Original subtitles

Ledsen, Lucy. Vi är snart ur vägen.

Vi behöver en lista på vad som stals så snart som möjligt.

Och jag vill att du tänker tillbaka på den senaste veckan.

Märkte du något ovanligt?

Någon du inte kände igen som knackade på dörren-

-som hängde utanför, sådana saker?

Tror du att de har bevakat mig?

Ärligt talat är det nog mer opportunistiskt.

En ingivelse, när du var ute-

-men det är värt att tänka på. Jag skickar in assistent Hartford.

En granne säger att hon såg en figur-

-gå längs sidan av huset vid halv ett på natten.

Det var för mörkt för att se, men de såg ut att bära på en säck.

Det måste vara örngottet som saknas.

Och tiden stämmer med när hundmonitorn flyttades.

Varför anmälde hon det inte?

Hon sa att hon inte var säker på vad de gjorde-

-och de var på väg bort, så hon struntade i det.

Toppen. Okej. Gå in och ta offrets redogörelse.

Inga fingeravtryck i huset, men det finns nåt på fönsterkarmen.

Undersök det.

Ja.

Kommissarien svarar inte i telefon, så jag åker dit.

Vi ses på stationen.

Hallå?

Hallå?

-God morgon. Är Kelby tillbaka? -För fem minuter sen. Inre tjänst.

Full sen i går kväll.

Jag hittade henne i en kundvagn utanför Lidl.

Ironiskt nog vaknade hon och krävde gröt.

Ja. Alla verkar vara sugna på nåt.

En inbrottstjuv åt en smörgås innan han gick.

Har vi inte sett det förut? Förra Halloween?

Det var tre inbrott på Romney Estate, där man gjorde samma sak.

Ja.

Atticus Styles. Fick inte han en villkorlig dom?

Det hade han nog gillat. Tre mål mat om dagen, lättarbete.

-Ett år. Avstängd i två år. -Varsågod.

-Margo, du är fantastisk. -Det är därför jag är här.

Jag har inte fått nån gröt! Jag har inte ätit på hela dagen!

-Den tjejen är jobbig. -Hallå!

Hon gav mig numret till nån som kan hämta henne.

Okej. Jag är borta en timme. När kommissarien kommer-

-visa honom rapporten och säg att jag ska förhöra en möjlig misstänkt.

-Ja, inspektören. -Där är du.

Förlåt, jag fick förhinder. Vad har jag missat?

Inbrott. jag ska besöka en misstänkt. Jag kan berätta på vägen.

-Okej. -Ja.

-Vilken jäkla röra! -Det är bäst så.

-För vem? -För oss båda.

Humphrey håller nog inte med.

Tids nog gör han det.

Han kommer att träffa nån och få den framtid han förtjänar.

Och du?

Jag behöver inte känna skuld hela tiden.

Har han sagt vad han ska göra?

Han pratade om att åka tillbaka till London.

Han måste säga upp sig här och kolla om Londonpolisen tar emot honom-

-och sen måste vi reda ut ekonomin. Han kan inte åka tomhänt.

-Du har tydligen tänkt igenom det. -Vi måste vara praktiska.

Det är konstigt. Jag har alltid ansett att kärlek-

-som ganska opraktiskt.

Eller låtsas vi att du inte älskar honom?

Självklart gör jag det. Det är hela poängen med det här.

Så poängen är att ni båda ska vara olyckliga.

Kan du bekräfta var du var mellan midnatt och kl. 01.00?

-Jag sa ju att jag låg i sängen. -Men vi har bara ditt ord på det.

Mamma! När gick jag och la mig i går?

Efter nyheterna!

Vid elvatiden spelade jag Call of Duty-

-i en timme, sen somnade jag.

Trädgården ligger väl mot Stamford Road?

-Och? -Så...

Det är lätt att hoppa över staketet-

-ta sig dit och tillbaka utan att nån märker det.

Mamma? Smög jag ut och rånade nån i går kväll?

Nej, älskling! Det gjorde du inte!

Vore det inte lättare om mamma gjorde oss sällskap?

Nej. Hon gillar inte främlingar. Hon blir lite nervös.

-Ostbågar? -Nej, tack.

Skyll dig själv.

-Du gillar jordnötssmör, Atticus. -Jag älskar det.

Den som gjorde inbrottet i går kväll tog för sig av en smörgås.

Det är din grej. Att ta ett mellanmål innan du går.

-Man blir hungrig av inbrott. -Det var inte allt.

Senast använde du ett örngott för att bära ut det du stulit.

-Och? -Samma sak användes i går kväll.

-Eller är det bara en slump? -Det måste det vara.

Eller så är det en härmapa.

Vem det än var lämnade sina fingeravtryck.

Och?

Om de är dina är du tillbaka i häktet vid tedags.

Okej.

Du kan hota mig så mycket du vill. Det var inte jag.

Är vi klara? Jag lovade mamma att handla innan hennes program börjar.

Sir?

-Ja? -Nåt mer?

Nej. Jag tror att vi har fått med allt, inspektören.

Ursäkta mig.

Vi ses. Stänger du dörren på väg ut?

Du måste prata med honom.

Det är bäst att jag låter bli.

Och jag har stängt av röstbrevlådan.

Två sex. Stämmer det? Ja. Noll noll. Ja. Toppen. Okej. Tack så mycket.

Margo, kan du ordna så att någon knackar dörr på Stamford Road?

Se om privata säkerhetskameror filmade Atticus Styles-

-på gatan runt midnatt i går?

Ja. På tal om inbrottet.

Jag har pratat med kvinnans försäkringsbolag.

-Hon har redan gjort en fordran. -Det gick fort.

Jag trodde vi väntade på en lista på vad som stulits.

Hon har säkert gjort det själv för försäkringen.

Tillvägagångssättet passar Atticus Styles perfekt.

Och han bor mindre än 90 meter från inbrottsplatsen.

Så det passar ganska bra.

Vad tror ni, sir?

Om nåt är för uppenbart är det ofta inte sant.

Det är lite konstigt.

Fingeravtrycken från fönsterkarmen på Stamford Road.

-Vi har en hundraprocentig matchning. -Atticus Styles.

Nej, det är inte Atticus Styles.

Fingeravtrycken finns i registret efter att ha dömts för snatteri-

-i oktober 2021.

Vilken tid tog du in henne i går kväll?

10.30. Hon satt i en kundvagn-

-och sjöng Culture Clubs "Do You Really Want To Hurt Me?"

Det kan inte stämma.

Det kan ha varit "Karma Chameleon".

Nej, tiden! Det måste ha varit senare.

Jag loggade det. Kom dit kl. 23.10-

-kom tillbaka kl. 23.30. Det tog ett tag att få ut henne ur vagnen.

Armen fastnade i barnstolen.

-Vad hade hon på fötterna? -Stövlar.

De är i väskan med resten av hennes saker.

Jämför dem med avtrycket utanför fönstret.

Ja, inspektören.

Säg vad du har att säga, men stanna inte för länge.

-Det passar inte så bra just nu. -Jag vet om dig och Humphrey.

Det här är Shipton Abbott. Nyheter sprids fort.

Jag måste fråga...

Är det på grund av det som hände?

-Mellan dig och mig? -Nej, för inget hände.

Nej, självklart. Tack gode Gud.

Jag mådde illa när jag hörde det. Jag antog...

Det handlar inte om nån annan. Det är mellan mig och Humph.

-Jag är ledsen. -Är du?

-Det är inte rättvist. -Är det inte?

Nyss var du inte så orolig-

-för mitt förhållande med Humphrey.

Okej, jag kanske förtjänade det, men...

Jag bryr mig om dig.

Jag vill att du ska vara lycklig. Jag var arrogant nog att tro-

-att du kunde vara det med mig.

Men det betyder inte att jag njuter av det här.

Kan du inte berätta vad som hände?

Inget hände, vi är bara inte rätt för varandra.

Jag trodde att vi var det, men det är vi inte. Det är allt.

Det är snällt av dig att komma, men jag är hellre ensam.

Det är inte kul... Att förlora nån man älskar.

Se till att det inte är ett misstag du kommer att ångra.

-Kan du titta på det här? -Ja.

Vi väntar på bekräftelse från labbet, men vad tror du?

-Ja, jag skulle säga att det matchar. -Det var det jag trodde.

-Så det är hon? -Hur är det möjligt?

Inbrottet ägde rum kl. 00.25 när hon, enligt dig-

-var inlåst i en av våra celler.

Just det.

Ja. Så...

Vi har fingeravtrycken från fönstret som användes för att ta sig in-

-och en matchning från hennes stövlar med avtrycket från brottsplatsen.

Så det råder ingen tvekan om att Martha tog sig in.

-Martha? -Nej. Hayley Collins.

Men om brottet begicks vid den tiden på dygnet, som du säger-

-så satt Hayley redan häktad.

-Ja. -Vilket betyder...

Ja?

Det är ett mysterium, eller hur?

Var var du i går kväll?

Jag minns inte.

Jag bråkade med Katie och söp mig full.

-Katie? -Min flickvän.

Fortsätt.

Planen var att bli så full och tragisk att hon skulle rädda mig.

Jag började på Kitty J"s och fortsatte till Harbour.

Sen blir det lite suddigt.

Vi tror att du bröt dig in på en egendom i går kväll.

Vad säger du om det?

Det skulle inte förvåna mig. Jag var helt borta.

Jag försökte nog sno en choklad i en affär. Är det vad du menar?

Nej.

Jag gör det.

Kvinnan är här för att hämta henne.

Be henne vänta. Hon blir förhörd.

-Kan du göra det? -Ursäkta?

Hej.

-Ska du hämta Hayley Collins? -Jag är hennes partner.

Det går bra, men du får ha tålamod med oss, hon blir förhörd.

-Jag vill bli förd direkt till henne. -Det är tyvärr inte möjligt.

Han förklarade inte ordentligt. Jag är inte bara hennes partner.

Jag jobbar för Maxstead & Hamilton. Jag är även hennes advokat.

Vad minns du efter att du provat dörren till mataffären?

Jag är inte säker.

Allt jag vet är att jag var full, jag behövde lägga mig ner-

-jag försökte ringa Katie, men hon svarade inte.

Minns du inte om du gick nån annanstans?

Hon har förklarat att hon knappt minns att hon var i affären-

-för att inte tala om efteråt.

-Jag vill höra det från Hayley. -Nej.

Minns du inte Stamford Road?

Måste jag upprepa mig?

-Stamford Road. -Känner ni till den?

-Hur är det relevant? -Mitt ex bor där.

-Lucy. -Lucy Elliot?

-Ja. -Ni hade ett förhållande?

Tills för fyra månader sen.

Bodde ni ihop på Stanford Road?

Jag har aldrig varit där.

Hon köpte ett hus på Stamford Road när vi gjorde slut.

-Du har aldrig varit där. -Nej!

Det var inbrott i Lucys hus i går kväll.

-Vet du nåt om det? -Gud, nej! Är hon okej?

Ja, hon mår bra.

-Vi vet att du var där i går kväll. -Men det var jag inte!

Vi hittade dina fingeravtryck-

-och ett avtryck av stövlarna du bar när du greps.

Kan du förklara det?

Det här påstådda brottet...

Kan du säga vilken tid det ägde rum?

-Ursäkta mig. -Det är en enkel fråga.

Vi tror att det var mellan midnatt och kl. 01.00.

När hon var i polisens förvar.

Ja.

Så på vilka grunder är hon förhörd?

-Det var kul. -Ledsen att jag inte var till hjälp.

Jag har en misstänkt med tillräckliga bevis mot henne.

Men när brottet begicks satt hon häktad.

Sen har jag en känd inbrottstjuv som bor 90 meter bort-

-som jag inte kan placera på platsen.

Kriminalteknikerna knackade dörr på Stamford Road.

Två hus bort från Lucy Elliot hittade detta på en dörrkamera.

Det togs strax efter kl. 23 på inbrottskvällen.

Atticus Styles.

Ta det lugnt!

Mamma, kan du ringa AJ och säga att jag missar rumba-lektionen?

-Ni begår ett stort misstag. -Ja, du ljög för oss.

Jag...

Jag kunde inte säga var jag var i går, för mamma lyssnade.

Om hon visste att jag smög ut skulle hon slå mig.

Så du erkänner att du smög ut?

-Ja. -Gick du till Stanford Road?

Ja.

Men jag rånade ingen. Och jag kan bevisa det.

Kom igen. Det är på vägen.

Kom igen. Skynda på.

-Jag har varit här förut. -Vad är det som pågår?

Knacka bara på dörren.

-Hej, älskling! -Läget?

-Var är han? -Han har alibi.

Nå?

Du, älskling.

Nån skum typ har lämnat Lucys hus.

Ska jag ringa polisen?

-Nej... -Nej.

-Fortsätt. -Lucys granne.

Han har en affär med henne.

Hans mamma gillar inte det, så han måste smyga ut till henne.

Men hon är villig att skriva på en redogörelse-

-att han kom till henne efter kl. 23.00 och gick inte förrän kl. 05.00.

-Så det utesluter honom. -Ja.

Sir?

-Några tankar? -Jag funderar bara.

Jag tror att vi måste tillbaka till Lucys hus.

Till Lucys hus? Varför?

Jag tror att Margo har rätt.

Det är försäkringsbedrägeri, och om det är planen-

-varför inte sätta dit sitt ex?

Ja. Okej.

-Jag förstår inte. -Det behövs inte.

Säg inget om de kontaktar dig igen. Jag tar hand om det.

De har mina fingeravtryck.

Meningslöst om de inte kan kopplas till ett brott.

-Men de vet att jag var där. -De vet inget.

Låt nu mig ta hand om det!

Jag tar hand om det, som jag alltid gör.

Okej?

Skulle vi inte till huset?

Jo. Eller snarare, jag ska det.

Ingen idé för dig, i ditt skick.

Du har uppenbarligen nåt på hjärtat, så jag tänkte släppa av dig här.

Du kan ta en kaffe. Jag hämtar dig på vägen tillbaka.

-Förlåt. Jag har varit värdelös, va? -I stort sett.

Förlåt.

Vad det än är, kanske du borde ta lite ledigt.

-Om du inte vill prata om det? -Jag vet inte var jag ska börja.

Martha?

Hon vill inte vara med mig längre.

Jag är ledsen.

Jag antar att Archies återkomst har förvirrat henne lite.

-Archie? Har de...? -Nej.

Martha skulle aldrig göra så.

Hon kände...

saker för någon... Hon skulle berätta för mig, det vet jag.

Hon skulle berätta för mig.

Tror du att de gör det?

-Är det vad det handlar om? -Nej, jag vet inte, sir.

Jag kallade dig "sir".

Ja, det gjorde du.

Förlåt! Jag kan inte etiketten när, du vet...

En kram är för mycket, men att kalla dig "sir" blir fel åt andra hållet.

-Som tur är är det inte alls pinsamt. -Absolut inte.

Ta ledigt i eftermiddag.

Om nån frågar säger jag att du följer upp ledtrådar.

-Kom tillbaka utvilad i morgon. -Har du nåt emot det?

Inte alls.

Ska jag köra dig hem?

Nej, jag kan behöva en promenad.

Lite frisk luft.

Ja...

Tack.

Inspektören.

Varsågod...

...sir.

Hej då.

Jag blev av med jobbet för några veckor sen.

Jag är lite pank.

Försäkringspengarna kommer att hjälpa.

Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Gängse procedur är att vi brukar få en lista på stöldgods först.

Så...

Du gick ut i går kväll och kom tillbaka vid...

-Runt kl. 01.30. -Såg du någon när du var ute?

Det var en dejt. Någon jag träffade online.

-När träffades ni? -Kl. 20.00?

Det var lite sent, men hon kom inte kvällen innan.

Jag väntade i en timme innan hon ringde och sa att hon missat tåget.

Vi behöver hennes uppgifter.

Okej.

-Kan vi prata om Hayley Collins? -Hayley?

-Har hon varit här? -Nej. Hon vet inte ens var jag bor.

Vi hade en lägenhet på Broughton Road.

När vi gick isär hjälpte pappa mig att köpa det här stället.

Vi skulle gifta oss.

Vi förlorade båda våra mammor.

Jag lät smälta ner bådas vigselringar för att göra en enda ring.

Jag får eksem av ringar. Så... Hon skulle ha på sig den.

Och?

Jag fick reda på att hon hade träffat rottweilern bakom min rygg.

Hon krossade mitt hjärta, jag flyttade ut-

-och nu hotar de med att stämma mig-

-och säga att jag stal Hayleys mammas ring. Men det gjorde jag inte.

Hon gav den till mig för att göra vigselringen.

Kunde du inte bara ha gett den till henne?

Nej.

Min mammas ring är också där i. Hon får inte den.

Det var hon som förstörde allt, inte jag.

Jag struntar i om hennes flickvän är advokat.

Jag kastar den hellre i floden än ger den till henne.

Men det kan jag inte nu, eller hur?

Den låg i smyckeskrinet och stals med allt annat.

Ringen ger mig motiv för Hayley Collins-

-samt fingeravtryck och skoavtryck.

Men du kan inte åtala henne för att hon satt i vår cell-

-när inbrottet ska ha ägt rum?

Ja. Lucy Elliot säger att hon hellre kastar ringen i floden-

-än ger den till Hayley. Och hon är pank.

Så det ger henne två motiv att iscensätta inbrottet själv-

-och få ut på försäkringen. Det mest irriterande är-

-att allt fortfarande pekar på att det är Atticus Styles.

Tänk om alla tre är i maskopi?

-Hur? Och varför? -Jag har ingen aning!

Jag visste inte att du skulle ställa frågor.

Var är hans nåd? Han är bra på sånt här.

Han följer upp några andra ledtrådar.

-Det är bäst att du ringer honom. -Varför då?

Polismästare Woods vill träffa er båda.

-Varför då? -Det sa han inte.

Humphrey.

Tänker du bara ge upp?

Tror du att det är vad jag gör?

Du verkar ha accepterat det.

Om du med "accepterat" menar att hedra Marthas önskan-

-istället för att övertyga henne att ändra sig-

-så ja, jag har accepterat det.

Jag besökte henne i morse.

Jag frågade henne en anledning till att hon gjorde slut med dig-

-hade något med mig att göra.

Hon säger nej.

Och om hon sa ja?

För det var väl det du hoppades på? Varför annars fråga?

Jag ska inte låtsas att jag inte har känslor för henne-

-men jag gick dit för att se om jag kunde hjälpa till. Inget annat.

-Hjälpa till? -Ja!

Bara för att Martha och jag har ett förflutet-

-betyder det inte att vi inte kan ha ett vuxet samtal om det här.

Polis! Kliv åt sidan!

Vad är det som pågår?

-Vad i helvete gör du? -Sir?

Vad gör du?

Jag förstår att du är arg, men jag är inte din fiende!

Okej.

Sluta. Vad gör du? Sluta!

Hallå!

Sir! Sir! Släpp honom!

-Säg åt honom att släppa! -Du har honom i nacksving!

-Jag håller fast honom, konstapeln! -Han har fått en konstig färg!

Släpp honom, sir!

-Han bet mig! -Jag kan inte andas!

-Du behöver inte bitas! -Okej. Sluta. Sluta!

-Det räcker, okej? -Tvinga mig inte att dra min batong.

Hallå! Jag har pepparsprej också.

Sluta. Lugna ner er.

Får jag fråga varför kommissarien inte är med dig?

Han följer upp en ledtråd om inbrottet på Stamford Road.

Vi tyckte att det borde prioriteras.

-Är ni nära ett gripande? -Vi har ett antal misstänkta.

Eftersom du är här ensam-

-har du funderat mer på vårt samtal?

Om att flytta till högkvarteret?

Jag stannar nog hellre där jag är.

Trots att det är en karriärmässig återvändsgränd.

Trots det.

Jag gillar det vi gör på Shipton.

Jag vet att vi är ett litet team, men det betyder att vi är mer praktiska-

-och en del av samhället.

Jag förstår attraktionen, Esther, det gör jag verkligen.

Men det är en metod som vi rör oss bort från.

Vi kanske inte borde det.

Och kommissarien?

-Hur är er arbetsrelation? -Bra. Utmärkt, faktiskt.

Jag har hört att vissa tycker att han är lite udda.

Det är han. Men han är också en briljant utredare.

Det ryktas att i går-

-gjorde kommissarien förfrågningar om att återvända till Londonpolisen.

Du visste inte.

-Nej. -Din lojalitet är beundransvärd.

Men den verkar inte vara besvarad.

Jag är inte fienden.

Jag vill bara ditt bästa.

Du får en bula, men det är nog inte dödligt.

Tack, Margo. Jag ber om ursäkt för det här.

Det är ganska pinsamt.

Bry er inte om mig.

Jag har inga förväntningar när det gäller män.

Jag har rest genom förvåning, genat runt hjärtesorg och misstro-

-och kommit fram helskinnad. Och jag bryr mig inte.

Kan jag hjälpa dig?

-Förlåt. Jag tittade bara på... -Ja, jag vet.

-Sluta. Du blir blind. -Nej, nej, nej! Din tatuering!

Det är en nascalinje från Peru.

Jag gjorde den där första gången jag rymde.

-Fråga inte. -Tänk att du har en tatuering.

Jag har faktiskt nio.

Men om det inte finns några oförutsedda händelser-

-som jag inte ens kan föreställa mig-

-får du aldrig se de andra åtta.

Gör lite nytta och ge honom en kopp starkt te.

Ja, tack.

Jag tar också en, eftersom jag är först på plats.

-Vad har hänt? -Han var i slagsmål.

-Med vem? -Archie.

Jag skulle inte kalla det ett slagsmål.

Kelby hittade honom rullandes på gatan.

Utmärkt. Måste ha varit vid samma tid-

-som jag berättade för polismästaren hur briljant du var.

Det känns som om jag har svikit er alla.

Det behöver du inte oroa dig för länge till.

Jag ska förhöra Hayley Collins igen.

Esther? Esther!

Jag vet inte vad som upprör dig mest, bråket eller att du täckte för mig-

-men jag är ledsen för båda.

Varför sa du inte att du hade pratat om att återvända till Met?

-Okej. -Vad är det?

-Är det inte spännande nog här nere? -Nej...

-Har du tråkigt? -Nej, jag...

Jag trodde att vi byggde upp nåt.

Att vi skyddade varandra.

Tänkte du berätta eller bara försvinna-

-som om du aldrig var här?

Okej! Men det hade inte med dig att göra!

Hur ska jag kunna vara här om jag inte är med Martha-

-och får se henne varje dag?

Vi försöker bara lista ut hur vi ska existera.

Hur kommer mitt liv se ut-

-utan personen jag trodde att jag skulle tillbringa det med?

Jag är ledsen. Jag tänkte inte på det.

Jag borde inte ha brusat upp. Det är inte ditt fel.

Jag älskar att jobba med dig.

Så... Ska du åka?

Jag vet inte om jag har nåt val.

Jag försöker åtminstone acceptera att jag kanske måste.

Det är synd.

Ja.

Ja, det är det.

Hör på... Medan du är här-

-vill du göra lite nytta?

Självklart.

Hjälp mig då att lösa det här jäkla inbrottsfallet.

Gärna.

-Är det ett formellt förhör? -Nej, bara några frågor.

Om ett brott Hayley inte vet nåt om.

Om ett brott som fortfarande utreds.

Lucy Elliot tog Hayleys mammas vigselring.

Det är det enda de pratar om.

Ni har visst hotat med rättsliga åtgärder.

Ja, det har vi. Men det verkar meningslöst nu när ringen är stulen.

Ms Collins, har du någon förklaring-

-till fingeravtrycken hos Lucy?

Nej.

Varför ett fotavtryck som matchar dina stövlar hittades i en rabatt-

-under det trasiga fönstret?

-Nej. -Hayley har svarat på det två gånger.

Hon har ingen aning om hur något av det här hände.

Era bevis kan ha kontaminerats på något sätt.

Eller så är det inkompetens. Det jag vet är att när brottet ägde rum-

-mellan midnatt och kl. 01.00 var Hayley redan häktad-

-inlåst i en av era celler.

Har ni nån favoritmacka, miss Collins?

Tjuven tog ett mellanmål innan de gick.

Okej, jag har hört nog.

Vi har redan fastställt att Hayley inte kan ha begått brottet-

-som ni förhör henne om.

-Så jag avslutar det här. -Vi vill bara ta reda på sanningen.

Sanningen är att Hayley inte har begått något brott-

-och har ingen anledning att vara i närheten av sitt ex hus-

-än mindre bryta sig in.

Jag måste insistera på att ni går.

Du satte verkligen igång henne.

-Det var tanken. -Ännu ett familjebråk?

-Ursäkta mig. -De höll på i förrgår kväll.

Det är som att lyssna på två andar som brottas med ett vårtsvin.

-Bråkade de? -Två av dem låtsades att polisen kom.

Samhällsstödspoliser?

Det var värre när de gick än när de kom.

Händer det ofta att de grälar?

Min Rosie är ett nervvrak.

-Din fru? -En lama.

-Hon bor på baksidan. -Har du en lama i trädgården?

-Peggy vill inte ha henne i huset. -Din fru?

Min katt.

Hörde du vad de bråkade om?

Den med ett ansikte som en getingarmhåla-

-sa till den söliga att hon var dum.

Det lät som om hon hade gjort nåt fel.

Jag hörde inte vad. Tittat på henne på fel sätt, sa Betty.

-Betty? -Min bättre halvan.

Har nån annan klagat?

-Nej, vi bara... -Övervakar situationen.

-Jag kan anteckna. -Tack. Vi hör av oss.

Tack.

Den kriminaltekniska rapporten är tillbaka.

De har bekräftat en matchning på stövlarna.

Jag vet inte om det är bra eller dåliga nyheter.

De har också en jordmatchning från huset-

-blandat med fibrer från en blå matta.

Det är Kitty J:s.

De har haft samma matta i åratal.

Och vi vet att hon gick dit.

Jag kollade domstolshandlingarna i Atticus Styles-fallet.

Det var inte mycket vi inte kände till-

-men jag hittade inte förhörsprotokollen.

Hans advokater kanske har en kopia.

Maxstead & Hamiltons. Ska jag fråga?

-Det skadar inte. -Vänta. Vem?

-Sa du Maxstead & Hamiltons? -Ja.

Hayley Collins flickvän jobbar där.

-Det är ett sammanträffande. -Jag tror inte på sånt.

-Är det här protokollet? -Ja.

Tack, Margo.

Jag undrar...

Ge mig den rättsmedicinska rapporten.

Har du hittat nåt?

Jag är inte säker.

Kanske.

Vår arga advokat, Kate-

-sa nåt jag tyckte var konstigt.

Vi pratade om ringen.

Hon sa att det var lönlöst att gå vidare med deras anspråk-

-nu när ringen var stulen. Men hur kunde hon veta det?

Berättade vi för dem att ringen saknades?

-Nej. -Nej.

Och smörgåsen? Enligt protokollet-

-bestämdes det att inte offentliggöra vad det var för smörgås.

Advokaterna som representerade Atticus Styles måste veta.

Men som allt annat i det här fallet-

-är det inte logiskt förrän man tillsätter en ingrediens till.

Mattfibrerna, nästan säkert från Kitty J:s pub-

-hittades i jorden vid Lucy Elliots hus.

Vilket betyder...

Att hon gick till puben efter inbrottet.

Ja, men hur?

Om inbrottet inte skedde förrän efter midnatt-

-och om Kelby tog hennes stövlar när han låste in henne i cellen?

Det finns bara en förklaring.

Det måste ha hänt dagen innan.

Fast besluten att ta tillbaka det hon såg som sin mors vigselring-

-tror jag att Hayley tänkte stjäla den, men natten före inbrottet.

Men den kvällen, som vi hörde från Lucy-

-hade hon blivit dumpad av sin dejt som missade tåget-

-så hon kom hem tidigt.

Hayley hade inget val.

Hon var tvungen att överge sina planer och lämna huset.

Jag tror att hon åkte hem och berättade för flickvännen, Kate.

Hur kunde du vara så dum?

Du sa själv att hon aldrig skulle ge tillbaka den!

vem tror du får skulden när de upptäcker att den är borta?

Polisen hade varit här när du kom hem.

Det är mammas ring!

-Jag sa att jag skulle ordna det! -Men det gör du inte!

-Hon kommer aldrig ge tillbaka den! -Jag sa att jag ska fixa det!

Det här är grälet som grannen hörde kvällen före inbrottet.

Grälet fortsatte nästa dag.

Det här problemet försvann inte.

De hanterade det på olika sätt.

Hayley försökte dränka sina sorger-

-och hoppades att Kate skulle trösta henne.

Det var här de blå mattfibrerna-

-fastnade i leran som kom från Lucys hus.

Kate hade inga planer på att rädda Hayley.

Hon visste att fönsterhaken var trasig-

-så Kate gick till huset för att avsluta det Hayley hade påbörjat.

Hon kom bara för ringen-

-men insåg att hon måste dölja det-

-genom att ta andra saker också.

Hayley hade nog berättat för Kate var Lucy hade sina smycken.

Hon behövde inte leta.

Hon tog allt det andra för att dölja varför hon var där.

-Precis. -Ganska smart, faktiskt.

Men hon var smartare än så.

Hennes advokatbyrå representerade inbrottstjuven Atticus Styles-

-som hon visste bodde ett stenkast från Lucys hus.

Finns det nåt bättre sätt att vilseleda oss-

-än genom att leda oss till nån annan?

Hon utnyttjade det hon visste från arbetet med att försvara Styles-

-och kopierade hans tillvägagångssätt.

Inklusive att göra en jordnötssmörsmacka innan hon gick.

Men hon gjorde en ödesdiger felbedömning.

Hon tänkte inte på att Hayley kunde ha lämnat bevis från kvällen innan.

-Eller att hon skulle bli gripen. -Låt mig vara!

Jag vill bara få dig hem.

Vad gör vi inte för kärleken?

Ja.

Vi ordnar en arresteringsorder och hämtar henne.

Meddela åklagarmyndigheten att Hayley Collins också är misstänkt.

Uppfattat.

Det är okej. Det är okej.

Jag har inte pratat med polismästaren än.

Jag behöver bara ta lite ledigt.

Jag pratar med henne när jag kommer tillbaka.

Vart ska du ta vägen?

Jag vet inte.

Förlåt...

-Din telefonsvarare funkar inte...

Därför provar jag din mammas nummer.

Hur som helst...

Jag ville bara säga att jag åker nu.

Jag tänkte rensa huvudet lite.

Ja. Så...

Hej då.

Men också...

-Jag har tänkt på det du sa... mycket.

Om att du tror att du inte räcker till för mig.

-Jag vill inte att du ska tro...

...att du inte räcker till.

För hur kan nån som du inte räcka till?

Och jag vet att du tror att barnlösheten-

-skulle lämna ett tomrum i mitt liv. Så är det absolut.

Men det skulle lämna ett pyttelitet tomrum.

Att inte ha dig skulle lämna ett tomrum som jag inte klarar av.

Ett jag aldrig kan fylla.

Jag vet att du tror att du gör mig en tjänst.

Men det gör du inte. Okej?

Det gör du verkligen inte.

Jag är ledsen, men om man älskar nån stannar man hos dem.

Vad som än händer möter man tillsammans.

Visst skulle det göra ont, det skulle det-

-men vi skulle lida tillsammans.

Inte på egen hand.

Inte på egen hand.

Jag ville bara säga det.

Och att jag älskar dig.

Hej då.

Hej, gamle vän.

Kommissarie Goodman.

-Sir! -Nej, nej, nej. Res dig inte.

Jag antar att det finns en anledning till att du inte anmält ditt besök?

Förlåt.

Jag gick till Catherines bar först, men kom ihåg din älsklingsplats.

Havet är underbart.

Det är som om det lugnar själen att bara stirra på det.

Att se nåt så stort, så oändligt sätter allt i perspektiv.

Det får oss att inse hur små vi är.

Och samtidigt...

...hur små våra problem är.

Men...!

De upplevs inte så.

Nej.

Vi har saknat dig.

Tack, sir. Jag uppskattar det.

Jag sa inte att jag saknade dig.

Eller att jag inte har gjort det.

Jag minns den här känslan.

Känslan att inte vara helt säker på vad du menar.

Du har inte frågat hur jag visste att du var här.

Jag vet.

Så hur visste du?

Hej.

Hur?

Varför?

Hur?

För att du bokade hotellet med mitt kreditkort.

Visst ja. Förlåt.

Varför?

För att du lämnade ett stort tomrum själv.

Fick du mitt meddelande?

Jag hälsade på Archie. Jag köpte ut honom ur caféet.

-Det behövde du inte göra. -Nej.

Men det gör saker okomplicerade. Vi behöver nåt okomplicerat ett tag.

Menade du det du sa om att inte kunna skaffa barn?

Ja.

Du är den enda familj jag behöver.

Jag svär.

Det finns inget jag utan dig.

Det ser underbart ut. Men var är ni?

Vi är på Saint Marie.

-Var är det? -I Karibien.

-Det är okej för vissa. -Det ser fantastiskt ut.

-Som paradiset. -Ja, det är det.

Jag ville berätta att vi är bokade på ett flyg i morgon bitti.

Ska ni inte stanna längre?

Martha har ett företag att sköta och jag måste tillbaka till jobbet.

-Vad bra. -Polismästaren har frågat efter dig.

Hälsa henne att vi kommer hem.

-Ja! -Vi ses snart!

-Hej då! -Hej då!

Det är konstigt. Jag saknar dem verkligen.

-Till och med Margo? -Särskilt Margo.

Jösses, jag glömde nästan!

Du glömde den här.

Jag älskar dig.

Humphrey!

Catherine. Hur mår du?

-Martha! -Hej.

Vad roligt att se er.

Jag kunde inte tro det när polisdirektören sa att du var här.

Jag hade glömt hur vackert det är.

-Jag måste presentera dig för några. -Ja, ja.

Humphrey, det här är kommissarie Neville Parker.

Neville. Jag har hört så mycket om dig.

-Detsamma. -Ja. Vad tycker du om Saint Marie?

Vilket ställe, va?

-Verkligen. Det här är Martha. -Hej.

Trevligt att träffas.

Det här är resten av mitt team. Naomi och Marlon.

-Hej. -Trevligt att träffas.

Hur går det med polisdirektören?

-Lustigt att du frågar, för han är...

-Polisdirektören! -Sir!

-Jag ser att ni har hittat varandra. -Ja.

Neville berättade att han gillar att arbeta med er.

Jaså? I så fall kan du bjuda mig på en stor rom.

-Det låter bra. Drinkar till alla? -Det låter bra.

Humphrey! Du borde berätta för polisdirektören om din anka.

Anka?

Ja, jag...

Saken är den, sir...

...att jag saknade det här stället, och särskilt er, sir.

Och jag blev vän med en anka.

Översättning: Iyuno