Original subtitles

–Vi "reenactar" kyssen. –Har han cykel? Gör vi hela scenen?

–Vi kan spela upp hela scenen. –Ursäkta, fröken.

Ursäkta, fröken.

Förlåt, men det är ju ändå fred.

–Det var på Kungsgatan allt började. –Den 7 maj 1945.

Visst ser scenen från vår serie ut som de dokumentära arkivbilderna?

Fast vi spelade in i Göteborg.

Aldrig har ett folk deltagit i ett annat folks glädje som nu.

Svenska folket hyllar Norges folk.

Här kommer det första glädjetåget.

Det är kärlekshistorien mellan Calle och Nina vi mins bäst från serien.

Men utöver passion, sorg, rivalitet–

–berättas om det svenska samhällets förändring efter andra världskriget.

Det är den bakgrundshistorien vi nu lyfter fram.

Vi kommer att träffa ett gäng experter, leta i arkiven–

–och ta reda på hur manusförfattarna gjorde research–

–för att skriva Vår tid är nu.

–Så häng med! –Häng med.

Det är nog svårt att förstå vilken eufori det är när ett krig tar slut.

Man kan inte förklara det om man inte upplevt ett krig.

–Vi kommer nog aldrig att veta det. –Mäktigt.

Det finns några par som träffades den dagen som fått barn och barnbarn.

Vår tid är nu börjar på fredsdagen 1945. Men berättelsen bakom serien–

–börjar med att f.d. hovmästaren Johan Rosenlind får en idé.

Han vill berätta Sveriges 1900-tals- historia genom en restaurang–

–och alla de som rör sig där.

Vi tar tåget mot Halmstad och Johan med Suzanne Reuter som spelar Helga.

Mamma, du skålar med min blivande fru!

–Du säger inte vad jag ska göra! –Bete dig som folk!

När hade du tänkt berätta för mig att du förlovat dig?!

Jag har aldrig tidigare varit med om att folk så ofta kommer fram–

–och säger att "det är fantastiskt", "det är det bästa tv har gjort".

Det har jag inte varit med om, och jag gjorde ändå Svensson, Svensson.

Folk har skrattat mycket, men det har aldrig varit som med Vår tid är nu.

Det har varit fantastiskt. Fortfarande...

–Hej! –Hej! Äntligen i Halmstad.

–Nu får du se ursprunget. –Spännande.

Det var här jag kom in 1993 när jag hade flyttat hit. Nu är det stängt.

Då var det total aktivitet. Hotell Mårtenson var den stora grejen här.

Det var som Vickan eller Café Opera i Stockholm på den tiden.

Här var det... En restaurang är ju ett multiställe för att spela in.

Man möter alla sorters människor. Det finns få såna ställen.

Systembolaget, kanske. Där kommer alla klasser in. Många rör sig där.

Här börjar alltihop när jag en dag står ute i köket–

–och han som ägde hotellet på den tiden säger:

"Johan, skynda dig upp på taket."

Du... Säg till köksmästarn att han skickar upp fru Löwander kvällsmat.

–Fru Löwander? –Tanten på taket.

Jag förstår. Självfallet, källarmästarn.

"Vad är det frågan om?" Jo, en kvinna på taket fick mat två gånger om dan.

–"Tanten på taket", vem är det? –Helga Löwander. Källarmästarns mor.

–Vad äter hon till kvällsmat? –Hur ska jag veta det?

–Hovmästaren eller ägaren åkte upp. –Men nu fick du hoppa in.

Då var jag en rookie. Alla visste det där, men inte jag.

Men flytta på dig!

–Vad är det där? –En champinjontoast, fru Löwander.

Och till det ett glas chablis.

Inte alls vad jag brukar serveras.

Jag ber om ursäkt om jag gör frun besviken.

–Men det var gott. –Det gläder mig att höra.

Nu vet jag vad hon hette, men inte då. Hon hette Greta Gruber.

Här är Greta Gruber – hon på taket.

Minns du om gav henne champinjontoast?

Hon åt mycket fisk, kommer jag ihåg. Så nån champinjontoast...

Den har vi skapat sen.

Johan gick med sitt manusutkast till SVT:s dramaavdelning.

Där mötte han Malin Nevander.

Sen togs Ulf Kvensler in i gruppen, och så var de tre manusförfattare.

De har skapat tillsammans.

Det började med... Det står "efter en idé av Johan Rosenlind".

–Det var så det började. –Avstampet.

Johan skickade in ett förslag till SVT, som hamnade hos mig.

Där hade jag tur. Du hade också tur att det hamnade hos mig. Vi hade tur.

Och det var en grundidé till en serie som då hette Djurgårdskällaren.

Arbetsnamnet var Djurgårdskällaren.

Det mesta av Vår tid är nu fanns med: familjen, restaurangen, folkhemmet.

Men det var lite annorlunda uppbyggt, det var olika nedslag i folkhemmet.

När vi hade berättelsen, som initialt var uppdelad i många år–

–i en mer kronologisk berättelse–

–såg man att det fanns en möjlighet att skapa en stor serie.

Det blev på allvar. Då behövdes en huvudförfattare. Ulf tillfrågades.

Jag blev tillfrågad om den här serien–

–som skulle handla om hur folkhemmet växte fram–

–och hur Sverige blev vad det var.

Det skulle handla om en restaurang och en familj i epoker.

Det var det största SVT gjort på länge, så man blev ju väldigt sugen.

Då hade vi ett möte som gick ut på–

–att vi skulle träffas och se om vi skulle kunna jobba ihop.

Jag sa "aldrig Ulf". Nej. Det klickade på en gång.

Det kändes bra. Det kändes väldigt roligt och utmanande.

Serien följer Djurgårdskällarens personal och gäster till 70-talet.

Det börjar 1945 med att andra världskriget tar slut–

–och därmed också ransoneringarna.

Men kriget kastar ännu sina skuggor över Europa och restaurangköket.

Jag såg Vittnesbördet på bio igår.

–Den om lägerfångarna? –Ja, i de vita bussarna.

Vid sanitetsanstalten såg vi ett oändligt lidande.

Se på denna gamla dam – hennes skor, paltor och avmagrade kropp.

Detta skulle alltså återstå för henne att uppleva.

–Jag har en vän som jag ska hjälpa. –Vad var det hon hette? Sonja?

–Suzanne. –Jaha, en kvinna?

Ja. Från Frankrike. Judinna.

Hon räddades från ett utrotningsläger.

Så vidrigt vad tyskarna hållit på med!

Jag tror inte att hon kommer från överklassen, men övre medelklass.

Visst hörde hon till de tyskvänliga.

Jag var inne lite på det där när vi pratade om tyskvänligheten i början–

–när vi pratade om manuset.

Jag kände att det var en elak typ som skulle vara tyskvänlig.

Vi pratade om att Helga var en sån som man skulle vilja hänga med.

Men det hade varit spännande att även en trevlig, charmerande matriark–

–hade kunnat vara mer tyskvänlig, för det såg ut så.

Jag vill ha bort den utländska kvinnan från restaurangen.

–Kolla, Suzanne. Här sitter Stickan. –Här sitter Stickan!

–Jernberg... –Var är alla diskare?

Det undrar jag också. Inte här.

Där fanns ett riktigt kökskontor. Jag hade läst några böcker–

-för att hitta kökspojken, men det var inte den som det var från början.

Calle blev seriens stora älskare sen. Det är Ulfs...

–Ulfs historia. –Den hittade Ulf på med oss.

Jag fick Malin och Ulf att bli intresserade av Tore Wretman.

–Ursäkta, är ni köksmästare Backe? –Du är sen.

Jag ber om ursäkt, köksmästarn. Carl Svensson.

–Det var mycket folk på Kungsgatan. –Jag skiter i om Gud stoppar trafik.

–I mitt kök kommer man i tid. –Det är uppfattat.

–Var var du förut? –På Hasselbacken.

–Ingen är ofelbar. Gå in och byt om. –Ja.

Jag fick ett samtal från Ann-Christine Rolén som rollsatte.

Då fick jag inte så mycket information. Det var...

"Han är baserad på Tore Wretman. En stor SVT-serie och en jättebra roll."

Före Vår tid är nu, så var det här min drömroll. Arbetarklass...

En kille med en världens passion.

Med 40- och 50-tal och kärleks- historien... Det var drömrollen.

Hur mycket har Calle lånat av dig?

En hel del.

Mycket av optimismen har väl jag, och den positiva synen.

Sen är han mer... Streber-grejen är inte min. Han är mer karriärist.

Han är målmedveten. Han vet vad han vill och hur han ska ta sig dit.

Han har väldigt tydliga mål. Det har inte jag.

Jag vill inte ha dig i alla fall!

–Jag säger inte upp mig. –Jaså inte?

Djurgårdskällaren har stans bästa kök – det är här jag vill lära mig.

Nu ska vi träffa Leif "the man" Mannerström på Pelikan i Stockholm.

Spännande. Han var bra kompis med Tore Wretman som influerat Calle.

Det ska bli kul att höra om Tore och... Ja, det blir spännande.

–Du kände Tore? –Mycket väl.

En fantastisk person. Som krögare var Tore för mig den absolut största.

Duktig gosse. Här är pricken över i:et. En klick smör.

–Vad ska det tjäna till? –Man blankar av såsen.

Om såsen ska vänta, är det bättre att inte röra ner smöret.

–Låt det flyta ut över ytan istället. –Det är listigt.

Wretman var Sveriges första kändiskock och lagade mat i tv.

Han växte upp med en ensamstående mamma, som Calle.

Som 16-åring blev han kökspojke på Hotel Continental, men ville vidare.

Han fick jobb på Maxim's i Paris.

Under andra världskriget jobbade han på Waldorf Astoria i New York.

Erfarenheterna från Frankrike och USA tog han med sig till Sverige.

Vid 29 års ålder köpte han Riche–

–sen Teatergrillen, Stallmästargården och Operakällaren.

Jag tog allt i anspråk som jag hade lärt mig i Frankrike och Amerika.

Så vi gjorde en helt ny matsedel, helt nya menyer.

Det fanns ju inget vin egentligen på restaurangen. Folk drack brännvin.

Vi stockade upp en källare som var fenomenal i kvalitet.

Jag körde med kvalitet hela tiden, inklusive serveringen.

Tores restaurang var bäst i Sverige. Riche. Den sopade banan med allting.

På andra restauranger hette det "antrekå", på Riche sa man entrecôte.

Det är en väldig skillnad. Det var ordning. Man lagade fantastisk mat.

Wallenbergaren kom till när han byggde Teatergrillen.

Den ser likadan ut idag som på hans tid. Det är fantastiskt.

Sen har han gjort en hel del egna... Skagentoast är hans.

Rhode Island-såsen hittade han på. Han tyckte att namnet var fräckt.

Det kommer från Amerika. Pain riche bakades på Riche. Det var baguetter.

När svenskarna ville köpa pain riche i Paris visste ingen var det var.

Nej, nej, nej! Hur fan saltar du?!

–Jag gör så här, köksmästarn. –Nej! Det ligger ju klumpar här nu!

Så! Lärde du dig ingenting på Hasselbacken?

Jag känner igen dina första trevande steg i ett restaurangkök med Stickan.

En skitstövel. Jag har träffat många skitstövlar – värre än Stickan.

Så var det när jag började 1955. Då var det stenhårt, alltså.

Många elaka tyskar som härjade och bar sig illa åt.

Men det är bara att bita ihop, ungefär som du gjorde.

Köksmästaren var ju Gud. Andra köksmästarn var då den Heliga ande–

–och sauciern var möjligen Jesus.

Det hölls en alldeles fantastiskt hård disciplin.

Kroppslig bestraffning för minsta fel var inte alls otänkbart. Tvärtom.

"Skånska Nisse" på Strand Hotel här i Stockholm var en elak fan.

Man skulle vara elak på den tiden–

–annars var man ingen riktig köksmästare. Det ingick.

Fan vet om de inte tog djävulstygs- examen för att passa i jobbet.

Mmm, härligt! Vi häller allt över blomkålshuvudet.

Oss emellan, tycker du om blomkål?

Ja. Men jag håller styvt på en sak:

Använd riktigt smör i tillagningen. Då blir varje grönsak en delikatess.

Tore Wretman är så stor att det inte går att greppa.

Det som gör honom så stor är att han kombinerar två utbildningar.

Han är köksmästare, tränad i Frankrike.

Men han tränas också i USA och lär sig hotell- och restaurangmanegement.

Så han är redo för att öppna en ny typ av krog efter kriget.

Han har ett väldigt försprång jämfört med de i Sverige.

Visst är det så att Tore uppfann...

Ja, vi sitter med en toast Skagen.

Den tillskrivs Tore Wretman och har utvecklats mycket.

Ursprungligen är det en liten stekt brödskiva och räkor vända i majonnäs.

Det är väldigt gott med toast Skagen.

Nu är året 1945.

Ett viktigt årtal eftersom vi bryter efter krigstidens ransonering–

–där vi har ätit besynnerliga maträtter med brässerad kanin–

–fiskpilsnerkorvar, inkokt brax...

Man vill återgå till förkrigstids- rätterna med finare kött och fisk.

Kan du ge exempel på en typisk efterkrigstidsmeny?

En typisk efterkrigstidsmeny innehåller svenskt kött.

Den kan innehålla korvar om det är lunchmat, inte till middag.

Då är det helt kött, eller åtminstone fin fågel. Alla längtar efter grädde.

Men grädden släpps inte riktigt än.

Det är därför det kommande 50-talet blir det gräddiga årtiondet.

I en scen i säsong 1 har Nina gjort en gräddtårta till sin man Erik.

–Gräddtårta? –Grädden tog slut direkt i affären.

–Folk var som tokiga. –Grädde har folk längtat efter.

Det hade varit borta i nästan tio år, så det var en stor sak.

Då får vi nya, krämigare maträtter.

Det blir ett nytt konsistensideal, kan man säga.

Här har jag en deciliter härlig, tjock grädde. Du rör, och jag häller.

När jag rör om, så sprider grädden vita strimmor över den gröna soppan.

Ser du hur sammetslen och sidenblank den blir. Vackrare.

–Har allt varit till belåtenhet? –Mycket bra, som vanligt.

–Jag unnar mig en kopp kaffe också. –Det gör disponenten rätt i.

–Jag har varit kaffesugen i fem år. –Som resten av svenska folket.

Det klipptes många kuponger på 40-talet, och även efter kriget.

Kafferansoneringen, som slog hårdast i folksjälen, höll i sig till 1951.

"Äntligen, äntligen!" skrek svenska folket den 18 augusti–

–när kaffet blev fritt. National- drycken fick tillbaka sin plats.

Vad betyder skatter och semester mot att kaffe är fritt?

Det klipptes många kuponger.

Den som hade butiken eller restaurangen klippte kupongerna.

Min mamma har berättat om en ständig konflikt mellan morfar och mormor.

Kaffe och cigaretter var på samma. Mer av det ena – mindre av det andra.

Mormor ville ha kaffe och morfar cigaretter. Mormor vann.

Men det var en ständig konflikt.

Det sägs att det var bra för folkhälsan med ransonering.

Det var t.ex. smör och cigaretter som ransonerades, inte fisk och rotsaker.

Så folk åt ganska bra. Det var inget liv i armod.

Socker, smör, bröd, tobak, kött, grädde.

Många varor ransonerades under kriget–

–för att förhindra prisökningar på bristvaror.

Alla skulle ha rätt till lika mycket.

Kafferansoneringen gällde till 1951–

–och alkoholrestriktionerna ännu längre.

I några episoder i tv-serien–

–diskuteras det att man kan bli av med serveringstillståndet.

Det hade varit katastrofalt för Djurgårdskällaren.

Alkoholförsäljningen ger lönsamheten – det gör också att gästerna kommer.

Jag är från kungliga kontrollenheten. Koppen innehåller kaffe och alkohol.

–Helt emot rutinerna. –Den serverades efter 22.30.

Till en uppenbart berusad person som även drack av sin mans sprit.

Alkoholtillståndet dras in omedelbart.

Det är stränga regleringar av framför allt spritserveringen.

En man får dricka 15 cl vid en måltid – en kvinna halvranson, 7,5 cl.

Men på finare restauranger som Djurgårdskällaren dricker man vin–

–och vinet är fritt.

Bara spriten är hårdreglerad, för att det är en arbetarklassdryck.

Serveringsrestriktioner och motbok ska kontrollera arbetarklassen.

Ni känner väl till Riktlinjer för utskänkningstillstånd?

–Självklart. –Det krävs att man är ostraffad.

Det är roligt att hoppa in och göra en liten roll i det jag jobbar med.

Det här var en dags inspelning.

En ganska tillknäppt paragrafryttare–

–som ligger nära min egen personlighet, så den ville jag göra.

–Vad menar ni? –Ni beviljas tillstånd.

–Men ert personbevis var utgånget. –Kan jag inte ordna det imorgon?

Jo, men då kan ni inte servera alkohol idag. Regler är regler.

Den 19 januari visade folket att man inte går dess rättigheter för nära.

Motboksbål flammade från Ystad till Haparanda. Krångel-Sverige sveddes.

Eller blev det inte så?

10 000 manifesterade sin vilja att få ett slut på motbokseländet.

I Strömmen skulle boken dränkas, som man dränkt så mången hjärtesorg.

Serveringsrestriktionerna och motboken försvann den 1 oktober 1955.

Den dagen kallas i restaurangvärlden för oktoberrevolutionen.

Det blir nya villkor för att driva restaurang.

Djurgårdskällaren måste då konkurrera med gastronomi.

Jag blir törstig av det här. Skål!

Skål.

–Kan Greta ge mig fyra konjak? 5:or. –Var är bongen?

Försök att vara lite smidig nu!

Maggan... Bonga fyra konjak, 5:or, till Lundborg på sexan.

Ja, källarmästarn.

Att kvinnorna skulle vara drivande var manusförfattarna eniga om.

Först matriarken, Helga Löwander, sen den rebelliska, nyskapande Nina.

Och kanske viktigast: Maggan, som går från servitris till statsråd.

En stor inspiration där var Astrid Lindgren. Både hennes sagofigurer–

–som Lotta på Bråkmakargatan och Kajsa Kavat, men också Astrid själv.

Det fanns med från början i Johans pitch.

Han ville ha en karaktär som var inspirerad av Astrid Lindgren.

Hon var tvungen att ta ett tufft beslut att lämna bort sitt barn–

–för att skapa en bra framtid för barnet.

Ta sig till storstan och jobba hårt–

–för att få ihop nog med pengar för att kunna att hit sin son.

Men utan att bli nåt offer, utan hela tiden äga sin egen karriär–

–sin egen framtid, och jobba hårt.

En fråga är de otrygga förhållandena för kvinnor på arbetsplatsen.

–Alla är otrygga i arbetet. –Ja, jag vet.

Men som kvinna är man extra utsatt.

På de flesta ställen delar man omklädningsrum. Ett stort problem.

Inte för mig.

Maggan gör sen en karriär inom politiken–

–medan Astrid blir vår mest namnkunniga författare.

Tanken är att de inte bara gjorde nåt för sig själva–

–utan för så många som möjligt.

Jag spelar alltså Maggan, som börjar som servitris på Djurgårdskällaren–

–och sen genom fackföreningsrörelsen hamnar här i stadshuset–

–som borgarrådssekreterare, social- borgarråd och slutligen statsråd–

–i Palmes regering. Socialminister.

Jag var på en provfilmning för två andra roller: Lilly och Sonja.

Inför den hade jag fått läsa de tre första manusen.

Då fastnade jag vid Maggan-karaktären och hennes relation till sin son.

På provfilmningen... Jag är inte speciellt modig i vanliga fall–

–men jag tog mod till mig och frågade om jag fick provfilma för Maggan.

Det fick jag, och så fick jag rollen.

Så det var ju tur att jag var lite modig där och då.

Tycker du att Maggans resa från servitris och arbetarklass–

–till statsråd i Palmes regering... Att det är en trovärdig klassresa?

Ja...det kanske är lite romantiserat. Det går lite raskt för Maggan.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet hade tjatat på regeringen Erlander:

"Nu måste ni ta med en kvinna."

Kvinnor hade haft rösträtt sen 1921 och nu var det slutet på 1940-talet.

Så 1947 blir Karin Kock den första kvinnliga ministern i Sverige.

Hon var framstående nationalekonom och hade disputerat 1929.

Statistiker, en av de första kvinnor som skrev avhandling i ämnet.

I år svarade statsrådet Karin Kock för invigningstalet.

Hon betonade att S:t Eriks-mässan är ett tecken på Europas återhämtning.

Det var ganska sällsynt med kvinnliga ministrar.

Maggan träffar ju faktiskt henne i korridorerna hos Tage Erlander.

Tack så mycket.

Har ni träffat professor Karin Kock?

–Gustaf Löwander. –Margareta Nilsson. Angenämt.

–Har ni besökt Djurgårdskällaren? –Nej, tyvärr.

Rekommenderas. Mycket bra mat och fin service. Nåväl, varsågod.

Fackligt arbete på arbetstid har vi inte talat om.

Då missförstod jag källarmästarn.

–Vad möjliggör Maggans klassresa? –Det är facket.

Fackföreningsrörelsen var otroligt viktig.

Då kom folkhögskolorna och fackföreningsrörelsens egna kurser.

Det blev en alternativ bildningsgång.

De första män som inte hade högre utbildning var skolade i facket.

Tror du att den resa som Maggan gör i serien–

–hade varit möjlig att göra i dag?

Kanske inte riktigt så. I dag har ju nästan alla gymnasiekompetens.

Så man får lägga till några skolår jämfört med Maggans folkskola.

Men vi kan ta Jennie Nilsson som är landsbygdsminister.

Hon är utbildad undersköterska–

–och ovanpå det har hon lång erfarenhet i facket som förhandlare–

–och så har hon gått fackliga kurser.

Och statsministern Stefan Löfven som är svetsare.

Han har gått fackliga kurser och det har gått bra.

–God kväll. –Välkommen. Så roligt att se er.

–Tack detsamma. –God afton. Välkomna.

–Välkommen. –Tack. Så otroligt fint ni löst det.

Jag hoppas att allt ska vara till belåtenhet.

Maggan och Nina är de två karaktärer som är starkast och mest drivande.

Nina har alla förutsättningar och alla möjligheter jämfört med Maggan.

På sätt och vis var kvinnornas möjligheter ganska begränsade.

Det finns en likhet, även om det finns enorma olikheter mellan dem.

Jag tyckte att det var viktigt att lyfta Ninas dåliga sidor.

Annars hade hon bara blivit den här otroligt härliga...

...rika...drömtjejen som bara är glad och positiv–

–och bara råkar ut för saker.

Jag tyckte att det var viktigt att plocka fram hennes mindre bra sidor–

–och göra henne mångbottnad.

Jag älskar Nina. Hon är som en vän på många sätt.

Jag har levt med henne i...fyra år snart–

–och jag har samtidigt levt 26 år av hennes liv.

Så jag känner henne väldigt väl.

Om man älskar nån, så är väl den personen viktigare än allt annat.

Även fast man älskar någon, så kan andra saker i livet vara viktiga.

Jag vill öppna en jazzklubb, jag vill resa, jag vill vara ung ett tag till.

Jag ber dig att gifta dig med mig, inte ändra hela ditt liv.

För mig är det samma sak. Förstår du inte det?

Nej, det gör jag inte.

Vi gifter oss, jag blir med barn, jag får ta hand om hemmet.

Allt jag tycker är roligt måste jag sluta med. Du fortsätter som vanligt.

–Det måste inte bli så. –Ska DU ta hand om barnet?

Vi kan väl vänta med att skaffa barn? Det är en ny tid nu.

På vissa sätt, ja. Men på andra sätt inte.

Min mormor är jämnårig med Nina Löwander.

Hon var också 19 på fredsdagen efter andra världskriget.

Hon stod på Kungsgatan och kastade papper.

Och kanske hånglade med nån, vem vet?

Jag har ju sett hur min mormor har levt–

–och hon har haft ganska liknande förutsättningar i livet.

Hon blev också hemmafru, och stannade kvar som hemmafru.

Jag tror att jag till viss del kan förstå–

–hur påfrestande livet som hemmafru var. Mormor och mamma har berättat.

Tack.

Hemmafruarna har också varit ett tema i serien.

Ganska motvilliga hemmafruar får man nog säga att vi har skildrat.

En inspirationskälla har varit Kristina Sandbergs trilogi om Maj:

En vanlig tjej som jobbar på ett konditori–

–träffar en man, blir gravid, gifter sig och blir hemmafru.

Vi är här på ett litet kafferep.

Det tyckte vi passade för att prata om hemmafruar.

Lugnt förflyter dagen när husmor gör sina sysslor som en spinnande katt–

–och tassar runt på lätta fötter.

Att gifta sig, bli hemmafru och ta hand om mat, hygien och barn–

–var självklart för kvinnor på 40- och 50-talen.

Inget politiskt parti ville att fler kvinnor skulle förvärvsarbeta.

Däremot skulle husmorsarbetet underlättas.

Vi fick husmorssemester och skolmat.

Hemarbete studerades och utvecklades på Hemmens forskningsinstitut.

I Kristina Sandbergs trilogi om Maj i Örnsköldsvik–

–beskrivs matoset, tvätt-ångorna och barnskriken.

Maj har inte Ninas ekonomi, men de har ändå mycket gemensamt.

Såsom jag förstår hemmafrutiden–

–så var det ett gemensamt samhällsprojekt.

Politiskt, ekonomiskt, sociologiskt styrde man ifrån ett fattigt Sverige–

–i början av 1900-talet. Det fanns mycket sjukdomar, dåliga bostäder–

–och omfattande alkoholism. Människor hade det inte bra.

I och med folkhemsbygget tänkte man: "Hur ska vi få det bättre?"

Jo, om kvinnorna tog hand om omsorgsarbetet och bostaden–

–med ökad hygien och bättre mat, då skulle vi bli moderna.

Mannen förvärvsarbetade och var försörjare.

Det var ju det man skulle bli. En riktig kvinna var en husmor.

1945 fram till 1955–1960, skulle jag säga–

–är de år då kvinnan som husmor dominerar totalt. Det är spännande.

Efter första världskriget–

–kom den nya kvinnan som var sexig, singel och började förvärvsarbeta.

Efter andra världskriget var det tvärtom – tillbaka till hemmet.

Det här är en större bild, främst från USA. När soldaterna kommer hem–

–ska kvinnan finnas hemma. Vi smittas starkt av USA vid den här tiden.

–Du får tro vad du vill. –Du har fått nog. Gå och lägg dig.

–Du bestämmer inte. –Du beter dig som ett barn.

Jag får bete mig hur jag vill.

Precis som du nämner, orkar inte Nina hålla uppe chimären längre.

Hon tar sin tillflykt främst till droger och alkohol.

Hur vanligt var det, tror du?

Vissa säger: "Maj dricker sprit. Det gjorde väl inte kvinnor?"

Det tror jag såg väldigt olika ut.

Om man inte var starkt religiös och hade gott om pengar–

–så tror jag att det fanns tillgång till alkohol, och då drack man.

Kring droger tänker jag att kvinnor alltid varit lite av försökskaniner.

Man har testat olika behandlingar.

I trilogin får Maj en insulinkoma- behandling när hon söker för sin oro.

Man har nog tänkt på den här boken som kommer under tidigt 60-tal i USA:

Den feminina mystiken, av Betty Friedan.

Där tar hon upp problemet–

–med de amerikanska hemmafruarnas usla hälsa–

–deras allmänna depressiva tillstånd och att de knaprar tabletter.

Den bilden fanns ju på 50-60-talen.

Amfetamin som bantningspiller var vanligt.

Det var lite av en hemmafrulösning: "Du går ner i vikt och orkar städa."

Sen fick man nåt lugnande, som morfin, för att kunna sova.

Jag vet inte vad hon skjuter i sig, men det bör ju ha varit amfetamin.

Amfetamin kommer med andra världskriget.

Det fick soldater och flygare, så att de skulle stå ut och hålla sig vakna.

Jag vet inte om det till och med såldes receptfritt. Kanske i början.

Det kallades bl.a. för Fenedrin.

Nils Ferlin brukade kallas för "Nisse Fenedrin"–

–då han knaprade tabletter för att hålla sig pigg.

Det fanns ingen diskussion om det i samhället förrän mot 60-talet.

–Vart ska du nu? –Hem.

–Till Bryggargatan. –Då flyttar du snart.

–Kommer du att sakna Klara? –Nej, inte alls.

Det är trångt och dragigt.

Jag måste ändå skaffa nåt större. Min son är 13 år nu och vill ha eget rum.

Min man har ritat nya fina lägenheter i Vällingby. Det kanske vore nåt?

–Ja... Är inte de tingade redan? –Nej, det finns några kvar.

–Hör med kommunen. –Ja.

Tunnelbansträckan Kungsgatan–Tegelbacken har inletts.

En hel del ommöbleringar blir det.

Kring Klara kyrka rivs flera hus.

Hyresgästerna får nya lokaler i Hotel Continental.

Inspelningen innebar en nyansering av rivningen av Klarakvarteren.

Det har ju blivit en symbol för modernisering och maktfullkomlighet.

Men när jag såg det genom Maggans ögon, så kunde jag se–

–att för henne handlade det om dåliga levnadsvillkor för arbetarklassen.

Det var en annan sida av det.

Hur ser du på rivningen av Klarakvarteren?

Du gör helt rätt som också försöker se det ur Maggans perspektiv.

Frågan var komplex – det var lite av det ena och lite av det andra.

Det var det största stadsbyggnads- projektet i Europa vid den här tiden.

Ingen annan storstad rev hela sin stadskärna. Men det gjorde Stockholm.

En vinterdag under första kvartalet 1958 togs det här filmsvepet–

–över det Klarakvarter i Stockholm som gränsar till omdaningen.

City byggs enligt moderna metoder för effektivitet och utrymme.

750 hus jämnades med marken, de flesta från 1700- och 1600-talen.

Några av dem kunde vi ha sparat. Sergels ateljé, Bellmans krogar...

Alltså, det finns hur många som helst. Men poängen var att bygga om.

Det viktiga var inte den sociala förbättringen–

–utan det var kommunikationsapparaten.

Det var att bygga dåtidens modernaste tunnelbana också.

Stockholm vid den här tiden var lite för litet för en tunnelbana–

–men Hjalmar Mehr och hans kompisar tänkte stort för framtiden.

Här byggdes en tunnelbana för en stad som var dubbelt så stor.

Maggan flyttar från Klarakvarteren till Vällingby. Hur såg man på det?

Man såg på det med förväntan.

Många kommer också från de här usla förhållandena i stan–

–med dass på gården och alltihop. Och då är Vällingby ett toppsamhälle.

Man får komma ihåg att det ritades av dåtidens främsta arkitekter.

Det är ett mångfasetterat samhälle med arbetsplatser, bostäder, radhus–

–hyresrätter, biografpalats, torg och modern konst.

Allt finns i Vällingby. Det är stiligt och status att flytta dit.

–Allting ser så nytt ut. –Det är det också.

–Inte som Klara. –Om 20 år bor alla så här.

Tror du? Inte jag i alla fall.

–Var bor vi, då? –Här uppe.

Ja... Så här mycket betong har jag nog aldrig sett på en gång.

Jag tycker att det är snyggt. Vill ni se mitt rum?

–Här. –Hm, vad fint.

Hallå! Ursäkta, kan nån komma och hjälpa mig?

–Den tar jag. –Vad är det?

Det är Lövet, vårt nya soffbord.

Då har Margareta blivit lurad, för där finns inga ben.

Men var är benen?

Jamen...jag beställde på postorder.

Jamen, titta på paketet som ligger här–

–så lovar jag att du hittar dina ben.

Bordsbenen är separata, för det är ett platt paket från Ikea.

Det var verkligen en nymodighet, för det var 1956–

–som Ingvar Kamprad skulle låta fotografera soffbordet Lövbacken.

Enligt historieskrivningen rymdes inte bordet i bilens bagageutrymme–

–men han upptäckte att benen gick att lossa. Då fick han sin snilleblixt:

Man kan spara pengar på platta paket. Och därmed var marschen inledd–

–mot bokhyllan Billy och köttbullar på alla kontinenter utom Sydpolen.

När tunnelbanan var byggd och Ikea lanserat sina platta paket–

–återstod en viktig pryl i det moderna hemmet: tv-apparaten.

Men var ska den stå? Och hur möblerar man så att alla ser den?

–Flyttar du på stolen så länge? –Ja. Håll.

Kan man ta in den mot fönstret?

Den är för stor, det går inte.

Så.

Vi prövar här inne.

–Den är så fruktansvärt ful. –Ska du ha duken framför rutan?

Jag måste ju försöka dölja den. Varför måste de göra den så stor?

Om vi försöker med blommorna.

Tack, Inger, det är bättre. Tack.

På 50-talet började Sverige sända tv.

Genombrottet kom fyra, fem år senare i och med fotbolls-VM och boxning.

Men då blev svenskarna fullständigt tv-tokiga. Alla skulle köpa tv.

Detta visste naturligtvis inredare och arkitekter, och de oroade sig.

Litteraturprofessorer varnade för fördumning–

–och esteterna för förfulning och förflackning i folkhemmet.

Det fanns en rörelse på intellektuell nivå där man ritade hem–

–med många luckor där tv-apparater och köksapparater skulle döljas.

Skivspelare och radioapparater – allt doldes bakom släta luckor.

Så sent som 1971 när min morfar och mormor skaffade färg-tv–

–hittade mormor en Bang & Olufsen- modell med jalusi i jakaranda–

–som dolde tv-rutan, och det drog jag fram och tillbaka.

Det fanns ju inga dataspel, så vad skulle jag göra?

Tv:n blev den nya tidens öppna spis, med Hyland i stället för brasa.

Sju, sex, fem, fyra...

...tre, två, ett.

Välkomna till Min man köksmästaren.

Nämen, titta! Där är de ju!

Köksmästare vid en av Stockholms restauranger. – Välkommen, Carl.

Carl är även min man, vilket är passande med tanke på programtiteln.

Roliga!

–Vad ska vi få lära oss i dag? –Jag tänkte bjuda på inkokt lax.

Nämen, så trevligt!

Vår första tv-kock var Tore Wretman.

Programmet Novisen vid spisen gjorde han först i radio–

–och sen i den nystartade televisionen.

–Var det gott? –Utmärkt. Verkligen utmärkt.

När Calle gör tv med sin fru–

–är också det inspirerat av Tore Wretman och hustrun Meg Westergren.

Hejsan! Gör du redan sandwichen till i kväll?

Ja, det har jag inte tid med sen. Detta är mer praktiskt, gubbe lilla.

Jag tror inte att gästerna håller med om smörgåsen är uppblött av pålägget.

Äsch, det tänkte jag inte på. Du har rätt, som alltid.

Tore Wretman drev bl.a. Teatergrillen, Riche–

–och Operakällaren där vi står nu. Kökschefen är nu Stefano Catenacci–

–vars familj i högsta grad influerat manusförfattarna till Vår tid är nu.

Jag kan tänka mig att flambera vad som helst.

–Så här? –Så, ja.

–Har du nån favoritkaraktär i serien? –Ja, ni två.

Carl är så snäll och det är en härlig känsla. Jag känner igen mig själv.

–Snäll? Han som ligger med nån annan. –Ja, men det fanns ju en anledning.

–Yes! –Ursäkta?!

–Du fick med det. –Nina var ju inte schyst mot honom.

Är inte han väldigt lik Simone Coppo?

Vår bästa tid är nu

Vem vet om morgondan har sol, har sol, har sol?

Hur blev familjen Catenacci störst i den svenska restaurangvärlden?

Det tar vi reda på i nästa avsnitt.

Hedda träffar Alexandra Charles som grundade Alexandra's 1968–

–precis som Nina grundade Nina's.

Och ni får träffa Angelo, eller Simone Coppo, hemma i Rom. Vi ses!

Textning: B. Garneij och U. Båving Svensk Medietext för SVT