All language subtitles for The.Hateful.Eight.2015_track5_[swe]

Quentin Tarantinos 8: e film

Released on www.Danishbits.org

Kapitel ett

Den sista diligensen till Red Rock

Ta i, Dude! Ta i nu!

Framåt!

Har du plats för en till?

Vem fan är du?
Och vad har hänt med dem?

Major Marquis Warren,
tidigare USA:s kavalleri.

För närvarande en rättvisans tjänare.
Jag försöker få med några oduglingar.

-Jag har papper på dem i fickan.
-Tar du dem till Red Rock?

-Det är väl dit du är på väg?
-Det är jag.

Den förbannade snöstormen
har varit oss i hälarna i tre timmar.

Vi hinner inte till Red Rock
innan den är ikapp oss.

Så du skyndar till Minnies Magasin?

Det vet du att jag gör.

-Får jag komma ombord?
-Ja du, svarting...

Om det var upp till mig, ja.

-Men det är inte upp till mig.
-Vem är det upp till?

-Han i vagnen.
-Tycker han inte om sällskap?

Han betalade för en privat resa
och du ska veta-

-att han betalat bra för ostördheten.

Så om du vill åka till Minnies med
oss så måste du prata med honom.

Ja, ja...

Då gör jag det.

Stopp där, svarte karl!
Innan du kommer hit-

-tar du dina två revolvrar
och lägger dem på stenen där borta.

Sen lyfter du båda dina händer
högt över din hatt.

Sen kommer du hit.
Sirapslikt.

-Riktigt tillitsfull karl, va?
-Inte direkt.

Lägg ner dem.

Kom hitåt.

Jag sa högt över hatten, för tusan!

Kom nu närmare.

Det räcker.

Det var som tusan.

Jag vet vem du är, svarting.
Överste eller nånting Warren, va?

Major Marquis Warren.
Och jag vet vem du är.

Vi delade bord över en biff
en gång i Chattanooga.

-Du är John Ruth, Galgmannen.
-Jag är han. Hur länge sen är det?

Sen biffen?
Åtta månader.

Kan du inte förklara för mig-

-varför en afrikansk prisjägare
vandrar runt i snön mitt i Wyoming?

-Jag för mina byten till Red Rock.
-Så du är kvar i branschen?

-Det kan du ge dig på.
-Vad hände med din häst?

Omständigheterna tvingade oss
att ta en omväg.

Min häst klarade det inte.

-Du vet inget om denna yrhätta, va?
-Nej.

-Du vet inte ens vad hon heter?
-Nej.

Jag antar att det gör detta
till en lyckosam vagn.

Det hoppas jag fanimej.

Major Marquis Warren,
det här är Daisy Domergue.

Domergue, för dig
är han major Warren.

-Goddagens, nigger.
-Det är klös i henne, va?

Vet du inte att svartingar inte
gillar att kallas för niggrer längre?

-De tycker det är kränkande.
-Jag har kallats värre saker.

Det kan jag tänka mig.
-Du har aldrig hört talas om henne?

Borde jag det?

Hon är ju ingen John Wilkes Booth.

Men du har kanske hört
om priset på hennes huvud.

-Hur mycket?
-10 000 dollar.

Jäklar! Vad har hon gjort?
Mördat Lily Langtry?

Inte precis. De 10 000
ligger i stort sett i min ficka.

Därför är jag inte så ivrig
att erbjuda skjuts.

Särskilt inte till en konkurrent.

Det kan jag verkligen förstå,
men jag har inga planer för henne.

En av mina karlar där är värd 4 000.

En annan är värd 3 000
och en är värd 1 000.

Det räcker mer än väl för mig.

Ja, ja...
Jag får se på deras papper.

Som jag sa, sirapslikt.

Backa undan.

Hör ni, förlåt att jag stör er,
men vi har en kall jäkla snöstorm-

-i hälarna och måste hinna i lä.

Jag förstår det!

Håll käften
och håll hästarna medan jag tänker!

Okej, boy, vi gör ett försök.

Men du lämnar de två pistolerna
hos kusken.

Du låter väl inte niggern
åka här inne?

Kanske där uppe hos OB, men...

Hur låter klockorna, subba?
Visst ringer de vackert?

Om du öppnar din fula käft igen
slår jag ut framtänderna. Förstår du?

Ja.

Låt mig höra dig säga "Jag förstår".

Jag förstår.

Jag behöver hjälp med
att surra fast karlarna på taket.

Ge OB 50 dollar när vi kommer
till Red Rock. Han hjälper dig.

Jag håller med OB. Stormen oroar mig.

Vi kommer iväg fortare
om du hjälper till.

Det var ju själva fan.
Jag ångrar redan det här.

Jag kan inte hjälpa dig
surra fast dem

med min handled
länkad till hennes.

Och min handled förblir länkad till
hennes och hon lämnar inte min sida-

-förrän jag själv sätter henne
i Red Rocks häkte. Förstår du det?!

-Ja, jag förstår det.
-Bra.

Cimarron! Leche! Ta i!

Vad hände med din häst?

Han var rätt gammal.
Jag hade haft honom ett tag.

När vädret blev sämre...

Han gjorde vad han kunde,
men han klarade det inte.

-Det är synd.
-Ja, det är det.

Jag och gamle Lash red många mil
ihop. Han kunde varit min bäste vän-

-om jag sett dumma djur som vänner,
vilket jag inte gör.

Jag kommer ändå att sakna honom.

-Vem är den här Daisy Domergue?
-Hon är en usel mordisk satmara.

Du känner ingen tvekan inför
att föra en kvinna till galgen?

Med "kvinna" menar du henne?
Nej, jag känner ingen tvekan.

Så du tar henne till Red Rock
för att hängas?

-Jajamän.
-Stannar du för att se det?

Det kan du ge dig på.
Jag vill höra hennes nacke knäckas.

Stannar du aldrig och ser dem hängas?

Mina byten hängs aldrig,
för jag levererar dem aldrig levande.

-Aldrig?
-Aldrig nånsin.

Vi pratade om det i Chattanooga.

Att leverera desperata män levande
kan lätt kosta en livet.

De kan inte överraska mig
när jag sover om jag inte blundar.

-Jag vill inte slita så hårt.
-Inget sa att det skulle vara lätt.

Ingen sa
att det skulle vara så hårt heller.

Men det, lilla damen, är skälet till
att han kallas "Galgmannen".

När det står "död eller levande"
på efterlysningen-

-skjuter vi andra dig i ryggen
och levererar dig på en häst.

Men när John "Galgmannen" Ruth
fångar dig-

-dör du inte av en kula i ryggen.

När Galgmannen tar dig så hängs du.

Du överskattar honom, nigger.

Visst är han väl modig,
men när det gäller förståndet-

-är han som en man som har dykt
från hög höjd ner i en grund brunn.

Daisy, jag vill att vi utarbetar ett
signal-och kommunikationssystem.

När jag armbågar dig stenhårt
i ansiktet-

-så betyder det "håll käften".
Fattar du?

Jag fattar.

Jag vet att vi bara har träffats
en gång förut.

Jag vill inte otillständigt
antyda förtrolighet, men...

-Har du kvar det?
-Har jag kvar vad då?

Lincolnbrevet.

Självklart.

Har du det på dig?

-Var?
-Precis här.

Jag vet
att du måste vara rädd om det-

-och du gillar säkert inte-

-att ta ut det ur kuvertet för ofta.

Men om det går för sig så skulle
jag verkligen vilja se det igen.

Du har rätt. Jag tycker inte
så bra om att ta ut det ur kuvertet.

Men eftersom du räddade mitt liv-

-kan jag väl låta dig
få läsa det igen.

"Gamla Mary Todd kallar, så jag antar
att det måste vara sängdags."

Gamla Mary Todd.

-Det berör mig.
-Ja, det berör mig med.

Vet du vad det här är, slampa?

Det är ett brev från Lincoln.
Ett brev från Lincoln till honom.

Ja. De brevväxlade under kriget.

De var brevvänner.
Och det här är bara ett av breven.

Vad i...?

OB! Stanna!

Ptroo! Lugn!

Av alla dumma...!
Du slet nästan armen av mig!

Jag släpade inte upp subban
på det här jäkla berget-

-för att du ska knäcka nacken
på henne.

Du gav henne mitt jäkla brev!

Jag gav det inte till henne!
Jag gav det till dig!

Niggern slog nästan sönder min käke.

Förstör du hans brev
stampar niggern ihjäl dig.

När han gör det ska jag sitta på
vagnshjulet och se på och skratta!

-Hur är det med det?
-Hon gjorde inte saken bättre.

Men det är ingen fara.

Behandlar niggrer sina damer så?

Du är ingen jäkla dam!

-Mr Ruth!
-Ja?

En till karl kommer gående
här uppe på vägen.

Va?

Jag sa att det går en karl
här uppe på vägen.

Med tanke på att det är snöstorm-

-är det rätt många karlar
som går runt, inte sant, major?

Eftersom jag är hälften av dem...
Ja, det verkar vara många.

Det förändrar saker och ting.

8 000 dollar är mycket pengar
för en nigger.

Med en partner är 18 mycket bättre.

Tror du att jag är i maskopi
med honom eller henne?

-Ta på dem.
-Jag tänker inte bära handklovar.

Ta på dem, eller så kan du sluta
oroa dig för hela skiten i detta nu!

Kapitel två

Skojaren

Ge dina vapen till kusken.

-Du är lite nervig, va?
-Skippa skämten, bara gör det.

-Om du säger det.
-Det gör jag.

Okej. Jag har gjort det nu.

-OB, har du dem?
-Jag har dem.

Okej, du.
Fortsätt hålla lyktan i ena handen-

-och håll den andra handen
där jag ser den.

Gå bort dit, så jag får
ta en ordentlig titt på dig.

Nej, dra mig baklänges!

Är det du, Chris Mannix?

Ursäkta, min vän, känner vi varandra?

-Inte precis.
-Känner du honom?

Bara ryktesvägen.

Som jag sa, min vän,
så har du mig i underläge.

Att ha dig i underläge är
ett överläge som jag tänker behålla.

Vem du än är-

-så är du väl barsk när du talar till
en desperat man med snö till knäna.

Jag vill inte bråka. Jag vill
bara ha skjuts. Jag fryser ihjäl.

Vem är skojaren?

Hört talas om rebellöverlöparen
Erskine Mannix?

-Mannix marodörer?
-Exakt.

South Carolinas gissel,
Mannix marodörer.

Han är Erskines yngste son Chris.

Varför korsar du min väg,
Chris Mannix?

Ja du, herr Fejs...
Jag red mot Red Rock-

-när min häst trampade
i ett gofferhål i snön.

Benet rök och han fick avlivas.

-Har du ett ärende i Red Rock?
-Ja.

-Vad?
-Jag är den nye sheriffen.

-Skitsnack.
-Tyvärr inte.

-Var är din stjärna?
-Jag är inte sheriff än.

Väl där svär jag eden. Men det har
jag inte gjort. Då får man stjärnan.

-Har du nåt som kan styrka det här?
-Ja. När vi kommer till Red Rock.

Och att döma av
de tre djupfrysta asen där uppe-

-förmodar jag att du är prisjägare.

Du fraktar väl de tre liken
till Red Rock för att få betalt.

Tre döda. En levande.

-Vem är det?
-Daisy Domergue.

-Vem fan är Daisy Domergue?
-Totalt oviktig för alla.

-Utom för mig och galgmannen.
-Galgmannen?

Nej, dra på trissor!

-Du är galgmannen Bob Ruth.
-John.

Och du!
Du är niggern med huvudet!

Major Marquis!

Är det verkligen major Marquis
riktiga huvud som tittar på mig nu?

Ja, det är jag och mitt huvud.

Så vad är på gång då?
Har ni en prisjägarutflykt?

Strunt samma.

Ni för de tre liken till Red Rock
för att få betalt, va?

Ja.

Mannen i Red Rock som ska betala er
är jag, den nye sheriffen.

Så om ni vill få betalt
får ni hjälpa mig till Red Rock.

Svårt att tro att en stad väljer dig
till nåt annat än att falla död ner.

Så jag ska frysa ihjäl för
att du har svårt att tro på nåt?

Nej, du ska väl inte det.

Ta på dem och kliv in.

Nej.

-Då fryser du ihjäl.
-Då blir du hängd.

-Hur då?
-Diligenskusk.

Kan du komma ner hit till oss?

Jag måste hålla hästarna.
Jag hör er bra här uppifrån.

Du hörde mig säga till honom
att jag är ny sheriff i Red Rock, va?

-Ja.
-Red Rock är min stad nu.

Ska jag komma in i min stad
i prisjägarbojor? Glöm det!

Ledsen, era skurkar.
Jag kommer inte till Red Rock så.

När ni väl kommer till Red Rock
så inser ni att allt jag sa var sant.

Och jag förväntar mig av dig, OB,
att du berättar för Red Rock-borna-

-att John Ruth lät deras nye sheriff
frysa ihjäl.

Jag har inget pris på mitt huvud.
Om du låter mig dö-

-så är det mord.

Håll ut dina händer!

OB!
Ge majoren hans skjutjärn.

En sak vet jag...

Den där niggerhatande jäveln
är inte i maskopi med dig.

Jag hjälper dig
att skydda dina 8 000-

-och du hjälper mig skydda mina tio.
Överens?

Den ljuva kärleken... Ska ni lägga er
på marken och göra snöänglar ihop?

-Hör på, Bob...
-Namnet är John.

När vi kommer till Red Rock
bjuder jag dig och major Marquis-

-på middag och sprit som tack.

Jag dricker inte med rebellöverlöpare
och bryter fanimej inte bröd med dem.

Det låter som om du har
en gås oplockad med saken.

En överlöpararmés sak?

Ett gäng nollor som löpte amok?
Det kan jag lova dig att jag har.

Ni svepte in er i en sydstatsflagga
som ursäkt för att döda och stjäla.

Det här borde intressera dig, Warren.
Särskilt frigivna svarta.

Låter som en karl i min smak.

Du verkar ha läst många tidningar
tryckta i Washington DC.

Jag försöker bara förklara för er
hur tacksam jag är.

Jag var dödens och ni räddade mig.

Vill du visa mig hur tacksam du är?

Håll käften.

För helsicke, Daisy. Det kommer.

Här. Det är den sista biten.

Vet han...?

Vet han hur berömd du en gång var?

Jag tror inte det.

Blåtira.

Vet du vem han är?

Om jag har hört om sydstatsbelöningen
på 30 000 dollar för major Marquis?

Ja.

Lantisarna jagade niggerhuvud.
Men de fick aldrig rätt niggerhuvud.

Nej, det fick de inte.
Men inte för att de inte försökte.

Vitingarna for från hem och familj-

-till detta snöklädda berg
i jakten på mig och lyckan.

Ingen av dem fann lyckan.
De som man aldrig hörde av igen-

-hittade mig.

Det var inte 30 000 hela kriget.

När känslorna svalnat
sjönk det till åtta och sen fem.

Men även när det var 5 000-

-blev du säkert uppsökt
av din beskärda del av bondpojkar.

-Det vet du att jag blev.
-Varför hade de en belöning för dig?

Sydstatarna ogillade min förmåga
att döda dem.

Och efter att jag rymt
från Wellenbeck-

-tog Södern min fortsatta existens
som en personlig förolämpning.

Och de satte ett pris på mitt huvud.

Vad är Wellenbeck?

Har du aldrig hört talas
om krigsfångelägret Wellenbeck?

Nej, rebell, det har jag inte.

Rymde du?

Major Marquis gjorde mer än rymde.

Major Marquis fick en ljus idé.

Så ljus att man måste undra
varför ingen kom på det tidigare.

Berätta din ljusa idé för John Ruth.

Hela jäkla stället
var byggt av torrved.

Så jag brände ner det.

Ett färskingregemente
övernattade i lägret.

47 man brändes till aska.

Söderns unga, bondsöner,
de allra bästa.

Låt dem brinna. Ska jag be om ursäkt
för att ha dödat sydstatssoldater?

Du gick med i kriget
för att hålla niggrer i bojor.

Jag gick med i kriget
för att döda vita sydstatare.

Döda dem på alla sätt jag kunde.

Skjuta dem, knivdöda dem,
dränka dem, bränna dem.

Släppa en stor sten i skallen på dem.
Allt för att döda vita sydstatare.

Därför gick jag med i kriget.
Och det var det jag gjorde.

För att besvara din fråga... När
major Marquis brände 47 män levande-

-bara för att en nigger
skulle kunna rymma-

-utfäste Södern en belöning
för major Marquis.

Och jag tittade inte tillbaka
förrän jag nådde nordstatslinjen.

Men en överraskning väntade dig
på nordsidan, va?

När de började dra ut
alla de brända liken i Wellenbeck-

-så var inte alla pojkarna rebeller.

Du brände några
av era egna pojkar också, va?

Hur många brända fångar hittade de?

Var inte det slutliga dödstalet
för nordstatare uppåt en 37?

Så är det i krig, Mannix.
Människor dör.

Så du ska bortförklara det
med "krig är ett helvete"?

Det är svårt att invända mot-

-men om jag minns rätt
så såg din sida det inte så.

Jag tror att de tänkte
att 37 vita män för en nigger-

-inte var nån bra affär.

Jag tror att de anklagade dig för
att vara en mordgalen nigger-

-som gick med i kriget
bara för att döda vita-

-och att uniformens färg
inte spelade nån roll för dig.

Därför sparkade de ut din svarta röv
ur kavalleriet som den ynkrygg du är.

-Inte sant, major?
-Skitsnack!

Om han hade gjort allt det
hade de skjutit honom.

Jag sa inte att de kunde bevisa det,
men de tänkte det högt.

Visst gjorde de, major?

Men Warrens krigsmeriter var lysande.

Och det räddade livet på honom.

Du dödade rätt så många rödskinn
på din tid, inte sant, svarte major?

Kavalleriet ser
med blida ögon på det.

Jag ska säga vad kavalleriet
inte såg med blida ögon på.

Mannix marodörer.
Att Erskine Mannix lille son-

-talar om nån annans uppförande
i krigstid-

-får mig att vilja gapskratta.

Säg ingenting om min far.

Han kämpade för ett värdigt nederlag-

-och emot villkorslös kapitulation.

Vi var inte utländska barbarer
som bankade på stadsmurarna.

Vi var era bröder.
Vi förtjänade ett värdigt nederlag.

Hur många niggerstäder plundrade ni
i er kamp för ett värdigt nederlag?

Ganska många, svarte major.

För när niggrer är rädda
är de vita säkra.

Ska du prata ditt niggerhatarprat
så kan du åka där uppe intill OB.

Nej. Nej, nej, nej, nej.

Ni fick mig att prata politik.
Jag ville inte det.

Som sagt så är jag bara glad
att jag lever.

Jag tror
att jag kryper upp mot fönstret-

-och låter denna vackra vagn
vagga mig till sömns.

Jag ska drömma om vilken tur jag har.

Kapitel tre

Minnies Magasin

MINNIES MAGASIN

Ta i nu!

Ptroo! Lugn.

Vad fan är det som händer?

Vi väntade oss inte
en till diligens i kväll.

Ja, jag ser att ni redan har en här.

-Jag har precis ställt in hästarna.
-Det här är inte den vanliga turen.

Men vi är fångade
på fel sida av en snöstorm-

-så ni får nog dras med oss.

-Är Minnie och Sweet Dave där inne?
-De är inte här.

Jag driver stället när de är borta.

-Var är Minnie och Sweet Dave?
-Han säger att de inte är här.

-Han passar stället när de är borta.
-Vem är du?

Jag är Bob.

Vem du än är, hjälp OB med hästarna.

Kom. De måste in från kylan
innan snöstormen är över oss.

Mår du bra?

Vänta, vänta!

Jag ställde nyss in
de andra hästarna.

Om det ska gå fort
får du hjälpa till.

Två av mina bästa män hjälper dig.

Ni hörde honom, snyltare.
Börja jobba!

Okej, ni två, sela av förlöparna.

Kom igen nu!

-Öppna!
-Du måste sparka in den!

-Va?
-Sparka in den!

-Stäng dörren! Det är snöstorm.
-Stäng dörren!

-Man måste spika igen den.
-Man måste spika igen den!

-Håll den stängd!
-Det ligger hammare och spik där.

Ni måste spika igen den. Det ligger
hammare och spik vid dörren.

-Ge mig en hammare.
-Ja.

-Ni behöver två brädbitar!
-En räcker inte!

-Fanskapet är sönder!
-Inte bara en brädbit!

-Ge mig en brädbit till.
-Ja.

-Jag behöver en spik.
-Här.

Jisses!

Dörren är skitjobbig.

Vem är idioten som hade sönder den?
Den där mexikanen?

Herre min skapare. En kvinna?
Ute i detta vita helvete?

Du måste vara stelfrusen,
stackars liten.

Minnie ser ut att ha fullt hus.

När kom ni?

För runt 40 minuter sen.

-Är cowboyen i hörnet er kusk?
-Nej, han är passagerare.

Kusken sa att han skulle tillbringa
snöstormen i säng med en vän.

Den lyckosten.

Jisses, vad äckligt!

Kors! Vad har mexikanen gjort?
Lagt sina gamla strumpor i blöt?

Vi tyckte nog alla likadant, men vi
är lite för artiga för att säga nåt.

-Han har inte det problemet.
-Var är brunnsvattnet?

Där borta.

Jaha...

Var ni alla tre på väg till Red Rock
när snöstormen stoppade er?

Ja. Vi åkte alla tre
i diligensen där ute.

Kaffebönor?

Där borta.

Ta ut handen.

Red Rocks nye sheriff reser med oss.

Sheriff i Red Rock?

Om han är sheriff
så är jag en apas farbror.

Bra. Då kan du äta bananer
med din niggervän i stallet.

Jaha...
Red Rocks nye sheriff reser med er?

Han ljuger.
Han är inte sheriff nånstans.

Han är sydstatsöverlöpare. Han talade
sig till att slippa frysa ihjäl.

Vad fan sa jag till dig om att prata?
Jag lappar till dig inför alla här.

-Jag skiter i vilket.
-Ni sa aldrig ert namn, sir.

John Ruth.

-Tjänar du rättvisan?
-Jag för henne till den.

-Du är prisjägare?
-Just det, din rackare.

-Har du en efterlysning?
-Klart jag har.

Får jag se på den?

Varför?

Du ska visa den på begäran.
Hur ska jag kunna veta-

-att du inte är en skurk
som rövar bort denna kvinna-

-utan att du har en efterlysning?

Vad heter du, din rackare?

Ja du...
Mitt namn är absolut inte "rackare".

Det är Oswaldo Mobray.

-Oswaldo?
-Ja.

Ja du...

Jag har min efterlysning, Oswaldo.

-Jag antar att du är Daisy Domergue?
-Ja, det är hon.

Ja.

-Det står "död eller levande" här.
-Ja, det gör det.

Att frakta en desperat,
fientlig fånge som hon-

-låter slitsamt.

Vore det inte lättare
att frakta henne om hon var död?

Ingen har sagt
att jobbet ska vara lätt.

Varför är det så viktigt för dig
att hon hängs?

Jag gillar inte att lura galgmannen.
Han måste också försörja sig.

Det förstår jag.

Tillåt mig presentera mig
på rätt sätt.

Jag är Oswaldo Mobray.

Galgman i de här trakterna.

-Jag kom med en kund till dig.
-Det verkar så.

Har du tillbringat två dar eller mer
inlåst med en av dina kunder förut?

-Det kan jag inte påstå.
-Prata inte med min fånge!

-Förstått?
-Jag förstår. Utmärkt.

Har ni nåt annat än kaffe här
som kan hjälpa oss att bli varma?

Baren är öppen.
Följ moi.

Tömmarna, OB!

Lugn, Ace, lugn.

Det är ingen fara.
Det är ingen fara.

Kom igen, för tusan! Jag fryser!

Jag ger hästarna mat och vatten.
Gå du in och drick lite varmt kaffe.

Jag har en gryta på spisen.
Den är klar snart.

Hör på.

Hur illa snöstormen än blir-

-så måste vi utfodra hästarna
och sätta oss på huk då och då.

Så jag och Chris får nog dra ett rep
från stallet till ytterdörren-

-och från ytterdörren till skithuset.

Okej?

Bra idé.

Kom, Chris.

Jag hjälper er.

Nej, nej. Gå in, värm dig.

Du jobbar i en snöstorm
och vill inte ha min hjälp?

Du har rätt, amigo.
Muchos gracias.

Okej. Följ mig.

Vi slår ner en var tionde steg
härifrån till dörren.

-Ja!
-Okej!

Då så.
Du är efterlyst för mord.

Låt oss för min jämförelses skull
anta att du gjorde det.

John Ruth vill ta dig till Red Rock
för att ställas inför rätta för mord.

Och om du befinns skyldig-

-hänger Red Rock-borna dig
på stadens torg.

Och i egenskap av galgman
så verkställer jag avrättningen.

Och om alla dessa saker
till slut äger rum-

-så är det vad det civiliserade
samhället kallar "rättvisa".

Men...

...om ditt mordoffers nära och kära-

-hade stått utanför den dörren nu
och efter att ha slagit in dörren-

-släpat ut dig i snön
och hängt dig-

-så vore det västernrättvisa.

Och...det bästa
med västernrättvisa är-

-att den är väldigt törstsläckande.

Men det sämsta är
att den lika ofta har fel som rätt.

Inte i ditt fall. Du förtjänade det.

Men andra kanske inte lika mycket.

Men vad är i slutändan
den riktiga skillnaden mellan de två?

Den riktiga skillnaden är jag.
Galgmannen.

För mig är ditt brott betydelselöst.
Jag blir inte nöjd om du dör.

Det är mitt jobb.
Jag hänger dig i Red Rock-

-och far vidare till nästa stad
och hänger nån annan där.

Mannen som drar i handtaget
som knäcker din nacke-

-blir en opartisk man.

Och denna opartiskhet är
rättvisans väsentligaste egenskap.

För rättvisa som skipas
utan opartiskhet-

-riskerar alltid-

-att inte vara rättvisa.

Amen.

Ta inte illa upp, cowboy.
Jag söker bara din uppmärksamhet.

Jaha, ja...

Du har den.

Vad skriver du, min vän?

-Det enda jag kan skriva om.
-Vad är det?

-Min levnadshistoria.
-Skriver du din levnadshistoria?

-Jajamän.
-Är jag med i den?

Du gjorde nyss entré.

Om du tycker om att skriva historier,
berätta historien som förde dig hit.

-Vem frågar?
-Jag. John Ruth.

Jag för henne till Red Rock
för att hängas.

Jag sover inte under samma tak
med nån som jag inte vet vem det är.

Och jag vet inte vem du är.
Så vem är du?

-Joe Gage.
-Va?

-Det är mitt namn. Joe Gage.
-Okej, Joe Gage.

-Varför ska du till Red Rock?
-Jag ska inte till Red Rock.

-Vart ska du då?
-En plats 15 km utanför Red Rock.

-Vad finns där?
-Min mor.

-Din mor?
-Hör på, jag är bara en kofösare.

Jag kom precis tillbaka
från en lång fösning.

Och jag var inte bara en röv i sadeln
den här gången.

Jag var delägare.

För första gången i mitt liv
tjänade jag en rejäl hacka.

Jag tänkte att jag skulle åka hem
och umgås lite med min mor.

-Över julen.
-Det var lustigt.

För du ser inte ut som typen
som far hem över julen.

Du vet-skenet kan bedra.

För jag är definitivt typen-

-som far hem över julen
för att umgås med sin mor.

Jul med mor...

Det är nåt underbart.

Räcker det för dig-

-John Ruth?

För stunden.

Håll dig borta från min fånge.

God dag, gamling.

General.

General.

Du, min herre-

-är en hyena.

Jag vill inte prata med dig.

Jag har kallats värre saker.

För all del, general.
Förlåt att jag besvärade er.

-Ni måste sparka in den!
-Va?

Sparka in den!

Jisses!

-Stäng!
-Stäng dörren!

-Va?
-Den har ingen klinka.

Det är redan kallt nog här inne.

-Den har ingen klinka.
-Ni måste spika igen den.

-Hammare och spik finns vid dörren.
-Där finns hammare och spik!

Herregud!

-Håll den här, Chris.
-Ja. Här!

-Akta fingrarna.
-Spika fast den ordentligt!

Ni behöver två brädbitar.
Ni måste spika fast en till.

En räcker inte! Den blåser upp!
Amen, för helsicke!

-Den far upp om ni inte...
-Tyst!

-Jag har den.
-Jävla skit!

Herrejesus.
Den där dörren är för jävlig.

Jaha. Jag fattar. Magasin.

Det var ett skämt.
Hur är kaffet?

Nu är det rätt gott,
om jag får säga det själv.

Tack.

-Navajo!
-Gissa vem han är.

-Buffalo Bill?
-Knappast. Nej.

Jag är Oswaldo Mobray.

-Jag är...
-Han är Red Rocks galgman.

-Är du det?
-Ja.

Trevligt att träffas, mr...?

-Mobray.
-Mobray?

Jag är Chris Mannix,
den nye sheriffen i Red Rock.

-Verkligen?
-Skitsnack!

-Bry dig inte om honom.
-Skitsnack!

Han som värmer sig vid kaminen är
den sjuhelvetes duktige kusken OB.

Det är det enda sanna du har sagt.

Kommer du till Red Rock
för att hänga Lance Lawson?

-Har du avrättningsordern?
-I min väska.

-Får jag se den?
-Självklart.

Vem är Lance Lawson?

En karl som har suttit i häktet
i Red Rock i en månad nu.

Det var han som sköt mannen
som var sheriff före mig.

Precis.

Tack.

Vad menade hon när hon sa
"prisjägarens niggervän i stallet"?

Han har en niggerprisjägarvän
i stallet.

-Allt det bara för att vakta henne?
-Det var nog inte ursprungsplanen.

Men det är planen nu.

-Vill du ha lite sprit i kaffet?
-Ja.

Är ni fem? Jag säger då det.

Minnies Magasin blir säkert trivsamt
de närmaste dagarna.

Jajamän.

Är du han med Lincolnbrevet?

-Lincoln, vad då?
-Brevet från Abraham Lincoln.

-President Abraham Lincoln?
-Ja.

-Var inte ni brevvänner?
-Med presidenten?

Förlåt.
Jag hörde att nån i ert sällskap-

-hade ett brev från Abraham Lincoln.
Jag antog att det var du.

Inte han.
Den svarte karln i stallet.

Har niggern... i stallet ett brev
från Abraham Lincoln?

Ja.

Har niggern i stallet ett brev
från Abraham Lincoln?

Vad sa du att du hette nu igen?

-Bob.
-Warren.

Är Minnie och Sweet Dave där inne?

Minnie och Sweet Dave for och besökte
hennes mor på bergets nordsida.

-Va?
-Ja.

-Är Minnie inte här?
-De besöker hennes mor.

-Hennes mor?
-Ja.

Jag visste inte
att Minnie hade en mor.

Alla har en mor.

Ja, så är det väl.

-Och hon lät dig ta över här?
-Sí.

Det låter inte alls likt Minnie.

Kallar du mig för lögnare?

Inte än.

-Det låter bara märkligt.
-Vad låter märkligt?

Minnie har aldrig slagit mig
som den sentimentala typen.

Och jag kan inte föreställa mig
att Sweet Dave lyfter sin feta röv-

-länge nog för att hämta brunnsvatten
om inte Minnie hotar med stekpannan-

-och ännu mindre far till nordsidan.

Det låter mycket som om du kallar mig
för lögnare, mi negro amigo.

Ja, det låter så, visst gör det?

Men jag har inte gjort det än.

Serverar Minnie fortfarande mat?

-Betraktar du gryta som mat?
-Ja.

Då serverar vi mat.

Förpestar hon fortfarande stället
med sin Old Quail-piptobak?

Minnie röker inte pipa.

Hon rullar eget.

Red Apple-tobak.

Men, mi negro amigo, jag tror
att du redan vet det.

Ja, det gör jag, señor Bob.
Jag bara kollar om du vet det.

-Fyll på, OB.
-Ja.

För helsicke!

Tack.

Såga av mig benen
och kalla mig Lillen.

Är det general Sanford Smithers
som jag ser?

Du har bra syn, pojk.

Nej, dra på trissor!

General
Sandy "Bryr sig inte" Smithers?

Kapten Chris Mannix,
Mannix marodörer.

-Erskines pojk?
-Ja, sir.

Får jag sätta mig?

Enligt nordstatarna är landet fritt.

General Sandy Smithers.

Jösses! Åh, jösses!

Gissa om min far pratade om er.

Jag hörde
att ni gav blårockarna ett helvete.

Jag och mina pojkar gjorde vårt. Som
Erskine och hans pojkar gjorde sitt.

Ja, det gjorde vi.
Jävla nordstatarsvin.

Jag kände inte far din, pojk.

Men jag har alltid respekterat
hans beslutsamhet.

Tack för de orden, general. Er
respekt hade betytt allt för honom.

Kan jag ta lite kaffe åt er?

-Det vore trevligt.
-Vad sägs om en filt?

-Det vore ännu trevligare.
-Vet ni vad? Ni kan få min.

Så där, general.

Vad för er till Wyoming,
om jag får fråga?

Min pojke.

-Har ni en pojke som bor i Red Rock?
-Min son. Chester Charles Smithers.

Han dog här ute för ett par år sen.

Förlåt mig, sir.

Du behöver inte be om ursäkt, pojk.

Som sagt så var det
för ett par år sen.

Det var efter hans militärtjänst.

Han kom hit till Wyomings berg.

För att göra sin lycka.

Och han hördes aldrig av igen.

Jag köpte en symbolisk gravplats
åt honom-

-på kyrkogården i Red Rock.

Jag är här för att rådgöra med
stenhuggaren om hans gravsten.

Är han verkligen död?

Kan han inte leva vildmarksliv?

Det är ett hårt liv,
men man kan lära sig det.

Om han hade gjort det
som han kom hit för att göra-

-så hade han kommit hem.

Stäng dörren!

Du måste hålla den stängd
när jag spikar igen den.

Vilken idiot hade sönder dörren?

Håll den bara stängd, för fan!

Håll den stängd.

Okej.

En till.

Fortsätt hålla, min negro amigo.

Vi behöver två brädbitar.

Så där ja, ditt jävla as!

Många hattar, señor Bob.

Med tanke på Minnies hattförbud
inomhus-

-som om jag minns rätt
var en stenhård regel.

En regel hon inte hade ruckat på.

Du verkar ha en låt gå-attityd
till hattar.

Jag är skyldig.

Jag har en låt gå-attityd
till hattar.

Kan vi inte strunta i hattarna i dag
med tanke på att det är snöstorm?

I morgon inför vi hattförbud igen.

En stor, svart hund.

Han hette Henry, tror jag.
En labrador.

Roa dig ej
i Botany Bay

för då kommer du säkert hängas

för då kommer du hängas

Vet ni, min far...
Jag sa att min far-

-alltid sa
att Davis var en modig man-

-men han skulle ha placerat
huvudstaden i Montgomery-

-och inte Richmond. Ja, sir.

Exakt. Armén i norra Virginia hade då
kunnat användas helt annorlunda.

Jag sa att armén i norra Virginia
hade kunnat användas helt annorlunda.

de piskar tjuvjagandet ur dig
där borta i Botany Bay

Håll käften!

OB!

Känner ni den där niggern, sir?

Jag känner inte den där niggern.

Men jag vet att han är en nigger.
Och det är allt jag behöver veta.

Den där niggern är inte
vilken nigger som helst.

-Den där niggern är...
-General Sanford Smithers?

Slaget vid Baton Rouge?

Upplys niggern
i kavalleriofficersuniform-

-att jag hade en division sydstatare
under mitt befäl-

-i Baton Rouge.

Major Nigger! General Smithers
ber mig upplysa dig om...

Jag hörde honom, bondlurk.

Upplys den gamle blekfisen om
att jag också var i Baton Rouge.

På andra sidan.

Det var intressant.
-General Smithers.

Han sa att han också var
i Baton Rouge, på andra sidan...

Kapten Mannix! Säg till niggern-

-att jag inte erkänner niggrer
i nordstatsuniform.

Du tillfångatog
en hel färgad styrka den dagen.

Men inte en enda färgad soldat
kom till fånglägret, va?

Vi hade varken tid eller mat-

-eller lust-

-att ta hand om nordstatshästar-

-och ännu mindre nordstatsniggrer!

-Så vi sköt dem!
-Mina herrar!

Mina herrar.

Jag vet
att amerikaner inte är benägna-

-att låta en bagatell
som villkorslös kapitulation-

-komma i vägen för ett bra krig.

Men jag vill bestämt avråda från att
återskapa slaget vid Baton Rouge-

-under en snöstorm i Minnies Magasin.

Då så, min nubiske vän...

Även om jag förstår
att känslorna svallar-

-så var det för ett tag sen.

Och om du skjuter
denne obeväpnade gamle man-

-så garanterar jag
att jag hänger dig tills du är död-

-när vi kommer till Red Rock.

Det garanterar fanimej jag också.

Ja, Warren, det är problemet
med gubbar.

Man kan sparka dem nedför trappan
och säga att det var en olycka-

-men man får inte bara skjuta dem.

Mina herrar,
eftersom vi kan vara fast här-

-nära varandra i några dagar-

-får jag föreslå en möjlig lösning?

Vi delar Minnies mitt itu.

Nordsidan och sydsidan.

Med matbordet...

...fungerande som neutral mark.

Vi kan säga
att rummets eldstadssida-

-tjänar som symbolisk representant-

-för Georgia.

Medan baren...

...representerar...

...Philadelphia!

Så länge baren är Philadelphia
är jag med på det.

Är vi fortfarande överens om det
som vi pratade om i vagnen?

Jag hjälper dig skydda dina 8 000
och du hjälper mig skydda mina tio?

Ja, vi är väl det.

En av de där karlarna är inte
det som han säger att han är.

-Vad är han?
-Han är i maskopi med henne här.

En av dem, kanske rentav två av dem
är här för att frita Domergue.

För att uppnå det målet
så dödar de alla här inne.

De har några dar på sig,
så de behöver bara avvakta-

-och invänta rätt tillfälle.

Och då slår de till.

Va, subba?

Om du säger det så, John.

Är du inte bara paranoid nu?

Vår bästa chans är
att den här falske gynnaren-

-inte är lika kylig som Daisy här.

Han har inte tålamodet som krävs-

-för att bara sitta här och vänta.

Att invänta rätt tillfälle och veta
att det är det rätta är inte så lätt.

Han klarar det inte.
Han slutar vänta.

Han försöker skapa sin möjlighet
och då avslöjar herr Nervös sig.

-Vad har du att säga om det?
-Vad jag har att säga?

Om John Ruths fantasier?

Han har helt rätt.

Jag och en av de där karlarna
är i maskopi.

VI väntar bara på att alla ska somna.

Och det är då vi ska vi döda er alla.

Okej, allihop!

Hör upp nu.

Det här är Daisy Domergue.

Hon är efterlyst död eller levande
för mord. 10 000 dollar.

De pengarna är mina, pojkar.

Jag vill inte dela dem med nån
och jag tänker inte förlora dem.

När solen tittar fram-

-tar jag med henne till Red Rock
för att hängas.

Då så...

Är det nån här-

-som tänker stoppa mig
från att göra det?

Verkligen?

Ingen har nåt emot det?

Det var väl en himla tur för mig.

Men...

...jag hoppas att ni alla förstår-

-att jag inte kan tro er på era ord.

Omständigheterna tvingar mig-

-att vidta...försiktighetsåtgärder.

När du säger "försiktighetsåtgärder"-

-varför känner jag att du menar mig?

-För att jag ska ta din pistol.
-Ska du?

Ja, det ska jag.
Det är inget personligt.

Bara min?
Galgmannen har också en pistol.

Jag tar hans pistol
när jag har tagit din.

Jag känner mig lite naken utan den.

Jag har kvar min.

Jag skyddar dig.

En skitstövels jobb tar aldrig slut.
Va, John Ruth?

Just det, Joe Gage.
Ge mig pistolen nu.

Om du vill ha den
så får du komma och ta...

Lugna ner dig.

Ta bort handen från din pistol.

Blinka om du är lugn.

-Blinkade han?
-Han blinkade.

Blinka om du tänker hålla dig lugn.

-Han blinkade.
-Ta hans pistol.

Jag beklagar verkligen det här.

Som jag sa...

Det är inget personligt,
bara en försiktighetsåtgärd.

Rätt lömskt.

Jag är rädd för
att det gäller er också, mr Mobray.

Försiktighetsåtgärder krävs,

för livet är för härligt för att
mista.

Ge mig den där lilla hinken.

OB.

Gå till uthuset.

Ta den här hinken
och töm den i skithålet.

-Varför måste jag gå ut?
-Du har jackan på dig.

Och jag litar någorlunda på dig.

-Ta kaffet.
-Jag har det.

Efter er, major.

Ja, ja.

Jag släpper loss dig medan vi äter.

Få inga idéer.
Jag börjar inte bli kär i dig.

Lyfter du röven en tum från stolen-

-sätter jag en kula i halsen på dig.

Kom här.

Jaha, Domergue...

Jag antar att den här snöstormen
är en riktig lyckträff i dina ögon.

-Du hör mig väl inte klaga?
-Nej, det gör jag sannerligen inte.

Du då, Oswaldo?

Vad är det med mig?

Med tanke på allt
som jag har gjort för pengar-

-så ska jag inte döma,
men våndas du inte lite över-

-att hänga en kvinna?

Tills de uppfinner en avtryckare
som en kvinna inte kan trycka in-

-måste en galgman hänga kvinnor.

Fan, Ozzy,
jag har nog aldrig sett det så.

För vissa elaka jävlar där ute
är det det enda som fungerar.

Man behöver bara hänga elaka jävlar.

Men elaka jävlar måste man hänga.

Ditt jävla as!

Jag dog nästan där ute.

Jag går aldrig ut i den där skiten
nånsin igen!

-Mår du bra, OB?
-Jag mår fint. Jag klarar mig.

Jag måste bara bli varm.

-Vill du ha lite gryta, OB?
-Gryta...sen.

Det är skönt.

Hur mås det, svarte major?

Jag är inte på humör, Chris Mannix.
Låt mig slippa ditt skitprat.

John Ruth sa
att du har ett Lincolnbrev.

Gå och skria nån annanstans, åsna.

Det är så, John.
Visst sa du det?

Ja, det gjorde jag.

Har du ett brev från Abraham Lincoln?

Ja.

-Den Abraham Lincoln?
-Ja.

Abraham Lincoln?
Förenta staternas president?

-Ja.
-Amerikas?

Ja.

-Skrev han till dig personligen?
-Ja.

Som i "Käre major Warren"?

-Nej, som i "Käre Marquis".
-"Käre Marquis"?

Abraham Lincoln,
Amerikas förenta staters president?

Ja.

-Får jag titta på det?
-Nej, det får du inte.

Men så som John sa det-

-så var du ingen niggersoldat
plockad på måfå ur en brevhög.

Så som John sa det så brevväxlade ni.

Ja.

Så som John sa det-

-så var ni i stort sett brevvänner.

Ja.

Och en brevvän är
i stort sett en vän.

John Ruth, tror du verkligen
att en nigger-

-som har fått sparken
från kavalleriet för feghet-

-i stort sett var vän
med USA:s president?

John Ruth, förlåt att jag säger det,
men ingen på Minnies Magasin-

-har nånsin brevväxlat
med Abraham Lincoln.

Allra minst den där niggern!

Var allt det skitprat?

Klart att det var.

Den var bra, Warren!
Mopsa dig, nigger!

Mopsa dig!

Jag antar
att det de säger om er är sant.

Man kan inte tro på ett jävla ord
som kommer ur er mun.

Vad är det, John Ruth?
Sårade jag dig?

Det gjorde du faktiskt.

Jag vet att jag är den enda svarting
som du har samtalat med-

-så jag ska ha lite överseende.

Men du har ingen aning om-

-hur det är att som svart man
konfrontera Amerika.

Den enda gången som vi svarta
är säkra är när de vita är avväpnade.

Och det här brevet hade
den önskade effekten.

Att avväpna vita.

Kalla det vad du vill.

Jag kallar det ett fult jävla trick.

Vill du veta varför jag ljuger
om nåt sånt, vite man?

Det fick in mig i diligensen, va?

Jag ska säga det utan omsvep.

Ett brev från Abraham Lincoln
hade inte haft den effekten på mig.

-Jag hade låtit en hora pissa på det.
-Jag spottade på det.

Det var bra gjort, syster.

Warren! För helsicke.

-Lämna gubben ifred.
-Lugn, ditt jävla as.

Jag delade slagfält med honom.
Eller vägrar du mig det med?

Jag förmodar att du var där.

Får jag slå mig ner hos dig?

Ja, det får du.

Jäklar.

Hur har livet varit efter kriget?

Jag har båda mina ben.
Båda mina armar.

Jag kan inte klaga.

Har du en kvinna?

Febern tog henne
i början av förra vintern.

Vad hette hon?

-Betsy.
-Georgia-tös?

Augusta.

Atlanta-pojk, Augusta-tös.

Jag födde upp Kentucky-hästar.

Hennes far ägde stuteriet där jag
köpte de flesta av mina hästar.

Jäklar.

Jag gjorde en bra affär med henne.

Jag tog hemgiften
och köpte en hop persikoodlingar.

Etablerade mig hyggligt.

Jag lyckades mycket bättre än mina
odugliga bröder. Den saken är säker.

Din son kom hit för några år sen.

Han lovordade också sin mor.

Kände du min son?

Om jag kände honom?

Ja.

-Ja, jag kände honom.
-Du kände inte min son.

Som du vill.

Kände du min son?

Jag vet vilken dag han dog.

-Vet du det?
-Nej.

-Vill du veta vilken dag det var?
-Ja.

Dagen då han mötte mig.

Han kom hit för lite niggerhuvudjakt.

Vid det laget var belöningen
5 000 dollar och skryträtten.

Men för stridsvana rebeller...? 5 000
bara för att halshugga en nigger?

Det är bra pengar.

Så sydstatarna besteg detta berg
för att finna lyckan.

Men här fanns ingen lycka att finna.

Det enda de fann...

...var mig.

Alla vitingar som kom hit
stämde ner tonen-

-när de var utelämnade på nåd
och onåd till en niggers skjutjärn.

"Låt oss bara glömma det.
Jag går åt mitt håll, du åt ditt."

-Så sa din son Chester.
-Du är en jäkla lögnhals!

"Om du bara låter mig fara hem
till min familj, så svär jag"-

-"att aldrig sätta min fot
i Wyoming igen."

Det sa de allihop.

När han tiggde för sitt liv
berättade din son för mig-

-hela sitt livs historia.

Och du var med i historien, general.

Och när jag visste
att jag hade sonen-

-till den blodtörstige niggermördaren
i Baton Rouge-

-visste jag att jag skulle få roligt.

Knip igen
dina lögnaktiga niggerläppar!

General Smithers, hör inte på honom.
Han kände inte er son.

Han hörde varför ni är här bara.

Det var kallt
dagen då jag dödade din son.

Då menar jag inte
snöklädda berg-Wyoming-kallt.

Det var kallare än så.

Och på den kalla dagen-

-med din son vid mynningen
på min gevärspipa-

-tvingade jag honom att strippa
tills han var helt naken.

Då sa jag åt honom att börja gå.

Han fick gå naken i två timmar
innan kylan tog kraften ur honom.

-Kände du aldrig min son?
-Nej, det gjorde han inte!

Han är bara en lömsk nigger
som vill få dig att dra ditt vapen.

Sen började han tigga igen.

Men då tiggde han inte om
att få fara hem.

Han visste att han aldrig
skulle få återse sitt hem.

Han tiggde inte för sitt liv heller,
för han visste att det var för sent.

Det enda han ville ha-

-var en filt.

Döm inte din son för hårt, general.

Du har aldrig frusit
som din son frös den dagen.

Du anar inte
vad en man som fryser så mycket-

-kan göra för en filt.

Vill du veta vad din son gjorde?

Jag halade ut min stora svarta kuk
ur mina byxor-

-och tvingade honom att krypa i snön
på alla fyra fram till den.

Sen greppade jag en handfull av
det svarta håret i nacken på honom-

-och så tryckte jag in
min stora svarta lem-

-rätt ner i halsjäveln på honom.

Och den var full av blod,
så den var varm.

Du kan hoppa upp och sätta dig på
att den var varm.

Och Chester Charles Smithers-

-sög på den varma svarta snorren-

-så länge han kunde.

Du börjar se bilder, va?

Din son,
en svart mans snorre i hans mun.

Han skakar, han gråter.

Jag skrattar.

Och han förstår inte.

Men du förstår, va, Sandy?

Jag gav aldrig din son filten
även efter allt han gjorde.

Och han gjorde allt som jag bad om.

Ingen filt.

Filten var bara
en grym lögnares löfte.

Som uniformerna som Unionen
gav de färgade soldaterna-

-som du valde att inte erkänna.

Så vad ska du göra, gamle man?

Ska du ägna
de närmaste två, tre dagarna åt-

-att ignorera niggern
som dödade din son?

Ignorera hur jag plågade honom?

Ignorera hur jag fick honom-

-att slicka hela min pitt?

Det dummaste din son nånsin gjorde-

-var att låta mig få veta-

-att han var din son.

Kapitel fyra

Domergue har en hemlighet

Ungefär 15 minuter har gått
sen vi lämnade våra karaktärer.

Joe Gage var frivillig till
att bära ut Smithers döda kropp.

Det lottades om vem som skulle
hjälpa honom. OB förlorade.

Chris, John Ruth och Oswaldo
debatterade lagligheten-

-i det nödvärnsdödande
som just hade ägt rum.

Major Marquis Warren, som är
tvärsäker på att det var lagligt-

-ignorerade dem och satt ensam
vid bordet och drack konjak.

Kapten Chris Mannix tog på sig
den döde generalens rock-

-och hjälpte Oswaldo
att tända ljusen och lyktorna.

Hey, Ozzy!

Din idé var bra.
Vi lyser upp stället.

John Ruth höll dörren stängd-

-och väntade på att Joe Gage
och OB skulle komma tillbaka.

Bob njöt av en Manzana Roja.

Domergue, däremot, har inte rört sig
från sin plats vid matbordet-

-sen John Ruth tog av henne
handbojorna.

John Ruth.

Ja?

Får jag spela på gitarren där?

Vi backar lite.

Din son,
en svart mans snorre i hans mun.

För en kvart sen sköt major Warren
general Smithers inför alla.

Men ungefär 40 sekunder före det
så hände det nåt lika viktigt.

Men alla såg det inte. Medan
major Warren trollband publiken-

-med historier om svarta kukar
i vita munnar-

-så förgiftade nån kaffet.

Och han gjorde allt som jag bad om.
Ingen filt.

Och den enda
som såg honom göra det...

...var Domergue.

Därför heter det här kapitlet-

-"Domergue har en hemlighet".

-John Ruth.
-Ja?

Får jag spela på gitarren där?

Ja.

Kommer du tillbaka
med nåt annat än en gitarr-

-så spelar min pistol en melodi.

"Domergues dödsmarsch".
Förstår du?

Ja, ja, ja, jag förstår.

Hör på nu en stund, gossar

när jag förtäljer min historia

hur jag över havet
från Englands kust

dömdes till att segla

en jury befann mig skyldig

och domaren han sa

på livstid, Jim Jones,
dömer jag dig

till andra sidan havet

där du inte kan vålla mer förtret

minns nu vad jag sagt

de piskar tjuvjagandet ur dig

där borta i Botany Bay

vågorna gick höga på havet

och det blåste nästan storm

jag hade hellre drunknat och dött

än kommit till New South Wales

vågorna gick höga på havet

när piraterna dök upp

men soldaterna på fångbåten vår

var fem hundra stycken

de öppnade eld och lyckades driva

piratskeppet på flykt

nej, hellre mönstra på som pirat

än att fara till Botany Bay

och en mörk natt
när lugnet lagt sig i vår stad

ska jag döda er skitstövlar allihop

jag skjuter ner pryglarna

ger dem alla en liten chock

minns nu vad jag sagt

de får ångra att de sänt Jim Jones

i bojor till Botany Bay

Var det den du ville sjunga
i diligensen?

Ja.

Den är rätt fin.

-Har den en vers till?
-Ja, många.

Varsågod, sjung den.

Som du vill, John.

och dygnet runt
i järnets våld

som arma galärslavar

får vi slita och knoga
och när vi dör

läggs vi i skammens grav

så småningom
spränger jag mina bojor

och springer till skogs

och du ligger död bakom mig, John

när jag kommer till Mexiko

Ge mig gitarren.

Musikstunden är slut!

Vänd dig om!

-John, nej! Nej, nej, nej!
-Jo, jo, jo! Håll käften!

När du kommer till helvetet, John-

-säg till dem att Daisy skickade dig.

Mannix! Kaffet!

Herregud!

Ge mig pistoljäveln.

Jag varnar dig, subba.

Allihop! Ställ er med ryggen
mot väggen där borta.

För helsicke!

Gå eller gå inte, Joe Gage.
Det är upp till dig.

-Jag går.
-Gå då!

Du med, señor Bob.

Alla vänder sig om
och sätter händerna mot väggen.

Ta ner snöskorna!

Alla håller käften
och gör som jag säger.

Om ni öppnar käften får ni en kula.

Rör ni er lite plötsligt
eller lite konstigt-

-får ni en kula.

Ingen varning, ingen fråga.
En kula.

Förstår ni?

-Låt mig höra er säga "Jag förstår"!
-Jag förstår.

Vi begriper.

Chris Mannix, kom över
på den här sidan. Kom.

Ta ut pistolen ur mitt hölster.

Rikta den mot dem.

Och som jag sa...

Om nån gör nånting,
och då menar jag vad som helst-

-så dödar du dem.

Så...

...du har beslutat att tro på
att jag är sheriff i Red Rock?

Det vet jag inget om. Men du är inte
mördaren som förgiftade kaffet-

-för du drack nästan av det själv.
Men en av dem är det.

Ge mig nyckeln. Ge mig nyckeln!

Ditt jävla svarta svin!

Du kommer att dö på det här berget
och jag ska skratta när du gör det!

-Vad sa jag om att prata?
-Svin.

Menade jag det inte?

Du måste förstå
att du nyss dödade den ende här-

-som ville få dig
till Red Rock levande.

En av er...

...samarbetar med henne.

Eller så gör två av er det.
Eller så gör ni alla det.

Men bara en av er förgiftade kaffet.

Vad har den här subban för tjuskraft-

-som får en man att trotsa
en snöstorm och mörda kallblodigt?

Det vet jag inte.

Men John Ruth försöker hänga
din kvinna-

-så du dödar honom. Okej.

Kanske.

-Men OB skulle inte hänga nån.
-Det skulle han fanimej inte.

-Ändå ligger han död där borta, va?
-Det gör han fanimej, era jävla as.

Som alla som kunde ha druckit kaffet.

Som jag, för helsicke!

De av er med händerna mot väggen
som inte giftmördar-

-behöver tänka på det.

Tänk på hur det kunde ha varit ni
som rullade runt här på golvet.

Och hur mannen som står bredvid er
kan vara mördaren.

Och jag vet vem jag tror att det är.

Just det, Joe Gage.
Jag tittar på dig.

Inte så fort, Chris.

Vi kommer dit.
Nu slår vi av på takten.

Vi slår av på takten rejält.

-Vem gjorde kaffet?
-Han gjorde det.

-Ja, det gjorde han, va?
-Ja, det gjorde han, va?

Men det var grytan
som fick mig att tänka.

Hur länge sa du att Minnie
hade varit borta? En vecka?

Si.

Du förstår,
min mor brukade göra gryta-

-och den smakade alltid likadant
oavsett köttet.

Och det fanns en annan karl
på plantagen-Onkel Charly.

Han gjorde också gryta.
Och precis som min mor-

-så åt jag hans gryta
från när jag var en pojkvasker-

-tills jag var en fullvuxen man.

Och oavsett köttet så smakade det
alltid som onkel Charlys gryta.

Jag har inte ätit Minnies gryta
på ett halvår så jag är ingen expert.

Men det där-

-är jävlar i mig Minnies gryta.

Så om Minnie har varit på bergets
nordsida hos sin mor i en vecka-

-hur gjorde hon då grytan i morse?

Och det här...

Det här är Sweet Daves stol.

När jag satt i den förut
kunde jag inte fatta det.

Ingen sitter i Sweet Daves stol.

Det är måhända Minnies ställe,
men det här-

-är fanimej Sweet Daves stol.

Och om han skulle fara
till nordsidan-

-så är jag rätt jäkla säker på
att stolen hade följt med honom.

-Vad är det där på stolen?
-Precis det jag trodde.

Sweet Daves jäkla blod.

Så...anklagar du mig verkligen
för mord?

Som jag ser det, señor Bob-

-så är de som samarbetar med henne-

-inte de som de påstår att de är.

Och om det är du-

-betyder det att Minnie och hennes
man inte är hos hennes mor.

De ligger döda där ute nånstans.

Eller om det är du, lille britt-

-ligger den riktige Oswaldo Mobray
i ett dike nånstans-

-och du är bara en engelsman
som använder hans papper.

Eller så väljer vi min teori-

-som är att den fulaste gjorde det.

Vilket gör det till dig, Joe Gage.

Så du har dragit slutsatsen-

-att kaffet förgiftades
medan du mördade gubben?

Ja.

Ja du, mi negro amigo-

-under hela den incidenten-

-satt jag på den sidan av rummet
och spelade "Stilla natt" på pianot.

Jag säger inte
att du förgiftade kaffet.

Jag säger att du inte gjorde grytan.

Min teori är-

-att du samarbetar med mannen
som förgiftade kaffet-

-och att ni två mördade Minnie,
Sweet Dave-

-och alla som hade den enorma oturen
att besöka Minnies Magasin i dag.

Och vid nåt tillfälle tänkte ni-

-överfalla John Ruth-

-och befria Daisy.

Men ni räknade inte med snöstormen.

Och ni räknade inte med oss två.

Så långt har jag kommit.
Hur går det för mig?

Du är en mycket fantasifull nigger.
Visst är du?

Så...du tänker mörda mig
utifrån en långsökt niggerteori?

Eller kan du bevisa det, cabrón?!

Det är inte så långsökt, señor Bob.

Och det är lite mer än en teori.

Hur länge har du jobbat åt Minnie?

Fyra månader.

Om du hade varit här
för två och ett halvt år sen-

-så hade du känt till skylten
som förut hängde över baren.

Har Minnie nämnt den för dig?

Nej.

Vill du veta vad det stod
på skylten, señor Bob?

"Hundar och mexikaner
äga ej tillträde."

Minnie hängde upp skylten dagen
då hon öppnade den här butiken.

Och den hängde över baren
varenda dag-

-tills hon tog ner den
för lite mer än två år sen.

Vet du varför hon tog ner den?

Hon började släppa in hundar.

Minnie tycker om i stort sett alla-

-men hon tycker baske mig inte om
mexikaner.

Så när du säger att Minne for till
nordsidan för att besöka sin mor...

Det finner jag väldigt osannolikt.
Men okej.

Kanske.

Men när du säger till mig att
Minnie Mink lämnade sitt magasin-

-som är det hon har mest kärt
i hela världen-

-i händerna på en jävla mexikan...

Det var det jag menade i ladan när
jag sa att det inte lät som Minnie.

Nu kallar jag dig
för lögnare, señor Bob.

Och om du ljuger-

-vilket du gör, så mördade du
Minnie. Och Sweet Dave.

Fyra ynka kulor-

-och där rök señor Bob.

Fast det för oss inte närmare-

-vem av er som förgiftade kaffet.

-Eller gör det, Chris?
-Nej, verkligen inte.

En av er förgiftade det här kaffet
för att befria Daisy.

Om jag inte hör ett erkännande från
ett av er as fort, snabbt och kvickt-

-häller jag hela kannan med kaffe
i subbans jävla strupe.

Okej. Tiden är ute.

Stopp!

Okej, jag gjorde det.
Det var jag. Jag förgiftade kaffet.

Jag visste det fan!

Du ska dö nu, ditt mordiska svin.
-Major Warren-

-snälla, låt mig få skicka
den fule jäveln till helvetet.

Du dödade OB.
Han är värd tio av dig.

-Warren, får jag döda honom?
-Säg adiós till dina huevos.

Major Warren!

Jag har ingen pistol, sheriff!

Kapitel fem

De fyra passagerarna

Framåt! Framåt nu! Framåt!

Packer, Roy, framåt!

Framåt!

Framåt nu! Framåt!

Framåt!

Tidigare samma morgon

Lugn.

-Hej, Charly, min gosse. Hur är det?
-Hej, Ed.-Hej, Judy.

-Hur många har ni?
-Fullt hus i dag, min vän.

-Vi har en där inne som väntar.
-Han får vänta, vi har inte plats.

Säg det till Minnie.

För han har varit här i två dar
och Minnie vill ha iväg honom.

Jag kan inte ge honom en plats
som jag inte har.

Kan du inte ta in passagerarna
och presentera dem för Minnie?

-Värm er och drick lite kaffe.
-Okej.

Då var vi här, allihop.
Minnies Magasin.

Kliv ut och sträck på benen.
När ni är klara kan ni gå in-

-värma er vid kaminen
och få i er lite kaffe.

Jag ska presentera er för Minnie.

Hej, Minnie!

Jag ska inte säga hur du ska jobba-

-men kaffe bör vara
det första du gör.

-Kom in, allihop. Var inte blyga.
-Hattarna!

Det här är Minnie
och det här är hennes ställe.

Hon bakom mig som plockar en höna
är Gemma.

Gemma har ett vackert leende.

Mannen i uniform känner jag inte,
men han spelar schack med Sweet Dave.

-Hej, Dave!
-Hej, Judy.

-Minnie, det här är passagerarna.
-Det där duger inte.

Ta av er trasorna.
Visa er ansikten, säg era namn.

-Oswaldo Mobray, frun.
-Joe Gage.

-Bob.
-Och jag är Jody.

Vad trevligt att hitta en så varm
fristad mitt i ett så kallt helvete.

Känn er som hemma.
Värm er vid brasan.

Vi värmer oss gärna vid kaminen.

Strunt samma, bara ni blir varma.

Och Judy sa nåt
om världens bästa kaffe.

Ja, jag tror att Judy sa nåt
om världens bästa kaffe.

Det vet jag inte,
men jag ska säga vad det är.

Det är varmt, starkt och gott.

Och i den här snöyran
värmer det upp rumpan på en.

Du behöver inte sälja det, Minnie.
Du behöver göra det.

Och du måste ut och hjälpa Charly
med bagaget och skicka in Ed hit.

Ja, frun.

-Men fixa kaffet.
-Jag ska fixa dig!

-Jag vet inte, nån gubbe.
-Vad ska jag göra åt det då?

Jag säger bara vad hon sa.

Jag skulle hjälpa Charly.
Hon vill prata med dig.

-Charly, håller du hästarna?
-Ja, Ed.

Miss Minnie.

-Rullar du en cigarett åt mig?
-Visst, raring.

-Jag röker Red Apple-tobak. Okej?
-Det är min favorit.

Bry er inte om mig, mina herrar.
Jag bara tittar.

Spelar du?

Vet du, minst tolv personer har
nog lärt mig det där jäkla spelet.

Jag har aldrig kunnat hålla dragen
i huvudet.

Men om jag inte stör
så vill jag se på.

Nej, fan. Jag gillar
att slå gubben inför publik.

Du slår fan inte nån!

Merci beaucoup,
mademoiselle Minnie.

Det där lät fint. Vad är det?

-Det är franska.
-Talar du franska?

-Oui.
-"Oui"? Vad betyder det?

-Det betyder "ja".
-Oui? Ja.

Dave, fråga mig om min röv är fet.

-Va?
-Fråga mig om min röv är fet.

-Det är den.
-Jag sa att du skulle fråga mig.

-Varför?
-Gör det bara!

Är din röv fet?

Oui.
Där hör ni. Jag kan tala franska.

Är du karamellförsäljare här?

Hur många mintstänger
får jag för fem cent?

Fem.

Okej.

-Varsågod.
-Tack, vännen.

Okej.

Tillåt mig hjälpa frun.

Jag tar in era väskor, om nån
vill byta kläder före Red Rock.

Mintstång?

Tack.

Varför kallas du "Sexhästars-Judy"?

Jag är den enda Judy du har sett
som kan köra ett sexspann.

Jaha, ja.

Lite dum fråga.

Kan du hålla den här åt mig?

Bergfast, frun. Bergfast.

Du har en väldigt gullig dialekt.

-Varifrån? England?
-Nu tar jag anstöt!

-Nya Zeeland.
-Försiktigt.

-Vanskligt.
-...vid Gamla Zeeland?

Auckland?
Vad fan är en Auckland?

Jag kommer därifrån.
Det är vår största stad.

Kaffe!

-Kaffet är klart.
-Det var fanimej på tiden.

-Bästa kaffet på berget.
-Äsch, det vet jag inte.

Kuskar gillar det,
passagerare inte lika mycket.

De flesta tycker det är för starkt.

Det kan inte vara för starkt
på det här berget. Tackar.

Nå? Vad tycker du?

Jävlar!

Fan.

-Den lille gubben ser skitbra ut.
-Jag vet inte.

Han är en fin detalj. Han är äkta.

Gubben?

Vi kan inte lita på gubbstrutten.

Klart att vi kan.
Vi ska bara få honom att lita på oss.

Utan de två tjockisarna
ser det tomt ut.

Han tillför något.
Inte mycket, men något.

Vad tycker du, Pete?

Jag måste erkänna att han gör
arrangemanget mer övertygande.

Okej, jag pratar med gubben.

Ni tre slänger liken
i brunnen där ute.

Börja sen spänna loss hästarna.
Ta in dem i stallet och ge dem mat.

Vänta nu.
Att ta in hästarna är enkelt.

Men att släpa de feta svinen upp
och ner för berget är fan omöjligt.

Okej. Det här är en butik-

-så här måste finnas en skottkärra.

Börja med hästarna. Och så fort
jag är klar med gubbskrället-

-kommer jag ut och hjälper er, okej?

Pete! Ta min rock, är du snäll.

Hör du.
Jag har precis börjat jobba här.

Vad Minnie än gjorde för att reta
upp er... Jag var inte inblandad.

Ja du, gamle man.

Om du var en katt-

-så hade det som nyss hände här-

-räknats som ett av dina nio liv.

Inser du hur nära du var
att bli kastad på en niggerhög?

Ja.

Och den där niggerhögen
som vi staplar upp på baksidan-

-kan du lätt bli general över.
Tror du på det?

-Jag väntar mig inget mindre.
-Inte så fort, gamle man.

Du kan ha en väg ut ur det här.

Senare i dag...

...kommer en stor jävla knöl...

...in hit.

Och han har min syster med sig.

Och han har henne i bojor.

Han tar henne till Red Rock
för att hängas.

Vet du varför?

Nej.

10 000 dollar.

Därför.

När han kommer hit-

-ska jag döda honom
och befria min syster.

Okej...har du nåt skäl till
varför du skulle vilja hindra mig-

-att rädda min syster från galgen?

-Nej.
-Det har du inte?

-Nej, det har jag inte.
-Är du säker på det?

Vi dödade nyss Minnie och Sweet Dave.

Du och Sweet Dave
såg väldigt kamratliga ut.

Jag hade precis träffat dem!
Jag bryr mig inte ett skvatt om dem!

Eller dig. Eller din syster.

Eller nån annan jävel i Wyoming,
för den sakens skull.

Det var ett bra svar, gamle man.

När de kommer hit
sitter du bara i den här stolen.

Och du gör ingenting.

Du säger ingenting.
God dag, tack, god kväll.

Inte mer.

Kanske ditt namn. Men inte mer.

God dag, tack, god kväll och...

Kanske ditt namn.
Var en gammal man.

Var fnoskig. Somna.

Och säg ingenting,
och då menar jag ingenting-

-till prisjägaren som har min syster.
Förstår du?

Ja.

När det är säkert dödar jag honom-

-befriar min syster
och låter dig vara ifred.

Överens?

Överens.

Tack.

Under fyra timmar kastade Jody
och pojkarna ner liken i brunnen-

-ställde in hästarna-

-städade upp hos Minnie-

-gömde vapen för senare bruk-

-och väntade på att John Ruths
och Daisys diligens skulle komma.

Okej, pojkar, det är dags.

Vi gör oss klara.

Kom ihåg att det gör detsamma
om vi är fyra man eller 40.

Vi ställs inför John Ruth-

-som är länkad till min syster
som har en pistol mot magen.

Att döda honom innan han
dödar min syster blir inte lätt-

-men det är exakt vad vi ska göra.

Så här handlar det om tålamod.

Om han blir fast här i två tre dar
sluter han till slut sina ögon.

Då skjuter ni skallen av honom.
Kom ihåg, gamle man...

Om min syster inte lämnar berget
levande så gör inte du det heller.

Jag ska göra mitt bästa.

Lugn!

Lycka till, kamrat.

Vad fan händer?

Vi väntade oss inte
en till diligens i kväll.

Ja, jag ser
att ni redan har en här.

-Jag har precis ställt in hästarna.
-Det här är inte den normala linjen.

Men vi är fångade
på fel sida av en snöstorm-

-så ni får nog dras med oss.

-Du får spika fast en till.
-Är Minnie och Sweet Dave där inne?

De är inte här.
Jag driver stället när de är borta.

-Var är Minnie och Sweet Dave?
-Han säger att de inte är här.

-Han passar stället när de är borta.
-Vem är du?

Jag heter Bob.

Vem du än är,
hjälp OB med hästarna.

Kom.

De måste in från kylan
innan snöstormen är över oss.

Mår du bra?

Vänta, vänta! Jag ställde nyss
in de andra hästarna.

Om det ska gå fort
får du hjälpa till.

Två av mina bästa män hjälper dig.

Ni hörde honom, snyltare.
Börja jobba!

Okej, ni två, sela av förlöparna.
Kom igen nu!

-Öppna!
-Du måste sparka in den!

-Va?
-Sparka in den!

Sista kapitlet

Svart man, vitt helvete

-Hur mår du, gamle gosse?
-De sköt pungen av mig.

Jag fryser och brinner upp samtidigt.

Jag blöder som en stucken gris.

Jag tror att jag kommer att dö.

Och de där jävlarna gjorde det.

Så mår jag.

Hur mår du själv?

Mitt ben värker som fan.

Men om jag stödjer
bara på högerfoten...

Jag var bara sarkastisk.
Jag skiter i ditt ben.

Gör det nu bara bekvämt för dig.

Tänk inte på min bekvämlighet.

Jag har ingen känsel i röven längre.

Oroa dig för de där banditerna-

-och den lömska pungskytten
i källaren.

Okej!

Du...

...där nere i källaren!

Antingen ger du upp
innan jag har räknat till tre-

-eller så skjuter jag Domergue
i huvudet.

Ett! Två!

Nej, nej, nej!
Skjut henne inte i huvudet!

-Jag kommer upp!
-Vänta lite, din lömske pungskytt.

Slå bara upp luckan.
Vi säger när du ska komma upp.

Kasta nu ut din pistol.

Mot sängen!

Han har säkert en till.

-Kasta nu ut din andra pistol!
-Jag har inte en pistol till.

Skit då ut en pistol till! Om du inte
kastar upp den inom två sekunder-

-så dödar vi subban.

Du ser? Som jag sa.

Med händerna där vi ser dem...

...kommer du sakta...

...upp.

Hur mår du, dumskalle?

Bättre nu när jag ser din fula nuna.

Vad gillar du det,
din lömske kastrerare!

Vad gör du? Han gav ju upp!

Det tog för lång tid,
så jag gjorde det åt honom.

Joe Gage!
Kom hit och stäng luckan.

Jag beklagar, stumpan.

Får jag sätta mig på en stol?

Ja, det får du.

Håll händerna platta mot bordet.

-Och rör dem inte.
-Mannix!

Du valde fel tidpunkt
att bli niggerälskare.

Inser du inte att niggern och John
Ruth direkt utsatte dig för fara?

Du ska mördas i niggern Minnies hus
och du vet inte ens varför.

Okej, subba.

Jag nappar. Varför?

Jag samarbetar med dem alla tre.

Men inte för att de är kära i mig-

-utan för att vi är ligamedlemmar.
Jody Domingre-ligan.

Mannen som ni dödade i källaren
var Jody Domingre!

Min bror!

Vem fan är Jody Domingre?

Vill du säga det, prisjägare?

Han var en storskurk
värd 50 000 dollar.

Och varje medlem i hans liga
är värd minst tio.

Vilket äntligen förklarar
varför du är värd tio.

Och vad händer
när solen tittar fram, nigger?

Då kommer min brors 15 man hit
och hämtar oss.

-Säg det, Grouch!

Jody har 15 man väntande i Red Rock.

Om vi inte kunde döda John Ruth
och befria Daisy här-

-så skulle de plundra stan-

-döda John Ruth och befria Daisy där.

Nu när min bror är död
leder jag ligan.

-Va, pojkar?
-Just det, Daisy.

Och, Chris, det ska jag säga dig...
Du har inte gjort nånting än-

-som vi inte kan förlåta,
så låt oss komma överens.

-Inga överenskommelser, subba.
-Låter du niggern föra din talan?!

Vänta, Warren.

Eftersom hon inte har nåt att sälja-

-är jag lite nyfiken på hennes
argument. Låt mig få höra dem.

Okej, subba.

Vad är...

...ditt...

...förslag?

Lätt.

Ta din pistol
och skjut ihjäl niggern.

Sen sitter vi här i godan ro
i två dar.

När snön smälter far vi till Mexiko-

-och du fortsätter till Red Rock
och får stjärnan satt på ditt bröst.

Pete, hur mycket kan vi ge honom?

Vi kan ge honom Marco.

Bobs riktiga namn är Marco Mexikanen.

-Han är värd 12 000 dollar.
-Är det där Marco Mexikanen?

-Just det, ja.
-Jävlar.

Nu när jag skjutit av honom ansiktet
är Marco inte värd en peso.

Men om jag dör
de närmaste två dagarna-

-vilket är mer än troligt.
så kan du få mig.

Under namnet Engelske Pete Hicox
ger jag 15 000 dollar i belöning.

Den är din, Chris.

Fortsätter du snacka, Pete-

-så snackar du snart ihjäl dig.

Joe Gage. Vem är du?

Grouch Douglass.

-Hört talas om honom?
-Jag har hört om Grouch Douglass.

Han är värd tio, precis som Daisy.

Påminn mig om-

-varför vi inte bara ska döda er alla
och kassera in.

Ni kan döda oss alla-

-men ni får aldrig spendera en cent
av pengarna.

Och ni lämnar aldrig berget levande.

För när snön smälter
kommer resten av Jodys liga-

-alla 15 som väntar i Red Rock,
att komma hit.

Låt oss säga att ni skjuter oss alla.

Om du vill ha alla pengarna
för Domingre-ligan-

-måste du ta våra lik till Red Rock.

Det blir inte så lätt. Jag tvivlar på
att du kan köra ett fyrspann.

Och vagnen där ute är för tung
för ett tvåspann.

Det betyder att du måste leda
en hel radda hästar till Red Rock.

Och i den djupa snön efter stormen-

-kan du inte ta
kanske mer än ett lik per häst.

Så det är du-

-som leder fyra hästar till Red Rock.

Och med alla hästarna i snön-

-och du helt ensam går det sakta.

Och du springer rakt in
i Domingre-ligan.

-Och igen, Grouch, hur många är det?
-15 mördare.

Och när de 15 mördarna-

-möter dig-

-med alla våra lik, så dödar de
inte bara dig och niggern.

De rider tillbaka till Red Rock
och dödar varenda jävel i stan.

Är du verkligen Red Rocks sheriff?
Vill du rädda stan?

Skjut då ihjäl niggern!

Herrejesus!

Tror du på Jesus nu, subba?
Bra, för snart får du träffa honom.

Nån annan som vill göra upp?

Överenskommelsen gäller, Chris.

Du har inte gjort nåt
som vi inte kan förlåta.

Det är fortfarande niggerns fel.

Skjut ihjäl honom-

-ta mitt lik, vänta ut snöstormen
med Daisy och Grouch...

Din fitta!

Mannix.

Ge mig min pistol.

Ge hit den!

Ge hit den!

Så...du sa alltså-

-att vi sitter här
i godan ro i två dar.

Sen smälter snön-

-du ger dig av, träffar din liga-

-och flyr till Mexiko.
Det är överenskommelsen, va?

Ja.

Och jag får Oswaldo-

-och Joe Gage?

Ja.

Jody är värd 50 000. Hans lik då?

Ska du göra upp-

-med den här vidriga subban?

Jag sa inte att jag ska göra upp
med henne. Vi bara pratar. Lugn.

Jodys lik och de 50 000 då?

Du börjar bli girig, rebell.
Glöm det. Vi tar med oss Jodys lik.

Han har barn.

Så jag dödar Warren-

-och vi är vänner allihopa?

Ja.

Glöm det, slampa.

Chris!
Du gör ditt livs största misstag!

När våra pojkar kommer hit
om några dar skär de av dig pungen.

Och det kommer inte att finnas
en enda obränd pinne i stan.

Jag borde väl
vara vettskrämd just nu.

Om du haft nåt förstånd
hade du varit det.

Du förstår...

Det här är problemet, Daisy.

För att jag ska bli rädd
för dina hot-

-måste jag tro på
de 15 extra ligamedlemmarna-

-som sitter och väntar i Red Rock.
Och oj, oj, oj...

Det gör jag sannerligen inte.

Det jag tror på är-

-att Joe Gage eller Grouch Douglass-

-eller vad fan han nu hette-

-förgiftade kaffet.

Och du såg honom göra det.

Och du såg mig hälla upp en mugg-

-och du sa inte ett skit.

Och jag tror-

-att du är vad du alltid har varit.

En lögnaktig subba-

-som gör vad som helst för att slippa
galgen som väntar dig i Red Rock.

Inklusive att skita ut
15 extra ligamedlemmar-

-närhelst du behöver det.

Och...

...jag tror, när det handlar om
vad som finns kvar-

-av Jody Domingre-ligan,
så tittar jag på dem.

Just här, just nu-

-döda på det här jävla golvet.

-Just det.
-Då dör du på det här berget, Chris.

Min bror leder en armé av män.

Skitsnack!

Min far ledde en armé.

Han ledde en överlöpararmé
som stred för en förlorad sak.

Min far höll samman 400 man
efter kriget-

-med hjälp av bara deras respekt
för honom som ledare.

Din bror var bara en bandit
som ledde ett mördarband.

Jag mår inte så bra.

Jävlar.

Lever du, vite pojk?

Fan!

Mannix!

-Fan!
-Hör du!

Res dig upp!

Chris Mannix! Om du inte är
fastspikad vid golvet, vakna nu!

Vakna, vite pojk!

Jag är inte död än, din svarte fan.

Chris Mannix
jag kan ha missbedömt dig.

Nu har vi kommit till
den delen av historien-

-när jag skjuter din jäkla skalle
av dig.

-Nej, skjut henne inte!
-Varför i helvete inte?

John Ruth.

John Ruth var ett stort, stort svin.

Men det sista-

-det svinet gjorde innan han dog
var att rädda ditt liv.

Vi kommer att dö, vite pojk.

Vi har inget att säga till om det.

Men det finns en sak kvar
som vi har nåt att säga till om.

Och det är hur vi dödar
den här subban.

Att bli skjuten är för bra för henne.

John Ruth kunde ha skjutit henne
när som helst längs vägen.

Men John Ruth var Galgmannen.

Och när Galgmannen tar en
så dör man inte av en kula.

När Galgmannen tar en så hängs man.

"Man behöver bara hänga
elaka jävlar."

"Men elaka jävlar måste man hänga."

Som min första och sista handling-

-som Red Rocks sheriff-

-dömer jag dig, Domergue-

-till att hängas tills du dör.

Häng kvar, Daisy! Jag vill se på.

Det där var en fin dans.

Det var verkligen vackert.

Får jag titta på Lincolnbrevet?

"Käre Marquis."

"Jag hoppas
att detta brev finner dig"-

-"vid god hälsa och gott mod."

"Jag har det bra"-

-"även om jag önskar
att dygnet hade fler timmar."

"Det finns så mycket att göra."

"Tiderna förändras sakta
men säkert"-

-"och det är män som du
som kommer att göra en skillnad."

"Dina militära framgångar"-

-"hedrar inte bara dig"-

-"utan också din ras."

"Jag blir väldigt stolt
varje gång jag hör nyheter om dig."

"Vi har fortfarande
en lång väg kvar att gå"-

-"men hand i hand"-

-"vet jag att vi når vårt mål".

"Jag vill bara att du ska veta"-

-"att du finns i mina tankar."

"Förhoppningsvis
korsas våra vägar i framtiden".

"Till dess"-

-"förblir jag din vän."

"Gamla Mary Todd kallar"-

-"så jag antar
att det måste vara sängdags."

"Högaktningsfullt."

"Abraham Lincoln."

"Gamla Mary Todd"...

Det är en fin detalj.

Ja.

Tack.

Text: Thomas Jansson
Scandinavian Text Service 2015

Ansvarig utgivare: Kristina Pesznecker
Scanbox Entertainment Sweden AB