All language subtitles for LA.Originals.2020.1080p.NF.WEBRip.DDP5.1

Jag gör den här filmen för att…

Vart ska jag titta?

- Hitåt.
- Okej.

Jag gör den här filmen för att...

...jag har filmat och fotograferat
mig och Cartoon i 25 år.

Vår resa genom livet
och alla rörelser vi har...

Vänta lite...

NETFLIX PRESENTERAR

Cartoons gaddar är de enda som gäller.

Estevan är den ende fotografen.

Man kan inte berätta om Estevan
utan Cartoon.

Ingen Toon utan Stev.

De är L.A.

De representerar bäst
Los Angeles-kulturen.

De är pionjärer.

Inte bara pionjärer,
utan också historiker.

Berättare, bildskapare, krönikörer.

Säger man L.A.
- tatuerare menar man Mr Cartoon.

Ingen ritar som Cartoon.

Man känner alltid igen
en Mr Cartoon-tatuering.

Alla känner till Cartoon.

Hiphop-tatueraren.

Att bli gaddad av Toon, det är stort.

Cartoon, baby.

- Min polare.
- Cartoon.

Världsberömda Cartoon.

Om Cartoon gjorde nåt, var Estevan där.

Estevan har något genuint
som ingen annan har.

Han fotograferar gängmedlemmar.

Han fångar hela kulturen, allt.

Lowriderkultur, tatueringskultur,
foton från Skid Row…

Historiska dokument.

De visar att det kan göras på rätt sätt.

Men på ett bra sätt.

De är stolta över det.

De banade vägen för många.

Utan att erkänna det.

Det hade inte gått utan dem.

Det handlar om att våga vara sig själv
och många är livrädda för det.

Därför är de så framgångsrika.

De menar vad de säger
och säger vad de tycker.

"Det här är vår grej
som vi vill visa världen."

L.A. är nu globalt.

Sen de gick samman
går de inte att stoppa.

Jag växte upp i en chicanofamilj
som förstås trodde på Gud.

Jag uppfostrades till katolik.

Jag fick höra att jag var begåvad.

Jag var välsignad,
jag var gudabenådad.

Säger man det till ett barn varje dag,
om och om igen, tror det på det.

Mamma bad mig städa rummet
och bädda min säng.

"Jag har fått en gåva från gud.
Jag tänker inte bädda!"

För mig är arbete lycka.
Jag älskar att jobba.

Jag älskar att fotografera och filma.

När jag säger jobb,

menar jag nåt man gör
och får betalt.

Det betyder att mina räkningar betalas
och att jag kan fortsätta.

Jag är varken den bästa pappan
eller bästa maken,

men jag jobbar hårt,
jag är en bra fotograf och en bra vän.

Ingen kan säga att jag lurat nån.
I så fall är han en jävla lögnhals.

Om du fokuserar, ser du grejer.

Använd din talang
och res ut i världen, till Europa.

Vi har rest i hela världen,
köpt hus till våra familjer.

Konst var som klåda.

Jag såg grejer.
Jag såg en filmaffisch,

eller nåt som fick mig att vilja rita,

och jag fylldes av en rastlöshet,

som drev mig att rita varje dag
för att få bort den.

Han var väldigt ung, typ fyra år.

På den tiden ritade han
näsborrar, naglar, örsnibbar.

Medan andra barn ritade streckgubbar,
gjorde han

mycket mer komplicerade saker.

Han var mitt första barn. Jag kände mig
som den bästa mamman. Han var så bra.

Hans mamma sa:
"Du är bäst. Du är otrolig.

Världens bästa konstnär.
Du kommer att bli underbar. "

Till sist så tror du på det.

När jag var liten
mötte min far en kille på banken.

Han sa: "Jag har en karateklubb ."

Pappa kom hem och sa:
"Du ska börja med kampsport."

"Nej, jag vill inte."

- Han sa: "Jo!"
"Jag betalar för det. Gå dit."

I början var han väldigt blyg.

Han pratade inte med någon.
Men efter ett års karate,

var han självsäker och gick rak i ryggen.

Det var på karatekursen
som jag upptäckte candylack.

Skolans stormästare
målade också custombilar,

så jag lärde mig allt om
väggmålningar, candylack,

respekt, livets flöde.

Allt detta gick i en cirkel.

Helt grymt.

Jag är Estevan Oriol, fotograf
och regissör. Uppvuxen i L.A.

Jag föddes i Santa Monica
på St. John's Hospital.

Estevan ser ut som en lång chologangster,
men få vet att han är halvitaliensk.

Mamma och pappa
var gifta tills jag var tre år,

sen skildes de
och sen var det jag och mamma.

Mamma tog väl hand om mig.

Vi växte upp med
socialtjänst och matkuponger,

men hon gjorde sitt bästa
för att jag skulle ha det bra.

Multietniska barn är ofta förvirrade.

"Vilket ursprung har jag?"
Till sist måste man välja.

Han valde latino. Det fick jag
reda på flera år senare.

Min pappa var hippie.

Han sket fullständigt
i dyra bilar och sånt.

Det fick mig
att börja sträva efter nåt mer.

Det gav mig min drivkraft.

Efter gymnasiet jobbade jag
på en snackbar, på fiskebåtar,

på stormarknader, i spritbutiker…

Jag har alltid haft ett, två, tre jobb.

På 80-talet sökte man
sin plats i hiphopen.

Var man en breakare eller rappare?

En locker eller graffare?

Jag älskade breakdance, men var inte bra.
Men rita kunde jag.

Cartoon hade alltid en marker

eller sprejburk med sig jämt.

Och var vi än var, satte han igång.

Jag var ju hiphop.
Jag hade en B-Boy-sida

som bombade, gjorde 3D, fades...

Innan Cartoon var den han är idag,

var han en otrolig graffare.

Han ingick i WCA som var legendariskt.
Han var jävligt skicklig.

Det var sent 80-tal när jag träffade
Cartoon som då hette Flame.

Jag trodde jag kände alla.
"Vem fan är det?"

Han hade en unik stil.

Han gjorde en Hit & Run. Jag såg väggen
och tänkte: "Vem har gjort det här?".

Jag graffade överallt.

Det gav mig en kick.
Man kan åka i fängelse för det.

GRAFFITI ÄR ETT BROTT

ÄR DITT BARN EN GRAFFITIVANDAL?

BÖRJA INTE MED GRAFFITI

Hans signatur var "Flame".

Han var känd för det.

Han var annorlunda på nåt sätt.

Vi anade att han skulle göra
nåt stort och lyckas.

Han skulle gå långt.

Det är ett konstverk.
Vi var så stolta när det publicerades.

Jag försökte hitta en stil
som kändes bra och äkta.

Jag gick på L.A: s tekniska gymnasium
för att lära mig skyltgrafik, bokstäver.

Bokstäver har en tyngd.

När jag gick i skolan visste
alla barn var fängelserna fanns.

Vissa fick brev från sina släktingar.

På kuverten fanns
grymma Pinta-kollage.

Jag tänkte:
"Jag kan blanda de illustrationerna

med bombinggraffiti. Förena dem."

Så skapades min stil.

När jag blev 19 drog jag till Hollywood.

Sunset Boulevard var hett.
Whisky, Roxy, hiphop var nytt.

Allt det där var helt otroligt.

Jag jobbade på nattklubbar
för extrapengar.

Där träffade jag alla L.A.
- grupper.

Ice-T, Rhyme Syndicate,
Red Hot Chili Peppers

Boo-Yaa T.R.I.B.E, Everlast.

Jag träffade Muggs
som tog mig till Cypress Ave.

Där träffade jag B-Real och Sen.

Det här är SP 1200.

Trummaskinen
på alla House of Pain-skivorna.

Jag gjorde samplingen på "Jump around".

Blåsaren kom till studion och spelade.
Jag la in det här.

Sen stämde jag ner det
så det låter knastrigt.

Det blir lite bredare.
Därför är det ljudet unikt.

Första gången jag träffade Estevan
var han dörrvakt på en nattklubb

i Little Tokyo. Han var alltid snäll
och släppte in mig.

Polarn Steve-O, Steve Oriol,
som byttes till Scan.

Scan var Scandalous.

Sen började vi göra musik
och när vi skulle ut på turné

sa Muggs: "Jag vet inte
vem som ska vara turnéledare."

Vem kan jag fråga som är stabil?

"Vem?"

Jag frågade Scan och…

Han blev turnéledare.

Så var det.
Där började våra globala eskapader.

I början visste ingen att de var vita.

Folk sa: "Vad fan?
Vad är det här för vita killar? "

Sen hörde de...

Och hela jävla klubben blev sjövild
och alla var helt galna.

Sen gick det bara uppåt.

Jag var med i deras musikvideor,
som "Shamrocks and Shenanigans."

När jag inte var i L.A.
var jag på turné med House of Pain.

Min pappa var fotograf.

Han tyckte att jag hade en cool livsstil.

Det här är min första kamera
som pappa gav mig.

Det är den jag pratar om när folk säger:
"Hur började du fotografera?

Vi åkte på sjuka reklamturnéer
och han tog alltid bilder.

Jag blev konstnär när det var dags
för ett riktigt jobb.

När jag gjorde sprejmålade
T-shirts som 17-åring,

insåg jag att jag kunde leva på det.

Jag målade av folks bilar,
tryckte T-shirts och la till namnet.

Jag började jobba med en gång.

Det var Cartoon's Customs.

Det förberedde mig för tatuering.

Scandalous vid kameran.
Japan, här kommer vi.

Kyckling och soppa.
Jag tar den med spenat och smör.

När man turnerar blir det stressigt.

Man behöver nån som känner alla
och håller allt lugnt.

Varje dag var ett nytt äventyr,
en ny stad, nya konserter.

Det var grymt att få vara med.

Han var inte fotografen
Estevan Oriol än utan roddare.

Där åkte de dit.

Cypress Hill sålde inte bara en platina,
men var också en erkänd hiphop-grupp.

B-Real var en av världens största MC då.

Kolla utsikten.

LOGE

Jag är sjukt snygg.

Fråga inte om jag är redo.
Jag är alltid redo, din jävel.

Jävlar. Den satt bra.

Muggs hade anlitat
Estevan för House of Pain,

och sen kom han till oss, Cypress Hill.

Första showen med oss
var Woodstock 1994.

B-Real hoppade av scenen in i publiken.

Jag måste dra ut honom,
men samtidigt fotade jag.

Det var jävligt galet.

Estevan hade många olika roller.

Han var turnéledare,
vår fotograf och videofilmare.

Ja, det är mina.

Nu kör vi.

Vi jobbade väldigt nära varann.

Alla hade flera roller
och gjorde flera saker

bara för att få det gjort.

Estevan tog hand om mycket
och var samtidigt vår familj och vän.

Han ryckte alltid in där det behövdes.

Det här är er jävla Scandalous.
Behöver du nåt har jag allt.

En stor jävla stash!

Hör du mig? Vi är i Cleveland
och naturen har snedtrippat.

Många av Estevans bästa bilder
på Cypress Hill är från den tiden.

Jag hade Steve-O: s röst i huvudet
som sa: "Jag finns här."

Han sa typ:
"Lugn, jag gör mitt jobb."

Vi är på väg.

Värsta jävla vischa jag sett.

- Vad ska vi annars göra?
- Vi måste bara dit.

Jävla idioter.

Vad i helvete sa han?

Vi måste till backstage.

Omöjligt.

- Vi ska backstage.
- Har du ett pass?

Här är vårt pass: Cypress Hill.

- Cypress Hill! Okej.
- Ja.

Vi fixade det.

Jag var med Beastie Boys,
No Doubt, The Fugees, Limp Bizkit,

Erykah Badu och alla andra band
och jag var den enda som hade en kamera.

När man inte haft nåt och plötsligt ser
tusentals människor bli vilda till en låt,

då tänker man: "Fan!"

Det var då jag tänkte:
"Jag måste fota det här."

Södra Kalifornien, för fan!

Jag började visa mina foton för tidningar.

Musiktidningar började
publicera mina foton.

Sätt igång. Ett, två, tre,
chickity-boom-bang.

Estevan. Det var mannen, fattar du?

Han var multibegåvad.

När jag träffade honom
var jag 14-15 år gammal.

Jag var med i The Whooliganz.
Jag var rappare.

Jag och Scotty Caan.

Vi hade gjort en skiva med B-Real.
De tog med oss på turné

för att promota vår skiva.

Jag var 16 år och överlevde
en timme i taget.

Man raggade tjejer, rökte gräs, söp
och umgicks med sina idoler.

Jag företräder ingen en åldersgrupp.
Jag företräder hiphop.

Han började med sin fotoskit.

Alchemist fann sitt jävla beat.

- Får jag svära?
- Ja.

När man pratar om den tiden
måste man svära.

1993 var Soul Assassins, Cypress Hill,
House of Pain, rappens elit.

Dre och Snoop fanns också,
men förutom det,

var det störst.

Soul Assassins var störst.

Jag träffade Estevan Oriol för 25 år sen.

Det var stort för en 16-åring

att se The Whooliganz spela före
House of Pain och Cypress Hill.

Vi var backstage.
Konserten ställdes nästan in

eftersom en viss Estevan
hade slått ner piratkopierare.

De hade snott bilder i tidningen
och tryckt T-shirtar.

En timme före showen drog killarna
upp huvorna och gick genom parkeringen,

och vi satt vid släpen och hörde...

De blev nedslagna.

- Jag nämner inga namn.
- Nämn namn.

Muggs, Estevan.

En jävel sa nåt,
så jag slog honom i ansiktet.

Stackars kille.

Så mötte jag Estevan Oriol.

Han knockade en piratkopierare
på en Soul Assassins-konsert.

När jag träffade Steve-O
var han turnéledare.

Den roliga killen.

/Fotograf/DJ.

Från platinaskivan Temples of Boom,
Cypress Hill!

Det fanns tillfällen då han framstod
som en bandmedlem i intervjuer.

Du kan inte klandra oss alla
för de få grupperna.

Konflikten lär fortsätta.

- Tack för att du kom.
- Tack.

Här är Cypress Hill.
Nu till New York.

Allt förändrades med
mitt första skivomslag.

Upploppen 1992.

Det här är inga protester,
det är en brutal mobb.

När domen lästes upp blev folk vilda.

Det bara hände.

Svarta och mexikaner
började titta på varandra och kommunicera.

Som en familj.

Det var inte populärt...

Jag körde på motorväg 110
mot Hollywood,

och båda sidorna av 110:an
stod i brand.

Det skapade en länk från 1992
till idag som är obrytbar.

Det var helt galet, allt stod i brand.

Rodney King misshandlades till döds
och allt var "åt helvete med polisen".

Jag körde och såg
Kid Frost-omslaget jag hade ritat

på en enorm skylt för Virgin Records.

Jag var i musikbranschen
och spelade inte ens gitarr.

Här bakom mig
träffades Cartoon och jag.

Just den kvällen var övervåningen bokad
för Penthouse Players releaseparty.

Jag och min vän Donnie Charles gick dit.

Vid ingången såg han Cartoon
och han sa: "Hallå!"

"Du måste träffa min kompis,
han är också mexikan."

"Ni är i musikbranschen.
Han har gjort skivomslaget.

"Ha det så kul, jag går en sväng."

E påverkade mitt liv för han
hade samma mål som jag.

Konstnärligt, vänskapligt...

Han sa till mig: "Mamma...

Jag har träffat
en kille som tänker som jag."

Jag träffade Cartoon i början av 1994.

Om jag minns rätt
var det hos Muggs i Hollywood Hills.

De körde en Impala-64.

- Ett komikerpar.
- Abbott och Costello. De var grymma.

De hade koll.

I början var det tufft,

men ju mer vi hängde,
desto mer idéer fick vi

om hur man kan tjäna pengar
som inte är olagliga.

Checkdansen. Check-striptease.

På den tiden var Estevan
och Cartoon oskiljaktiga.

Cartoon hängde med Soul Assassins,
han skötte det visuella.

Vi såg hans talang, vi trodde på honom.

In med dig.

In, din jävel.

Allvarligt?

Stäng av kameran!

Var är vi?

Vi är på en färja.

Klockan är fan 8 på morgonen.

Så trött.

Turnélivet, alltså.

Jag tror att det formade oss
till att ha olika relationer.

Det var livet.

- Oj.
- Vad tycker du om det?

- Det ser supergott ut.
- Vi smakar på en.

Cartoon började hänga med oss
och gjorde all design.

Han var superbegåvad.

Jag gjorde scendekoren.

En av mina illustrationer hade smällts upp
till en jättestor uppblåst docka.

En kung på sin tron.

Värsta gangstergrejen jag kom på.

Jag hade inte ens börjat tatuera,
hade ingen själv.

Sen började jag hänga

hos professionella tatuerare.

Doften av den gröna tvålen.
Jag drogs in av energin därinne.

Mitt liv fick en ny riktning.

Det står "NFC".
Det står för "Inga feta brudar".

Det var länge sen.

Jag gjorde en tatueringsmaskin...

...till min partner Cartoon
och det här tatuerade han mig med.

Jag var bra på att rita på papper,
graffiti, sprejmålning,

men hud var en helt annan värld.

När han gick över till att tatuera
blev alla helt chockade.

Jag minns inte hur det gick till,

men de första tatueringarna
var avgörande.

Cartoon förändrade allt.

Från att spreja på metall
till "Ge mig den jävla pistolen".

Han gick över till hud som ingenting.

I början tog han hit alla mina kunder.

Jag träffade ju
en massa människor och band.

Jag såg deras tatueringar
och tänkte: "Fan, vilken ful tatuering."

Han såg dem spela
och sa: "Gillar du tatueringar?"

"Fin tatuering. Har du ingen av Cartoon?
Kolla här. "

Jag visade mina som var nya.
Många killar sa "Åh, det är grymt."

"Vem gjorde det?"
"Cartoon. Han kan tatuera dig.

Det var så jag fick
alla mina stora kunder.

De har alltid nåt på gång.

De är superambitiösa, kreativa...

Samma stil, men mer symmetrisk.

Kul att hänga med.

Ibland jävla rövhål.

Paul, vi är redo att bli judiska
och bättra oss.

Toon åkte på Anger Managements
Europa-turné.

Alla hängde.

Anger Management-turnén var bäst.

Vi gjorde de europeiska festivalerna
och såg en massa band.

Vi hade pass till allt.

Whookid anklagas
för att ha mutat en prostituerad

med en musikmix och två biljetter.

Ordning i rättssalen!

- Har du eller inte betalat för fitta?
- Jag betalade för underhållning.

Han är proffs på det.

Han tatuerade som en galning
på Europa-turnén.

Amsterdam.

Jag kom hit till Europa
med Cypress Hill.

Egentligen är det Cartoons turné,
med 50 cent som gästartist.

Han måste övertyga mig.

- Eminem.
- Cartoon. Ni har inte råd med honom.

- Xzibit.
- Rena ecstasyn.

- Cypress Hill.
- Svårt, men nån måste göra det.

Varför inte du, va?

Mina tatueringskunder
brukar samlas och ge konserter.

Det var coolt för ibland
gjorde han det backstage.

Du åker väl med imorgon?

Jag kommer kl. 15-14. Nej, 13.

Jag var Proof innan också,
men det här... Wow!

Nu är jag Proof. Fattar du?

Killarna är uttråkade,
så när en tatuering pågår därbak,

och man är nånstans i Tyskland,
då hänger man där jämt.

Han har ännu ett offer.

Han borde göra ett klassfoto
med alla bläckoffren på turnén.

Han tatuerade Bizarre från D12.

Hans mage. Jag minns.

Jag såg honom göra det.
Det var mycket yta.

Det var mycket yta. Helt galet.

Är du en rappare
utan en tatuering av Cartoon,

är du inte äkta.

Jag var bara en kille i branschen
som folk kom till för att jag var bra.

Jag omgav mig av talanger.

LIVETS STORA MÄSTARE

GLID IN I MÖRKRET

Den är 25 år och fortfarande grym.

Stenhård. Fattar du?

Halloj.

Kan man äta nånstans?

- Terminal två.
- Vadå?

- Terminal två.
- Hur kommer man dit?

- Var ska vi svänga?
- Den gröna rampen.

New York City!

Behöver du det?

Kom.

Plötsligt började alla ringa Cartoon.

- Han var störst. De flög in honom.
- Alla ville bli gaddade.

Vi beställer en pizza.

Gang Starr. Fattar du?

Det är jag och den jävla mannen Primo.

Okej? DJ Premier.

Jag vill bara ha det bästa.
Och det bästa är Mr Cartoon.

Så hett.

Det är ett mästerverk.

Avslöjad?

Jag ska sluta kedjeröka i New York,
där jag började.

- Jag trodde du började i Tokyo.
- Ja, men...

Nu är jag här.

Min Cartoon.

Det är så här vi gör.

Och sen var det Estevan...

Säger de håll käft, håller du käft.

Måttlös missbrukare, alkoholist.

Han festade som fan.

Jag testade alla droger.

PCP, kokain, svamp, syra, ecstasy, MDMA...

Jag vaknade av sjuk kramp i benen.

Det var för mycket.

Vi såg på varandra och sa:
"Vi måste till en högre nivå."

Och för att nå en högre nivå,
måste han lämna...

...drogerna bakom sig.

Han blev nykter och sponsrade
otaliga människor i åratal.

När han blev nykter
märkte jag hur stor han blivit.

Och de skapade imperiet,
Soul Assassin Studios.

Plötsligt…

Jag kan berätta hela historien nu.

Min första gång på SA Studios...

Lowriders...

...fälgar, konst på väggen...

Jag var ett barn i en godisaffär.

Det var chicano.
Som ett läger, en klubb.

Killarna var Cholo Da Vincis.

Jag hade inte mött dem
om jag inte var känd.

Jag minns att jag gick in
och sa "Jävlar, ni är stora."

För det var jävligt otroligt.

Mitt i centrum. Mitt i allt.

Skid Row var grymt.
Jag älskade det.

Det var som ett turnémuseum
man bara måste se.

När vi flyttade hit var
det en förlängning av Skid Row.

Det var här de hemlösa bodde,
knarkare eller psykiskt sjuka.

Så var området förut...

Ser du den?

Konstavdelningen var de två fönstren,
och ett showroom.

Alla våra bilar stod bakom fönstren.

Bakom dubbeldörrarna
låg Cartoons Skid Row Tatoo.

SA Studios var fina tider.
Det var som ett gömställe.

Ni visade oss en massa grejer.

Det var som en vild lekplats.

Shalom.

Här får ni en fin gadd.

Jew Unit gäller, fattar du?

Två killar med rakade,
tatuerade huvuden.

På kontoret har de sina egna Nikes.

Sina egna Vans.

Estevan sitter mitt i röran
med en liten pistol på bordet.

Motorcyklar...
Det var den grymmaste studion.

Jag hade aldrig sett nåt liknande.

Jag var grön av avund.

På vägen ut såg jag Too Short
och sen Darlene,

Ice-T: s f.d. fru, eller hur?

Jag såg 50 där. Jag såg Dre, Snoop...

Varje dag kom det dit nån ny.

När jag såg henne, tänkte jag:
"Det här måste vara hetast."

Fattar du? Typ...

Jag såg Eminem där.

Han gaddade mig.

En gång såg jag Kim Kardashian.
Hon blev fotograferad eller nåt.

Finns det kvar?

Byggnaden verkade lite farlig.

- Nu kommer det nåt.
- Det var nog farligt,

men eftersom de tagit över det
blev det ett säkert ställe.

De tog hand om de hemlösa,
därför lämnades den byggnaden ifred.

Kom hit, ställ dig mot väggen.
Visa ID och din cykel.

Här är mitt ID, mina kulor
och du kan knulla dig i röven.

Vi kunde leva i flera världar,
fattar du?

Vid lunchtid var vi i centrum

och snackade med en galen,
hemlös kille i sitt tält.

Estevan hoppade ut och fotade honom.

Sen tog vi motorvägen
till ett femstjärnigt hotell.

Det var helt normalt.

Jag är Pepper, högst rankad i Skid Row.

Jag är Skid Rows borgmästare.
Jag styr över de hemlösa.

Fabriken var död när Joker Cartoon
och alla kom hit.

De fick liv i fabriken, okej?

Sen kom jag in i bilden.

- Hur gammal blir du?
- 41.

Okej, jag är 50.
51 om ett par månader.

Jag är en f.d. fånge,
f.d. knarkhandlare och f.d. knarkare.

Jag slaktade honom.

Vi bråkade så jag slaktade honom.

Den här familjen svek mig aldrig.

De svek aldrig när jag
var smutsig, drogad och sånt.

Jag åkte in och ut ur fängelset,
de tog emot mig med öppna armar.

Jag har jobbat med hemlösa hela livet.
De vill inte följa regler.

Jag jobbar när jag vill,

sover när jag vill,

sover där jag vill sova.

De har problem med auktoritet.

Den som inte gillar det
knullar jag i röven.

Fjärde gången idag.
Det här är trakasserier.

Fjärde gången de stannar spontant.

- Ses imorgon, Pepper!
- Okej.

Vi kan förlora allt.

Peppers värld!

Vem som helst kan hamna på gatan.

Drogerna tar dig dit.

Men sånt är livet. Livet är förändring.
Förändring är hela grejen.

Om ni fortsätter instruera mig
blir det ingen intervju. Fan!

Är du en bra kameraman?

F.D GÄNGMEDLEM

Jag är Big Lepke,
West Side Rebels, Gangster Locos.

Jag har varit gängmedlem.

Vi på Skid Row, vi vet vad som gäller.

Inga tripper.
Inget heroin i ådrorna.

Inget crack.

Skid Row var mitt hem.

Vissa säger helvetet,
jag säger hemma. Mitt kvarter.

Lepke tog lådorna vi kastade ut
och gjorde en liten säng här.

Jag minns en gång
när vi skulle ha möte.

Lepke hade tagit heroin
och vi sa: "Fint.

Den jävla Lepke är väck.
Våra kunder är på väg,

vi ska ha ett stort möte,
och där är vår knarkarkompis

som är väck på heroin."

Det var ingen överdos så
han fick ingen isbit i röven,

men han var väck,
så vi fick spruta vatten på honom,

för att väcka honom.

Hallå!

Vakna, ditt rövhål.

Hämta honom senare.

Jag är här och mår fint.

Vad fan...

Vi sa: "Du måste gå. Vi ska ha möte. "

Sug kuk.

Han sprutade vatten i näsan
och det var en cool väckning.

Sånt tänker jag på.

Vi blir sparkade.

Centrum var Soul Assassins högkvarter.

Det var hemmaplan.
Lite som Grand Theft Auto.

Estevan var däruppe,
Cartoon tatuerade.

Det var bekvakat. Det var skyddat.

Det fanns liksom ett hölje runt den.

Man fotar, fixar bilar,
allt på samma ställe.

Man tatuerar...

Det finns bara en kille
som får tatuera mig och mina barn.

Den store Cartoon.

Tatueringar var ett stigma. Nåt dåligt.

När jag kom ut från finkan och såg en
gaddad tjej trodde jag hon var en hora.

Han tatuerade hiphop-killar,
men såg det inte som en stor grej.

Ingen inom hiphopen var inne på det.

Jag menar, fan...

Cartoon skänkte Eminem
en av hans första gaddar.

Han skänkte Snoop
en av hans första gaddar.

Titta, det är min kusin Nate Dogg.
Och min vackra fru.

Han fångade det.

Jag har inte ens en Cartoon-tatuering.

Jag skulle älska det,
men jag betalar inte 50 000 dollar.

Inte en chans.

Han är bäst i världen,
men kostar en arm och ett ben.

Han gaddar din arm och tar den.

Det är värt det.

Vi pratar om din nya gadd.

Cartoon är den
bästa tatueraren nånsin.

Det borde räcka för det här, för...

Den mannen...

Han är bäst, snabbast...

- Med den största kärran.
- Den största kärran.

Det blir dyrt.

Den största kärran i världen, antagligen.

Hans kundkrets är Travis
och Eminem, Redman, Method Man...

Justin Timberlake,
Beyonce från Destiny's Child...

Visa mig inte.

Man måste boka tid.
Man kan inte bara komma förbi.

Om jag skulle få huvudet gjort
i rätt stil, måste det vara Cartoon.

Det var stort.

Jag hörde hans namn i låtar.

The Game nämner Cartoon i ett par låtar.

Jag är ett hiphop-fan
och såg Cartoon i musikvideor.

I väntrummet tittade jag
på fotona på väggarna.

Foton som Estevan tagit.

Cartoon gaddade 50 cent,
Eminem, Dr. Dre.

Om Xzibit tatuerades, så
fotograferade Estevan honom

och sen var fotot överallt.

Jag visste ganska tidigt

att han hade gjort X: en på Xzibit
och 50 cents rygg.

50 har helt galna grejer på ryggen.
Så grymt.

Fler kom hit,
fler var redo att komma hit.

På den tiden klagade folk över
att behöva köra till centrum.

"Ända till centrum!"

De ville inte åka öster om La Brea.

50 Cent, min polare Cartoon
härute i L.A.

Cartoon gaddade 50 Cent
som sa att han hade ett möte.

Han skulle signera
med Jimmy Iovine på Interscope.

Han måste dra ett par timmar,

så jag och Cartoon drog iväg
i hans nya vita Escalade.

Ungefär sex poliser
följde efter oss på gatan.

De drog oss ut ur bilen.

De kastade ner mig
på marken med handbojor.

Han tryckte en pistol mot min nacke

och han skakade.
Vad som hände var...

En motorcykelpolis togs till akuten

pga. en ung gentleman med rakat huvud,
som liknar mig.

Han körde en sån kärra.

Vi hade kunder som inte bor i stan.

De sa: "Ni måste dra, 50 Cent är här."

Jag gjorde det inte. Inte Cartoon heller.
Lämna oss i fred.

Får du en talkshow, kan du berätta allt.

"Jag blev tatuerad..."
Min tatuerare blev gripen."

Ja, de trakasserar.

Vi stannar.

En kompis tvekar, men han ska få se.

Det här är störst.

Händer det att någon säger:
"Vänta, jag vill ändra den!"

Nu vill jag att Mr Cartoon signerar.

Läget? Det här är Nas
som chillar med Cartoon.

Här är Meth.

Jag har precis gaddats
av den världsberömda Cartoon.

Cartoon.

Cartoon är genuin.

Han är en av de bästa.

Cartoon gjorde
svart och grått populärt igen.

Jag pratade med Cartoon
och vi hade inga planer.

Jag gav honom fria händer.

Jag hade ett möte med Cartoon
och vi sågs hos mig i Corona.

Det kändes som om
vi varit kompisar länge.

Vi har barnen med oss, familjen.
Det är fjärde juli.

Den första tatueringen var händer som ber
på sidan av mitt huvud.

Det stod Barker, mitt släktnamn.

Det var som terapi eller nåt.

Med Toons märker du inte att du tatueras.

Hans nästa gadd
var att fylla i min bergsprängare.

Han gjorde också Marilyn
på mitt adamsäpple.

Den var svår.

Har man sett!

När min son föddes spelade vi in

och jag ville tatuera
min fru och sons namn. Travis sa:

Cartoon är bäst.

Vi hade förberett allt på ett roadcase

i vardagsrummet
med all min basutrustning.

Jag var nervös för att bli tatuerad
och innan han började sa han:

"Jag är imponerad."

Eftersom du är grym

valde du ett av
de mest smärtsamma ställena.

Han började tatuera "Jack,"
och när han kommit halvvägs

undrade jag om min fru skulle bli av.

Här är mina enda tatueringar.

Att tatueras av Cartoon är som
att ingå i en exklusiv klubb.

Alla som har Cartoon-gaddar
är som bröder.

Jag är bror med 50 Cent
och Eminem och Beyonce.

Cartoons tatueringsstil blev välkänd

av ett enkelt skäl.

Han tatuerar kändisar.

Han tatuerar idrottare.

De människorna fotograferas.
Man ser tatueringarna överallt.

Jag hade turen att vinna
min första World Series.

Jag ville bevara det hela livet,

så jag ville ha Toon.

För oss tatuerare jobbade
våra hjältar i sina kök,

eller i garaget hos mamma.

De var inte speciellt berömda.

Visst fanns det några tatuerare
som vi såg upp till,

men det var inte på samma nivå
som en NBA-spelare.

- Kobe Byant!
- Bryant attackerar. Hela vägen!

Tatueringar är stort i NBA,

men även i hela sportkulturen.

Vissa killar i laget hade tatueringar,
men gick inte till Mr Cartoon.

Det var uppenbart. Det gick
inte att läsa vad som stod på armen.

Det handlar inte om hur bra du är,

men om timing
och vem du omger dig med.

Man kan vara bäst i världen,

men ingen ser vad man gör
för man bor i en småstad.

Det är inte Hollywood.

Vi är här mitt i smeten.

Jag var i Kina, vi bodde på hotell.

Jag gick till gymet.
Det satt en ung tjej bakom skrivbordet.

De hade en policy: hade man tatuerade
armar måste man ha långärmat.

Jag säger "Va?"

Hon sa: "Förlåt, du måste ha långärmat.

"Men det är Mr Cartoon
som har ritat den, va? "

Jag sa: "Hur vet du det?"

Hon visste att det var Mr Cartoon.

En ung kvinna i Peking.

Det är så långt bort från Los Angeles.
Det är stort.

Väntar på Paul Rosenberg...

Stjärnornas manager. Eminem.

Eftersom Paul är den han är

märkte han Estevans fototalang

och Cartoons konsttalang.

Jag kom på hur man skulle
att maximera tillgången till dem.

Till exempel jobba med Eminem,

Känner du Big Lepke?

och rita Shady Records-loggan.

När jag gjorde porträttet
av Eminems dotter,

visste jag att det var stort,
men inte hur mycket.

Jag tänkte inte på den effekt
den skulle få senare.

Jag gjorde det som var framför mig.

Eminems video.

Jag väntar på att tatuera honom.

De kom till Detroit och han sa:
"Vi borde göra en svamp."

"Jag vill ha en stor svamp."

Han gjorde två helarmar.

Jag tog bort dem sen. Jag skojar.

Jag vill ha nåt sånt här, men det
måste bli rätt. Tatueringar är för livet.

Jag skulle kunna göra nåt som...

Din dotters porträtt.

Här skulle jag nog
sätta nåt runt det här

för att fylla ut det.
- Just det.

Och kanske sätta ett band till
och knyta det på andra sidan.

Så grymt.

En av idéerna var Hailie.
Jag ville sätta henne på min arm.

Jag älskar att gadda mina favoritrappare.

Jag sätter kulhål här.

Jag minns att jag var i badrummet

och njöt av att jag var den enda personen

som filmade när Cartoon tatuerade
världens största artist på den tiden.

Det var jag som fick fota
den störste nånsin, i vår livstid.

Han var den största kändisen,
artisten, allt i världen,

och jag dokumenterade det.

Jag log mot mig själv
i spegeln av lycka.

Jag vill fråga er något.

Hur många av er ruttnar

på alla jävlar som pratar skit om mig?

Det var en cool känsla.

Det fick mig att tänka på tider

med foton av Elvis Presley
som klipper håret,

och det är bara han och frisören.

Den fotografen var priviligerad.

Ja, en sån också.
Du får sätta den på ryggen.

EMINEMS DUBBELGÅNGARE

Cartoon. Big Cartoon.
Det är Big Cartoon nu.

Han är bra.

Han är skicklig.

Estevans hade ett öga
för den rätta vinkeln,...

...så att man såg bra ut.

Många fotografer saknar den förmågan.
De vet inte hur man gör nån snygg.

George Lopez!

När jag fick stjärnan på Walk of Fame
tog Estevan en fantastisk bild av mig.

Jag var omgiven av fans
och tusentals människor.

Han fångade mig i min kostym,
med flaggan, omgiven av...

...andra latinos
på Hollywood Boulevard, det var stort.

Därför får han många hiphop-jobb.

Han kan hiphop.

Han växte upp med det.

Det är bättre att nån från insidan
fotar utsidan.

För Ego Trippin-omslaget
åkte jag och Estevan

tillbaka till min gamla skola.

Vi tog en gammal B210
som jag brukade köra där.

Jag bar en collegejacka.

Det kändes som om jag
gick i skolan. Det var svårt.

Men bara han kunde fånga vad jag ville.

Det var en tid
då Dogg inte hade pengar.

Han förstod det.

Fotar Snoop Doggy Dogg.
Snoop Doggy Dizzle-Fizzle.

Om Estevan gjorde skivomslaget,
illustrerade Cartoon.

Vissa försöker göra allt själv.

Vi gjorde olika delar.

Han fixade fotot, och jag loggan.
Jag ritade konceptet.

Jag har sett folk ta 400 bilder
för att hitta rätt.

Och han gick bara ut och...

Stå mot väggen. Klick.

Det kunde vara ett skivomslag
eller ett tidningsomslag.

Man känner att man blir instruerad,
av en regissör.

Jag älskar när regissören
vet vad han vill

och säger:
"Det här är vad jag vill."

"Du ska instruera mig och jag ska agera."

Jag hängde runt lowriders, gangstrar och
hiphop. I båda fallen finns det tjejer.

L.A.
- kultur.

Jag såg Estevans book. Wow.

Min pappas verk är väldigt inspirerande.

Han fångar tjejers skönhet så perfekt.

Många motiv kommer
från fängelser där killar sitter i celler

och fantiserar om sina tjejer.

Jag har alltid sett det som...
upplyftande kvinnor.

De kan vara avklädda eller topless.

Som konstnär söker jag det vackra.

Att veta vem man ska fota,
var man ska fota,

när man ska fota. Man ser på
det och tänker "Det funkar."

Fotade jag inte för LA Culture
turnerade jag med Blink-182,

men inte som turnéledare.

När vi åkte på turnéer

till Irak och Europa, var det
roligare om vänner följde med.

Att ha med Estevan var så kul.

Det är kallt som fan i Paris.

Turnén som Estevan
följde med på i Europa var

en svår tid i Blinks historia.
Vi grälade...

...hela turnén.

Låt mig vara. Jag är trött!

Hur var det?

- Grymt.
- Kul, va?

Det var sista konserten vi gjorde
innan bandet splittrades första gången.

När vi spelade sista ackordet
tänkte jag: "Det här är slutet på nåt."

Estevan kom på scenen och sa:
"Jag vill fota er tre."

Och det finns på Greatest hits-skivan
som kom ut sen.

Det ingår i Estevans livsstil
att hamna i såna situationer.

Han vill dokumentera saker
som händer med andra människor.

Förenta staterna
och dess allierade har segrat.

Estevan kom med
när vi åkte till Mellanöstern

för att spela för trupperna.

När vi kom till Irak var alla skraja
för kriget hade precis börjat.

Jag vet inte vad som väntar.
Det är ett coolt äventyr.

Det var läskigt.

Det var varmt och dammigt.

Det var fem, sex dagar
i en helt annan värld.

Som en film.

Vi var på en atomubåt
och kröp ner i torpedtuberna.

Hela resan var läskig som fan.

Vi fick verkligen upp ögonen.

- Vad jobbar du med?
- Jag är trummis.

- Trummis alltså.
- Tryck inte på torpedknapparna.

- Avfyra torpeder.
- Har du?

- Ja.
- Coolt.

Vi var på en marinbas
vid irakiska gränsen.

Vi har Blink-182 här.

- Vrid inte på nyckeln!
- Nej.

Det började hetta till.

Så vi tog ett COD-plan

som flög hem oss
från hangarfartyget.

Det var helt galet, jag var glad
att han var där och fotade.

Medan många fotografer
började med digitalfoto

fortsatte Estevan att framkalla filmer.

Eftersom det är kornigt
dokumenterar det ett visst ögonblick.

Plötsligt började Estevan
regissera mer.

Han gjorde grymma videor för alla.

Estevan gjorde vår första D12-video.

Det skulle vara
en snuskig, skitig video.

Estevan fångade det perfekt.

Vi filmade utsidan av Dresden-huset,

men vi filmade nog insidan också.

Ja, det är badrummet.

Det var inte jättekul att föreställa...

...Richard Simmons.

Men jag gjorde vad som krävdes då.

Han gjorde några Cypress-videor.

Vi hade samma ideal,
hade växt upp i samma världsdel,

så han visste vad vi gillade
och vad vi ville ha i våra videor.

När vi åkte till Mexico City i DF,

följde tusentals barn
efter oss på gatan.

Och Estevan var hela tiden
på plats med kameran.

Han kunde skapa en bra historia
och visste vad som var äkta.

Jag gillar det.

Håll ljuset på honom,
så när jag sveper tillbaka...

Den här videon baseras på en idé
av regissören Estevan Oriol.

Han regisserade videon
som slog allt över ända.

"Vad i hela världen?"
Riktiga grejer.

När han regisserade vår video
fick den en cool prägel

som nog var långt före sin tid.

Den skiten var fantastisk.

Bara liksom... hans stil.

"Down" -videon var kul.
Jag träffade Trigz.

Det var första gången
vi tog hit Mark och Tom.

De var lite oroliga.

Jag spelade polis i Blink-182-videon.
Jag älskade det verklighetstrogna.

Det var ett exempel på att kulturen
behövde en annan röst.

Jag var polisen
som förföljde en kille på rymmen.

Vi hade helikoptrar, filmade på L.A.
- slätten.

Det fanns folk i videon
som hade äkta L.A. -stil.

Det var kul.
Videon blev så cool.

Den hade en annan energi
än vad vi nånsin gjort och...

Estevan satte verkligen det visuella.

Är du redo?
Vi förbereder tagningen.

Ska du sitta i stolen?

Får jag regissera?

- Ja, sir.
-Följ inte efter annars blir du med.

Jag ska göra en dokumentär
om Sixth Street Bridge.

- Redo?
- Ja.

Okej, så vi sitter här

vid det som tidigare var känt
som Sixth Street Bridge.

Ser du de delarna?

Det fanns två valv som var
en del av bron. Så ser det ut nu.

Jag har foton sen 20 år tillbaka
av den här gatan och den bron.

Där ska byggas en pudelpark,

en cappuccinobar, en juicebar.
Hela området förändras.

Det här var vägen till floden
och det var vår lekplats.

Jag fotade mycket här, det var kul.

Ta bort den.

Jag fotade en massa kvinnor,
gangstrar och lowriders,

för det var min värld.

Det är nåt med Kalifornien.

Låt inte palmerna
och de vita staketen lura dig.

Fönstren har järngaller
och mordstatistiken är skyhög.

Jag fotade en tjej,
en gängmedlem kom...

Hon tecknade L.A.

L.A., baby.

Jag närmade mig och fotade gesten.

Han fick den först.

Många fotografer kände inte till
den typen av fingerlingo.

När du visar upp West Coast eller L.A.
eller var du kommer ifrån.

Många ville inte använda fotot.

Det var för gängrelaterat.

Om fel person såg dig göra det, kunde
du bli slagen, skjuten eller knivhuggen.

Teckna L och A, sånt gjorde vi då.

Det var den första symbolen.

Nu är det en global grej. Kids i andra
länder skickar bilder där de gör det.

Det är ganska coolt.

Fotot av L.A.
- händerna!

- Estevan!
- Det har kopierats...

- ...så mycket.
- Många gånger.

Många försöker ta den.

Jag ser L.A. -händerna, det är fejk.
Starbucks blåser honom.

H&M gjorde en grej av
att stjäla bilder från konstnärer.

Den finns på T-shirts.

L.A.
- symbolen är ökänd.

Till och med deras mammor gjorde det.

Borgmästaren gjorde det.

Folk kopierar,
men vi vet varifrån den kom.

Jag råder alla att kolla upp vad de gör,

och hylla personen
som kom på det före dem.

Det var ikoniskt. Det är en ikonisk bild.

En sak som präglar
chicanokonsten är våld,

fattigdom,

drogberoende,

alkoholism.

När jag mötte Estevan
hade jag flera återfall.

Vi var på motellet och jag
ringde Estevan: "Jag är på gång!"

Han ville filma.

"Kom hit! Vi har det riktigt bra här. "

Jag hade tagit alla droger
för jag ratar inget.

Och jag kunde inte sluta.

Det kan hända alla.

Vissa slukar munkar, andra heroin.

Det här är nåt nytt.

Fem dollar-påsar.

Jag älskar det, så är det bara.
Jag älskar att bli hög på det här.

Om du inte kokar det rätt
sabbar det din mage.

Här är bilden på heroinet
som inte funkade längre.

Sprutan, pipan och jag vet inte
vad nagelklipparen gjorde där.

Det vet bara Gud.

Estevan tog med mig till labbet

och visade bilderna
och jag sa "Vad fan? Allvarligt?

Jag ser ut som en etiopisk försöksapa.

Jag vet inte varför jag lever idag.

Av någon anledning
gjorde inte Gud slut på mig.

Ibland säljer jag bra grejer.

Här var jag i dåligt skick.

Jag har heroin i munnen.

Det där är fejk. Allt är fejk.

Fejk.

Jag kommer att sälja det.

För det är olagligt
att köpa droger på gatan.

Det är olagligt.
Det finns inga droger här.

Det är ett knep.

Jag vet vad jag talar om, mitt herrskap.

Om du vill kolla in riktig gatukultur,
öppna en av Estevans böcker.

Så här gick det.
Allt leder till den här bilden.

Det här är 2003, den 9 juli.

Jag blev skjuten
framför Econo Lodge Hotel.

Från där kameran är
sköt de mig sex gånger.

Jag tog fem kulor. De
sa att jag inte hade försäkring,

Fem dar senare gick jag ut,
fick lunginflammation,

nästan dog och återvände
och fick stanna i ytterligare 30 dagar.

Det var karma! Jag skulle göra Estevan
en tjänst och köra bort nån. Fattar du?

90-talet var väldigt våldsamt.

Gängvåldet sköt i höjden.

Folk såg fiender de inte gillade
och bara sköt ner dem.

Man kunde höra kulorna.

De försökte stanna här, men de
körde för fort, så de stannade där.

Och de bara: "Hej!"

"Fan!" Jag duckade ner på golvet.

- Varför sköt de på dig?
- Det är de svartas kvarter.

De slåss nog mot
ett latinamerikanskt gäng där borta.

Fattar du? Se på mig.

Kan du titta hitåt?

Kolla.

Där, West Los.

Livets hårda skola.

Ibland hårda stenar.
Hårda stötar och kokade stenar.

Stjäla, sälja, hänga och chilla.

En örn för jag är mexikan-amerikan.
Amerikan med mexikansk härkomst.

De kallar mig Speedy,
En vän gav mig namnet.

På kåken är tatueringslokalen din cell.
Några lådor med soppa och kaffe.

Så mycket kostar en tatuering.

Nuförtiden är det bara för att se cool ut,

men de här tatueringarna
fick man förtjäna.

Jag fick dem av en anledning.

Jag gaddades i fängelset, med en nål.

Aldrig i en studio.

Bläcket har den gamla svartgrå känslan.

Några tatueringar som vissa har,

lät de göra för att deras livsstil
kunde skörda liv.

Jag menar inte att ta nåns liv,
det kan inte sägas framför kameran.

En helarm utesluter dem
från det vanliga samhället,

men så småningom kan de bli företagare.

Inom 10-20 år kommer de
med helarmar att ha företag.

Det ordnar sig.

Nu är det en trend. Mammor gaddar sig.
De gör sånt som vi föraktades för.

Vi gaddade oss för vi var utstötta,
för att samhället avvisade oss.

Nu gaddar de sig
för att samhället godtar det.

Nu kanske jag tar bort allihop.

Vi fokuserar på livets mörkaste sidor.

Polishelikoptern på himlen.
Hemlösa och drogmissbrukare...

Vi bevakar och observerar de kulturerna.

Vad har hänt med din hand?
Har du artros?

BOSATT PÅ SKID ROW

- Nej, min ex-pojkvän bröt den.
- Okej.

Okej, kör ditåt och sen åt sidan.

Kör hela vägen ner.

Det finns en liten gränd.

- Vi kollar upp det.
- Hej då.

På gatan i L.A.: s ghetton rusar blodet
i ådrorna. Adrenalitet finns där.

Man vet att det är ett livligt område,
saker kan hända och tänker:

"Okej, lugn. Du måste vara skärpt,
öppna ögonen i nacken.

Om du bara går runt och...

...sçm en idiot, kan du åka dit.

De letar bara efter nån att jävlas med.
Så här, fattar du?

Du måste vara beväpnad.

Många vi har känt har dött.

Jag kan inte tänka på hur det
skulle vara om Cartoon dött.

Vi har testamenterat allt till varandra.

Vi tar hand om varandras familj.

Låt se vad vi har i lådan.

Det här är min vän Mono som dog.

Han presenterade mig
och min fru för varandra.

- Jaså?
- Och Cartoon för hans fru.

Här är en av mina favoritbilder.

Han hette Chato.

Vila i frid. Han dog.

Trigz blev skjuten.

Han blev mördad
för att han bråkade med nån.

Vila i frid.

En annan kille som blev skjuten.
Nene.

Han blev nog skjuten 33 gånger.

- Vad hände med honom?
- Han dog.

Jag tror att de valde att leva så
och dog medan de gjorde nåt de älskade.

De är gangstrar
som dog i nån gangstergrej.

Eftersom de var gangstrar
dog de hellre än...

De älskade det,
därför var de gangstrar.

"Vi älskade Eric Wright
Gud älskade honom mer"

Våldet, fattigdomen, galenskapen

skapade en vacker konstform med
musik, tatueringar och väggmålningar,

pinstriping och bladguld.

Killar som sitter i celler
och aldrig kommer ut

hjälpte till att skapa en konstform
som spirade upp ur betongen.

Nu kommer en ny våg av chicano-artister
som kan fokusera på chicano-stolthet.

En chicano identifierar sig
med sina rötter.

- Familjen är nummer ett.
- Allt är familj.

Man hör inte ofta om chicanons hjärta,
men man kan se det på en lowrider.

Våra bilar är som gamla mynt
som vi plockar upp och putsar.

Det är nästan som att se
en chicanos hjärta hällas

ut i färg och täcka bilen med kärlek.

De som kasserade dem
vill ha dem tillbaka

när de ser hur fixade och fina de är.

Man äger inte en lowrider, man är en.

Det handlar om att främja
en stor kultur i USA.

Det finns folk som är mycket förmögna

som känner till kulturen
och som beundrar den.

Kulturen spred sig till Japan,
Europa, Sydamerika.

De visade resten av världen,

East LA: s estetik.

Vi åkte till Japan och de japanska kidsen
klädde sig som cholos.

I minsta detalj.

De hade på sig solglasögon och framstod
som chicanos tills de började prata.

Den asiatiska kulturen har
blivit besatt av East LA och lowriders.

En stor lowrider-våg
har svept över världen.

Tack vare det som Cartoon och Estevan
gjorde med chicanokulturen

blev den så populär i japansk subkultur.

Den blev till och med
ännu coolare här i USA.

Mycket beror på hur banbrytande
de här två herrarna har varit,

för kulturen.

Vi lyssnar på oldies. Motown Classic Soul.

Tack vare vädret på västkusten
bär vi T-shirtar året runt.

Vi lanserade den vita T-shirten.
Khakibrallor och Dickies.

Hela stilen.

Västkusten växte upp med Cortez-skor.

Det är västkustens stämpel.

På 80-talet var det en gängsko.
Hade man dem sa folk "Vart hör du?"

Jag kände att jag måste göra
mina egna Nike.

När det var gjort, släppte jag det.

Jag ville göra en Cortez
och hylla NWA-eran.

När det hände, tänkte jag:
"Det här är jävligt fantastiskt.

Jag ska designa skon
som jag växte upp med."

Det är som om McDonald's ringer
och säger "Vi ska göra din Big Mac. "

Gör Nike en Mr Cartoon-sko?

Ger de dig en sko?
Och låter dig designa den?

Helt galet.

Få artister får göra egna Nike-skor.

Jag är självsäker på affärsmöten.
Det är liksom: "Det är jag som är chef."

Du måste övertyga klienten
att du vet vad som gäller.

Det där tilltalar mig också.

Jag kan tillämpa
samma filosofi på det jag gör.

"Om min polare gjorde det, kan jag också."

Mr Cartoon är verkligen på väg uppåt.

Jag gjorde L.A-serien,

med L.A. och Nikeloggan
som går igenom den.

Sen gjorde jag Aztec.

Det var galet, för det var
en astek på en Cortez.

Spanjorerna kom till Nya Spanien,
som var Mexiko.

De förde med sig sjukdomar och ett stort
krig utbröt mellan spanjorer och azteker,

som skapade det mexikanska folket.

Jag satte det på en sko.
Det var ganska tungt som skodesign.

Den aztekiska krigaren
fick en borstmustasch,

som symboliserar polarna idag.

När de slog igenom blev jag helt chockad.

Jag blir förvånad varje gång
en stor affär lyckas.

För att väga upp det
var det viktigt att söka upp

och prata med ungdomar.
"Jag gick till L.A. Unified School,

och jag ritade min sko.
Hur skulle din sko se ut? "

Jag frågade kidsen och de blev blyga.

Det är underbart att Cartoon
kan vara en förebild för unga.

Att ge unga hopp om konst!

Mitt mål var att motivera dem
och få dem att tänka:

"Kan han göra det, kan jag
också designa min egen sko."

MACHETE/FILMPREMIÄR

Va?

Machete har fan premiär!

Det var mysigt med alla lowriders.

Jag såg de stora Hollywood-eventen och
tänkte: "Vi fixar ett team och gör det."

Vi hade budgeten och möjligheten
att göra några av dessa händelser,

Och det var vackert.

Folk på gatan är glada
att nån representerar dem.

Ett historiskt ögonblick!

Vi tar vår kultur
och försöker lyfta den.

Det hade varit svårt
att inte märka vår närvaro i centrum.

Vi är här!

Fan alltså, vi tar chicanokonst
till helt nya platser.

En hälsning till SA Studio,
Grand Theft Auto.

GTA blev ett legendariskt videospel
tack vare Stev och Toon.

De spelar med Cesar Vialpando.

Vi gjorde tatueringar, graffiti,
väggmålningar, spritbutiken

och Virgen de Guadalupe längs vägen.

Estevan åkte runt, gjorde alla
sjuka grejer och återskapade det.

Man startar från botten
och förmodligen fängelse.

Man överlevde det och strävar upp
för backen för att finslipa sin konstform.

Det var en bra tid. Skivbranschen
frodades, tidningar startades

och reklaminslagen drog in
från 100,000 till miljoner.

- Sen kom den digitala eran.
- Det är slut.

Internet möjliggör global kommunikation.

20 miljoner människor
hämtar musik där.

Den värsta boven är hemsidan Napster.

SA Studios var som en barbershop.
Folk kom förbi efter jobbet och snackade.

Så kändes SA Studios för mig.
Ett gäng stora barn som har kul.

"Läget, kompis? Vad gör du?"
"Vad har du haft för dig?"

Det var som en läkarmottagning.

Man säger: "Läget? Ska du operera idag?"

Jag jobbar på glassbilen. Jag stannar
till kl. 5-6. Jag sover nog däruppe.

Det var lite för mycket för mig.

Jag behöver inte jobba bland människor.

De förändras.

Liv är förändring.

- Nästan inga vinster.
- Värsta förlusten sen 9/11.

Aktierna rasade.

- 533 000...
- 2,6 miljoner människor.

2008 var det recession.

Landet kollapasade.

...ekonomin snurrar i en ond cirkel.

Folk blir arbetslösa
och kan inte betala på huslånen.

Tidningar la ner, skivbolag också.

President Obama pressas
på ett nytt stimulanspaket.

Alla budgetar försvann.

11,3 biljoner dollar.

För att stabilisera bostadsmarknaden
och hjälpa husägare att behålla sina hem.

Jag förlorade minst 75% av mina jobb.

SA Studios varade en viss tid.

Allt utvecklas och allt har sin tid.

Hela centrala Los Angeles
blev övergentrifierat.

Det blev ocoolt.
Det blev väldigt kommersiellt.

Om allt förblir detsamma,
är det inte speciellt längre.

Det handlar om ögonblick
som varade i fem år, tio år.

Det var inte samma vibb.

Den ena killen jobbade med tatueringar,
som förut var mycket marginellt,

och nu har varenda jävel en tatuering.

Förut var fotograferna på topp.
Nu är de ingenting. Båda lever i symbios,

men en av dem drar in massor av cash
och för den andra försvinner all cash.

Det blev nog spänt mellan dem.

Till sist stängde de.

Det är sista gången jag är här.

Vi var här i 13 år.

Vi brukade kalla vår lilla grej här
för Skid Row's Finest,

för vi var omgivna av Skid Row-folk.

Vi drar. SA Studios lämnar stan.

Borta.

Det var nog en av de
tuffaste tiderna i mitt liv.

Och…

...det gick för jag kämpar.

Det var det.

Bryt!

För mig är L.A. blodet
som pumpas genom mina ådror.

Jag älskar allt.

Jag menar, kolla på det.
Hur jävla coolt är det?

Här jobbar jag med mina foton.

Några är riktigt bra.

Efter 13 år har vi nu flyttat
och jag ska visa er nya SA Studios.

Min avdelning.
Cartoon har en annan.

Här är det.

SA Studio.

Jag får knappt plats.

Här är den nya studion.

Det här är obetalda räkningar.

Nu vet ni hur det är
att vara en världsberömd fotograf.

Jag har det bra idag.

Jag är optimist.

Jag tänker alltid "Vad är lösningen?

Vad ska jag vara tacksam för?
Hur får jag det att funka?"

Jag har jobbat varje dag sen SA Studios.

Jag har en privat studio här.

Jag äger marken.
Man kan inte vräka mig.

Allt motsvarar mina behov.
Jag kan sprejmåla bilar.

Jag har bott här i fem år nu.
Och jag älskar det!

Lystring, lystring!

Vår härliga Sixth Street Bridge!

Så galet att se allt det här.
Det förändras så fort.

En väggmålning av min vän RISKY.
Alla känner till RISK.

Det var en parkeringsplats förut.

Det fanns några ynkliga byggnader
och nu...

...enorma,

...jävla...

...lägenheter eller vad fan kan det vara.

Jag känner mig inte som ett offer.
Jag har koll på allt.

Jag har koll på sociala medier.
Jag behärskar Photoshop.

Jag kan använda en dator.
Jag lärde mig det.

De som inte gjorde det,
känner sig nog förvirrade.

Jag försökte göra som alla andra
och la upp grejer.

Jag försökte lägga upp tjejer,
kändisar, gangstergrejer.

Jag försökte lägga upp allt
vid en viss tid på dagen.

Jag tänkte: "Varför har den killen
miljoner följare och jag 115 000?

Varje gång jag tyckte
att jag gjort nåt bra,

typ:"Nu ska jag visa Instagram,
åt helvete med alla."

"Alla mina hatare kommer ruttna."

Jag la upp det och...

Jag tänkte:"Jag får mer likes när jag
tar ett foto av min hund med I-phonen."

Alla algoritmer och analyser
är så tidsödande och krävande.

Det är tröttsamt att tävla med alla.

Ibland säger jag bara:
"Fan! Varför gör jag det här?"

Sen går jag och gör det jobb jag måste...

...för att se till...

...att pengarna kommer in
i samma takt som räkningarna.

Folk över hela världen
kollar på våra grejer.

Man inser inte alltid det.

Vi är från Berlin och kör lowriders.

Vi har kläderna
och lyssnar på musiken.

Latinoliv!

Jag tror att den här konstformen
berör alla.

Folk påverkas, men vi vet det inte.

Inuti ser jag alltid ut som en cholo.

Jag är transman och tatuerad.
Jag älskar tatueringar.

Sehr gut?

Allt är okej!

Jag har gripits mer
än 20 gånger för graffiti.

Jag har jagats med saker,
attackerats av hundar

och rivit upp benet när jag hoppade
över ett staket, men jag älskar det.

När jag såg Estevans foton och
Cartoons gaddar förstod jag mycket här.

- Han kommer ut!
- Perfekt timing.

Både Estevan och Cartoon

har tagit downtown-kulturen i Los Angeles

till en nivå där den respekteras
och betraktas som stor konst.

Den här utställningen
hyllar konstformens själ.

Vandalism, ambition, uppror,
att vara ute på gatorna.

I utställningen Beyond the Streets
finns Banksy, Basquiat

Murakami, Shepard Fairey.

Här finns också Cartoons kyrka
och Estevans legendariska L.A-tecken.

Folk kan avfärda graffiti som vandalism.
Jag säger inte motsatsen.

Det är vandalism.

Det är vandalkonst
att gravera sitt namn på en toalett.

Så tänker folk.

Vi borde inte vara med egentligen
med våra bilar, foton...

De hade ingenting. De har inga betyg.
De lärde sig på gatan.

Är de ansvariga för att
ha fört fram den stilen? Absolut.

Hiphopkulturen kan verkligen
tacka Toons och Estevan.

Att de var så framträdande
inom kulturen, formade vågen

så att nästa generation kunde ta över.

Var kan man placera Cartoon
och Estevan inom konsten?

Rätt högt.

De är därute, de är lättillgängliga.

De fotar för tidningar,
känner folk på Skid Row.

Du gjorde mycket för mig.

De är vän med graffare.

Jag ska visa vad jag tycker om H&M.

De är vän med musiker, kändisar.

De gör det fortfarande, bättre än nånsin.

Det är stolthet. Det är konst.
Det är chicano.

All rasism och främlingsfientlighet
som pågår just nu i USA

gör chicanokonsten starkare än nånsin.

Vare sig det är ett politiskt budskap
eller en stil, så är det bra.

ICE-agenterna, razziorna och rasismen,

Det berör våra kulturer.

Kulturen måste vara
mer högljudd än hatet.

Jag går vidare och fortsätter
skapa för den här kulturen.

Tack för att ni kom!

Undertexter: Charlotte Drake