All language subtitles for Broken Arrow.sv

DEN BRUTNA PILEN

Det här är historien om ett land

och dess folk år 1870,

och om en man som hette Cochise.

Han var indian,
ledare för Chiricahua-apachestammen.

Jag var involverad i historien,

och det jag berättar hände
precis som ni kommer att se det.

Den enda ändringen är att när
apacherna talar, så är det på vårt språk.

Det som hände
är en del av Arizonas historia,

och det började för mig
där ni ser mig rida.

Sedan jag lämnad Unionsarmén
hade jag ibland grävt efter guld.

En dag fick jag höra
att Coloneln i Tucson ville träffa mig.

Historien började när jag såg
gamar kretsa runt i skyn.

Gamen är en smart fågel.

Något, eller någon, höll på att dö.

Jag tänkte att det var ett skadat djur,
eller en kanin, eller en orm.

Ingen kanin... inget djur.

Hans sort var farligare än en orm.

Han var Apache.

I 10 år hade vi varit i ett grymt krig
med hans folk,

ett blodigt krig
där det inte fanns något att vinna.

Drick.

Bäst långsamt.

Jag kunde ha dödat dig tidigare.

Jag visste att det var farlig
med en lägereld i apachelandet,

men pojkens sår var inflammerade,
och han hade hög feber.

Han hade 8 stycken hagel i ryggen,
och jag grävde ut dem med en kniv.

Han hade ont, men han gav
inte ett ljud ifrån sig.

De närmaste dagarna
letade jag efter guld i floden,

och höll ett öga på pojken.

Jag ville färdas vidare och var glad
att han återhämtade sig snabbt.

Är dina ben starkare idag?

Lite grann.

Du haltar fortfarande.

Idag måste jag ge mig av.

Nej, jag måste ge mig av.
För tidigt för dig.

För mina ben, ja,
men för min familj, nej.

Det här är min invigningstid.

Jag är 14, så jag lär mig att bli man.

Dags att åka på resor ensam.

Men jag har varit borta
alldeles för länge.

I wickiupen gråter min mamma.

Min pappa letar efter mig, tror jag.

Jag är deras enda nu.

Min bror och min syster
dödades vid Big Creek.

"Min mamma gråter", sa han.

Det hade aldrig slagit mig att en
apachekvinna skulle gråta över sin son,

som vilken kvinna som helst.

"Apacherna är vilda djur", sa vi alla.

Ber du till "Fiendernas dråpare?"

Inte ens till "Livgivaren?"
Han där uppe?

Vi har ett annat namn.

Apacherna ber att alla vitingar ska dö.

Men nu ska jag be
att du ska vara trygg.

Vid solnedgången igår kastade jag
frömjöl åt de fyra vindarna för dig.

Tack, grabben.

Det här är väldigt stort,
mot huvudvärk och sjukdom.

Nu är det ditt.

De kunde dödat. Lägg undan vapnet!

Mitt folk håller koll på oss.
De ser att jag är oskadd.

Detta är tydligt tal.

Det säger att de fortfarande kan döda.

Denna viting är min vän.

Denna viting är min vän.

Han får inte skadas.

När blev min son en tam apache?

Far, titta! Han gav mig livet åter,
när soldaterna sårade mig.

Var träffade du soldaterna?

Det skulle skämma ut oss
att säga det.

En apache ska inte göra nåt
som andra inte bör veta om.

-Denna här, var han med dem?
-Nej.

Han hittade mig senare. Han botade mig.
Det vore fel att skada honom.

Du ger inga order.

-Pratar du vårt språk?
-Lite.

Vitingar betalar många dollar
för en apaches skalp.

-Jag vet.
-Så varför tog du inte hans skalp?

Om jag dödar en apache
så är det inte för skalpen eller pengar.

Varför inte?
Ditt folk och mitt folk är i krig.

Det är inte mitt sätt att slåss.

-Det är alla vitingars sätt.
-Inte mitt.

Du kanske är en kvinna?

Apacherna tar inte skalper heller,
och de är inte kvinnor.

Han döljer något.

Varför är du här i våra berg?

-Jag letar efter guld och silver.
-Efter vad?

Efter gult järn.

Du dödade inte.

Vi ska inte döda den här gången.

Men inte igen.

Ge honom vapnet.

De ville döda mig,
men de släppte mig.

Jag lärde mig nåt den dagen.

Apachemammor gråter över sina söner.

Apachemän har en känsla för rättvisa.

Bakhåll! Spring!

2 män dödades.
För de 3 sårade var det mycket värre.

Men detta var krig,
och det fanns grymhet på båda sidor.

På en av männen hittade de en påse
som innehöll tre apacheskalper.

Så de grävde ett hål i marken och
smörjde in hans ansikte med söt växtsaft.

Och de fick mig att se myrorna komma.

Lär det. Lär det väl.

Det här är apacheland.
Du har inga rättigheter här.

Där Cochise bor kan ingen viting bo.

Ta dina vapen. Gå!

Låt inte ditt ansikte synas igen!

Tjena, mina herrar.

Hej, Tom.

-Hittade du en guldgruva?
-Nej.

Tjena, Terry.

Bara kaffe till mig.

-Vi har rökt kalkon idag.
-Nej, bara kaffe, tack.

Utplåna dem allihop, men heja på dem.

-Jeffords?
-Ja, sir.

Jag är Colonel Bernall.
Fick ni mitt meddelande?

Det är därför jag kom.
Vad är på gång?

-Jag är den nya chefen på Fort Grand.
-Grattis.

Mina order är att utplåna Cochise
och hans apacher.

En helvetes order, sir.

Utplåna dem allihop. Slakta dem
som grisar, säger jag.

Som grisar.

Den här killen var i ett lag
med gruvfolk

som hamnade i bakhåll av apacher.
Hälften av dem dödades.

-Var inträffade bakhållet?
-Strax söderut härifrån.

De sårade Cochise
och dödade 12 av 50 apacher.

De var inte 50, bara 5,
och inte en enda fick sig en skråma.

-Hur vet ni det, Jeffords?
-Jag såg det.

Såg det? Tycks mig att de flesta
skulle gett en hjälpande hand.

Jag var bunden.
Apacherna tog mig tidigare.

-Ni kämpade er ur det där, va?
-De släppte mig.

Jag har aldrig hört nåt sånt
hända med en viting.

-Har du, John?
-Nej.

-Har du, Milt?
-Nej.

Jag stötte på en skadad chiricahuapojke.

Jag lappade ihop honom.
Tror de trodde att de var skyldiga mig nåt.

-Apacher som beter sig rättvist?
-Ja.

Jag förstår inte.

Ni menar att ni hittade en skadad
apache och inte dödade honom?

Just det.

Jag skulle vilja fråga varför.

Vad vill ni mig, Colonel?

Jeffords, jag tror jag vet
hur vi kan hejda Cochise.

Jag har 250 killar från Pennsylvania
och New Jersey.

De är disciplinerade soldater.

-Ja, jag har sett dem.
-Jag har en bra plan.

Jag vill ha information från er,
och jag vill att ni ska scouta åt mig.

Om sex månader är kriget över
och vi ska få hängt Cochise.

Nej, det ska ni inte.

Jeffords,
jag är expert på öppen krigföring.

-Jag har 30...
-Cochise kan inte läsa en karta,

men han känner varje ravin
och varje berg i Arizona.

Hans män och hästar kan åka
dubbelt så långt som era.

Och hans killar kan springa till fots
lika långt som en häst.

Han kan inte skriva sitt namn,

men hans spanare vet
när ni anlände i Fort Grant,

och hur många män ni har.

Han hindrade Butterfield-
diligensen från att fara,

han hindrade US-posten
från att ta sig igenom.

För första gången har han
alla apacher under sitt kommando.

Ni kommer inte att hänga
honom om 6 månader.

Inte om 6 år.

God dag, mina herrar - Terry.

Jeffords!
Vill ni scouta för mig?

Hitta nån annan.

Kanske Captain Jeffords blev
för mycket vän med apacherna?

Han kanske inte vet
vilken sida han står på?

Ta det lugnt, mina herrar.

Jag är inte ute efter trubbel,
men om ni inte slåss mot dem,

är ni med dem.
Jag måste säga det.

Vem säger så? Vad heter ni?

Ben Slade. Jag äger en ranch
drygt 1,5 km bort från Fort Grant.

Apacherna brände mitt hus
förra månaden.

Min fru var inne.

De tog nästan min pojke också.

En vit man borde hata såna saker.

Just det. Alla borde.

Så varför går ni inte med
i Colonelens stab?

-Det är min privata ensak, Slade.
-Krig är ingen privatsak

när de dödar kvinnor och barn.

Vid Big Creek dödade vi
indianska kvinnor och barn.

Cochise påbörjade detta och varje...

Vänta lite! Låt oss klargöra fakta.

Cochise påbörjade inte det här kriget.

En snobbig löjtnant
färsk från öst påbörjade det.

Han viftade en vit flagga
som Cochise respekterade,

och sedan hängde han Cochises bror
och 5 andra under den flaggan.

Man hör alla möjliga historier.

Vill ni veta varför jag inte dödade
den där apachepojken?

Av samma skäl som jag inte skulle döda
er pojke, eller scouta för armén.

Jag är sjuk och trött
på allt detta dödande.

Och vem bad oss ut hit främst?

Jag vet inte, Tom.

Jag säger inte att vi gör rätt,

men vi tar hit civilisationen.

Kläder, filtar, hattar,
stövlar, medicin.

Jag har en vagnlast med whiskey
som väntar österut.

Jag skulle kunna sälja den
om det inte vore för Cochise.

Det är ett bakhåll! Spring!

Juan, följ med in.

-Hej, Tom.
-Hej, Milt.

Efter så lång tid slapp
en enda godsvagn igenom.

Cochise visade inte sitt fula ansikte.

Skickar du dina postkurirer
med militäreskort?

Då behövde jag armén och marinen.

Sen 7 veckor
har ingen post från öst kommit in.

Apacherna skjuter mitt jobb
rakt under mig.

Kanske det finns ett sätt
att få posten igenom.

En ny rutt?

Får jag använda det här kontoret
på kvällarna ett tag framöver?

-För vad då?
-Juan.

Juan, jag har arbete åt dig.

Jag skulle vilja anställa dig
ungefär en månad.

Jag vill att du ska lära mig
apachernas språk.

Jag vill lära mig om apachernas andar.

Jag vill lära mig om apachernas seder.
Om apachernas inre liv.

Ingen viting ber om att få lära sig
dessa saker. Varför gör du?

Jag vill prata med Cochise.

Är du galen, Tom?

Milt, jag är trött på
att sitta mellan två stolar.

Jag är trött på folk som Lowrie, Terry
och dig som frågar vilken sida jag står på.

Egentligen ville jag leta efter guld
på Cochises territorium.

Nu prövar jag något annat.

Cochise pratar inte med vitingar.

-Vi skickar upp röksignaler.
-Han kommer inte hit.

Nej, nej, jag vill gå och träffa honom.

-Till hans gömställe?
-Just det.

Ingen viting har sett Cochise
på 10 år eller överlevt det.

Det fanns en tid då man
kunde prata med honom.

Försök inte, Tom.

Myrorna kommer att äta upp dina ögon.

Det kan hända när som helst.

Så som häromdan.

Juan, vill du lära mig?

Jag vill prata med Cochise
om posttrafiken.

Kanske till och med om fred.

Ja, jag ska lära dig, och för det
tar jag inte en enda dollar.

Men jag tror det kommer att sluta illa.
Cochise kommer visst att döda dig.

Milt, kan vi använda kontoret?

Det är dina ögon.

Det duger.
Apacheögon är snabbtänkta.

Detta säger du kommer i fred.

De kommer inte att tro det,
men kanske de blir nyfikna.

Du har lärt dig att tala vårt språk väl.

Du tänker inte som en apache,
men du är nära.

Juan, du har varit en bra lärare.

Om jag träffar Cochise

och våra samtal ger något,
så är det också din förtjänst.

Igår kväll hörde jag en uggla.
Det är ett dåligt omen.

Det är inte för sent än.
Följ med mig tillbaka.

De kommer att döda dig.

Jag hörde inte ugglan, Juan,
men tack ändå.

Kom ihåg då, om du träffar honom:

Ljug inte för honom.
Inte om den minsta lilla sak.

Hans ögon kommer att se rakt in i ditt
hjärta. Han är större än andra män.

Jag red in i ravinerna
där Cochises territorium började.

Aldrig i hela livet hade jag känt mig
så ensam och livrädd.

I tre dagar klättrade jag upp i bergen
mot Apachernas gömställe.

På tredje dagen närmade jag mig
gömställets ingång.

Juan hade berättad för mig
vad jag skulle se efter.

Då visste jag att Cochise hade
gett mig tillstånd att fortsätta.

Jag höll mina händer synliga,
borta från vapnen,

och försökte se avspänd ut.

Det är känt att hövdingen
för Chiricahua-apacherna

är den största indianledaren.

Jag har kommit för att tala med
honom om hans folks välfärd.

Det är känd att han respekterar
både sanningen och tapperhet.

Vill du hålla dessa åt mig?

Jag vill ha tillbaka dem när jag åker.

Hur vet du
att du kommer härifrån levande?

Jag är Cochise.

Prata.

När en indian vill rapportera
något till sin bror,

gör han det med röksignaler.

Det här är vitingarnas signal.

Mina bröder långt borta kan se på
det här och förstå vad jag menar.

Vi kallar detta post.

Männen som bär posten är som luften
som bär apachernas röksignaler.

De är inte ute efter problem.

Ändå dödar dina krigare dem.

Jag har kommit hit för att be dig
låta dessa män resa tryggt.

Denna post bär med sig
krigssignaler mot oss.

Nej, denna här används för
nån annan sorts meddelande.

Krigssignaler skickas av militären
på speciella sätt.

Hur?

Ibland via en sak vi kallar telegraf.

Vid andra tillfällen via män som jag.

Har du burit meddelanden mot oss?

När jag varit scout för militären, ja.

-Har du slagits mot oss?
-Ja.

I slaget vid Apachepasset.

Följ med mig.

Du är en modig man.

Lyssna nu på mig.

Jag är mitt folks ledare.

De sviker inte mig,
och jag sviker inte dem.

Vi kämpar mot amerikaner
som försöker ta detta land från oss.

Du ger mig inget skäl att inte
döda amerikanska postkurirer,

och dig med.

Ingen bad dig komma hit.

Postkurirer gör er ingen skada.

Det hängdes apacher
som gjorde ditt folk ingen skada.

En av dem var min bror.

Mitt folk har gjort
stort orätt mot ditt folk.

Det har jag alltid sagt.

Tror du jag är en idiot
för att jag är indian?

Att du kan lura mig?

Jag skulle inte ha kommit hit
om jag trodde det.

En dumskalle ser bara nuet.

Av respekt för dig och ditt folk
tänker jag på morgondagen.

Morgondagen då?

Apacherna är krigare utan motstycke.

Men de är få och imorgon ännu färre.

Jag vill inte prata om det med dig.

Är det inte möjligt att båda våra folk

en dag kan leva tillsammans som bröder?

Konstiga ord för att vara en viting.

Ditt folk vill inte ha fred.
De lärde mig det.

Posten kan vara det första steget.
Jag ber dig tänka på det.

Varför skulle inte vitingarna
göra det första steget?

Ska jag vara bättre än vitingarna?

En viting har kommit hit.

Jag ber dig tänka på ditt folk

och se på morgondagen.

Jag måste fundera på det.

Du kan sova över här.

Det är min uttryckliga önskan.

Ta en promenad med mig, då kan
mitt folk se oss tillsammans,

så att du är trygg här.

Vad är meningen med dansen?

Det godas och det ondas andar dansar.

Inte alla kan göra det.

Om något görs fel
blir de arga där uppe.

Detta måste vara dansen som föregår
soluppgångsceremonin för en ung flicka.

-Känner du till det?
-Lite grann.

Utan ord berättar det något för mig.

Du är väldigt olik andra vitingar,
Långe Man.

Du lär dig tala vårt språk,

försöker förstå våra sedvänjor.

Det är bra att förstå andras sedvänjor.

Jag respekterar ditt folk, Cochise.

Vet du vad jag tycker?

Kanske en dag dödar du mig,
eller så dödar jag dig,

men vi kommer inte
att spotta på varandra.

Det är så jag känner.

Flickan inne i wickiupen
befinner sig i sitt livs heligaste tid.

Under dessa fyra dagar är hon
den Vitmålade Damen, allt Livs Mor.

Det ger tur att besöka henne nu.

-Skulle du vilja besöka henne?
-Ja.

Har du någonsin blivit sårad?

I armen.

Vi berättar för henne.

Bara denna enda kväll är flickan
heligare än andra,

eftersom hon varit
borta från oss i länge.

Hon är redan för gammal
för den här ceremonin.

Det är mycket speciellt.

Vitmålad Dam,

jag har gamla sår.

Ja... men varje ärr är ett
tecken på kärlek till ditt folk.

Ditt folks stig sträcker ut sig
långt bakom dig,

och du är huvudet,

och du är hjärtat,

och du är blodet.

Fiendernas Dråpare är din far,
och du är hans son.

Du kommer att bli frisk.

Jag har någon med mig.

Då är han välkommen.

Han har ett gammal armsår.

Ge mig din arm.

Gör det fortfarande ont?

Ibland.

Det kommer aldrig att göra ont igen.

Du kommer att ha ett långt liv.

Alla goda saker
kommer att tillhöra dig.

Solen kommer att skina för dig.

Vad heter hon?

Sonseeahray.

Det betyder "Morgonstjärna".

Morgonstjärna.

Det här kallas rakning.

Se, vitingar har mer hår
i ansiktet än indianer,

så de skär av det
istället för att dra ut håret.

Kanske du vill gärna komma närmare
och titta på?

Var inte rädd, Sonseeahray.

-Ser du?
-Jag är inte rädd.

-Jag trodde du höll på att flå dig själv.
-Nej.

-Gör det ont?
-Nej.

-Hur visste du att jag var här?
-Jag såg dig i det här.

Det här är mycket bättre
än att titta i en pöl.

Och nu ser jag dig.

Vilken märklig sak det är.

Du får behålla den.

Nja, om du har den
kan du titta på dig själv varje dag.

Varför springer du iväg?
Snälla, stanna.

Det passar sig inte. Jag...

-Jag borde ha sprungit redan förut.
-Varför?

Jag är inte gift.

Får du inte prata med apachemän?

-Bara med gamla män.
-Aldrig med unga män?

Endast vid ceremonier
eller när det är dans.

Jag trodde att apachepojkar och -flickor
väljer den de vill gifta sig med.

Hur kan de göra det
när de inte träffas?

De träffas.

-Det finns sätt.
-Vilka sätt?

De träffas slumpmässigt
där ingen kan se dem,

som min mor skulle kunna
se mig här med dig.

Jag förstår.

Jag måste gå nu. Jag har
nåt att göra... plocka enbär.

Var?

Där.

Jag hade tänkt gå upp dit själv...

Helt slumpmässigt.

Sonseeahray.

Jag går den här vägen eftersom jag
inte vet när jag får träffa dig igen.

När ska du ge dig av?

Jag vet inte. Cochise sa att
han vill prata med mig snart.

-Kommer du tillbaka?
-Jag hoppas det.

Jag vill det, det är viktigt för mig.

Hur så?

Får jag tala sanning... från hjärtat?

Det går fint.

Hela mitt liv har jag hållit mig
för mig själv. Jag ville ha det så.

Men när jag såg dig i wickiupen
och du rörde vid mig,

och du bad för mig,

då mådde jag illa av att vara ensam.

Och jag visste att jag behövde
se dig igen innan jag gav mig av,

så att jag kunde ta reda på
om det kändes som igår kväll.

-Och känns det så?
-Ja.

Så när jag ger mig av nu,

då kommer jag att sakna nån
för första gången i mitt liv.

Jag har tagit ett beslut om posten.

Om jag låter endast kurirerna
vara trygga,

blir det ingen förlust.

Det ska visa vitingarna
hur mäktiga apacherna är.

Denna idé får mig att skratta lite.

Det är ett bra steg.

Fröet är litet,
men kanske trädet växer sig stort.

Jag är glad över
att kunna berätta det för mitt folk.

Är det sant, Captain?
Ni träffade självaste Cochise?

Det stämmer.

En kille som rider till Cochises
läger ensam är en rejäl karl.

Eller en förbannad lögnare!

Jag tror på kapten Jeffords ord,

men inte på en apachemördares ord.

Cochise sa att posten får rida trygg.
Jag tror på honom.

Medan ni var där uppe hos honom

överföll hans män ett vagnståg
häromkring och dödade varenda en.

Ett annat gäng dödade 3 män
och en pojke på Kliners gård.

Cochise sa aldrig nåt om
att sluta kriget.

Han sa att posten var trygg.

Är ni villig att satsa
på en indians ord?

Kom an då.

Vill ni satsa $300 på

att 5 kurirer i rad åker härifrån
och återvänder igen?

Vadet är antaget.

Posten har hopat sig,

och ruttens trygghet är garanterad
av Tom Jeffords och Cochise.

Tre dagars ridning i stekande sol
med hög betalning.

Vem är först?

Ser ut till att ni måste gå själv,
Jeffords.

Bara att det inte kommer
att bevisa något.

Jag går.

Det kommer att bevisa något.

Duffield är tillbaka!

Det är Duffield!

Han är tillbaka!

Såg du några apacher?

Jag såg några röksignaler
men inte en enda indian.

Hej, Milt.

-Ingen fara, Tom.
-Varför dröjde du så länge?

Vill du ha sanningen? När jag
tryggt nådde dit blev jag full.

Det tog tid att nyktra till.

En slapp igenom, Jeffords,
men det finns fyra till.

Mitt vad är säkert.

Vill du dubbla det?

Några dar efter Duffields återkomst
skickade vi ut ytterligare en kurir.

Han såg några apacher,
men inget hände.

Även den 3:e kuriren sa
att det var lugnt längs rutten.

När den 4:e kuriren åkte ut
var jag väldigt stolt över Cochise.

Dagarna förblev lugna,
och en av dessa lugna dar

lämnade ett vagnståg
Messilla Park mot Tucson.

Colonel Bernall förde befälet.

Storslaget land, eller hur, General.

Jag skulle inte vilja försöka lära
en indiankrigare sitt jobb,

men vi inbjuder till ett bakhåll.

Apacherna kan gömma sig där borta.

Jag inbjuder inte bara till ett bakhåll,
jag ber om det.

Varför?

Ni har bara 75 män.

Mina muldrivare är beväpnade,

och jag har 50 prickskyttar som
gömmer sig under filtar i vagnarna.

Mina ögon har blivit gamla.

Nahilzay!

Halt!

Anfall med pistol!

Nej, Colonel! Nej!

Goklia! Avskär dem.

De avskär kavalleriet!

Halt!

Nahilzay! Pionsenay!

Fotsoldaterna!

Nu tar vi vagnarna!

Skurna i bitar,

50 döda och 100 skadade.
Colonel Bernall dödad,

5 000 pund spannmål, alla vagnar,
vapen och mulor.

Hur visste Cochise
att vi hade män gömda i vagnarna?

Han måste ha vetat. Han vet
vad som pågår runt omkring.

Vem är spionen?
Hitta honom och häng honom.

Kanske jag kan säga nåt.

Kanske många av oss kan.

Vem?

-Är Duffield här inne?
-Ja.

Vad vill du?

Den sista kuriren
har nyss anlänt helskinnad.

Tack.

Ja, var är Lowrie?

Du förlorade ditt vad, Lowrie.

Jag betalar inte för ett vad
mot Tom Jeffords.

Han är en personlig
vän till mördaren Cochise.

Om ni frågar mig så var det hela
arrangerat ända från början.

Hur arrangerades det?

-Jag har båda händerna på baren...
-Hur arrangerades det?

Jag är ranchägare, inte revolverman.

Slade. Du har vänner här.

Vill ni utmana mig?

-Hur arrangerades det?
-Cochise gör ingenting gratis.

-Han fick nåt ut av det här.
-Vad fick han?

Bara säg det. Var det vapen,
eller var det whiskey?

Någon mer
som vill kalla mig överlöpare?

Ni är ingen överlöpare, Jeffords.

Den som säger så är en lögnare.

Men varför är Cochise
så välvillig mot er?

Varför släpper han igenom kuriren

samma dag som han utplånar
ett vagnståg?

För att han gav sitt ord
och är en hedersman.

En hedersman.
Ingen indian är en hedersman.

Det första steget mot fred,
och ni ser det inte, ni allihop.

Vi kommer att få fred när varje
apache dinglar från ett träd.

Här är era $300, Jeffords.

Jag bjuder på en omgång.

Jag dricker inte
med nån indianälskare.

Han är en skallerorm.
Han sålde oss.

Häng upp honom! Vad väntar vi på?

Släpp den mannen!

Släpp den mannen!

Tro inte att jag inte är tacksam.

Jag vill inte ha er tacksamhet.

Men jag kommer inte att scouta åt er
eller någon annan.

-Jag vill inte heller att ni ska scouta.
-Så vad då?

Jag vill att ni tar mig till Cochise.

Om nån kan göra det, så är det ni.

Jag vet att ni har all anledning
att vara arg.

Men var snäll att slå er ner
och lyssna på mig.

Ni gillar uppenbarligen
inte arméofficerare.

Tycker ni att detta talar
också emot mig?

Det beror på hur man ser på det.

Bibeln predikar broderskap
för alla Guds barn.

Anta att deras hud inte är vit.
Är de fortfarande Guds barn?

Min bibel säger ingenting
om hudens pigmentering.

En General som tjänstgjorde under Grant

kallades "Den kristna Generalen".

Jag är även känd bland mina soldater
som "Bibelläsaren Howard".

Varför vill ni träffa Cochise?

För att sluta fred, om möjligt.

Vem skickade er hit?

USA:s president.

-Med vilka befogenheter.
-Att sluta ett fredsavtal.

Ja, som kommer senare att ändras igen.

Mitt avtal kommer att bli bestående.
Jag har presidentens ord.

Jag varnar er, General,
jag tänker inte svika Cochise.

Varför denna sinnesförändring
i Washington?

President Grant är angelägen
om en rättvis fred med apacherna.

-Vad är en rättvis fred?
-Säg det ni.

Likhet.

Apacherna är ett fritt folk. De har rätt
att vara fria på sin egen mark.

-Ni menar hela Sydvästern?
-Nej.

Nej, inte ens Cochise skulle be
om det nu. Han är realist.

Nej, men ett tryggt territorium

som styrs av apacherna själva,
är vad jag menar.

Utan soldater.

Ja, det håller jag med om. Vad mer?

Resten får ni förhandla med Cochise.

-Tar ni mig till honom?
-Utan soldater?

-Är det det bästa sättet?
-Det är det enda sättet.

Jag åker ensam.

Jag åker imorgon till Cochise.
Jag hör av mig.

Läs er bibel för mig också.

Jag tycker om sättet ni läser den på.

Jag välkomnar dig.

Dina signaler sågs
och har berättats för Cochise.

Han är i det andra gömstället.

Han ber dig vänta
och göra det bekvämt för dig.

Han kommer tillbaka.

Jag ska vänta.

Mina fötter är trötta av att försöka
hitta dig av en slump.

Medan jag väntade på dig,

har jag tvättat mitt hår två gånger
och mina kläder tre gånger.

Hur gör ni denna tvål?

Den görs av yuccarot.
Vi river den i små bitar.

Sonseeahray...

Det är nåt jag behöver veta.

Jag har varit borta i nästan en månad.

-Har något ändrats hos dig?
-Nej.

När du gav dig iväg blev jag rädd.

Jag tänkte,
"Han kommer aldrig mer tillbaka".

"Och även om han gör, när han
återvänder från sitt eget folk",

"kommer han att se på mig
med andra ögon".

Men sen... slutade jag vara rädd...
här inne.

Du darrar.
Du är väl inte rädd för mig?

Nej... Endast du läggar såna
nya känslor i mitt hjärta.

Jag darrar inombords också.
Borde jag dölja det?

Nej.

Tom!

Här kommer de,
och han rider i spetsen.

Det kommer att berättas
vid lägerelden,

hur Chiracahuerna kämpade,

hur den stora Cochise ledde oss.

Ett stort vagnståg förstört,

vagnarna och hästarna tagna,
spannmål för hela vintern,

mattor, vapen...

I strid finns det alltid förluster.

Några av våra män gick bort
för att bo hos sina fäder.

De var modiga.

De dog med heder.

Hör nu, för sista gången, deras namn.

De kommer att bli arga
om deras namn nånsin nämns igen.

Ponce.

Victorio.

Pionsenay och hans son Machogee.

Naratena.

Big Chee.

Nej, tack.

Om jag sluter fred med den här
Generalen, kan en högre bryta den?

Nej, han talar för US:s hövding.
Det finns ingen högre.

-Kan jag lita på dem?
-Kan de lita på dig?

Mitt ord är mitt liv.
Jag bryter det inte.

Det vet jag, de inte.

Det kan inte bli fred utan god vilja.

Det är inte alla amerikaner
som löjtnanten som bröt freden.

Du litar på mig, Cochise.
Det finns amerikaner jag litar på.

Det finns indianer jag inte litar på.

Inte jag heller.

Torka alltid av händerna på armarna
efter maten, Lång Man.

Fettet är bra för dem.

Bland vitingar tvättar vi av det.

Vilket slöseri.

Min vän, hela kvällen har dina ögon
gått till samma tjej.

Du måste förstå

att alla män får vara vän
med en kvinna vars make är död,

eller vars äktenskap upplöstes,

men inte med en tjej
som Sonseeahray.

Cochise, jag... jag...

Någon har redan friat till denna tjej.

Jag tror hon kommer snart
att gifta sig.

Du är utvald.

Det vore en förolämpning
att inte gå.

Vi får inte ses tillsammans,
Tom.

Om så är, varför bjöd du upp mig
till dans då?

Jag kunde inte hjälpa det.

Samma här.

Ikväll ska jag prata
med dina föräldrar.

Nej, Tom.
Det ska orsaka allvarliga problem.

-Du får inte!
-Det orsakar redan problem.

Du betedde dig inte som min bror.

Den här tjejen är oskuld. Jag sa det
till dig, och ändå följer du efter henne.

Cochise, jag vill ha henne till hustru.

Jag vill göra allt som förväntas
av en make här.

Jag har redan avvisat Nahilzay
en gång. Jag ska göra det igen.

Jag är glad för att ni väljer
det rätta sättet,

men det kommer inte
att bli lätt för er.

Du är amerikan.
Var ska ni bo? Här?

Apacher som lidit under vitingarna
kommer att hata dig.

Tucson, kanske?

Finns det inga vitingar där som skulle
hata din hustru p.g.a. hennes hudfärg?

Ni åker långt bort
kanske till nya platser,

men era ögon kommer inte
att se nånting.

De kommer jämt att vända sig bakåt...

hemåt.

Och du, Sonseeahray...

de kommer att se på dig
som på ett konstigt djur

och dra skämt.

Lyssna på mig, Lång Man,
jag ber dig fundera på det.

Er väg kommer att vara
fullt av bitterhet.

Fundera...

är det inte bättre att bo
bland sina egna?

Även om du pratar som min vän, Cochise,
så finns det inget som kan ändra på det.

Jag vill gifta mig med Sonseeahray.

Det han säger behöver inte hända.

Du är ung,
det är mycket du vet inte om.

När jag är med honom darrar jag inte,

inte ens inför dig.

Jag kan inte säga mer emot det.

Men det är fortfarande inte lätt.

Hennes föräldrar... Du behöver
den bästa förmedlaren som finns.

Vill du vara min förmedlare?

Ingen annan kan göra detta.

Ikväll ska jag prata för er,
annars skulle det bli ännu värre.

Alla känner redan till det.

Er hemlighet var lika tyst som åskan.

Jag ska också prata med Nahilzay.

Han har otur.
Det har hänt andra män förut.

Det kanske är bättre
om du väntar i din wickiup.

Gå upp och ner.

Det är bra för folk som är förälskade.

Och?

Du har ingen tur med kvinnor.

De avvisade det.

Jag tar henne härifrån!
Hon kommer också att följa med mig.

De avvisade inte.

Jag skämtade.
Det är alltid ett bra skämt.

Allt är ordnat. Tre hästar
med sadlar till föräldrarna.

Bra, jag tar med dem från Tucson.

Nej, låt mig ge dem å dina vägnar.

-Å, nej.
-Jag insisterar.

De är ju mer eller mindre
dina i alla fall.

De kom från ditt folk.

Jag vill göra det här för dig.

Bröllopet ska äga rum nästa månad.

Varför vänta?

Tjejens mor bestämde det.
Det är hennes rätt.

Lyssna nu.

Åk till Tucson.

Titta djupt in i denna Generals hjärta.

Ta tillbaka honom om du tror på honom.

Imorgon skickar jag ut löpare. Apacher
från alla stammar ska komma hit.

Att prata om fred är en stor sak.
Det kan jag inte avgöra på egen hand.

Mitt folk kanske inte skulle hålla med.

Jag ger inga löften.

Det förväntas inte.

Sov gott, min bror.

Kom ihåg, inga löften.

Jag hörde oväsen.

Det är inte din kniv.
Det är en apachekniv.

Att anfalla nån som fått
skydd här är förbjudet.

Det är fruktansvärt fel.
Det kan inte tillåtas.

Inget har förändrats.

Åk till Tucson.

Återkom om tio dar.

Jag ber dig förlåta
att en av mitt folk bröt mitt ord.

Nahilzay.

I strid har jag inte haft nån
jämlik med dig.

Våra liv var ofta förknippade
med varandra.

Det är över nu.
Du har förrått vårt folk.

Jag återvände till Tucson och
frågade ut General Howard i en vecka.

När jag tog tillbaka honom
till gömstället,

visste jag varför han kallades
"Den kristna Generalen".

Jag bad att varaktig fred måtte komma
genom dessa båda mäns möte.

Jag ville ha det för mitt land,

jag ville ha det för Cochise
och hans folk,

och jag ville ha det
för att jag älskade en tjej.

Det berättades för mig
att jag fick besöka dig.

Bara för en kort stund.

Min mor är inne i wickiupen.
Du måste sitta där.

Och jag måste sitta kvar här, för vi
inte ens får röra varandras händer.

Under dagen är jag...

är jag väldigt upptagen. Jag ordnar
mina kläder för bröllopet.

Jag behöver bygga en speciell
wickiup för vår smekmånad,

långt borta från vem som helst.

Vår smekmånad, Tom!

Jag behöver också bygga
wickiupen vi ska bo i.

Min mor hjälper till och lär mig.

Och jag försöker göra som jag...

som jag tror hon gjorde
när hon var tjej.

Och hon kunde inte
ha gjort det snyggare.

Vad är det? Vad betyder det.

Åh, det är nåt amerikanerna säger.

Det betyder att jag älskar dig
och att jag ska hedra dina föräldrar.

Fattar du det med signeringen
av denna karta, Cochise?

Jag skriver mitt namn på din,

och du sätter ditt märke på min.

Vad betyder denna signering?

Det visar alla människor för alltid
vilken avtal du har gjort.

Det här är vad vi kom överens igår.

Du måste förklara det för de andra.

Fredskonferensen hade
redan pågått i 4 dagar,

och nu blev vi ombedda
att komma till mötesplatsen.

Äntligen stod vi ansikte mot ansikte
med apachestammernas främsta män.

De hade kommit från
Arizona och New Mexico,

och samman med Cochise skulle
de avgöra om det blev fred.

Min vita bror vill berätta nåt för er.

Jag har här i min hand en karta.

Det är ett sorts bildskrift.

Det visar apacheterritoriet,
16 000 tunnland,

som ni har enats om.

Den här kartan går tillbaka
till Washington,

där alla vitingars hövding bor.

Om ni sluter ett fredsavtal,

kommer detta att bli en del av avtalet.

Om vi så gör, får vi då fortfarande
plundra mexikanerna?

Det får inte heller bli krig
mot mexikanerna.

Låt vitingen...

Vänta.
Vi pratar om det här sinsemellan.

Nu är det bara dags
för att ställa frågor.

Om vitingarnas hövding dör,
vad händer då?

Hans ord är bindande för hövdingen
som efterträder honom.

Någon mer som vill prata?

Jag har en fråga.

Anta att någon viting letar
efter gult järn på vår mark?

Får vi döda honom?

Han borde tas till fånga
och överlämnas till militären.

Då kommer han att dömas och straffas.

Anta att han inte ger sig efter att
han har dödat en av mina män?

Om en viting dödar en indian på er mark
kommer han att hängas.

Det är nåt Cochise skulle vilja se.

Vem mer?

Ni måste gå nu. Jag kommer
att meddela er vårt beslut.

Jag litar på inget av det.

För 4 dar sen fick vi vår mark
tillbaka på ett stycke papper.

Idag får vi inte åka till Mexiko.
Den amerikanska Generalen säger nej.

Vår mark har redan minskats.

Hur ska vi få tag på spannmål, täcken,
hästar, om inte från mexikanerna?

Den amerikanska regeringen
kommer att ge oss boskap.

Vi kommer att föda upp
och sälja den för våra behov.

Det är en kvinnas svar.

Jag är inte rädd.
Jag talar från hjärtat.

-Du talar bra.
-Fortsätt tala.

Apacherna är inte
farmödrar till boskap.

Cochise har tappat stridslysten
och är redo att ge sig.

Han skitar i alla våra segrar.

Vi behöver inte den här falska freden,
utan en ny hövding.

Nu säger jag er det här:

Amerikanerna håller boskap,
men de är inte mjuka eller svaga.

Varför skulle inte apacherna
kunna lära sig nya sätt?

Det är inte lätt att förändra sig,
men ibland krävs det.

Amerikanerna blir starkare,

medan vi blir svagare och svagare.

När en stark vind blåser,
måste ett träd böja sig.

Annars blir det blåst omkull.

Jag vill ha en avtal
om en tremånaders prövotid.

Jag bryter pilen.

Jag tänker pröva fredens väg.

Ikväll ger jag den amerikanska
Generalen mitt ord.

De som stöttar mig
måste hålla mitt ord.

Låt alla andra gå.
De är inte längre mina bröder.

Om fler går än stannar kvar,

kommer jag inte längre
att vara er hövding.

Jag går.

Jag går.

Jag går.

Jag går.

Jag går.

Jag går.

Vem mer går?

Vem mer går?

Vem mer?

Ta era kvinnor och barn,

era hästar, era vapen.

Lämna vår mark.

Jag lämnar dig även mitt namn.

Jag skäms över
att vara en Chiricahua.

Jag kommer att anta det namn
mexikanerna gav mig.

Vitingarna kommer att lära sig det,
och ni med.

Från och med nu
är mitt namn Geronimo.

Om Geronimo eller hans följare skulle
någonsin beträda denna mark igen,

så låt dem ta med sig sina vapen.

Jag är orolig. De tar lång tid.
För lång.

Jag är också orolig. Det här är utsökt.
Vad är det?

Ponny. Till er ära, General.

Ponny? Vad är det för slags kött?

En ponny är en liten häst, General.

Vi tänker pröva fredens väg.

Men det måste finnas en väntetid,

tid för att utpröva. Tre månader.

Varför behövs den?

Vitingarna har inte hållit
en enda fred i det förflutna.

3 månaders vapenvila.
Det är en bra idé.

Den första stenen.

För varje dag utan krig blir det en till.

När 3 månader är över
kommer högen att vara hög.

Sen sätter vi en vit flagga på den
och så är det fred.

Mitt hjärta är glatt, Cochise.

Jag är inte glad än.

Att prata om fred är inte svårt.
Att leva den är väldigt svårt.

Jag ska vänta tre månader
innan jag är glad.

Det var inte alla
som var nöjda med avtalet.

Några trodde fortfarande att Cochise
var en lögnare och mördare,

och att det inte skulle bli fred
förrän han var död.

Men den 90 dagars vapenvilan började.

Jag såg och hörde om saker och ting
som inte hänt tidigare i Sydvästern.

Nära Fort Grant passerade
en kavalleriavdelning några apacher.

De pratades inte vid. De låtsades inte
som om de blivit vänner.

Men de sköt inte.

2 dagar senare lämnade
den 1:a diligensen på 5 år Tucson.

Jag följde med den ett stycke
på tillbakavägen till gömstället.

Var är floden du sa
vi skulle komma förbi?

Precis där nere.
Det är där jag ska lämna er.

Dags att sträcka på benen,
mina herrar.

Otroligt att man inte längre
måste frukta för sitt skinn här.

Ja, man kan t.o.m. överväga
att slå sig ner och gifta sig.

Ta skydd! Ta skydd!

Vad skjuter du på?

Jag såg något röra sig.

Spara på din ammunition!

Är det här fred, va?

Dra åt helvete, Jeffords, du och din
mordiska Cochise. De slaktar oss.

Håll käften! Håll käften!

Håll er nere. Ta skydd, allihop!

Lyssna på mig nu. Det här är inte Cochise.

Det är ett gäng avfälliga indianer.

De är bara några stycken,
annars hade de överrumplat oss.

De är också dåligt beväpnade.
Vad de vill ha är våra vapen.

Vi sitter fast här, vi kan inte ta oss
över floden. De väntar på kvällen.

Så vad ska vi göra?
Vänta på att de ska slakta oss?

Håll käften.

Vem av er är en bra skytt?

-Jag är ingen dålig skytt.
-Här.

När jag skriker börjar Maury, du och
den här killen skjuta upp mot sluttningen.

När ni laddar om
täcker Lonergan flodbanken.

Jag tar mig uppför floden.

-Vad ska du göra?
-Skicka röksignaler.

Dåså, börja skjuta.

Hur många patroner har ni kvar?

-Två.
-En.

Jeffords röksignaler har
verkligen hjälpt oss.

Riktigt bra faktisk.

Lyssna!

Apacher som skyddar amerikaner!

Det trodde jag aldrig!

Kom ihåg att berätta om det
när du återvänt till Tucson.

12 dagar.

Jag tror att det går bra.
Det finns många goda tecken.

Det har redan gått bra i 12 dagar.
Jag väntar fortfarande på att bli glad.

Nu måste du glömma fred och krig.

Tänk bara på din brud.

-Tar ceremonin lång tid?
-Nej.

Hos oss äger kärleksritualet rum här...

Allt annat går fort.

Låt kvinnan som ska gifta sig
komma hit.

Tiden är inne.

Låt mannen som ska gifta sig
ta plats bredvid henne.

Din vänstra hand.

Din högra hand.

Knäböj nu på marken.

Nu blandas er blod.

Nu finns det inte längre regn för er,
för den ena är den andras tillflykt.

Nu finns det inte längre kyla för er,
för den ena är den andras värme.

Nu finns det inte längre ensamhet.

Nu och för alltid
finns det inte längre ensamhet.

Det finns två kroppar, men nu
strömmar samma blodet i båda.

Gå nu. Rid med de vita hästarna
till er hemliga plats.

Titta.

Kvällen är fullkomlig
och lycklig för oss.

Vi kommer att lyssna på
bäckens kluckande hela natten.

Och lyssna på klockorna.

Det är som om de sjunger i mitt hjärta.

16 stenar.

Min bror berättade om
anfallet på diligensen.

Det var Geronimo.

Vi spårade honom i två dagar,
men han korsade gränsen till Mexiko.

Ni följde inte efter?

Vi tänkte göra, men gjorde det inte.

Bra.

Hädanefter ska vi skydda alla vitingar
som lämnar Tucson och Fort Bowie.

Vi ska också vakta Apache Pass.

Om freden inte kommer att hålla,
så låt vitingarna bryta den.

Det får inte vara indianer.

Inte ens dåliga indianer.

-Sover du?
-Nej.

Jag är tyst för att jag är så lycklig.

Jag är rädd för att om jag öppnar
min mun jag av lycka...

kommer att skrika nåt helt galet som...

"Tjoho"!

Vad betyder det?
Är det ett amerikanskt ord?

Jag tror att Adam hittade på detta ord
när han öppnade sina ögon och såg Eva?

-Vilka är dom?
-Vet du inte det?

Världen är så stor och jag vet så lite.

Nån gång... kommer du att tröttna
på mig och återvänder till ditt folk.

Det är en dålig tanke, Sonseeahray.

Du får aldrig tänka nåt sånt igen.
Du är mitt folk.

Ska du säga det till mig ofta?

Varje dag vi är tillsammans
ska jag säga det till dig.

Jag ska alltid komma ihåg
dessa ögonblicken.

Vi ska komma ihåg dem tillsammans.

I nattens tystnad
ska vi drömma lite om dem.

Och i framtiden ska vi få se
våra barn rida på vita hästar.

Även jag kan göra bättre.

Strunt i det. När han blivit vuxen
kommer han att veta hur man gör.

Vad är det?

Vid soluppgången hittade jag honom
i klyftan. Det här hade han med sig.

Jag känner den här pojken, Cochise.

Hej, kompis. Du är Ben Slades pojke,
eller hur?

Ja, Captain Jeffords.
Jag hoppades att ni var här uppe.

Bara lugn. Ingen kommer att göra
dig illa. Har du gått vilse?

Inte direkt.

Det var ni som sa
att dessa apacher ville ha fred.

Jag kallar det inte fredligt
när de fortsätter stjäla.

Vad har stulits?

2 av mina unga föl. Skönheter.

I förrgår kväll snott av apacher.

Jag har spårat dem hela dagen.
Spåren ledde uppför klyftan.

Jag hamnade där igår kväll
när det började bli mörkt.

Imorse överföll rödskinnet mig.

Ingen av mitt folk tog dem.
Pojken ljuger.

Cochise.

Jag känner pojkens far.
Han är en av de värsta apachehatarna.

Om vi kan bevisa att han har fel,
så ska folk få höra det.

Det kanske fortfarande finns
män som Geronimo här.

De säger det du vill höra,
men i hemlighet lurar de dig.

Du talar klokt.
Jag vill se de där hästspåren.

Okej, kompis.
Då går vi ner och ta en titt.

-Redan sett dem, kompis?
-Det var ungefär här, Captain.

Du kallar pojken "kompis".
Är det hans namn?

Nej, det är bara vänskaplig menat.

Här är de, Captain.

Skjut inte förrän min pojke
klarar sig undan.

Cochise, de vill döda dig. Spring!

Ta Cochise!

Spring! Sonseeahray, spring!

Den stora är Cochise.
Någon måste ge mig ett gevär.

Se upp, pojk. Håll dig utanför det här.

Slade, flytta på dig.
Vi kan inte skjuta!

Han har slut på pilar!

Han kom undan!
Det gick åt helvete!

Hela planen gick åt helvete!

Jag tar mig till Mexiko. Militären
ska också vara ute efter oss.

Vad väntar ni på?

Kom igen!

Sonseeahray.

Sonsee...

Nej!

Åh, gode Gud!

Är du svårt skadad?

Hon är död, Cochise.

Det finns en som fortfarande lever.

Ge mig en kniv och ta honom hit.

Det får inte göras.

-Ta honom hit!
-Nej, det får inte göras.

Det finns saker en man inte kan tåla.

Hör du mig?

Den här freden är lögn.
De vill inte ha fred!

Den är inte lögn. Och jag tillåter inte
att du gör den till lögn.

Trodde du att fred skulle komma av
sig själv? Du som lärde mig så mycket?

Är det min bror som ber mig
förneka mitt ord?

Varför pratar du med mig?

Prata med henne!

När hon hör ska jag också höra.

Lyssna på mig nu.
Du måste tåla denna förlust.

Detta var inte militären.

Geronimo bröt freden inte mindre
än dessa vitingar.

Som jag tål mordet på mitt folk,
måste du tåla mordet på din maka.

Jag är Cochise. Jag sviker inte
mitt folk eller deras barn.

Ingen på min mark ska börja krig igen.

Inte ens du.

Jag har gett mitt samtycke.
De vill träffa dig.

Tom...

Vi har kommit för att visa
vår medkänsla, Tom.

Tack, Milt.

Det har blivit drevjakt på alla
som var inblandade i bakhållet.

De kommer att betala fullt ut
för vad de gjort.

Jeffords...

inget kan gottgöra
de hemska saker som hänt.

Men era vänner här

vill berätta för er att er förlust har
förenat vårt folk i strävan efter fred.

Utan en sådan strävan betyder avtal
lite eller ingenting.

Den gången betydde hans ord bara
lite för mig, men så småningom

förstod jag att Sonseeahrays död,

beseglade freden.

Och alltsedan dess, var jag än var,

i städer, bland apacherna, i bergen,

kom jag alltid ihåg

att min maka var med mig.

Svenska texter:
Henrik K. Arnvaldsson 2023