Original subtitles

Säkert att det här kom med posten?

Jag förstår hur det här måste se ut.

Det betyder inte att ville se Jake död.

Det var inte Rose som dödade Jake.

Jag vägrar fortfarande att tro att hon skulle vara kapabel

till en sån här sak.

David Cartwright är löst kopplad till offrets fru.

Jag hoppas att det inte betyder att jag är misstänkt nu.

Du dödade en annan människa utan anledning.

Hur ska du kunna bevisa det?

DNA kommer inte att betyda något i domstolen.

Han får inte klara sig undan det.

Cartwright, vi måste prata.

Neville Parker, jag arresterar dig som misstänkt

som misstänkt för mordet på David Cartwright.

Det är inte långt kvar nu, hotellet är precis runt bukten.

Tack.

Jag är på hotellet. Den lokala polisen möter mig här.

Ja, de är faktiskt här nu, jag måste sluta.

Kriminalkommissarie Karen Flitcroft, Department of Policing Standards.

Välkommen till Saint Marie.

Kriminalinspektör Naomi Thomas.

Trevligt att träffas, kommissarien.

Polismästare Selwyn Patterson.

Polismästarn, bara för att säga det, och med största respekt naturligtvis,

Jag har inga problem med att överordnade följer med

men låt oss vara tydliga med situationen vi är i.

att en av era poliser har gripits för mord.

Vilket betyder...

att det här är mitt fall.

Jag hoppas att det inte är något problem, sir.

Naturligtvis inte.

Jag är här för att hjälpa till.

Så vi...

Först och främst skulle jag vilja se hotellets CCTV-filmer ni fick tag på.

Sedan vill jag besöka brottsplatsen.

Javisst.

Han var bekymrad och upprörd.

Ja, utan bevis för att anklaga Mr Cartwright för mord

kände vi oss alla frustrerade.

Jag har läst anteckningarna,

jag vet varför DI Parker ser så upprörd ut.

Han går sedan in i Mr Cartwrights rum och kommer ut

20 minuter senare, inte sant?

Ja, ma'am.

Ni själv och en uniformerad polis kom 15 minuter senare

och hittade David Cartwright död,

knivhuggen i magen.

Det stämmer.

Och ingen annan sågs komma in i bungalowen genom den dörren

från att kommissarie Parker går därifrån

tills offrets kropp hittades död?

Det stämmer.

Offrets kropp hittades där.

Och var de här glasdörrarna låsta när ni kom hit?

Vi säkrade brottsplatsen så fort vi hittade kroppen.

Jag kollade de där dörrarna och de var låsta.

Och nyclarna till dem?

De låg på byrån där borta.

Den packades i påse och togs till stationen.

Den enda andra kopian var inlåst i kassaskåpet bakom receptionen.

Så om de här dörrarna var låsta och alla nycklar under kontroll

så kom ingen in den här vägen.

Vilket betyder den enda personen som kom in i rummet var DI Parker,

när offret släppte in honom?

Det stämmer också.

Det ser ganska tydligt ut,

stämmer på alla punkter, vad gäller medel, motiv och

möjlighet.

Jag får en känsla av att hans kollegor tror att han kan vara oskyldig

men vad jag kan se med bevisen jag hittills sett...

så verkar det som att han gjorde det.

Morrn, kommissarien.

Morrn, Darlene.

Hur är det?

Det är okej, Darlene.

Marlon och jag undrade...

Vill du att vi ska berätta för din mamma och syster

om vad som pågår?

Inte ännu, om det är okej?

Jag hoppas att du vet

att vi alla står på din sida.

Vi vet att du inte gjorde det här.

Vi kommer att kämpa för dig.

Vad som än krävs.

Sir, polismästarn ringde...

De är på väg tillbaka.

En inspelningsapparat.

Jag har en sån.

Jag gillar också den gamla diktafonen.

Intervjun börjar kl 11.15

DI Karen Flitcroft närvarande med den misstänkte...

Kriminalkommissarie Neville Parker.

DI Parker...

Vi kanske ska börja med att ni berättar för mig

hur det kom sig att ni gick till David Cartwrights hotellrum

den aktuella kvällen?

Ja...

vi kunde inte väcka åtal mot professor Cartwright...

trots att jag trodde...

visste att han var skyldig till mordet på Jake Dalton.

Du dödade en annan människa utan anledning.

Du ska inte komma undan det.

Och så när jag kom hem...

upptäckte jag att professor Cartwright hade lämnat

en signerad kopia av hans bok.

Och det störde er?

Ja.

Han hade dödat en oskyldig människa,

och var han skadeglad över det.

Det var ett bra försök, men...

nära skjuter ingen hare som man säger.

Så ni körde till Manda Bay Hotel för att konfrontera honom med det?

Det stämmer.

I vilken avsikt?

Jag vet inte.

Jag var ur balans och tänkte inte klart.

Men det är rätt att påstå att ni var arg?

Ja.

Så ni kom till hotellet

och knackade på David Cartwrights dörr?

Öppna, jag vet att du är där.

Ja.

Vad sa ni?

Sa att vi måste prata...

att jag hade något att säga.

Han såg att jag var uppjagad.

Hur är det, kommissarien? Du verkar inte vara dig själv.

Jag har fått nog av dina lekar, Mr Cartwright.

Jag sa till honom att det var dags att sluta spela teater.

Att det var dags att sluta leka med mig.

Att vi båda kände till sanningen.

Vi kanske ska prata därinne?

Ni var därinne i 20 minuter.

Vad sades?

Kom ihåg att vi har ett vittne som sagt

att det hördes höga röster från det där hotellrummet.

Vad är det för psykopat som dödar nån bara för att visa hur smart han är?

Jag sa till honom igen

att jag visste han var skyldig till mordet på Jake Dalton.

Att jag visste hur han gjort det.

Han fortsatte att förneka det.

Och vad gjorde ni då?

Jag ville bara att han skulle förklara det för mig.

Vad han hoppades att uppnå?

Varför han spelade ett sånt...

konstilgt, lömskt spel?

Och gjorde han det?

Nej, han fortsatte bara att påstå att jag hade helt fel,

att jag inte kunde tänka klart om det.

Han njöt av det, varje ögonblick.

Det måste ha varit frustrerande.

Ja, det var det.

Men det betyder inte att jag tappade förståndet och knivhögg honom.

Jag gjorde inte det här.

DI Parker, om ni inte dödade offret

varför får då alla dessa bevis det att se ut så?

Jag vet inte.

Jag förstår hur det hela ser ut för er,

men jag gjorde det inte.

Ka ni tänka er någon annan som kanske ville göra det?

Nej, inte ännu.

Men det är några händelser nyligen i mitt liv

som kanske har nån koppling.

Händelser?

Det var inbrott i mitt hem för drygt en vecka sedan.

Vad i hela världen?

Det var tillrört, men...

inget var stulet.

Vi vet fortfarande inte vem som gjorde det eller varför.

Jag måste få se brottsanmälan.

DI Parker, jag har varit på brottsplatsen.

Bakdörrarna till hotellrummet var ordentligt låsta,

och den enda personen som sågs komma in genom ytterdörren var ni.

Så om inte ni knivhögg offret,

hur kunde då någon annan göra det?

Jag vet inte.

Det här är en brottsanmälan vi lämnade in vid inbrottet

i kommissariens hem.

Vi tog fingeravtryck, men hittade inga matchningar i vår databas.

Och inga vittnen heller.

Har ni en karta över ön liggande nånstans.

Ja, jag ska ordna fram en åt er.

Är det okej att arbeta vid det här skrivbordet?

För tillfället kan ni använda det.

Kommissarien?

Jag undrar, kan vi prata privat en stund?

Sir.

Jag vet vad ni tänker säga, sir.

Ni tror inte att han gjorde det, eller hur?

Det är förståeligt.

Kollegor med ett nära samarbete med en chef,

blir ofta blinda för hans fel.

Har svårt att tänka illa om honom.

Faktiskt så brukar jag ofta tänka illa om DI Parker.

Sedan han kom till Saint Marie, han har visat sig vara

en konsekvent frustrerande och irriterande person.

Men trots allt det kan jag också säga...

att han är både en bra polis och en bra människa.

Jag tvivlar inte på att ni har sett ett antal korrupta poliser

men i detta fall är inte DI Parker en av dem.

Sir, om ni tror att någon har satt dit DI Parker,

så måste ni komma på hur nån annan gjorde det här

för de fysiska bevisen är överväldigande.

Ni måste hitta en misstänkt.

Vi har bara 48 timmar på oss

innan DI Parker kommer att åtalas för mord.

Så vi måste använda varje sekund för att bevisa hans oskuld.

Men, sir, vem skulle göra något sånt här?

Döda en man och sedan skylla allt på en oskyldig polis?

Det självklara stället att börja är att gå igenom tidigare fall

som kommissarien har utrett.

Någon som hyser agg?

Marlon, du och Darlene kan börja arbeta igenom

varje ärendeakt från kommissariens tid på ön

Jag tror inte heller att vi ska räkna bort de två misstänkta

i kommissariens senaste fall.

Kände nån av de här två till att den där David Cartwright

var en misstänkt för mordet på Jake Dalton?

Vi har andrig sagt det till dem.

Som Jake Daltons änka ger det Rose ett möjligt hämndmotiv.

Men vaför då också misstänkliggöra kommissarien?

Hon hade inget otalt med honom.

Låt oss kolla deras alibin för tidpunkten för mordet.

Det är nästan 24 timmar sedan den välkände kriminologen och författaren

David Cartwright hittades mördad på sitt rum på Manda Bay Hotel.

Polisen har ännu inte släppt något ytterligare uttalande.

Nu har killen du jobbade åt blivit mördad.

Vad är det egentligen frågan om?

Såvitt vi känner till, i detta skede

har ingen gripits.

Polismästarn, DS Thomas, jag skulle vilja ordna en polisdykargrupp.

Vägen från hotellet där David Cartwright mördades

och tillbaka hit, går utmed kusten hela vägen.

DI Parker kan ha kastat kniven i havet...

Om han gjorde det, menar ni?

Ett dykarteam? Kan ni ordna det?

DS Thomas kan ha kontakt med guadeloupe-polisen åt er.

Ni är de enda personerna utanför utredningen som vet

att DI Parker officiellt är misstänkt.

Så är fallet tills jag meddelar annat.

Om pressen frågar något, säg ingenting och skicka dem till mig.

Hur mår Neville?

Förvånansvärt bra, med tanke på omständigheterna.

Du löser väl det här, Selwyn?

Och ordnar så att Neville blir friad.

Vi vet alla att han inte dödat någon.

Vi ska ge allt vi har, jag lovar dig.

Har du tillstånd att ge honom de här?

Det är hans eksemkräm och lite antihistaminer

När han sitter i cellen är det risk att det blossar upp.

Jag ska ordna så att han får dem.

Tack.

Polismästarn, eller hur?

Är det Mrs Dalton?

Och du är?

Henry Baptiste, Roses partner.

Vi är ihop nu.

Och vad gäller saken?

Vi såg nyheterna om David Cartwright.

Vi var på stationen för att prata med kommissarie Parker,

men de sa att han inte var tillgänglig.

Jag vet inte vad som pågår här,

men ni måste veta att det inte var vi.

Ni kan inte dra in oss i det här också.

Utredningen om mordet på Mr Cartwright pågår

och förblir konfidentiell.

Jag kan inte säga mer än så.

Kom så går vi, Henry.

Det är något på gång, nåt konstigt med alltsammans.

Och var finns DI Parker?

Ingen framgång, sir.

Vi kämpar för att hitta en möjlig misstänkt.

De flesta som kanske har nån sorts klagomål sitter inburade.

Och vad kan vi göra nu?

Förutom att se till det förflutna, vill jag att vi behåller vårt fokus

på nuet, speciellt på brottsplatsen.

Nyckeln till att hitta vår mördare kan mycket väl finnas där.

Vilka är vittnena från hotellet?

Personalen som arbetade då han mördades

och de som bodde intill offrets bungalow.

Prata då med varenda en som bodde på hotellet på mordnatten.

Uppfattat, sir.

Polismästarn, kommissarien, jag har något ni borde se.

Fingeravtrycken vi tog från inbrottet i ditt hem, sir.

Jag utökade sökfältet till att inkludera de uteslutna avtrycken

från alla fall vi utrett de senaste sex månaderna.

Och du hittade en matchning?

Vems avtryck är det då?

Justin West.

Från prepper-kommunen?

Mr West var mycket skakad av arresteringen av hans fru, Raya West.

Raya, vad händer med henne?

Hon har åtalats för dråp.

Ja, han tog det inte alls bra.

Så kan det här vara mannen som förstörde ditt hem?

Mr West, är du hemma?

Polismästarn, här inne.

Minns du mig, Mr West?

Inspektör Thomas.

Är det Raya? Har det hänt nåt?

Nej det är inte därför vi är här.

Jag ska hämta ett glas vatten.

Mr West, kanske du kan börja med att förklara

varför du bröt dig in i DI Parkers hem?

Det gjorde jag inte, jag vet inte vad du pratar om.

Dina fingeravtryck hittades på ett antal föremål.

Så vi vet bestämt att du var där.

Jag menade inte att göra honom illa, okej?

Jag bara...

Jag behövde bara kontanter.

Alla våra besparingar gick till advokatkostnader.

Ingen vill kännas vid mig efter vad Raya gjorde.

Exakt vad hände?

Jag vet inte, jag började bara...

följa efter er kommissarie.

Inte varje dag, bara...

när jag druckit och kände mig arg.

Så du medger att du var hemma hos honom?

Jag tänkte bara ta lite pengar som nån sorts...

ersättning

Så fort jag kommit in så..

tappade jag besinningen.

Men varför honom?

För om han bara hade lämnat oss ifred istället för att lägga näsan i blöt

så skulle jag haft min fru här nu,

istället för det här.

Och för två dagar sedan...

tog ännu en gång ilskan överhanden.

Vet inte vad du pratar om.

Kommissarie Parker har gripits misstänkt för mord.

Ett mord som vi inte tror att han begått.

För att nån satte dit honom för det.

Nån som var väldigt arg.

Mycket bitter.

Nej.

Ja, jag var arg, och jag skulle inte ha gjort

det jag gjorde hemma hos honom, men jag har inte dödat nån.

Det är ju löjligt.

Godmiddag, kommissarien.

Dykteamet hittade den här

500 meter från där offret knivhöggs.

Stämmer exakt med sårets storlek.

Jag vill veta om den är från ett set.

Så det är här ni inkvarterar dem,

era engelska poliser?

Ursäkta mig.

Ni kan gå in.

Konstapel Pryce?

Vad för nyheter?

Professor Cartwright hade gett mig ett signerat exemplar av sin bok.

Kommissarien.

Ingen av knivarna matchar den ni hittade.

Den valdes nog helt slumpmässigt.

Okej, jag vill få kniven testad efter blodspår och fingeravtryck.

Och packa ner den där också.

Det var Marlon.

Han har inte lyckats hitta några vittnen på hotellet.

Så ingen såg någon som betedde sig misstänkt på morddagen?

Det finns en hel massa krämer och drycker i badrummet

Er DI Parker är lite av en hypokondriker, eller hur?

Ja.

Skulle ni kunna släppa av mig vid hotellet,

så jag kan beställa rums-service och gå och lägga mig.

Vi får se vad lab-resultaten säger i morgon.

Vi kommer att fortsätta med det.

Ni känner till ordspråket,

om det går som en anka och låter som en anka...?

DI Parker är ingen mördare.

Men ni har inte kommit närmare att få reda på vem som satte dit honom.

Som jag säger...

vi fortsätter.

Om nån hade för avsikt att sätta dit DI Parker,

så kanske det var den

som skickade den här boken, och inte David Cartwright?

Men boken var signerad av Mr Cartwright.

Den har inte heller släppts än,

så nån hade varit tvungen att besöka honom hemma för att få tag på den.

Vi kan kolla med hans grannar,

och höra om de sett några besökare den senaste dagen.

Det är värt ett försök.

Bonsoir. - Bonsoir.

Vi visste att ni skulle jobba sent, så jag tog med lite att tugga på

och läsk, för att hålla er igång.

Det finns inga problem som inte kan åtgärdas med en ost-och-skinkmacka.

Något nytt?

Nej.

Vi tog med en till Neville också.

Går det bra? - Javisst.

Jag ger honom den.

Nån möjlighet att jag kan få träffa honom?

Eller är det mot reglementet?

Det är tyvärr inte tillåtet.

Men Selwyn, ge dem två minuter.

Två minuter, inte mer.

Ni får vara ensamma en stund.

Får jag en kram?

Jag vet att det inte är så länge, men jag har saknat dig.

Och jag dig också.

Tror att du mosade smörgåsen.

Det var det värt.

Huden börjar flamma upp.

Jag vet, troligen ångest eller stress eller

eller båda delarna.

När jag var barn var jag allergisk mot allting.

Alltid rodnader och klåda.

Jag hatade det faktum

att jag inte kunde kontrollera det, att det kontrollerade mig.

Sedan blev jag polis, och jag var bra på det.

Kändes äntligen som att jag jag hade kontrollen.

Jag vill inte att det ska tas ifrån mig, Soph.

Hör på mig nu.

Det kommer inte att ske, okej?

De kommer att klara ut det här.

De kommer att ta reda på vem som gjort det här och få ut dig härifrån.

Det vet jag.

Det är helt klart nåt på gång, Rose.

De tror att DI Parker mördade David Cartwright.

Varför skulle de annars ta med saker från hans hem?

Men varför skulle han göra det?

Jag vet inte, men det här kan verkligen hjälpa oss.

Det finns tidningar som betalar bra för sånt här.

Och efter de senaste dagarna tycker jag att vi har rätt till lite lycka.

Nej Henry, vi struntar i det.

Blanda dig inte i.

Lab-resultatet på kniven bekräftade små spår av blod

som matchar David Cartwrights DNA inbäddat i skarven på skaftet.

Och två separata fingeravtryck finns på själva skaftet.

Säg inte att det är DI Parkers avtryck.

Men nån måste ha tagit dem från stugan.

Vi vet ju att det var inbrott.

Stället är allt annat än nåt Fort Knox.

Hur går det med alibina?

Jag fick bekräftat att Justin West var i baren vid tiden för mordet

och Rose Dalton och Henry Baptiste sågs tillsammans

på en restaurang här i Honore.

Och så försökte jag få tala med David Cartwrights grannar,

men de måste vara borta.

Jag lämnade ett meddelande att de skulle ringa.

Polismästarn, jag fick just ett samtal från min chef

och det har hänt en del saker,

och jag kan inte riktigt fatta att jag säger det, men...

men det kan vara livlinan ni letar efter.

DI Parker, DPS-poliser har nyligen försökt komma i kontakt med er

som ett möjligt vittne.

Med mig?

Jag har inte hört nånting.

En ex-kollega till er är under utredning.

En konstapel, Andrew Buckley.

Andy?

Varför det?

Ett fall du arbetat med med honom i Manchester 2018

där bevis har nyligen kommit fram för att korruption ägt rum.

Nej, det kan inte stämma.

Andy är inte sån. Han är en rakryggad polis.

Vi pratade med honom nyligen, han hjälpte oss i ett annat fall.

Jag är DC Andrew Buckley, förresten

DS Naomi Thomas, trevligt att träffa dig också.

Och vad kan jag hjälpa till med, chefen?

Och nämnde han inte att han var under utredning?

Inte när vi talade med honom.

Han verkade bra, eller hur sir?

Ja, förutom att...

han ringde upp mig igen några kvällar senare.

Men...

Han lät bedrövad.

Vad är det?

Han sa att han måste prata om nånting.

Förlåt, jag kan inte, Nev.

Sedan stängde han av.

Det var så det var.

Mina kollegor mailar över ärendet, men saken är den...

deras information visar att Andrew Buckley

flydde från Storbritannien för några veckor sedan.

Han kom hit till Saint Marie.

Finns Andy på ön?

Vad tusan gör han här?

Det har varit en lång dag, och vi är trötta

men det här är för kommissarien.

Vi ska hitta den där killen åt honom.

Uppfattat.

Kom nu.

Marlon, du tar baksidan ifall han försöker smita.

Vi går hitåt.

Den misstänkte är redan ute på baksidan vid bilen.

Uppfattat, vi kommer.

Jag hämtar motorcykeln.

Polisen.

Ut ur bilen, Mr Buckley.

Marlon, han kommer åt ditt håll.

Marlon, hör du mig?

Hejsan, hur går det?

Hur kom du hit?

Läskigt va?

Vad sägs om att kliva ur så jag kan handboja dig?

Inspektörn, den misstänkte är framgångsrikt gripen.

Kom nu.

Ja, jag minns det här fallet mycket väl.

Jag och DC Buckley jobbade med det tillsammans.

Det verkade solklart.

Den här killen, Darren Biggs, var en känd knarkhandlare hemma i Manchester.

Han hittades död i en nedlagd lagerbyggnad i Burnage.

Han hade blivit knivhuggen.

Vi kom snabbt på vem som gjorde det.

Det var en ung kvinna som var kurir åt honom.

Grace Walmsley.

Hon hävdade att det var självförsvar.

Hon dök upp tomhänt efter att en rivaliserande återförsäljare

stulit drogerna, hon skulle ha levererat.

Biggs blev våldsam och hon högg honom.

Domaren såg ändå allvarligt på det

och dömde henne till 25 år.

Varför har det där fallet vaknat till nu?

DPS fick ett tips att er kollega,

DC Buckley, fick betalt av Biggs

i utbyte mot insiderinformation om vad polisen höll på med.

När Darren Biggs hittades mördad,

tror man att DC Buckley

avlägsnat en avsevärd mängd bevis från brottsplatsen.

En brännartelefon med hans eget namn och nummer på.

För att hans korruption inte skulle upptäckas.

Jag kan inte fatta att han är sån.

Nev.

Jag är ledsen.

Andy, vad har du gjort?

Kommissarie Parker.

Jag följer er tillbaka till arresten.

Inspektörn, ta hand om DC Buckley.

Dagen efter att DPS informerade mig om att jag utreddes

så tog Nev... DI Parker kontakt.

Han berättade om fallet ni utredde.

DI Neville Parker, livs levande.

Hej kompis, länge sedan.

För länge, Nev.

Men bara att se honom igen fick mig att komma ihåg allt.

Jag visste att DPS skulle vilja förhöra honom

angående Darren Bigg-fallet han var ju överordnad där.

Och det störde dig?

Ja, Neville är min kompis.

Så du var orolig för hans reaktion när han skulle få reda på det?

Jag hade svikit honom,

och jag visste att han skulle bli sårad av det jag gjort.

Men varför gjorde du det?

Tog emot pengar av en knarkhandlare?

Jag hade dragit på mig skulder

min fru hade flyttat och jag satt kvar med ett lån

som jag inte kunde betala. Allt började hopa sig.

Jag är inte stolt för det jag gjort.

Det var därför jag kom hit.

Jag ville själv berätta för Neville.

Jag ville säga förlåt ansikte mot ansikte.

Men sedan du kom hit, har du inte pratat med DI Parker, eller hur?

Jag försökte några gånger.

Men jag kunde inte...

Hans reaktion.

Så du bara stannade kvar här?

Ja, borta hemifrån, borta från DPS-utredningen.

Kändes om om det egentligen inte hände.

Men du visste att DI Parker skulle få reda på det förr eller senare

och att DPS skulle kontakta honom.

Jag vet, och jag tänkte, om jag kan göra något

för att skjuta upp det lite längre

så skulle det lösa sig själv.

Så vad gjorde du?

Jag tog hans telefon.

Kommssarien trodde att han tappat bort den.

Jag hittar inte min telefon nånstans, jag måste ha tappat bort den.

Och sen hittade den den i sin ryggsäck.

Jag är säker på att jag kollat här.

Jag la tillbaka den efter att jag hade klonat den.

Klonade du DI Parkers telefon?

Det var därför mina kollegor inte fick något svar från honom.

Du avlyssnade hans mejl, hans röstmeddelanden.

Jag försökte bara få slut på det som pågick.

Jag vet att det var dumt för allt skulle ju komma ikapp mig

men jag flydde från något och kunde inte sluta.

Jag medger att det här.

Och jag skäms verkligen för alltsammans.

Men det här mordet ni pratar om, det var inte jag.

Varför döda någon jag aldrig träffat,

och sedan sätta dit en kompis för det?

Kanske för att du försökte misskreditera DI Parker som vittne

i din egen utredning. - Nej.

Du kanske tänkte att när din gamla chef försmäktar i fängelse för mord

skulle du kunna få det att se ut som att han var den korrupta polisen 2018?

Jag är ingen mördare.

Jag skulle aldrig göra nåt sånt mot Neville.

Var var du mellan fem och sex för två nätter sedan?

Stormarknaden vid Port Royal, tror jag.

Jag bunkrade upp för veckan, så jag borde synas på deras CCTV.

Vi har sökt igenom Andrew Buckleys lägenhet...

Inget där.

Vi har telefonen han använde för att komma åt kommissariens e-mail.

Inspektörn.

Polismästarn.

Jag har tittat på CCTV-filmerna från stormarknaden i Port Royal.

De bekräftar Buckleys historia.

Så som det nu ser ut, så är den enda personen

som skulle kunnat mörda David Cartwright...

DI Parker.

Tiden börjar rinna ut, sir.

Jag har nog med bevis för att åtala honom.

Så om ni inte plötsligt lyckas komma på hur någon annan

lyckades trolla sig in i Cartwrights hotellrum och mörda honom...

Sir, har vi missuppfattat det här hela tiden?

Nej.

Nej, det har vi inte.

Kommissarie Neville Parker.

Jag anklagar er formellt för mordet på David Cartwright

Förstår ni vad det betyder?

Jag är ledsen, sir.

Det är okej, Marlon.

Det är okej.

Neville.

Mrs Parker, det här är polismästare Selwyn Patterson

på Saint Marie-polisen.

Er son, Neville...

..har bett mig ringa er.

Polismästarn, jag åker tillbaka till hotellet.

Jag skriver färdig rapporten där.

Jag mailar en kopia när den är klar.

Fortsätt att skriva er rapport, och övertyga er själv

att ni gjort ett bra jobb.

Men jag tror att polisarbete

handlar om att göra mer än ett absolut minimum.

Det där är inte rättvist.

Ni gör liksom ingenting mer än att bevisa en mans skuld.

Ointresserad av möjligheten att han är oskyldig.

Men jag tvivlar inte på att er DCI snart kallar in er

till deras kontor för att berätta

att ni fått DI Parker-fallet helt om bakfoten.

Jag föreslår att ni ägnar lite tid att förbereda era ursäkter.

Jag tar det.

Saint Marie-polisen, konstapel Pryce.

Godafton, sir.

Tack för att du ringde tillbaka.

Okej, tack.

Polismästarn, inspektörn.

Det där var David Cartwrights granne som ringde.

På eftermiddagen då mordet skedde, gick hon förbi hans hus

och såg en kvinna gå därifrån,

Han skrev något i en bok, och så gick hon.

Beskrev hon henne?

Ljushårig i 20-årsåldern.

Bara en person på vår tavla som passar in på den beskrivningen.

Rose Dalton. - Men sir...

Hon har ett bekräftat alibi för tiden för mordet.

Ska du resa nånstans, Mrs Dalton?

Hem till England.

Jag vill bara åka hem.

Jag och Henry, vi är inte...

Jag kan inte vara ihop med någon just nu.

Jag vet att det var tufft mellan mig och Jake, men han var min man,

och jag älskade honom.

Allt som har hänt nu...

är bara för mycket.

Allt har varit för mycket.

Eftermiddagen innan David Cartwright blev mördad,

ska en ljushårig kvinna i din ålder

setts lämna hans hus.

Var det du?

Nej.

Jag gick inte tillbaka till Mr Cartwrights hus alls efter att Jake hittats död.

Ledsen, men jag vet inte vem kvinnan är

men jag lovar att det inte var jag.

Hur mår du?

Allt det här kommer att ordna sig.

Neville kommer snart att vara fri igen.

Jag bara vet det.

Jag ska gå hem.

Är det okej att du är ensam?

Javisst.

Godnatt, Catherine.

Det var fel nyckel.

Varför spelar det någon roll att det var fel nyckel?

Vi går igenom allt en gång till.

Vi måste veta vem den unga kvinnan var

som skickade den där boken till DI Parker.

Om det var fel nyckel, kan den inte ha öppnat dörren.

Vilket betyder att mördaren måste haft rätt nyckel.

Men när lades den tillbaka? Det är frågan.

När?

Neville Parker...

Jag griper dig misstänkt för mordet på David Cartwright.

Det måste ha varit på polisstationen.

Nej, nej det är inte möjligt.

Det kan inte vara så.

Kan det vara så? - Sir?

Grace Wilmslow tog sitt eget liv ett år in på sitt fängelsestraff.

Tog Grace Wilmslow livet av sig?

DI Parker arresterade Grace och åtalade henne för mord.

Är det möjligt att någon kan hålla DI Parker ansvarig för hennes död?

En nära vän, en familjemedlem?

Vi har arbetat genom DI Parkers tidigare fall på ön

men tänk om det är ett tidigare fall från hans tid i Manchester?

Grace Wilmslow växte upp på ett vårdhem

med sin äldre syster, Rebecca Wilmslow.

Hon var hennes enda släkting.

En syster.

Hallå.

Jag måste få prata med någon nu.

Jag vet vem mördaren är, ni måste släppa ut mig.

Polismästarn.

Ni vet redan.

Jag är verkligen ledsen, kommissarien.

Jag behöver lite tid, Catherine.

Jag behöver bara lite tid, Catherine.

Behöver bara lite tid, Catherine, för att bli klok på allt det här.

Så jag åker hem igen till Manchester.

Försvinn, dumma ödla.

Ska du flytta ut?

Neville?

Vad gör du ute...?

Jag har blivit frigiven.

Det har kommit fram bevis

som visar att jag inte dödade David Cartwright.

Det är ju fantastiskt.

Härligt att se dig.

Jag vet att det var du, Sophie.

Ursäkta?

Jag vet att det var du som knivhögg David Cartwright och sedan försökte

sätta dit mig för mordet.

Vad pratar du om, det är...

Det är ju helt galet. - Lägg av.

Sluta bara.

Okej, alla låtsasgrejer, alla lögner

Lägg av, det är slut.

Jag vet att du inte är Sophie Chambers.

Det här är Grace Walmslow, en ung kvinna som jag grep

och åtalade för mord 2018.

Ett år senare när hon var 19

tog hon livet av sig i fängelset.

Det här är ett foto från Graces konto på sociala medier.

Här är hon med sin storasyster, Becca Walmslow.

Det där är du, eller hur?

Du har lekt med mig ända sedan du kom hit till ön.

Det var ingen olycka att vi stötte på varandra

på flygplatsen i julas.

Du anordnade alltsammans.

O nej, förlåt mig.

Jag antar att du bytte våra resväskor när jag inte tittade,

bara för att du måste komma och byta tillbaka dem.

Sedan började du kräla in i mitt liv.

Kan jag hjälpa dig?

Bara ett trick.

Bara en enda jättebluff ända från början.

Och väntade bara på ett tillfälle att kunna förgöra mig.

Så när jag inte kunde arrestera David Cartwright för ett brott

som jag visste att han hade begått,

såg du en möjlighet att iscensätta ett mord

som jag hade motiv för.

För att jag var frustrerad för att jag inte hade kunnat

skipa rättvisa för den stackars mannen vars liv han tagit.

Och så...

den här boken med David Cartwrights dedikation

"till min allra största beundrare."

Du fick det att se ut som den levererats hit.

Men så var det inte, eller hur?

Du gick och skaffade boken själv.

Du var den ljushåriga kvinnan David Cartwrights granne såg.

Jag såg ditt program online.

Har du möjligtvis ett par minuter över?

Du fick David att signera den.

Kanske "till min allra största beundrare?"

Vetskapen att den kommit från honom,

hur det skulle påverka mig.

Så när for iväg den kvällen för att konfrontera honom på hans hotell

följde du efter mig.

Neville, stanna. Vänta.

Du väntade på baksidan av hans rum,

iakttog när vi grälade.

Allt väl, kommissarien? Du verkar inte vara dig själv.

Jag har fått nog av din lek Mr Cartwright.

Du bidade din tid tills jag gått.

Så knackade du på glasdörrarna.

Sophie.

Vilken trevlig överraskning.

Kom in.

Och när du kommit in mördade du honom.

Men sedan måste du försluta brottsplatsen.

Du var tvungen att få det att verka omöjligt

att nån kunnat komma in genom bakörren.

Så du tog hotellnyckeln från sin bricka

och bytte ut den mot en liknande nyckel.

Den måste inte vara identisk,

bara välliknande,

så att den skulle passera vid en första anblick.

Den här nyckeln. eller hur?

Sedan lämnade du rummet.

Stängde bakdörrarna och låste dem.

När mina poliser kom till brottsplatsen

var dörrarna stängda och låsta

och den felaktiga nyckeln kvar inne i rummet.

De hade ingen anledning att anta att en nyckel på en hotellbricka

inte passade i bakdörrarna.

Dessutom blev deras egen DI

snabbt identifierad som huvudmisstänkt,

så de hade inget annat val än att omedelbart stänga brottsplatsen.

Du behövde bara vänta på lämpligt tillfälle

att byta tillbaka nycklarna.

Du var på polisstationen natten då jag blev gripen.

Nej vänta...

det kan inte stämma.

Mina kollegor var chockade, förvirrade,

distraherade.

Du behövde bara plocka fram den

tills möjligheten dök upp

att byta tillbaka nycklarna.

När polisen från DPS besökte brottsplatsen

och prövade nyckeln i bakdörrarna, fungerade den perfekt

för då du hade tagit tillbaka den felaktiga nyckeln

verkade ingenting vara fel.

Full pott.

Imponerande.

Du vet...

det var bara synd...

att du inte var så noggrann när det gällde att lösa

mordet på Darren Biggs..

Din syster högg ihjäl honom.

Påstår du att det inte var så?

Jag vet att hon hävdade självförsvar. Jag gjorde allt jag kunde

Jaså?

Vad säger du då om att det fanns en korrupt polis,

din kamrat, som jobbade med det?

Det fattade du visst inte.

Känner du till det?

Jag har en del kontakter i Manchester.

Det snackas.

Vadå? Är det vad det här handlar om?

Att jag inte insåg att min kollega var korrupt?

Det skulle ändå inte påverkat slutresultatet.

Jo det skulle det.

Hon högg ihjäl Darren Biggs.

Brännartelefonen.

Den som togs från brottsplatsen,

den som tillhörde Darren Biggs.

Den kunde ha hjälpt Grace. - Hur då?

För den skulle ha visat att hon inte ens skulle vara där den kvällen.

Hon hade aldrig langat droger i hela sitt liv.

Hon skulle ha fått ett kortare straff.

Om domaren bara hade insett att hon var en oskyldig tjej

som fastnat i något hennes syster borde ha skyddat henne från.

Jag förstår inte.

Det var jag.

Det var jag som skulle ha varit där den kvällen,

och langat drogerna.

Det var det jag höll på med.

Det var så jag ordnade så att jag och Grace fick mat

och tak över huvudet.

Det var aldrig meningen att det skulle bli hennes liv.

Och den där natten...

Jag låg sjuk i sängen och Grace...

hon sa att hon skulle gå i mitt ställe, och jag lät henne göra det.

Den där brännartelefonen, där fanns månader,

åratal med sms som visade att det var jag som jobbade med Biggs,

inte Grace.

Om det sant, varför sa du inte nåt då?

Varför trädde du inte fram?

Du kunde ha rentvått henne.

För jag kunde inte.

För jag är feg, och har alltid varit det.

Jag är hennes storasyster och jag satt där och jag sa ingenting.

Jag lät henne gå igenom allt det där.

Och om du hade gjort ett ordentligt jobb

om du hade gjort det du skulle

så skulle jag sitta i fängelse nu och Grace skulle fortfarande vara här

och vara i livet.

Jag hatar dig, Neville Parker.

Jag hatar dig.

Kommissarien?

Okej.

Rebecca Walmslow, jag arresterar dig som misstänkt för mordet

på David Cartwright.

Du behöver inte säga något, men det kan skada ditt försvar

om du inte svarar på något

som du senare vill åberopa i domstol.

Allt du säger kan användas som bevis.

Jag har uppdaterat min chef, och han är glad att ert team

kan fortsätta utan oss här.

Jag sa också till honom

att jag kanske borde ta lite ledigt från jobbet ett tag.

För att tänka om.

Tack.

Ibland är det inte fel att sätta oss själva först.

I det här jobbet träffar jag dåliga människor ut och dag in.

Man slutar att lägga märke till de goda.

Lycka till, DI Flitcroft.

Hur mår han?

Han är förvirrad, sårad.

Men framför allt tycker han att han har svikit alla.

Hur kunde den där token räkna ut det där?

Men ingen av oss förutsåg det.

Hon lurade alla.

För han säger att han inte såg det som fanns precis framför honom.

Om han hade gjort det kunde han ha hindrat alltihop.

Sir?

Får vi sätta oss?

Jag är ledsen för att inte..

Du behöver inte be om ursäkt.

Inte för nån, särskilt inte oss.

Du har inte gjort något fel.

Det ska du veta.

Ni måste tro att jag är en dumskalle.

Nej inte alls.

Inte för ett ögonblick, sir.

Åtminstone inte mer än vanligt,

du vet?

Tack för det, Marlon. - Ingen orsak.

Svensk text: Myrsveden.