Original subtitles

SVT Programtextning: Agnes Malm Skoglund

VÄLLINGKLOCKA

Mat!

Skynda dig, annars får du ingen mat.

Gustav! Johan! "Ja, fröken Höök", ska ni säga. Nå?

Ja, höken Frök...

FNISSANDEN

Era sängar var slarvigt bäddade i dag.

Stora koppartunnan är tom. Den ska vara fylld före kvällen. Gå och ät.

Nu läser vi bordsbönen.

Gode Gud, välsigna maten. Amen.

Men var är Rasmus?

Var har du varit, Rasmus?

På dass.

Nästa gång du inte passar tiden blir du utan mat. Gå och ät.

Efter maten hjälper flickorna mig här och pojkarna städar utanför.

Sen tvättar ni er och snyggar upp er. Det kanske kan löna sig...

Ett herrskap kommer och tittar på er. Kanske får någon en far och en mor.

Nån får kanske en mor och en far... Tänk om det blir jag.

Ta i här! Inbilla dig inget. De tar alltid flickor med lockigt hår.

Någon kanske vill ha en pojke med rakt hår.

De ska ha en liten snäll flicka.

Skynda på, pojkar! Ta den också. Raska på bara!

–Välkommen. –Tack. Här är min fru.

–Fröken Höök, förstår jag? –Ja. Herrskapet kommer tidigt...

–Vilken fin tant! –Jaa.

–God dag! – Finns det bara pojkar? –Visst inte. Flickorna är där inne.

Där är de.

Gå in i matsalen, pojkar. – Ni kanske vill se barnen genast?

Var så goda och stig på.

God dag på er.

Ställ upp er på rad, så att herrskapet får se på er ordentligt.

Kom fram, Johan, det är inte farligt.

Ja visst. – Kom fram, lilla Greta, och hälsa riktigt artigt.

–Hur gammal är du? –Sju år. Jag fyller åtta i augusti.

Vi går in till mig, så får herrskapet tala ostörda med flickan.

Gå ut och lek igen.

–Vill någon ha en lockig flicka? –Är du avundsjuk, va?

Knepet är att hitta någon som vill ha en.

Man borde rymma och leta efter några som inga barn har.

–Vad skulle det vara bra för? –Jo, då hade de ingen att välja på.

Rym, du. Du kommer nog tillbaka när du blir hungrig. Och då får du stryk!

Kvicka på! Höken kommer! – Gunnar, tvätta dig ordentligt!

Förlåt... Det var inte meningen...

Jaså? Vi talar mer om det i morgon. Hämta trasor och torka upp vattnet!

Och ni andra, varför ligger inte ni?

Häng upp kläderna ordentligt.

Eftersom ni är så förtjusta i vatten–

–får ni skura alla rum i morgon – som belöning.

Jag kommer tillbaks om en liten stund, och då ska här vara färdigt.

–Gunnar, jag ska rymma i natt. –Du är inte klok! Men rym, du.

Jag följer inte med. Har inte tid. Jag måste skura golven i morgon.

Det ska INTE jag! Jag är färdig med barnhemmet och de här gamla golven.

EN MELODI VISSLAS UTOMHUS

VISSLAR

EN UGGLA HOAR

NÅGOT RAMLAR I GOLVET

ETT LJUD HÖRS

ETT FÖNSTER SMÄLLS IGEN

–Fröken! Rasmus har rymt! –Du pratar!

Jo, det är sanning! Han har inte legat i sängen i natt!

Han sa till mig i går att han skulle rymma.

Ni som är färdiga, spring och titta om han finns där ute. Leta överallt.

–Varför skulle han rymma? Sa han det? –Han var färdig med barnhemmet.

–Vi får väl se. Men stryk ska han få! –Det sa jag. Undrar var han finns nu.

–Tjenare mors. –Tjenare...

Vad du verkar rädd. Tror du jag äter barn?

–Har du rymt hemifrån? –Nej, inte hemifrån.

–Du går väl inte på luffen som jag? –Går farbror på luffen?

Ja, det kan du ge dig fåglarna på. Men inte varje dag, inte. Nej då.

–Du... Vill du ha smörgås? –Ja tack.

–Vad heter du förresten? –Rasmus.

Underligt namn. Vem har gett dig det?

Det vet jag inte. Vad heter farbror?

Ser jag ut som en farbror?

–Nej, farbror ser ut som en luffare. –Farbrora mig inte då, är du snäll.

–Men vad heter du? –Det finns många slags människor.

Direktörer, grevar, baroner... Om man frågar vad jag heter säger jag:

Jag är Paradisets luffare, Guds rätte gök. Därför kallas jag Paradis-Oskar.

–Är det kul att vara paradisluffare? –Ja, det kan du ge dig attan på.

–Det skulle jag också vilja vara. –Såna som du kan inte bli luffare.

–Ni ska vara hemma hos far och mor. –Jag har ingen far och mor.

Jag ska leta reda på några.

Tror du det finns nån som vill ha en pojke med rakt hår?

Klart att många vill ha en pojke med rakt hår, bara han är renhårig.

Renhårig? Men det är jag! Ganska, åtminstone...

Får jag följa med medan jag letar?

Efter nån som vill ha en pojke med rakt hår?

Du skulle kunna bli min luffarkompis. Jag lever på att spela dragharmonika.

Då kan du gå och samla ihop pengar medan jag spelar.

–Då blir jag också paradisluffare. –Ja, i flaskhöjd.

–Vi går på luffen meddetsamma, va? –Ja... Det kan vi göra.

Vi måste luffa långt. Jag vill INTE tillbaka till barnhemmet!

De får skaffa sig ungar var de vill, men min luffarkompis rör de inte!

–Oskar! Gå inte så fort. –Vi skulle ju luffa långt i dag.

–Men jag sa "vi" – märkte du det? –Ja...

Här vore det bra med musik. Vi ska sätta deras hjärterötter i dallring.

I bugande böljor går rågfält och vete

och vågera vaggar på krusiger sjö

På Lekebergsåsen går korna i bete

och skällera pinglar och svalera singlar

i höjda där molntappar segla som snö

Trala lala lalej Då tänker jag på dej

Trala lala lalej Då tänker jag på dej

Trala lala lalej Då tänker jag på dej

Trala lala lalej Då tänker jag på dej

–Hörni, ta "Elvira Madigan"! –Nej, då gråter jag bara.

Ta den här: På blomsterklädd kulle satt Hjalmar och kvad...

–Nej, nu kommer jag inte ihåg mer. –Bra.

Tack, Margit.

–Det är en luffare här och sjunger. –Då ska ni få en slant att ge honom.

Den grannesta flecka där hemma – pina å dö

ä Måns Tattares svartöjda Emma, e dejeli mö!

Hennes hår, dä ä svart som di mörkesta nättera

Ä de unnerli't då att ja' längtar ätter'a?

–Vad smutsiga händer du har! –Det är väl inget mot mina fötter!

...å inte e sula åv läder, så dansar ho'

Å var ho ä mä blir dä träta blann flickera

å slagsmål blann pojkar di närmesta veckera

Hennes mun, den ä rö och vita ä tännera

å mjuka å herrskapsfina

ä hännera

Här är smörgåsar och stekta ägg.

Min lilla vän och älskogsblomma, vacker som en nyponros...

–Så tokig han är i dag! –Farväl, mina sköna jungfrur.

BILTUTA

Oskar, göm dig! Jag ska göra en kupp.

–Titta! –Du är ju ett finansgeni!

Fem öre!

Vi äter nu, va? Då passar jag grinden på samma gång.

Nu ska vi se vad vi har för gott i påsen.

Här är äggen. Pass för den!

–Lär mig en sång, Oskar. –Kan du sjunga, då?

–Tror du att DU sjunger så bra? –Jag sjunger väl bra...?

Du kommer nog inte in vid Operan, men du gal ju rätt så skapligt.

BILTUTA

Ska han sova hela dagen? – Upp med dig! Upp med dig, sa jag!

–Ja... Du är så kall om händerna! –Jag har tvättat mig.

Tvättat dig? Usch.

Jag drömde att en bofink gick på min nacke. Den var kall om fötterna...

Jag drömde i natt att jag hade en katt.

Va?

Jag drömde i natt att jag hade en katt.

"Jag drömde i natt att jag hade en katt" – det är ju rim. Det är poesi!

–Du kanske är en berömd skald? –Jaa.

Tänk, jag drömde i natt att jag hade en katt och... Vad hade katten?

Jag drömde så härligt: Jag bodde i ett hus och hade en mor och far–

–och en katt. Jag gav honom sill och potatis!

–Och det åt han? –Ja då.

Tänk, jag drömde i natt att jag hade en katt och...

...han åt bara sill och potatis!

...han åt bara sill och potatis...

–Du får tro't om du vill... –...men potatis och sill...

...det är just vad små kattungar äter.

Nej, då måste vi ta "potäter". "Äter" och "potäter".

–Och så dragspelet till. –Ja, fram med bälgen!

–Tänk, jag drömde i natt... –...att jag hade en katt...

...och det hör liksom till... Nej...

Och den vicka' på rumpan i dansen

Du får tro't om du vill

men det hör liksom till

–...att små kattungar... Vad gör de? –Svänger på svansen!

Du må tro't om du vill men det hör liksom till

att små kattungar svänger på svansen

Vi gör en vers till.

Tänk, jag drömde i natt att jag hade en katt

Oj, vad den kunde bitas och fräsa

Bravo! Du får tro't om du vill

men just så gick det till...

...lalala lalala la la...näsa

..lala...tro't om du vill men just så gick det till

när den rackarn bet av mig min näsa

Bra, vi har gjort en visa!

Jag är hungrig. Kan vi sjunga ihop lite sill och potatis?

Med den här visan skulle vi till och med kunna få kåldolmar!

Men det hör liksom till att potäter och sill

det är just vad små snorungar äter

–Åja, stora snorgärsar också, Oskar! –Ja, det har du rätt i.

DRAGSPELSMUSIK

–Så ni har tid att spela dragspel? –Får två hungrande luffare lite mat?

Var det inte han som fick en hel köttpudding i somras?

–Den är slut – och jag överlevde den. –Ska det vara mat, måste ni arbeta.

–Min karl ligger på lasarettet. –Fick han också köttpudding?

–Rasmus, sch! –Hjälp mig några timmar, så...

Några timmar?! Tja...det beror på vad som står på spisen.

Köttpudding.

Vi hjälper henne ändå. Jag är så hungrig.

–Kan jag få en smörgås meddetsamma? –Ja, det kan du väl få.

Köttpudding...!

Inte så fort!

Vad är du för en kratta? Ska du inte bada riktigt?

Man ska bada med hela kroppen – så här. Har du gjort det nån gång?

–Jarå... Ja, en gång. –Har du duschat nån gång, då?

–Då får du göra det nu! –Hörru...!

Var inte ledsen, bad är hälsa!

Det var riktigt skönt.

–Tänk att vatten kan vara så skönt! –Kom upp nu, vi ska äta.

Får jag inte vara kvar lite till? Vad elak du är...

Ja.

Pannkaka. Och köttbullar!

–Ska du inte ta av dig det våta? –Nej, då blir jag ju varm igen.

Du ville inte jobba åt tanten!

När det gäller arbete är jag nöjd med väldigt lite.

Jag tror du är en riktig latoxe. Har ingen gett dig arbete på riktigt?

Jo, det har hänt, men i stort sett har jag bara träffat hyggligt folk.

–Här blir bra. –Ja, här är fint. Här har du tröjan.

–Det ska bli skönt att sova. –God natt, sov gott.

Det var tjyvingen så mycket mygg! Jag har lust att slå ihjäl dem.

Hörru, inte mörda på en lördag. Det är präriens vilda lag.

Du kan lura dem. Kryp ner i höet så de inte ser dig.

–God natt. –God natt.

–Här har vi en. –Vad är det?

–Är du ensam? –Nej, jag har hela släkten här.

–18 miljoner mygg, en loppa och jag. –Äh, följ med här nu!

–Ta med den där. –Vi tar väl närmaste vägen...

–Vad gjorde du i fredags? –I fredags?

–Då åt jag ärter och fläsk. –På en fredag?

Nej, förlåt, det var på torsdagen. I fredags stod jag i tvättstugan.

Vad har du gjort de tre sista dagarna?

Jag har talat med länsman i Sandö.

Gossen här har tydligen inte haft med överfallet att göra.

–Du får komma ut nu. –Va?

–Du får ge dig i väg nu. –Synd, nu när man började trivas.

–Varför har man suttit inburad? –Det har varit rån på bruket i Sandö.

Läs själv.

"Två maskerade män"... Skulle det vara jag?

–Två?! Jag? –Ja. Ta med dig tidningen som minne.

–Jag har inte tid med dig längre. –Är det fler som ska anhållas? Adjö.

Oskar!

Vad har du gjort? Varför tog de dig?

Jag har inte gjort något. De påstod att jag varit med om ett rånöverfall.

Det var två typer som var inne på ett ställe i fredags och sköt med pistol.

TVÅ stycken? Trodde de att det var du och jag?

I fredags hade vi ju inte träffats!

Nej, det har du rätt i...

–Lita på mig, jag ÄR inte inblandad. –Nej, det kände jag på mig.

Det kände jag på mig om dig också.

–God morgon! Hur ska herrarna göra? –Vi stannar ett par dar och fiskar.

Så roligt! Det är ont om kavaljerer här. Ni får gärna låna båten.

Det var snällt. Då går jag och köper krokar...så tar vi oss en tur sen.

Hoppsan... Nej, vad nu då...

–En av mina gamla fästmör! –Inte nu för tiden...

Det kan man väl ändra på. Men här kan vi inte stå och skylta. Kom.

Här är det lite lugnare. Berätta nu – vad gör du här?

–Och vart ska du gå med den där? –Jag har plats här som piga.

Att vara fästmö åt dig bar sig inte. Jag vill inte svälta ihjäl.

–Hur har du det? –Fint. Jag sköter en rik käring.

Vi bor ensamma i ett hus där borta. I dag när jag kom in med kaffe...

Tack så mycket.

Vill Anna-Stina ge mig väskan som ligger där borta.

–Tack. Kan vi få lite grädde också. –Visst sjuttsingen!

–Jaså, du har fått ny piga igen? –Ja, kära du...

Det är svårt att få dem att stanna. Jag är glad att jag har NÅGON.

Men hon diskar dåligt.

Vill du öppna skåpet på skrivbordet och ta etuiet som står där.

När jag är borta ska du göra mig en tjänst.

Då ska du skicka det här till min dotter i Amerika.

Det är det enda jag har kvar som är riktigt värdefullt.

–Jag ska skriva papper på det... –Å, vad hon kommer att bli glad!

Synd att halsbandet skickas i väg!

–Jag har bättre användning för det. –Ta det och smit.

Om jag smiter och halsbandet är borta begriper nog länsman hur det är.

–Är det något värde i halsbandet? –Ja, jag tror det var briljanter.

Vi har en liten sommarväg som går både upp och ner

och solen som lyser då och då, och sen så har vi inget mer

Vi är ju ute för att se om Fredrikssons har det gott

Det är den lilla myran som har byggt så många vackra slott

Tänk, vad härligt det är att gå och hälsa på hos de många små...

-...som vi inte kan se -...men som alltid är med

Tänk, vad härligt det är att gå och hälsa på hos de många små

–Ja, det är något visst –Ja, det är något visst med det

Vi vandrar på en sommaräng, men du ser väl bara grönt

men tolv millioner grässtrån vajar här och tycker det är skönt

Vi är ju ute för att se hur Sommarssons flicka mår

Det är det lilla strået som har gråtit ända sen i går

Tänk, vad härligt det är att gå och hälsa på hos de många små...

-...som vi inte kan se -...men som alltid är med

Tänk, vad härligt det är att gå och hälsa på hos de många små

–Ja, det är något visst –Ja, det är något visst med det

Vad var det? Ropade Anna-Stina?

Frun!

–Vad...? Vad vill ni? –Var lugna, så är vi inte farliga.

Var är nyckeln?

Nyckeln!

Nej... Nej!

–Var skog har nog sin källa... –Håll er lugna!

var äng sin blomma har...

De lockar ju hit folk.

Ge dem den här, och be dem försvinna. Säg att frun är sjuk.

Sssch! Här får ni inte spela. Frun är sjuk. Ta pengarna och försvinn!

–Här brukar jag få en femtioöring. –Fem öre.

–Det är bara att knalla vidare, då. –Jag är törstig.

–Tror du jag kan få lite vatten? –Säkert. Jag väntar här.

Han kommer hit!

Om ni säger ett knyst, är ni dödens!

God dag. Kan jag få lite vatten?

–Här har du. –Tack.

Tack. – Adjö.

–Ska du gå redan? –Ja, jag går på luffen. Adjö.

Oskar!

Jag såg ett par fötter sticka fram bakom draperiet.

–Det kan inte vara hederliga fötter. –Tanten såg alldeles vettskrämd ut.

Vi måste ta reda på varför.

–Kan de se oss härifrån? –Nej.

–Här. –Där kommer jag inte in.

Grabbarna på barnhemmet kallade mig "Den Smygande Skiten"!

–Tyst! Det kan vara farligt. –Äh, hjälp mig upp.

Försiktigt!

Nej, nej, nej! Ta inte halsbandet!

Ta vad ni vill, bara jag får behålla halsbandet!

KNARRANDE DÖRR

Håll ett öga på dem.

Tvi, tvi!

Kom nu.

–De smet ju i väg! –Ja, såna elaka busar!

De tog hennes halsband, fastän hon grät!

Är det fröken som bor här? – Gå ut, ni andra.

Andersson, se till att ingen kommer in.

–Ni anmälde inte överfallet i går. –Vad skulle jag göra?!

Frun kunde jag ju inte lämna och telefonen hade han ryckt sönder.

–Hur är det med henne? –Illa, tror jag. Doktorn är där nu.

God dag, fru Berggren. Hur står det till?

–Är det...är det...? –Ja, det är länsman.

De...tog mitt...halsband...

De...

–Det var en för svår chock för henne. –Jag skulle vilja fråga henne lite.

Ja, om hon kommer till medvetande igen.

Det gör hon knappast. Hjärtat är för svagt.

Jag får reda på hur det går.

Sätt er här, så får jag höra.

–Namnet? –Anna-Stina Karlsson.

När var det? Berätta hur det gick till.

Det var vid åtta-tiden. Jag stod och diskade.

Då kom en stor luffare in, och jag blev livrädd och sprang in till frun.

Han kom efter med en pistol. "Pengar eller livet!" skrek han.

–Var han ensam? –Han hade en pojke med sig.

Men han drack vatten hela tiden...

God morgon! Men vad nu då? Det är inte vår glada fröken i dag?

Nej, det har ju hänt nåt förfärligt! En gammal dam blev rånad i går.

–Rånad? –Här som är så fridfullt!

–De plundrade visst hela villan! –Länsman är där nu.

–Tänk! En stackars värnlös kvinna! –Vem kan ha gjort det?

–Det var nog de som var på bruket. –Men de är ju spårade till Stockholm.

–Det kan ju vara vem som helst! –Är det någon fröken misstänker?

Hörde ni den förskräckliga händelsen Den är sann, ty den hände just nu

när kungen av Nordliga Amerikat blev skjuten, ja, skjuten mitt itu

Tjolahopp tjang tjong fadderalla Tjolahopp tjang tjong fadderej

när kungen av Nordliga Amerikat blev skjuten mitt itu och föll pladask

Och så kom där en bov genom dörren Usch, så hiskeligt ful han såg ut!

Och i handen han bar ett geväder som var laddat med kulor och krut

Tjolahopp tjang tjong fadderalla Tjolahopp tjang tjong fadderej

Ja, kungen av Nordliga Amerikat blev skjuten mitt itu och föll pladask

Och så dog den beskedliga konungen och är salig, jag tänker, just nu

men den onde må taga den boven som sköt den kungen mitt itu

Tjolahopp tjang tjong fadderalla Tjolahopp tjang tjong fadderej

Ja, kungen av Nordliga Amerikat blev skjuten mitt itu och föll pladask

Det var han! Han med kängorna!

–Han och hans kompis tog halsbandet! –Är du säker?

Ja! Kom, så går vi till länsman!

Nej, ingen tror på en luffare, allra minst en länsman.

–Han vill ha bevis, det har inte vi. –Vad ska vi göra, då?

Vi ger oss i väg, så han inte tar mig igen.

Tralala lalala...

Nej, jag tror vi sitter ett tag...

Hur är det med dig? Har du ont i magen?

Ja, om det är där samvetet sitter. Jag tycker så synd om tanten.

Ja, jag med. Men vad ska vi göra?

Det är fegt att smita.

När man går på luffen ser man mycket, men man ska inte lägga sig i.

–Man kan själv råka i klistret. –Ja, men då är man feg.

Så vi ska säga till länsman att två fina herrar gjorde det?

Länsman kanske har ett papper om en försvunnen barnhemspojke.

–Tror du att de har mig på papper? –Ja, det kan hända.

Ser du, vi är inte så modiga, du och jag, när det gäller vårt eget skinn.

–Vet du vad vi fegisar ska göra nu? –Nej.

–Är du rädd för spöken? –Vet inte, jag har aldrig sett nåt.

Det finns massor av spöken här i närheten. Kom, ska jag visa dig!

–Kom själv, du sitter ju bara! –Åt det här hållet...

Här har ingen bott på över hundra år. De vill inte trängas med spökena.

–Finns det verkligen spöken här? –Det kanske bara är som folk säger.

DRAGSPEL

Blev du rädd?

Oskar!

–Vad många tomma hus! Vi kan bo här. –Ja, om vi röker ut spökena först.

Tänk dig att vi bodde där och att du var min far. Det kunde vi väl leka?

–En luffar-far vill du väl inte ha? –Jo, om den luffarn var du.

Mycket ska man höra innan öronen ramlar av.

Jag har hittat ett hus där borta som vi kan bo i. Kom!

Här bor vi, va?

Här?! Det verkar lite ostädat...

Det kan vi väl ändra på! Du, här har vi sängkammarn, låtsas vi.

–Här är matbordet. –Kalvstek och gurka, va?

–Kan du låtsas ihop lite kalvstek? –Låtsas själv, din latoxe.

Om du inte vill arbeta för maten, kan du väl låtsas ihop till mat!

Jag är inte van... Men vi hjälps åt. Du låtsas kalvsteken och jag gurkan.

Ja, det gör vi!

–Vart ska du? –Ut och låtsas.

Här är din stol!

–Här är sängen. Var ställer vi den? –Här i hörnet.

Här blir fint som hos själva kungen. Oskar, nu får du komma.

–Stopp där! Torka fötterna. –Vad du har pysslat till det fint!

Titta på bordet med blommor. Är det inte nästan som ett riktigt hem nu?

Är inte det här ett hem, då? Vet du vad man har i ett sånt? Riktig mat...

–Var har du fått den ifrån? –Handelsman!

Sätt dig, så ska jag visa.

Nu ska du se...

Var så god.

Fläsk. Det är nästan lika fint som kalvstek.

–Sover inte du nu? –Nej, det är så underliga ljud här.

–Tror du att det är spöken? –Äh, inte här.

Kommer det några, ska jag bunta ihop dem och kasta dem i sjön. God natt.

Vad månen är bra! Solen lyser bara på dagen när det inte behövs.

–Men månen lyser när det är mörkt. –Och du pratar både natt och dag.

–Sov gott nu. –Sov gott!

–Oskar! Spökena kommer. –Det finns inga spöken.

–Jo, hör du inte? –Spöken kan väl inte tala.

RÖSTER

–Kom, ska du få se! –Usch, vad besvärlig du är.

–10 000, minst. –Vi tar allt och sticker.

Världens bästa alibi håller inte om de hittar det här på dig.

–Vi tar en del. Resten får ligga här. –Åja, jag ska ha lite mer av kovan!

–Du är ingen skattmästare...! –Ja, här har du, då.

–Vad är det? Ingen mänska hittar hit! –Bara inte du hittar hit – ensam...

–Va, litar du inte på mig? –Sa räven, bet huvudet av hönan!

Nej, längre in var det.

–Här är det! –Har du sett på maken!

–Det är nog tantens halsband. –Bra, då kan hon få det tillbaka!

Ruskigt vad mycket pengar! Nu går vi till länsman och säger: Var så god!

Då hånkar han oss! Han kommer aldrig att fatta att vi inte har tagit dem!

Har du en tändsticka?

Järnvägar! Vaxduken! Sedlar kan ju förstöras i fukt. Jag måste tillbaka.

DU måste tillbaka? Gissa vem som följer med dig.

Vi gömmer det här på ett annat ställe.

Vi skriver till länsman och talar om var halsbandet och pengarna finns–

–och undertecknar: "Två ärliga luffare."

–Stängde inte du dörren? –Jo.

Vad i helv...

Pengarna och halsbandet är väck!

De kan inte vara långt borta.

Hörde du?

Opp med händerna!

Där är han!

–Var har du pengarna? –I högra fickan.

–Var det lustigt, det där? –Nej, det var sju öre.

–Var finns pengarna? –Vilka pengar? De stora pengarna?

–Nå? –Dem försvann Lillen med.

–Var ligger pengarna? –På taket.

–Där har jag ju letat... –Under taket?

Vet du vad man gör med rånare? Du vet inte det?

Man ska ta av sig skorna, så ligger man skönt. Så där, ja.

Fint. Nu är jag lugn. Nu ska farbror luffarn lära skorna simma.

Kom hit, jag är inte farlig!

–Rasmus! –Oskar! Oskar!

–Var är han? –I sjön.

–Min är på skullen. Han är bunden! –Det var rätt åt honom!

Där är den!

Var har du halsbandet? Sätt dig på stenen och blunda.

Du får inte veta var jag gömmer grunkorna. Om skurkarna dyker upp...

Vänd dig om! Blunda ordentligt.

Vad du är finurlig, Oskar!

Men jag är finurlig, jag också!

–Var det inte han... –...som rånade fru Berggren?

Nej, inte än, men vi har spärrat alla vägar. Ja... Ja.

Luffaren och grabben går på Ågatan just nu.

Andersson! Luffaren är på Ågatan. Raska på nu.

–Jag tror jag har sett rånaren. –Jaså.

Varför tittar de så på oss?

De kommer.

Opp med händerna! – Känn efter om han har pistolen på sig.

Pistol och pistol...! Jag har aldrig haft någon.

–Tänk för att han inte har det! –Nu kommer ni snällt med här.

Hur kan ni tro att jag har gjort det?

Den snälla fru Berggren, som är den godaste människa jag har råkat!

–Men du vet att ett halsband stals? –Ja. Och jag vet vem som stulit det.

–De som stal kosing vid Sandö bruk. –Nu kommer det fram!

–Så det VAR du! –Ser jag ut som två maskerade män?

Det stod i tidningen att det var två maskerade män. Och de tog halsbandet.

–Vi är alldeles oskyldiga! –Jaså, du säger det...?

Och hur vet du vilka som stal halsbandet?

Jo, det var så att jag stod utanför huset och sjöng...

–Var skog har nog sin källa –Fin melodi...

Jag stod där och sjöng, och så fick jag se dem springa därifrån.

Jag såg kängorna på den ene under draperiet!

Vem är du? Vi har en efterlysning om en förrymd barnhemspojke.

Signalementet tycks stämma bra.

Stanna! – Efter honom!

Det var ju roligt att träffa dig igen!

–Här kan vi inte stå. –Säg inte ett knyst!

–Var är pengarna och halsbandet? –Jag vet inte!

Oskar gömde dem och jag fick inte titta på.

–Den store tjocke? Var är han? –Honom har länsman tagit.

–Han tror att Oskar tog halsbandet! –När man lägger näsan i blöt, så...

Det här måste vi ordna, illa kvickt.

–Hur lång tid kan det ta? –Tre minuter.

–Vad heter du, min lille vän? –Rasmus.

–Du vill väl att Oskar ska bli fri? –Så klart.

I kväll ska vi tala med Oskar.

Han är nog i huset bakom länsmans- gården. Där är det ett gallerfönster.

Säg att vi ska hjälpa ut honom om han visar oss var han gömt allt.

Om han är snäll, får han behålla halsbandet...så delar vi broderligt.

Men inga dumheter!

Klockan nio kommer en av oss tillbaka hit. Då ska du ha talat med Oskar.

Och så sa de att vi får behålla halsbandet, om de får pengarna.

Du måste göra det! Jag vill så gärna att vi går på luffen igen.

–Hjälper man bovar, blir man bov. –Jag vill bara vara med dig!

Vi skulle åka fast igen. Å, om jag bara finge tala förstånd med länsman!

Det blir nog svårt att få in nåt i hans skalle.

Gå tillbaka till dem och låtsas att jag har sagt ja.

Tänk att vi utbölingar fick vara med om en så trevlig fest!

Men ni bor ju här, och så får vi härlig fisk varje dag.

–Vart tog herr Liander vägen? –Han skulle bara lämna ett brev.

–Där har vi honom, förresten! –Mådde abborrarna bra?

Brevlådan är vid vägen och herr Liander kommer från ån.

Jaså... Nej, men storgäddan väntar på att bli uppdragen.

–Den kan man ju inte äta! –Nej, men fiska!

Får man skåla med herr länsmannen? Ett storartat arbete! Skål för kapet!

–Tack. –Vad du är duktig!

...SOM UPPÅ ÄLVSBORG FÄNGSLAD ÄR!

BUSVISSLAR

HALLÅ DÖVNICKAR!!!

–Håll käften! –Jag måste få tala med länsman!

–Det får du göra i morgon. –Nej, NU!

–Visa dig inte här. –Han är ju fast!

Han ska visa oss var grejerna finns, sen får du pengarna. Hur mår gumman?

Hon piggnar till, så jag har bråttom att komma härifrån!

Gå hem nu.

–Vilken värme! –Vi ska nog tänka på refrängen.

–Vi tackar för en trevlig kväll. –Redan...?

Storgäddan väntar... Och man ska ju bryta upp när det är som trevligast.

God natt. Tack för i kväll!

Fem öre för dina tankar, Gerda. Ingenjör Lif är farlig för dig.

De är söta båda två. Synd bara att de reser i morgon.

–Nej, den där vägen! –Jag måste ha mina prylar.

Du, vad är det där för några?

Andersson!

–Länsman, luffaren har rymt! –Va?!

Sch!

–Länsman, va? –Nej, honom fick jag inte tag i.

Då går det ju åt pipan!

Nej, det var visst ingenting. Kom.

Ja, nu får länsman skylla sig själv. Det är under stenen där.

–Halsbandet, då? –Det finns inte.

Jag har ju själv lagt dit det...

–Det kanske är nån som har tagit det. –"Tagit det"...! Nu tar du fram det!

Skjut inte! Han vet inte var det är!

Spring, Rasmus!

–Nu talar du om var halsbandet är! –Aj! Släpp mig!

Släpp pojken!

Heja! Heja! Ge honom bara! Ge honom, den dummern! Heja polisen!

Heja polisen!

–Var det du som tog halsbandet? –Ja, vem annars? Kom!

Här. Jag tycker inte om pistoler.

Är det inte där heller?

–Här. –Du är fin, du!

–Vad är det som försiggår här?! –Här försiggår ett stycke halsband.

Och vad kosi...pengarna beträffar vet de herrarna mer.

Det var de som rånade fru Berggren. Och här är pengar från Sandörånet.

Vi sticker!

Och er två har jag ätit middag med och skålat för gott kap! Fy tusan!

Oskar, jag orkar inte längre! Jag har inte fått mat på hela dagen.

Såna busar! Fick du ingen mat?

Du...ta en smörgås, så får du mer när vi kommer längre fram.

Rymmer vi, eller vad gör vi? Är du rädd för länsman?

Ja, för att han ska ta dig ifrån mig och sätta in dig på barnhem igen.

Är du rädd för det? Då tycker du om att vara med mig?

Om jag tycker om att vara med min luffarkompis? Kom hit och sätt dig.

Du ska också ha en bit, va? Vad var det du sa?

Jo, jag tycker MYCKET om att vara med min luffarkompis.

–Tänk om jag vore din pojke! –Men en luffare vill du väl inte ha?

Jo, en sån luffare som du! Bara vi hade ett riktigt hem.

Men vi har det väl härligt? Skogen och vägen är ju vårt hem.

Jo, men på vintern vill jag bo i en stuga. Det har jag aldrig gjort.

Ja...vi får väl se. Du, vi måste kila nu. Glöm inte din smörgås.

–Ska vi sjunga här? –Här ska man sjunga väldigt lite...

Jaså, du kommer hem nu?

Ja...

Och vem är det där?

Jag...fick ett litet barn på vägen.

Men det är ett väldigt litet barn, så det märks knappast.

Kom, vi går.

Hur har du haft det den här gången?

Vad tror du? Slitit och släpat från morgon till kväll, och inga pengar.

Jag har haft det...hemskt.

–Är du...mycket arg på mig? –Ja, det är jag.

Jag är så arg så jag skulle kunna...

–Vad jag är glad att du är hemma! –Det finns ingen som du, Märta.

Jag förstår inte hur du står ut. Men nu ska jag stanna hemma och jobba.

Ja, det har jag lovat förr, men nu är det sant.

Och jag tror dig varje gång, dum som jag är.

Nämen, nämen... Där står visst en som inte är riktigt glad?

Vad är du för en liten...pallervante?

Det här är Rasmus, min luffarkompis.

Konstig prick – han vill ha en luffare till far!

Jaså, ja, då har du inte mycket vett.

Men med en så prima mor som du skulle det inte gå nån nöd på honom.

Skulle du vilja ha mig till mor, då? Skulle du vilja stanna här hos oss?

–Stanna här? Bo här på riktigt? –Ja, i den här lilla stugan.

–I ett riktigt hem? –Ja, om det nu är så riktigt...

Men du skulle få en riktig mor – och en far, sån han nu är.

–Vill ni ha en pojke med rakt hår? –Om! Du är precis den vi tänkt oss.

Ja, en pojke med rakt hår ska det vara, eller ingen pojke alls.

Jag, då?

Jag når inte om dig!

Rasmus, titta.

Det är din.

Tänk att det var en sanndröm...!

Jag drömde jag hade en far, en mor och en katt. Kommer du ihåg det?

Tänk, vad livet är glatt Jag har funnit min katt

Jag har kvar gamla hatten och spelet

Uti sommarens dar framåt vägen vi drar

glömmer sorger och alla bekymmer!