Original subtitles

EN KOMEDISPECIAL FRÅN NETFLIX

Välkomna Melissa Villaseñor!

Jösses.

Okej. Det är…

Det är jättesnällt.

Tack.

Det fick mig att må bra. Tack.

Så kul att se era vackra ansikten.

Så jag heter Melissa.

Jag är nån som gör bekräftelser varje dag för min självkänsla.

Det är ett positivt självprat.

Jag säger saker som

"Jag är rolig. Jag är en bra författare."

Men jag inser att min röst låter så sarkastisk att jag inte tror mig själv.

"Jag är väldigt smart."

Men tack och lov gör jag imitationer. Jag har en Dolly Parton-imitation, och…

Det är den mest upplyftande röst som finns.

Nu har jag sagt mina bekräftelser som Dolly, och det fungerar bättre.

"Jag är så smart."

"Jag är...

Jag är bra på det jag gör.

Jag har alltid kreativa idéer.

Jag skrev Jolene."

Jolene, jag ber dig Ta inte min man

"Ser ni?"

Jag skrev inte Jolene.

Men det funkar bra.

"Jag är så vacker.

Jag är älskvärd. Jag är kapabel."

Jag kommer alltid att älska mig

"Jag jobbar hårt. Jag är fokuserad.

Jag fullborda mina mål lätt."

Jag jobbar nio till fem Vilket sätt att tjäna pengar

Mer som 10 till 12 För det är all tid jag får

"För att standup är på natten. Förstår ni?"

Jag försöker alltid vara en bättre Melissa. Okej?

Just nu, något som går mig på nerverna om mig,

är att jag mumlar när jag måste vara bestämd eller be om något.

Om jag är på en restaurang och vill be servitören om något,

vill jag aldrig störa dem, så mina meningar är alltid baklänges.

Jag säger "Rispudding, har ni den?

Arnold Palmer? Gör ni de här?

Notan. Vi är redo för den."

Det är alltid Yoda när jag är nervös. Det är baklänges.

"Rispudding. Har du den?"

Vänta. Jag har inte gjort Yoda på ett tag. Låt mig öva.

"Arnold Palmer. Har ni... Gör ni...?"

Vänta. Attans.

"Notan. Har du...? Vi är redo för den."

Glöm det. Jag vill inte bajsa.

Den måste man knuffa.

Många av de imitationerna jag gör hjälper mig.

Jag tänkte... Jag gör en Sims-imitation. Minns ni The Sims?

Eller så spelar ni den fortfarande idag.

Men jag gör ett intryck av en sim som en försvarsmekanism.

Om jag går ensam och känner att någon följer efter mig,

låtsas jag vara en sim. Det skrämmer dem.

Jag bara gör...

"Hej.

Hej."

Om du inte känner Sims, leta upp det senare så får du ett gott skratt.

Jag måste säga att jag inte är den smartaste.

Okej? Jag tänkte...

Ibland kommer jag på saker och tänker, "Nej. Varför tänkte jag det? "

Nyligen sa jag till min vän. "Du. Hör på mig.

Jag tror att mina bröst är små

för att jag har sovit på magen hela mitt liv.

De kunde inte växa.

Jag klämde dem."

Min vän sa, "Så fungerar det inte."

Jag sa, "Okej. Berätta inte för nån."

Jag är väldigt barnslig. Okej?

Jag tänkte på det. Jag är ett sånt barn.

Mina föräldrar…

Min mamma är min revisor. Okej?

Hon gör alla mina skatter och kontrakt. Jag läser ingenting.

Jag är så tacksam för mina föräldrar.

De hjälper mig så mycket med pappersarbete.

Därför har jag bestämt mig för att hänga med när de kilar vidare.

Jag vill inte hantera pappersarbetet.

Jag skojar. Jag stannar.

Jag är nära min familj. Jag är från Los Angeles.

Ibland, på mina pauser från SNL,

åker jag hem och bor hos mina föräldrar.

De älskar det. Det gör jag inte.

Jämt.

Nätterna jag inte gillar att sova hos mina föräldrar

är när jag kommer hem sent från stand-up

eller efter att ha umgåtts med mina vänner. Klockan är ett.

Min mamma hoppar alltid ur sängen för att prata och umgås.

För hon älskar mig. Jag fattar.

"Inte nu, mamma. Vi pratar imorgon bitti. "

Jag hatar att prata med min mamma klockan ett.

Hon är grinig, hon är så ärlig, hon halvsover.

Ett öga är öppet. Det skrämmer mig.

Jag borstar tänderna och tänker, "Jag ser fram emot att träffa kudden."

Sen ser jag henne i spegeln komma bakom mig.

Hon ser ut som en Disney-häxa. Bara…

"Är du hemma?

Det är så kallt.

Är du inte kall, Melissa?

Jag fryser.

Jag fryser av att titta på dig.

Varför har du inga strumpor eller tofflor på dig?

Därför blir du alltid sjuk.

Här. Ta mina tofflor.

Nej, mamma. Jag gillar att vara barfota.

Oroa dig inte. Jag har ett extra par i fickorna.

Ge mig inte den attityden. Okej?

Hursomhelst..."

Och hennes armar går högre.

"Vad har du på dig?

Jag gillar inte hur du klär dig. Du kan se finare ut.

Du är i en show nu."

Jag svarar, "Mamma, det här är min stil. Okej.

Jag förstår inte den.

Du kan alltid fråga mig.

Du kan låna mina Burberry-grejer, eller min Michael Kors.

Jag hatar Michael Kors, mamma.

Alla gillar Michael Kors.

De respekterar honom.

Hur som helst...

Din mustasch kommer in.

Ta hand om den. Du är i en show nu.

Ser du min nya stol jag köpte?

HomeGoods.

Rör den inte. Dina händer luktar illa.

Hursomhelst...

Vill du följa med mig till Costco imorgon?

Nej. Jag hatar Costco.

Gud. Jag köper en pizza åt dig.

Okej."

Tack.

Jag gillar att äta lunch med mamma. Det är vår grej.

Okej? Lunch.

Men när vi åker får hon köra bilen varje gång.

Jag vill inte köra för mamma är en baksätesförare.

Hon kommenterar min körning och hon vet att det gör mig förbannad.

Så hon viskar allt om min körning.

Vilket är värre för jag hör henne fortfarande,

och allt hon säger låter så smutsigt för mina oskyldiga öron.

Med viskningen hör jag henne bara säga "Sakta ner.

För fort."

Hon sitter i passagerarsätet och håller fast vid skenan.

Och hon trycker...

bromspedalen jag inte kände till, för hon trycker.

"Långsamt!

Vi är fortfarande parkerade.

Sakta ner.

Stanna.

Ta det lugnt.

Ta det lugnt.

Det är så kallt.

Vi har inte bråttom.

Min rygg!

Det finns en plats. Precis där.

"Du missade den.

Nu måste vi parkera där bak. Hemskt!"

Allt är sant.

Min pappa är också rolig.

Han är motsatsen till min mamma.

Min mamma är så brutal, ärlig. Det gör ont, men det är roligt.

Min pappa är motsatsen. Han är så känslig. Han vill behaga folk.

Han är glad. Han vill få alla att le.

Han älskar musikaler.

Min mamma hatar musikaler.

Jag har varit i pappas bil när han kör

och låten från Grease kommer på radion.

Men nu finns ingenstans…

Och min pappa säger "Ja."

Mamma är här borta och...

"Jag hatar Grease."

"Jag hatar Danny Zuko."

En av de sömniga nätterna kom mamma fram till mig och sa

"Jag drömde precis att din pappa blev gay."

Det är...

Hon tror det nog för varje år på hans födelsedag i september

sätter han på Singing in the Rain. Det är hans favoritfilm. Okej?

Han sätter på den och dansar,

Jag sjunger i regnet

Och hon tittar nog dit och säger, "Jag visste det."

Stackars pappa.

Deras dynamik är precis som John Candy och Steve Martin

i Raka spåret till Chicago.

Minns ni den?

De bråkar som i den filmen.

Jag hör mina föräldrar i rummet. Jag hör min mamma säga,

"Du, Mike.

Alla behöver inte gilla dig. Okej?

Du behöver inte att alla gillar dig.

Folk gillar mig inte. Jag är okej.

Du ser mig inte gråta.

Det struntar jag i."

Min pappa säger, "Sluta, Lupe.

Jag försökte få barnen att skratta. De hade en tuff vecka.

De gillar dig inte, Mike.

Ingen gillar dig."

Och jag gick in och sa, "Mamma, pappa, är ni okej?

Jag mår bra.

Din pappa gråter.

Ingen gillar honom."

Hon är en mobbare. Han är också lite töntig.

När han dansar dansar han så här. Okej?

Ibland tittar mamma på honom och säger,

"Om jag hade känt dig i skolan hade jag slagit dig."

Fasen.

Jag kommer från en mexikansk familj.

Jag måste dela det.

Några mexikaner? Ja.

Det är inte många som tror mig.

Många säger "Du ser inte mexikansk ut."

Och jag blir så ursäktande.

Jag säger, "Förlåt. Jag glömde min sombrero.

Rullade jag inte mina R tillräckligt mycket?

Förlåt." Och jag måste bara salsa bort.

"Förlåt."

Men jag är väldigt amerikaniserad. Okej? Andra generationen.

Jag höll inte min spanska igång som barn.

Men jag lär mig det nu. Okej?

Jag lär mig det för jag… Ja.

Många av mina släktingar talar bara spanska.

Som min farmor, min abuelita.

Jag vet inte vem hon är, och det är inte rätt.

Det är inte rätt att jag bara nickar och ler när jag ser henne.

"Hej, abuelita. Hur går det?"

Hon bryr sig inte. Hon kan sitta där och stirra på mig.

Hon är så stolt. Bara…

"Tack. Du är också bonita.

Glöm inte."

Sen pratar hon med andra på spanska.

"Jag vet att jag är loca. Du också, va?

Nej. Jag, nej."

Vad? Tonen förändrades. Vad säger du där borta? Jag gillar inte det här.

Vad i helsike?

Okej."

Så det är min farfarsmors röst.

Jag måste berätta. Bli inte ledsna. Hon dog nyligen. Okej?

Men hon var 105.

Vilken värsting. Hon var bäst.

Jag tänkte att ett av mina favoritminnen från min abuelita var när…

På en julaftonsfest

kissade hon på vår soffa och…

Lyssna. Då har du förtjänat det i livet.

Kissa överallt. Det är en ära.

Men jag minns den julaftonen.

Alla hade gått. Det var midnatt.

Vi såg en liten pöl på kudden, soffan.

Vi visste inte om det var vin eller piss.

Och vi är dumma på den tiden.

Min mamma tog tag i kudden och sa,

"Lukta."

Jag älskar att sniffa saker. Så jag gjorde det.

Och nu talar jag spanska.

Jag sa…

Jag älskar min kultur, men som barn var jag en snorunge. Jag uppskattade den inte.

Jag var en liten snorunge.

Vi hade mexikansk mat hela tiden. Mycket bönor i vårt hus. Okej?

Och jag brukade klaga till min mamma. "Jag vill inte ha fler bönor.

Inga fler bönor.

Jag vill ha Fettuccine Alfredo."

Jag fick ingen Alfredo.

Den enda Alfredo jag fick var min tio Alfredo

och han tog med fler bönor.

Jag tror att min mormor skulle vara glad att veta att jag har en novio.

Okej? Jag har en pojkvän.

Det har jag. Och vet ni vad? Jag är verkligen tacksam.

Jag hatar verkligen att dejta.

Jag hatar det för... Varför? Varje dejt...?

Jag hatar att dejta för jag är rolig.

Och de flesta...

Lyssna, jag...

De flesta dejterna jag har gått på så sitter jag och garvar ensam.

Är jätterolig.

Och killen förstår inte mig

och jag tänker, "Jag längtar tills jag kommer hem för att umgås med mig.

Jag är rolig."

Jag gillar inte att flörta.

Det funkar inte för mig.

Med min röst? Flörtar?

Jag insåg att när jag flörtar låter jag som en stolt pappa.

Det är min energi.

När jag flörtade med killar sa jag "Hej. Du är jättefin i kväll.

Jag gillar din jacka.

Ja. Du ser väldigt vass ut, min pojke.

Fan. Glöm att jag sa min pojke.

Hur som helst, gör klart läxan."

Min pojkvän. Jag måste skryta. Han är en violinist.

En duktig en. Inte en dålig.

Ja. Det är han verkligen.

Hur många violinister träffar du? Hur många fioler träffar du?

Inte många.

Ibland hör jag honom spela fiol.

I ett rum, bara…

Och det är läskigt.

Jag blir orolig. Jag börjar känna mig som på Titanic.

Ni vet när det sjunker så kommer fiolfolket ut…

Så jag börjar ta mina värdesaker.

"Snabbt. Ta lite havregrynsgröt. Hämta min hund. Hämta en träplatta."

Han säger, "Vad gör du med min dörr?

Kvinnor och barn först, bitch."

Han är raring.

Han spelade fiol på min abuelitas begravning,

vilket var riktigt sött.

Men sen var det konstigt.

Efter mässan kom många av mina mostrar och sa till honom,

"Du måste också spela på min begravning."

Det är så mörkt.

Det är konstigt för han spelade Highway to Hell.

Vet ni?

På begravningen hörde jag en liten bebis gråta.

Jag hörde lite…

Jag vet, det är läskigt.

Jag ska göra det igen.

Jag hörde barnet och jag... Bebisar gråter alltid i kyrkan.

Och jag tänkte, vet du vad?

Enda gången jag vill hålla ett barn är i kyrkan.

De gråter alltid och det är din biljett därifrån.

Håll i barnet... Du säger, "Jag måste gå. Han får ett utbrott."

Och du går ut och säger, "Tack så mycket, bebis.

Det var så tråkigt där inne."

Min pojkvän är pappa. Okej?

Han har två små pojkar.

Jag gillar att umgås med dem,

för jag insåg att allt jag gillar är barnsligt.

Så jag har kul.

Ibland pratar han med sina barn när han egentligen pratar med mig.

Han tittar på sina barn och säger "Vem vill titta på Lejonkungen?

Och Rafiki? Ja!

Okej. Vem vill ha mac och ost här?

Okej. Vem kissade i byxorna?

Jag gjorde det.

Jag har fått det efter min farmor."

Ibland gör jag röster för hans barn,

och det ökar min uppskattning, för de garvar åt alla röster.

Jag gjorde en Musse Pigg, jag sa,

"Hej, killar. Ni är väldigt speciella. Pluto!"

Och de var liksom…

Jag gjorde en Minion för dem en gång. Jag sa "Banan".

Ash Ketchum från Pokémon. Den lilla pojken säger,

"Du Pikachu, säg till dessa killar att de är speciella.

Pika, Pikachu!"

Men om ungarna inte skrattar åt mina röster,

har jag inget annat val än att vara Cartman till fullo.

"Ni respekterar inte min auktoritet.

Ni kan suga mina kulor. Jag ska gå hem."

De förtjänar det.

Ibland när jag umgås med dem

lär min pojkvän dem roliga fakta som jag lär mig för första gången.

Ja. Vi gick på trottoaren. Okej?

Och han pekade ut för dem, "Titta. Det är ett snigelspår.

Det glittrande spåret bakom snigeln."

De brydde sig inte. Men jag? "Allvarligt? Gör snigeln det?

Det visste jag inte. 33."

Jag blev så uppspelt, jag åkte hem...

och googlade "snigelspår".

Googla inte "snigelspår".

Såvida du du inte gillar vidriga saker. Kör på.

Jag älskar att lära mig roliga fakta. Okej?

Jag gillar att dela roliga fakta med mina vänner,

för jag vill bara att de tänker

"Melissa kan smarta saker."

Men vet du vad som stör mig? Så fort nån ifrågasätter mitt roliga faktum,

tappar jag allt självförtroende.

Jag vandrade med min pojkvän och sa,

"Det är giftig murgröna där borta. Och vet du hur man vet?

Blad av tre, låt dem vara."

Och han sa, "Verkligen?

Jag vet inte.

Jag vet inte. Jag har nog läst det nånstans.

Jag vet inte. Citera inte mig. Berätta inte för alla dina vänner.

Gud. Nu är jag arg.

Vad sägs om att du rullar runt där och tar reda på det?"

Han har humor. Jag är tacksam för det.

För jag har gått ut med killar som inte skrattar åt samma saker som jag,

och det är det värsta.

Man är bara ensam.

Jag dejtade en kille för några år sen.

Vi åkte till Mexiko,

och nåt hände i Mexiko, och jag sa,

"Det funkar inte. Han skrattade inte åt mig."

Vi var på en liten båt. Okej?

Han satte upp den vid solnedgången.

En av de där färgglada båtarna i Mexiko.

Det är bara jag och han på båten. Bara…

Och jag tittade på hans röv. Jag fick det. Jag dejtade honom. Okej?

Jag ser att hans byxor är lite låga. Överdelen av sprickan visar sig.

Vad gör man om man ser lite av sprickan?

Du petar till den lite.

Min hjärna sa "Ja. Du petar den till så klart."

Håll inte fingret där inne. Bara en snabb...

Så jag såg sprickan och sa "Coolt. Jag går in."

Boop.

Han sa, "Gör inte så. Jag gillar inte det.

Verkligen? Jag gillar det inte."

Så vi kommer till landet.

"Jösses."

Ni vet när nåt är roligt för en själv,

men den andra inte gillar det, får det dig att skratta mer.

Det var det som hände mig.

Jag tänkte, "Tänk inte på det längre. Släpp det."

Men nej. Jag hörde det hela tiden.

Jag fortsatte att höra, boop, "Gör inte så."

Och jag kände mig aldrig mer ensam, jag bara skrattade.

Resan slutade och jag tänkte, "Jag måste avsluta det."

Jag ringde honom.

"Det funkar inte. Vi skrattar inte åt samma saker, och det är okej."

Han säger, "Ge mig ett exempel på när vi inte skrattade åt samma sak."

"Den gången på båten när jag petade till dig."

Petade till dig på båten."

Han sa, "Jag gillar inte det.

Pappa gjorde det när jag växte upp."

Varje gång.

Och jag sa "Intressant.

Din pappa låter toppen.

Är han fortfarande ihop med din mamma? För jag vill peta till hela natten. "

På den resan i Mexiko ville han gå till kyrkan,

och jag är en liten snorunge på semestrar,

och jag var på en paus från SNL, och jag sa,

"Jag vill inte gå till kyrkan.

Jag vill inte gå. Nej."

Han tog mig till en kyrka och sa, "Det är stängt på grund av jordbävningsskador."

Och jag tänkte "Tack gode Gud".

Jag måste hitta ett barn.

Jag vill lära mig spanska

så jag kan ta med den i sovrummet till min pojkvän. Okej?

Ja, det skulle vara hett.

Jag har dejtat killar. Ta det lugnt.

Jag...

Som om jag skulle göra det i sängen.

Jag kanske borde göra det. Det vore kul.

Nej. Men jag vill lära mig spanska i sovrummet.

Jag dejtade en kille, några killar har sagt,

"Du är mexikan, så du kan prata smutsigt på spanska?"

Och jag bara, "Nej."

"Men

jag kan imitera min döda farmor."

För att hon är död.

Jag vet att ni ser mig garva åt mina skämt ikväll. Okej?

Det är min plan varje dag i mitt liv. Men…

Jag har tänkt på det,

och när jag blir gammal och dör,

vill jag att mina sista ord är ord som får mig att garva. Okej?

Jag älskar att få mig själv att garva.

Så det här är planen. Jag hoppas vara gammal, skör, gemytlig i en säng.

Familjen runtomkring.

"Barnbarn, kom hit.

Kom." Jag ska göra den rösten också. "Kom hit.

Jag har nåt viktigt att berätta för er.

Ja, mormor?

Jag...

Ja?

Jag...

Säg det.

Jag...

Jag klarade det aldrig som en vis man

Jag kunde inte klara det som en fattig man som stjäl

Det är allt jag kan sjunga av den här sången

För Netflix har inte Rättigheterna till den här låten

Och det här är allt jag kan sjunga

Det här är allt jag kan ta med Av Nickelback-sången

Var det Nickelback? Ja. En del av det.

Vänta lite. Det kommer mer.

Nej.

Jo.

Nej, mormor. Gå bara.

Nej. Så oförskämt. Nej.

Jag bestämmer när.

Jag...

Sluta.

Jag...

Jag är ingen perfekt person…

Hoobastank. De är en av mormors favoriter.

Gå.

Jag har dig.

Vakna, sätt på lite smink Chop Suey"

Jag avslutar med det.

Tack.

Undertexter: Z.J.