Original subtitles

I tidigare avsnitt...

Dalisay! Jag visade inte dig tillräckligt med respekt-

-och jag försökte aldrig riktigt se saker ur ditt perspektiv.

-Men jag vill förändras. -Vad sägs om middag?

Hämta mig 19.30 på lördag. Vi kan testa det filippinska haket.

Jag tror kanske att vi kan vara gåvor åt varandra.

-Vi borde vara öppna för det. -Jag vet inte hur vi går vidare.

-Det är bra övning inför ditt egna. -Jag slutar med mina IVF-mediciner.

Det är Eden jag har väntat på. Hon är min dotter.

Jag trodde att dr Glassmans cancer var tillbaka, men det är hjärnskador-

-till följd av en ministroke. Det är permanent.

Han borde inte operera mer.

-Två veckor till jordnötsdagen! -Ja.

-Så du lagar lasagne till frukost? -Den ska frysas in.

Jag har packat sjukhusväskan, skrivit födelseplan-

-och snart kan jag fokusera på att måla naglarna och slappna av.

73 procent föder innan beräknat datum, så du får börja slappna av nu.

Är det nåt man kan tvinga fram så är det avslappning...

-Har du hört nåt från Glassy? -Nej.

Han kanske blir arg när han hör att du visade bilderna för Lim.

Det var viktigt för hans framtid, både medicinskt och yrkesmässigt.

Det var snarare det där att det skedde bakom hans rygg.

Han lyssnade inte, så jag hade inget val.

Jag tycker att du gjorde rätt, men du ska nog prata med honom.

Okej.

-Jag har haft en stroke. -Ja, en liten.

-Jag borde nog ge dig lite tid. -Ja, det borde du.

Han tryckte på bromsen istället för gasen och slog huvudet i ratten.

Jag kan nog vinna dagens dummaste patient.

-Lite för tidigt än. -På tal om en dum patient:

Läkaren säger att han väntar på hennes X-ray.

Hon svarar: "Konstigt, jag har aldrig dejtat nån Ray."

-Det var för tidigt för det också. -Det räcker med några stygn.

-Hurra. -Är ni säker?

Han slog i huvudet ganska hårt. Ni kanske borde ta lite prover?

Det finns inga tecken på huvudskador eller hjärnblödning.

Dr Murphy?

Det handlar inte om olyckan. Han har betett sig märkligt i ett halvår.

Han är alert, mottaglig och interagerar socialt.

Det är inte likt honom. I hela livet har han varit hemsk.

Konstant avskedad, skild fyra gånger, ingen kontakt med mina syskon.

Han har alltid varit...en idiot.

Sen förändrades han. Nu drar han pappavitsar, frågar hur jag mår.

Han gav mig en födelsedagspresent. Han är en annan person.

Det låter inte som en medicinsk fråga.

Jag beställer en MR-undersökning, för det hade varit så intressant.

Är du arg på mig för att jag visade MR-bilderna för dr Lim?

Ja, lite grann. Men du kanske räddade mitt liv, så...

Jag trodde inte att du var det, men Lea trodde det. Vi hade båda rätt.

Vad tänker du göra?

Angående ditt jobb?

Jag vet inte, Shaun. Jag fick precis veta att jag har haft en stroke.

Jag försöker fortfarande ta in det.

När jag har tagit ett beslut låter jag dig veta.

Okej.

-Jag hör att det slår! -Har dr Wolke ett hjärta?

-Jag var inte helt säker. -Jag har också ett.

-Det visste vi allihop. -Nico...

Läkarna ska ta med Olivia för att köpa glass-

-och du ska få genomgå lite prover.

-Efter det blir det förstås glass. -Tack, dr Marcus.

Nu fixar vi glass.

Nicos sarkom har trängt in i hans lår och höft-

-men vi ser inga metastaser, så vi kan avlägsna tumören.

Hur mycket tid skulle det ge honom?

Nio månader, kanske till och med ett år.

Då kan vi ta med honom till Salzburg.

Med sjukdomen och alla operationer har Nico aldrig haft en bra jul.

Han hittade en bild från julmarknaden i Salzburg och pratar jämt om det.

Den här operationen skulle kunna ta oss dit.

Inte bara det. Det sker hela tiden medicinska framsteg.

-Vi måste vara realistiska, Seb. -Och du måste ha en positiv attityd.

Det är goda nyheter.

Vi tar lite prover innan, sen kan Nico opereras imorgon.

Snälla, var resonlig. Du har fått mat, ny blöja, blivit inlindad.

Jag har gått med dig, vaggat dig, studsat med dig.

Jag har haft dig på framsidan, på ryggen, på höften...

Snälla, Eden. Du måste somna.

Snälla, var resonlig...

Okej, okej...

Tänker du berätta eller inte?

-Vart ska vi imorgon? -Det blir en överraskning.

Du har alltså ingen aning.

Det har varit svårare än jag trodde.

En film är för förutsägbart, ett escape room är för töntigt...

Vi kan inte äta middag hemma hos mig.

-Jag väljer nåt. -Du ska inte behöva ta tag i det.

Det ska vara roligt, och det blir det om vi fixar första knölen.

Låt mig göra det, okej?

Och jag sa "knöl", vilket jag ångrar, av flera skäl.

Hans dotter hade rätt.

Jag ska ta ACE-hämmare, aspirin, statiner-

-för att minska sannolikheten för framtida strokes till nästan noll.

Jag minskar arbetsbördan med 25 procent.

För alla operationer över sex timmar har jag ersättare i operationssalen.

Jag ska till och med äta mer broccoli.

Jag är inte helt bekväm med att du ska operera just nu.

Inte förrän vi har bedömt vidden av alla potentiella försämringar.

-Ser jag försämrad ut, tycker du? -Nej, men vi bör göra lite tester.

Ser du några som helst bevis på att mitt arbete har påverkats?

Du är hjärnkirurg. Den acceptabla felmarginalen är minimal.

Jag vet nog hur noggrann jag måste vara.

Jag är inte bekväm med att utsätta några patienter för den risken.

De flesta av patienterna jag tar vill andra kirurger inte ens röra.

Utan mig är sannolikheten att de dör etthundra procent.

Jag ifrågasätter inte ditt värde. Jag ber dig bara att vänta-

-tills det inte finns några tvivel.

Det är omöjligt att undanröja alla tvivel.

Jag kan inte låta dig operera just nu. Jag beklagar.

Då måste du avskeda mig.

Och jag tänker stämma dig.

Jag funderar på att koka ihop en kycklinggryta à la Andrews ikväll.

Jag är med.

Men jag vill ge dig förvarning.

Sköterskorna kommer att skicka ut ett mejl om en fackföreningskampanj.

-Jag sköt precis till i budgeten. -Det var mer än ett år sen.

Det gick främst till vikarier eller stafettsköterskor.

Vi är underbetalda och underskattade. En fackförening kan skydda oss.

Ursäkta att jag stör. Jag har svaren på Nicos prover.

Cellgifterna gick hårt åt hans benmärg.

Ligger blodplättarna på bara 22 000?

Då går det inte att operera honom.

Ni har en stor, elakartad HPC som trycker mot era frontallober.

-Elakartad? -Ja, men det går att operera.

Det är bra, för utan behandling skulle ni troligen dö inom ett år.

-Okej. -Ni hade rätt.

Tumören är förmodligen anledningen till att er far slutade vara idiot.

Förlåt, pappa.

Ingen fara. Vår relation har blivit bättre-

-men jag visste inte att det var på grund av det här.

-Blir jag som förr om den tas bort? -Ja, troligen.

Tack, doktorn. Det blir nej till operation.

Om du vill bänka vår främsta kirurg krävs mer än en osäker MR-bild.

Slåss du för vår kirurg eller vår kassako?

Varför tror alla att vi måste skämmas för en sund sjukhusekonomi?

-Vill du kratta för ett uppköp? -Jag vill veta vad vi har för agenda.

Låt mig klargöra: Ja, jag är orolig för att förlora vår kassako-

-men ännu mer orolig för Theo Singh, 27-åringen med pilocytisk astrocytom.

Vi kan remittera honom till dr Cachoa.

Tumören trycker ihop hans hjärnstam. Cachoa säger nog nej.

Jag kan ta det där. Nu gör du det igen.

Min avdelning, mitt beslut.

När det hotas med rättsliga åtgärder blir det mitt beslut.

Glassman vägrade kognitiva tester. Jag låter inte honom operera nu.

Han får göra sina operationer som planerat, med understöd.

Ta in en annan kirurg på alla hans fall, inte bara operationerna.

-Blir han nöjd med det? -Det är en kompromiss.

-Ingen blir helt nöjd. -Jag är det inte.

Inte jag heller. Ett tecken på en framgångsrik förhandling.

-Jag hade glömt att du skulle komma. -Märkligt. Du läste ju mitt sms nyss.

En vacker, frisk bebis, och en vacker, frisk mamma.

-Det verkar som om det går bra. -Absolut.

-Äter hon bra? -Som en häst.

-Sover hon? -Som en bebis.

Jag underskattade blöjåtgången, men allt annat är perfekt.

När Kellan var gnällig ställde vi hans bilstol på tvättmaskinen.

-Vibrationerna sövde honom direkt. -Det här är inte likt henne.

Tillåter du?

Jag har saknat det här.

Du ser? Som en bebis.

Min patient vägrar genomgå en operation som räddar hans liv.

-Jag vill att du övertalar honom. -Det fungerar inte så.

Det borde det göra. Du är mer övertygande än jag.

Fråga Glassman. Han har avlägsnat fler skallgropstumörer än nån annan.

-Dr Glassman bör inte operera alls... -Instämmer, men jag blev överkörd.

Om du vill att nån ska övertala en patient är Glassman din bästa chans.

Du är övertygande.

Nicos kropp skapar inte tillräckligt med blodceller och blodplättar.

Det måste finnas ett sätt att få upp värdena.

Med tanke på hur sjuk Nico är...

...så kanske det är dags att överväga palliativ vård.

-Nej. -Vi lyssnar på läkaren.

Nej, jag ger inte upp. Det ska inte du heller göra. Inte de heller.

-Nico har uthärdat så mycket. -Tror du inte att jag vet det?

Jag försöker rädda hans liv.

Dr Park samlar teamet för att se om det finns en lösning som funkar.

Tack...så mycket.

Han vill inte ta bort tumören. Vad finns det att diskutera?

Med tanke på tumörens påverkan kanske han inte kan ta det beslutet.

Du tror inte att jag kan vara läkare.

Nej, bara hjärnkirurg. Operationen borde ge Kurt 20 år till.

Låt oss summera: 20 år till som dålig far eller ett år till som en bra far?

-Det finns inga medicinska skäl... -Jo, Shaun.

Det finns känslomässiga skäl. Det är en känslomässig fråga!

Din röst är högre och du är röd. Är du upprörd?

Du borde ha gått till mig med bilden, inte till Lim.

Du sa att du bara var lite arg.

Du tjallade på mig för avdelnings- chefen när jag bad dig att låta bli!

Ja, för att du inte trodde på mig...

Då går du till mig för att övertyga mig, om och om igen!

-Är du inte skyldig mig det? -Jag försökte mer än fyra gånger.

Vad vill du? Ska jag följa med för att se om han klarar att ta beslutet?

Då går vi.

-Hej... -Hittade dr Park nåt?

Inte än.

Jag ville bara se hur det var med er.

Seb är med barnen. Jag behövde en liten paus.

Seb och jag brukade prata om hur varje dag var...

En vacker dag.

Jag minns.

Förstår ni vad som händer utan operationen?

Ja. Då är jag död inom ett år.

Varför föredrar ni det framför operation?

Hailey hade rätt om mig. Jag var en hemsk person.

En usel far. Jag lekte aldrig med henne, pratade aldrig med henne.

Jag minns inte ens att jag höll henne i handen.

"Trollkarlen från Oz".

Jag var fem, livrädd för de flygande aporna. När jag sökte din hand...

...så drog jag undan den.

Jag försökte aldrig mer.

Jag vill inte bli sån igen.

Jag vill inte gå miste om det här.

Jag vill inte förlora dig.

Hjärnan är en märklig sak. Den vill göra saker den mår bra av-

-och få den där dopaminkicken. Den kan faktiskt omforma sig själv-

-medan den fortsätter att försöka uppleva de sköna känslorna.

Så ni menar att jag kanske kan förbli sån här?

Det är möjligt.

Om ni anstränger er för att vara den bästa versionen av er själv.

Ni borde lyssna på dr Glassman.

Han har avlägsnat fler skallgrops- tumörer än nån annan på västkusten.

Jag tror på dig, pappa. Du kan kämpa och förbli en bra man.

Jaha, som patienten sa...

"Jag ville inte operera hjärnan, men läkaren ändrade om i min skalle."

-Var...det där ett pappaskämt? -Och ett "ja".

Om ni gör operationen...

Jag har hört att ni kan hantera såna här tumörer.

Som ni vill.

-Vad ska vi göra? -Minns du inte?

-En bicoronal subfrontal kraniotomi. -Och?

-Möjligen orbitala osteotomier. -Borr.

Vi sätter ett ländryggsdränage först.

Före snittet, ja. Jag tänkte fokusera på operationen?

Försiktig med kronsömmen.

-Har patienten en sån? -Det har alla högre primater. Om...

Det var ett skämt. I operationssalen kallar vi det ett skämt.

Nu öppnar vi toppen.

-Nu ska vi under loberna. -Vänta.

Det är inte nästa steg. Det är...

Utvärdera och binda den främre tredje ventrikeln. Först vill jag se efter.

-Det...är ett acceptabelt alternativ. -Underbart.

-Men du måste komma ihåg... -Inget mer prat under ingreppet.

-Det är min patient. -Shaun. Jag måste be dig...

En av oss måste gå - inte den som opererar.

Då letar vi upp den.

Vi börjar med blodtransfusioner och mediciner för att öka blodcellerna.

Då bör Nico komma i operationsform.

Några veckor efter det följer vi upp med stamcellstransplantation.

-Vilka bieffekter kan uppstå? -Ökad infektionsrisk och blödningar.

Det finns även risk för medicinförgiftning.

Du vet vad alternativet är. Då är han borta om några månader.

Vad hade ni gjort i vår situation?

Jag hade valt operationen.

Tack. Tack.

Vi förbereder Nico för operation.

Okej...

Om det här fungerar blir alla vinnare-

-för en vacker dag tänker jag tvätta igen.

Okej, Eden. Jag ska bara sätta mig ner en kort stund...

Nej, nej!

Det här stannar mellan oss.

-Jag vill plocka bort Shaun. -Det är hans patient.

Jag vill inte öppna en skalle medan nån bredvid inväntar mitt misstag.

Jag vill ha ett team jag litar på, som även litar på mig.

-Då plockar jag bort Shaun. -Tack.

Jag ska assistera.

Välkommen ombord.

Det här är trevligt.

-Pratar du om kycklingen? -Inte bara.

Jag hoppas att det inte förstörs av saker från jobbet.

Fackföreningskampanjen?

Jag kanske kan pressa styrelsen?

Få dem att bevilja verkliga, meningsfulla förbättringar?

Då kanske ni inte behöver ett fack.

Då talar vi om ganska rejäla eftergifter.

Vad sägs om fem procents löneförhöjning?

Max fyra patienter per sjuksköterska.

Jag kanske kan få in en chefssjuksköterska i styrelsen.

Det låter ganska intressant.

Jag vet inte om nån annan köper det.

Kan du ta reda på det?

Det är skillnad på förslag som kanske funkar och såna som absolut gör det.

-Jag kan höra mig för lite. -Ja?

Ja.

-Efterrätt? -Ja.

Så fort operationen är klar tar du över fallet igen.

Jag följer den från läktaren.

Det behövs inte. Jag har bättre uppsikt från golvet.

Videolänken på monitorerna är utmärkt-

-och det kan inte skada att ha lite förstärkning.

Jo, det kan det faktiskt, Shaun.

Det var fel av mig att skicka dig till Glassman.

Han är ganska upprörd just nu, och det här kan äventyra ert förhållande.

-Om en läkare gör misstag... -Det är inte din uppgift att se dem.

Inte när andra kan göra det.

Inte när läkaren är din pappa.

Så där ja.

Kom igen. Det finns några kvar. Oroa dig inte.

Nej, nej, nej!

Jag visste att de nästan var slut. Vilken mamma får slut på blöjor?

Morgan?

Eden, om du är ensam - öppna dörren!

-Jag klarar inte det här. -Jodå.

Jag misslyckas med allt.

När Kellan var tre månader var Mia tvungen att åka in till stan.

Det var första gången jag var ensam med honom, och tänderna var på väg.

Klockan var fyra på natten och ingen av oss hade sovit-

-och plötsligt...kom jag på exakt hur jag skulle fixa allt.

En av oss, eller båda två, skulle åka ut genom fönstret.

Ingen åkte ut genom fönstret. Vi somnade båda två.

Av alla gånger jag har hört om dina misslyckanden-

-har inget gjort mig lyckligare.

Du misslyckas inte, du bara...snubblar dig igenom det.

-Jag är ingen snubblare. -Det är alla föräldrar.

Man ska bara inte tappa förståndet under snubblandet.

-Jag har frilagt lateralt. -Kauteriserar.

Då är vi redo att ta ut tumören.

-Dr Kalu, vill ni ha äran? -Tack, doktorn.

Det är metastaser över hela levern.

Kan vi ta bort de mest drabbade delarna?

Det har spridits för mycket.

Vad ska vi göra?

Vi får sy igen honom och berätta för familjen.

Sätt igång timern.

Sätt dit ländryggsdränaget.

Hej...

-Jobbig dag? -Ja.

Medan jag grälade med styrelsen och bråkade med Lim...

...fick jag veta att jag ska meddela ett par om en misslyckad operation-

-och att deras pojke har en månad kvar att leva.

Det gjorde den lite mer än "jobbig".

-Jag kommer tillbaka senare. -Förlåt, det är lugnt. Vad är det?

-Det kanske inte är rätt läge. -Nej, det är lugnt.

Jag la fram din idé för några sjuksköterskor.

De litar inte på förmåner som snabbt kan dras in.

De vill ha ett fack. Jag är ledsen.

-Vilka sköterskor? -Deras namn?

-Ska jag tjalla på mina kollegor? -Jag vill kunna bedöma allvaret.

Är de inflytelserika, eller är det bara missnöjda deltidsanställda?

Nej! Använd en Penfield-dissektor så att ni inte skadar hjärnhinnan.

Jag använder den trubbiga sidan av borret istället.

-Okej, fortsätt. -Tack.

Säger du nåt mer skickar jag ut dig.

Jag hörde att du var här och jag sa "omöjligt"-

-"för Lea sa att det här var hennes värdefulla egentid."

Du ska väl på dejt med Perez ikväll? Vad ska ni göra?

Jag har ingen aning.

Jag funderade på ett italienskt hak, men vinet kanske utgör en fara.

Sen tänkte jag inomhusfallskärm, men tänk om han blir skadad?

Du krånglar till det för mycket.

Jag trodde inte att han var redo, men det kanske är jag som inte är...

Kanske inte, men du kommer att ångra om du inte ger det en chans.

Ta med honom till Batumi Grill, beställ chatjapuri.

Min ärmfilt väntar.

Chatjapuri. Okej...

Ger ni upp? Ni kan inte göra så mot oss, mot honom.

-Jag är ledsen, Sebastian. -Ni kan inte lova och sen överge...

-Vi kan inte göra nåt. -Hitta en ny metod!

Vi måste fokusera på att förbättra livskvaliteten...

Säg inte åt mig vad jag ska fokusera på! Han är min son.

Jag vill inte ha kvalitetstid, jag vill bara ha min son.

Nu är du självisk.

Fler operationer kommer bara att bli smärtsamt för Nico.

Du, Thalia och Olivia får hemska minnen av hans sista dagar.

-Jag bryr mig inte om minnen. -Det borde du göra.

Snart är det allt du har kvar.

Du lät mig inte ge upp förut, och du hade rätt.

Men nu är det dags.

En pappa ska slåss för sina barn.

Då ska du göra det...

...för att ge din son så många vackra dagar du kan.

-Behöver du vila? -Nej, jag stretchar bara lite.

Okej.

Där har vi vår gäst.

Han har stannat alldeles för länge.

-Det blöder kraftigt. -Vaskulörklämmor.

Det måste vara en reva i främre hjärnartärerna.

Nej, det är från duralartärerna. Det var väntat.

Så där ja.

-Blödningen har upphört. -Snyggt.

Nej!

Dr Glassman, var snäll och säg vad nästa steg är! Ni tvekade.

Ring vakterna. - Shaun, du går för långt!

Svara.

Jag ber dig.

Det är...

Vi måste minska trycket i synnerven. Rhotondissektorer.

Hej...

Patienten är på uppvaket.

Din operationsplan var oklanderlig.

Alison Borden. 34-årig tvåbarnsmor.

Min första solooperation.

Frontalt AVM, en baggis. Jag var upprymd, som på moln.

Men sen brast hennes tillförselartär-

-och jag fick inte stopp på blödningen.

Bipolärtång, sax, stygn...

Vi trodde att vi skulle förlora henne.

Jag kunde inte få en bild i mitt inre ur skallen...

Hennes barn som kom hem från skolan och såg sin far...

...bara sitta där...

Till slut...

...satte jag in en sårdyna och ett muskeltransplantat. Det funkade.

När jag gick ut ur operationssalen tänkte jag...

"Jag går aldrig in där igen."

Sen såg jag Alison på uppvaket med make och barn, alla log.

Hon gav mig en stor kram.

Trots mitt ohyggliga ego...

...har jag alltid försökt att sätta patienten främst.

Att göra det som är bäst för dem.

Jag hade aldrig trott att jag skulle lägga ifrån mig kniven för det.

Operationen gick väldigt bra. Vi lyckades avlägsna tumören helt.

Hej, pappa. Hur mår du?

-Det gör lite ont i huvudet. -Det förstår jag.

Jag gav dig det där smycket.

Ja, på min senaste födelsedag.

Det måste ha varit längesen.

Okej, jag vet, jag vet.

Hej, Siri. Spela "Deceptacon" med Le Tigre.

Gillar du det här? Gillar du att dansa med mig?

Jag älskar att dansa med dig!

Mamma älskar att dansa med dig.

-Du är jättesnygg. -Tack. Du också.

-Jaha. Vart ska vi? -Det är ett georgiskt ställe.

-Lea hyllar deras chatjapuri. -Det låter toppen.

-Jag vet inte vad det är. -Jag fick slå upp det.

-Det är ostbröd. -Jaha, okej.

-Förlåt för det där tidigare. -Inte din stoltaste stund.

Det här, å andra sidan... Fantastiskt.

Wow!

-Tror du att vi kanske...? -Vi kan ta middagen en annan kväll.

Jag gillar dräkten.

Jag gillar verkligen dräkten...

Den kanske kan följa med hem ikväll?

Det är en vacker dag.

Kurt och Hailey höll varandras händer.

Det är säkert tungt nu, men det var ingen patient som for illa.

Du förstår varför jag gjorde det. Du kan inte vara arg.

Du hade inte behövt göra det så. Du hade rätt...

-Inte på det sättet. -Om jag hade rätt...

Du förödmjukade mig i min operationssal inför mina kollegor.

Förstår du hur det sårade mig, särskilt när det kom från dig?

Jag vet inte vad jag ska göra.

Lämna mig i fred.

Hallå? Lea?

Jordnöten kommer tidigt.

Jordnöten kommer!

Text: Joakim Sandström Iyuno