Original subtitles

Hej! Almarna står kvar. Vår tid är nu är slut för den här gången.

Vi letar på i verklighetens arkiv–

–efter människor och händelser som har inspirerat serien.

Alm-striden 1971 hände på riktigt.

Så här rapporterade tv-nyheterna om det.

Stenar och sand kastades mot polisen – som använde hundar och batonger.

Det är kärlekshistorien mellan Kalle och Nina vi minns bäst.

Men vid sidan av personen, sorgen och rivaliteten–

–berättas om samhällets förändring efter andra världskriget.

Det är den bakgrundshistorien vi nu lyfter fram.

Min farsa hängde i almarna när det begav sig. Jajamänsan.

Väldigt typiskt min farsa.

–Vi ska träffa Jan Guillou snart. –Spännande!

Jag är peppad, och lite nervös.

Jan är verkligen en av dem som kan allra mest om vad som hände–

–mellan 1968 och 1971.

–Ska det bli spännande? –Jättekul. Vi tar ett varv.

–De är fina, och höga. –Vill du klättra?

–Är det här? –Ja. Madame...

Åh, tackar. Vilken gentleman.

När Vår tid är nu nått 68-rörelsen och 70-talets vänstervindar–

–möter vi en av den tidens starkaste röster under Kungsträdgårdens almar.

–Vi sitter här under almarna. –Ja, 50 år senare. Fantastiskt.

Berätta vad som hände här 1971.

Kungsträdgårdens tunnelbanestation ligger 90 meter bort där.

Idén var att den skulle ligga här, och då måste man ta bort almarna.

Stadsarkitekten har sagt det, stadsplanerarna är överens.

Ett antal ungdomar får för sig att det är ett ingrepp mot staden–

–som är orättfärdigt och estetiskt idiotiskt. "Varför ta bort almarna?"

Att de hade rätt i sak kan vi se när vi sitter här nu.

Men det var ingen hård vänsterfråga.

Klart jag stödde dem. Å andra sidan var det såna där med konstiga mössor–

–som spelade flöjt och rökte hasch.

Det var de som sen kom att bli grönavågare.

Vi hårdare grabbar tyckte väl att det där var en dubiös aktion.

Men de hade rätt, det är klart.

Jag börjar lugnt för att få över publiken på min sida.

–När delar vi ut KO? –När jag fått i gång en dialog.

–Hur mycket motstånd ska vi göra? –Vi ska göra det svårt för dem.

Men inte gå till motangrepp, inte slå tillbaka.

–Är alla redo? Ska vi göra det här? –Ja!

Den storyline som ni är med i, som handlar om krogvärlden, så var det.

Men allt som handlar om vänstern, alltså om mig, det var fel.

På vilket sätt? Berätta.

Vänsterpersonerna i den här serien framställs antingen som...

...unga dårfinkar eller som kriminella.

Så var det inte.

Det var 10 000, 20 000, 30 000, 40 000, 50 000 människor på gatorna.

Om ni vill veta hur en 68:a ser ut...

–Så har vi kommit till rätt person. –Konstigare var vi inte.

Jag har kvar 90 procent av mina uppfattningar.

Men vi var inga dårar, inte kriminella, inte terrorister.

Det blir inga anfall mot Nordvietnam om landet lever upp till...

–Mamma, jag sticker nu. –Ska du inte äta? Vart ska du?

Till studentkåren och dela ut inbjudningar.

–Studenter har inga pengar. –Men de kan vara snygga och balla.

–När kommer du hem? –Sen.

Ingen fråga kunde ena en vänster så mycket som Vietnamkriget.

Det är svårt om man är född senare–

–att föreställa sig hur stort Vietnamkriget var.

Större än andra världskriget, för det kunde man inte se på tv.

Det här såg vi på tv varje kväll. Det är det första och sista tv-kriget.

USA tänkte att det var bra att visa det.

–Nej, inte efter det. –För de visade tv-sändningar från...

I Aktuellt, som det hette då, såg vi kriget dagligen.

Det var ett jättemisstag av USA, som de aldrig gjorde om efter det.

Det var så oerhört stort i folks medvetande.

Nej, vi har inte haft en ideologi att växa upp med på samma sätt.

Det har inte funnits en lika stark ungdomsmotståndsrörelse i vår tid.

Vi är ju nästa generation.

Det måste ha varit helt fantastiskt.

Man måste ha känt sig så levande, alltså att något knyter en samman.

Det fanns nåt att engagera sig i, och världen gick att förändra.

USA, mördare! USA, mördare! USA, mördare!

–De misshandlades och sattes i häkte. –Säger de själva, ja.

Vad fan håller polisen på med?

De gör sitt jobb. Vi delar information med dem.

Då kanske jag inte ska berätta sånt här.

–De planerar ju inte mord. –Jag förstår om du är arg.

Ta en kaffe.

På pärmryggen står bokstäverna IB. IB som i Informationsbyrån–

–en hemlig underrättelseorganisation knuten till Försvarsmakten.

Främst var uppdraget utrikesunderrättelsetjänst.

Att byrån existerade och spionerade på vänstergrupper–

–avslöjade tidningen Folket i Bild med bl.a. Jan Guillou.

Det är ganska omfattande anklagelser mot en rad personer om spioneri.

Har ni nåt som styrker att en sån här spionorganisation existerar?

För det första är det självfallet så–

–att vi aldrig skulle kunna publicera såna här omfattande anklagelser–

–utan att vara bergsäkra.

Det gick så där, jag åkte i fängelse. Men det var det värt.

Det var jättetrevligt. Jag blev vald till ledningen för Sveriges fångar.

Fångarna var vänsterextremister då, i dag är de högerextremister.

Att få in en utbildad vänster- extremist var jättekul där inne.

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Guillou var glad över att komma ut från Långholmen när han frigavs.

Han möttes av ett stort uppbåd journalister och fotografer.

Det är unikt att man får följa karaktärerna under 25 år.

Det är ett berättande som finns i romaner.

Fördelen med serien är att den förändras.

Jag kommer ihåg att vi hade en tagline, eller slogan, för serien:

Tiderna förändras, kärleken är evig.

Hoppa ut.

Kom med här.

Nu kommer nästa "spagge".

En till här.

–Men lär dig svenska, för fan! –Kom med här.

Lära svenska, med fan. I fan?

–För fan. –För fan. Kanske.

Hela köket står och väntar.

Sätt fart nu då, din lata jävel.

–Ögonen går ju i kors. Är du full?! –Sluta nu!

–Jag behöver grytan. –Gå härifrån. Gå härifrån säger jag!

Hur är det?

Bra.

Herregud!

Ekonomin blomstrade på 50- och 60-talen.

Efterfrågan på arbetskraft var stor.

Rekryteringsresor gjordes, och många invandrare kom hit för att arbeta–

–bl.a. från Grekland, Turkiet, Jugoslavien och Italien.

Många italienare hamnade i Västerås för att arbeta på Asea.

De första italienarna som kom -47 möttes av glåpord som "spagetti".

I dag har mycket förändrats till det bättre–

–för de cirka 900 italienare som bor i Västerås.

De kan inte...

...kalla mig fascist.

–Släpp honom! Jävla fascist. –Du kallar inte mig fascist.

–Nu lugnar vi ner oss. –Vad är det fråga om?

Jag har glömt plånboken och bad att få betala i morgon.

–Jag ser till att han betalar. –Ses vi hemma sen?

–Ta det lugnt. –Hon kallade mig fascist, Christina.

Min bror föddes i Italien, i Rom -58.

Min far jobbade som kock och skulle åka till Amsterdam med en kompis.

De skulle öppna en restaurang.

De sov på hotell. När pappa vaknade, hade kompisen stuckit med pengarna.

Han kunde inte ringa till mamma och säga det–

–med en nyfödd bebis, så han stannade kvar i Amsterdam.

Sen lärde han känna några italienare. De sa att det var jättebra i Sverige.

Vi brukar säga att vi borde skicka blommor till han som stal pengarna–

–för det blev ganska bra till slut ändå.

Stefano Catenacci är kökschef på Operakällaren–

–och ansvarar för maten när kungen bjuder till galamiddag på slottet.

Stefanos pappa kom till Sverige med sin familj på 50-talet–

–för jobb i restaurangbranschen.

Storebror Alessandro var den som hade drömmen i blicken.

Nu är han huvudägare i koncernen med Operakällaren och Stallmästargården–

–och äger dessutom flera hotell. Han var bara 20–

–när han öppnade den första egna restaurangen – Caina i Stockholm.

Jag fick en meny från Caina. Då skrev man "pastaplattor fyllda med"...

I dag vet alla vad ravioli är. Då visste ingen det.

När pappa kom hit på 50-talet köpte han vitlök på apoteket.

–Ingen visste vad vitlök var. –Man använde det inte i matlagning.

–Det har hänt mycket. –Ja, verkligen.

I Vår tid är nu finns det en karaktär som heter Angelo–

–som kommer hit från Italien.

Han börjar först jobba i servisen, sen tar han sig vidare.

–Är Angelos resa realistisk? –Ja, det skulle jag vilja säga.

–I serien hade han väl två krogar? –Ja, precis.

Det är väldigt realistiskt. I dag finns det många.

–Två...! –Det är realistiskt.

En sån resa har min bror gjort. Han började som servitör på Capri.

Han har alltid varit entreprenör, alltid haft huvudet med sig.

Så blev han delägare där. Sen fick han chansen med koncernen här.

Det var skandal att han köpte Operakällaren.

Det var jätterubriker. Han hade ingen rolig period de första två åren.

Vi måste dessvärre avslå er ansökan.

Men varför?

Jag har ingen skyldighet att redogöra för bankens syn på vansinnesprojekt.

Jag är hemskt ledsen att jag är sen. Vi ville komplettera ansökan–

–med ett litet smakprov på vad restaurangen ska servera.

Varsågod. Jag ber.

Bara att äta. Som en smörgås.

Hm.

Ta mer. Det är olika sorter.

Jaha.

Här är en capricciosa. Det är med champinjoner.

–Champinjoner? –Ja, och skinka. Det är delikat.

–Och man...ska äta med händerna? –Absolut. Gör som du vill.

Jaha. Ja, varför inte?

Mm...

Med den italienska invandringen kom pizzan.

I dag finns det 3 500 pizzerior i Sverige.

Den första renodlade pizzerian öppnade i Stockholm 1969.

Med pizzeriorna startade en ny restaurangtrend.

Kroggästerna förväntade sig nu att äta nåt de inte fick hemma.

Exotisk mat, musik, artister och spännande människor–

–helst som på Alexandra's.

Välkomna! Inbjudan eller kort.

–Välkommen. –Titta hitåt!

Hej. Välkomna.

Hej!

Välkommen. Vi ses där inne.

Här började det. På Strand Hotel, på hörnan här.

Här går man in till hotellet. Där hade vi vår entré.

Fönstren på första våningen...

En, två, tre, fyr, fem...sex kanske. Det var nattklubben.

Hur kom det sig att du öppnade Alexandra's–

–som ju har varit en stor inspiration till Nina's i serien?

Det var på grund av kärlek. Passion och kärlek.

Jag träffade en man, vi var unga och fattiga studenter. Det var utomlands.

Jag tog honom till Stockholm och visade honom runt. Han konstaterade–

–att nattlivet i Stockholm var trist.

När vi hade pratat lite sa jag spontant:

"Då öppnar vi en klubb i Stockholm."

Branschen fanns knappt. Det fanns nattklubbar, men de var konservativa.

Och inte med diskotek och inte för unga.

Vi ville ha ett ställe för alla, med internationell klass och prägel.

–Det är bakgrunden. Och det var 1968. –Hur gammal var du då?

Jag skulle fylla 22 i november.

Det här var i maj, så jag var inte fyllda 22.

Vilken musik spelade ni mest när det begav sig?

Ah! Det var soul, soul, soul.

Välkomna till Nina's nattklubb och diskotek!

Bakom skivtallrikarna i kväll, det är jag – Leffe Viking, the Big L!

Tack. Underbart att vara hemma i Stockholm igen!

–Är ni redo att skaka loss? –Ja!

Jag sa: "Är ni redo att skaka loss?" Då lyfter vi taket!

Man lyssnade på radio. Radio Luxemburg hade den hetaste musiken.

Alla "tunade in", man liksom hittade Radio Luxemburg, och där var musiken.

Mycket kom från London.

De kända banden, artisterna, trenderna...

Nu pratar jag så mycket, Nina... Nej! Hedda.

Varför pratar en dj hellre engelska?

Jag vill få ett så jämnt flyt att jag inte bryter sönder skivorna.

Det finns uttryck som inte alls passar in på ett diskotek:

"Kom ut och skaka loss i kväll." Det går inte på svenska.

"Come out, baby, tonight and shake."

Det har en helt annan feeling över det hela.

Vi skulle ha discjockey och diskotek.

Alla skakade på huvudet och sa: "Du kan inte kombinera sån musik."

Vi ville ha alla åldrar.

Inte bara de unga, inte bara de äldre – utan precis alla. Det var det nya.

Och sen skulle vi släppa på klädtvånget.

Att man inte fick komma in utan slips. Det var det svenskaste:

Du kom inte in på en nattklubb om du inte hade slips.

Det var så förfärligt fånigt.

Så vi sa att publiken skulle vara en mix av all slags publik.

Åldersmässigt hela spektret, och det skulle spegla samhället.

Vi skulle ha från förorter, alla nya svenskar ska få komma in.

Kostymnissar, som man säger, och jeansfolket.

De fick komma in i salongerna. Det var nytt.

Det är så man skapar spänning och mystik – när man blandar.

Vi hade tur, och det var också skickligt–

–att locka dit de kreddigaste gästerna, som alla förstår.

Jag beslöt med en gång:

"Vi ska inte utnyttja det faktum att en kronprins kommer hit."

"Vi ska inte ringa pressen, för då kommer de inte tillbaka."

Jag ville ju att de skulle göra det.

–Var du på den nattklubben? –Jajamänsan.

Med tanke på att...

...stora delar av vänstern vid den här tiden var moraliskt sträng–

–så borde Alexandra's inte ha varit nåt för oss. Men det var det.

Den kända vänsterextremisten kunde mycket väl gå förbi ärkebiskopen–

–och hälsa på Henning Sjöström.

Alexandra's var en oas lite över klassgränser och politiska gränser.

Vad gjorde att det var okej även för vänstern att gå till Alexandra's?

Det var Stockholms bästa raggställe.

–Det var ledtråden? –Ja, det kanske är så enkelt.

–Människor från alla möjliga grupper? –Jajamänsan.

Alla kända skådespelerskor var där.

När de var i 40-årsåldern var jag i 25-årsåldern...

Jan, du gör mig generad...!

Vi hade problemet, inte i realiteten–

–men mentalt var jag rädd för att vi hade för många unga.

Myndigheterna på den tiden var tuffa – tillståndsmyndigheterna.

Man skulle ha tillstånd för vin och sprit och utskänkning – och dans.

Det kom män, alltid män–

–som skulle kolla ordningen i lokalen.

Sen kom det ett brev: "Vi såg nån som gick omkring och drack."

Och? Skulle det vara farligt? Så de var så tuffa mot oss.

Givetvis berodde det på att min fästman var svart, vi var unga.

Det här var alldeles nytt. Det var nya okända trender som vi förde in.

Och det skrämde. Samhället var inte moget för det.

–Utsattes ni för mycket rasism? –Ja, det gjorde vi.

Inte innanför våra väggar. Men ute på stan – ja.

Jag fick ständigt glåpord efter mig. Han också.

Vissa kom fram och muckade och kallade mig för allt möjligt hemskt.

Det är så roligt att se serien, för det väcker så mycket.

Framför allt skildringen av samhällets utveckling.

Det har man gjort så oerhört fint och tidstypiskt.

Så det är en lycka att se serien.

Det jag tycker är väldigt viktigt, feminist som jag självklart är...

Dels att Maggan i serien gör en sån strålande karriär.

Hon möts av problem, kommer över dem och får ju en ny chans.

Den senaste tidens turbulens kring mina uttalanden–

–har knappast varit gynnsam för min och mina kollegors arbetsro–

–eller för det viktiga arbete som Stockholmspolisen gör.

Jag vill passa på att uttrycka min respekt för Stockholms poliskår.

Alla de duktiga poliser–

–som arbetar med att göra Stockholm till en säker och bra stad att bo i.

Däremot saknar jag förtroende för polismästare Levin–

–som attackerar, snarare än skyddar, utsatta individer i samhället.

–Hans attityd till homosexualitet... –Kan nån avbryta det här?

...och registreringen av sexuella minoriteter, är en skandal.

–Hur har registreringen gått till? –En kommentar från länspolismästaren?

En sak till. Det här har blivit en belastning för socialdemokraterna.

Jag är en belastning för partiet.

Jag avgår därför som socialborgarråd med omedelbar verkan. Tack.

Hon reser sig, säger att hon avgår och går ut – en väldigt stark scen.

Du kanske kan känna igen dig i rasismen ni upplevde?

Ja, men också det jag såg. Vi blev en fristad.

Alexandra's blev en fristad för homosexuella också.

För oss var det ingen skillnad, alla var välkomna.

Du är fin.

Förlåt.

–Jag ska nog gå nu. –Maggan... Jag fånade mig bara!

En sak som jag har funderat på...

När jag gjorde research för rollen som Maggan–

–så hade jag väldigt svårt att hitta–

–nån information om hur det var specifikt för lesbiska på 40-talet.

Vad beror det på?

Historiker som har undersökt homosexualitetens historia–

–har letat i rättegångsprotokoll, de har tittat på domar–

–de har varit i polisarkiv och tittat efter förhör, åtal och såna saker.

Män har rört sig i det offentliga rummet och kvinnor i det privata.

De har varit hemma, i halvprivata rum eller på enkönade arbetsplatser.

De har inte blivit påkomna lika mycket som män.

Män har sökt sig till sexuella relationer–

–i parker, i städernas mörka vrår–

–och i bekvämlighetsinrättningar – offentliga toaletter och sånt.

Där har det funnits polisspioner–

–eller andra människor som har angivit dem.

Det är det material historiker har haft.

Om du ska leta efter samkönade relationer mellan kvinnor–

–då måste du gå till andra arkiv. Och det har inte gjorts så mycket.

Året innan avkriminaliseringen 1943–

–då har vi det första rättsfallet. De där sju restaurangkvinnorna.

–Lustigt att det var i den miljön. –"Den lesbiska härvan" kallas det.

I april 1943 kallas polisen till Grev Turegatan i Stockholm.

En kvinna hånglar med fästmön till kvinnan som äger lägenheten.

Triangeldramat kallas "Den lesbiska härvan".

Det slutar med att fem kvinnor grips för "otukt, som mot naturen är".

Året efter, 1944, avkriminaliseras homosexuella handlingar i Sverige.

I stället stämplas homosexualitet som en sjukdom.

Det var det ända fram till 1979–

–då en grupp aktivister sjukskrev sig för sin sexuella läggning.

Trots synen på homosexualitet–

–så fanns det de som vågade leva öppet med en partner av samma kön.

En av dem var Barbro Alving, Bang–

–som fått stå modell för Lilly i Vår tid är nu.

Här anträder storreportern Barbro Alving, Bang, en ny långfärd.

Jag tror inte att det var ovanligt i vissa kretsar...

Inom underhållningsbranschen–

–i konstnärskretsar, författarkretsar finns det flera namn. Kai Gullmar.

Både Gösta Ekman och Karl Gerhard är omgivna av–

–i alla fall bisexuella rykten.

Och det finns fler: Tove Jansson.

I dag demonstrerade två homosexuella.

Dels utanför Bollnäs sjukhus, dels genom att bära skyltar i centrum.

Det går inte att bota homosexuella, det är ingen sjukdom. Man är född så.

Den metod som används har av vissa kritiker rubricerats som hjärntvätt.

Den homosexuelle får mata fram och titta på bilder i en projektor.

I bildmagasinet finns bilder på män som den homosexuelle fått välja ut–

–och på kvinnor. När bilder av män visas–

–får patienten en obehaglig elektrisk stöt via elektroder.

När en kvinna visas, bryts strömmen och obehaget försvinner.

Behandlingen pågår i en timme dagligen under en månad.

Sedan ökar intervallet.

Resultatet har hittills varit mycket gott.

Den ene mannen är i dag gift, den andre förlovad.

Det fanns mjuka och hårda terapier.

Mjuka terapier kunde vara kalla bad eller långa promenader.

–Var det en mjuk terapi? –Kalla bad.

En hård terapi var kastrering, sterilisering...

Det fanns en brittisk läkare som skar bort klitoris på kvinnor–

–som en behandlingsmetod mot homosexuella böjelser.

"Med gott resultat", skrev han i nån sån här artikel.

I Vår tid är nu fanns den här elchocksbehandlingen.

Det kan också kallas en hård terapi.

Gustaf! Gustaf...

Gustaf!

–Vad har ni gjort? –Ingenting. Han har fått lugnande.

–Rör mig inte! –Behandlingen är mycket effektiv.

Jag känner Gustaf bättre än ni. Jag vill ha honom som han är.

Som ni vill.

Gustaf, älskade.

Jo, men jag gillar verkligen serien.

Den är rolig som tidsdokument, och regin är jättebra.

Det verkar bli ett gott slut på en massa olika sätt.

Det är svårt hur man ska avsluta en sån här serie–

–när man har berättat om en massa människors historia under lång tid–

–och hitta nåt som ska vara tillfredsställande–

–både för en själv och för alla som har följt den.

Du skriver för barnstugeutredningen.

Ja, om hur vi gjorde med barnstugorna när jag var socialborgarråd.

–Ni drev den frågan ganska hårt. –Hur då?

Vi byggde ut, och införde tydligare pedagogiska mål. Det var mycket.

–Kommer utredningen att leda nånvart? –Hela landet ska få allmän förskola.

–Alla sossar är inte betonghäckar. –I alla fall de i stadshuset.

De ligger bakom att almarna i Kungsan ska bort.

Här kommer några antipasti.

Hej!

Roligt att se dig.

Det här är Angelo, ägaren. Vi jobbade ihop på DK.

Jag bjuder på detta. Maggans vänner är mina vänner.

–Ha en trevlig kväll. –Tack!

Ropen skalla, daghem åt alla!

Ropen skalla, daghem åt alla!

Ropen skalla, daghem åt alla!

Maggan tar steget från borgarråd till socialminister–

–via en av 70-talets stora frågor:

Barnstugeutredningen och dagisutbyggnaden.

I dag har alla barn från ett år rätt till förskola.

Men så här såg det ut på ett bibliotek ännu 1971.

En liten 5-årig kille väntar utanför biblioteket en timme före öppning.

Han vet inte vad klockan är, men han vet att nån öppnar så småningom.

Han har ingen annanstans att gå. Pappa och mamma jobbar, säger han.

"Jag ska gå hem halv sex, sen kommer jag tillbaka och är kvar till åtta."

Här finns 3- och 4-åringar. Några är ensamma, andra är med en kompis.

En 3-åring kan passas av en 5-åring. En del stannar tills det stänger.

Det är ingen idé att gå hem, för det är ingen hemma.

Det kan komma små barn i 3-årsåldern på egen hand.

Så små tycker vi inte att de ska vara.

Jag har sett barn som jag har skickat hem springa omkring i centrum sen.

En fråga som Maggan driver väldigt starkt i sin politiska bana–

–är den om barnomsorg.

På vilket sätt påverkade utbyggnaden av barnomsorgen kvinnorna?

Enormt mycket.

Och vad utbyggnaden av barnomsorgen betydde för kvinnors frigörelse–

–det kan inte överskattas.

Det var otroligt viktigt.

Det gällde för kvinnors möjlighet att arbeta deltid och heltid–

–för kvinnors möjlighet att studera och för att delta i fackligt arbete.

Att över huvud taget delta i samhällslivet–

–på ett sätt som liknade männens förutsättningar.

Det dröjer mycket länge–

–innan kvinnor på bred front deltar på männens förutsättningar.

Där är vi inte än i dag, och det finns många orsaker till det.

Men daghemsutbyggnaden är otroligt viktig.

Maggan bytte servitrisyrket mot ett stillasittande jobb i stadshuset.

Sen länge är ransoneringarna på socker och grädde borta.

Motboken försvann 1955. Nu får man dricka hur mycket alkohol man vill–

–i soffan framför den nya teven. Vad hände? Ja, vi gick upp i vikt.

Och Sveriges enda television tog ansvar också för det.

Här är vi som ska försöka klara av det.

Träna med tv var en pyramidal succé.

Nu känns det så självklart, eftersom alla går på gym.

Men 1964 var det långt ifrån självklart.

Framför allt hur träningsprogram skulle se ut.

I serien Träna med tv vill vi slå ett slag för fysisk hälsoträning–

–demonstrera olika sorters motion och visa lite av den forskning som finns.

Idén med Träna med tv kom från Nils Erik Bæhrendtz–

–som blivit tillsagd av sin läkare att gå ner i vikt. Det gjorde han–

–med sån frenesi att han åkte Vasaloppet. Han blev en hurtbulle–

–ett ord som Aftonbladet hävdade föddes med Träna med tv.

Hallå? Kan du sluta med hurtbullandet!

Vad lyssnar du på? Vad har du i lurarna?

Nu har jag gjort en playlist för Nina.

Men jag gillar inte att berätta vad jag lyssnar på. – Ja? Okej.

Jag måste gå på.

Nobody but you, everyone but me

Loneliness is strange that way...

I första säsongen finns en karaktär som heter Alice Jo–

–som är inspirerad av Alice Babs–

–men med lite Monica Zetterlund uppblandat.

Den sångerskan ville vi gärna få med–

–som nån slags motsvarighet till Robyn eller Zara Larsson.

Vem skulle Nina om hon hade haft en öppningsfest i vår tid 2019, 2020...

Vem skulle hon ha valt att ta till sin öppning?

Den stjärnstatusen ville vi få i den karaktären.

Vilken kväll!

–Alice Jo. Hur lyckades du med det? –Jag kan ju allt.

Jag tror att Ninas hjärta alltid tillhör jazzen.

Sen så börjar hon tycka om rocken också väldigt mycket.

Sen efter det börjar det gå lite över hennes huvud på nåt sätt.

Och sen älskar ju Nina jazz.

Då googlade vi upp att Charlie Parker hade varit i Sverige just det året.

Jag tror att det är 1950 när han dyker upp på DK Club.

Jag älskar musik. Jag har ett stort musikintresse.

Jag brukade extraknäcka som dj.

Jag har alltid gått på livespelningar och började jobba på festivaler–

–i kiosker, för att få komma in gratis.

Så... Jag jobbar väldigt mycket med musik också när jag jobbar.

Jag gör alltid playlists till olika karaktärer och för olika känslolägen.

Alla vet att jag alltid sitter med hörlurar om jag ska förbereda mig.

Jag gillar inte att berätta vad jag lyssnar på, låtarna tappar sin magi.

Charlie och jag har en gemensam låt som vi brukar lyssna på tillsammans.

Och det är "I'll be seeing you" med Billie Holiday.

Ursäkta, fröken!

Förlåt, men det är ju ändå fred.

Jag kan aldrig sluta älska dig.

Jag har försökt, men det går inte.

Jag får nästan uteslutande positiva reaktioner.

Jag med. Mycket fina. Och det är sån otrolig bredd på alla som har kollat.

Allt från 10-åringar till 90-åringar kommer fram. Det är väldigt kul.

Det jag kommer att minnas är–

–alla fina relationer vi har fått.

Du, jag, Mattias, Adam...

...alltså de som spelar mina bröder, Josefin, som spelar Maggan...

–Vi har blivit ett litet gäng. –Ja, det är väl det bästa av allt.

–Hur håller ni kontakten? –En chattgrupp.

–Vi hörs nästan varje dag. –Kollar läget.

–Det är mycket chatt. –Mycket chatt.

Man kan ha 48 missade meddelanden. Då har de andra dragit i gång nåt.

Det är som att vara syskon.

Inga andra människor i världen har den här upplevelsen med varandra.

Det är så intensivt.

Känns vänskapen som om den är för livet?

–Det kan man aldrig veta. Jag skojar. –Okej, hej då.

Och det här med Djurgårdskällaren... Var ligger den egentligen?

Det ska föreställa Östermalm, men utsidan är Haga Kyrkogata i Göteborg.

Insidan är en studio i Jonsered, men de kulisserna är rivna nu.

Vi slutar där vi började: på Kungsgatan i Stockholm.

Tack för att ni har tittat.

Ska du inte säga nånting snällt? "Tack för att ni har tittat."

–Hej då. –Hej då.

Textning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT