All language subtitles for Handelser vid vatten - S01E03

Detta har hänt: efter att Annie
blivit förhörd om tältmorden-

-dyker pojkvännen Dan äntligen upp.

De når Stjärnberg och välkomnas
av kollektivet, som leds av Petrus.

Barbro är hemma från demonstrationen-

-och berättar att hon haft
sällskap med en ung man, Älvräddaren.

När bröderna Brandberg går
för att hämta Johan är brunnen tom.

Nu, arton år senare,
är Annie försvunnen.

Dottern Mia, som är på besök
i Svartvattnet med pojkvännen Johan-

-söker efter Annie
med Birger och byborna.

I gryningen
hittas Annie död i Lobberån.

Bredvid henne ligger hennes gevär.

Stenmurklor.

Det finns uppe på hygget
ovanför Lobberån.

Ja, det är väl två år
sen de avverkade där.

-Det är då de kommer, va?
-Jo.

Du, det... Det ser ut som att vi
ska bli nån sorts släkt, du och jag.

Ja, alltså din son och Mia är ihop.
Ja, jag visste ingenting heller.

Din Johan är inte här så mycket, va?

Om vi ses, så ses vi i Trondheim.

Ja.

Jag kom att tänka på den där
midsommarnatten. Bodde han här då?

Han hade precis flyttat
till Norge då. Varför undrar du?

Jag tyckte jag kände igen honom.
Han körde hem Mia till mig i natt-

-och så tyckte jag att han var
så lik, han den där...den där gången.

Nämen, glöm det. Det var
så länge sen. Jag ville bara fråga.

Det är halt vid vadstället.
Vi hittade halkspår.

Allt tyder på att den avlidna har
halkat, och så har ett skott gått av.

Men skottskadan i sig var ofarlig,
den bara skrapade henne.

Däremot har den avlidna ramlat
och slagit i huvudet.

I normala fall kan en vuxen inte
drunkna i så grunt vatten-

-men här har den avlidna gjort det.

Varför säger du hela tiden
"den avlidna"?

-Hon heter Annie.
-Eh... Ursäkta.

Annie.

Varför hade hon geväret med sig?

Ja...vi är mitt i jaktsäsongen.

Hon var ju inte med i nåt jaktlag.

Kan det ha varit ett tecken på
att hon inte mådde så bra?

Vad fan sitter du och säger?
Nej, det var ingenting sånt.

Ni ska få en kopia
på obduktionsrapporten.

Hon har verkligen haft
en oerhörd otur.

Ramla med ett gevär?
Vad fan skulle hon ens ha det till?

Gå runt med ett gevär hela livet?
Så jävla dumt!

Ja, hon var väl rädd på nåt vis.

Kunde hon inte släppa det?
Det är arton år sen.

Jo, man kan tycka det. Men tiden kan
upphöra, den. Trauma kallar vi det.

Hon var inte rädd.
Det var inte sån hon var.

Nej, jag vet. Stark och självständig
och allt det där.

Men det var ju som om hon alltid
bar det där med sig. Alltid.

Det där som hände vid Lobberån
den där natten.

Vad fin du är.

Annie.

Jag tror
att du har sovit riktigt gott.

-Ja.
-Kom, ska jag visa dig.

Så. In med dig.

Och så stänger vi till så.
Du kan tvätta händerna här.

Så. Kom här. Ja, kom här.

Det här är grunden
till hela vår existens här.

Från den här mjölken får vi
både smör och kärnmjölk och ost.

Nu ska vi se om hon har nåt här.
Ja, titta.

-Varsågod.
-Oj.

Lossa på greppet lite,
så rinner mjölken till.

Såja.

Och glöm inte att andas.

/MJÖLKEN STRILAR/
Ja.

Såja. Bra, Annie. Bra.
Det här kommer ju att gå som en dans.

Önis, vi hafver oss en ny mjölkerska.

Att de kan gå fritt.
Jag trodde man hade dem i hagar.

Nej, man kan inte stänga in dem.

De måste välja att vara här,
att vara med oss, och det gör de.

De vill vara här.

Mia? Vad bra att du kom. Du ska
få hjälpa mig att samla in äggen.

Då ska vi se
var hönsen har lagt dem i dag.

Trevligt med fler barn här uppe.

-Finns det nån pappa?
-Han var gift.

Eller han är fortfarande gift.
Mia har aldrig träffat honom.

-Du och Dan, då? Är ni ihop?
-Va?

Är ni ett par?

Ja. Jo, vi är ett par.
Det var därför vi flyttade hit upp.

Jag har två söner,
som är lite äldre än Mia. Tvillingar.

-Var är de?
-I Malmö, hos sin pappa.

Vi flyttade upp hit tillsammans.
Det var faktiskt Hasses idé.

Men det gick inte.
Han hade det inte i sig.

Han kunde inte släppa taget
om allt det gamla.

-Så, så. Så, så, så.
-Barnen, då? Var är de?

En mamma som har lämnat sina barn.
Finns det nåt mer skamligt?

Det är klart att jag saknar dem,
men de har det bra-

-och jag har det bra här.

Man tröttnar aldrig.

/MOTORSÅGAR/ När vi flyttade upp hit
såg man dem knappt.

Men nu är det
som att de kommer närmre varje dag.

Kommer de riktigt nära
så ska jag fan skjuta dem.

-Vilka då?
-Bolagslakejerna.

De som ställer sig...
/TJUT OCH SKRATT/

De som ställer sig till tjänst
hos de stora bolag-

-som tar sig rätten
att förstöra vår gemensamma jord.

Nej, jag tycker
att vi ska ringa polisen.

Han kan ha råkat ut för nåt.

-De kommer att skylla allt på honom.
-Varför då?

Tänk efter. När försvann han?
Samma kväll som de mördades.

-Det har inget med honom att göra.
-Han är en Brandberg. Det räcker.

Han kanske tog bussen.
Då hade han ringt.

Man ringer väl för helvete inte hem
och säger att man stuckit hemifrån?

Är det dig han flyr från? Du skyddar
honom så in i helvete. Lappfasoner!

Om inte den jävla tattaren Vidart
hade ställt till det-

-så hade han inte behövt se nåt
och hålla sig undan.

/PRASSEL/

-Här är ett par T-skjortor åt dig.
-Var är min skjorta, då?

Den fick jag slänga.
Den gick inte att få ren.

Du kan inte gå ut som du vill.
Håll dig borta från huset.

Här nere kan du röra dig
vid sjön och bortåt.

Kom här.

Håll dig undan från honom.

Kom ihåg det.

Han är farlig.

-Vill du ha lite kaffe?
-Snällt av dig.

"Ska vi ut i skogen?"

"All right, men sätt på dig
ordentliga skor."

"Akta dig för fågeln.
Den kan döda dig med ett enda hack."

/KNAK/

-Varför jobbar du inte?
-Barn ska inte det. De går i skolan.

-Det är sommarlov.
-Min mamma är lärare.

Får jag hålla den?

Det där är Barbie,
och det här är Ken.

-Var är snoppen?
-Han har ingen.

Barbie, har hon en stjärt där fram?

Var kissar hon?
Och var har hon samlag?

Hon har inget hål.

"Åh, Barbie!"

Jag ska fan anmäla er!
Ni har ingen rätt!

Ta era jävla husrannsakningspapper
och stoppa upp i arslet!

Passa dig jävligt noga, du!

Tror du inte att jag kan
mina egna rättigheter?

Jag hörde att ni sökte igenom
hos Lill-Ola. Han blev väl arg.

Han förde ett jädra liv
om mänskliga rättigheter och sånt.

Men jag hade papper från åklagaren,
så till sist fick han knipa käft.

Han var ju där uppe
på midsommarnatten.

Vi krafsade ur askan ur tunnan.

Han hade bränt gummistövlar
och oplockad fågel.

-Bojan brände det åt honom.
-Ja. Det är på analys. Vi får se.

Han sa att det var två tjädrar
som hade blivit för gamla.

Ja, jag såg tjäderpaketen i frysen
första gången jag öppnade boxen.

Sen var det väl en massa stövlar? Det
var visst spår av dem på mordplatsen.

Han har sålt såna
till halva bygden. Stöldgods.

I hans bokföring
finns ingen sån leverans.

Tjädrarna, då? Varför brände han dem?
Han har ju arrende på småviltsjakt.

Ja, jag vet inte.

Kanske att de hade nån efter sig...

...som hann upp dem.

Hon som hittade dem, Annie Raft,
sa att hon såg nån. En utlänning.

Det tyder på att nån kom efter dem.

Det är svårt
att ta sig dit med bil osedd.

Han kan ha kommit på moped.
På bustigen var det spår.

Men vi har inte hittat nån moppe
som däcken stämmer på.

Eller om det var nån de kände
här uppe. I Svartvattnet.

Kanske nån i kollektivet.

Eller så är det bara nån vettvilling.
Nån fylla som slagit slint.

Ja, kanske det.

Du, förresten. När vi var uppe
och fiskade på midsommarnatten-

-såg du mig hela tiden då?

Ja, vi var väl
alldeles bredvid varandra?

Jag vet inte.
Om jag såg dig? Vi fiskade ju.

Du gick lite längre nedför ån
vid ett tillfälle.

Ja. Det var bara det.

Längre norrut
så växer långsamt överskotten.

-Sover du?
-Nej.

Vem av er var det som kom på skämtet?

Vilket?

Att han skulle vara din son.

Nej, jag vet inte.
Det var väl han kanske.

Älvräddaren med Jesushåret.

Det är borgerligheten
som gör dig impotent.

/GÅRDSKLOCKAN RINGER/

"Vi drog upp på berget för att
leva livet rent, fullt och fritt."

"För att göra medvetna handlingar"-

-"i stället för att dras med
i civilisationens bedövande ström."

"För att frigöra oss
från de strukturer"-

-"som binder människor som slavar
vid allt de lärt sig längta efter."

"För vi fruktade att vi en dag
skulle vakna upp och inse"-

-"att det vi kallade livet
inte var att leva."

-Tack, Brita.
-Välkomna till gruppmötet.

Låt oss börja som vi alltid börjar:
kritik och självkritik. Vem börjar?

-Bert har nåt som han vill dela.
-Ja?

-Jag har varit en dålig kamrat.
-Jaha? Hur då?

Jag var hungrig när jag skulle sova-

-och så stod den där kakan kvar,
som Önis hade bakat.

Jag tänkte bara ta en liten kant
men kunde inte sluta-

-och så plötsligt
var hela kakan borta.

Förlåt.
Jag borde ha delat med er andra.

Men jag lovar att inte göra om det.

Det är bra. Jag tror du är förlåten.
Brita för ursäkten till protokollet.

Lotta?

Jag tycker det är svårt att snacka
när det är nya med.

Jag har haft spader i flera dagar nu.
Jag vill inte bli påmind.

-Fan, då kommer jag inte att palla.
-Jo, du pallar.

Så. Vi går vidare. - Annie, vi skulle
vilja lära känna dig lite bättre.

Tala om varför du är så spänd.

Jag tror att alla här
har lagt märke till det.

Nej, men det var väl...
Det är väl det som...som hände.

Vid Lobberån. Alltså de i tältet.
Ja, jag såg dem ju.

Du ska inte tänka på det där mer nu.
Det är borta. Det angår inte oss.

Vi måste ju tänka på vad som hänt.
Att det blir uppklarat.

-Vi bor ju jättenära.
-Nej, vi bor inte nära.

Du är inte en del av det där längre.
Nu är du här med riktiga människor.

-De var väl också riktiga människor?
-Stopp!

Du har lämnat det där nu.
Kvällstidningsvärlden.

Du är här. Med oss.

Lotta, vännen. Vad är det nu?

Alla ser det ju på en gång.
Jag är dömd. Det är ju jämt så.

-Man ser det ju på mig.
-Nej.

-Jo, den där ungen, den nya...
-Mia heter hon.

"Vad grå tänder du har", sa du.

-Fan, hon märkte ju direkt.
-Fast så sa hon ju inte riktigt.

Du behöver inte försvara dig.
Vi är vänner. - Eller hur, Lotta?

-Ja.
-Ja.

Nån annan som har nåt mer?

Sigrid?

Flickan leker med Barbiedockor.

-Mia?
-Mm.

Jaha, ja.

Ja, ja, ja. Dem glömmer vi snart bort
här uppe. Det finns så mycket annat.

Lamm och höns och getter och häst.
Levande och skojiga.

Barbiedockorna är ju döda, eller hur?

Då ska väl de begravas?

Ja, det är så riktigt, så.

Bra. Då för vi det till protokollet.

Nu ska ni bo i jorden
tillsammans med alla andra döda.

Ni behöver inte vara rädda. Det är
helt mörkt och ni känner inget. Adjö.

-Nu sover de.
-Då ska de ha ett tält.

De nya Vietnamförhandlingarna
i Paris har strandat.

Efter ett
4 timmar och 20 minuter långt möte-

-kom förhandlarna ut utan att
ha undertecknat en överenskommelse-

-som skulle ha preciserat det
tidigare Parisavtalet om Vietnam.

-Hur länge har hon pundat?
-Vi tar det när Lotta är med.

Stackaren. Jävla risiga tänder.

Det är tjacket.
Jävla kämpigt, det där.

Men ni tänker
att ni hjälper henne här?

VI hjälper henne. Du också.

Djävulsungar.

Svårt att sova?

Jag tror att Sigrid och Gertrud
har fått med sig Mias dockor.

Myggen kommer in.

Det var inte flickorna
som hämtade dem. Det var jag.

Mia kommer inte att sakna dem.
Hon accepterade att de var döda.

Det är bäst för oss allihop-

-om de har återuppstått från de döda
när hon vaknar i morgon bitti.

Det finns inget ditt och mitt här.

Mia har fått de här dockorna
av sin mormor. Det är hennes dockor.

Allt här uppe tillhör kollektivet.

Precis som maten som serveras dig och
Mia trots att ni inte tog med den.

Sov gott.

Det var Petrus
som ville leka med dem.

Du... Du kommer inte att behöva
den där ironin här uppe.

Det är värre
än Stalins jävla Ryssland!

-Ni har ingen rätt!
-Ta din medicin.

/RINGSIGNAL/
Vemdal.

Det är Birger. Jag tänkte bara höra
om du ville komma på middag.

Nej, det går inte nu.

-Jaså?
-Nej, jag kan inte nu.

Jag såg att ni plockade in
Lill-Ola Lennartsson.

Vi gick ju på ditt tips. Det ska du
ha tack för. Jag måste lägga på nu.

Jag såg bävern nere i dammen i morse.

/BILMOTOR/

Björne, visst skulle du väl berätta
om du visste var Johan var?

-Han kan ju inte ha gjort nåt.
-Nej. Han är ju snäll, Johan.

-Är det de?
-Jo.

Var det inte hon
som Johan pratade med vid Lill-Olas?

-Nog är det fan det.
-Ta av dig mössan.

På midsommarafton när vi köpte öl.

-Kände Johan henne?
-Det såg ut så.

-Han pratade med henne i alla fall.
-Hon var på campingen senare också.

Jo, senare.

Det är ju konstigt
att han skulle försvinna just nu.

/AVLÄGSNA RÖSTER/

Vad är det?
Har du aldrig druckit sånt förr?

Den vita spriten.
Det är den man tål bäst.

Det är den
man får minst baksmälla av.

Mannen där uppe,
varför är han farlig?

Är du säker på att du vill veta?

Får du en gång veta är du fast.

De är kvinnor av den gamla stammen.

Han är Vandraren.
Och du, du är den nya.

Den nya Vandraren.

Vandraren kommer alltid gående
med ett levande djur. Som du.

Djur är hans följare.
På det viset känner man igen honom.

Strax ska de andra få veta.
De andra kvinnorna.

Då tar de dig
i stället för den gamla Vandraren.

Om han får veta att du tänker
ersätta honom kanske han dödar dig.

/HON STÖNAR/

Nej, Jukka.

Tro vad du vill, men akta dig.

Håll dig undan den gamla Vandraren.
Låt honom inte se dig.

/SKRIVMASKINSKNATTER/

De skrev sina namn
åtta gånger under dokumentet-

-som inte är nåt nytt avtal om fred
i Vietnam. Några huvudpunkter är...

Så fort går inte förändringarna
att du måste lyssna varje timme.

Du passar in här.
Du passar in här med oss.

/SKRATTAR/ Nämen, vad fan? Var är de?

-Vilka?
-Mina trosor.

De är borta.

Ett pessar? Vems är det?

Jag trodde
det här var vår skulle. Vårt hö.

Vi kan ju inte begära
att vi ska ha egna ställen.

Privat sovrum och enskild höskulle.

Men vad fan?

"Två tabletter dagligen mot
depression. Barbro Torbjörnsson."

Vem är det?

Det måste ha varit innan min tid.

Stackars Barbro.
Deprimerad på knulloftet.

Vad fan?

De har tagit hans byxor.

Mannen i tältet.
Det står att hans byxor saknas.

-Ja, Åke sa nåt om det. /RINGSIGNAL/
-Usch, jag vill inte prata om det.

Torbjörnsson. Ja, ett ögonblick.

Ja. Birger.

Har du provat
att blanda ut det med lite saft?

Precis. Blanda ut det med saft
och ge det på en sked.

Sköt om dig, då.

Du borde inte låta dem ringa
när du är ledig.

Det kan inte jag styra över.
Jag står i telefonkatalogen.

De ringer ju på kvällar och helger
och nätter. De utnyttjar ju dig.

De fick landets
ljuvligaste midsommarväder.

I övriga landet blev helgen
så småningom blöt.

Du vet redan vad det blir för väder.

-Vad är det?
-Har du inte sett?

-De har börjat röja för skogsbilväg.
-Det tar åratal innan de börjar.

De ska hugga ner vår skog.

Alarna ska dö. Alarna och björkarna
och de stora granarna och tallarna.

Rönnarna, sälgen,
ljungen, skogsstjärnorna...

Allt ska torka ut och brännas bort.

Tio år fick jag ha det.
Nu tar de ner vår skog.

Det är inte vår skog.
Du kan inte kalla skogen din.

Du vet var rävlyorna finns och
var älgkon står, men de äger den.

Jo, jag vet att de har lagen
på sin sida. Jag vet det.

Karl-Åke med sin Mercedes
och jävla pontonplan.

Han har väl aldrig satt sin fot här
i skogen? Nej, den kan man hyvla av-

-så vi får mer reklam
och han får större Mercedes.

-Det är ju därför du väver.
-Jag kan inte väva mer.

Jag kan inte ersätta skogen
med bilder. Jag kan inte det.

Landstinget vill sätta upp bilderna
på sjukhuset, men jag vill ha skogen.

De sjuka vill ha skogen.
De vill leva.

Och jag vet att jag fick missfallet-

-när jag plockade tranbär
nedanför kraftledningen.

-Det här är inte vettigt, Barbro.
-Nej, jag vet. Du säger det.

Men stenen vid sjön har haft mossa
så länge som mossa har funnits-

-och nu ska den bara torka och dö.

Asparna också, fast SCA inte ens vill
ha dem. De ska bara ligga och ruttna.

De ska fälla timmer över bäcken,
smutsa ner den med motorolja.

Är det så jävla vettigt, då?

Kommissarie Barkfors.

-Vad är det frågan om?
-Husrannsakan.

Birger? Va?

Och så var det kläderna du fiskade i.

Fiskegrejerna.

-Har du nån mer kniv än denna?
-Massor.

Stövlarna.

-Du får inte resa härifrån.
-Jag tänker ringa Åke Vemdal.

Åke Vemdal jobbar inte
med fallet längre.

-Jag åker bort i några dagar.
-Va?

Jag behöver åka och tänka.

Annie?

Kom.

"Man kan inte leva i världen
utan att leva av den."

Jag läste det nånstans
men minns inte var.

Om du med världen menar naturen
så är det riktigt.

Jag menar inget.
Jag bara undrar var det kom ifrån.

Du är inte speciell, Annie.
Det vet du, eller hur?

Varje gång det kommer nya
är det en kamp-

-mellan att vilja gemenskapen
och rädslan att kompromissa.

Det är helt naturligt
att inte vilja låta sig utplånas-

-eller låta sin frihet begränsas.

Men de som låter individualismen
råda, de går förlorade.

De klarar sig inte här
om du bara tänker på vad du förlorar.

Bara den som vågar förlora sig själv
kan uppleva en verklig frihet.

Men det är svårt, för vi är fostrade
i ett helt annat system.

Allt som prackas på oss mot vår vilja
är inte frihet.

Men samhället finns ju kvar.
Hur ska vi kunna förändra oss-

-om vi inte konfronterar systemet
som fostrat oss? Om vi bara flyr?

Vi är nog rätt lika varann
egentligen, du och jag.

Vi har en motvilja
mot att låta oss styras-

-samtidigt som vi bara längtar
efter underkastelse och samhörighet-

-för det är så fruktansvärt
utmattande att kämpa ensam.

Jag finns här för dig.
Du har mitt stöd.

Men du själv måste välja
om du vill vara kvar.

Du är fri att gå när du vill.

Här lever vi, Annie.

Man kan inte leva i världen
utan att leva av den.

Jag tar den där.

Har du känt dig yr? Andfådd?

Det ser bra ut, som vanligt.

Men om du känner dig yr
så ska du ju så klart ringa.

Du var väl uppe vid Lobberån
på midsommar?

-Vid tältet. När det hände.
-Ja, vi fiskade där uppe.

-Har de pratat med dig? Polisen?
-Hur så?

De har ju pratat med oss och frågat.

Jaså?

Hur är det med Barbro?
Det var länge sen vi såg henne.

Bra.

/JUSSI BJÖRLING:
"ACK VÄRMELAND, DU SKÖNA"/

Och så finns det lingonsylt här,
och saltgurka. Varsågod.

Jag är skild från utredningen.

Jag är för insyltad, anses det.

-Hur skulle du kunna vara inblandad?
-Jag är inte inblandad.

-Sover du om nätterna?
-Sluta, för fan.

Vet du inte vad de kallar dig?

Det är inget fel med lite insomnings-
tabletter. Jag är ingen pillerdoktor.

Det är den här jädra
Lill-Ola Lennartsson.

Han sa att han såg dig
vid Strömgrensbygget den kvällen.

Vi kom ju från andra hållet,
för helskotta.

Han kanske sa så för att vi gjorde
husrannsakan hemma hos honom.

Han begrep nog
att du hade tipsat mig.

Han är ju inte klok.

Han sa till kollegorna att han
berättat för mig att han såg dig-

-men det gjorde han inte alls.

Så kollegorna tror att jag undanhöll
det. Att jag ljög för att skydda dig.

Han ljuger, den jädra tarmen.
Hur fan kan de tro på honom?

Han är hemsk på fruntimren också.

Han smyger in till tanterna
i stugorna när deras gubbar fiskar.

Han träffade ju holländskan på dagen.

-Hittade du killens byxor, förresten?
-Nej. Inget pass. Ingenting.

Han hade en gammal bag som var tom-

-förutom anteckningsboken
som låg gömd längst ner.

Den hade ett stjärntecken på sig.
En Skytt. Så han kanske var Skytt.

-Vad stod det i den, då?
-Bara ett telefonnummer till Norge.

Det gav ingenting. Och det där
vita pulvret, det var bara som albyl.

Nej, nu vet jag inget mer.

Nu är jag ute i kylan.

Vi är ett par gammpojkar,
du och jag. Ohjälpligt.

-Du är i alla fall gift.
-Nja, jag vet inte snart.

/HÖG FOLKROCK/

/GÅRDSKLOCKAN RINGER/

/KVINNA SKRIKER
AV SMÄRTA/

/BABY GRÅTER/

Kom här. Ja, kom. Oj, oj, oj.

Bert.

Vi ska göra som man gjorde förr,
gammalt i tiden.

"Hej, Mia. Det är skönt att vara
i Stockholm igen fast det regnar."

"Jag saknar dig,
men jag saknar inte Petrus."

"Säg inget till Annie."

-Är Petrus er riktiga pappa?
-Inte precis.

Är han er pappa eller inte?

Pappa är präst. Han och Brita bråkar
jämt. Brita kallar honom för Satan.

-Är Dan din pappa?
-Fan heller. Det är Annies kille.

Han gick i hennes skola.
Hon var hans fröken.

-Det ska bli en hel by här uppe.
-Vem säger det?

Petrus och Dan. De bestämmer.

-Alla bestämmer.
-De bestämmer mest.

Det är dags för mat!

Ja. Lite långa kanske.

-Var hittade du de här nånstans?
-Där djuren stod förr.

Mmm! Du luktar sommar.

Sommarbarn.

Har ni sett Dan?

Han har åkt. Han skulle
till Stockholm en sväng.

-Och göra vad då?
-Han skulle ordna nåt.

Ja, just det.

Det behövs förnödenheter. Nu börjar
uppgifterna komma ut från Dubrovnik-

-där två båtar med flyktingar har
fått lämna den belägrade staden.

Många av båtflyktingarna
har tagit sig till Slovenien.

Det finns inget vatten, ingen el och
telefonförbindelserna är avbrutna.

Jag visste inte
att hon hade sparat så mycket.

-Kan jag få det här?
-Ja, ja.

-Låg de här kvar här?
-Va?

Patronerna. Låg de kvar här?

Jamen, hon skulle väl aldrig ta
geväret och lämna patronerna här?

Svensktextning: Johanna Lidberg
Iyuno för SVT