Original subtitles

Hallå, samling allesammans.

Vi välkomnar en man med fina minnen

från Miracles Children's Home, Mr Vincent Petit.

Andrina?

Hon har kommit.

Säkert att du är okej med att hon bor i mitt gästrum?

Det var hennes val. - Det är fint att vara tillbaka.

Jag kunde inte ha startat mitt företag,

VP Island Construction,

utan allt det jag lärt mig på Miracles.

När jag först kom hit...

ville jag springa upp i bergen.

Någon här...

lärde mig att vara motståndskraftig.

påhittig och modig.

Tack, Miss Laforge.

Jag är skyldig dig och Miracles så mycket.

Och jag vet att det måste finnas några barn här

som känner sig vilsna och ensamma.

Jag vet precis.

Jag var som du.

Men jag är ett bevis på

att saker och ting verkligen kan bli bättre,

Och det är däför jag ber er alla att skänka en slant

och se till att Miracles alltid finns här för öns barn

så att de kan uppnå sin fulla potential

precis som jag.

Utmärkt tal, Vincent.

Hoppas att det får en del att öppna sina plånböcker.

Vincent.

Härligt att se dig tillbaka efter all denna tid.

Ja, jag skulle ha kommit tidigare.

Nåt emot att jag ser mig om lite?

Så klart inte. Varsågod.

Du måste vara väldigt stolt över honom.

Gör det hela värt besväret

att veta att man hjälpt någon att hitta sin plats i världen.

Jag måste nog mingla lite.

Vi ses vid utlottningen.

Och när ska du träffa Andrina?

Sju.

Gör inget om du är nervös, Selwyn.

Det är hon också.

Det är inte nerverna. Det är en naturlig tveksamhet.

Godmiddag. - Godmiddag polismästarn.

Catherine.

En jättefin fest.

Men synd att inte kommissarien är här.

Han säger att han måste få stugan redo innan Sophie kommer.

Ja, Marlon har verkligen hittat stilen.

Eller hur, Marlon?

Gör bara mitt som polis ute i samhället, sir.

Ja, verkligen.

Jag är bokstavligen den sämsta säljaren någonsin.

Jag har sålt typ fem lotter.

Får jag slippa det här och gömna mig i mitt rum tills det här är över?

Jovisst,

men kom ihåg vad vi sa vid din senaste rådgivningsträff.

Du måste sluta... - Att undvika sociala situationer

Här...

ge mig tjugo.

Det borde göra Marianne glad.

Roy.

Länge sedan.

Fint tal du höll.

Skulle ha berättat om den gången

vi stal ölen och blev fulla på vinden.

Minns du det? - Ja.

Jag blev rejält dålig.

Vill du ha något?

Ja, en öl.

Bra.

Okej, vi ses Roy.

Hör på allesammans.

Var beredda med era lottsedlar.

De som ska dra vinstnumren är

Saint Maries polismästare Selwyn Patterson...

och föreståndaren för Miracles, Marianne Laforge.

Hon måste vara inne. Jag ska hämta henne.

Marianne?

Herregud.

Kan nån hjälpa mig?

Hon måste ha tagit den här vägen.

Miss Laforge.

Miss Laforge, det är polisen.

Kom igen, tigern. Rör på dig.

Stanna.

Jag är less på att leka kurragömma, Miss Laforge.

Är inte du det?

Sir.

Konstapel Pryce och aspirant Curtis

har vår misstänkta, Marianne Laforge, i förvar.

Vad sa Dr Molyneaux att det var som hände här?

Miss Laforge hittades stående över offret,

hållande en kniv i handen.

Så släppte hon kniven och sprang.

När vi grep henne,

erkände hon att hon hade knivhuggit Vincent Petit.

Vincent var som tonåring på hemmet.

Han var en verklig framgångssaga för Miracles.

Han ägde VP Island Construction,

en av de största byggfirmorna på ön.

Jag bjöd personligen in honom hit

på uppdrag av förtroenderådet.

Det var första gången han var tillbaka här

sedan han flyttade.

Inte den hemkomst han väntat sig.

Ett enda hugg i bröstet strax under hjärtat

och ett otäckt avvärjningssår på höger hand.

Luktar som whisky, men... - Den är tom.

Har ni någon aning om varför Marianne skulle vilja döda honom?

Ingen alls.

Hon verkade glad över att få träffa Vincent.

Sanningen är att jag har svårt att förstå

varför något av det här har hänt.

Jag förstår inte.

Marianne var så exalterad över idag.

Att få träffa Vincent igen efter alla dessa år.

Så det fanns inget groll mellan offret och Mr Laforge som ni kände till?

Jag har känt Marianne sedan jag var barn.

Hon skulle aldrig kunna döda nån.

Hon tappar aldrig besinningen.

Tack då.

Vi försöker begripa det.

Alla är så chockade nu.

Vi låter Marlon och Darlene bearbeta brottsplatsen.

Jag tror det är dags att meddela kommissarien.

Och så måste vi tala med den misstänkta.

Jag spelar upp det i mitt huvud.

Vad har jag gjort?

Marianne;

Bara...

berätta allt från början.

Kommer du ihåg vad du gjorde inne stugan med Vincent?

Jag hade gått för att hämta mer papperstallrikar till grillen.

När jag kom till allrummet var Vincent där.

Han hade druckit.

Jag kände hans andedräkt.

Jag tror att återbesöket på Miracles väckte en del dåliga minnen.

Hur då?

Vincent förlorade sina föräldrar när han var 17.

Det var därför han kom till oss.

Han var en mycket sårad och arg ung man.

Och trots det han sa i det där talet idag...

så var han aldrig lycklig på hemmet.

Jag tror aldrig att han fick någon ro

med att hans mamma och pappa dog när han var så ung.

Och vad hände i eftermiddags?

Han blev plötsligt så arg,

som om allt kommit upp till ytan igen,

sa hur mycket han hatade att vara tillbaka där,

hatade mig och allt som hade med stället att göra.

Och det var då han gav sig på mig.

Anföll han dig?

Jag var rädd för vad han kunde göra, så jag tog tag i kniven och...

jag vet inte hur...

Jag menade inte att hugga honom.

Jag ville bara att han skulle sluta komma mot mig.

Jag menade inte att göra det, det gjorde jag verkligen inte.

Jag är så ledsen.

Så var det självförsvar?

Ja det gör det väl lite mer förståeligt

eller?

Jo, det gör det, till en viss punkt,

men vid den punkten slutar det att vara förståeligt, ni förstår vad jag menar.

Förklara dig, kommissarien.

Jag kan tro allt som vi nyss hörde där inne

förutom en liten sak. - Och det är?

Marianne Laforge har drivit ett barnhem under större delen av sitt liv.

Jag vet faktiskt lite om det eftersom min mamma är ungdomsarbetare

och man kan få barn med vredesproblem

man kan få barn som ibland är våldsamma,

man blir expert på att hantera konflikter,

och lugna ner en situation istället för att göra den värre.

Jag tycker bara att det är konstigt att Mariannes första instinkt

var att ta en kniv för att försvara sig.

Så vad hände då?

Ja, antingen visste hon exakt vad hon gjorde och begick mord,

Det har jag svårt att tro. - Jag också.

Eller så dödade nån annan Vincent Petit

och Marianne täcker upp för den. - Exakt.

Jag måste gå, men håll mig underrättad

om det händer något. - Ja, sir.

Och vad är nästa steg?

Vi avvaktar labbresultaten i morgon.

Under tiden vill jag att vi börjar med offret, Vincent Petit.

Han kom tillbaka till Miracles barnhem för första gången

sedan han lämnade det för 20 år sedan

och så bestämde någon sig för att mörda honom.

Jag vill veta varför.

Ja jag vet mamma.

Jag vet att det är en stor sak för honom.

Nej, jag tänker inte skrämma bort honom.

Nej, jag bara...

Jag vill bara att han ska vara öppen och ärlig mot mig, det är allt.

Beror på vad...

Bäst jag slutar.

Ja, jag ringer i morgon.

Andrina?

Hej.

Vill du...? - Ja.

Jag har tillbringat de senaste 20 minuterna

med att oroa mig för om jag skulle skaka hand eller kramas.

Handslag är en bra början.

Vi får ju inte bli för exalterade, eller hur?

Och hur går det att bo hos Catherine?

Jättebra. Hon tar väl hand om mig.

Gav mig en rom för att få lite mod innan jag gick hit.

Och hur ska vi göra det här då?

Jag antar...

Har du...

några frågor du vill att jag ska svara på?

Ja...

Ja, det har jag.

Okej.

Och vad vill du veta?

Och vid vilken tid kommer du?

Jag kan knappt tro att vi gör det här.

Nej, inga funderingar alls.

Glöm inte.

Jag kommer inte att synas till så mycket i morgon

för att...

jag ska göra inspektörsprovet.

Så klart att vi inte glömmer det.

Här.

Ett litet lycka till-kort från oss alla. -Tack.

Ja, då ska jag plugga några timmar till,

lägga mig tidigt

och så antar jag att vi ses på andra sidan.

Då är det nog bäst att jag gör lite mer plats i min strumplåda.

Okej, vi ses när du är här.

Sophie.

Hon har bokat ett flyg. Hon kommer i övermorgon.

Jättespännande, sir.

Jag reste lite i 20-årsåldern,

men mitt hjärta finns på Saint Marie,

och kommer alltid att göra det. Din mamma har säkert berättat

om hur mycket den här ön betyder för mig.

Jag har bara varit här en dag, och jag märker det.

Den är speciell.

Och har du några frågor till mig?

Ingenting?

Maggi sa att du är journalist.

Jag hade inte för avsikt att följa i mammas fotspår, ja, inte i början.

Och jag fick absolut inte polisgenen från dig.

Började att läsa konsthistoria på universitetet

som inte är till någon nytta för nån, men

blev engagerad i en studenttidning och...

det gick liksom upp för mig varför...

Så jag vidareutbildade mig och...

Selwyn.

Dessert? -Dessert?

Inte för mig, tack.

Kaffe? - Nej.

Notan tack.

Vi kan prata igen i morgon.

Du sa att du ville se mer av ön.

Jag kan köra.

Javisst.

Ja, det är en god idé. Jag vill gärna se mer av ön.

Jag höll på att glömma...

Jag tog med dig några foton av mig som barn när jag växte upp.

Tänkte att du ville...

se dem. - Tack.

Godmorgon, sir.

Polismästarn?

Sitt ner, konstapel Pryce.

Det där är... Mr Ribbit.

Mr Ribbit?

Min lyckogroda.

Du har tre timmar på dig, konstapel Pryce.

Du kan börja...

nu.

Jo, polismästarn...

telefonsamtal är inte tillåtna under provet.

Det är mot reglerna sir.

Jag vet, jag skrev reglerna.

Selwyn, det är Andrina.

Jag vet att vi skulle träffas i eftermiddag,

men jag tror...

Kan vi dröja lite med det?

Godmorgon -Naomi.

Tänkte att du ville se det här. Från labbet.

Det bekräftar Mariannes fingeravtryck överallt på kniven hon tappade på brottsplatsen.

De bekräftar också att blodet på bladet tillhör offret, men...

Knivens blad är för stort för att ha gjort det dödliga såret.

Så det här var inte kniven som användes mot Vincent Petit?

Nej

Så var finns då den?

De där resultaten måste vara fel.

Kniven jag hade, det var den som jag använde...

För att hugga Vincent Petit?

Ja.

Ja, jag svär.

Men det är omöjligt.

Det är en fysisk omöjlighet att den här kniven

skapat ett sår av den storleken som fanns på Vincents kropp.

Miss Laforge...

försöker du skydda någon? Är det vad det här handlar om?

Nån annan högg Vincent och du försöker skydda den.

Nej.

Det gör jag inte, okej?

Och innan ni accepterar vad jag säger,

finns det inget mer att prata om.

Om Marianneskyddar någon, så måste mördaren vara nån

som var på Miracles insamling igår.

De här är alla vi känner till.

Ett jättestort "gissa vem".

Vem ska vi börja med?

Vem kan ha haft motiv att knivhugga offret?

Jag tror jag vet var vi ska börja.

Darlene och jag kollade en del bakgrund om Vincent Petit som du bad om

och vi fick tag på hans gamla fil

från när han var på hemmet för 20 år sedan.

Det skedde en incident strax innan Vince for därifrån

mellan honom och Roy Hamilton.

Han är vaktmästaren, eller hur?

Men han var själv bosatt där från 12 års ålder.

De bråkade, och det slutade med att Vincent knuffade ner Roy i trappan.

Han låg på sjukhus i nästan tre månader.

Det var så han skadade sitt ben.

När Roy kom tillbaka till hemmet hade Vincent redan åkt

så de rättade aldrig till det.

Och det här är första gången de har sett varandra sedan dess?

Darlene. Något nytt?

Jag hittade den här ihoprullad och instoppad bakom ett arkivskåp

på Mr Hamiltons kontor.

Det verkar som om någon använde den till att torka av blodet från händerna.

Det finns en hel låda med såna här t-shirts bredvid hans skrivbord.

Här uppe. - Vad säger han?

Han nekar till att ha lagt den där.

Jag ska leta efter fingeravtryck på skåpet, så får vi se.

Jag har redan sagt att jag inte vet hur den hamnade där.

Det var inte jag som gjorde det.

Men du har ett stökigt förflutet med offret, eller hur?

Tror du verkligen att jag skulle mörda Vince för vad han gjorde mot mig

20 år efteråt?

Men första gången ni träffas

sedan Mr Petit åkte härifrån, så dör han.

Och det var inte bara något tonårsbråk,

du fick en livslång skada.

Han menade det inte.

Vad handlade bråket om?

En tjej.

Det handlade om en tjej han träffade.

En tjej?

Var du svartsjuk?

Frustrerad.

Han och jag hade blivit bra kompisar.

Nära kompisar.

Sen började han smyga iväg hela tiden för att träffa henne

och ville aldrig vara med mig.

När man växer upp på ett sånt här ställe,

så är det viktigt med vänner.

Och vad gällde bråket?

Han kom på mig när jag följde efter honom då han skulle träffa henne.

Sa att jag blandade mig i, var för klängig.

Blev förbannad för ingenting.

Och hur kändes det att träffa honom igår.

Kände du fortfarande ilskan?

Det var så, eller hur?

Kanske.

Men jag ville inte döda honom.

Jag ville bara att han skulle säga förlåt.

Polismästarn...

jag tror jag är klar.

Är du säker?

Du har en halvtimme kvar.

Jag är säker. - Då så.

Då får du gå.

Jag tror att...

Mr Ribbit hade en dålig dag.

Sir, inspektörn,

Jag har nånting här.

Jag fick några fingeravtryck från ovansidan

och baksidan av arkivskåpet.

det fanns till och med spår av blod i dem.

Så de hörde definitivt till den som lade t-shirten där.

Och har du nån matchning? - Ja.

17-åriga Josephine Porter.

Hon har anmälts för intrång och skadegörelse.

Hon var på insamlingen i går. Hon är bosatt på Miracles.

Och det är inte allt.

Anmälan om skadegörelsen gjordes för en månad sedan,

när hon bröt sig in på en byggplats och började vandalisera.

Låt mig gissa;

Byggarbetsplatsen var en av VP Island Constructions?

Just det.

Vi börjar närma oss sanningen nu, Marianne.

Vår DS är på väg att fråga ut Josephine om det här i detta nu.

Gör det inte svårare för henne än nödvändigt.

Så jag frågar dig en andra gång;

Försöker du skydda någon?

Är det Josephine?

Du måste lova mig att ni tar hand om henne.

Hon är bara en flicka.

Bara 17 år.

Vi ska göra vad vi kan för att hjälpa henne

men du måste börja berätta sanningen nu.

När jag såg vad hon gjort...

jag kunde inte bara låta henne förstöra sitt liv.

Josephines far dog i en olycka...

på en av VP Island Constructions byggplatser för ett år sedan.

Jag vet inte varför, men hon hade fått in i sitt huvud

att Vincent var direkt ansvarig,

att man inte följt säkerhetsbestämmelserna.

Man hade mörkat det.

Finns det nån sanning i det?

Inte vad jag vet.

Och du tror att det var därför hon högg honom?

Jag vet det.

Exakt vad hände igår?

Jag kom för sent till lotteriet, så jag skyndade mig igenom allrummet

när jag hörde höjda röster,

så jag kollade vad som stod på.

Du förstår inte...

Jag kunde inte höra vad som sades

och innan jag hann göra något

så... hände det.

Josephine högg honom.

Jag ville springa in och stoppa det, men det var då jag såg Billy.

Billy? -Billy Morris,

en av ungarna på hemmet.

Hej, Marianne.

Och jag kunde inte låta honom se vad som pågick.

så jag ledde bort honom och sa åt honom att gå och titta på lotteriet.

Jag rusade tillbaka till allrummet...

men när jag kom dit

var han död.

Vincent var död.

Jag kunde höra borgmästare Bordey utanför ropa mitt namn

så jag tog upp kniven och gnuggade bort Josephines avtryck

Det spelar ingen roll vad de har gjort

det är mitt jobb att ta hand om dessa barn.

Vad skulle jag annars göra?

Det var därför Josephine anföll honom.

Ja, men det är den där jäkla kniven igen, Naomi.

Om Marianne tog upp kniven, den som Josephine släppte,

varför stämmer den då inte med såret på offret?

Kanske Josephine kan ge oss några svar.

Låt mig få veta vad hon säger.

Godmiddag, Dr Molyneaux. - Godmiddag, DS Thomas.

Josephine är därinne.

Hon är bara 17,

så jag måste vara närvarande när du pratar med henne.

Jag vet att du tror att jag mördade Vincent

men du har fel.

Men, Josephine, Marianne såg dig göra det.

Men då såg hon inte allt,

för jag dödade honom inte.

Han levde när jag lämnade honom där.

Berätta allt för mig.

Jag visste inte vad jag skulle göra.

Men så såg jag honom

hålla det där talet

och berättade hur bra han lyckats i livet.

Ingen skam eller ånger för vad han gjorde mot min pappa.

Jag vet att det måste finnas en del barn här som känner sig vilsna.

Så jag väntade tills han var ensam och berättade vem jag var.

Vincent, minns du Malcolm Porter?

Han var min far.

När jag berättade för honom vad han hade gjort, kom han bara med ursäkter.

Det är inte så enkelt.

Han sa hela tiden att jag fattat fel, men det hade jag inte

Jag vet vad han gjorde.

Så jag tog kniven bredvid lådorna.

Jag tänkte inte ens. Jag bara tog den.

Och vad hände sen?

Vi kan ta en paus om du vill.

Nej.

De måste få höra sanningen.

Jag anföll honom med kniven.

Nej, gör det inte.

Han stoppade mig med händerna.

Förstör inte ditt liv så här.

Stoppade kniven.

När jag såg på honom, var de något i hans ögon.

Han såg bruten ut...

precis som jag.

Så jag släppte kniven och sprang.

Kan du beskriva kniven?

Det var en vanlig kökskniv.

Den hade trähandtag...

den hade använts för att skära upp kartonger.

Är det allt du behöver veta?

En sak till, Josephine.

Varför tror du att man ville mörklägga din fars död?

Jag bara vet det...

Okej? Jag vet.

Vi ska nog sluta nu.

Okej, bara så jag förstår,

Marianne täckte alltså upp för Josephine Potter,

som anföll Vincent i allrummet,

men Josephine säger att hon faktiskt inte dödade honom,

vilket möjligen är sant eftersom det inte finns något sätt

att den där kniven kan vara mordvapnet.

Ja, det är en bra sammanfattning.

Ni har haft en hel del medan jag var borta.

Men det här betyder att det fanns kort stund,

bara några minuter, under vilka Vincent mördades

med en annan kniv.

Precis efter hans konfrontation med Josephine,

men innan Marianne kom tillbaka och hittade honom död.

Så då är vi tillbaka där vi började,

att inte veta vem som gjorde det eller varför.

Eller var vapnet som användes finns.

Jag har sökt igenom barnhemmet utifrån och in,

och kollat varenda kniv i huset.

Ingen hade några spår av blod.

Nånstans där ute finns kniven som användes för att döda Vincent Petit.

Var tog den vägen?

Titta mamma.

Andrina?

Selwyn.

Jag uppfattade ditt meddelande.

Ja, förlåt för det, jag bara...

Jag kände inte för att tillbringa eftermiddagen med dig.

Jag fattar.

Har jag gjort nåt fel?

Du fattar inte riktigt, va?

Ska vi ta en promenad?

Jag ber om ursäkt om jag har missbedömt saker på något sätt

men det här är väldigt nytt för mig,

det måste du förstå.

Ja, självklart gör jag det. Det gäller oss båda.

Men jag får bara en känsla av att det här inte är lika viktigt

för dig som det är för mig. - Det är inte...

Jag... - Kom igen.

Vi är bara här för att jag ansträngde mig.

När jag först skrev till dig svarade du inte ens.

Jag behövde tid för att komma på hur jag kände om allt det här.

Vad finns det att komma på? Du har en dotter,

vare sig du vill lära känna henne eller inte.

Det är inte så enkelt. - Jo det är det.

Faktum är att du inte har visat nåt intresse för mig nån gång.

Har du ens tittat på fotona jag gav dig?

Bilderna på din egen dotter som barn.

Du vill inte vara med i det här, eller hur?

Vilken bortkastad tid.

Godmorgon.

Så du tror du har hittat den saknade kniven?

Vi blev hitkallade i går kväll

av mamman till den lilla flickan som hittade den.

Hon hittade den här en timme efter hennes födelsedagskalas.

Hennes mamma blev uppskärrad.

En helsikes överraskning på födelsedagen.

Svaren kom i morse.

Det finns inga andra fingeravtryck än den lilla flickans.

Men Vincent Petits blod fanns på den,

och bladet stämmer precis med det dödande skadan.

Så då verkar det här vara mordvapnet.

Men varför låg den här av alla ställen?

Så var mordvapnet hittades här, på flickans kalas.

på nordöstra delen av ön.

Och det ligger, 25 km. från Miracles?

Marlon och Darlene frågar ut grannarna för att höra

om de sett någon med kniv, eller som betett sig misstänkt.

De har också en lista på alla som var med på kalaset.

Bra.

Medan de gör det, ska vi kanske kolla offrets hus en gång till?

För att vara miljonär, levde Vincent Petit som en munk.

Ja, det är ganska spartanskt.

Det verkar som att han inte hade tid för nåt annat än arbetet.

Sir.

Titta här.

Diazepam? Så Vincent led av ångest?

Det finns fler burkar i köket,

men titta på namnet på läkaren som skrev ut dem.

Dr Claire Molyneaux.

Jag kollade och hon har sin egen privatpraktik här i Honore.

Så Vincent fick rådgivning av Dr Molyneaux.

Varför nämnde hon inte det?

Jag går till hennes mottagning och tar reda på det.

Jag pratade med Dr Molyneauxs sekreterare och hon var väldigt pratsam.

Berättade hon nåt?

Ja, några dagar innan han mördades

rusade Vincent sin på doktorns kontor och han var helförbannad.

Du bröt min sekretess.

Visste hon vad det handlade om?

Mr Petit hade fått höra att anledningen till att Josephine Porter

vandaliserade hans byggarbetsplatser

berodde på att hon anklagade honom för sin fars död.

Så Dr Molyneau sa till Josephine

att Vincent var skyldig?

Jag ska få dig avstängd, vad som än krävs.

Han hotade att anmäla henne

till föreningen för rådgivning och psykoterapi.

Dr Molyneaux. Vi skulle vilja ställa några frågor

om Vincent Petit och Josephine Porter.

Vincent hade berättat för mig att han drack.

Självmedicinering.

Ganska dimmig oftast.

Han låg efter tidplanen, tummade på säkerheten.

En byggställning rasade

och Josephines far dog.

Vincent betalade då stora pengar för att dölja sitt misstag.

Och han berättade allt det för dig i förtroende?

Ja. Jag vet.

Det jag gjorde var oortodoxt

men Josephine var ett barn

som förtvivlat sökte efter svar om vad som hände hennes far.

Jag hade uppmanat Vincent att berätta för henne...

men han ville inte.

Så då gjorde du det?

Det är ett flagrant brott mot etiken.

Jag hade inte tänkt det.

Det bara flög ur mig.

Och Josephine grät.

Jag...

Jag ville bara hjälpa henne.

Dr Molyneaux, varför fick Vincent rådgivning?

Han hade problem.

En massa olösta problem från hans barndom.

Jag antar att det inte är ovanligt hos barn

som förlorar föräldrarna i tidig ålder.

Men det verkade ha mer att göra med ett förhållande

han hade när han var 17,

en flicka som han hade träffat.

Han verkade aldrig riktigt kunna gå vidare efter det.

Det var därför Vincent hade börjat använda sprit och droger.

För att döva smärtan.

Han måste verkligen ha tyckt om flickan.

Nån aning om vem hon var eller var hon bodde?

Han sa att hon gick i en skola i närheten, inte långt från Miracles.

St Theresa's. - Sa han vad hon hette?

Emily.

Emily Solomon.

Minns du något annat?

Inte som jag kommer på,

men jag spelar in alla mina rådgivningsträffar.

Ni kan få inspelningarna.

Om jag glömt något så finns det där.

Visst är det konstigt?

Att Vincents tonårsförälskelse

fortfarande skulle ha ett sånt grepp om honom 20 år senare.

Tror du att det är en slump

att han precis när han började gå i terapi för det,

bestämmer sig för att göra sitt första återbesök på Miracles?

Nej.

Det är värt att följa upp.

Ska jag se vad jag kan gräva fram om Emily Solomon?

God idé. Jag sticker tillbaka till stugan

och börjar gå igenom Dr Molyneauxs inspelningar.

Kommissarien, inspektörn; Vi har pratat med alla grannarna.

Ingen såg något misstänkt på eftermiddagen för kalaset.

Det är så slumpmässigt att kniven hamnade där.

Vi har en lista på alla som var med på födelsedagskalaset

så vi börjar kontakta dem nu.

Och så fick jag med de här.

Ett litet tack från födelsedagsbarnets mamma

Chokladknappar, lite tårta,

och en ballong.

Skaplig partypåse.

Godafton, Selwyn.

Om du söker Andrina, så har hon gått ut.

Hon ville höra lite lokal musik, så jag föreslog Babette's Bar.

Du kanske kan göra henne sällskap?

Jag är inte säker på att jag är välkommen.

Andrina...

sa att det inte hade varit så lätt.

Hon verkar väldigt arg på mig,

och jag är inte helt säker på vad jag har gjort fel.

Verkligen?

Ja, verkligen.

Kom igen, Selwyn.

Du vet att du håller henne på avstånd,

det har du gjort sedan Maggie berättade det för dig första gången.

Jag...

Jag vill inte bara rusa in i det här.

Det kan orsaka mer skada i det långa loppet.

Och vem är det du egentligen skyddar,

henne eller dig? - Båda två.

Om du har något att säga så säg det bara.

Jag tror att du är rädd.

Och allt det här stöket är bara ett skådespel

så du inte ska behöva engagera dig

eftersom det skulle leda till att du verkligen känner något.

Ursäkta, jag har kunder att ta hand om.

Godmorgon, Leon.

Nånting till oss?

Bara det här.

Åh, mina provresultat.

Hej då. - Tack.

Emily har alltid velat hålla vårt förhållande hemligt

men jag ville berätta det.

Det fick mig att känna mig så frustrerad.

Och vad känner du nu, när du ser tillbaka?

Förlåt, Harry.

En lång tid kände jag mig... - Gick det bra?

..förvirrad inom mig, du vet.

Men när jag börjat komma hit och prata

har jag börjat inse att det inte var jag som hade fel,

det var hon.

Det är därför jag känner att jag måste gå vidare.

Vi brukade åka till ett ställe som heter Lausanne Bay

när det inte var någon i närheten.

Så många minnen från den platsen.

Vi brukade åka till ett ställe som heter Lausanne Bay

när det inte var någon i närheten.

Så många minnen från den platsen.

Godmorgon, sir.

Jag försökte ringa ett par gånger men ingen svarade.

Jag kan inte hitta min telefon. Jag måste ha tappat bort den.

Jag ville bara berätta att jag har kollat upp Emily Solomon.

Det är konstigt, sir.

Jag kunde inte hitta henne i registret på St Theresa's.

Jag tänkte att Dr Molyneaux kanske gav oss fel namn.

Men sedan kollade jag med generalregistratorn

och det föddes inget barn med det namnet

på Saint Marie mellan 1980 och 1990.

Sedan började han smyga iväg hela tiden för att träffa henne.

Så vem var Vincents flickvän?

Vi måste tillbaka till hans hem, det är en sak jag måste kolla.

Får jag höra då.

Fick du dina provresultat i morse?

Nej, posten hade inte kommit än.

Men jag får det nog senare.

Se till att sms:a mig direkt, okej? -Självklart.

Lausanne Bay.

Vincent nämnde det stället under ett terapisamtal med Dr Molyneaux.

Sa att han brukade åka dit med sin flickvän, Emily,

men...

varför behålla ett vykort av en plats man påstår sig ha åkt till

med en flickvän som till synes inte fanns?

Är det ett brev?

Och nu stämmer alltsammans.

Det handlade om en tjej han träffade.

En massa olösta problem från hans barndom.

Det är därför jag känner att jag måste gå vidare.

Han levde när jag lämnade honom där.

Det är så slumpmässigt.

Du har rätt, Marlon, det är slumpmässigt.

Jag sa faktiskt inget, sir.

Men det är kanske meningen. Kanske är det inte meningen.

Kanske är det bara en passande olycka.

Vad då, sir?

Pratade ni med alla gästerna på flickans födelsedagskalas?

Ringde till varenda en.

Och var någon av dem med på insamlingen

på Miracles Children's Home två dagar tidigare?

Ingen av dem.

Det närmaste vi kom en anknytning var födelsebarnets faster.

Hon sa att hon körde upp på kullarna i närheten för att gå ut med hundarna.

Parkerar där uppe varje helg.

Samma dag som Vincent blev mördad?

Det var vad hon sa. - Där har vi det.

Det fanns en hundrastare.

Jag förstår inte varför jag inte tänkt på det tidigare.

Så klart det var en hundrastare, det är ju helt logiskt.

Marlon, Darlene, jag vill att ni gör ett besök hos den där hundrastaren.

Inga problem, sir.

Naomi, samla ihop de misstänkta.

Jag ska ringa polismästarn och berätta.

Äntligen vet jag vem som mördade Vincent Petit.

Det här har varit ett av de konstigaste fallen vi haft att utreda.

Det började med att vi arresterade den som skenbart mördade Vincent Petit,

då vi upptäckte att Marianne skyddade någon,

och att den blodiga kniven hon tappade på brottsplatsen

inte var den som offrets höggs med.

Vår nästa misstänkta, personen som Marianne skyddade

visade sig inte heller ha gjort det

när den verkliga kniven som höggs i vårt offer dök upp igen

på ett barnkalas 25 km

från den verkliga brottsplatsen.

Vi blev mer förvirrade än någonsin.

Men när vi äntligen listat ut vem av er det var

som knivhögg Vincent Petit, så stämde plötsligt alltsammans.

Och det för oss tillbaka runt

till vår ursprungliga misstänkta...

Marianne Laforge.

Ursäkta? - Du dödade Vincent Petit, Marianne.

Nej, jag svär.

När du såg Josephine anfalla Vincent Petit,

var det verkligen chockerande för dig.

Du förstår inte. Det är inte så enkelt

Men du berättade inte hela sanningen om vad du såg.

Det var lögn att du trodde att Josephine knivhögg Vincent.

Du visste att hon bara skadat honom.

Och i det ögonblicket tror jag din plan började ta form.

När du såg Billy springa mot dig

ledde du verkligen bort honom så att han inte såg attacken.

Men det gav dig också möjlighet att ta en andra kniv från grillen.

Du kom tillbaka hit och såg att Josephine hade gått,

men Vincent var inte död, som du sa till oss.

Han var i högsta grad levande,

och du tog tillfället att mörda honom.

Doktorn...

Du lindade in kniven i en servett och gömde den i din jacka.

Sedan tog du upp kniven som Josephine hade använt för att anfalla Vincent

och väntade på att bli upptäckt.

Och sedan...smet du iväg.

Du måste få det att se autentiskt ut

som om du verkligen var mördaren.

Det skulle ge mer tyngd åt din story,

när vi trodde att det var för att hjälpa Josephine.

Då skulle du verka osjälvisk,

och villig att göra allt för att försvara barnen.

Men eftersom du var jagad måste du tänka snabbt.

Du måste bli av med kniven som du mördade Vincent med.

Som tur var hittade du det perfekta gömstället.

Hon sa att hon körde upp på kullarna i närheten för att gå ut med hundarna.

Vi vet att det fanns en hundrastare uppe på kullarna den eftermiddagen.

Hon hade parkerat sin pick-up och lämnat den

och det var där du gömde kniven.

Sedan sprang du tillbaka i riktning mot mina poliser.

Det var en bra plan...

tills hundrastaren körde till sin systerdotters födelsedakalas

och av bilens rörelse lossnade kniven.

Efter att ha nu undersökt bilen

hittade vi den här fortfarande inklämd undertill.

Men jag förstår inte. Varför skulle Marianne göra det här

Varför skulle hon döda Vincent?

Svaret på det finns i det förflutna.

20 år tillbaka

när Vincent kom till Miracles,

där blev han kär i en ung kvinna.

Hans första kärlek, tror jag, den sorten man aldrig glömmer.

Emily?

På sätt och vis, ja.

Men Emily Salomon har faktiskt aldrig existerat.

Det var ett påhittat namn

för Vincent var tvungen att hemlighålla flickvännens verkliga identitet.

Eller hur, Marianne? - Jag vet inte vad du pratar om.

Minns du inte Lausanne Bay?

Eller brevet du skrev till Vincent för 20 år sedan

där du förklarade varför du inte längre kunde vara med honom

men att du fortfarande brydde dig om honom, älskade honom.

Din namnteckning, eller hur?

Vincent var 17, Marianne.

Du var hans vårdare. Han var ung,

sårbar.

Jag vet att det var fel...

det var därför jag avslutade det...

och jag har ångrat mig varje dag sedan dess.

Men det var på riktigt mellan oss.

Vi älskade varandra.

Det skulle aldrig ha hänt.

Under åren kämpade Vincent med att lägga det som hänt bakom sig.

Länge kände jag mig förvirrad

klandrade mig själv, du vet.

Med tiden började han dricka

självmedicinera, för att klara sig,

Men det gick inte. Det gjorde bara saken värre.

Han började skada andra människor.

Så han sökte rådgivning,

och han insåg så småningom

att om han nånsin skulle kunna gå vidare

måste han konfrontera det förflutna.

Så många minnen från det där stället.

Jag vet inte exakt vad som hände här för tre dagar sedan vid insamlingen.

men jag tror att Vincent sa till dig

att han ville avslöja vad som hänt mellan er.

Det var talet han höll.

Tack, Miss Laforge.

Han sa att han mådde illa över att behöva ljuga för alla om mig.

Jag kan inte göra det längre.

Vad pratar du om? - Sanningen måste fram, okej?

Folk måste få reda på det. - Vad?

För bådas bästa, måste sanningen komma fram.

Och därför dödade du honom.

För om han gjorde det, om han avslöjade

vad som hände mellan er, skulle ditt liv vara förstört.

Alla skulle få reda på hur du hade misslyckats med din vårdplikt

gentemot en ung, sårbar tonårspojke.

Du skulle förlora jobbet,

ditt rykte skulle förstöras.

Allt du håller kärt...

skulle tas ifrån dig.

Förlåt mig.

Marianne Laforge...

Jag griper dig misstänkt för mordet på Vincent Petit.

Du behöver inte säga något...

Sir, jag...

Jag förstår att det här måste vara svårt

då ni kände Marianne.

Men det visar sig

att jag inte kände henne alls.

Hon var den enda personen som skulle finnas där för honom.

Det är inte rätt, eller hur, sir?

Har du ens tittat på bilderna jag gav dig?

För det kan leda till att du verkligen känner något.

Jag är säker på att jag kollat här.

Hej, Sophie.

Ska du inte komma och ge mig en kram?

Jag är på väg.

Vad är det...?

Hej.

Jag är ledsen.

Jag är ledsen.

Vad sägs om den där åkturen då?

Går det bra? - Ja då.

Välkommen tillbaka till Chez Neville.

Men herregud.

Vad i hela världen...?

Jag brukade ta med din mamma upp hit

för länge sedan.

Jag ville så gärna imponera på henne.

Det måste ha fungerat,

annars skulle inte jag stå här.

Andrina;

Du tror förmodligen att jag ska veta hur man hanterar det här, men...

Nej.

Det gör jag inte.

Jag vet inte vad jag ska göra

och jag tror inte att nån kan veta

vad man ska göra.

Och jag väntar mig inte att det ska bli...

lätt mellan oss, inte på ett tag än.

Men jag...

jag måste få veta att du vill att vi ska göra det här.

Ja.

Det gör jag.

Svensk text: Myrsveden