Original subtitles

Där har vi dem, paradisöarna.

Jag och min fru Rose flyttade hit för fem år sedan

Det bästa vi nånsin gjort.

Fina restauranger här nere.

Rekommenderar den där för skaldjur.

Ni kommer att älska det här stället.

Okej, låt mig hjälpa er i land.

Bilden är tagen på mig och min fru dagen vi fick båten.

Nytt jobb, nytt liv.

Har aldrig ångrat mig.

Tack för att ni använt Jakes taxibåtservice idag.

Ja, madam, tack, sir.

Tackar. - Här är till dig.

Tack. - Paradiset, va?

Okej, ha en fin dag.

Ciao.

Godmorgon.

Okej, inga problem.

Jag ska bara få lite frukost och så hämtar jag dig kl 11.

Rose, jag är tillbaka.

Hej älskling, det finns hackad mango och yoghurt i kylen.

Jag går och klär på mig.

Så inte ens en liten puss?

Det är allt, annars kommer jag för sent till jobbet.

Ja, frukostdags.

Jag tycker bara att det är riktigt dåligt uppförande.

Och jag skyller på föräldrarna.

Hon var bara fem år gammal, och hon sa förlåt.

Nästa gång polismästarn ber mig att hålla ett föredrag

i den lokala grundskolan så säger jag nej.

Titta bara här

Det var en favoritslips.

Du kanske kan sy fast den igen.

Det borde finnas en lag mot barn som har en sax.

Godmiddag kommissarien.

Godmiddag, Darlene, har vi missat nåt?

Honore är helt lugnt.

Här är din post.

Vad har hänt med hans slips?

Bäst att inte prata om det.

Darlene? - Sir?

Säkert att det här kom med posten?

Ja, med den övriga posten, hurså?

"ETT MORD KOMMER ATT BEGÅS IDAG."

Men det kan väl inte vara på riktigt?

Jag vet inte.

Det kan förstås vara nån sorts skämt.

Men det är en dålig sorts humor.

Men ingen har väl rapporterat något idag?

Ingenting på hela morgonen.

Men den här dagen är inte slut ännu, eller hur?

Vi har en man i 25- 30-årsåldern.

Ambulanspersonalen tror att trubbigt våld mot bakhuvudet

var dödsorsaken.

Vem hittade honom?

En turistbåt som kom in från ett rev, upptäckte kroppen

drygt en kilometer ut från stranden.

Kunde de ge oss koordinaterna? - Ja.

Men inget i fickorna som kan identifiera honom?

Bara hans telefon men den är vattenskadad.

Patologen måste bekräfta det,

men han verkar inte ha legat i vattnet så länge.

Några av fiskarna kände igen den döde.

Han heter Jake Dalton.

Hur känner de honom?

Han drev en vattentaxifirma från sitt hem i Anna Bay.

Har han en båt?

Kan ha varit en olycka.

Kan ha halkat, slagit i huvudet, fallit överbord.

Det är möjligt, men det fanns ingen båt

inom synhåll där kroppen hittades

Och offret har en fru.

Hon heter Rose.

Ja fick tag på hennes nummer, så jag ska ringa.

Stackars kvinna.

Jag förstår att det här är svårt, Mrs Dalton,

men skulle du kunna berätta vad din man gjorde i morse?

Samma sak som de flesta andra dagar.

Gick till jobbet tidigt.

Kom hem till frukost 09.00.

Rose, jag är tillbaka. - Hej älskling.

Han var fortfarande här när jag gick till arbetet kvart över.

Och du kom inte tillbaka efter det?

Inte förrän ni ringde.

Jag var hemma hos en kund hela morgonen.

Och vad sysslar du med?

Jag jobbar på en städfirma.

Vi servar några fastigheter på ön.

Och vet du vad din man gjorde efter att du gick i morse?

Han sa att han hade en kund uppe i Park Royal 11.00

men jag vet inte om han tog det jobbet eller inte.

Något problem?

Nej då.

Ursäkta men skulle jag lite snabbt kunna få använda ditt badrum?

Det är därinne. - Tack.

Vi beklagar din förlust.

Men vad i herrans namn gör du?

Blekmedel, Darlene.

Golvet har nyligen rengjorts med blekmedel.

Lukten kändes från vardagsrummet.

Verkligen? Ända härifrån?

Jag har alltid haft ett mycket effektivt luktsinne.

Om du säger det så.

Offrets båt är fortfarande förtöjd här,

vid bryggan bakom huset.

Det utesluter att han slog i huvudet och föll överbord.

Men vad hände då?

Tror du han blev islängd därute?

Saken är den, att grannen sa att han hörde

offret och hans fru som storgrälade i morse.

strax efter 09.00.

Men han sa att det lät väldigt ettrigt, och man skrek högt.

Lita på mig, okej?

Och det var inte första gången.

Det har varit en hel del sånt de senaste månaderna.

Vi måste undersöka det här grundligt, Darlene.

Kolla efter blodspår på golvet.

Vet du, det passar dig att inte bära slips.

Det får dig att verka mer avspänd.

Tack...

antar jag.

Ser man på.

Vi har hittat brottsplatsen.

Ja, jag förnekar inte att jag och Jake

grälade i morse, men...

gifta par grälar.

Det var inte om nåt allvarligt.

Men det var inte första gången, eller hur?

Min granne, han kan inte låta bli att lägga sig i.

Han har inget med det att göra.

Och vad grälade ni om?

Bara vanliga saker.

Det har varit svårt den sista tiden.

Jakes affärer har inte gått så bra som vi hade hoppats

och jag har jobbat extra.

Vi har inte råd att gå ut, så träffas dygnet om.

Men det betyder inte att jag skulle döda honom.

Jag har ju sagt att när jag gick hemifrån i morse

levde Jake fortfarande.

Och du har ingen aning om vem som kan ha gjort det?

Dödat din man och kastat honom i havet?

Nej.

Är du säker på det, Mrs Dalton?

Ja.

Helt säker.

Huset är nu en brottsplats,

så du måste tyvärr hitta nån annanstans att bo i natt.

Och eftersom din mans död behandlas som misstänkt

måste du stanna på ön, förstår du?

Hon är nervös, orolig.

Ja, det är nåt hon inte berättar för oss.

Darlene, kan du söka igenom huset noga

och kolla efter eventuella blodspår på Jakes båt?

Kan inte jag stanna och hjälpa henne?

Ju snabbare tar vi reda på vad som har hänt här, desto bättre.

Jag ska prata med polismästarn.

Polismästarn?

Det här är det enda mordet jag har utrett

där jag fått ett brev som meddelade det först.

Vi har skickat originalen till labbet för testning.

Det finns tre möjliga förklaringar

till varför brevet skickades till dig.

Den första, som ett practical joke.

Dålig smak, utan tvekan, men det är möjligt att någon bara ville

retas med den lokala polisen.

En jäkla slump att samma dag de skickar den

så sker det verkligen ett mord.

Den andra förklaringen är att den som skrev det kände till

om Jake Daltons stundande öde och ville undvika hans död

genom att anmäla det till polisen.

Men om så var fallet, skulle det förstås innehålla fler detaljer

en plats, en tid, till och med bara ett namn skulle ha hjälpt.

Det är för vagt för att vi skulle kunnat göra något åt det.

Då har vi bara ett alternativ kvar.

Mördaren skickade det som nån sorts hån.

Det var adresserat till dig personligen.

Jag undrade om det kunde ha att göra med

det som hände i stugan.

Du menar inbrottet?

Herregud.

Vad i hela världen?

Ja, vi vet fortfarande inte vem som gjorde det, eller varför.

Inget blev stulet.

Kan det hänga ihop?

Har det hänt något annat efter det?

Nej.

Men om de försökte spela nån sorts spel

leka med mig...

hur passar då Jake Dalton in i det?

De har hittat Jakes kropp.

Vad ska vi göra?

Jag vet inte.

Vi måste bara hålla tyst, Rose.

Det är det enda vi kan göra.

Hej, jag är hemma.

Jag är här ute.

Hur har dagen varit?

Jo då, bra.

Inget särskilt att rapportera.

Och din då?

Ja, samma sak. Hade just ett videosamtal med jobbet.

Chefen var så avundsjuk på utsikten,

och så träffade hon Harry.

Blev helt förälskad i honom.

Var är slipsen?

Föredraget jag hade i skolan -

En liten flicka sa att hon kunde göra trollkonster.

Men det kunde hon inte.

Jag ska ge dig en öl.

Tack.

Jag tänkte att vi kunde bjuda hit ditt team på middag en kväll.

Vad tycker du?

Javisst, varför inte?

Jag känner dem ju knappt, och de är dina vänner.

Dessutom vore det väl trevligt att bjuda på middag tillsammans, eller hur?

Det ska vi absolut göra.

Pratar du med dem?

Ja, jag lovar.

Darlene, godmorgon.

Du är sen.

Verkligen inte, den är exakt 08.30.

Jag skojar bara.

Ett litet välkomstskämt för att börja dagen.

Och vilken strålande dag det är.

Du verkar vara på bättre humör än jag väntade mig.

Känns det bättre med dina provresultat?

Några dagar ledigt från jobbet och jag mår prima.

Jag lägger det förflutna bakom mig,

och jag fokuserar på att se framåt.

Framtiden kallar på mig, Darlene.

Och vet du vad den säger?

Vad?

Den säger, "Marlon, du är välkommen hit."

Kom med in.

Konstapel Pryce, har du druckit?

Jag är bara berusad av livet, Darlene.

Berusad av livet.

Godmorgon.

Marlon, välkommen tillbaka.

Glad att vara tillbaka, kommissarien.

Inspektörn.

Obduktionsresultaten visar att Jake Dalton

dödades av ett enda slag mot huvudet med ett tungt föremål.

Och vi tror att vi vet vad det var

När Darlene och jag undersökte sovrummet igår kväll

hittade vi tydliga spår av blod på den här pappersvikten.

Jag skickade den till patologen, och han kommer att meddela

om den stämmer med skadan.

Vi kollade också Jake Daltons båt och hittade ytterligare spår av blod.

Så det är definitivt så mördaren gjorde sig av med kroppen till sjöss.

Använde offrets egen båt.

Och är frun misstänkt?

Hon döljer helt klart nånting,

men enligt obduktionen dog han nån gång

mellan 10.00 och 11.00 igår morse.

Och Rose Dalton säger att hon arbetade då.

Hon säger kunden hon städade hos kan bekräfta

att hon var där från 09.30, men vi måste få det verifierat.

Och så har vi det här...

Ja, jag såg brevet.

Wow, eller hur?

Nej, jag menar faktiskt wow.

Ja, vältaligt uttryckt, Marlon.

Det jag kämpar med är att om Rose Dalton dödade sin man

varför då skicka ett brev och säga att hon skulle göra det?

Det går bara inte ihop.

Och vad ska vi göra nu?

Vi börjar med vad vi vet.

Jake Daltons kropp hittdes här.

Det var svag vind igår, och strömmarna var minimala

så han kan inte ha drivit långt från där han slängdes i.

Det betyder att mördaren måste tagit sig härifrån

från den här bryggan, till hit nånstans.

Kan ni båda besöka hamnarna och marinorna och se om någon

var ute i vattnen här i går morse?

I så fall kanske de har sett vem som körde Jakes båt.

Det är mycket folk som äger båtar på den här ön.

Det kommer att bli ganska många att fråga.

Nej, Darlene, det är bara du som är defaitistisk.

Du är bättre än så.

Vi ska göra vad som än krävs, kommissarien.

Var inte orolig.

Tack, Marlon.

Medan de gör det måste vi kontrollera Rose Daltons alibi.

Hon tycks inte vara inne, sir.

Ursäkta mig.

Kan jag hjälpa er?

Mr Cartwright?

Det är jag.

Kommissarie Neville Parker.

Det här är inspektör Thomas.

Inga problem hoppas jag?

Vi ville bara ställa några frågor om Rose Dalton.

Min städerska?

Kan vi kanske gå in?

Javisst.

Är hon okej?

Rose, alltså.

Vi förklarar när vi är inne.

Och vad handlar det om?

Mrs Daltons man hittades mördad igår.

Det var hemskt.

Stackars Rose, hon måste vara knäckt.

Kände du Mr Dalton?

Nej, jag såg honom ibland

när han kom för att hämta Rose efter jobbet, men vi träffades aldrig.

De verkade så lyckliga tillsammans.

Varför säger du det?

Det var så de var, kärleksfulla med varandra.

Vi måste få utesluta Mrs Dalton som misstänkt.

Hon säger att hon var här igår morse

mellan 10 och 11, stämmer det?

Samma tid varje vecka. Hon kom hit ungefär 09.30, tror jag.

Gick ungefär ett. - Och hon var här hela tiden?

Är du säker på det? - Javisst, hon var här hela morgonen.

Ni tror väl inte att Rose hade nåt att göra med det?

Vi vill bara försäkra oss, Mr Cartwright.

Ni kan väl ta mitt telefonnummer,

om ni behöver kontakta mig.

Jättebra, tack.

Så om inte Rose Dalton är vår mördare, vem är det då?

Det kryllar ju inte direkt av misstänkta för tillfället.

Sir?

Det här kuvertet.

Det är samma sort som det jag fick brevet i igår.

Alla har kuvert.

Har alla krämfärgade kuvert?

Bara ett kuvert.

Kan förstås komma från vem som helst.

Kommissarien?

Ja?

Ursäkta. Jag vet inte om jag borde...

Jo jag...

Ja?

Jag såg det här.

Det är inte Roses man.

Det måste det ju vara,

men det är inte mannen jag har sett med Rose de senaste månaderna.

Säker på att det inte är samma person?

Helt säker.

Och den där andre mannen,

han och Mrs Dalton var kärleksfulla med varandra, sa du?

De verkade vara ett par.

Han heter Henry Baptiste.

Han är lärare på vuxen- utbildningscentret i Honore.

Det var där vi först träffades.

Jobbade du där eller studerade?

Jag började på en kurs där för ett halvår sedan.

Det var något som fick mig att komma hemifrån.

Jag hade blivit så trött på att vi bråkade.

Och var Mr Baptiste din lärare?

En kväll efter lektionen tog vi en drink,

och Henry följde med..

Vi började prata, och...

det blev en regelbunden grej,

att jag och jag tog en drink efter lektionen.

Och efter ett tag blev det mer än bara en drink.

Och så har det pågått sedan dess?

Jag förstår hur det här ser ut.

Och inget av det som har hänt mellan mig och Henry

betyder att vi önskade livet ur Jake,

och att jag dödat honom. - Nej, Mrs Dalton.

Men under de senaste 24 timmarna, sedan Jakes kropp hittades

har du ljugit för oss och ändrat din berättelse två gånger.

Det ser inte bra ut. - Jag vet, jag är ledsen.

Men det jag aldrig ljugit om är att jag inte dödat min man.

Vi hör av oss.

Det är första gången som hon faktiskt verkar ärlig.

Men nu har vi en hemlig älskare, Henry Baptiste.

Låt se vad vi kan få reda på honom.

Jag kollar lite bakgrund, sir.

Polisen känner till om oss.

Ett mord kommer att begås i dag.

Varför berätta det för mig?

Varför mig?

Vi har fått resultaten från labbet om brevet och kuvertet.

Och? - Inga avtryck, inget DNA.

Inte någonting för att kunna spåra avsändaren.

Den som skickade det var mycket noggrann.

Ja, den visste exakt vad den gjorde.

Vi har varit till hamnarna i Honore och Port Royal,

och marinan vid Sunny Bay, och marinan vid St Lacroix.

Vi pratade med fiskare, båtfolk, vattenskoteråkare,

och tyvärr kunde ingen hjälpa oss.

Ingen var i närheten av platsen

där offrets kropp hittades i går morse.

Men ni gjorde ändå ett ärligt försök. Tack.

Emellertid...

Finns det ett sånt?

Det finns alltid ett emellertid

när Marlon finns med i gänget.

Jag ringde till en av mina gamla medarbetare, Alphonse

Han tjuvjagade sköldpaddsägg förr i tiden.

Du vet väl att det är olagligt?

Jag sa att han gjorde det förr. Han har lagt av med det.

Alphonse är en helt annan människa nu.

Och så har miljökontoret upprättat kameror

för att övervaka sköldpaddornas bon

på den här strandsträckan.

Det är på sträckan där mördaren slängde i Jakes kropp.

Just det.

Jag har ordnat så att vi får tillgång till filmerna i morgon bitti.

Det trodde jag inte.

Bra tänkt. - Ja, bra gjort, Marlon.

Det är bara mitt jobb.

Godkväll allesammans. - Hej, Catherine.

Ursäkta att jag avbryter,

men jag ville bara ge dig det här.

Kryddig kreolsk fiskgryta?

Varför ger du mig ett recept?

Till Sophie.

Hon ville laga något från trakten.

Till er middagsbjudning i morgon?

Ska ni ha en middagsbjudning, sir?

Ja, och ni är alla bjudna.

Å, tack.

Jag längtar.

Jag skulle ha bjudit in er tidigare, men,

med fallet och allt så glömde jag det.

Kan du komma?

Naturligtvis, det låter kul.

Marlon?

Gratis mat? Såklart jag kommer.

Jag ser fram emot träffa er alla där.

Jo, Catherine...

Exakt hur kryddig är den här kryddiga fiskgrytan?

Mycket.

Jag anade det.

Hej då.

Hej då, Catherine.

Och vad hände medan du var ledig?

Förväntade mig inte att du skulle komma tillbaka så pigg efter...

du vet, det som hände.

Jag hälsade på JP,

du vet, min gamla chef. Mentor.

Jag tillbringade några dagar med honom och hans familj.

Låter klokt. Vad hade han att säga om det?

Att jag inte var redo för att bli inspektör.

Men han tvivlade inte på att jag en dag kommer att bli det, snart.

Under tiden är det bara att fokusera

på att vara en så bra polis som jag bara kan.

Det var ganska vettigt, faktiskt.

Vilket är ungefär det som polismästarn sa till dig i början.

Ja, jag antar det.

Tror du att du kanske är skyldig honom en ursäkt?

Jag hoppades liksom att det skulle inte behöva sägas.

Han kommer att käka upp mig till lunch, eller hur?

Ja.

Godkväll.

Godmorgon, polismästarn. - Kommissarien.

Jag tänkte bara kolla med dig angående mordet på Jake Dalton.

Vi har några tänkbara ledtrådar, men inget säkert.

Och brevet?

Har du blivit klokare på det?

Faktiskt inte, sir.

Mindre klok, möjligen.

Det är faktiskt en sak, när ni ändå är här.

Jag undrar om ni någon gång har stött på

David Cartwright.

Bor på Saint Marie.

Han är löst kopplad till offrets fru. Hon städar åt honom.

Borde jag det?

Det är bara det att han var kriminolog hemma i Storbritannien.

Mycket respekterad sådan.

Hjälpte Met med några uppmärksammade fall

innan han drog sig tillbaka från allt för ett par år sedan.

Han lät faktiskt publicera den här boken i början av 2000-talet.

Jag fick reda på den när jag sökte på honom.

Jag tycker bara att det är underligt att han inte själv nämnde något om det.

Menar du att vi ska be honom om råd i det här fallet?

Nej, jag menar...

Jag vet inte riktigt vad jag menar, för att vara ärlig, det bara...

Det känns bara inte rätt.

Jag kan inte riktigt förklara varför.

Gå på din instinkt, kommissarien.

Men...jag tror inte att jag behöver säga det.

Tack, sir.

Godmorgon, Naomi. Allt okej?

Jag kommer.

Darlene och jag pratade med ett par av Roses klasskamrater på college.

Det visar sig att alla visste vad som pågick med henne och Henry.

Och tydligen blev han otålig,

och ville att hon skulle lämna Jake.

Gillade inte alls att hon fortfarande hade känslor för Jake.

Så Henry var svartsjuk?

Den här stranden är övervakad.

Det finns rörelseavkännande kameror på marken där borta.

De är utplacerade utmed hela kusten.

Den där säkerhetskameran används för att avskräcka tjuvjakt.

Och den goda nyheten är att den är igång dygnet om.

Vi har gått igenom filmerna.

Detta togs mellan 10.00 och 13.00 dagen för mordet.

Lyckligtvis för oss, kom den som gjorde sig av med Jakes kropp

tillräckligt nära strandlinjen att fångas på kameran.

När var det här? - Strax efter 12.

Så det stämmer med vår tidslinje. - Stämmer perfekt.

Och det är Jake Daltons båt.

Det är ju Henry Baptiste.

Jag dödade honom inte, jag svär.

Det är inte som det ser ut att vara.

Vi har hört att du var frustrerad på Rose

för att hon inte ville lämna Jake för dig.

Vem har sagt det?

För att hon fortfarande älskade honom.

Nej, han var en loser.

Tjänade ingenting på den där båten.

Spelade bort alla pengar han tjänade.

Hon förtjänade bättre än han.

Och jag kunde ge henne det, ett bättre liv.

Och med Jake död, skulle du få det precis så.

Precis som du ville.

Jag dödade honom inte, okej?

Men...

jag var där den morgonen.

Jag gick hem till dem.

Jag var orolig. - För vad?

Jag fick ett meddelande från Rose

där hon sa att hon och Jake hade haft ett jättegräl.

Hon lät så...

intensiv.

Hej. Jag har gjort det.

Jag har avslutat det. En gång för alla.

Jag är inte ledsen för det.

Jag visste inte vad hon hade gjort.

Och därför for du hem till dem.

Jag ville kolla att hon var okej.

Men när jag kom dit..

så var Rose inte där, och...

och Jake var redan död.

Jag såg en pappersvikt ligga på golvet

och det var blod.

Och jag tänkte...

vad har hon gjort?

Så vad gjorde du?

Jag kan inte förklara det.

Jag har aldrig gjort något ont i hela mitt liv,

men jag ville bara hjälpa henne.

Skydda henne, så...

jag flyttade kroppen.

Ner till båten.

Så du tog båten, gjorde dig av med kroppen

och kom tillbaka och rengjorde platsen?

Men det är nåt annat ni måste veta.

Och ni måste tro mig.

Jag hade fått allt om bakfoten.

Hur då?

Det var inte Rose som dödade Jake.

Jag for för att träffa henne på jobbet samma dag,

och när jag berättade vad jag hade gjort...

Var det inte du?

Jag såg i hennes ögon att hon var chockad, skakad.

Jag svär på våra liv, hon gjorde det inte.

Den här vägen.

Henry? Det är jag.

Jag har gjort det.

Jag avslutat det. En gång för alla.

Jag är inte ledsen för det.

Vi måste prata själva med Rose.

Ta reda på vad hon påstår hände den morgonen.

Kommissarien. - Ja.

Det var David Cartwright som ringde.

Han undrade om han kunde få träffa dig.

Vad ville han?

Sa att han ville prata med dig igen om Rose Daltons alibi.

Sa att det var viktigt.

Okej, då pratar jag med honom

så pratar ni med Rose.

Du ville träffa mig?

Ja, kom in bara.

Ursäkta att jag stör så här.

Jag förstår att du har mycket att göra,

särskilt med ett mord att lösa.

Ingen fara. Vad kan jag hjälpa till med?

Jag har varit lite försumlig.

i det jag sa till dig och din kollega.

Hur då?

Jag sa att Rose var här hela morgonen igår.

Men ärligt talat är jag inte helt säker på att det var så.

Menar du att hon lämnade huset? - Jag tror inte det

men jag är inte helt säker.

Mellan 10 och 11 hade jag ett videokonferenssamtal

och jag antog att hon fortfarande var här och städade, men...

Du såg henne inte? - Nej.

Jag kan bara tänka det bästa om Rose och jag...

jag lät det gå före att ge dig ärliga fakta.

Jag vägrar fortfarande att tro

att hon skulle vara kapabel till något sånt här.

Att döda sin egen man.

Det verkar ju helt otroligt.

Det borde väl du veta, eller hur?

Det är ju ditt expertområde, inte sant?

Så någon har googlat.

Jag hoppades kunna behålla det för mig själv.

Ja, jag tyckte det var konstigt att du inte nämnde det.

Det var inget konstigt med det.

Det verkade bara inte relevant.

Det är inte så att jag kan vara konsult i ett fall som detta

inte när jag är inblandad i det.

Inblandad?

Ja, att ge Rose alibi.

Eller inte, som det visat sig.

Hur som helst, är jag inte konsult i aktiva fall längre

Jag har dragit mig tillbaka från allt sånt.

Det var därför jag flyttade hit för några år sedan.

Jag behövde byta perspektiv.

Okej.

Ja, jag ska inte uppehålla dig längre.

Och ursäkta igen för att jag inte varit helt ärlig om Rose.

Ingen fara.

Verkligen. Jag är säker på att vi fortfarande kan gå till botten med det hela.

Låt oss hoppas det.

Vad är det du håller på med, Mr Cartwright?

Förlåt mig.

Jag skulle bara iväg för att göra mig klar.

Klar?

Till din middagsbjudning?

Ja, naturligtvis.

Gå du. - Hur gick det hos David Cartwright?

Han verkar inte längre kunna ge Rose Dalton alibi

för tiden vid mordet.

Det var konstigt. - Ja.

En riktig U-sväng. - Han borde veta bättre,

när han själv har jobbat med sånt här.

Just det.

Rose Dalton erkände att hon berättade för Jake

att hon skulle lämna honom morgonen då han mördades.

Det var därför hon lämnade röstmeddelandet.

Du har tagit alltihop, Jake.

Hon upptäckte att han tagit hennes besparingar

och förlorat allt på poker.

Jag ska skaffa tillbaka dem.

Jag ska skaffa tillbaka dem. - Du lovade.

Det var det de bråkade om.

Men hon vidhåller att hon inte dödade honom.

Jag är inte säker på att hon gjorde det.

Jaså?

Vem tror du gjorde det då?

Låt mig återkomma om det.

Jag tänker fortfarande.

Vi ses vid middagen.

Inga avatryck, inget DNA.

Inte någonting för att kunna spåra avsändaren.

Den visste precis vad den gjorde.

Han var kriminolog hemma i Storbritannien

Hjälpte Met med ett antal uppmärksammade fall.

Han visste exakt vad han gjorde.

Polismästarn.

Godkväll, sir. Trevligt att träffa er.

Hur står det till nuförtiden?

Godkväll, konstapel Pryce.

Och den här är till er, sir.

Det är vintage. Den näst dyraste rommen på menyn.

Den ovanför var aningen för dyr för mig.

Ja, här är vi nu.

Bara jag och den store mannen.

Kom till saken, Marlon.

Jag har bjudit hit er eftersom det är något jag vill säga.

Något jag måste säga. - Att du är ledsen.

Bra, det borde du.

Kul att se att du har sett felen du begår.

Det var mycket lättare än jag förväntade mig.

Emellertid...

Jag anade det.

så har det växande förtroendet jag hade för dig som polis skadats,

och det behövs mer än ett glas vintage rom för att reparera det.

Litar ni inte på mig längre, sir?

När du återgår till den sortens kaxig tonårsarrogans

du visade upp när du började hos oss

känns det som om vi går bakåt.

Inte framåt.

En bra polis måste vara konsekvent

i sitt uppträdande, och pålitlig.

Efter tre år måste jag tyvärr säga

att du fortfarande tycks sakna båda dessa egenskaper.

Godafton, konstapel Pryce.

Vänta, polismästarn.

Ni har rätt.

Ni har rätt. Och jag är verkligen, ledsen, sir.

men jag ska göra allt för återvinna ert förtroende.

Ni kommer att få se.

Godkväll.

Käkade han dig till frukost?

Och lunch och middag också.

Är du okej? - Ja, snart så.

Här. Du behöver den bättre än jag.

Har alla nåt att dricka?

Ta själva. Maten är snart klar.

Väntar bara på att Neville ska komma.

Ska jag ringa och jaga på honom?

Jag har sms:at honom men han har inte svarat.

Låt mig sköta det.

Nej, jag vet att professor Cartwright

inte jobbar där längre. Jag försöker bara få tag på

en av hans tidigare kollegor, en professor Karen Wilson.

Ja jag vet. Jag förstår att det är sent. Jag är ledsen.

Men var vänlig och ge henne mitt nummer.

Knack knack.

Mr Cartwright. - Säg David.

Jag tog med den här.

Måste ha tappat den hemma hos mig.

Synd att du måste komma hela vägen hit.

Inga problem, jag hade ändå vägarna förbi.

Hoppas att det där inte betyder att jag är misstänkt nu.

Ingen kommentar.

Faktiskt så kanske du skulle ta en titt på det,

eftersom du är här. Kan intressera dig.

Det här kom med posten dagen då Jake Dalton dödades.

Ett mord kommer att begås i dag.

Inte helt ovanligt. Det finns en del mördare

som ger sig till känna för polisen.

Vad för sorts människa tror du skulle skicka ett sånt här?

Som jag redan sagt att jag inte konsulterar i några fall längre.

Men säg vad du tror.

Jag tror att mördaren är...

intelligent.

Kunnig i kriminalteknik.

Njuter troligen av att ha kontrollen.

Dominant. - Inte illa.

Problemet, Mr Cartwright,

är att den enda personen på min tavla

som stämmer in på det, är...

är du.

Ja, jag märker det.

Men jag hatar att behöva påpeka att jag har alibi.

Jag var hemma.

Ja, videokonferenssamtalet.

Det var mer ett fråga-svar-samtal med några studenter.

Kanske intresserar dig faktiskt. Jag skickar en länk till dig.

Tack.

Kommissarien ser lite trött ut. Klarar du av allt?

Varför skulle jag inte det?

Ett fall som det här, att få ett sånt brev,

kan ta musten ur en. Mentalt, känslomässigt.

Tack, jag mår bra.

Då ska du få fortsätta. Jag ser att du har...

massor att göra.

Jo, just det, det finns några missade samtal.

Jag tror att nån försökt få tag på dig.

Nej, så jobbigt.

Sophie, jag är ledsen, jag blev fast på jobbet.

Är alla kvar där?

Okej, jag sticker nu.

Jag undrar, professor Cartwright,

vad var det som drev er att bli kriminolog?

Som med så många saker i livet, så fanns det inget enda avgörande ögonblick.

Ända från ungdomen, har jag varit fascinerad av varför människor

väljer att göra dåliga saker.

Är det där han?

Jag vet att han gjorde det, Soph.

Men runt varje hörn väntar en ny fälla.

Se bara på hans alibi. Det är perfekt.

Han pratar online exakt vid tiden för mordet.

Jag är rädd för att han börjar gå dig på nerverna.

Jag har inte sett dig så här tidigare.

Förlåt mig.

DI Parker.

Professor Wilson. Ja, jag lämnade ett meddelande till er

Tack för att ni ringde tillbaka...

Jag undrar bara om jag får ställa några frågor

om en tidigare kollega till er?

Mr Baptiste har tagits till domstolen

och kommer att släppas mot borgen. - Tack, Darlene

Så den här killen är misstänkt nu?

Ja, det är väl rimligt.

Två misstänkta här, som uppfyller allt vad gäller

medel, motiv och möjligheter.

Men nej, kommissarien tror att det måste vara

den respekterade kriminologen som gjorde det.

Jag vet hur det ser ut.

Och jag förstår dina tvivel.

Både Rose Dalton och Henry Baptiste

hade goda skäl att vilja se Jake Dalton död

och deras alibin är svaga, men...

vad de inte hade goda skäl till, var att skicka mig ett brev först

där de annonserade att de skulle mörda.

Den som skrev brevet ville leka med oss.

Och från ögonblicket då David Cartwright korsade vår väg

har han fortsatt att retas och leka med oss.

Kommer med tips och ledtrådar

samtidigt som han förvirrar och missvisar oss.

Hon kom hit ungefär 09.30, tror jag.

Men ärligt talat är jag inte helt säker på att det var så.

Lämnade ett spår av brödsmulor

som bara kunde leda till en slutsats.

Den enda personen på min tavla som stämmer in på det, är...

är du.

Han mördade Jake Dalton.

Men menar du att han vill att vi ska veta att det var han?

Det är ju helt galet.

Varför skulle han vilja bli tagen?

Han vill inte bli tagen.

Han tror inte att han kommer att bli det.

Det är därför han gör allt det här, njuter av varje ögonblick

för han är så säker på att vi inte kommer att ta honom.

Men varför Jake Dalton? Jag förstår inte.

Varför döda honom? Han har aldrig ens träffat mannen.

Vi har aldrig träffats.

Han har inget motiv att döda honom.

Det finns inget motiv. Det är det som är grejen.

Han har ingen anledning att döda helt främmande person.

Det är bara mord för mordets skull.

Så du menar att han mördade en annan människa

bara för att få en kick? - Ja.

För att han ville visa att han kunde.

För vem?

Jag tror att svaret på det

finns i David Cartwrights förflutna, innan han kom till Saint Marie.

Jag pratade med en före detta kollega till honom, och frågade

varför han gav upp sin professur, varför han gav upp sin gyllene status

som en av de bästa kriminologerna.

Och vad sa de? - Att de blev oroliga för honom,

för några år sedan.

Hans kamrater och medarbetare.

De hade märkt en förändring hos honom,

sa att han blivit alltför fokuserad på ett speciellt fall, en serie mord.

Mördaren hade gripits, och David kände att det enda sättet

att verkligen förstå vad som hade hade hänt

var att tillbringa så mycket tid som möjligt

med att prata med gärningsmannen.

Och vad hände?

Han blev för bekant med honom.

Linjerna suddades ut.

I försöken att känna empati med mördaren

och förstå vad han gjort

så tappade Cartwright typ orienteringen.

Det föreslogs att han skulle söka rådgivning, men han gjorde det aldrig.

Han kunde inte se nåt problem.

Men han tvingades att avgå från sin professur och konsultjobb

och det gillade han inte alls.

Gillade inte att bli tillsagd vad han skulle göra, kände sig förnedrad.

Och så kom han till Saint Marie, bitter och hämndlysten.

Jag kan bara inte hitta den sista pusselbiten,

hur han gjorde det. För mellan klockan 10 och 11,

då Jake Dalton blev mördad,

spelades David Cartwright in hemma

så att alla kunde se det.

För det finns naturligtvis en tydlig skillnad mellan de som mördar

i stundens hetta, och...

och de mer hänsynslösa, kallblodiga, beräknande mördarna.

Och det måste övervägas vid profilering av en misstänkt.

Man måste avsevärt byta perspektiv.

Han har sagt det tidigare.

Ursäkta?

..profilera en misstänkt

måste man avsevärt byta perspektiv.

Byta perspektiv.

Behövde byta perspektiv.

Varför säger han det?

Men jag hatar att behöva påpeka att jag har alibi. Jag var hemma.

Vi har hittat brottsplatsen.

Ja, det är precis så det är.

Vet du hur han gjorde det?

Jag har hittat den sista pusselbiten.

Och vad ska vi göra, sir?

Vi måste få en husrannsakan för David Cartwrights hus.

Låt oss se om vi kan vända på steken.

Slå honom i hans eget spel.

Kommissarien?

Starta mig.

Vad gör du hemma hos mig?

Jag har alltid trott att det var omöjligt

att vara på två ställen på en gång, Mr Cartwright,

men nu inser jag att jag hade helt fel om det.

För, medan det kan verka som att jag sitter i ditt arbetsrum

så är jag faktiskt i rummet precis bredvid dig.

I Mr och Mrs Daltons sovrum.

Ser du?

Precis som du var häromdagen då du mördade Jake Dalton.

Så jag är officiellt misstänkt nu?

Du är till och med vår huvudmisstänkte, Mr Cartwright.

För jag vet att du gjorde det.

Jättebra.

Ska vi låta det roliga börja då?

Det var en lysande illusion.

Enkel.

Precis som de bästa trollkonsterna.

Och den utfördes med perfekt timing.

Bravo.

På morgonen för mordet,

kom Rose Dalton för att städa ditt hus

09.30, som hon gjorde varje vecka.

Godmorgon, Mr Cartwright.

Godmorgon, Rose.

Från tidigare pratstunder med Rose,

fick du nys om hennes makes rutiner.

Han hade samma rutin de flesta dagar.

Att han gillade att komma hem till frukost de flesta dagar.

Kom tillbaka hit för lite frukost vid nio.

Så du visste att medan Rose var upptagen med att städa ditt hus

skulle Jake vara ensam hemma.

Efter att ha sagt till Rose att du skulle vara

upptagen i ditt arbetsrum i ett videosamtal.

Så medveten om att hon inte skulle störa dig,

skyndade du dig hit, till deras hus,

och strax innan klockan tio

kom du in i det här sovrummet...

och mördade Jake Dalton.

Du släppte sedan mordvapnet

och riggade sedan rummet för ditt videosamtal.

så att alla som tittade på

det direktsända fråga-svar-programmet

skulle tro att du var i ditt arbetsrum.

Som med så många saker i livet, fanns det inget enda avgörande ögonblick

Medan du i verkligheten,

var precis här, på brottsplatsen

med Jake Daltons döda kropp mitt framför dig.

Jag antar att jag från unga år var...

fascinerad av varför människor väljer att göra dåliga saker.

När du avslutat videosamtalet

packade du alla tillhörigheter från arbetsrummet i bilen.

och tog dig tillbaka hem,

och smög in utan att Rose såg dig,

trygg i vetskapen om att du ordnat

ett till synes okrossbart alibi.

Det var verkligen en övertygande teori, kommissarien.

Det är mer än så, och du vet det.

Det vet vi båda två.

Det är över, Mr Cartwright.

Det slutar nu.

Låt oss säga att jag gjorde det,

precis som du nyss sa.

En fråga.

Hur ska du kunna bevisa det?

Vi har undersökt brottsplatsen grundligt, hela huset.

Labbet testar spår av ditt DNA just nu

och de kommer att hitta det,

bevis på att du var i det här rummet.

Ja, du har rätt.

Ni kommer att hitta mitt DNA här.

För jag har varit i det här sovrummet tidigare.

För en vecka sedan, tror jag.

Jag bytte lås i mitt hus

så jag kom för att lämna en uppsättning nycklar till Rose.

Förlåt, jag knackade.

Nya nycklarna.

Jag lägger dem här.

Så kommissarien förstår att DNA kommer inte att avgöra något i domstolen.

Eller hur?

Det var ett bra försök, men...

nära skjuter ingen hare som man säger.

Du dödade en människa utan nån anledning.

Du kommer inte att klara dig undan det.

Jag måste tyvärr gå.

Man har ordnat en liten tillställning för mig till min ära.

De ger ut min bok igen, Murder In Mind

Nämnde jag det?

Signering på Manda Bay Hotel, och lite festligheter.

Det har varit ett par stillsamma år för mig

ute i vildmarken...

men det börjar kännas som att det kanske är min tid igen.

Adjö, kommissarien.

Neville?

Hur är det?

Han kommer att slippa undan.

Vad? - David Cartwright.

Han kommer bokstavligen att klara sig undan mord.

Men det kan han inte, han gjorde det ju.

Du sa ju det.

Vad är det där? - Nej nej...

Till min störste beundrare.

Nu får det vara slut.

Han kan inte göra så här mot mig.

Jag kan inte låta honom göra det.

Jag kommer inte att låta honom göra så här mot mig.

Sluta, Neville.

Nej, jag ska sätta stopp för det här nu.

David Cartwrights rum.

Javisst, rum 19.

Cartwright, vi måste prata.

Öppna, jag vet att du är där.

Hur är det, kommissarien? Du verkar inte vara dig själv.

Jag har fått nog av din lek, Cartwright, så du kan lägga av nu.

Vi vet båda sanningen. Jag vet vad du gjorde...

Ursäkta mig.

Släpp in oss.

Släpp fram polismästarn.

Tack.

Tack.

Den här vägen, sir.

Sir, det är David Cartwright.

Var är DI Parker?

Det är en sak ni måste se, sir.

På CCTV.

Jag är verkligen orolig. Han var så arg.

Och nu svarar han inte i telefon.

Han har inte kommit tillbaka till stugan. Jag vet inte vad jag ska göra, Catherine

Kom så letar vi rätt på de andra.

Julian, jag måste gå.

Jag kommer tillbaka så snart jag kan.

Neville Parker,

Jag griper dig som misstänkt för mordet på David Cartwright.

Selwyn, vad är det här?

Du behöver inte säga något, men det kan skada ditt försvar

om du vid förhör inte nämner

något du senare vill åberopa i domstol.

Allt du säger kan användas som bevis.

Nej, vänta.

Det kan inte vara rätt.

Jag förstår inte.

Du kan inte ha gjort det.

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Svensk text: Myrsveden