Original subtitles

Madeleine, presidenten har anlänt.

Tack, Gustave.

-Är Paul där nere? -Jag har inte sett honom.

-Musiken? -Som ni önskade, frun.

Herr Dupré.

-Har ni sett Paul? -Nej, frun, men han var här tidigare.

Paul borde vara här.

Kanske fråga er sällskapsdam.

-Frun, blommorna. -Utmärkt.

-Léonce, har du sett Paul? -Nej, jag letar också.

-Skulle du kunna...? -Självklart.

Det är inte så förbaskat svårt att öppna ett testamente. Jag har bråttom!

-Jag gör mitt bästa, Charles. -Skynda på, annars är det kört.

Ursäkta, herr Péricourt, har ni sett Paul?

Nej.

-André, vi behöver Paul. Var är han? -Jag vet inte.

Varken rättvisa, lojalitet eller Gud...

André, du lär bli en lysande författare, men just nu är du Pauls lärare.

Så leta upp honom.

Gå nu.

Har ni sett Paul?

Inte nyligen.

Louise, har du sett Paul där uppe?

Nej.

Tyvärr har jag inte sett honom.

Paul?

Paul!

Paul?

Det berör mig djupt.

MARCEL PÉRICOURTS BEGRAVNING ÖVERSKUGGAD AV HEMSK TRAGEDI

Då så. Låt oss börja.

"Till min dotter, Madeleine Péricourt..." Representerad av fröken Léonce Picard.

"...testamenterar jag mina aktier i banken som jag grundat

och herrgården jag låtit bygga.

Till mitt barnbarn Paul,

tre miljoner franc i statsobligationer som ska förvaltas av hans mor

tills han blir myndig.

Till min bror Charles

testamenterar jag...

200 000 franc.

Till min lojale kollega, Gustave Joubert..."

Vänta lite.

Är det ens lagligt att ge tre miljoner franc

till en grönsak som kommer att kola vippen som sin morfar?

Pojken är redan död! Ska ni skicka pengarna till kyrkogården?

Det är ju sant!

Man ger inte miljoner till ett lik!

Vi går vidare.

Adjö, fröken Picard, mina kondoleanser till fru Péricourt.

Tack.

Kom med dig.

-Om Charles vill bestrida testamentet... -Nej, det är uteslutet.

Charles är lite hetlevrad, men... Vi ska nog få honom att ta reson.

Det är en besvikelse, men han blir inte utkastad på gatan.

Uppriktigt sagt, inte långt därifrån.

Charles utnyttjade sin ställning som ledamot

för att gynna vissa offentliga byggföretag.

Han betalde stora mutor...

Upp till femsiffriga summor, har jag hört.

Men han snålade in på materialet.

Inget ovanligt, säger ni nog.

Tyvärr föll tre arbetare igenom golvet och är inlagda på sjukhus.

De är illa däran.

Som ni ser, advokaten,

lär inte Charles parlamentariska immunitet vara så länge.

Jag förstår. Herr Péricourts personliga kassaskåp

är inte med i dödsboet. Säg det till Madeleine.

Lita på mig.

Självfallet är din framtid utstakad. Madeleines exmake har försvunnit.

Gift dig med henne och bli bankdirektör.

-Det är enkelt. -Sakta i backarna.

Kom igen, Joubert. Med det som hände med hennes son...

Det är sant. Hon behöver en erfaren man vid sin sida.

Precis, Gustave. Hon litar på dig.

Be henne att ge mig ett handtag. Jag har två flickor att gifta bort.

Jag ska höra efter, men jag lovar inget.

-Lägg det där. -Ja, frun.

Tack, Léonce.

Det är fint.

Jag är glad att ni tycker om det.

Det är jättefint.

Det nya sovrummet.

André, vad hände med Paul?

Att kasta sig ut genom fönstret...

Ingen förstår. Gör du kanske det?

Jag vet inte. Det är väldigt... Jag menar....

Förlåt, André.

Det är inte ditt fel. Ursäkta min taktlöshet.

Men frågan plågar mig konstant.

Det var en handling...

som ingen förstår.

Paul behöver ingen lärare längre.

Det är dags att jag låter dig gå.

Tack för allting. Om jag kan göra nåt för dig...

Ja, faktiskt. Jag skulle vilja arbeta som journalist.

-Nånting anspråkslöst. -Ja, så klart.

Tack så mycket.

Vi har sett en liten nedgång i lånevärdena, men det är marginellt,

nästan ett mekaniskt fenomen. Inget att oroa sig för.

Vi tar det senare.

Jag är ohyfsad.

Förlåt, men...

En annan sak som inte kan vänta. Er farbror. Han har satt sig i klistret.

Han är oduglig. Min far byggde upp hans karriär.

Men han är ändå en Péricourt.

Det vore olyckligt för bankens rykte.

Be honom att prata med mig.

Innan jag glömmer, kan du ordna ett journalistjobb åt André Delcourt?

Jag tror att han är en duktig skribent.

Jag tar hand om det.

Han ville dö.

Gustave...

Du var olycklig och ensam.

Madeleine... Jag har alltid varit din vän.

Mer än nånsin...

Jag gör vad som helst för att få vara vid din sida.

-För att hjälpa dig... -Tack.

För att älska dig.

Förlåt mig.

-Nå? -Hon tar emot dig.

Hon kunde bara ha sagt "ja".

Den här affären kostar mig en förmögenhet!

Bostadsinspektörer: 100 000. Utredare: 80 000.

Och nu undersökningsdomaren: 90 000!

-Plus dina arbetare på sjukhuset. -De är i alla fall utom fara.

Men jag däremot...

Du verkar inte må så bra.

Men det gör du?

-Jag är ledsen. -Adjö, frun.

-Det var den elfte. -Jag träffar hundra om så behövs.

Jag anförtror inte min son till vem som helst.

Talar fröken franska?

Ni kan inte...

Léonce!

Ni kan inte anlita en polack som inte ens pratar franska!

Det kanske jag visst kan.

-Tack, herr Dupré. -Varsågod.

Nog om mig.

Berätta allt för mig. Tidningen.

Jag vill ha alla detaljer.

Titta här.

Fantastiskt.

-En egen spalt! Bravo, André. -Det är tack vare er.

Nej.

Utmärkt. Tack, Gustave.

Hädanefter ses vi på banken.

Det blir mer...professionellt.

Utmärkt.

-Ursäkta, frun. Herr Charles är här. -Jag kommer.

-Flickor, håll er kusin sällskap. -Jag kan ta dem dit, herrn.

-Vad gör du här, farbror? -Om du bara visste.

Jag står till din tjänst. Berätta nu.

-Vilken historia! -Ja.

Och för att blidka dem alla...

behöver jag 300 000 franc.

Ärligt talat har jag inte pengarna. Ekonomiskt sett är jag färdig.

Madeleine. - Charles.

Sälj dina aktier.

Du kan inte mena allvar. De är till mina döttrars hemgift.

Jag kan inte hjälpa dig.

-Varför inte? -Du sa att du ekonomiskt sett är färdig.

Man ger inga miljoner till ett lik.

Jag kan inte skicka pengar till kyrkogården.

Kom nu, flickor, på en gång!

Ärligt talat...

Vad är du för en mor, Madeleine?

Ursäkta?

Vad är du för en mor

att uppfostra ett barn som desperat vill dö vid elva års ålder?

Kan du förstå? Min brorsdotter! Med allt jag har gjort för henne.

-Lugna dig. -Du kan inte mena allvar.

Hon vägrade lyfta ett finger för att hjälpa mig.

Jag kan hjälpa dig.

Vi pratar om 300 000 franc.

Tack, Gustave.

"Hemligheten."

Fröken Gallinato...

Min brev drunknar nog bland högarna av andra beundrarbrev.

Likväl kommer jag aldrig sluta skriva, för ni har väckt mig till liv igen.

Er röst och tolkning är den ultimata återgivningen

av precision och skönhet. Jag hoppas att höra av er en dag,

men oavsett kommer jag att lyssna på er för alltid.

Paul, ert öra.

-Är du fortfarande uppe? -Jag var just klar.

Till sängs.

Här.

Till Solange Gallinato.

Jag vet.

God natt.

Tack.

Opera igen.

Vadan denna ära, farbror?

Jag kom för den amerikanska krisen. Den kommer.

Bankerna är de första som lär drabbas.

Regeringen räddar de stora, men låter de små gå under.

-Din med. -Är det inte lite alarmistiskt?

Jag sitter i finansutskottet. Lita på mig.

Gustave sa inget.

Så klart inte. Joubert är en idiot!

Han är som en bedragen man. Alltid den sista att veta.

Vad föreslår du?

Jag säljer mina aktier medan de ännu är värda nåt

och investerar i rumänsk olja.

Säg inte att jag inte varnade dig.

Varför vill du informera mig?

Jag tänker på mig själv. Jag har inte ärvt en förmögenhet.

Péricourts konkurs skulle kosta mig mitt riksdagsuppdrag och ruinera mig.

Jag tänker på min döttrars framtid.

Det vore klokt av dig att göra detsamma. Om du blir utblottad, blir även Paul det.

KOMMER DEN AMERIKANSKA KRISEN PÅVERKA FRANKRIKE?

Du vet...

Hur ska jag säga det? Tidningarna är som politiker.

De säger bara det som gagnar dem.

Bankirer med. Så vem ska man tro?

Mig, Madeleine.

Du vet, Frankrike...

Det går väldigt bra för Frankrike.

Vårt finansiella system beundras över hela världen.

Charles försäkrade mig att den amerikanska krisen...

Ursäkta mig, men Charles är en inkompetent ledamot

och en usel ekonom.

Tro mig...

vårt ekonomiska system är oförstörbart.

Vore det inte klokare att investera i mindre utsatta sektorer?

Din far gjorde sig en förmögenhet i bankvärlden.

Jag pratar om i dag, inte i går.

Jag hörde om rumänsk olja.

Nej, inte det.

Det vore vansinne. Jag förstår att du vill sprida tillgångarna.

Men om du måste välja olja, så köp irakisk.

Kursen ligger väldigt lågt. Det är läge att investera.

Deras resurser sägs vara enorma.

Nästan outtömliga.

Rumänsk olja går strålande.

Är din intuition bättre än Parisbörsen? Jag vill ha en rapport den här veckan.

-God dag, unge herrn. -God dag, herr Dupré.

Från fröken Gallinato?

Ja.

Jag är rädd att läsa det.

"Min käre Paul.

Jag har läst alla dina brev.

Tro inte att jag är likgiltig..."

Jag kunde inte skriva tidigare för att jag var sjuk.

De säger att mitt hjärta är sjukt.

Det har slagit för mycket, eller kanske för fort.

En vacker sjukdom, inte sant?

Det du skrev om "Hemligheten" överväldigade mig.

Ingen jag känner verkar förstå det stycket.

Ingen ber mig nånsin att sjunga det. Det är nog för modernt.

Men jag älskar stycket, det sista som skrevs åt mig av Maurice Grandet,

min stora kärlek, innan han dog.

Jag längtar att få prata med dig om det, min älskling.

Jag skickar dig en inbjudan till mitt framträdande

på Paris operahus Garnier.

Du måste komma.

Din Solange.

God kväll. Jag är hemskt ledsen,

men din stol får inte stå i gången. Det är en säkerhetsfråga.

Du kan lyssna på framträdandet längst bak i salen.

Vi lär säkert höra utmärkt.

Våra platser är på tredje raden. Det är där vi ska sitta.

Annars får ni tillkalla polis för att kasta ut krymplingen.

Fotograferna kommer att älska det.

Se upp!

Vid första anblick

förstod du

vem jag var

Du förstod min hemlighet

Vid första leendet

var du mitt ljus

Du älskade mig fullständigt

Vår romans

är en gåta

så låt oss göra vår kärlek

till en hemlighet

Jag ger mitt hjärta

villkorslöst

Det är bara ditt

för evigt

Bravo!

Paul?

Min lille Paul!

Jag såg dig på parketten.

Jag kände igen dig. Det var du som skrev de vackra breven.

Lille Paul, det var du.

"Hemligheten..."

Den var till dig.

-Tack, frun. -Nej!

Kalla mig Solange.

Tack, Solange.

Herregud.

Du är så stilig.

Bilen är här.

Paul, det är dags att åka. Tacka fröken Gallinato för platserna.

Det var så lite så. - Martha.

Biljetter till Milano. Jag sjunger på La Scala nästa månad.

Om din mor vill glädja dig.

Hej då, Paul. Tills vi ses igen.

Ingen finanskris är på väg,

rumänsk olja är en dålig affär och bankerna riskerar inget.

Har jag förstått allt rätt?

Det stämmer bra.

Stör det dig inte att du är den enda som tror det?

Nej, inte så länge jag har rätt.

Du vet, min intuition gjorde din bank till vad den är i dag.

Nej, Gustave, det var min fars intuition.

Jag är rädd att du saknar den helt.

Kom, Léonce.

Innan du går...

Det gäller fröken Picard.

Jag granskade utgifterna i hemmet.

Vilken överraskning!

Falska konton.

Bluffakturor.

Stora förtjänster på mattor,

golv, lampor, parketter, möbler...

Till och med på unge herr Pauls rullstol.

-Det här är beklämmande. -Jag tjänar så lite.

Alla tjuvar hävdar att de är fattiga. Därför stjäl de.

Adjö.

Det är mitt fel, Léonce. Jag betalar inte nog.

Jag dubblar din lön och betalar den orimliga skulden. Jag skriver en check.

Säg inget till Gustave.

Tack.

Tack, Madeleine.

Gustave oroar mig.

Han tror inte att det är kris. Han är den enda.

Vad skulle du göra?

Jag vet inte. Men om jag hade pengar, så skulle jag göra som alla andra.

Jag skulle investera i rumänsk olja.

Jag frågade en ekonomijournalist. Krisen kommer att drabba Frankrike.

Och rumänsk olja?

Som alla andra säger han att den har gett lysande avkastning i tio år.

Enligt honom kommer Frankrike alltid ha mer behov av olja än bankerna.

Du lämnar din fars bank för att investera i olja.

Ingenting undgår dig.

Är du säker på att du vill överföra alla dina tillgångar?

Allting, utan undantag?

Är det verkligen klokt?

Fram tills nu var jag din chef, men nu är jag din främsta kund.

Vi har all anledning att ha en god relation.

Du har rätt.

Madeleine lämnar sin fars bank.

Vad kan jag säga?

Jag är den enda som hon inte lyssnar på.

Hon ska investera hela sin förmögenhet i rumänsk olja.

Helt irrationellt.

Väldigt kvinnligt, om jag får säga så.

Är dina uppgifter om rumänsk olja pålitliga?

Vilka är dina källor?

En bankirs hemlighet.

Lita på mig.

Rumänsk olja kommer snart att kollapsa.

Och nu...

En skål.

För irakisk olja.

Mamma, tänk om herr Dupré inte kan starta bilen?

Tåget går klockan sju. Vi kan inte sitta hela dagen på stationen.

-Tack. Har ni sett Léonce? -Nej, inte i dag, frun.

Låt mig hjälpa till.

RUMÄNSK OLJA RASAR TUSENTALS UTBLOTTADE

Vår resa till Milano är inställd, hjärtat.

Du är utblottad.

Tro mig, jag beklagar det.

Det här var din plan, eller hur?

Du och Charles konspirerade för att få mig att oroa mig för krisen.

Du låtsades vara överväldigad för att få mig att sälja allting!

Du litade inte på mig.

Du behövde trissa upp priset på rumänsk olja

för att köpa billig irakisk olja. Visst är det så?

Erkänn det nu, Gustave!

Har du personligen investerat i irakisk olja?

Absolut. Men...

Jag sa det till dig, men du vägrade lyssna.

Våra vägar kommer att korsas igen.

Jag har kontrollen över Pauls obligationer och jag ska...

Obligationer?

Paul har inte en enda aktie kvar.

Minns du att jag frågade dig insisterande

om du ville överföra alla dina tillgångar utan undantag.

Utan undantag.

Du kan sälja Péricourts herrgård.

Du lär inte få mycket eftersom du har ont om tid,

men tillräckligt för en liten intäkt för dig och Paul.

Dock blygsam.

Du lät hela min förmögenhet försvinna iväg.

Nej, Madeleine.

Du slösade bort din medan jag byggde upp min. Det är inte samma sak.

Kom med mig, frun. Stå inte bara där.

Det är så orättvist.

Jag vet inte hur jag ska klara mig. Stackars Paul.

Du är den enda vännen vi har kvar, käre André.

Jag är här.

Paul.

Dagen då morfar skulle begravas

kastade jag mig från fönstret för att...

För att...

Paul?

Min lille pojk.

Ännu en mardröm?

Paul?

Paul?

Ja, ja.

Jag såg ingenting. Jag misslyckades med allt.

Förlåt mig.

Förlåt mig.

God dag, frun. Jag tog med min uniform.

Här är nycklarna och...

Har ni hittat ett nytt jobb?

Oroa er inte för mig.

Jag är ledsen för er skull.

Herr Dupré...

Vad...?

Hur gör man?

Jag menar...

I verkliga livet.

Man lär sig fort.

-Adjö, fru Péricourt. -Adjö, herr Dupré.

Går det bra, barn?

Utmärkt.

Här, tidningen.

Tack, hjärtat.

Vladi, tvätta Paul och sen äter vi.

Hej på dig, Gustave.

Hej på dig, farbror.

JOUBERTS JETMOTORER

Och hej på dig med...

käre André.

Så banken var inte tillräckligt, Gustave?

Alltid mer.

Taxi!

Herr Dupré?

Fru Péricourt.

Ser man på! Jag är glad att se er.

Snälla, hoppa in.

Vilket sammanträffande att stöta på er!

Jag tänkte just på er.

Jag söker nån för ett jobb.

Vad då för jobb?

En utredning av folk.

Och jag undrade om...

Om jag var en sådan typ?

Ni behöver en skurk så ni vänder er till arbetarklassen.

Inte alls, herr Dupré.

För en bankirs dotter är väl arbetare och skurkar samma sak.

Jag misstog mig, herr Dupré.

Jag ber om ursäkt.

Utreda vem?

En före detta bankir, en ledamot och en känd journalist.

1 000 franc i månaden plus utgifter.

-Det är en enorm summa. -Gör det själv, då.

Låt gå.

Varför vill ni göra det?

Jag såg vad de gjorde mot er.

Mot er och Paul.

En sista sak. Fru Péricourt...

Om vi ska komma överens, så behandla mig inte som en dumbom.

Ni låtsades se min taxi, men jag såg er stå och vänta i gathörnet.

Jag bjuder.

Regeringen, era konkurrenter, pressen...

Efter i kväll lär hälften bli avundsjuka och resten fiender.

-Om tre månader är de dina. -Tre? I går sa du en.

-Ambitiösa projekt drar ut på tiden. -Min tidning har stöttat er i tre år.

Precis. Jag behöver stöd, inga kommentarer.

God dag, mina herrar.

André, du känner mina döttrar. De älskar din spalt. - Eller hur, flickor?

-Kom över på middag. -Javisst.

Kom, nu går vi.

Det är vår stund, flickor.

Mina herrar!

Lystring, allesammans.

Många av er kom bara för buffén.

Så jag ska fatta mig kort.

Efter tre års hårt arbete,

tre år av intensiv forskning...

kan Ateliers Aéronautiques, som jag har äran att driva,

stolt meddela

testkörningen av en revolutionerande ny motor om tre månader.

En motor som kommer att driva världens första...

jetflygplan.

Ja, mina vänner. Den kommer att vara fransk.

Denna flygplansmotor,

utan propellrar, kommer att uppnå ljudets hastighet.

Men vi kommer att nöja oss med 700...

upp till 800 km/h.

Till att börja med.

Jag skojar bara. Nog med teori.

Ibland säger en bild mer än ett långt tal.

Bravo.

Otroligt.

Nej, snälla!

Inga foton.

Bra jobbat, Joubert.

Gratulerar.

Herr minister.

Bravo, Joubert.

Så industrin framför bankvärlden?

Mer än nånsin.

Det krävs en testkörning för staten ska investera.

En övertygande sådan.

Ni kommer att få det.

Och er charmerande fru?

-Hon kommer nog strax. -Utmärkt.

Jag kom.

Herregud, jag kan inte tro det.

Vad är klockan?

Du har redan sålt den! En klocka för 1 000 franc.

Du är en riktig fuling.

Nej, sluta.

Jag är redan sen. Han kommer att bli rasande.

Vem bryr sig?

Säg inte så. Det är han som betalar.

-Anatole, fortfarande på departementet? -Ja.

-Känner du mina döttrar? -Nej.

Kom och ät middag nån kväll. Vad sägs om tisdag? Då säger vi det.

Tre månader? Jag har tömt alla mina resurser.

Jag ska göra dig ofantligt rik. Ha tålamod.

Jag har lagt allt på din verksamhet. Vi behöver beställningar! Pengar!

Jag tror att jag har förstått.

Du kunde ha dykt upp i tid.

Jag ansträngde mig och kom hit.

Äntligen lite elegans. Fru Joubert, lika förtjusande som alltid.

Tack.

Hur står det till, herr minister?

Så där, ja.

Vad då?

Du får väl inte spel nu?

Ge mig

extas

Besvara min ömhet

Besvara min ömhet

Åh, ge mig

Åh, ge mig

extas

-Mår ni bra? -Vladi, ett glas vatten, tack.

Det är ingenting.

Ser du?

Det är redan över.

Ni behöver vila.

Berlinoperan, älskling.

Tredje riket har bjudit in mig för att hylla den tyska musiken.

Ett program med Bach,

Beethoven, Brahms och Wagner.

Förbundskanslern Hitler kommer att vara där.

Mamma!

Därför ska jag ge dem...

ett historiskt framträdande.

Det blir en storslagen stund.

Den här gamla kroppen.

Det är dags

för din gamla Solange att kliva av scenen.

Han är så stilig!

-500 000 franc i hemgift, inte sant? -Ja, det stämmer.

Jag förstår er son Luciens förvirring. Jag skulle inte heller kunna välja.

-Sluta nu. -Du är full.

Nej, det är jag inte.

God dag, Vladi.

Herr Dupré!

Paul, kom och hälsa.

God dag, frun.

-Minns du herr Dupré? -Javisst. God dag, herr Dupré.

God dag, Paul.

Jag är glad att se dig.

-Du ser ut att vara i form. -Toppform!

-Operan. -Ännu en beundrare av fröken Gallinato?

Hon ska uppträda i Berlin för Rikets ämbetsmän.

Wagner, Schumann, Brahms!

-Uppträda i Berlin? Det var som tusan. -För förbundskanslern Hitler.

Herr Dupré?

-Fyra trappor upp är inte så praktiskt. -Det kan jag tänka mig.

Herr Joubert är väldigt nervös.

Han har svårigheter.

-Förklaringen är aningen teknisk. -Jag är idel öra.

Då så.

Han arbetade först med en radialkompressor,

men det var ett dåligt val.

Nu arbetar han med en axialkompressor, men han har förlorat ett helt år.

Det har gjort hans delägare otåliga och regeringen skeptisk.

Klockan tickar. Han har inget utrymme för misstag.

Nån borde hjälpa vår käre Gustave.

Absolut.

Vad gäller André Delcourt...

Han är mycket lugn. Lever ett stilla liv. Jobbar hårt, går knappt ut.

Han har en piska.

Ett exotiskt, kolonialföremål.

Använt. Det är allt han behöver.

Hans svaga punkt är hans engagemang.

Han fick sin tidning att blint stödja Joubert.

Han blev betald, men det är svårt att bevisa.

Däremot...

för fru Joubert tror jag att vi har vad vi behöver.

Lysande! Tack, herr Dupré.

-Fru Péricourt. -Madeleine.

-Adjö då, Madeleine. -Adjö, herr Dupré.

En dam väntar på frun.

-Hon sa inte sitt namn. Hon frågade... -Tack, jag tar hand om det.

God dag, Léonce.

-Jag släppte in mig själv. -Gustave kommer snart hem...

Nej, han har ett möte på Ateliers till fem eller sex.

Kom och sätt dig med mig.

Den nya inredningen är förtjusande.

Lyssna...

Madeleine...

Jag...

Jag förstår att man älskar män.

Men att ha två makar...

Du gifte dig med Gustave Joubert medan du var gift med Robert Ferrand.

Det kallas tvegifte.

Domare gillar inte sådant. Du skulle åka i fängelse.

Nej.

Inte fängelse.

Försök inte fly.

Ge mig din väska.

Seså nu.

Dessutom skulle du inte komma långt med det du stjäl av Gustave.

Fina visitkort.

Jag behåller passet.

-Vad vill du? -Du kommer att vara mina ögon här.

Jag vill veta allt om Joubert.

Vem han pratar med, äter middag med, skriver kontrakt.

Presenter han ger till sina kunder. Mutor han ger till politiker.

Journalisterna han köper. Allt. Sortera inte bort nåt. Det gör jag.

Om du döljer nåt,

kommer polisen att få dina två äktenskapsbevis.

Just det. Jag anlitar dig, men också din man.

-Han har aldrig arbetat. -Det är aldrig för sent, tro mig.

Jag vill att han tar ett jobb på Ateliers Aéronautiques.

Om han inte är där inom en vecka,

åker ni båda i fängelse.

Han får lära sig ett yrke där. Att tillverka gymnastikskor.

Det var Gustaves idé.

Det är på pricken.

Du har inte ens chans.

Vi får se.

Om de inte vill ha nån med biljarderfarenhet.

Vi får se.

Vad kommer det att bli av oss?

Jag varnar dig. Jag skulle aldrig stå ut i fängelset.

Vad pratar du om?

-Vi hittar ett sätt. -På en vecka?

Vad gillar din andra make? Alltså, förutom min fru.

Bara flygplan och bilar.

Det är i alla fall en början.

Bjöd ministerns fru in dig på lunch?

Hon är så trist.

-Visst, men jag behöver hennes man. -Han är en idiot.

Lyssna, Léonce. Jag...

Stanna!

Det var hatten jag ville ha.

Javisst.

Jag tar väl en cigarett.

God dag.

-Har ni cigaretter? -Javisst. En ask?

Ja, det blir bra.

Jag struntar i din Blue Train Special. Åt helvete med din Bentley.

Sälj den billigt, dumpa den. Jag bryr mig inte.

Jag vill ha mina stålar. Hör du mig?

Du har två veckor på dig.

Ursäkta, jag råkade höra ert samtal.

Sa ni Blue Train?

Inte många som känner till den.

-Bentley? -Ja.

-Det finns bara fyra stycken i världen. -Ni är visst en kännare.

-Ska ni sälja en? -Ja, till en vän.

Får jag bjuda på ett glas?

-Det är en mytomspunnen bil. -Jag vet.

-V6-motor! -147 hästkrafter. Rena raketen.

Bättre blir det inte.

Gustave, vad gör du?

-Den här mannen har en Blue Train åt mig. -Vänta lite.

Nån annan har första tjing. Jag kan försöka, men inga garantier.

Ursäkta mig. Min hustru, fru Joubert.

-Herr...? -Robert Ferrand.

Ferrand.

Herr Ferrand blev nyligen entledigad. Han behöver ett jobb.

Det finns nog nåt på Ateliers.

Jag säger inte nej.

Bra. Ska vi gå?

Jag kommer.

Herr Ferrand...

Vi ses snart igen.

-Robert. Kan du ersätta mig i morgon? -Igen?

-Min fru ska föda. -Det sa du förra månaden.

God dag, Louise.

Hur är det, Aubin?

KONFIDENTIELLT

Hur är det, Louise?

Bra, och med dig?

-Är det chefen? -Vem annars?

Han var aldrig resonabel, men nu... Han är en riktig plåga.

-Robert! -Förlåt. Ursäkta mig.

Du är för söt.

Öka lite.

Mer.

Mer.

Gör som jag säger.

Gör det nu.

Eld!

Sabotage.

Sabotage.

Chefen, för Blue Train Special...

Låt mig vara!

En rätt lovande början.

Vi får hoppas att Ferrand är en bättre vakt än make.

-Ha en trevlig dag, Madeleine. -Detsamma.

Jag glömde. Jag har nåt till Paul.

Tack, herr Dupré.

Det är mycket vänligt.

Gäller det operan?

På sätt och vis.

Vi ses på tisdag.

Herr Dupré gav mig de här artiklarna. Titta.

BOJKOTT AV JUDISKA BUTIKER I TYSKLAND

Solange!

De bojkottar judiska butiker.

"Hitler inleder en skoningslös kamp mot judar.

Ett gigantiskt bål! 20 000 antityska böcker har bränts!"

-Älskling, du ska veta... -Titta.

Arnold Gassner.

Jag känner honom.

En strålande kompositör.

Precis.

"Sparkad från konservatoriet för att ha vägrat komponera en nazisthymn."

Det finns saker som du inte kan förstå i dag.

Lita på din gamla Solange.

Jag lovar att uppträdandet lär bli en storslagen stund för Tredje riket.

Och vad gäller min karriär...

den allra största.

RIKETS NYA ÄLSKLING

Ser du? De kommer att ta emot mig som en drottning.

Jag säger inget om om programmet jag förbereder.

Det är en överraskning.

Men det kommer att bli...

Åh, herregud...

Jag är ledsen, frun, men vi måste gå.

Håll tyst, Vladi!

Kära Solange, det du gör för herr Hitler

överensstämmer inte med min kärlek till dig...

Jag sitter i regeringen och hör vad folk säger!

Tre extra veckor för ett borttappat paket!

När det innehåller skräddarsydda delar tar det så lång tid.

-Hur kunde ni tappa bort det? -Det gjorde vi inte. Det blev stulet.

-Vi förlorade ett år på din kompressor. -Radial.

En radialkompressor.

-Herr Delcourt! -Jag hittar själv.

Tidningen trodde aldrig på er.

-Jag tog en stor risk. -En stor risk...

Kvällens huvudrubrik:

"Ateliers, en industriell och patriotisk triumf för Frankrike."

-Inte spektakulär nog? -Lyssna nu...

Hur kommer jag att framstå?

Som den du är.

En obetydlig journalist

som tjänar en förmögenhet på några reklamsidor i tidningen.

Och jag då? Jag finansierade dina påhitt!

Hur ska jag kunna betala mina döttrars hemgifter?

Jag satsade allt på det.

Min karriär står på spel. Din undergång är även min.

Jag börjar tröttna på er.

Du...

Vill du att jag avslöjar ditt "opartiska" stöd?

Vill du att vi fortsätter eller vill du förlora allt?

Så här ska vi göra. Vi ska få det här lilla undret att fungera

och ställa allting till rätta. Jag kommer att behöva tre veckor.

Om din plan misslyckas,

kommer Ateliers att få stänga och jag kommer att förlora allt.

Och jag tappar all trovärdighet. Vad ska jag säga till tidningen?

Tre veckor. Det är allt jag behöver.

-Är den där ny? -Herr Joubert har nyckeln.

Han är den som öppnar och stänger numera.

Han är sanslös.

Kära Solange, det som gör mig ledsen...

är inte ditt uppträdande,

utan din beundran för de här människorna.

En sak ska vi ha klar för oss.

Hör du mig?

Jag tror att Paul förstår vad som gäller nu.

Vladi, kan jag få ett glas vatten, tack?

Jag var så törstig.

Då så, nu går jag. Adjö.

-Adjö, Solange. -Ha en trevlig dag.

UNION BANK OF SWITZERLAND

UNION BANK OF SWITZERLAND

Ateliers Aéronautiques, fru Joubert... Vilket ambitiöst projekt!

Under hård press, har jag hört.

Herr Renaud, därför är jag här.

Jag förstår.

Om det skulle bli till er makes nackdel,

så vill han inte att staten...

Precis. Jag såg i annonsen att er bank...

...erbjuder helt diskreta privatkonton.

Jag ska förklara. Vi har ett helt nytt system.

Det är vår egna uppfinning: Nummerkonton.

Vi öppnar ett konto

utan identitet.

Bara ett nummer

som leder...ingenstans.

Men ni måste veta vilken person som motsvarar vilket nummer.

Den här anteckningsboken är den enda möjliga kopplingen.

Den är antingen i kassaskåpet eller på mig.

Fullständigt hemligt.

Ingen skulle kunna koppla ihop

våra konton med våra kunders identiteter.

Min man lär bli imponerad.

Den stunden kan komma snart, så han skulle behöva ordna det fort.

-Vi talar om... -800 000 franc till en början.

Jag är glatt överraskad.

-Min karriär står på spel. -Och jag äventyrar mina döttrars framtid.

De senaste testerna borde lugna mig, men det har varit så många bakslag.

Det kommer att fungera! Det har gjort det två gånger, så varför inte nu med?

Ja, vi får väl se.

Ni vet att vi är försenade! Jobba på!

Se på er!

Ni bara pratar och pratar!

Ni är ett gäng slöfockar! Ja, slöfockar!

Oduglingar! Jobba på nu!

Chefen har slut på cigaretter. Här, skynda på.

Glöm det.

-Butiken ligger två kilometer bort. -Då får du skynda dig på.

Fyra kilometer dit och tillbaka.

Gustave... Jag är orolig.

Om nån ska vara orolig, så är det jag.

Du har inga barn.

-Vad gör du? -Förlåt, herrn.

-Vad höll du på med? -Jag är orolig för fotot.

Vilket foto?

När den far som en raket lär reportrarna rusa och ta foton.

-Ja, och? -Jag tänkte bara...

Det vore synd. Prototypen är exceptionell. Vi borde polera upp den.

Få den att skina.

Man vill inte ha foton med oljefläckar.

-Var är vaktmästaren? -Ingen vet.

Hitta honom!

Vad då?

Jag vet inte hur...

Ni lär inte bli besviken.

God dag.

Mina herrar!

I kväll vill jag helt enkelt visa er

den extraordinära kraften

i den här turbojetmotorn...

tillverkad av Jouberts fabrik. Vi ska göra en kort demonstration.

Efteråt kan mitt arbetslag och jag

gärna svara på era frågor och förklara vidare.

Så där.

Bravo!

Mina herrar!

Herr Joubert! Vad hände?

Han kan inte mena allvar.

Är det här slutet för er?

JOUBERTS "REVOLUTIONERANDE TURBOJET"-TEST SLUTADE I FIASKO

Fröken.

Jag behöver det dubbla.

8 000 franc.

För några sidor?

Den är tre eller fyra år gammal.

Mannen som hade den skrev med olika pennor,

olika bläck.

Jag måste göra likadant.

Jag måste efterlikna att han skrev i den olika tider på dygnet,

för det påverkar handstilen.

Det är värt 8 000.

För att inte tala om ändringar som ni vill göra.

-Stämmer det? -Tre rader ska läggas till.

I början.

6 000.

6 000. Låt gå.

Hur lång tid tar det?

Två månader.

Och om jag behöver den om tio dagar är det 8 000.

Absolut.

3 000 franc i dag. Inte mer.

Mitt herrskap.

Har jag tackat er nog, herr Dupré?

Absolut.

Oroa er inte.

Var så goda och följ med mig.

Jag ska äta alla makroner.

Ska vi slå vad?

Angélique, säg inte så.

Ja, chefen.

Perfekt.

Jag råder dig att gömma dig några dagar. Du kommer inte vara säker.

Var ingen hemma?

Nej. Personalens lediga dag.

Vilken otur.

Fanns det mycket pengar?

Ytterst lite.

Det viktiga...

var mina forskningsskisser.

De har stort värde.

-Och fru Joubert? -Hon var ute.

Hon borde komma snart.

Och nyckeln låg...

I cigarrlådan.

Märkligt att göra repor trots att man har en nyckel.

Håller ni inte med? Det ger nästan intrycket av

att det gjordes med flit för att simulera en stöld.

Anklagar ni mig?

Anklagar er?

Ni kan inte mena allvar.

Men ni förstår, när man gör inbrott i ett sådant här hem

och man har turen att alla är borta...

tar man med lådor, parkerar en lastbil i närheten

för att frakta bort allt av värde.

Per definition, om en tjuv bryter sig in utifrån

faller glaset inåt. Här är det motsatsen.

Mycket märkligt.

Då så.

Jag gör en anmälan.

Nu går vi.

Nej, de där går inte ihop. Jag sa kronologiskt.

Barn, jag är sen, men det var väl värt mödan.

Paul, jag undrar om... Nej, du lär tycka det är tröttsamt.

-Vad då, mamma? -Ingenting. Bara en idé.

Men jag ska inte besvära dig med det.

Mamma!

Vill du inte åka och se Solanges uppträdande i Berlin ändå?

Jag lyckades få tag i de här.

Jag vill bara be dig om en liten tjänst.

Vad du vill.

-Det måste finnas ett sätt. -Nej, det finns det inte.

Ateliers ska stänga och alla ska gå hem.

-Är det klart? -Hur är det möjligt?

Se dig omkring. Sabotage. Vi är offer för en komplott.

En komplott? Vems?

Konkurrenterna, tyskarna, regeringen... Bara välja och vraka.

Men jag ska garanterat ta reda på det.

Jag...

Jag är utblottad.

Ja, så är det.

Idiot.

Jag är utblottad, André.

Utblottad.

De tog bort min spalt. Jag måste lämna tidningen.

Kliv på!

Var försiktig.

Portvin till unge herrn.

Din lille rackare.

-Kontroll. Era papper, tack. -Dobrý večer. Varsågod.

Polack?

Nej, jag är slovak. Men jag har goda tyska vänner.

Jag pratar inte tjeckoslovakiska.

Tack.

-Varsågod. -Trevlig resa.

Fru Joubert?

Det stämmer.

Trevlig resa.

Fru Joubert, ni är i konkurs.

Min make försökte hålla ut. Vad kan jag göra?

Precis. Vad kan jag göra?

Projektet har kommit rätt långt.

Min make vill inte att hans hårda arbete ska vara bortkastat.

Han vill att forskningen ska fortsätta. Givetvis i forskarsamfundets intresse.

-De senaste testerna var inte övertygande. -Tvärtom, major.

Det fanns två hypoteser. Nu vet vi exakt vad vi ska göra.

Varför inte fortsätta då?

Fransmän är otåliga till sin natur. Ingen har tålamod att vänta.

Jag måste erkänna att min man är rätt besviken på sitt land.

-Är det där...? -Ja, det är det.

Så er make är helt ointresserad av den här affären?

Absolut, major. Intellektuellt arbete är ingen handelsvara i Frankrike.

Så er makes plan är att fritt erbjuda forskarsamfundet

sina forskningsresultat?

Det stämmer.

Förutom några kringkostnader.

Min make vill ha 600 000 schweizerfranc.

Jag sa: "Gustave... Det är inte resonligt.

Du har haft utgifter, men folk lär tro att det är av egennytta."

Mitt argument gick hem.

Så han räknade om, och jag hade rätt: 500 000 schweizerfranc.

-Det är mycket. -Ja, det är det.

Dagens forskningskostnader är fasliga.

Säg mig, major, Rikets ärorika flygvapen...

Hur går det med era turbojetplan?

Här är utdragen.

Ritningar, skisser, testresultat...

Och fyra sidor från senaste rapporten, med rekommendationer.

-Jag åker i morgon. -Då får ni ert svar i morgon.

Tack, major.

Herr Gassner! Det är er tur nu.

Vacker, inte sant?

Vacker?

Skulle de judiska slavarnas sång i Babylon vara vacker?

Om du står på judarnas sida, så applådera då.

Grip henne!

Jag har dåliga nyheter, frun.

Mina överordnade anser att utgifterna är överdrivna.

Jag beklagar.

Jag är själv besviken, major.

Men jag förstår.

Ärligt talat tyckte min man att vi borde vända oss till italienarna.

-Italienarna har inga pengar. -Så klart inte.

Men min make är sådan. Han är envis.

"Ingen i Europa har pengar, men om man verkligen vill kan man hitta ett sätt."

Han säger att herr Mussolini vägrar vara herr Hitlers lakej.

Major, jag måste erkänna...

att det där övergår mitt förstånd.

Som jag sa, frun, är mina överordnade inte övertygade,

men det här är mitt beslut.

Om vi kan komma överens om kostnaderna...

Hur skulle er man vilja ha betalt?

Hälften i kontanter.

-Riksmark vore perfekt. -Riksmark?

För återstoden.

Här är bankuppgifterna.

Idealiskt vore om fonderna kom från ett utländskt företag,

som en betalning för en vanlig beställning.

Fröken Gallinato, vi ska sätta er på ett tåg till Paris.

Från och med i dag får ni inte längre ta er in i Tyskland.

-Den satmaran! Är du säker? -Absolut.

Det är förra årets forskning som man övergav, inte den nuvarande.

Fru Joubert sålde oanvändbara dokument till oss!

-Jag ska ta hand om henne. -Jag låter stoppa tåget.

Nej, nej, nej!

Vi måste vara diskreta. Tåget stannar inte före gränsen.

Vi får ta henne där. Skicka signalement till gränsposten.

Ordna en bil. Fort!

Skynda!

Major, det är blockerat.

Röj den ur vägen! Genast!

GRÄNS 10 KM

Stopp, era papper!

Stopp!

Titta på mig.

Blond... Gå!

Era papper!

Fru Madeleine Péricourt.

En kvinna! En förbaskad kvinna!

Det är inte sant!

God kväll, herr Dupré.

Gick resan bra?

Utmärkt, tack.

Har ni rullat runt i halmen?

Det är charmen med landsbygden.

Första dagens buketter

Syrener från Flandern

Mjuk skugga...

Och du...

Avskedets buketter

Ljuva rosor

Eldens färger

I fjärran

Herr Dupré?

Jag vill fråga er en sak...

Jag lyssnar.

Skulle ni vilja lägga er på mig?

Så hemskt gärna, Madeleine.

God...

God dag.

Slå er...

Jag vill investera pengar.

Ja.

Ja.

En privat förmögenhet kanske, frun...

Ferrand.

Ferrand.

Går det bra att göra en insättning på tisdag?

Tisdag...

Ja, alldeles utmärkt. Perfekt.

-Innan jag går, kan ni säga mig var...? -Självfallet.

Sista dörren till vänster.

Herr Renaud!

Vad då?

Mina herrar, det är absurt.

Det kan inte hjälpas. Domaren fick ett brev som måste följas upp.

Tydligen har er bank hjälpt franska skattebetalare att luras

genom att placera pengar i Schweiz.

-Det strider mot lagen. -Vad är det ni letar efter?

Enligt brevet har ni ett register med skattebetalarnas namn

och summorna de har satt in.

Det är absurt.

Den här låg på toaletten gömd bakom vattentanken.

Är den er?

Den liknar min, men det är omöjligt. Nån måste ha stulit den.

Jösses, det är fullt med folk i den. Fina summor också.

Det är fullständigt omöjligt.

Vänta lite. Toaletten.

Det var hon.

Det var hon.

Det var slampan! Det var slampan!

Hon... Det var slampan.

Det var hon. Det var...

Jag föreslår att du förklarar det för domaren.

Du verkar orolig, käre André.

Är allt bra på tidningen?

Javisst.

Bara fint. Tack.

Jag har migrän.

Drick lite av det här goda vinet. Det lär göra dig gott.

-Jag kan inte stanna länge. -Jag förstår.

En rätt och sen kan du gå.

Dags för fläsk.

Jag insisterade på att få träffa dig för att...

nu när Paul mår bättre,

nu när han mår bra...

är det hög tid att tacka dig.

Tacka mig för vad då?

Jag vet exakt vad du var för min son.

Allt som du gjorde för honom.

Och jag kan lova dig

att sådan vänlighet aldrig glöms bort.

Är du lite krasslig?

Vila upp dig.

Mina herrar.

Husrannsakan.

-Skämtar ni? -Verkar jag göra det?

-Följ efter mig. -Men...

Jag kräver en förklaring.

Domaren har en anteckningsbok med identiteter på ett antal personer

med schweiziska bankkonton för att slippa betala skatt i Frankrike.

Står jag i den?

Ert namn står i den ihop med en summa på 400 000 franc.

-Det har jag inte. -Det är det vi kollar upp.

Kommissarien!

Det är nånting här bakom.

-Riksmark, herr Delcourt? -Nej!

Och många sådana. Ni får följa med oss.

Nej, nej.

Rör mig inte!

Släpp mig!

Ni gör mig illa!

Ja, vad gäller saken?

God dag, herr Joubert.

Varsågod.

Känn er som hemma.

Tack.

Kan ni säga oss var er fru är?

Min fru?

Ursäkta mig.

Jag har inte hört av min fru på flera dagar.

Och nu när jag är utblottad lär jag nog inte se henne igen.

Jo, hon befinner sig i Tyskland.

Hon besökte tyska luftfartsministeriet

där hon träffade en viss major Dietrich två gånger.

-Omöjligt. -Det är säkert.

Sen dess är hon spårlöst försvunnen.

Er fru har gått upp i rök, herr Joubert.

Det är absurt.

Inte riktigt.

Fransk kontraspionage bekräftar att era forskningsdokument

sågs på det tyska ministeriet.

Det kan tänka sig att hon väntar på er nånstans med vinsten.

En enkel slutledning.

Ni kan inte bevisa nåt.

Hur förklarar ni banköverföringen på 200 000 schweizerfranc

till ert företagskonto från en tysk firma?

Det är en komplott.

Det får rätten avgöra.

Tack.

Du är fri, Léonce.

Fri att göra vad då?

20 000 franc i kontanter kan hjälpa dig att komma på fötter.

Madeleine...

Paul höll av dig, Léonce.

Även jag själv...

Seså, nu ska vi inte bli för sentimentala.

Du kan starta ett nytt liv.

Var inte för hård mot dig själv.

Dessutom är det för sent för det, och du kanske inte hade nåt val.

Ta hand om dig.

Tack.

Min älskling,

allt som jag nånsin älskat finns här. Det enda som saknades var du.

Så nu tillhör allt det här dig.

När du har sett allt, kasta bort alla gamla saker, okej?

Låt dig inte översköljas av ånger.

Se bara på mig. Tack vare dig har jag ingen.

Tänk på mig då och då,

men framförallt, var lycklig.

Du var ljuset i mitt liv.

Jag älskar dig, min käre Paul.

Herr Dupré.

Skulle ni vilja stanna lite längre hos oss?

Så gärna,

Madeleine.

Så gärna.

Gustave Joubert dömdes till 18 år för samröre med fienden.

Han släpptes 1941 och drabbades av cancer och dog blixtsnabbt.

"Fortare än sitt flygplan", skrev André Delcourt.

André Delcourt dömdes till 12 år.

Han släpptes 1940, samarbetade med nazistregimen

och tog sen sitt liv när Paris befriades.

Charles, utblottad, ställdes aldrig inför rätta.

Madeleine tog bort hans namn ur anteckningsboken och sa:

"Han är dum, inte elak, och han var min fars bror."

Mer förvånande var att han gifte bort sina tvillingar

med två tvillingbröder som var tandläkare.

Léonce lämnade Paris för Casablanca

där hon gifte sig med en industrialist och fick sex barn.

Hon dog 1982 omgiven av sin familj.

Vladi blev fru Gassner 1934. Hon lärde sig aldrig ett ord franska,

men hennes son Adrien, som alla vet, vann Nobelpriset i medicin.

ELDENS FÄRGER

Efter romanen av Pierre Lemaitre

Översättning: Lisa Di Biaggio www.firstlightmedia.com