Original subtitles

Nu är det nära.

Nu har den lyft.

Kom nu så skålar vi

för Astraeus,

Titanernas gud, stjärnorna och planeterna.

Så där ja, lite bubbel.

En drink?

Ja, varför inte?

Tackar.

En liten drink

och kanske några ord från min käre vän, professorn.

Tala. - Jag vet inte vad jag ska säga

Jag har sett ganska många planetariska konjunktioner

men aldrig en total förmörkelse.

Vi vet att den här kommer att bli flyktig, bara tre minuter och 12 sekunder

så låt oss alla iaktta det i tysthet,

med våra egna tankar och drömmar

oavsett vilken gud som vi valt att tro på.

Champagne till mina verkliga vänner

och verklig smärta för mina skenvänner.

Skål allesammans.

Är du okej, älskling? - Ja då. Kulmen på ett livsverk.

Ursäkta, Jeremy. Jag skulle vilja se det i tystnad,

som professorn sa.

Ge mig lite tid...

Snart dags, gott folk.

Det där var ju helt fantastiskt.

Bertrand?

Bertrand, var är du, älskling?

Var i hela friden är han? - Kanske har han gått tillbaka till bilen?

Varför skulle han ge sig iväg så där innan det var över?

Bertrand?

Kom igen, sluta larva dig.

Kära du, han kan inte vara långt borta.

Vi sprider ut oss lite.

Bertrand? - Professor Sworder?

Nej, inte det.

Här borta.

Godmorgon, Naomi. Godmorgon, sir.

Välkommen tillbaka.

Hur var din resa? - Hur sannolikt är det?

En gång vart 2000:e år sker en sån här planetarisk händelse

och så blir mitt flyg försenat.

Jag visste inte att du skulle komma tillbaka för förmörkelsen.

Jo, Saint Marie är känt för sin mörka himmel

så jag tänkte att jag kunde se det bättre härifrån.

Kunde du inte se det från planet?

Nej. Allt jag kunde se från planet var ett knubbigt litet barn

som blåste hallon på mig över stolsryggen.

Och jag fick betala överviktsavgift för mitt teleskop.

Det var tråkigt, sir.

Berätta om fallet.

Du sa att en man föll och slog ihjäl sig vid Cap Michelle.

Ja professor Bertrand Sworder. - Professor Sworder?

Kände du honom?

Ja, han var ganska välkänd hemma i Storbritannien.

Var värd för några TV-dokumentärer, och var med i The Sky At Night några gånger

En sann inspiration för hobbyastronomer som jag.

Jag fattar inte att han är död.

Och så ringde Marlon.

Offrets fru hittade en lapp i handväskan.

Det verkar som att professorn tänkte ta sitt liv i går kväll.

Vi kan bara nå brottsplatsen med båt.

DI Neville Parker. - DS Thomas.

Jeremy Herbert. Sunil Singh. Vi var...

Vi var däruppe med Bertrand, när...

Jag kan fortfarande inte fatta det.

Jag antar att ni var här för att se förmörkelsen.

Och under förmörkelsen uppfattade ingen av er vad som hände?

Tyvärr inte, vi hade uppmärksamheten åt annat håll.

Tills förmörkelsen var över

och vi då såg vad som hänt.

Och det var ni som larmade polisen? - Ja, nja, Sally.

Sally? - En doktorand, från England.

Hon är... Hon var professorns skyddsling.

Det finns ingen täckning däruppe

så hon gick till telefonautomaten.

Vi hoppade in i bilen och for ner till hamnen för att hämta en båt.

Vi är uppe vid Cap Michelle. Någon har precis ramlat ner från klippan.

Tyckte det var bäst om Sally och Mrs Sworder stannade där uppe

medan vi kom hit med sjöräddningsfolket.

Och det går inte att komma till den här stranden, annat än med båt?

Absolut inte.

Tack.

Sandkorn i offrets hår

och överallt på hans kläder.

Tång tyder också på att havet sköljt över honom efter att han ramlat.

Sir?

En preliminär undersökning, säger att skadorna

stämmer med ett fall från hög höjd.

Vad har du där?

En anteckningsbok som låg i offrets kavajficka.

Men se här, ett korsord.

Gårdagens korsord.

och för att vara precis, så är det till hälften löst.

Saknar troligen betydelse.

Berätta om lappen Marlon sa att offret lämnade.

Mrs Sworder gav den till honom på kaféet.

De väntar på att få prata med oss nu.

Här är den.

Ledsen att jag övergav dig, kära du,"

"men jag är inte säker på att jag orkar med det som är på väg att hända i mitt liv."

"Snälla, förlåt mig."

Låt oss prata med dem.

Mrs Sworder, klarar du av att svara på några frågor?

Jag bara undrar om du visste vad din man

syftade på i det här meddelandet han lämnade.

Han säger att han inte står ut med vad som är på väg att hända i hans liv.

Jag har ingen aning.

Det är bara så oväntat.

Nån annan som förstår det?

Nej.

Inte jag heller.

Miss Blake?

Nej.

Uppträdde professor Sworder normalt de senaste dagarna?

Han verkade lite fjärran på sistone.

Jag trodde att något kanske var på gång.

Men inte så mycket att han skulle...

Jag märkte det också.

Jag trodde att han bara var nervös.

Hela hans liv ledde fram till igår kväll.

Och bara för att klargöra,

under förmörkelsen fanns det ingen annan där, bara ni fyra?

Ja.

Okej, tack.

Jo, just det, en sak till,

Det är troligen ingenting, men jag hittade det här i professorns anteckningsbok.

Löste han ofta korsord? - Ja nästan varje dag.

Du vet möjligen inte när han rev ut det här ur tidningen?

Jag råkade se när han fyllde i det uppe på klippan

medan vi väntade på att det skulle bli mörkt.

Såg du honom fylla i det här? - Ja, hela tidningen,

Så han hade inte rivit ut det? - Nej.

Det var intressant.

Som jag sa, troligen ingenting.

Ursäkta mig.

Där är det.

Ser ni?

Ja. Killen har definitivt rivit ut det.

Och varför är det viktigt?

Enda anledningen till att någon skulle riva ut ett korsord

ur en tidning och sedan stoppa det i sin anteckningsbok

skulle vara för att lösa det färdigt senare, okej?

Så varför gjorde professor Sworder det

om han tänkte ta livet av sig den kvällen?

Han tänkte väl inte det. - Precis.

Hur kom det sig då att han föll från klippan?

Jag tvivlar starkt på att det var en olycka.

Enda anledningen till att professor Sworder var här uppe

var för att se förmörkelsen.

Tror vi verkligen att han under de få minuter som det pågick

bara vandrade iväg från sitt teleskop

och råkade falla över kanten?

Då måste nån ha knuffat ner honom?

Blev han mördad?

Men om nån dödade professor Sworder igår kväll,

så måste väl de andra ha märkt nåt? - Just det.

Om nån försökte knuffa ner honom, skulle det ha blivit bråk.

Professorn skulle ha försvarat sig och skrikit.

Nån borde ha hört nånting.

Om professor Sworder blev knuffad över kanten,

så är det konstigt att ingen av de andra märkte att det hände.

Vi får göra de vanliga bakgrundskontrollerna

på alla som var här i går kväll.

Och gå igenom offrets telefon- och e-postkommunikation, okej?

Marlon, vi kanske borde prata med dem som driver kaféet,

och höra om de såg något i går kväll?

Jag tänker köra hem Miriam.

Ring oss om du behöver något.

Och vad ska vi göra nu? - Vänta.

Så det var professor Sworder som först förutspådde förmörkelsen i går kväll?

Ja. Eller den stora ockultationen, som han kallade det.

Han gjorde upptäckten när han var bara 25 år, tidigt på 80-talet.

Skrev en mycket lyckad bok om det.

Jag rekommenderar den starkt. Det är en lysande läsning.

Det låter verkligen så.

Och så har jag börjat med bakgrundskollen av våra misstänkta.

Miriam Sworder, hon och Bertrand träffades på universitetet

men var bara vänner under en lång tid.

Kom från en ganska rik familj.

Och skyddslingen, Sally Blake?

Hon gick på gymnasium i Dublin

och fick ett stipendium för att studera astrofysik.

Jag gick in på hennes sida på sociala medier

och såg att hon beundrat professorn sedan hon var barn.

Träffade honom också en gång när hon var 12.

Säger att det var att se honom på TV som fick henne intresserad av astronomi.

Och den här killen, Jeremy Herbert?

En gammal studiekompis till Bertrand på universitetet.

Är chef för Barrington Observatory utanför Pontefract.

Så var det den här killen, Sunil Singh.

En högt aktad amatörastronom.

Han är IT-administratör i Pune, Indien

men han sitter med i styrelsen för astronomiska sällskapet där.

Vet ännu inte hur han är kopplad till professor Sworder.

Tills vi hittar bevis för att det fanns nån annan person

däruppe på klippan, måste vi arbeta utifrån att

det var en av dessa fyra som knuffade professor Sworder över kanten.

Ni vet väl att det är en del journalister utanför?

De är väl inte här för professor Sworde-fallet, va?

De sa det.

Ett par av dem är från nån vetenskaplig tidskrift.

Det låter som att de väntar sig en presskonferens eller nåt.

Har polismästarn ordnat det?

Inte troligt. Jag har inte ens uppdaterat honom om fallet än.

Bäst jag ringer honom.

Det var märkligt.

Det går inte till röstbrevlådan.

Och vem vill träffa

Saint Maries nyaste polisaspirant?

Darlene, klarade du proven?

Inte bara klarade,

jag hade det högsta provresultatet

som nån aspirant haft på hela ön. - Grattis, Darlene.

Fantastiskt, Darlene.

Men det var ju jag som hade det bästa testresultatet på hela ön

så... - Åh nej, Marlon

Fick du en spark in ändan nu?

Men jag är fortfarande den äldste konstapeln, eller hur?

Förändrar inte det nånting.? - Bara för tillfället, älskling.

Fira med en drink på Catherine's bar efter jobbet?

Om kommissarien envisas så.

Gratulerar, Darlene. Jag är så glad för din skull.

Jag bjuder på drinkarna. - Åh, tack, Catherine.

Välkommen tillbaka, Neville. Hur var din resa hem?

Och hur mår Arthur?

Sir, jag glömde att du träffat din systerson.

Arthur är den mest bedårande lilla varelse du någonsin sett.

Åh, han är så söt.

Visst är han lik sin mamma?

Han är jättefin.

Jadå, han duger.

Jag tror du kommer att bli en fantastisk morbror.

Tack, Catherine.

Jag är strax tillbaka.

Catherine?

Jag bara undrar om du hört nåt från Sophie.

Hon är borta några dagar på ö-luffning.

Det är bara så att vi messade lite under julen

och jag undrar om hon lämnat nåt meddelande.

Det har hon faktiskt.

Bad mig säga att hon är hopplöst kär i dig

och räknar sekunderna tills ni ses igen.

Gjorde hon?

Nej. Du skämtar.

Det är den där berömda franska humorn jag tycker så mycket om.

Hon är tillbaka i morgon kväll.

Och hon lämnade inget meddelande

Men hon frågade om jag visste när du skulle komma tillbaka.

Jaså? Kul att veta att hon visat intresse.

Bra.

Och hur känns det, första dagen som uniformerad polis?

Marlon, jag är så exalterad.

Jag är jättesugen på att få börja.

För att vara ärlig, så är den inte så bekväm som jag förväntade mig.

Vänta bara tills vi kör ner i nåt potthål.

Godmorgon.

Lyckades du få tag på polismästarn?

Journalisterna är fortfarande kvar därute.

Jag tänkte jag kunde prata med dem själv.

Hans sekreterare sa att han tog lite ledighet i sista minuten.

Allt de visste var att en presskonferens var planerad

till klockan elva i morse på Manda Bay Hotel

men sedan blev inställd.

Vart skulle Marlon och Darlene?

De for ner till hamnen.

Marlon fick en ledtråd av en servitris på kaféet nära brottsplatsen.

Jag ser att du tog mitt råd och skaffade ett ex. av den här lilla skönheten.

Det är faktiskt inte därför jag har den.

Jag gick igenom professorns mejl, och där finns en brevväxling

mellan honom och Jeremy Herbert om just den där boken.

Mr Herbert anklagade professor Sworder för plagiat,

och hävdade att den stora ockultationen faktiskt var hans upptäckt.

Hade han några bevis för det?

Det fanns några ljudfiler bifogade till ett av mejlen.

Inspelningar från när Sworder och Herbert studerade

vid Stanford University i USA.

Det finns en annan elev med dem, en Jyoti Kirmani

Ljudfilerna dök upp helt nyligen.

Jag är inte säker på vad han tänkte göra

men mejlen visar tydligt att Mr Herbert var mycket arg.

Ett 40-tal år som din vän, och tar sen äran av ditt arbete.

Måste kännas hårt.

Ja, jag försökte vidta rättsliga åtgärder tidigare för vad Sworder gjorde.

Fram till nu har det inte funnits några bevis.

Jag har aldrig gjort några anteckningar om min teori.

Jag hade allt i mitt huvud.

Och tidigare, vad sa han när du anklagade honom

för att ha stulit din hypotes?

Han sa att: "Våra minnen av vad som sades den dagen"

"tydligen var väldigt olika."

Och du bara accepterade vad han hade gjort?

Jag betämde mig för att acceptera vad han gjort.

Mina och Bertrands vägar kom att korsas då och då.

Konferenser, seminarier.

Och jag såg att boken hade gjort honom

till en ganska vördad figur i astronomernas skara.

Så jag insåg att jag bara skulle skada mig själv genom att hysa agg.

De här ljudbanden, hur fick du tag i dem?

Det var Sunil Singh.

Han blev kontaktad av nån som kände Jyoti Kirmani.

Och hon var vid Stanford när ni båda var där?

Ja.

Tyvärr dog Jyoti nyligen, hemma i Indien

och banden avslöjades.

Och vad var din tanke med att komma hit till Saint Marie för att träffa honom?

Belöningen, min gosse.

Min del av bytet.

Bertrand gjorde sig en förmögenhet på den där boken.

För att inte nämna anseendet han fick.

Och han gick med på att betala.

Annars, klargjorde jag, skulle Sunil och jag

meddela pressen och låta allt bli känt.

Så det var du och Mr Singh som ordnade presskonferensen.

Som en sorts försäkring?

Jag ville få Bertrand att förstå att vi menade allvar.

Men så dog han innan han hann betala dig pengarna.

Ja.

Till och med som död, fick Bertrand sista ordet.

Och sista ordet var "bluff".

Och den finns fortfarande där?

Förbittringen.

Om ni tror att jag dödade honom,

svara mig då på detta,

Varför skulle jag döda en man

kvällen innan ha skulle betala mig

trekvarts miljon pund?

Det är han därborta.

Eddie fingers Marlow, bästa ficktjuven på ön.

Servitrisen jag pratade med på kaféet

sa att när hon låste på kvällen för mordet,

såg hon en man i jacka och shorts komma ner från Cap Michelle

på en skoter, tuggande på en tandpetare.

och då förstod jag att det måste vara Eddie.

Och vid vilken tid såg hon honom?

Några minuter efter förmörkelsen.

Så han kan vara mördaren? - Nej nej.

Eddie är allt möjligt, men ingen mördare.

Men jag vill veta vad han gjorde vid Cap Michelle den kvällen,

och vad han såg. - Då pratar vi med honom.

Vänta lite, Darlene.

Eddie är en hal typ.

Så fort han ser en uniform blir han jättenervös.

Så låt mig sköta det här.

Nå? - Okej.

Marlon Pryce.

Hej mannen. Uppklädd i finaste kostymen.

Till och med ett litet veck på byxan, va?

Tack.

Pratade med offrets bank.

De kände inte till nåt om nån betalning till Mr Herbert,

men för tre dagar sedan, ordnade tydligen professor Sworder

så att hela hans dödsbo ska läggas in

en skyddad stiftelse i hans frus namn.

Verkligen?

Det ger henne ensam ansvaret för alla hans tillgångar.

Han och hans fru bor här på ön, va?

Vill du göra ett besök - Ja det vill jag.

Okej.

Tack för din hjälp.

Och vad sa han?

För protokollet var han vid Cap Michelle,

för att titta på stjärnorna. - Och utom protokollet?

Skinnade turister. - Charmig typ, va?

Saken är den, Marlon, jag bad om en koll av hans skoter

bara för att vara säker.

Det där är falska reg-plåtar

vilket betyder att skotern troligen är stulen.

Å vad jobbigt. Vänta här.

Marlon, nej.

Varför måste jag vänta här? Darlene, jag känner den här killen, okej?

och vet hur jag ska handskas med honom, så...

Det är inte bra för affärerna

om polisen ska hänga här hela dan.

Var fick du tag på den här skotern, Eddie?

Skotern?

Skotern.

Vad håller han på med?

Vänta, du tappade nåt.

Eddie. Stanna. Polisen.

Darlene, vad är det... - Han sticker iväg på skotern, Marlon.

Tror du inte jag vet det? Starta motorn.

Jag har inte nyckeln.

Som jag sa. En hal typ.

Och vad gör vi nu då?

Eddie är svår att spåra upp. Lever lite vid sidan av.

Men oroa dig inte. Jag ska tänka ut nåt.

Jag ska tänka ut nåt.

Jag är ledsen, jag vägrar tro det. Bertrand plagierade inte nånting.

Vi har bevis, mrs Sworder. Det är ganska tydligt.

Då har det blivit fejkat och ni har blivit lurade.

Du förstår, Jeremy Herbert har levt i Bertrands skugga

ända sedan de träffades.

Varför tror du annars att Mr Herbert hamnade på ett simpelt observatorium

i nån gudsförgäten håla i Yorkshire.

Det var inte av egen vilja, så mycket kan jag säga.

Prosit.

Tack.

Och hur är det med stiftelsen då?

Säg inte att du inte kände till den,

för både du och han måste skriva under.

Han överlåter allt i dina händer

i händelse av hans död, och tre dar senare blir han mördad.

En märklig slump.

Jag behöver inte min mans pengar

Jag har mina egna.

Men viktigare än så är att jag älskade min man väldigt mycket

det är därför jag inte skulle knuffa honom utför en klippa.

Var snäll och stäng dörren när du går.

Det där tog hon med ro.

Det är nåt härinne som irriterar mig,

och jag menar inte henne - Ganska dammigt härinne, sir.

Hur går det? - Jag hittade de här journalerna

som professor Sworder skrev i.

Den här från 1982 täckte tiden han och Mr. Herbert var på Stanford

Har inte hunnit läsa de andra än.

Men den kan ge oss en inblick i vad som pågick mellan dem.

Nåt intressant här? - Tomma.

Båda två? - Ja.

Vi får ta med allt det här till stationen.

Vi vet nu att offrets karriär och rykte

grundades på en 42-årig lögn som han spred ut.

Och att två av våra misstänkta

var i besittning av sådant som bevisade det.

Men frågan kvarstår hur en av de fyra misstänkta

lyckades få bort professor Sworder från sitt teleskop

och knuffa honom utför klippan helt ljudlöst.

Strunt samma vem det är,

men om nån försöker knuffa en utför en klippa,

så skriker man så folk hör det.

Så högt och länge man kan.

Så hur kunde nån göra det

under de få minuterna alla var fokuserade på förmörkelsen?

Skärp dig nu.

Så det är här du gömmer dig.

Kan man inte ens ta sig en fisketur

utan att man skickar ut en efterlysning?

Inte när han är chef för polisen.

Och det är inte likt dig att bara försvinna.

Jag har inte försvunnit. - Inte?

Nej.

Vad gör du då här?

Jag behövde bara lite tid för mig själv, för att tänka.

Andrina har skrivit till mig.

Hon har, helt förståeligt, en hel del frågor.

Det är väl bara naturligt?

Jag är bara inte säker på

att det här är något jag vill ha i mitt liv just nu.

Det är en stor förändring.

Att träffa sin dotter för första gången.

Vi är ju främlingar för varandra.

Vad kan jag ge henne för svar

när jag inte känner till något om henne?

Och...

tänk om hon kommit hela den här vägen...

och vi kommer på att vi inte ens gillar varandra?

Då är det så.

Hon flyger hem igen och ni går vidare med era liv.

Så du tycker att jag ska träffa henne.

Jag tror att jag är fel person att fråga.

Tanken på att inte ha Cam i mitt liv,

kan jag inte föreställa mig.

Men bara du kan bestämma det, Selwyn.

Jag vill bara säga att

all denna tid du tillbringar för dig själv inte är hälsosam.

Okej, det där är Antares...

vilket betyder att det där är skorpionen.

Harry.

Harry, flytta på dig.

Vem pratar du med?

Ja, döm mig inte,

men jag pratade med en ödla.

Sophie det här är Harry,

Harry, Sophie.

Hej, Harry. Hur står det till?

Det betyder "Hej, Sophie" på ödlespråket.

En husödla och ett teleskop,

det är verkligen nördigt.

Till mitt försvar så bodde ödlan här innan jag flyttade in

Men teleskopet är mitt. En hobby från barndomen.

Catherine sa att du besökte de andra öarna.

Ja, jag vandrade i regnskogen på Dominica.

Det var vackert,

Utklassade Heaton Park.

Jag undrade om... - Jag undrade...

Nej, du först. - Du först.

Jag gick förbi och tänkte bara titta in och säga hej.

Och höra om du kanske vill ta en drink imorgon kväll?

Det var precis vad jag tänkte säga.

Lika barn.

Det vore jättetrevligt.

Ett glas vin på stranden kanske?

Låter härligt.

Då ska ni två få fortsätta med vad ni ni nu grälade om.

Godnatt då.

Godnatt, Sophie.

Harry?

Jag tror jag har ordnat en dejt.

Harry?

Förlåt.

Är du okej?

När han lämnade Stanford och återvände till Storbritannien i december -82

var Bertrand Sworder fast besluten att "vinna tillbaka Miriam", som han uttrycker det.

"Jag vet att om Miriam ska älska mig, som om jag älskar henne"

"så måste jag göra något av mig själv och vara någon."

Var det därför han plagierade Den stora ockultationen

Ett sätt att sätta sin prägel på världen?

Darlene?

Bäst att det är nåt bra,

för det var åtta minuter kvar innan klockan skulle ringa.

Jo, jag bläddrade igenom småannonserna

i Saint Marie Times vid frukosten...

Har du redan ätit frukost? - och då såg jag det här.

Titta.

"Silvergrå skoter till salu, 800 dollar."

Eddies skoter.

Ska han sälja den? Eddie känner inte mig,

jag kan ringa och säga att jag är intresserad av att köpa den,

bestämma träff med honom, och så kan vi haffa honom.

Ja, det skulle vi kunna,

men jag har redan nämnt det för några av mina kontakter.

Så låt mig sköta det. Okej?

Jag tror att du och jag måste ha en liten tete-a-tete.

En vad då för nåt?

Jag beslutade att bli polis

för jag var less på att känna mig utanför.

Och de senaste två dagarna

har jag, på grund av dig, verkligen känt mig som en reservdel.

Jag menade inte att du skulle känna så.

Förlåt mig. Men det här är nytt för mig också.

Att vara överordnad.

Jag ville väl bara visa dig att jag klarade det.

Jag vill bara att vi ska arbeta som ett team.

Jag också.

Så om vi ska plocka in Eddie, så gör vi det tillsammans.

Så ring då.

Härlig morgon, va?

Förlåt, Naomi. Jag borde ha sett mig för.

Allt väl idag, sir? - Jajamän, kunde inte vara bättre.

Fantastiskt. Mycket givande kväll. - Så bra.

Jag läste igenom professor Sworders journal.

Det visade sig att han och Jyoti Kirmani hade en kort romans

när de var på Stanford tillsammans.

När han kom tillbaka till England,

kontaktade hon honom och sa att hon var gravid med hans barn.

Men det nämns inte nånstans att han har ett barn.

Han ville inte veta av det.

Jag tror han hade siktat in sig på att gifta sig med Miriam vid det laget

Men det är nåt med datumen som störde mig.

Jyoti Kirmani kontaktade honom i augusti -82

för att säga att hon var gravid i första månaden

och då skulle barnets födelsedag vara runt mars -83, eller hur?

Ta en titt på Sunil Singhs födelsedatum.

17:e mars 1983.

Se nu på hans hela namn.

Sunil Singh Kirmani.

Han förkortade det alltid till Sunil Singh,

men Kirmani är hans riktiga efternamn.

Jag kollade med myndigheterna i Indien,

och han är Jyotis and Bertrands son.

Men det har han inte nämnt för någon. - Exakt.

Den sedan länge förlorade sonen dyker upp, hittar mannen som övergav hans mamma

och så... - Hittas hans far död nedanför klippan.

Jag...

Jag var 15 när min mamma berättade vem min pappa var.

Men du tog inte kontakt?

Hon gjorde klart för mig att han inte var så intresserad av att vara pappa.

Så när din mor gick bort, hittade du banden?

Inspelningarna av henne, professor Sworder och Mr. Herbert.

Jag blev...förbluffad, ärligt talat.

Det jag hörde Jeremy Herbert säga.

Om den stora ockultationen?

Det var klart att han lade fram teorin

som professor Sworder senare publicerade som sin egen.

Det gav mig inget annat val än att kontakta Jeremy och låt honom veta.

Han förtjänade att sanningen kom fram.

Och när du kom hit till Saint Marie,

under förevändningen att komma för att se förmörkelsen

konfronterade du då professorn,

och berättade vem du verkligen var?

Nej. Och inte för att jag var rädd att bli avvisad efter alla dessa år.

För jag hade ingen som helst önskan att bli sammankopplad

med en sån bedräglig man.

Så, för att vara tydlig, den här resan hit till Saint Marie var bara...

en handling av ren altruism?

För att hjälpa Jeremy Herbert, en man du knappt kände?

Är du säker på att du inte försökte utkräva

nån sorts hämnd på din frånvarande far.

Jag skulle ljuga om jag sa nej.

Men uppriktigt, kommissarien

så sträckte sig inte min önskan om hämnd

så långt som till mord.

Det kan jag försäkra.

Kom igen då, Eddie.

Var är du?

Håll undan.

Mr Marlow?

Är du Talisha? - Just det.

Jag har pengarna här.

Vet du vad?

Du ser inte ut som en kvinna som borde köra skoter.

Du verkar vara en som har lite stil.

Jag kom inte hit för att bli flirtad med, ska du veta.

Jag är en gift kvinna, Eddie.

Det var tråkigt. Jag skulle gärna flirtat med dig.

Du är en riktig fuling, det märkte jag, men eftersom du frågar

så är inte skotern till mig. Den är till min son.

Han har just klarat provet, så jag tänkte

ge honom den som present.

Jag kan inte mycket om såna här grejer,

så du kanske kan starta motorn åt mig?

Jag vill bara vara säker på att den fungerar.

Talisha, Talisha...

Din önskan är min lag.

Den spinner som en katt.

Vad gör du? - Polisaspirant Darlene Curtis

Jag griper dig, Eddie Marlow,

som misstänkt för att handskats med stöldgods.

Det är Marlon som har snackat, va?

Då ska du hälsa Marlon från mig

att han måste vakna mycket tidigare för att få tag i mig.

Faktiskt, Eddie, så gick jag upp tidigare i morse.

Visserligen bara åtta minuter tidigare.

Men mer behövdes ju inte.

Gå nu.

Och du är säker på det?

Tack för hjälpen.

Kommissarien, DS Thomas.

Vi vet att Eddie satte falska skyltar på skotern

Så jag kollade serienumret med fordonslicensverket.

Skotern är registrerad på professor Bertrand Sworder.

Så skotern tillhör offret?

Jag ljög inte när jag sa att jag var på väg

till Cap Michelle för att lura turister.

Hur kommer det sig då att du har professor Sworders skoter?

Klockan var runt halv tolv när jag stötte på hans skoter.

Den stod där, gömd i några buskar, tändningsnyckeln satt i.

Den bad om att bli tagen, och jag är ju inte mer än människa.

Offret for till Cap Michelle i sin egen bil med Miriam, eller hur?

Så vad gjorde då hans skoter däruppe?

Om jag säger något

som jag såg medan jag var däruppe den natten,

skulle det vara till min fördel.

Om det är till hjälp i fallet,

skulle man möjligen kunna beakta det i rätten, ja.

Okej.

Jag var på väg tillbaka med skotern, när jag hörde röster.

Tysta, men intensiva.

Så jag kollade upp det.

Och det var då jag såg den där professorn.

Ni vet, han som blev dödad.

Han var med en ung kvinna, 20, kort brunt hår.

Sally Blake. - Hon grät.

Sally, jag är ledsen. Det här måste ta slut.

Hon var upprörd och han sa nåt i stil med...

Du skulle inte ens vara här.

Jag hatar dig. - Jag vill inte se dig mer.

Hörde du nåt mer än det?

Det var allt.

Han försvann och hon stod där och grät.

Hon verkade väldigt bedrövad.

Hade du ett förhållande med Bertrand?

Var det så?

Men du brydde dig om honom.

Jag har aldrig haft vänner när jag växte upp.

Folk gillar inte när man är smartare än dem.

Jag var bara den där konstiga vetenskapstjejen.

Även när jag gick på universitetet,

tyckte jag att det var svårt att få kontakt.

Jag är inte bra på att vara med folk.

Men professor Sworder var annorlunda?

Ända sedan jag var liten har jag tyckt att han var så...

briljant.

Det var därför du kom för att studera hos honom?

Han var så stöttande.

Och uppmuntrande.

Jag har aldrig känt mig så bekväm med någon tidigare.

Men det besvarades inte?

För en månad sedan, berättade jag för honom hur jag kände

Och hans ansiktsuttryck sa mig att jag hade förstört det.

Jag hade förstört allt. - Vad sa han?

Han föreslog att jag skulle hitta en annan professor som mentor för mig,

och att vi skulle sluta arbeta tillsammans.

Du skulle egentligen inte vara med på den här resan, eller hur?

Jag trodde bara att han skulle komma.

Se vad vi kunde göra tillsammans, men...

den kvällen vid Cap Michelle,

sa han att jag borde söka hjälp,

att jag hade saker jag behövde bearbeta.

Att han inte ville se mig mer.

Och hur kände du dig då?

Arg?

Frustrerad?

Jag vet att jag måste få ordning på mig själv.

Men jag svär.

Jag skulle aldrig döda honom.

Det skulle jag aldrig kunna.

Darlene pratade med Miriam Sworder.

Hon var lika öerraskad som vi

när hon fick reda på att professorns skoter var uppe vid Cap Michelle.

Hon visste inte ens att den saknades.

Så varken hon eller maken ställde den där?

Nånting i den?

Det här.

Men det saknar väl betydelse?

Om vi accepterar att en av dessa fyra misstänkta dödade professor Sworder

så har vi fortfarande ingen aning om hur han eller hon kunde ha gjort det.

Det fanns tre andra vittnen närvarande

när mördaren knuffade ner professor Sworder från klippan.

Jag vägrar att tro att det kan ha skett

utan att åtminstone nån av dem hört nånting.

Ett rop på hjälp, ljud av slagsmål,

ett skrik när han föll ner.

Det gör man ju när man faller, eller hur?

Man skriker.

Såvida han faktiskt inte föll.

Men det gjorde han.

För han hittades ju nedanför klippan, död.

Ja, jag vet det...

men tänk om han faktiskt inte ramlade.

I alla fall inte då. - Jag måste vara ärlig, sir.

men jag har ingen aning om hur du tänker.

Det är det enda möjliga sättet nån skulle kunna dödas inom synhåll

av tre vittnen utan någon av dem insåg vad som pågick.

Det här.

Hon gick till telefonautomaten, vi hoppade in i bilen

Nåt intressant här? - Tomma.

Skotern är registrerad på professor Bertrand Sworder.

Marlon, Darlene, kan ni bege er till tingshuset?

Vi behöver ett husrannsakningstillstånd.

Vad är det du vill undersöka?

Ett ställe som vi inte kände till.

Alla bevis i detta fall pekade inledningsvis på att

att professor Bertrand Sworders dödliga fall var självmord.

Alla bevis...

utom det här.

Professor Sworder behöll det här korsordet

eftersom han var säker på att han faktiskt inte skulle dö den natten

även om det är precis så det såg ut för resten av er.

För professor Sworder hade tänkt ut en plan

att fejka sin egen död.

Varför?

För han hade ingen önskan att utstå förnedringen

att bli avslöjad som plagiatör.

Eller att ge upp alla pengar han tjänat under åren på det.

Det var därför han kom på en plan att iscensätta sitt eget självmord

och sedan gömma sig tills han kunde börja sitt liv på nytt

nån annanstans i världen.

Det är också därför han flyttade alla sina tillgångar till en stiftelse

där ingen utom hans fru skulle kunna komma åt dem.

eftersom vi nu vet att Mrs. Sworder var med i planen med sin man

ända från början.

Det här är bara struntprat.

Alltihop.

Det är inget struntprat, Mrs Sworder. Vi har bevis.

Min DS och jag har genomsökt klippkrönet igen,

men den här gången lite längre bort än där ni alla satt.

Och vet ni vad vi hittade?

Två hål i marken med nån halvmeters avstånd.

Och...

..det här klättrankaret. - Vi tror att en repstege

fästes där på mordkvällen av professor Sworder själv.

En repstege? - Ja.

För ni förstår, professor Sworder föll faktiskt inte ner och dog.

Åtminstone inte först.

På eftermiddagen för den stora ockultationen, körde professor Sworder

till Cap Michelle på sin skoter och gömde den där.

Från skoterns packbox tog han repstegen

Sedan gick han till klippans topp för att säkra repstegen

på ett säkert avstånd från kanten där ni alla skulle samlas,

för att inte bli sedd.

Sen gick han tillbaka till parkeringen

där Mrs Sworder redan hade parkerat.

Där väntade de båda på att ni andra skulle komma till den stora tilldragelsen.

Det var under de tre minuterna och 12 sekunderna

som förmörkelsen varade,

medan resten av er var lamslagna av det som skedde på himlen,

som professor Sworder lämnade sitt teleskop...

gick utom synhåll till repstegen,

och tog sig ner till stranden.

Han gick sedan tillbaka till platsen direkt under där ni satt,

och där la han sig som om han hade fallit,

så att ni när ni letade efter honom

och såg honom ligga därnere, skulle ni ana det värsta.

Här borta.

Vi vet att det var du, Miss Blake, som gick för att ringa polisen

medan Mr Kirmanoch Mr Herbert körde till hamnen

för att ordna en båt för att komma tillbaka till stranden.

Vi tror att Mrs Sworder

möjligen diskret uppmanade er alla att göra dessa saker

för hon och Bertrand behövde tid så att han

kunde ta sig tillbaka uppför repstegen.

Vad i hela världen hade han tänkt göra efter det?

Vi tror att planen var att han skulle använda skotern

och köra tillbaka hit till villan.

så att när du och Mr Kirmani kom till stranden,

skulle ni anta att kroppen spolats ut i havet.

Och Mrs Sworder, kunde förstås bekräfta det

och säga att hon sett det ske.

Under tiden kunde Bertrand gömma sig därhemma.

Tills dammet lagt sig.

Ganska dammigt härinne, sir.

Tills dammet lagt sig.

Se, det var dammet som fick mig att tänka, mrs Sworder

Det och de två arkivskåpen

och som inte innehöll nånting.

Kommissarien, inspektörn.

Precis som du misstänkte. - Vi hittade repstegen.

Du förstår, Mrs Sworder,

om det är något som garanterat får mig att nysa, så är det gipsdamm.

Det hade lagt sig i hela arbetsrummet

efter att Bertrand byggt en vägg för att göra ett extrarum.

Arkivskåpen stod där för att dölja ingången.

Och det var planen

som ursprungligen tänkt, för att professor Bertrand Sworder

skulle kunna fejka sin egen död.

Men det är inte exakt vad som hände.

Eller hur, Mrs Sworder?

För när Bertrand klättrade tillbaka upp till klippan

måste du ha kallat på honom.

Det här är vår chans att börja om från början.

Så nu står han på klippan

precis ovanför där han setts några minuter tidigare.

Och det var där du knuffade honom över kanten.

Sedan måste du ha skyndat ner till stranden för att se till att han låg

på ungefär samma sätt som han setts några minuter tidigare.

Och så kom du tillbaka upp, samlade ihop repstegen

och gömde den i bilen

innan du gömde den här i det hemliga rummet.

Varför?

Varför gjorde du honom detta?

För att han krossade hennes hjärta, Miss Blake.

"Jag vet att om Miriam ska älska mig som om jag älskar henne"

måste jag göra något av mig själv."

Han visste att han måste visa sig som en man som var...

som var på väg att bli någon.

Det var därför han stal Mr Herberts upptäckt

om den stora ockultationen, och sedan skrev hela den här boken om det.

Och det fungerade.

Jag tror att du verkligen blev kär i honom,

med den store professor Bertrand Sworder.

Och det är därför, när han var tvungen att komma till dig

och erkänna att den framgångsrika mannen som du blivit kär i

bara var en bedragare,

så tror jag att du i det ögonblicket kände att hela ert äktenskap

de senaste 40 åren av ditt liv, bara varit en lögn.

När jag såg honom komma upp på klippan

verkade han så patetisk.

Och jag hatade honom.

Och jag kunde inte hejda mig.

Miriam Sworder,

vi griper dig för mordet på professor Bertrand Sworder.

Du behöver inte säga något, men det kan vara till men för ditt försvar

om du inte svarar på frågor

om något du senare vill åberopa i rätten.

Troligen ingenting.

För Darlene, grattis till att ha slutfört

ditt första fall som polis.

Och vet ni vad? Jag skulle inte kunnat ha en bättre lagkamrat som stöttat mig.

Detsamma, aspirant Curtis.

Jo, innan jag glömmer det...

Eddie Marlow bad mig ge dig det här.

Hans telefonnummer.

När han väl kom på att du inte var gift

sa han att om du är sugen på en drink nån gång när han är ute ur fängelset, så ring honom.

Varför trodde han att jag skulle vilja gå ut med

en värdelös ficktjuv som han?

Men aldrig säga aldrig.

Kommissarien?

Sir.

Jag vet att ni försökt få tag på mig

under de senaste dagarna.

Jag har haft en del personliga ärenden att sköta.

Inga problem, sir. Jag förstår.

Till din dejt med Sophie.

Lite flytande afrodisiakum.

Merci, Catherine.

Man tackar.

Godafton, Selwyn.

Catherine. - Hur är det?

Har du funderat mer angående Andrina?

Jag har skrivit och berättat att jag behöver mer tid att tänka.

På det sättet, om inte annat,

är jag åtminstone ärlig.

Vänta lite.

Startade du en brädspelsklubb? - Ja.

Varannan tisdag, fyra till sex.

Vad kan jag säga? Jag gillar brädspel.

Och så hade du en frimärkssamling?

Ja, men jag var bara barn.

Men du har fortfarande ett riktigt teleskop.

Nej, du är en minst lika stor nörd som jag är.

Minst. - Okej då.

Kanske. - Helt klart.

Skratta inte åt mig nu, men...

jag har aldrig haft nån semesterromans tidigare.

Det har nog inte jag heller,

men...

är det här det?

Jag menar bara...

att det vore fint att tillbringa mer tid tillsammans medan jag är här.

Men det är bara tio dager.

Verkar det jobbigt?

Vi är ju båda intelligenta människor

som vet vad de gör. Eller hur?

Ja, jag är det, men jag kan inte uttala mig om dig.

Om inte du ser nåt problem,

och inte jag heller gör det, så...

Då var den saken utklarad.

Ja.

Svensk text: Myrsveden