Original subtitles

Kommer jag för sent?

I rätt tid som alltid.

Var inte nervös, Monique.

Killen är helt galen i dig.

Och vilken snygging.

Sa om du inte vill ha honom så...?

Jag tror att pappa skulle ha synpunkter på det.

Alla har satt sig.

Naomi har ordnat det.

Vi ses därinne.

Är du redo?

Inte ännu, Ty.

Aldrig.

Odette?

Jag trodde inte att hon skulle komma.

Jag skulle aldrig missa min dotters bröllop,

Aldrig nånsin.

Men allvarligt, att få uppfostra min vackra dotter...

har varit en stor ära.

Och jag är så glad att se henne gifta sig

med sitt livs kärlek.

Så låt oss höja en skål för Monique.

Okej, vackra damer...

och herrar, dags för första dansen.

Jag förstår inte hur du har mage att dyka upp, Odette.

Och inget bråk, hör du det?

Tackar.

Man blir törstig av att dansa.

Hur är det?

Mascara i 40 graders värme...

Dålig kombo.

Jag behöver bara en näsduk.

Saint Maries världsbästa polis.

Är du chef på stationen än?

Nej, jag fokuserar bara på att hjälpa min kommissarie.

Fint att se att du inte har ändrat dig, Mimi.

Dags att skära tårtan.

Tackar.

Okej allesamman.

Hoppas att ni är hungriga.

Det finns ingen kniv.

Odette...

Mr Hays.

Det var Odette som gjorde det.

Hon ville träffa mig vid Orchid Point...

Och så högg hon kniven i mig.

Mr Hays?

Nej.

Mr Hays?

Det var inte jag.

Vi måste få bort henne. Du följer med mig.

Jag svär, Monique.

Det här är mord, Sammy.

Vi måste kalla på kommissarien.

Jag ringer.

Inspektörn har pratat om Saint Barnabas så mycket.

Jag har i flera år tänkt åka hit.

Tråkigt bara att nån måste bli mördad

för att det ska bli av. - Marlon...

Förlåt.

Det måste väl finnas nåt mer än hummer att äta?

Inspektör Sammy Debraun, det här är DI Neville Parker,

Aspirant Curtis och kommissarie Pryce.

Tack igen för att ni kom.

Omständigheterna är ju inte de bästa,

men trevligt att träffa dig, inspektör Debraun.

Naomi har alltid talat kärleksfullt om ön.

Fint att höra.

Och fint att träffa kommissarien också.

Hoppas du ser efter den här åt oss.

Mer hon som ser efter mig.

Vi två jobbade oerhört bra ihop.

Nu är det bara jag som ska hålla ordning på alla.

Vi har samlat bröllopsgästerna vid kyrkan,

så du kan fråga vad de sett.

Sir, Sammy och jag tänkte berätta om brottsplatsen.

Bra.

Rex Hays, 56.

Brudens far.

Han driver ett framgångsrikt hummerföretag.

Har dragit in mycket pengar till ön.

Han var...

omtyckt här.

Var hände det här?

Orchid Point, sa han.

Därborta bakom träden.

En gäst såg Rex gå ditåt runt 17.55

Brudparet skulle skära tårtan när han kom tillbaka.

Det finns ingen kniv. - Det var Odette som gjorde det.

Och när var det? - Exakt 18.00

Så det var fem minuters fönster

mellan att offret lämnade bröllopfesten och tills han kom tillbaka?

Vad vet vi om den påstådda mördaren, Odette Hays?

Offrets avlägsna fru...

Avlägsna?

som lämnade Saint Barnabas för 15 år sedan.

Hon hade beroendeproblem, alkohol, droger.

Det spårade ur fullständigt.

Var bättre för alla berörda när hon stack härifrån.

Ingen har hört av henne sedan dess.

Jag tror att hon har bott på Saint Marie de senaste åren.

Så det är Odette Hays första återbesök på ön på 15 år?

och några timmar efter att hon kommit begår hon ett mord?

Inspektör Debraun, ni kan frakta bort kroppen nu.

Naomi, kan du visa mig den sekundära brottsplatsen?

Blodfläckar på gräset här...

där...

och där borta.

Och så hittade vi det här.

Det finns 5000 dollar i det.

Vi antar att det tillhör offret, men kollar efter avtryck.

Vad gjorde han här med så mycket pengar?

Och när du talade med offret,

när han sa att det var Odette Hays som högg honom...

nån vink om varför hon gjorde det?

Jag var liten när Odette lämnade Saint Barnabas.

Baserat på vad jag hört berättas och vad jag hört, var hon...

förstörd, jobbig.

Det har Sammy alltid sagt.

Och...

Hur mår du?

Jag?

Det är ju dina vänner, som du växt upp med.

Måste vara jobbigt.

Ja, men...

det är vår plikt att vara starka, eller hur?

Som poliser?

Så det är det jag gör.

Är stark för den här ön.

Tio dollar på att fallet är avklarat och vi är tillbaka på Saint Marie i kväll.

Jaså, vad har du?

Tre separata vittnen såg Odette bråka med Rex

bara 30 minuter innan han blev dödad.

Vi måste prata.

Så du vill prata?

Och ett annat vittne såg henne

stoppa kniven som dödade Rex i sin handväska.

Därtill identifierade offet Odette Hays som sin mördare.

Okej, tio dollar, nån som sätter emot?

Jag förstår vad ni tänker just nu, men...

ni har fått det om bakfoten.

Så du säger att du inte högg Rex Hays?

Jag hade ingen anledning.

Jag kom inte hit bärande något agg mot honom.

Men du hördes gräla med honom

bara 30 minuter innan han dog.

Du var ganska ilsken vad vi har hört.

Så du vill prata?

Ja, vi sa en del saker, det medger jag.

Om vad då?

Rex antog att jag drack.

Sa att jag skulle förstöra Moniques stora dag.

Jag sa att jag var nykter nu, sen jag gått i terapi.

Han vägrade att tro mig.

Vad sägs du om att du sågs ta kniven

som användes för att döda Rex, och lägga den i din handväska?

Hur förklarar du det?

Jag...

Det kan jag inte.

Så då förnekar du det inte?

Lägg till det faktum att offret själv pekade ut dig som mördaren.

Det var Odette som gjorde det.

Jag vet inte varför han sa det.

förlåt att jag avbryter, men jag har Barbara Carter i telefon.

Hon vill tala med dig, inspektör Debraun.

Hon säger att det brådskar.

Ja, Barbara, allt i sin ordning?

Det här är Barbara Carter, offrets partner.

Och jag är den anklagades syster.

Vänta nu, var du hans...?

Och du är hennes...?

Och vad ville du visa oss, Barbara?

Det var några minuter före sex.

De bar ut tårtan och började servera champagnen

och ville få med allt på bild.

Det här tänker jag inte missa.

Men det är något annat jag fick med när jag spelade in.

Tidskoden 17.57.

Ungefär då som Rex lämnade bröllopet

för att gå till Orchid Point.

Det är Odette.

Och hon är där hela tiden.

Monique har rätt, hon lämnade aldrig platsen.

Men ni förstår vad det betyder?

Odette är med i bild hela tiden.

Hon kan inte ha knivhuggit min far.

Bara för att vara tydlig, Mrs Hays, så har vi tagit ditt pass

och du får stanna på ön

tills utredningen är klar.

Förstår du?

Förr plåstrade jag om dina skrubbade knän.

Du och Monique brukade fara runt på vår bakgård

som ett par vildkatter.

Jag vet att jag förlorade riktningen för länge sedan.

Men det var jag aldrig det monster som de sa att jag var.

Du ska få se

att den här ön har hemligheter som det är dags att avslöja.

Bussigt att du ville inkvartera oss, Sammy.

Trevligt med sällskapet.

Och en anledning att tända grillen, eller hur?

Jag är normalt en blygsam man, men

när det handlar om hummer grillad på öppen eld,

så är min den bästa på ön.

Hummer?

Min favorit.

Den där är...

kraftfull, sir.

Jag har den alltid med mig.

Jag har lite svårt att sova på ett nytt ställe.

Vad är det som luktar?

Förlåt, men det här är lite konstigt.

Jag ser att du har packat upp redan,

men det här är mitt rum.

Nej, sa Sammy sa sista rummet i korridoren

Jag också men...det till vänster.

Nej.

Nej, det går inte.

Jag måste få vara själv och plugga.

Inspektörsprovet är nästa månad

och det är jätteviktigt att jag pluggar.

Och dessutom, och ta inte illa upp, men du verkar ha vissa egenheter.

Då får vi turas om i duschen.

Hoppas det inte gör nåt om jag spelar upp lite val-ljud i telefonen innan sängdags.

Den här är bra.

Vilka är de tre största fördelarna med poliser i samhället?

Bli bekant med folk så de inte börjar hata oss.

Inte helt fel.

Det främjar bra interaktion, utvecklar gemenskapsrelationer

och fungerar avskräckande.

Jag fattar inte att du kan allt det här utantill.

Det är lugnt. Jag har tid på mig.

En hel månad. Hur svårt kan det vara?

Du vet, när Naomi först kom till min station...

var hon tio.

och sa att hon ville bli polis.

Jag gav henne en gammal lärobok för poliser

och trodde att det skulle sluta där.

Men hon kom tillbaka varje dag i ett år med de här.

Har du behållit de där?

Fallet med den försvunna trehjulingen.

Av intendent Thomas, ålder tio och tre fjärdedels år.

Tio år gammal, och läste polisens lärobok som bibeln.

Och det ändrade sig aldrig.

Hon är en drömelev.

Jag ska diska och sen kör jag dig hem, okej, Mimi?

Jag kan hjälpa till.

Marlon, sa du inte att provet var nästa månad?

Ja, den 28:e.

Men så står det inte på polisstyrelsens hemsida.

Enligt den så är det kommande måndag.

Det är inte sant.

Jag kan hjälpa inspektör Debraun med disken,

och så pluggar du.

Naomi, jag har tänkt på det här fallet.

Jag tror jag ska låta dig sköta det här.

Men du är överordnad, sir.

Ja men det här är ett litet samhälle och du känner folk här.

Vi borde följa din instinkt, inte min.

Tack, sir.

Godmorgon polismästarn.

Godmorgon kommissarien.

Jag tycks ha väckt dig.

Klockan är 06.30 sir.

Jag är en upptagen människa.

Särskilt nu när jag sköter polisstationen.

i din frånvaro.

Jag förstår.

Hur...

hur går det för er på Saint Barnabas?

Det går bra.

Godmorgon polismästarn, allt bra?

Jag hoppar in i duschen.

Jag kan förklara det där.

Jag fick ditt meddelande.

Du sa att du behövde hjälp att lösa fallet.

Vi undrade om ni kanske kunde spåra en ledtråd åt oss.

En terapeut på Saint Marie.

Skicka över uppgifterna om terapeuten

så hör jag av mig igen.

Okej, tack polismästarn.

Okej, vi börjar med dem som stod närmast offret.

Mr Hays partner, Barbara Carter...

hans dotter Monique Hays...

och hans svärson, Ty Edgars

Men Mimi, tror du verkligen att en av dem gjorde det?

Efter att Odette lämnat ön,

steg hennes syster, Barbara, in för att hjälpa Rex att uppfostra Monique

Hon blev i princip mor och fru över en natt.

Och de blev förälskade i varandra.

Så har vi Rex enda dotter Monique.

Hon är 26 år och jobbar deltid på salongen.

Men Monique var aldrig intresserad av att göra karriär.

Hon har alltid velat bilda familj.

Vilket för oss till Ty Edgars, Rex svärson.

Ty har hade börjat ta tyglarna hos Lobster King.

Enligt Monique, var Mr Hays överlycklig

att det finns nån som fortsätter att driva familjeföretaget.

Det har varit en riktig resa för Ty.

Hur då?

Han gled runt på öarna omkring när han växte upp,

hamnade i dåligt sällskap på Guadeloupe,

kom tillbaka till Saint Barnabas för ett rehabiliteringsprogram.

som totalt vände på hans liv.

Så en sammanhållen kärleksfull familj utan några skelett i garderoben.

Förutom den här.

Hej Marlon, har du nåt?

Hittade du den i Rex kassaskåp?

Ja.

Några kulor i den?

Nej.

Jag har svårt att tro att Mr Hays hade nån pistol.

Han var inte sån.

Och så är det några fina repor

i färgen på kassaskåpets ram.

Nya, som om någon försökt tvinga upp det, kanske

Okej, tack.

Är den registrerad?

Ja, men den blev stulen för en månad sedan.

Ballistikerna sa att den användes av ett gäng i en skottlossning

i Guadeloupe förra veckan.

Den misstänkta greps, men vapnet hittades aldrig.

Rex har absolut ingen koppling

till några gäng på Guadeloupe.

Nej, men vi vet nån som gör det.

Jag...

Jag var skyldig någon.

En sista tjänst.

De ringde för några dagar sedan.

Ville att jag skulle gömma en pistol tills det lugnat ner sig.

Vi hade stängt kontoret helgen för bröllopet

och Rex tittar ändå knappast in nuförtiden, så...

Och om du la pistolen i kassaskåpet,

varför inte bara låsa upp det när du lämnade tillbaka den igår?

Varför använde du kofoten?

För att Rex tog ifrån mig nycklarna.

När då?

Kvällen för bröllopet, vid receptionen.

Rex sa att han hade varit på kontoret och

och måste hämta något ur kassaskåpet.

Kanske var det då han fick tag på de 5000 dollarna vi hittade.

Och så hittade han pistolen där?

Han blev rasande.

Sa att jag satte hans dotters liv i fara

och att det var en utopi att jag någonsin skulle kunna förändras.

Om Rex hade berättat för polisen att du förvarade en pistol

skulle du åkt i fängelse. - Vad menar du?

Att jag dödade Rex för att få tyst på honom?

Tror du verkligen det om mig, Naomi?

Att jag skulle kunna göra det?

Monique var alltid orolig för att du skulle förändras,

när du lämnade Saint Barnabas...

och att du skulle komma tillbaka som en helt annan människa.

Jag försöker bara lösa mordet på din svärfar, Ty.

Och du ljög inte bara för polisen, du ljög för din fru...

min bästa vän också.

Han skrämde dig väl inte där inne?

Inte alls.

När man är polis på en liten ö där alla känner alla

vänjer man sig vid att folk blir irriterade.

Vänta.

Jo...

det är en sak ni borde veta.

Jag var inte den ende som hade problem med Rex.

Vad menar du?

Natten innan bröllopet,

sov jag över hos Rex och Barbara.

Nästa morgon när jag kom ner så grät Barbara.

Hon letade efter Moniques födelseattest till vigselförrättaren,

när hon hittade några papper i Rex arbetsrum.

Det visade sig att Rex köpt ett hus ute vid viken,

men i bara sitt eget namn.

Han skulle lämna henne.

På bröllopsmorgonen, sa han att han aldrig riktigt älskat mig.

Sa att det bara var bekvämt att ha mig i närheten

för att sköta om honom och Monique.

Det var hårt, efter att ha varit ihop så länge.

Det är brutalt.

De första åren jag och Rex var tillsammans

har jag alltid känt denna skuld,

att jag svek Odette.

Hon var ju ändå min syster.

Jag älskade henne fortfarande

trots det hon gjorde.

Vad gjorde hon?

Hon drack för mycket en kväll, somnade i soffan

och lämnade en glödande cigarett.

Hela huset tog eld.

Stackars Monique blev fast på övervåningen.

Hon var bara tio år.

Ringde Sammy om hjälp, men när han kom dit

var hon illa bränd.

Fick ut båda två i sista sekunden.

Så det var därför Odette gav sig av

och alla var glada att hon försvann.

Och det var då du steg in och tog hand om det.

Jag var hennes moster, jag kände mig tvingad.

Och alla dessa år senare,

gör Rex helt om och vill inte ha din hjälp.

Det kanske verkar så, men...

inget av det där spelade nån roll för mig...

Huset, pengarna.

För min del kunde Rex behålla alltsammans.

Den där fina flickan är allt jag bryr mig om.

Monique var en välsignelse, och det kan han aldrig ta bort.

Jag uppskattar det, Marietta, men det här är en process.

Du måste lita på oss.

Vi pratar då.

Allt okej, Sammy?

Det slutar inte ringa.

Folk frågar varför du springer runt och anklagar

oskyldiga åskådare för att ha begått mord.

För att det finns betydande bevis för att Odette inte dödade Rex Hays.

Man har ordnat ett möte i samhället.

Jag måste visa mig där.

Vi kommer att visa alla att det här bara är ett vanligt förfarande.

Vill du att jag följer med?

Det kanske hjälper om jag också säger något?

Du är den sista de vill träffa nu.

Jag fortsätter med jobbet, sir.

Precis lagom, vi har kontakt med polismästare Patterson.

Sir. - Godmiddag, kommissarien.

Fint att se dig klädd lite mer respektabelt.

Ursäkta, sir?

Du är inte halvnaken.

Ja, som jag sa så var det väldigt...

Jag träffade Odette Hays terapeut,

och hon bekräftade att hon hade behandlat Miss Hays

i drygt tre år för missbruksproblem.

Jag har vidarebefordrat terapeutens anteckningar.

Hon sa att de nyligen hade gjort verkliga framsteg med att förstå

Odettes anledning att lämna Saint Barnabas för 15 år sedan.

Tack, vi jobbar med det här till i morgon.

Tack, polismästarn.

Ta...

Det är ändå dags att sluta.

Jag tar med de här hem till Sammy och jobbar med dem där.

Sir, jag stannar kvar här ett tag.

Gå igenom vad vi har så här långt.

Något annat, sir?

Nej, jo, alibin, bra...

Kolla dem.

Godkväll, Selwyn.

Jag hörde att du agerar vaktmästare.

Det är inte idealiskt, men samtidigt tycker jag att solen strålar

lite klarare över Saint Marie

när kommissarie petmåns inte är här.

Men Selwyn.

Så, är det som borgmästare eller i polisärenden du är här?

Ingetdera faktiskt.

Jag...

Jag fick en bokning...

från en Andrina Harper.

Så du vet redan att hon kommer om fyra veckor.

Jag fick ett brev från henne för några dagar sedan.

Hon känner, vare sig jag vill träffa henne eller inte,

att hon vill komma hit till ön.

Hon har sina rötter här...

och vill lära känna mer om den.

Tänker du träffa henne?

Hon reser över 800 mil för att komma hit,

så jag kan knappast säga nej, eller hur?

Ursäkta mig.

Kommissarien.

Tackar.

Ska du inte vända dig mot solen?

Jag förstår varför turisterna älskar det, det är...

så romantiskt.

Lite för bländande för min smak.

Skulle inte kunna läsa anteckningarna.

Fint att se att Marlon äntligen börjat plugga, eller hur?

Han måste ligga i om han ska vara redo på måndag.

Faktiskt...

kan jag anförtro dig en hemlighet?

Hans prov är inte förrän om en månad.

Men du sa... - Jag ljög.

Det var slutprovet i min kvälls-...

salsa-kurs.

Du förstår, och jag vet inte om du håller med mig nu,

men ibland känner jag att Marlon allra mest behöver

en mycket kärleksfull men hård spark i ändan.

Jag förstår precis.

Och när ska du berätta det?

När vi kommer tillbaka till Saint Marie.

Jag vill inte avbryta hans flyt.

Inte nu när han har ett.

Marlon.

Får jag fråga en sak?

Javisst, men varför viskar du?

Jag vet inte.

Jag vet inte.

Ja, vad gäller det?

Jag fick ett sms från Sophie i eftermiddags, och jag,

och jag vet inte riktigt vad jag ska tro.

Jag saknar dig.

Oj. - Ja.

Hon saknar dig. - Ja.

Jag väntade mig faktiskt inte det.

Jag vet bara inte om jag borde svara.

Saknar du henne?

Typ.

Men då så.

Säg att du saknar henne.

Nej.

Tycker du inte att det verkar för påfluget?

Okej då.

Jag...saknar...dig.

Och skicka.

Så ja. Bra gjort.

Vi ses i morgon.

Okej, godnatt, Marlon.

Marlon?

Tack.

Du ser ut som jag känner mig.

Hur många timmars sömn fick du?

Och har du gjort några framsteg?

Tack.

Och du har bara tröttat ut dig, Mimi.

Jag grävde fram fallet med branden i Hays hus.

Ja? - Ganska sparsamt, Sammy.

Bara två sidor?

Det är avklarat.

Inget mer att rapportera.

Och håller deras alibin?

Två vittnen bekräftar att Ty Edgars var på baksidan av bröllopslokalen

och rökte när Rex blev mördad.

Och vi vet att Barbara Carter inte kan ha gjort det

eftersom hon var med på mottagningen och spelade in det på sin telefon.

En äldre kille som heter Mr Sims bekräftade att hon var där.

Det här tänker jag inte missa.

Hon hjälpte också mannen att spela in det på hans telefon också.

Så både Ty och Barbara har alibi.

Ingen av dem kan vara vår mördare.

Jag har gått igenom terapeutens anteckningar om Odette.

Hon har tydligen börjat minnas saker från natten då huset brann.

Det var ett fint hus.

Vi har pratat med din terapeut.

Är det något du kommer ihåg från natten då huset brann?

Vi lyssnar, Odette.

Det bara flimrade förbi.

Men jag såg det,

jättetydligt.

Jag kom ihåg.

Natten då det hände var jag full, och Monique,

hon var så arg på mig.

Hon hällde ut spriten

Rev sönder cigaretterna och slängde dem i soporna.

Efter det slocknade jag.

Sedan minns jag bara att jag vaknade och att det brann.

Så du tror inte att du startade branden av misstag?

Hur skulle jag kunnat starta elden med en brinnande cigarett

när jag inte hade några?

Nån annan la dit den när jag sov.

Vem då?

Rex. Jag vet det.

Han hade velat bli av med mig så länge.

Han skämdes för mig.

Han hade hotat mig tidigare,

sa att han skulle göra allt för att hålla mig borta från Monique.

Så det var därför du kom tillbaka,

för att hämnas? - Ja.

Men först måste jag få veta om jag hade rätt.

Så jag konfronterade honom.

Jag vet vad du gjorde. Branden. Du la dit cigaretten.

Han förnekade det förstås,

men jag har alltid kunnat se när han ljög.

Han har den där ovanan.

Drar sig i örat när han är nervös.

Nej, jag har inte gjort nåt sånt.

Och vad hände sedan?

Erbjöd mig 5000 dollar för att lämna familjen i fred.

Det var därför han tog pengarna ur kassaskåpet.

Som om pengar skulle kunna göra nån skillnad.

Han hade stulit 15 år av mitt liv.

Ljög för min dotter.

Förstörde vår familj.

Så vad gjorde du?

Jag sa åt honom att träffa mig vid Orchid Point med pengarna.

Sedan tog jag kniven.

När tiden var inne,

såg jag Rex ge sig av.

Och jag var beredd att gå.

Men jag tittade i väskan...

och den var borta. Kniven var borta.

Någon hade tagit den

Jag vet inte vem, men någon.

Någon visste vad jag tänkte göra.

Hur kan nån ha vetat det?

För det var nåt annat som också saknades i väskan.

Ett brev...

till Monique.

som berättade sanningen om branden,

om vem som startade den.

Så du tror att den som högg Rex tog brevet också?

Och så dyker Rex upp, och har blivit knivhuggen.

Om Odette talar sanning, så måste nån ha fått reda på

vad hon tänkte göra, och tjyvåkt på hennes plan.

Men om det verkligen är vad som hände,

varför var då Rex övertygad om att det var Odette som gjorde det?

Naomi?

Ursäkta mig, vi ses på stationen.

Jag måste kolla en sak.

Du ska nog läsa det här.

Jag skrev det natten då Rex och Odettes hus brann

för 15 år sedan.

Och inspektör Debraun, du borde också lyssna.

Fall 42. Datum - 23:e februari. Brott - fortkörning.

Detaljer - Mr Hays kom för att hämta Monique efter skolan

Jag sa till honom att Monique hade ont i magen och redan hade gått hem.

Han såg konstig ut.

Han sa fula ord, sprang till sin bil och körde iväg för fort.

Så, när Rex for för att hämta Monique,

blev han då förvirrad när han upptäckte att Monique var redan hemma igen?

För att? - För att Rex redan hade startat branden.

Han måste ha trott att Odette var hemma ensam.

Och inte fattat att Monique också var där.

En kvinna har skuldbelagt sig själv i 15 år för något hon inte gjort.

Visste du om det?

Nej, jag...

Jag visste inget. Naturligtvis inte.

Hur kan du då ha utrett det ordentligt?

Det är därför det bara finns två sidor i mappen, eller hur?,

Jo, Mimi... - Kalla mig inte för det.

Min instinkt sa mig att Odette var skyldig.

Din instinkt?

Rex var min vän. Vi växte upp tillsammans.

Hela hans liv hade gått i spillror.

Monique var på intensivvården.

Hela samhället var i chock.

Jag var pressad... att få rapporten klar, snabbt.

Och...det gjorde jag.

Svårt när ens hjältar har ställt till det.

Vet du varför jag kom till Saint Marie?

Att uppleva fler olika slags brott?

För att utmana dig själv.

Det är en stor del av det.

Men också för att komma bort från Sammy.

Han har hjälpt mig så mycket i livet.

Jag skulle inte göra det här nu om det inte vore för honom.

Men samtidigt undergräver han mig alltid,

får mig att känna att jag inte klarar jobbet,

inte som han.

Ja, jag har märkt det.

Han brukade säga till mig: "Jag vet hur det går till,

men polisarbete handlar om att lita på sin inre känsla".

Och jag har ingen sån.

Du vet att det där är rent struntprat, va?

Jag skulle aldrig låtit dig ta hand om det här fallet

om jag inte varit helt säker på att du skulle klara det.

Jag kom till Saint Marie för att få bort Sammy ur skallen,

men han stannade där, och tynar bort.

Jag vill inte leva så längre.

Allt hon önskade sig var att ha sin mamma i närheten.

Du tog ifrån henne den möjligheten.

Tror du att jag inte vet det?

Jag behöver inte nån föreläsning av dig.

26 år.

Jag var den ende polisen på ön. Jag ville aldrig stanna.

Jag ville ge mig ut i världen och göra skillnad...

..men människorna här,

höll i dig så hårt

och ville inte låta dig ge dig av.

Så jag stannade kvar.

Jag trodde att jag funnit ro i det.

Och så dök du upp.

Vaken,

full av kraft,

och vad mer, så var du fast besluten att lämna ön.

Du skulle lyckas göra det.

Jag är så ledsen, Naomi.

Du förtjänar bättre än jag.

Det var en sak till som saknades i väskan.

Ett brev, till Monique.

Tänkte väl att du skulle vara här.

Minns du den där gången vi bestämde oss

att tävla hela vägen längs hela ön?

Det var helt idiotiskt.

När vi kom tillbaka hit, hade vi blåsor och fötterna blödde.

Men du grät inte.

Du gråter aldrig.

Inte när Richard Samuels drog dig i håret i sjätte klass,

inte för alla dina operationer,

inte ens på mors dag.

Aldrig.

Så...

döm om min förvåning när jag såg dig så upprörd på bröllopet.

Hur är det?

Jag sa ju att det var värmen. Mitt smink.

Nej.

Jag tror inte det.

Den kvällen fick du reda på att Rex hade satt dit Odette för branden.

Jag vet inte vad du pratar om.

Det var du som tog brevet från Odettes väska, eller hur?

På bröllopet

försökte jag komma nära henne,

för att prata med henne, bara hon och jag.

Och när jag fick chansen,

så var hon inte där, men jag såg hennes väska.

Jag skulle bara ha lämnat det,

men jag ville veta vad hon hade att säga.

Det var som om en bomb slagit ner.

Att få reda på att mamma trodde att pappa

nästan hade dödat mig i den där branden.

Jag blev så förvirrad av det.

Trodde du det som Odette hade skrivit?

I brevet verkade hon så plågad.

Som att hon plötsligt fick allt att bli förståeligt.

När du hade blivit så upprörd på bröllopet,

var hade du varit strax innan?

Jag ville vara ifred. Jag gick till skogen för att lugna ner mig.

Allt jag kunde tänka på var pappa.

vad han hade gjort mot mig, mot oss alla.

Jag hatade honom.

Jag vill helst inte fråga dig det här, Mon, men...

högg du kniven i din far?

Monique säger att hon var i skogen på baksidan av huset

då mordet skedde, för att hämta andan.

Hon dödade inte sin far.

Nån som kan bekräfta det?

Det var ett par på bröllopet som hade smugit iväg för att...

för att...

Hångla? - Just det.

De säger att hon inte kunnat ta sig till stranden och tillbaka i tid.

Hon är inte mördaren.

Så alla misstänkta har alibi.

Det här hade varit lättare om Rex hade aldrig sett vem som dödade honom.

Vänta lite, vad sa du?

Jag sa att det här skulle ha varit lättare om Rex aldrig hade sett...

Vem som dödade honom. Just det.

För om offret inte hade sett det,

och om han inte visste det så...

hur kunde han då säga att han visste nåt han inte visste?

Offret själv identifierade dig som sin mördare

Det var Odette som gjorde det.

Hon var ändå min syster. Jag älskade henne fortfarande.

Hon hjälpte också mannen att spela in det på hans telefon också.

Så det var därför du kom tillbaka, för att hämnas?

Självklart.

Allt finns där. Om vi bara vetat vad vi skulle leta efter.

Naomi, det är nån vi måste prata med.

Marlon, Darlene, kan ni samla ihop de misstänkta?

Uppfattat.

Tio dollar på att vi kan lämna ön till kvällen.

Aldrig livet, konstapel Pryce.

Vad hände? Har han löst det?

Det är så vi gör på Saint Marie.

När folk frågar mig varifrån jag kommer

så säger jag Saint Barnabas med stolthet.

Vi är ett sammanhållet samhälle.

Vi är bra människor.

Vi ser efter varandra.

Och ändå, för fyra dagar sedan, blev en man som alla till synes älskade

mördad.

Dog i mina armar just där.

"Kom för hummern. Stanna till solnedgången."

Så står det på skylten.

Och jag måste erkänna att solnedgångarna här

verkligen är bländande.

Vi vet att Rex Hays mördades nån gång

mellan fem i sex och sex.

Eller för att uttrycka det på ett annat sätt - solnedgång.

Och det förklarar varför han var övertygad om

att det var Odette Hays som gjorde det.

Det var trots allt Odette han hade bestämt träff med

vid Orchid Point klockan sex,

för att betala henne 5 000 dollar för att lämna ön.

Så när han såg silhuetten av en kvinna som närmade sig

så antog han att det var hon.

Med den nedgående solen i bakgrunden

med liknande klänning och frisyr,

var det lätt att ta fel på vilken av systrarna det var.

För i själva verket, Barbara,

så var det du.

Och det var du som dödade honom.

Vi vet redan att du var i obalans

efter att tidigare på dagen ha upptäckt

att Rex tänkte överge dig efter 15 år tillsammans.

Vi vet också att Odette hade konfronterat Rex.

Du hörde dem gräla,

och Odette som anklagade Rex för att ha startat branden för 15 år sedan.

Jag vet vad du har gjort.

Branden. Du la dit cigaretten.

Nej, det gjorde jag inte.

När du hörde Rex förneka det

så kände du, liksom Odette igen när han ljög.

Du hade redan blivit sårad av hans ord tidigare samma dag.

Men när du upptäckte att han också bedragit din syster

och skapat en 15 år lång spricka mellan er,

en syster du fortfarande älskade,

så blev det för mycket.

Det kan inte varit hon.

Hon filmade med sin telefon när det hände.

Absolut. Vi vet att filmen som Barbara spelade in

bevisar att hon inte var i närheten av Orchid Point när mordet skedde.

Men så är det inte.

För det var faktiskt inte Barbara som filmade det med hennes telefon.

Det var någon annan, om än omedvetet.

Den här identiska telefonen tillhör till en äldre gäst. Mr Sims.

Barbara Carter kan inte ha gjort det

eftersom hon var med i mottagningen, och spelade in det på sin telefon.

En äldre man, Mr Sims, bekräftade att hon var där.

En inte alltför tekniskt kunnig man.

och därför hjälpte Barbara honom när han själv ville filma

när man skar tårtan.

Men den här telefonen, Mr Sims telefon

innehåller i själva verket ingen film alls

trots att han trodde att han filmade.

Det tror vi beror på att när du hjälpte honom

att ställa hans telefon på inspelning, passade du på att byta telefonerna.

Så han spelade i själva verket in på din telefon.

Därefter behövde du bara bege dig till Orchid Point.

Och när du huggit Rex, återvände du till bröllopsmottagningen

och bytte tillbaka telefonen när Mr Sims slutat filma.

Jag gjorde det för din skull.

Jag är så ledsen för att jag valde honom före dig.

Barbara Carter, jag arresterar dig för mordet på Rex Hays.

Vänta.

Jag njöt av solnedgången.

Men hummern kan jag vara utan.

Tack, Sammy. - Tack själv, kommissarien.

Jag har formellt bett Odette om förlåtelse.

och Monique. Det är registrerat.

Den senaste tiden har jag funderat

om det kanske är dags för mig att dra mig tillbaka.

Så...

jag kanske till slut kan göra den där resan

att utforska den stora otäcka världen.

Jag har nog inte rätt att säga det här mer

men jag är stolt över dig.

Över hur du skötte det här fallet.

Jag önskar dig verkligen allt gott, Mimi.

DS Thomas.

De har tur som har dig på Saint Marie.

Men det var här jag började.

Med dig.

Hej då, Sammy.

Polismästarn. Vi väntade inte att träffa er här.

Jag hörde att ni gjorde oss stolta borta på Saint Barnabas

när ni löste ett, som det låter, svårt fall.

Så jag tänkte få bjuda er på en välkommen hem-drink.

Polismästarn är verkligen en riktig gentleman.

Vem pratar kommissarien i telefon med?

Har pratat i evigheter.

Sophie.

Menar du det?

Har de kontakt igen?

Hon saknar honom och han saknar henne.

Så svaret borde vara ganska enkelt.

Men om en kille vi känner

krånglar till saker i onödan

så beror det på lavendel- sömnsprayen i hans ryggsäck.

Hur lång tid har Andrina bokat för sitt besök här?

En vecka. C'est tout.

Gör det inte svårt för henne.

Hon kommer att vara nervös.

Hoppas du känner mig bättre än så.

Allt vi kan göra är att ta en dag i taget.

Så det kommer vi att göra.

Av ditt ansiktsuttryck att döma, sir,

så antar jag att du inte lyckades sabba det där samtalet.

Tvärtom, Marlon.

Ja, och vad händer då?

Hon flyger hit några dagar för att träffa mig.

Hennes chef säger att hon kan arbeta på distans i en månad, bara på försök

och sen får vi se hur vi kommer överens.

Jag är så glad för din skull. - Tack, Darlene.

Trevligt att höra, sir. - Bra gjort.

Ja.

Jag tror det är viktigt för en man

att uppleva lite passion i livet.

Jag instämmer. Vilken man gäller det?

Kommissarien.

Men i mitt fall är det inte en särskilt fransk passion utan snarare

en fish and chips i ösregn, typ.

Jag hade inte väntat mig nåt annat, Neville.

Men strunta i vattenskotern den här gången, va?

Jag håller med.

Svensk text: Myrsveden