmar att samla ihop skärvorna.

Drottningen vill publicera en redogörelse om honom.

Oj oj.

Vi tror att hon kan avrådas.

Har ni tittat i dagboken?

Ja - Då så.

Bäst att jag lämnar tillbaka den.

Ja, naturligtvis.

Förresten, var hittade ni den?

Nån ung page skröt om att han hade sett den.

Vilken tur.

Ja, ingen rast och ingen ro, Henry.

Nej, verkligen inte.

John Browns dagbok har aldrig hittats.

Victoria blev populärare än någonsin. Hon regerade i ytterligare arton år.

Svensk text: Myrsveden

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.