Original subtitles

Jag skulle aldrig ljuga för dig, Kit. Vi behöver dig här. Vi behöver dig.

Lyssna på mig, det är... Du har gått för långt.

Det är inte vad vi kom överens om. Lyssna på mig, jag är klar.

Jag kom till bunkern. Jag är säker här.

Ingen annan vet att jag är här.

Men det är det enda stället där jag känner mig trygg just nu.

Jag behöver bara lite tid för att fatta vad som har hänt här.

Jag har varit så blind för allt.

Men den sista tiden, har det här stället blivit så giftigt.

Jag måste göra nånting.

Har du nån adress åt oss?

Okej, vi ska se vad vi kan göra.

Vi har en som inte infunnit sig i domstolen.

Nån som heter Kit Martin.

Nej, inte han igen.

Känner du honom?

En av knäppskallarna i den där konstiga kulten uppe i bergen.

Ursäkta, sa du "kult"? - Ja, det är som en domedagskult.

De tror att jorden går under i morgon.

Jag tror de kallas för "preppers", Marlon.

Preppers? - Folk som förbereder sig

för att försöka överleva en global katastrof.

Som jag sa, knäppskallar.

Kom då.

Förbannade grejer. - Har du kul, Charlie?

Knappast. - Nåt jag kan hjälpa till med?

Vet du vad? Du kan brassa lite käk åt oss.

Uppfattat.

Godmorgon. Kan jag hjälpa er med nåt?

Okej, låt oss veta när du har tänkt att komma.

Vi håller kontakten.

Är det paret från London? - Ja. jag gillar dem.

De påminner mig om oss. Eller hur vi var förr.

Trötta och med en önskan att göra nåt av våra liv.

Tror du de kommer? - Polisen är här och letar efter Kit.

som skulle varit i domstolen i morse.

Det sa han inget om. - Det är bara en mindre förseelse.

Vet ni var Mr Martin är just nu?

Har inte sett honom på hela morgonen. - Inte jag heller.

Hans pick-up står på uppfarten så han måste vara här någonstans.

Jag prövar hans mobil.

SMS från Sophie.

Jag anade det.

Hon är så rolig. Vi var på zoo igår

och där fanns en jättesköldpadda och sa hon

att den såg ut som jag. Titta.

Sir... - Jag kan inte heller se likheten.

Jag ser inte ut som en sköldpadda. - Det har jag aldrig sagt, sir.

Hej Marlon...

Jag är uppe vid preppersamhället, och...

här finns en död kropp.

Jaha, vad vet vi?

Ingen av de boende hade sett Kit Martin

sen han gick och la sig 23.00 i går.

När vi kom fram, svarade fortfarande inte Mr Martin på sin telefon

så vi använde "hitta din telefon-appen" för att hitta honom.

Och var fanns kroppen?

Dörren var fortfarande låst från insidan

så vi fick använda den där för att öppna.

Han var redan död när vi fick upp dörren.

Så han dog i bunkern?

Coolt.

Inte att han dog, förstås. Det är tragiskt, men

...ni vet.

Bunkrar är coola.

Sa han verkligen "bunkrar är coola"?

Javisst.

Ambulanspersonalen tror att kroppen har legat här

ett antal timmar innan den hittades.

Och dödsorsaken?

Möjligen hjärtstopp, men...

...rodnaden på huden här

kan ha orsakats av att han fått i sig gift.

Jag kände en klar doft av mandel från kroppen.

Kan tyda på cyanid, va?

Helt klart tecken på cyanidförgiftning.

Den här kaffemuggen kan vara en möjlig källa.

Ta med allt det här till labbet för testning.

Be dem kolla efter cyanid.

Nåt annat ätbart i närheten av honom?

Nej, de har precis byggt färdigt den

så lagren är inte fyllda. Bara te och kaffe.

Ta hand om den här laptopen.

Vi kan gå igenom den på stationen.

Och så ska vi kolla hans telefon för de senaste kontakterna.

Ser ut som att offret

gick in i bunkern åtta minuter efter midnatt.

Och ingen har passerat därefter?

Ingen annan syns närma sig ingången förrän...

...strax efter klockan ett idag när vi kom hit.

Så Kit Martin tar sig hit till bunkern mitt i natten...

låser dörren efter sig och dör sedan av cyanidförgiftning.

Det är som nåt ur en spionroman.

Det ställer två frågor.

Tog han sitt eget liv?

Eller blev han dödad?

Vad tror du, Sir?

Jag önskar jag hade min egen bunker.

Jag menar om fallet.

Ja, förlåt... - Kommissarien,

DS Thomas, jag hittade det här i offrets telefon.

Ingen annan vet att jag är här, men...

det är enda stället där jag känner mig trygg just nu.

Jag behöver bara lite tid för att fatta vad som har hänt här.

Jag har varit så blind för allt.

Men den sista tiden har det här stället blivit så giftigt.

Jag måste göra något.

Jag måste agera.

Dags att kontakta polisen.

Vet nån av er vad han kan ha syftat på?

Nej. - Det verkar inte riktigt klokt.

Så, varför hade det blivit "giftigt" här?

Jag fattar inte varför han skulle säga det.

Och nästa morgon hittas han död, möjligen förgiftad.

Mrs West?

Kan Kit ha tagit sitt eget liv? - Varför säger du det?

För att han var benägen att få humörsvängningar och paranoia.

Han var benägen att...

Han rökte på.

Det är det hon vill säga.

Trevlig kille, missförstå mig inte, men han gillade att ta sig en rök.

Han var inte alltid så klarsynt.

Sir, det var därför Mr Martin skulle till rätten i morse.

Innehav av B-klassade droger.

Jag har tittat igenom videon två gånger

och jag måste säga, att han verkar helt klar i huvudet.

Hur känner ni offret?

Vi träffades alla online på ett prepper- forum för ca 18 månader sedan.

Justin och jag blev alltmer oroade

av de växande hoten i vår värld,

så vi ville göra några betydande förändringar i våra liv.

Men att göra det i den här omfattningen, att skapa en ny gemenskap

det var bara en dröm tills Kit kom med.

Hur menar du? - Han hade kapital att investera,

för att få det hela att fungera.

Vi har alla så mycket att tacka honom för.

Vi skulle inte vara här utan honom.

Jag vill att ni alla stannar här medan vi genomför

en ordentlig undersökning av området.

Jag vill också se ritningarna på bunkern.

Marlon, Darlene, ni vet vad ni ska göra.

Jag beklagar verkligen din förlust, Mrs Martin.

Vi kommer att hålla dig uppdaterad

om vad som sker framöver.

Jag pratade just med Kit Martins föräldrar.

De är, som väntat, mycket skakade.

Förstår du nåt av det här?

Jag fattar mindre och mindre hela tiden, Naomi.

Jag kan bara inte tro att det här var självmord.

Om Kit tänkte gå till polisen

så hade han helt klart för avsikt att lämna bunkern.

Ja, men om giftet som dödade honom, som vi misstänker,

i kaffemuggen han drack ur

...hur och när lyckades mördaren få dit den dödliga dosen?

Han sa själv att ingen visste att han skulle komma hit.

Ingen annan vet att jag är här.

Ja, det betyder att giftet kom dit i förväg på nåt vis.

Då måste det ha tillsatts medan eller efter att Kit gjort sin mugg kaffe.

Men vi vet att det inte kan vara så eftersom säkerhetskameran

visar att ingen tagit sig in i bunkern igår kväll.

Så hur lyckades nån hälla giftet i kaffet?

Finns det en hemlig väg in, eller en utrymningslucka, eller...

Den här bunkern designades och byggdes av Charlie Banks,

Och han svär på att den där dörren är enda in- och utgången.

Kommissarien, inspektörn.

Jag hittade det här i en låda i arbetsrummet. Lådan var låst

men jag använde mig av lite Marlon-magi för att öppna den.

Akut förgiftning.

De här är inte fabrikstillverkade. - Jag pratade med de misstänkta

Det är cyanidpiller för det värsta scenariot.

Och alla kände till dem?

Och även Kit, var de noga att påpeka.

Nu vet vi åtminstone var mördaren fick tag i vapnet.

Vi tar med alltihop till stationen.

Inget mer vi kan göra innan vi får obduktionsresultatet i morgon.

Å nej, jag förstod inte att det var dags.

Har ni nåt planerat igen?

Ja, det finns en kreolsk restaurang uppe i bergen som hon vill prova.

Vi försöker klämma in så mycket vi kan innan hon åker hem.

Hejsan.

Hur har dagen varit? - Fantastisk.

Gick till den hemliga stranden Catherine berättade om. Och du då?

Lika bra. Jag fick komma in i en verklig bunker.

Om de redan känner till om cyaniden

så ser det inte bra ut för oss, eller hur?

Godmorgon, Sir. - Godmorgon, Naomi.

Och hur var middagen i går kväll?

Den var riktigt bra.

Jag har inte ätit så mycket kreolsk mat tidigare, men...

jag ogillade den inte, på det hela taget.

Jättebra, sir. För dig, menar jag.

Kan vara lite kryddstarkt ibland.

Det är Sophie, hon är så äventyrlig.

Vi ska faktiskt hyra vattenskotrar senare.

Det trodde jag att jag aldrig skulle få se.

Synd att hon ska resa härifrån så snart.

Tror du att ni kommer att hålla kontakten?

Kanske besöka varandra? - Ärligt...

troligen inte.

800 mil. Det är det inte precis nåt hopp över kanalen, eller hur?

Det är lugnt. Vi visste vad vi bestämt. Vi är båda inställda på det.

Obduktions- och labbrapporten mailades över.

Kit Martin dog helt klart av cyanidförgiftning,

mellan klockan sex och sju igår morse.

Och fanns giftet i hans kaffe? - Ja.

Ingen annans fingeravtryck på muggen

och han hade inte ätit något annat sedan middagen kvällen innan.

Inga spår av cyanid i kaffepulvret eller vattenflaskan,

så giftet måste ha tillsatts efter att Kit gjort klart kaffet.

Men hur?

Han var inlåst i den där bunkern, alldeles ensam hela natten.

Jag vet att det finns folk som tycker att preppers är själviska,

och bara tänker på oss själva, men det är inte det det handlar om.

Vi odlar vårt eget, har vår egen el.

Till slut kommer vi att vara helt självförsörjande.

Det här stället är...

det är härligt.

Och det vi har här är några sötpotatisar...

Vad är det här? - En jams. Kolla in det där.

30 centimeter

Vi behöver ett större måttband. - Vi har en stor jams.

Vad som än drabbar oss,

oavsett om det är en global finansiell kollaps eller en magnetisk puls från solen

så kommer vår roll i första hand att vara att arbeta med lokala samhällen

och hjälpa dem att återuppbygga samhället.

Det handlar inte om att skydda oss själva.

Det handlar om att bevara allas vår framtid.

Han brydde sig verkligen om vad han gjorde.

Hade en verklig vision. Vad mer vet vi om honom?

Han kom från en mycket rik familj som det verkar.

De tjänade sina pengar på textilier hemma i Storbritannien

men Kit bestämde sig för att välja en annan väg.

Sålde av sin andel i verksamheten

för att bedriva en mer "gemenskapsfokuserad" livsstil.

Därav hans investering i prepper-gemenskapen.

Och hans laptop då?

Intressant är att allt, och då menar jag verkligen allt,

har raderats ur den.

Vi får se vad labbet kan återskapa.

Låt oss se på hans prepperkompisar.

Raya West verkar vara den drivande kraften och grundare av gemenskapen.

I 30-årsåldern började hon arbeta för en miljöorganisation.

Det står här att hon nyligen greps vid en bränsleprotest

för att ha limmat fast sig vid en trafikpollare

på Basingstoke-avfarten på M3:an.

Det är en kvinna man inte gärna bråkar med.

Visste ni att Basingstoke är hemvist

för det största bananmogningslagret i Europa?

Och varför vet du det?

Jag vet inte.

Och hennes man, Justin West?

Han var geografilärare i en skola i Reading,

ända tills han och Mrs West flyttade till Saint Marie.

Och slutligen den här gossen, Charlie Banks.

Exmilitär, har arbetat över hela världen med humanitära biståndsprojekt.

Han är den ende i gruppen

som har praktisk erfarenhet av verkliga katastrofer.

Här finns också många av Kits vloggar.

De verkade vara goda vänner.

De delar en verklig vision för gemenskapen.

Konstapel Darlene Curtis.

Det är Marlon. Han är med Jarrell, ägaren till byggvaruhuset vid hamnen.

Han har nåt åt dig.

När vi sökte igenom den där gemenskapen

hittade jag ett antal fakturor från Jarrells affär.

Prepparna använder den tydligen för en del inköp av byggvaror.

Grejen är, enligt Jarrell, att i förrgår

kom Kit Martin och Justin West dit för att hämta en del virke.

och det uppstod handgemäng.

Mellan Kit och Justin? - Jarrell var tvungen att stoppa det.

Du har missförstått. - Jag vet vad du håller på med.

Jag är inte född igår. - Du är ju paranoid, det pågår ingenting.

Sa han vad det handlade om?

Justin sa åt Kit att hålla sig borta från Raya.

Du låter bli henne, fattar du?

Jag hade aldrig för avsikt att tappa besinningen.

Jag ville bara prata med Kit om det, nån annanstans än här.

Vad var det som orsakade bråket, Mr West?

Att han nekade till affären.

Och att han tyckte jag var paranoid.

Vilket är helt sant.

Kit och jag stod varandra nära.

vi var vänner och tillbringade mycket tid tillsammans

och han var en god lyssnare.

Det var absolut inget annat mellan oss.

Men du trodde tydligen annat, Mr West.

Ibland är det lättare att skylla äktenskapsproblem på en utomstående

än att ta ansvar själv.

Justin tror inte på det vi gör här

Han tycker det är att smita undan.

Dina ord, Raya. - Använd dina egna då.

För mig verkar det hela för fatalistiskt.

Det går åt helvete för oss allihop

så låt oss rädda oss själva.

Du vet ju att det inte är så.

Så, hur löste sig det hela? - Jag bad om ursäkt.

Till Kit. Efter att Raya hade förklarat vad som pågått

eller inte pågått.

Låter ändå lite missunnsam.

Det är möjligt, men det betyder inte att jag dödade Kit.

Det gjorde jag inte. Okej?

Vi fick besök av bonden

som äger en fastighet i anslutning till prepparnas ställe.

Mrs Clemenson sa att hon hört skottlossning

på platsen, intermittent, under den senaste månaden.

I skogen på östra sidan.

Antog att de jagade eller sköt ohyra.

Jag gjorde en koll och ingen av våra misstänkta har nån vapenlicens

vare sig här på Saint Marie eller hemma i UK.

Vilket betyder att de möjligen innehar ett olagligt vapen.

Ja, vi får prata med dem om det.

Men inget av detta får oss att förstå

varför en av dessa tre misstänkta fann det nödvändigt att döda Kit Martin.

Eller hur det gick till. - Just det.

Kit flydde till bunkern och låste in sig.

Ingen visste att han skulle dit,

så giftet kunde inte redan lagts dit,

och ingen besökte honom när han var där.

Och ändå lyckades nån av dem lägga gift i en mugg kaffe

som Kit själv gjorde när han kommit in i bunkern.

Vi lämnar det till imorgon, och ser vad en ny dag ger.

Sir, tänker du och Sophie fortfarande köra vattenskoter i kväll?

Ursäkta, vad sa du?

Kommissarien och Sophiehar hyrt vattenskotrar.

Det måste jag bara få se.

Varför säger du det?

Jo, Sir,tanken med dig på en vattenskoter, det är ju...

Vad då?

Det är lustigt, jag menar... - Marlon.

Jag glömde att säga att polismästarn ringde.

Han vill träffa dig.

Men då missar jag ju allt det roliga.

Jo, du kan möjligen inte skjuta upp vattenskotern till i morgon?

Ja?

Nej? Kanske?

Kanske.

Godafton, chefen.

"Godafton polismästarn"

Godafton polismästarn.

Det var bättre.

Varsågod och sitt.

Och vad kan jag göra för er, Sir?

Jag fick ansöknings blanketten du fyllt i.

Du har bestämt dig för att ansöka om att bli inspektör?

Jag tyckte att jag kan det här med att vara konstapel

och att det är dags att ta det här till nästa nivå.

Något problem, Sir?

Har jag inte fyllt i det rätt?

Du vet hur imponerad jag har blivit under de senaste två åren

över hur du har växt och utvecklats som polis,

men jag ska vara helt ärlig nu...

...och jag tror inte du är redo att ta detta nästa steg.

Rollen som inspektör innebär ett mycket större ansvar

än jag tror att du kan föreställa dig.

Men jag har jobbat med JP, sir.

Och DS Thomas när hon bar uniform.

Jag vet vad jobbet innebär.

Och anledningen till att de var så duktiga,

var att de hade ganska många års erfarenhet i ryggen

innan de blev det.

Du var fortfarande bara aspirant fram till för ett år sedan.

Jag tvivlar inte på att så småningom

du kommer att kunna plugga till inspektör.

Men...

inte riktigt än.

Tack för att ni ville tala med mig, sir.

Tack.

Vad har kommissarien gjort nu?

Vad har hänt?

Är kommissarie Parker okej?

Neville mår bra. - Verkligen?

Men inte hon, stackarn.

Jag är verkligen jätteledsen.

Oroa dig inte för det. Det är bara en del i mitt karibiska äventyr.

Vad har hänt?

Han backade av misstag sin vattenskoter in i hennes.

Knockade stackars Sophie.

Klarade sig vattenskotern?

Ja, hur lyckades han med det?

Neville såg en enorm manet.

Och jag blev rädd. - För en manet?

Han fick panik och försökte svänga undan.

Hallå, Sir. Naomi.

Naomi.

Är Sophie okej? - De ska skanna henne

men de är inte oroliga, så vi får hålla tummarna.

Och du då?

Jag måste vara den största idioten som funnits.

Kanske inte den största.

Jo...

det har skett en utveckling i fallet,

som du borde känna till.

Vi fick ett samtal från Kit Martins bror, Alex.

Och sista gången de talade, för ungefär en vecka sedan,

sa Alex att Kit och Charlie Banks hade varit goda vänner,

men blev på sistone osams. - Varför?

Över det faktum att Charlie hade har fört in skjutvapen i deras samhälle.

Och vad jag förstod så handlade det inte om jakt.

Kit sa att Charlie hade tagit in ett antal automatgevär.

Otäckt mycket eldkraft.

Morrn, kommissarien. Hur är det med Sophie?

Bättre, men de behåller henne över natten för säkerhets skull.

Inte toppen, för det är hennes sista natt på ön.

Kommissarien...

med all respekt

så är du världen sämsta pojkvän.

Och jag borde veta för jag har dejtat en del riktigt jobbiga typer genom åren.

Du vet, du har en del att rätta till.

Jag vet, Darlene. Jag jobbar på det.

Kan du visa mig bytet?

Godmorgon, Sir.

Ser ut som att Kit hade rätt.

Låg gömda bakom bråten därborta.

Jag förstår inte. Varför skulle de behöva såna där vapen?

För när var och en ska klara sig själv

vill jag inte ta några chanser.

Och vad föreställer du dig kunde hända som skulle motivera

att ni beväpnade er med såna vapen?

Ni fattar visst inte, va?

Världen är illa ute,

ekonomiskt, miljömässigt.

När katastrofen inträffar, kommer det att bli allvarliga civila oroligheter

men tro mig, jag vet hur desperat hänsynslösa människor kan bli.

Så de där är för att försvara er själva?

Vi är helt självförsörjande här.

Men när maten är slut i butikerna och elen är borta

var tror ni då att alla kommer att flockas?

Och när det blir allmänt känt,

så är de enda jag bryr mig om, mina egna.

Det var inte så Kit såg det, eller hur?

Han hade ädlare ambitioner för det här stället.

Kit och jag, vi var kompisar, vi delade samma åsikter.

Men han också vara naiv om vissa saker.

Var det därför han måste bort?

För att han tänkte berätta för polisen om gevären?

Jag hade ingen aning om vad han tänkte göra.

Jag visste att Kit och jag inte drog jämnt längre,

men han sa aldrig att han skulle gå till polisen.

Och om jag inte visste det, varför skulle jag då döda honom?

Vi kommer att konfiskera de där vapnen.

I sinom tid kommer du att åtalas för olaga innehav.

Ganska intensiv människa, va?

Knäppskallar, allihop.

Godmorgon, polismästaarn.

Allt väl?

Godmorgon, DS Thomas.

Jag undrar...

om Marlon nämnt för dig

att han ansökt om att få bli inspektör?

Har han?

Det visste jag inte.

Jag rekommenderade att han först skaffade sig några flygtimmar till.

vilket han verkade ta mycket hårt.

Jag tänkte lite själavård från en högre kollega

och vän, inte skulle vara fel.

Jag vill absolut inte skada hans självförtroende.

Jag förstår.

Jag ska hålla ett öga på honom.

Emellertid är Marlons självförtroende ganska robust.

Godmorgon, sir. Söker ni mig?

Nej.

Labbet lämnade tillbaka datorn vi hittade på brottsplatsen.

Den goda nyheten är att de kunde återställa

det mesta av det som raderats från hårddisken.

och det visar sig att det inte är Kit Martins dator.

Administratörens namn är registrerat som Luna Jones.

Luna Jones?

Det här är hennes sida på sociala medier.

Fram till förra året, pluggade hon i Storbritannien

där hon studerade global etik och tog examen i somras.

E-posthistorik?

Tyvärr kunde de inte återställa den.

Intressant nog finns det forskning

och en avhandling om prepper-samhällen.

Nån koppling mellan henne och offret?

Bara det här.

En bild tagen av henne vid kommunen.

Finns det en tidsstämpel på bilden?

Ja.

Fyra veckor sedan.

Hur hamnade då Luna Jones laptop hos Kit Martin

när han hittades död i bunkern?

Luna bodde här en kort tid.

Hon gav sig av för knappt en vecka sedan.

Innan du frågar, nej, det fanns ingen bitterhet mellan oss

Varför gav hon sig av så snart efter att hon kom?

Var väl inte hennes grej, antar jag.

På vilket vis då?

Luna var 20 år och hade ingen livserfarenhet.

Privilegierad uppfostran.

Jag tror bara att vara här, isoleringen

och det hårda knoget inte passade henne. Hon kämpade med det

Ni vet hur unga människor kan vara nuförtiden.

Nej, men berätta gärna.

Ja inte alla förstås,

men du vet, snöflingor,

är det inte så de kallas?

Luna pallade helt enkelt inte längre,

så hon bara drog, inget mer med det.

Jo lite mer faktiskt.

Särskilt vad gäller hans laptop.

Varför hade Kit den? - Ingen aning.

Eller varför han raderade den.

Luna måste ha glömt den.

Glömt den av misstag.

Ja, så är det nog.

Vi hittar ut själva.

Ja, vapnen är nu hos nationalgardet.

De sa att de såg ganska skumma ut, osäkra.

Knappast förvånande. De är helt klart olagliga.

Jag pratade precis med Luna Jones mamma.

Hon har inte hört av sig sedan hon lämnade UK för över en månad sedan

men det är tydligen inte ovanligt.

Hon verkar göra lite som hon vill.

Immigrationsregistret visar att hon anlänt till ön

men inte rest härifrån, så hon är fortfarande här.

Det är nåt de inte berättar för oss.

Jag vill ha huset under bevakning i kväll.

Nåt problem med det?

Ja, jag kanske ser ett litet problem med det, kommissarie Neville Parker.

Tänker du jobba hela natten, medan din fina tjej

tillbringar sin sista natt på ön ensam på sjukhus?

Jag hade inte... jag...

Jag tror aspirant Curtis kanske har en poäng där.

Du borde faktiskt vara hos Sophie.

Jag kan inte be er göra det medan jag...

Jo, det kan du. Jag tror att vi grejar det här,

Ja, men ta inte med henne på nån vattenskoter.

Du vet...

Varsågod.

Tack.

Ser inte så aptitligt ut, va?

Utreder inte du ett mordfall?

Jo, men jag blev bortmotad av mina yngre kollegor

med stränga order att inte lämna dig förrän i morgon.

Bra folk du har. - Ja.

Ledsen att det är så här vi tillbringar vår sista kväll tillsammans.

Ingen fara.

Förresten tänkte vi bara gå till Catherine's bar för en sista måltid.

Jag vet, men det var på Catherine's bar vi åt vår första måltid tillsammans.

Vilket är varför jag tänkte...

Andreas?

att om vi inte kan gå till Catherine's bar,

så kanske vi kan ta den till dig.

Hon sa att du kanske behövde den här.

Vad är det här?

Så där ja.

Okej? - Ja, jag mår fint.

Bonsoir, Sophie. - Catherine.

Min kock har lagat din favorit.

Och något motvilligt, din kyckling och chips.

Toppen.

Och här är en cocktail jag har skapat till din ära.

Jag kallar den manetens kyss

efter ditt möte i går kväll, Neville.

Och också för att det är lite sting i den.

Och jag hittade det här.

Vågorns brus, för att få en komplett Catherine's Bar-upplevelse.

Och en bra värdinna vet alltid

när hon ska lämna gästerna ifred,

så ha det så trevligt.

Tack, Catherine.

Tack. - Ingen orsak.

Så, är jag förlåten?

Nätt och jämnt, ja.

Darlene, nåt nytt hos dig? - Nej ingenting.

Javisst, inspektörn.

Förlåt, jag menar, uppfattat.

De är tystlåten.

Inte likt dig.

Funderar bara på fallet.

Vem som gjorde det, och hur.

Har du några idéer? - Jag funderar på det.

Så det är inget du vill prata om?

Nåt som tynger dig? - Som vad då?

Jag vet inte. Säg det du.

Polismästarn har pratat med dig, va? - Kanske det.

Men bara för att han bryr sig om dig, liksom mig.

Är du mycket besviken?

Lite kanske, men...

polismästarn har oftast inte fel, så...

Det får mig bara att undra om jag är så bra som jag trodde.

Marlon, du får inte tänka så.

Du gör ett så bra jobb

och vi är så stolta över dig.

Du tillför kompetens till gruppen som vi helt enkelt inte har.

Du är som vårt wild card.

Menar du det? - Ja verkligen.

Jag har aldrig blivit kallad ett wild card tidigare.

Jag gillar det liksom. - Bra.

Wild card.

Det börjar röra på sig här. Det är Raya West.

Hon har lämnat huset och är på väg mot pickupen.

Hon letar efter nånting.

Hon har tagit en spade och nån sorts presenning.

Hon kommer åt det här hållet.

Darlene, du måste följa efter henne och hålla dig utom synhåll.

Gode gud, hjälp mig nu.

Jag vet en genväg så vi kommer närmare.

Vad gör hon?

Verkar som om något är nergrävt där.

Eller någon.

Polisen.

Mrs West, sluta gräva och kliv åt sidan. Nu.

Jag sa, kliv åt sidan, nu.

Säg vad som är begravt där.

Mrs West,

vi kommer att få reda på det.

Du kan lika gärna berätta det nu.

Det är Luna.

Jag är ledsen.

Det var en olyckshändelse.

Jag menade inte att det skulle hända.

Och det första jag gör när jag kommer hem

är väl att slå på värmen.

Jag har glömt allt om centralvärme.

Okej, retas inte.

Men det har jag.

Och när jag kommit hem till Manchester,

tror du vi kommer att behålla kontakten då?

Elefanten i rummet, va?

En av oss var tvungen att fråga.

Jag har tänkt på lite annat, för att vara ärlig.

Och jag älskar verkligen, att vara tillsammans med dig.

Men...?

Det var inte så länge sedan som jag blev ganska illa bränd av någon.

Det har du aldrig sagt. - Det är inte viktigt.

Hon är inte ens på ön längre, men...

jag tycker verkligen om dig.

Men med detta långa avstånd...

så undrar jag bara om det kanske är bättre att säga adjö nu

istället för att dra ut på plågan.

Förstår du?

Jag antar att det har sina nackdelar att bo i paradiset också?

Ursäkta.

Naomi. Allt under kontroll?

Jag hade övat prickskytte.

Charlie lärde mig skjuta.

Han gav sig iväg och Luna hade hört skotten,

så hon kom för att konfrontera mig.

Raya?

Om vad? - Hon var arg.

Det här är fel. Saker och ting måste ändras.

Hon gillade inte att vi hade vapen där.

Hon sa att det inte var så det här stället var tänkt att vara.

Det var inte vad Kit hade tänkt sig. - Så ni grälade.

Hon sa att jag tydligen hade nån sorts medelålderskris.

Vad pratar du om?

Att ta med vapen hit. och flirta med Kit.

Du är patetisk, Raya.

Hon sa att det saknades nåt i mitt liv

och att jag inte skulle hitta det genom att fly till Karibien.

Och du drar den här platsen och oss andra med dig ner.

Luna.

Hon träffade väl en öm punkt.

Luna.

Och efter det begravde du kroppen?

Jag visste att Kit grävde ett bevattningsdike,

och jag fick panik.

Jag släpade henne, och...

knuffade ner henne.

Och Lunas ägodelar då?

Jag körde tillbaka till huset, samlade ihop hennes saker

och slängde dem på en tipp.

Och senare på kvällen sa jag till alla att hon gett sig av.

Charlie och Justin...

de var inte förvånade men...

Kit tyckte det var konstigt att hon gav sig av utan att ta adjö.

Och så hittade han laptopen.

Jag raderade allt i den, men i brådskan glömde jag den.

Och Kit konfronterade dig angående den?

Jag försökte övertyga honom om att det inte var nåt konstigt på gång

men han trodde mig inte.

Jag ljuger inte.

Jo, du ljuger. Jag ser det i dina ögon.

Luna skulle aldrig bara glömma den här.

Han sa att han ville lämna kommunen

och upphöra med finansieringen.

Han sa att...

vi hade förstört något bra.

Jag tror att det är då han måste ha gått tillbaka till bunkern.

Så, under tiden

för att stoppa Kit från att gå till polisen

med sina misstankar om vad som hände Luna,

så mördade du honom?

Nej.

Det var inte jag.

Varför skulle vi tro dig, Mrs West,

efter allt som har hänt, och efter alla lögner du har berättat för oss?

För efter att ha sett Lunas kropp där,

skulle jag aldrig kunna göra så mot någon.

Det var en olyckshändelse.

Jag vet inte vad du tror, men jag tror att Mrs West talar sanning.

när hon säger att hon inte förgiftade Kit Martin.

Ja, jag håller nog med, sir,

vilket gör att vi bara har två misstänkta,

Charlie Banks...

och Justin West.

Ingen av dem visste att Kit skulle vara i bunkern den natten.

Och har heller inte, enligt säkerhetskameran,

gjort några försök att ta sig in när han var där.

Och ändå, på något sätt, lyckades en av dem förgifta honom,

trots det faktum att han var inlåst där, och i tämligen god form.

Men vem av dem var det? - Och hur gick han tillväga?

Nåt fel på kaffet?

Var mjölken dålig?

Det smakar okej. - Nej, det är inte kaffet, Naomi.

Vi har tänkt alldeles fel.

Det förklarar saken. - Har du kommit på det?

Ja.

Nej, en del av det, men vi måste tillbaka till brottsplatsen.

Jo, sir. - Ja.

Du kanske ska ha den här? - Ja tack.

Luna Jones kropp är på väg till bårhuset.

Vid första anblicken stämmer skottsåret med Raya Wests redogörelse.

Tack, Marlon.

Vad gör han därnere?

Vet inte riktigt.

Han kollar på säkerhetskameran

och så går han in och sen ut igen

Ser ni?

Vi kanske ska se om han behöver hjälp.

Och där kommer han igen.

Enda sättet att få in giftet är genom den här dörren.

Så det är så det måste ha gått till.

Naturligtvis.

Så klart. Det var så det gick till.

Fick använda den där för att öppna.

Ingen annan syns närma sig ingången

förrän efter klockan ett idag när vi kom dit.

Vi kommer att hålla dig uppdaterad om vad som sker framöver.

Du verkar ha kommit på det.

Ja, det har jag, men vi måste kolla lite efter fingeravtryck.

Jag hämtar väskan.

Marlon, en sak till. - Vad då?

En kopp te med mjölk, två sockerbitar i en fin stor mugg.

De väntar på er därinne, mina herrar.

Varsågoda och sätt er.

En av er två mördade Kit Martin

genom att tillsätta en dödlig dos cyanid i en mugg kaffe han drack

medan han var inlåst i den här bunkern, ensam, för några dagar sedan.

Frågan vi ställt oss sedan dess

är hur du lyckades spetsa hans kaffe med gift

när vi med kamerans hjälp vet att ingen

kom in i bunkern medan han var här.

Och du kan inte heller i förväg lagt dit giftet

så det redan låg där och väntade på honom,

eftersom Kits besök i bunkern var spontant,

så du kunde omöjligen ha vetat att han skulle låsa in sig.

Så, hur lyckades en av er lägga den dödliga dosen cyanid i hans dryck?

Titta inte på mig.

Charlie?

Tror ni att det var jag?

Nej, vi vet att det var du.

Det här vill jag verkligen höra.

Iakttagelseförmåga är en märklig sak.

När vi först kom till brottsplatsen och hittade Kit

med en halvt urdrucken kopp kaffe

så antog vi att han måste ha gjort det själv, här i bunkern.

Men tänk om Kit inte alls gjorde kaffet själv.

tänk om han fick det när det redan var förgiftat?

Vi vet att du designade och byggde den här bunkern, Mr Banks,

så du, om någon, var verkligen bekant med den.

Det var därför du visste

att det fanns en död vinkel för kameran.

Eftersom kameran är monterad ovanför dörren och pekar utåt

så visar den inte om dörren

som öppnas inåt,

är öppen eller stängd.

Marlon är du redo? - Redo, sir.

Och om någon skulle lägga sig ovanpå bunkern, ovanför ingången,

skulle han kunna skicka ner någonting

utan att ses av kameran.

Precis så där.

Det förklarar hur du dödade Kit Martin,

men inte varför.

Natten då Kit gick in i bunkern,

måste du ha hört honom bråka med Raya.

Jag ljuger inte.

Du ljuger. Jag ser det i dina ögon.

Vi vet att Kit sa till Raya att han var färdig med kommunen

och att han slutade med finansieringen.

Du hör vad jag säger, jag är färdig.

Det är slut. Jag ringer banken och stänger vårt konto.

Jag tar tillbaka mina pengar. - Kit.

Och det var då du började bli riktigt orolig.

För utan Kits pengar skulle det här stället få stänga.

Och kommunen betydde mer för dig än för någon annan

för trots ditt tuffa uppträdande, är du rädd.

Du är livrädd - för världen, för framtiden,

för vad som mycket möjligt skulle kunna hända den här planeten.

Världen är illa ute,

Det var du som övertalade de andra om att ni behövde vapen.

Det var du som byggde bunkern.

Den här kommunen var din fristad, och ingen skulle få ta den ifrån dig.

Det var därför, när Kit låste in sig här,

du insåg att om kommunen skulle kunna fortsätta

skulle han aldrig få lämna bunkern levande.

Och så tidigt nästa morgon, gjorde du en mugg kaffe

och la gift i den.

Vi vet att trots den tjocka ståldörren som håller

den som är härinne, undan från världen utanför

så är det fortfarande möjligt att kommunicera.

Och det var det du gjorde.

Du pratade med honom.

Du lugnade honom.

Även om vi inte vet vad som sades,

så övertalade du honom att du var på hans sida.

Jag förstår, kompis. Det har gått överstyr här.

Jag är lika orolig som du för Luna.

Kit var helt förstörd.

Han misstänkte att Raya ljög för honom

han var rädd för vad kunde ha hänt Luna.

Han var trött, isolerad, i desperat behov av en vän.

Och det är vad du övertygade honom att du var.

Det skulle aldrig ha fått gå så här långt.

Du har rätt om att vi förstör allt. Jag är så ledsen, Kit.

Jag gjorde kaffe till dig. Du måste vara knäckt där inne.

Få i dig lite koffein, kompis, så mår du mycket bättre.

Sen kan vi sätta oss och prata ordentligt om det här,

ansikte mot ansikte, reda ut det, se till att det blir som tidigare.

Kit, öppna dörren.

Ja, men kom inte in, okej?

Jag ska öppna dörren. Gå inte ner för trappan, okej?

Här har du. Försiktigt, det är varmt.

Kit tog med sig kaffet in,

tog bort skeden, placerade den på bordet

och drack.

Du visste att vi när vi kom till brottsplatsen

och inget talade emot det, skulle tro att Kit gjort kaffet själv

och därför tro att det var självmord.

Kan Kit ha gjort det själv?

Ni kan inte bevisa nåt av det här.

Du har nästan rätt på den punkten, Mr Banks,

förutom att, när vi väl kom på hur mordet gått till,

kunde söka efter fingeravtryck.

på ställen vi annars inte skulle ha tänkt på.

Dörrkarmen vid säkerhetskameran.

Och vi hittade bara ett avtryck

med rester av en vit substans, cyanid.

Dina fingeravtryck, Mr Banks.

Charles Banks, jag arresterar dig för mordet på Kit Martin.

Du behöver inte säga något, men det kan skada ditt försvar

om du inte svarar på frågor som...

Kommissarien?

Kan ni säga något om Raya?

Vad kommer att hända med henne?

Hon har åtalats för dråp.

Du måste tala med hennes advokat

om du vill ha ytterligare upplysningar.

Jag är ledsen.

Adjö, Mr West.

Kliv ur bilen, Mr Banks.

Kommissarien, jag gick precis förbi.

Jag ville gratulera dig för att ha löst fallet.

Tack, sir.

Jag skulle inte ha klarat det utan hjälp av de andra.

De har varit särskilt stöttande de senaste dagarna

när jag hade lite annat på gång.

Ja, jag hörde att det var en incident med en manet.

Ja sir, det stämmer.

Apropå det så avgår Sophies båt om tio minuter.

Ursäktar ni om jag...? - Javisst.

Polismästarn, inspektörn.

Klarar du det härifrån? - Ja.

Jag vill bara tacka er båda för att ha givit mig råd.

Jag förstår att det måste kommit som en överraskning,

att jag ansökte om att bli inspektör.

Din ambition är beundransvärd konstapel Pryce,

om än något förhastad.

Ja, och angående det...

har jag funderat en del på alltsammans.

Och jag kommer ändå att försöka.

Det var faktiskt nåt som DS Thomas sa

som fick mig att tänka.

Hon sa att jag är ett wild card,

och hon har rätt. Det har jag alltid varit.

Lurade folk på gatorna, tog alla chanser jag fick.

Jag vet att jag kan slå inspektörns betyg hur lätt som helst, så...

Wild card.

Du hann.

Jag måste ju få ta adjö.

Men jag är inget vidare på sånt.

Inte jag heller.

Tack för att du gjort de sista veckorna så mycket härligare

och speciella än jag kunde anat.

Jag har haft det jättefint med dig.

Och tack för din allmän känsla för

tålamod och tolerans

vilket bokstavligen prövades

när jag ställde till så att du hamnade på sjukhus.

Det är väl en del av äventyret? - Ja.

Hej då, Neville.

Hej då, Sophie.

Svensk text: Myrsveden