Original subtitles

NEW TORK CITY, 1941

Jag tar farväl av allt det här. Dessa fyra ruttna väggar, sex trappor upp.

Tåget som tjuter förbi vid tre på morgonen som en gjutjärnsvind.

Kyss dem farväl från mig, Maury. Jag kommer att sakna dem.

- I helvete heller. - Drömmer du igen?

Inte nu längre, Lil. För första gången på åratal är jag vaken.

Farbror Dave sa det.

Dagsljus är en dröm om man har levt med slutna ögon.

Men nu är mina ögon öppna.

Jag ser kören och vet att de är klädda i trasor,

men vi är en del av den kören. Både du och jag.

- Och du, Maury, och farbror Dave. - Solen stiger, grabben.

De börjar kränga fisk nere på Fulton Street.

Låt dem kränga. Låt dem sjunga sitt hjärtas lust.

Just det, grabben. Ta den fördärvade kören. Få den att sjunga.

Adjöss, Maury.

Adjöss.

Vi kommer att höra av den där grabben. Och jag pratar inte om wykort.

Fisk! Färsk fisk!

Låt oss spotta i nävarna och sätta igång. Det är sent, Maury.

Inte nu längre, Lil.

Det är tidigt.

Författaren!

Ert bord är redo, monsieur Fink.

Ett antal medlemmar av ert sällskap har redan anlänt.

Är Garland Stanford här?

Han ringde och sa att han skulle bli några minuter sen. Varsågod.

Barton, Barton, så roligt att du kunde komma.

Richard St Claire och Poppy Carnahan känner du.

Angenämt, angenämt.

Vi dricker champagne tillfället till ära.

- Har du sett The Herald? - Inte än.

Jag vill inte genera dig, men Caven var alldeles till sig.

Men viktigare ändå, Richard och Poppy älskade pjäsen.

Grät. Mängder av tårar. Vad stod det i The Herald?

- Jag har den med mig. - Snälla Derek.

"'Fördärvade körer' - En triumf för den enkle medborgaren.

"Stjärnan syntes inte till igår kväll på Belascos scen,

"men skådespelarna gjorde utmärkt ifrån sig.

"Aftonens fynd var författaren till detta drama om enkelt folk -

"fiskhandlare -

"vars hårda kamp för överlevnad inte släcker deras längtan efter något bättre.

"Pjäsförfattaren finner förfining på eländiga platser och lyrik i förhärdat tal.

"En stark ny röst har anlänt inom amerikansk teater

"och ägaren till den rösten heter Barton Fink."

De kommer att slå in fisk i den i morgon, så det är inte helt bortkastat.

- Cyniker. - Jag kan inte börja lyssna på kritikerna

och jag kan inte bedra mig själv angående mitt arbete.

En författare skriver från buken.

Hans buk säger vad som är bra

och vad som är endast medelmåttigt.

Jag låtsas inte vara kritiker,

men Gud vet att jag har en buk,

och min buk säger mig att det är alldeles storartat.

Och vilken charmerande buk det är.

Din byracka.

Sluta.

Meddelande åt Barton Fink

Jag trodde att du skulle sätta dig med oss.

Lämnar du mig ensam med de där typerna?

Lugn. Jag kommer om ett ögonblick.

Vi måste prata affärer.

Jag har just talat med Los Angeles.

Capitol Pictures vill skriva kontrakt med dig.

De erbjuder 1 000 dollar i veckan. Jag kan nog få upp det till två.

- För att göra vad? - Vad är ditt levebröd?

Jag vet inte längre. Jag försöker väl tillföra något.

Jag pressar dig inte för jag respekterar dig.

Men en tillfällig anställning i Hollywood

kan betala skrivandet av ett oändligt antal pjäser.

Jag vet inte.

Jag bör hålla mig här nu.

Jag tror jag är på väg mot framgång.

Du har redan en viss framgång.

Förstår du inte? Inte den typen av framgång när kritikerna fjäskar för en

eller producenter som Derek tjänar en massa pengar.

Nej, riktig framgång.

Den framgång som vi drömt om.

Skapandet av en ny, levande teater -

av, om och för den enkle medborgaren.

Om jag flydde till Hollywood nu

skulle jag tjäna pengar, gå på fester, träffa höjdare,

men jag skulle också avskärma mig från källan till min framgång,

från den enkle medborgaren.

- Nu maler jag på igen. - Har du sett Cavens recension?

- Nej, vad står det? - Här, ta min tidning.

Broadway hyllar dig,

och du kan infria alla löften för lite pengar - stryk det - mycket pengar.

Den enkle medborgaren finns kvar när du kommer tillbaka.

Vem vet? Det kanske till och med finns ett par stycken i Hollywood.

Det var en rationalisering.

Det var ett skämt.

Välkommen till Hotel Earle. Kan jag stå till tjänst?

Jag vill checka in - Barton Fink.

Är det F-l-N-K?

Fink, Barton. Det måste vara ni.

Det är det nog.

Då så, allt verkar vara i sin ordning.

Allt verkar vara i sin ordning. Bara...

- Är ni tillfällig? - Förlåt?

Tillfällig gäst eller inneboende?

Jag vet inte.

Alltså, jag stannar på obestämd tid.

Inneboende. Det blir 25:50 i veckan, vilket betalas i förskott.

Utcheckning sker kl. 12, men glöm det eftersom ni är inneboende.

Behöver ni nåt kan ni använda telefonen på rummet. Mitt namn är Chet.

Vi erbjuder enskildhet för de inneboende, men är ett hotell med full service,

vilket inkluderar gratis skoputsning. Mitt namn är Chet.

Är det de enda väskorna?

De andra skickas hit.

Välkommen till Los Angeles, mr Fink.

Sex, tack.

Nästa, sex.

HISS

Denna våning, sex.

Hotel EARLE "EN DAG ELLER EN LIVSTID"

Är det han? Är det Barton Fink?

Låt mig komma åt honom. Låt mig omfamna denne man.

Låt mig krama honom. Hur tusan mår du?

Trevlig resa? Mitt namn är Jack Lipnick. Jag sköter det här stället. Det vet du nog.

Har Lou försett dig med allt du behöver?

Vad tusan har hänt med ditt ansikte? Hans ansikte, Lou.

Det är inte så illa som det ser ut. Bara en mygga i mitt rum.

- Bor du bra? Var har vi placerat honom? - Jag bor på Earle.

Flytta honom till Grand eller Wilshire. Eller till mig, för tusan!

- Tack, men jag hoppades på mindre... - Hollywood-stil.

Visst. Säg det bara. Det är inget fult ord.

Säg vad du vill. Författaren är kung på Capitol Pictures.

Titta på lönebeskedet varje vecka. Så tycker vi om författare.

Vilken typ av film gillar han?

Mr Fink har inte sagt vad han föredrar.

Vad säger du, Bart?

Ja, ärligt talat så går jag inte mycket på bio.

Det är okej. Det blir så bra, så.

Du trodde väl att det var ett handikapp,

att vi var ute efter folk som kan detta medium,

och kanske att man måste lära sig en massa tekniskt dravel.

Fel. Vi är bara intresserade av en sak.

Kan du berätta en historia, få oss att skratta och gråta?

Kan du få oss att brista ut i glädjesång? Var det mer än en sak?

Jag sköter stället och inte ens jag kan dravlet.

Varför sköter jag det? För att jag har bondförnuft, för tusan! Sinne för artisteri!

Dessutom - jag hoppas Lou sa det - är jag större, grymmare och mer högljudd

än någon annan jude i den här stan.

Jag menar inte att kuken är större, det handlar inte om sex. Kaffe?

Ja tack.

Brukade ha aktier i företaget. Köptes ut på 20-talet.

Knuffades ut, enligt vissa. Enligt mig.

Vi låter honom stanna. Han har familj. Nämn inte det förflutna.

Säg vad du vill, för tusan. Hör på, Bart.

Vi ska låta dig arbeta på en brottarfilm. Wallace Beery.

Du kan ju gatans poesi,

så det utesluter västernfilmer, piratfilmer, tokfilmer, religion...

Du, jag tycker inte att poetiskt betyder fikusaktigt.

Det är vi väl överens om? Jag är också från New Tork.

Minsk, om man vill gå så långt tillbaka.

Vilket vi inte gör och jag frågar inte heller nåt.

Folk kommer att säga: "Wallace Beery, brottning, vilken B-film."

Då säger du: "Skitsnack!"

Vi gör inga B-filmer här på Capitol.

Låt oss få slut på det ryktet

omedelbart.

Tack, Lou. Sätt dig.

- Vi talar om Beery-filmen. - Utmärkt film.

- Har vi nåt treatment än? - Inte än.

- Har just köpt den. Saturday Evening Post. - Åt helvete med storyn.

Jag vill höra om hans hopp och drömmar.

Han måste beblanda sig med dåligt sällskap.

Och ett romantiskt inslag, du vet vad som gäller. Eller också en föräldralös grabb.

Vad tycker du, Lou? Är Wally för gammal för romantik?

Se på mig.

Vi har en författare här och jag frågar Lou om storyn.

Vad blir det, Bart? Föräldralös? Brud?

Kanske både och.

Vi kanske borde göra ett treatment.

För tusan. Låt Bart göra ett försök.

Om jag känner författare rätt är han snart inne i det.

Vi tar bruden. Vi behöver inte göra det så komplicerat.

Det viktiga är att det har den där Barton Fink-känslan.

Vi har väl alla haft Barton Fink-känslan,

men eftersom du är Barton Fink måste du ha den i mängd.

Allvarligt talat, Bart.

Jag gillar dig. Vi har börjat bra.

Om alla mina författare var som du, skulle jag inte blanda mig i så.

Jag vill se nåt i slutet av veckan.

Jag hörde talas om pjäsen, förresten.

Min kontakt i New Tork påstår att den är ganska mäktig, rörande.

En aning fikusaktig, sa han, men du vet nog vad du gör.

Tack för ditt hjärta. Vi behöver mer hjärta i filmbranschen.

Vi förväntar oss alla storartade saker.

INTONING. Ett hyreshus på Manhattans Lower East Side.

Tidig morgontrafik är hörbar.

- Receptionen. - Hallå, Chet?

- Det ärjag. - Det här är Barton Fink i rum 621 .

Det är...

Det är någon i rummet intill, 623,

och han

är väldigt högljudd.

Det ska jag genast ta hand om.

Tack.

Hallå.

Va?

Vem då?

Har du...

- Någon har klagat. - Det gjorde jag inte.

Alltså, jag ringde ner, men inte för att klaga precis.

Jag var bara bekymrad över att ni,

inte för att det är min ensak,

men att ni skulle vara i något sorts trångmål.

Ni förstår, jag försöker arbeta och det är,

ja, det var svårt.

Jävligt ledsen om jag störde. Förbannade väggar. Jag ber jävligt mycket om ursäkt.

Jag heter Charlie Meadows. Antar att vi är grannar.

Granne, det här jävla obehaget skulle kännas lättare

om du lät mig bjuda på en drink.

Det är bra. Tack så mycket.

Helvete heller. Du försöker arbeta medan jag håller på därinne.

Spriten är god. Vad säger du?

Har du glas? Det är det minsta jag kan göra.

En snabbis. Visst.

Ja, bara en mun.

Jag glömmer verkligen av mig ibland.

Jag känner mig som en tölp som håller på så där.

Det är okej, jag försäkrar er. Det var bara det att jag försökte arbeta.

Vilken typ av arbete sysslar du med, om jag får fråga?

- Jag är faktiskt författare. - Jaså?

Det är en tuff grej. Heder åt alla som sysslar med det.

- Jävligt intressant arbete. - Ibland. Det är inte lätt, men...

Jävligt svårt, kan jag tro.

- Och vad har ni för yrke, mr Meadows? - Säg Charlie, för tusan.

Man kan påstå att jag säljer sinnesfrid.

Försäkring är min grej. Dörrförsäljning. Fortfarande enda sättet att få nåt sålt.

I motsats till vad du kanske tror, så är jag bra på det.

- Det förvånar mig inte. - Jag tror på det.

Bränder, stöld och olycka är inte sånt som bara drabbar andra.

Prova på, om skrivandet inte funkar.

Att sörja för ett elementärt behov - man kan göra värre saker.

Tack. Det ska jag lägga på minnet.

Vad är du för en sorts kluddrare?

Dagstidningar, sa du?

Nej. Jag skriver faktiskt på filmer nu.

Filmer?

Herrejävlar!

Ledsen, broder.

Jag trodde att jag pratade med nån driftig yngling angelägen om att lyckas.

Du har redan lyckats. Skriver på filmer! Det slår all konkurrens.

Och jag som var nedlåtande.

Ser jag ut som ett fån, eller?

Det gör inget. Jag har just börjat jobba inom filmen,

fast jag var ganska väletablerad i New Tork.

- Viss ryktbarhet där. - Då är det en spännande tid.

Jag är inte världens mest belästa nuna,

så det är inte underligt att jag inte kände igen ditt namn.

Jösses, jag känner mig som en tölp.

Det gör inget.

Jag är pjäsförfattare. Mina pjäser har bara visats i New Tork.

Den senaste fick jäkligt bra kritik, så de ville ha hit mig.

Varför inte, för tusan? Alla vill ha kvalitet.

Vilket typ av forum...

Det vill säga, ämnesmässigt...

Vad jag skriver om?

Kom på mig med att försöka låta fin. Just det.

En bra fråga.

Det låter kanske märkligt, men jag antar att jag skriver om folk som du.

Den vanliga arbetaren, den enkle medborgaren.

- Det var ett slag i mellangärdet. - Det är väl det.

Men det är på sätt och vis meningen.

Vi är några stycken i New Tork - vi växer i antal -

som känner att vi nu har tillfälle

att skapa något äkta ur den vardagliga upplevelsen.

Att skapa en teater för massorna som är baserad på ett par enkla sanningar,

inte på några slitna abstraktioner om drama

som fortfarande inte innehåller nån sanning.

- Det kan knappast betyda nåt för dig. - Jag kan berätta historier.

Det är det som är poängen, att vi alla har historier.

Den enkle medborgarens hopp och drömmar är lika nobla som en konungs.

Det är det som är livet, så varför kan det inte vara teater?

Tusan också, varför skulle det vara så svårt att svälja?

Kalla det inte ny teater, kalla det äkta teater.

Kalla det vår teater.

Jag ser att du känner starkt inför det här.

Jag menar inte att sätta mig på nån hög häst.

Men varför skulle vi inte se oss själva däruppe?

Vem bryr sig om den femte greven av Bastrop och lady Higginbottom

och om vem som dödade Nigel Grinch-Gibbons?

- Jag har redan fått träsmak. - Precis.

Du förstår bättre vad jag försöker säga än de där litterära typerna,

- för du är en äkta man. - Jag kan berätta historier...

Visst, och samtidigt gör många författare allt de förmår

för att avskärma sig från den enkle medborgaren,

från där de bor och arbetar,

från där de slåss, älskar, samtalar och...

Så följaktligen blir deras verk lidande och faller tillbaka på tom formalism.

Jag maler på igen, men för att uttrycka det på ditt språk,

så blir teatern lika falsk som en tredollarssedel.

Där har vi oss en tragedi.

Du är helt okej.

Jag är glad att du stannade. Ledsen om... Jag vet att jag tjatar på ibland.

Jösses, om det bara fanns nåt jag kunde bidra eller hjälpa till med.

Du kan hjälpa genom att bara vara dig själv.

Tja, jag kan ju alltid berätta historier.

Och du, jag är jävligt ledsen att jag störde.

För mycket rumlande i natten, man glömmer att man inte är ensam.

INTONING. Ett hyreshus på Manhattans Lower East Side

Tidig morgontrafik är hörbar, liksom fiskhandlarnas rop.

Med hänvisning till ert brev den tolfte...

Jag äter på inspelningsplatsen idag.

- Vem är det? - Barton Fink, mr Geisler.

- Mer, tack. - Författare. Ted Okum bad mig komma...

- Agerat nån gång? - Nej, jag är...

- Behöver indianer till en Steele-västern. - Jag är författare.

Författare kommer och går. Indianer behövs alltid.

Jag är författare. Ted Okum sa att du producerar Beery-filmen.

Ted Okum vet inte ett skit. Jag har tillräckligt med filmer för ett år.

Vad han inte vet får man plats med på Hollywood Bowl-arenan.

Vem ska jag då tala med?

Ring upp Lou Breeze.

Är han inne för mr Geisler?

Lou, hur luktar Lipnicks arsle idag?

Jag ringer för att jag har en författare här. Fink. Helt snurrig.

Påstår att jag producerar den där Beery-filmen. Vem är jag, städhjälpen?

Jaha? Vad har du fått det ifrån?

Säg åt Lipnick att han kan kyssa mitt arsle.

Nej, okej! Fan! Okej. Nej, okej.

Okej, Fink, nu käkar vi.

Oroa dig inte. Det är bara en B-film.

Jag håller mig till budgeten, de visar den aldrig. Livet är för kort.

Lipnick sa att han ville se nåt i slutet av veckan.

Visst.

Han glömde det redan innan ditt arsle lyft från soffan.

Jag har bara lite svårt att komma igång.

Lustigt, men jag är helt blockerad.

Jag tror jag behöver nån sorts hänvisning om vad som förväntas.

Wallace Beery, brottarfilm, och du behöver vägbeskrivning?

Du verkar förvirrad. Behöver du vägledning?

- Prata med andra författare. - Vem då?

Herregud. Kasta in en sten här så träffar du en.

Gör mig en tjänst, Fink.

Kasta den hårt.

Bill Mayhew. Ursäkta odören.

Herregud, WP?

- Förlåt? - WP Mayhew, författaren?

Var snäll och kalla mig Bill.

Bill,

du är vår tids finaste romanförfattare.

Tack ska du ha. Så vänligt.

Herregud, jag hade ingen aning om att du var i Hollywood.

Alla vi otämjda författare

söker oss förr eller senare ut hit till den stora saltstenen.

Det är förmodligen därför jag alltid har en sådan mäktig törst.

Lite socialt glidmedel?

Nej, det är lite tidigt för mig.

Om jag tränger mig på får du säga till, jag vet att du är en upptagen man.

Jag vill bara be dig om en tjänst.

Har du nånsin skrivit en brottarfilm?

Det droppar om dig.

De har inte uppfunnit den filmgenre

som Bill Mayhew inte vid något tillfälle har ombetts att författa.

Ja, jag har försökt mig på brottarformen,

precis som jag har provat på andra och med lika lite framgång.

Jag förmodar att du är en nykomling som ivrigt söker råd hos en överklassman.

Dessvärre är jag nu upptagen av att dricka.

Kom förbi min lägenhet, nummer 15, senare i eftermiddag,

så kan vi diskutera olika brottarscenarios, samt andra litterära ting.

Jävlar i helvete!

FÖRFATTARHUSET 1 1-1 4

ÄIskling? Var är min älskling?

Vattnet kommer åt mig!

FÖRFATTARE: Mayhew FILM: Slavskeppet

Kan jag hjälpa er?

- Förlåt, jag... - Helvete, varför?

Mitt namn är Fink.

Bill bad mig komma förbi på eftermiddagen. Är han...

inne?

- Mr Mayhew är opasslig för tillfället. - Var är min älskling?

Mår han bra?

Han klarar sig.

Jag är Audrey Taylor, mr Mayhews privatsekreterare.

Jag förstår att detta måste låta fruktansvärt.

- Jag ber verkligen om ursäkt. - Var fan är du?

När han inte kan skriva dricker han.

Det är så genant.

Själv, då? Kommer ni att klara er?

Jag klarar mig.

- Är ni författare, mr Fink? - Ja, jag skriver en brottar...

Var snäll och kalla mig Barton.

Jag ska hälsa Bill att ni kom förbi.

Han kommer säkert att vilja mötas senare.

Vi två kanske kan träffas vid tillfälle.

Ledsen om det låter abrupt, jag bara...

Jag känner ingen här i stan.

- Kanhända alla tre, mr Fink. - Barton, är ni snäll.

Du förstår, Barton,

jag är inte bara Bills sekreterare.

Bill och jag är

förälskade.

Var är min älskling?

Jag förstår att detta måste verka

lustigt.

- Förbannade jävlar i helvete! - Förlåt.

Döm oss inte, snälla mr Fink.

Förbannade jävlar i helvete, vattnet kommer åt mig!

Hoppas att dessa gör susen - CHET!

Tjenare, granne.

Hur är det?

Jösses, jag hoppas jag inte stör igen.

Hörde hur du vandrade runt härinne, tänkte komma förbi.

Ja, kom in. Sätt dig.

Jag har inte riktigt börjat än.

- Vad har hänt med örat? - Ja, öroninflammation.

Kroniskt. Det försvinner ett tag, sen kommer det tillbaka.

Jag stoppar in bomull för att hindra varflödet.

- Det smittar inte. - Har du varit hos doktorn?

Doktorer. Vad kan de komma med? Jag kan ju inte byta huvudet mot ett nytt.

Man får väl hålla tillgodo med det man har.

Jag borde bjuda över dig till mig, men det är så stökigt.

- Är du gift? - Nej.

Själv har jag inte heller blivit infångad.

- Har du nån flickvän? - Nej.

Det har väl med arbetet att göra. Jag blir så uppjagad över det.

Jag har inte mycket uppmärksamhet över,

så det vore inte rättvist.

Damer ber verkligen om uppmärksamhet.

De låtsas att de själva ger det,

men det är bara för att dölja att de vill ha tillbaka det med ränta.

Familj, då? Hur har du det på det planet?

- Föräldrarna bor i Brooklyn med en farbror. - Mina har gått bort.

Nu är det bara vi tre kvar. Hur är det man säger?

- Jag, jag själv och mig. - Visst.

Det är hårt.

Men på sätt och vis är vi väl alla ensamma här i världen?

Jag är ofta omgiven av släkt och vänner, men...

Då är ensamhet inget främmande för dig.

Jag ska inte gnälla, särskilt när det gäller damerna.

I mitt yrke kryllar det av tillfällen. Alltid på vift.

Jag kan berätta historier som får håret att krulla sig. Men du har väl redan hört dem?

Det är jag i Kansas City, i yrkets vägnar. Taget av en försäkringshavare.

De är mer än bara kunder, de uppskattar vad jag har att erbjuda.

Hennes man var bortrest och de hade en brand- och livförsäkring.

Tredje kvartalsavgiften var försenad...

Jag avundas dig. Din dagliga rutin. Du vet vad som förväntas av dig.

Du vet vad som gäller.

Mitt jobb är att gå ner på djupet, så att säga,

och släpa upp något från insidan.

Något ärligt.

Jag säger bara det, tankarnas tillvaro -

det finns ingen vägbeskrivning för det området.

Att utforska det kan vara smärtsamt.

En sorts smärta som de flesta inte känner till.

- Jag måste tråka ut dig. - Nej, det är jäkligt intressant.

Låter storstilat för nån som skriver på en film för Wallace Beery.

Beery? Då kan du inte klaga. Han är bra. En helvetes skådis.

Men om jag får säga mitt, så kan inget slå Jack Oakie.

En lustig en, Oakie.

Roliga grejer.

Men missförstå mig inte. Beery, en brottarfilm. Kan bli en höjdare.

Jag brottades i skolan. Du kan väl grundreglerna?

Nej, jag har aldrig ens sett nåt. Själva akten intresserar mig inte.

För tusan, du borde veta vad det handlar om.

Jag kan visa grundreglerna för brottning på 30 sekunder.

Det är inte riktigt din viktklass, men bara i demonstrationssyfte.

- Helst inte. - Lägg av. Det är världens lättaste.

Gå ner på knä till vänster om mig,

lägg högra handen här och den vänstra här.

Kom igen, kämpen, du klarar det. Kom igen.

Okej, där.

Jag säger: "Sätt igång," och du försöker få ner mig och jag försöker få ner dig,

och det är vad det hela går ut på.

Sätt igång!

Ett, två, tre.

Nu håller jag på igen, grannarna kommer att vakna.

- Jag gjorde dig väl inte illa? - Det är okej.

Det är allt, förutom att det brukar vara mer rörelse innan man får ner nån.

Det är första gången för dig och du är liten.

Herregud, jag har gjort dig illa.

Jag ber verkligen om ursäkt. Jag är en stor klump.

Jag ber verkligen om ursäkt. Säkert att du mår bra?

Jag är okej. Jag lovar.

Det har faktiskt varit till hjälp.

Men jag borde nog börja jobba nu.

Det var inte schyst av mig att göra så.

Jag är ganska generöst tilltagen fysiskt.

Men var inte deppig.

Jag skulle inte vara mycket till motstånd i mentala övningar.

Ropa bara om du behöver nåt.

NEBUKADNESSAR av WP Mayhew

Till Barton - Må denna lilla underhållning ge dig vägledning

under din vistelse bland brackorna.

Om jag blundar kan jag nästan känna doften av ek.

Det är kycklingfett, Bill.

Mitt luktorgan har blivit kvinnligt - lögnaktigt och förrädiskt.

Men jag har inte känt en dylik frid

sen min storslagna produktiva tid.

Känner du det inte så, Barton?

Är inte skrivandet frid?

Nja,

egentligen inte, Bill.

Nej, för mig har skrivandet alltid kommit från en enorm inre smärta.

Kanske är det en smärta som kommer ur insikten

att man måste göra något för sina medmänniskor,

för att på nåt vis lindra lidandet.

Det kanske är en personlig smärta.

Jag tror i alla fall inte att kvalitet är möjlig utan den.

Ja, jag njuter bara av att hitta på saker.

Javisst, en flykt.

Det är när jag inte kan skriva, inte själv kan fly,

som jag vill slita skallen av mig och springa gatan fram

med ballen i en fruktplockarhink.

- Det här hjälper ibland. - Det hjälper inte alls.

Sant. Jag har aldrig märkt att det har hjälpt skrivandet.

Skriver du?

Har du nånsin hört historien om Salomons älskling?

Du borde läsa den, jag tycker att den är en av Bills bästa.

Ska jag lägga mig på rygg som en byracka och klias på magen?

Det är kanhända inte min ensak,

men med din talang borde du väl känna en plikt gentemot din begåvning?

Borde du inte göra allt du förmår för att få arbeta igen?

- Vad skulle det vara? - Jag vet inte.

Men du avskärmar dig från din begåvning och från Audrey,

och från allt som din konst handlar om.

Nej, min pojke. Jag bygger en fördämning.

Klunk efter klunk, sten efter sten.

En fördämning som ska hindra den rasande floden av dynga från att nå min dörr.

Det borde kanske du också göra,

innan du begravs under dess dynga.

Hon verkar otålig, men hon står ut med vad som helst.

Inte vad som helst. Testa mig inte.

Du har tur att hon står ut med dig.

Har jag? Kanske i en skolpojkes ögon.

Folk som känner till människohjärtat skulle kanske säga: "Bill,

"han ger sin älskling kärlek och hon betalar tillbaka med ömkan."

- Den lägsta valutan av alla. - Sluta.

Sanningen, min älskling, är en slampa som inte tål granskning.

Överträd min fördämning på egen risk.

Den jäveln.

Den jäveln!

Missförstå mig inte, han är en fin författare.

Är du okej?

- Du kan inte... - Gå.

Du kan inte tåla det här.

Jag tycker så synd om honom.

Va? Han är ett svin.

Nej.

Han... Ibland så...

Ja, han tänker på Estelle.

Hans fru bor fortfarande i Fayettesville.

Hon är

störd.

Är det sant?

Jag går bara ner mot Stilla havet och sen improviserar jag.

Han kommer tillbaka när han är nykter och ber om ursäkt. Det gör han alltid.

Ja, men det ursäktar inte hans beteende.

Medkännande kräver förståelse.

Va? Vad är det jag inte förstår?

Ett hotell på Lower East Side. Vi kan knappt höra fiskhandlarnas rop.

Det är för tidigt för att höra trafik; kanske gör vi det senare.

En stor man i trikåer

Jag hoppas att det här är dina skor.

För då betyder det att de gav dig mina.

Ja. Det gjorde de faktiskt.

Kom in.

Herregud, vilken dag jag har haft.

Har du nånsin haft såna dagar?

Det är det enda jag haft på sistone.

Herregud, vilken dag.

Kändes som om jag inte kunnat sälja isvatten i Sahara.

Herregud. Okej, ni vill inte ha försäkring. Det är er förlust.

Men gud, vad folk kan vara oförskämda.

Jag måste prata med en normal människa som du,

bara för att återfå lite av min...

Det gör jag gärna.

Jag kan själv behöva ryckas upp lite.

Uppryckning, ja.

Tur att det finns att få på flaska, va?

Sa jag oförskämda? Folk kan vara jävligt grymma.

Särskilt somliga hemmafruar.

Okej, jag har viktproblem.

Det är min huvudvärk. Jag vet inte.

- Det är en försvarsmekanism. - Mot försäkring?

Något de borde vara tacksamma för att jag erbjuder?

Lite sinnesfrid.

Till slut beslöt jag att sluta tidigt.

Tog ditt råd. Gick till doktorn om det här.

Han sa att jag hade öroninflammation. 10 dollar, tack.

Jag sa: "Jag berättade ju för dig att jag hade det. Du kan väl ge mig 10 dollar?"

Ja, det ledde till en argumentation.

Hör hur jag knorrar.

Som om jag hade nåt att klaga på.

Hur går det i tankevärlden?

Det har gått bättre.

Jag kan bara inte komma igång.

Den idén, den endaste en som låter en komma igång,

den har jag ännu inte fått.

Jag kanske bara hade en idé i mig. Min pjäs.

När den var färdig var jag kanske slut som författare.

Jösses, jag känner mig som en bluff.

Jag sitter här och stirrar på pappret.

Driver inte de där turturduvorna dig till vansinne?

Hur känner du till det?

Känner till? Jag kan praktiskt taget se dem göra det.

Oj, jag önskar jag fick mig lite sånt.

Jag hör allt som pågår i den här hålan.

- Rör eller nåt. - Ja, men...

Du kommer att gilla det här. Du har ett gott huvud.

Vad är det man säger? Där det finns ett huvud, finns det hopp.

- Där det finns liv, finns det hopp. - Det bevisar att du är författare.

Det finns hopp för dig också.

I morgon säljer du säkert ett halvt dussin försäkringar.

Tack, broder, men jag måste dra vidare ett tag.

- Ska du åka? - Om några dagar.

Ut till dina trakter, New Tork City.

Det har blivit rörigt på huvudkontoret.

Jag är ledsen. Jag kommer att sakna dig.

Polarn, se inte så deppig ut.

Det här är mitt hem. Jag har ett rum här, jag kommer tillbaka.

Och tro mig,

när jag kommer tillbaka är din film färdig. Det vet jag.

New Tork kan vara grymt mot främlingar.

Om du behöver hemlagad mat kan du bara besöka Sam och Lillian Fink.

De bor på Fulton Street med min farbror.

Jösses.

Så ditt rum har också det där.

Jag antar att värmen gör att tapeten svettas.

Vilken tipp.

Det måste väl verka ganska patetiskt för en kille som du.

Men det är patetiskt, eller hur?

Jag menar, för en kille från New Tork?

Vad menar du?

Den här hettan. Patetisk.

Alla väljer väl sitt gift.

Det sägs det.

Åk inte härifrån utan att säga adjö.

Självklart inte.

Vi ses igen.

- Pang, du är död, du är ett lik. - Du fick mig.

Okej. Iväg med dig. Din rackare.

Jaha. Fink.

Kom, kom.

Vad har du att visa mig? Vad har hänt med ansiktet?

- Det är bara ett myggbett. - Det finns inga myggor i Los Angeles.

Myggor föds ur träsk, det här är en öken. Vad har du att visa?

- Ja, jag... - Beery-filmen - vad har du?

Jag har problem att komma igång.

Komma... Herrejävlar! Komma igång? Har du inget än?

- Inte mycket. - Vad tror du att det är, Hamlet?

Gone with the Wind? Ruggles of Red...

Det är en B-film. Stora män i trikåer. Du vet vad som gäller.

- Jag förstår mig inte riktigt på den genren. - Fan heller.

- Du skulle ju konsultera en annan författare. - Jag har pratat med Bill Mayhew.

Mayhew? Stor hjälp! Killen är ett fyllo.

- Han är en stor författare. - Ett stort fyllo.

Du förstår inte. Han lider för att han inte kan skriva.

Han klarar av att skriva sitt namn på lönechecken.

- Jag trodde ingen brydde sig om filmen. - Var har du fått det ifrån?

Jag vet inte vad du har sagt till Lipnick, men den jäveln gillar dig.

Fattar du det, Fink? Han gillar dig. Han har intresserat sig.

Gör aldrig så att Lipnick gillar dig. Aldrig!

Jag förstår inte.

Är du döv? Han har intresserat sig. Vad i helvete sa du till honom?

- Ingenting. - Han har intresserat sig.

Ditt liv kommer att bli ett helvete. Jag bryr mig inte,

men eftersom jag ansvarar för kalkonen, kommer jag också att få lida.

Den fetrövade jäveln ringde igår och frågade hur det går.

Jag sa att du gör framsteg, och vi var alla exalterade.

Jag sa att det var toppen.

Fattar du? Jag ligger risigt till.

Han vill att du berättar allt för honom i morgon.

- Jag kan inte skriva nåt till i morgon. - Skriva? Jack kan inte läsa.

Du får berätta det. Berätta nåt för honom, för tusan!

Vad ska jag berätta?

- Ja, mr Geisler? - Projektionen.

Jerry! Ben Geisler här. Finns det några lediga visningsrum?

Bra! Boka ett. Jag har en författare - Fink.

Visa honom brottarfilmer.

Jag skiter fullständigt i vilka.

Vänta. Håller inte Victor Soderberg på med en nu?

Visa honom dagstagningarna.

Okej, det här borde ge dig en uppfattning.

KI. 8.15 i morgon bitti hos Lipnick.

Idéer.

Stora drag.

Gå inte emot mig, Fink.

Djävul på ett ring...

Djävul på ett ringgolv. 12a, första tagningen.

Börja!

Jag ska förgöra honom!

Bryt, bryt, bryt!

Djävul på ett ringgolv, 12a, andra tagningen.

Börja!

Jag ska förgöra honom!

Bryt, bryt!

- Det rullar! - Djävul på ett ringgolv, fjärde tagningen.

Ett, två...

Sjunde tagningen.

Föräldralös? Brud?

- Receptionen. - Chet? Barton Fink, rum 621 .

- Kan du pröva ett nummer? - Visst.

- Slausen 64304. - Genast, sir.

Svara, svara.

- Hallå? - Audrey, hjälp mig. Jag vet att det är sent.

Jag skulle inte ha ringt om jag kunde se nån annan utväg. Ledsen.

Hur är det? Jag är ledsen. Är du okej?

- Vem är det? - Förlåt. Det är Barton Fink.

Barton, jag är rädd att du ringer olägligt.

Förlåt, jag behöver nog bara...

Jag borde inte fråga. Jag behöver bara nån typ av hjälp.

Jag har en deadline i morgon.

Okej, jag ska se om jag kan dra mig undan.

- Om du kunde det vore jag... - Om jag kan.

- Han blir svartsjuk. - Jag behöver hjälp, Audrey.

Jag försöker dra mig undan om han lugnar ner sig, somnar.

Jag är rädd att han tycker...

Ja, han sa att du var ett fån.

Han blir irrationell.

- Jag ska försöka komma. - Vem är det?

Tack för att du kom.

- Tack så mycket. - Hej.

Förlåt att jag är så...

- Tack. - Det är okej.

Allt kommer att ordna sig.

Ja. Tack.

Tack. Ja. Tack.

Hur mår Bill?

Han är...

Han domnade bort. Han sover nu ett tag.

Vad är det egentligen du måste göra?

Jag måste få till ett utkast. Det kallas väl så.

Historien. Hela jävla historien.

Förrätt till dessert. Tre akter. Hela jävla...

Det ordnar sig. Du behöver inte skriva scener.

Nej, men hela jävla...

Har du nånsin läst Bills brottarscenarios?

Ja, dessvärre har jag det.

Hur ser de ut? Vad handlar de om?

Oftast är de enkla moraliska berättelser.

Det är en god brottare och en ond brottare, som han konfronterar på slutet.

Den gode brottaren har en romans

eller ett litet barn som han måste beskydda.

Bill brukade låta den gode brottaren vara lantis eller brottsling.

Och ibland, istället för ett föräldralöst barn,

lät han brottaren beskydda nån halvidiot.

Studion avskydde det.

En del manus var så livliga.

Det är bara en formel. Du behöver inte lägga ner själen i det.

Vi hittar på några namn, en ny omgivning. Jag hjälper dig. Det går fort.

Jag har gjort det åt Bill så många gånger.

Vad gjorde du åt Bill?

Sånt här.

Skrev du hans manus åt honom?

De grundläggande idéerna var ofta hans.

Författade du Bills manus?

Herregud, du skrev hans... Innan dess, då?

- Innan vadå? - Innan Bill kom till Hollywood.

Bill var alltid författaren, så att säga.

Vad menar du med "så att säga"?

Hur länge har du varit hans sekreterare?

Vi borde nog koncentrera oss på arbetet.

Jag vill veta hur många av Bills böcker du har skrivit.

- Jag vill veta. - Ärligt talat.

Bara de senaste.

Jag bidrog mest med redigering,

- efter att han druckit. - Visst.

Herregud, den storslagna produktiva tiden.

Vilken jäkla bluff.

WP Mayhew. William, den jäkla bluffen, Mayhew.

Allt hans tjat om flykt. Nog flydde han alltid!

Vi har inte mycket tid på oss.

Det ordnar sig.

Döm honom inte.

Var inte nedlåtande mot honom.

Jag hjälper Bill mest genom att förstå honom,

genom att uppskatta honom.

Alla behöver vi förståelse.

Ikväll till och med du.

Det är egentligen det enda du behöver.

- Är du okej? - Jag mår bra, tack.

- Säkert? - Nej, nej.

Är du okej?

Nej. Får jag komma in?

Vi går till ditt rum.

Charlie, jag är i knipa. Du måste hjälpa mig.

Ta dig samman. Vi kan reda ut det, vad det än är.

Jag är i knipa. Något hemskt har hänt.

Jag måste ringa polisen. Kan du vara med mig tills de kommer?

Oroa dig inte. Vi kan reda ut det.

Innan du går in - det var inte jag.

Jag vet inte hur det gick till, men det var inte jag.

Jag vill att du ska veta det.

Herregud, vad i helvete är det här? Vad ska vi göra?

- Jag måste ringa polisen. - Vänta.

Jag gjorde det inte. Jag gjorde det inte.

Vänta! Sluta!

Ta ett djupt andetag. Berätta vad som hände.

Jag tuppade av, jag vet inte.

- Kommer inte polisen att... - Vakna.

De hänger folk för sånt här.

Men det var inte jag. Tror du mig?

Jag tror dig, jag känner dig. Varför skulle polisen göra det?

Hade ni...

Oss emellan, hade ni sexuellt umgänge?

Herregud, sånt kan de se.

De kommer att tro mig.

De måste vara barmhärtiga.

Du jobbar med film.

Även om du tids nog blir rentvådd, så skulle detta förgöra dig.

Kom, vänta i badrummet.

Herre min skapare. Herre jösses.

Du tuppade av.

- Var är Audrey? - Hon är död.

Hon är död, om det var så hon hette.

Du måste agera som om inget har hänt. Glöm detta fullständigt.

Jag vet att det är svårt, men du måste fortsätta precis som om inget har hänt.

Ge oss tid att ordna upp det här.

Vad roligt att se dig!

Sätt dig, prata. Slappna av först, prata sen.

Nåt att dricka?

Ja, whisky?

Jösses, ni författare både jobbar och lever hårt.

Så sägs det i alla fall.

Hur som helst, Ben Geisler sa att allt går utmärkt.

Att vi har en riktig höjdare här. Jag kan säga att det räknar jag med.

Jag har intresserat mig. Vill inte blanda mig i, det verkar inte nödvändigt.

En författare, en berättare av din kaliber.

Berätta för mig i stora drag. Ge mig en sammanfattning.

Jag sitter i publiken, ljuset släcks.

Capitols logo kommer upp.

Nu är det din tur.

Intoning.

Det är ett hyreshus på Lower East Side.

Toppen. Han är fattig, brottaren. Han har tvingats kämpa.

Och sen...

Kan jag vara ärlig, mr Lipnick?

Kan du?

Jösses, det är bäst att du är det.

Om jag inte vore ärlig i mitt yrke...

Man kan inte alltid vara ärlig, inte med de hajar som finns här i stan.

Om jag varit ärlig, skulle jag inte närma mig poolen om jag inte själv rengjort den.

Men det betyder inte att du inte kan det.

Vara ärlig, alltså, inte rengöra poolen.

Om jag ska vara ärlig

har jag aldrig gillat att diskutera mitt arbete innan det är färdigt.

Jag har allt klart för mig i huvudet, men ibland,

om man tvingar fram det i ord för tidigt,

fel sorts ord,

så ändras betydelsen i ens eget huvud och man får aldrig tillbaka den.

Så jag vill helst inte tala om det.

Mr Fink, låt oss bortse från hur länge jag har arbetat inom filmen.

Mr Lipnick har arbetat inom filmen sen den uppfanns.

Han praktiskt taget uppfann den.

Jag anser att om han är intresserad av vad en sina anställda håller på med,

så borde den anställde kunna berätta det för honom,

om han vill fortsätta vara anställd.

Just nu tillhör ditt huvuds innehåll Capitol Pictures.

Om jag vore du

skulle jag tala ut jäkligt omedelbart.

Din usla jude,

förbannade svin.

Säger du åt denne man, denne konstnär, vad han ska göra?

Denne man skapar för sitt levebröd. Tacka honom, annars får du sparken.

- Det är inte nödvändigt. - Gå ner på knä.

Gå ner på knä och kyss denne mans fötter.

- Snälla mr Lipnick. - Kyss hans fötter!

Ut härifrån. Är det uppfattat?

Ut härifrån. Du har fått sparken.

Försvinn ur min åsyn.

- Jag ber om ursäkt. - Nej, mr Breeze har varit till stor hjälp.

Du behöver inte skydda honom. Sånt händer.

Det skulle kännas bättre om du tänkte över det.

Glöm det. Tänk inte på det. Om han inte bad om ursäkt, så gör jag det.

Jag respekterar ditt konstnärskap och dina metoder.

Om du inte kan delge oss nåt nu,

så borde vi kyssa dina fötter som tack för dina ansträngningar.

Du förstår,

i det gamla hemlandet lärde vi oss som barn

att det inte är skamligt att bönfalla inför någon som man respekterar.

Å Capitol Pictures vägnar, administrationen

och alla aktieägare,

var snäll och godta detta som ett tecken på vår förlåtelse och respekt.

Barton, kan jag komma in?

Herregud, du ska resa?

Jag måste, bara för ett litet tag.

Herregud...

Allt är i sin ordning, tro mig.

Jag vet att det är jobbigt, men allt är omhändertaget.

Charlie, jag har ingen annan här.

Du är den enda jag känner i Los Angeles

som jag kan prata med.

Jag tror jag håller på att tappa förståndet, jag tror jag blir galen.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag gjorde det inte, tro mig. Jag är säker på det.

Du måste ta dig samman, broder.

Du måste kämpa vidare tills jag kommer tillbaka.

Försök att stanna här. Håll dörren låst.

Vi måste behålla lugnet, så att vi kan tänka igenom det.

- Okej, men tänk om... - Säg inte emot.

Du bad mig tro på dig och det gör jag. Säg inte emot.

Du, kan du göra mig en tjänst?

Förvara den där tills jag kommer tillbaka.

Det är bara personliga saker, men jag vill inte släpa dem med mig

och jag vill veta att den är i tryggt förvar. Lustigt.

När allting som betyder nåt för en,

allt det som man vill behålla under livet,

får plats i en sån där liten låda.

Jag antar...

Jag antar att det är ganska patetiskt.

Det är mer än jag har.

Det kanske ger dig tur. Det kan hjälpa dig att skriva ditt manus.

Gör mig till din brottare, så ska jag fixa den där historien.

- Tack. - Visst.

- Vi ses snart, min vän. Du klarar dig. - Och du kommer tillbaka?

Oroa dig inte för det, compadre, jag kommer igen.

GIDEONS Bibel

kungens dröm

Kungen, Nebukadnessar, svarade och sade till kaldéerna:

Jag minns inte min dröm;

om ni inte säger mig drömmen och dess uttydning,

skall ni huggas i stycken, och era hus skall göras till platser för orenlighet.

GENESIS FÖRSTA KAPITLET

INTONING på ett hyreshus på Manhattans Lower East Side.

Ljudet av trafiken hörs svagt; Så även fiskhandlarnas rop.

Läser du bibeln, Pete?

Den heliga skrift?

Ja, jag tror det.

Jag har i alla fall hört talas om den.

- Kriminalinspektör Mastrionotti. - Kriminalinspektör Deutsch.

Los Angeles-polisen.

- Vi vill ställa några frågor. - Rent rutinmässigt. Sätt dig.

Vad sysslar du med, Fink?

Jag skriver.

- Vad är det du skriver? - Jag skriver manus för film.

- Jävligt imponerande. - Ska han kyssa ditt arsle?

- Räcker det? - Jag menade inte...

- Vad menade du? - Jag respekterar arbetare som ni.

Jösses, vilken lättnad. Bor du i 621?

- Hur länge har du bott där? - En vecka. Åtta, nio dagar.

- Flervalsfråga? - Känner du den här slusken?

Ja, han bor i rummet intill mitt.

Just det.

- Han bor i rummet intill. - Har du pratat med honom?

Ett par gånger. Han heter Charlie Meadows.

Ja, och jag heter Buck Rogers.

- Han heter Mundt. Karl Mundt. - Också känd som Onda Mundt.

Lite tokig i huvudet.

- Vad har han... - Lustig.

Han gillar att ventilera folk med ett gevär och sen skära huvudet av dem.

- Han är lustig på så sätt. - Började i Kansas City, två hemmafruar.

Vi har just fått in ett liknande fall i Los Feliz.

- Läkare. Sysslar med öron, näsa, hals. - Allt det saknas nu.

- En del av hans hals fanns kvar. - Läkare, bota dig själv.

- Lycka till utan huvud. - Hur som helst.

Hollywood-distriktet hittade ytterligare ett lik igår.

Inte långt härifrån. Den här ser bättre ut än läkarn.

Kvinna, runt 30 år. Snygga bröst, inget huvud.

- Nånsin sett Mundt med nån sån? - Med huvudet kvar.

Nej. Jag såg honom aldrig med någon.

Men du pratade med Mundt. Om vadå?

Inget särskilt. Han sa att han var i försäkringsbranschen.

Ja, och han är Buck Rogers.

Inget respektabelt företag skulle anställa en som han.

- Det var vad han sa. - Vad mer?

Jag försöker minnas.

Inget särskilt. Han...

Han sa att han gillade Jack Oakie-filmer.

Alltså,

vanligtvis brukar vi säga att allt du minns kan vara till hjälp.

Men jag ska vara uppriktig, det där är inte till nån hjälp.

Märker du att han inte antecknar nåt?

Det är ett...

judiskt namn, inte sant?

Jag anade att den här hålan inte hade restriktioner.

Mundt har försvunnit, jag tror inte att han återvänder.

Men ring mig om du stöter på honom.

Eller om du minns nåt som inte är helt idiotiskt.

Intoning.

En ung slampa öppnar dörren

till kraftkarlns lägenhet.

Om du vore en man,

en riktig man,

skulle du ge mig en smäll.

Jag har märkt dig.

Det är outplånligt.

Själv blirjag illamående.

Sådärja, kämpen.

Intoning. Maurys hus.

Målad kvinna. I luften, kraftkarln.

Ljusblå ostron.

Med ett lätt kliv...

Hon är en god kvinna.

Jag bryr mig inte om

vad folk säger, livet måste...

Säg åt kraftkarln att vi måste dra av de utgifterna från hans kapital.

Jag bryr mig inte. Det är ensamt efter alla dessa år.

Var god och dröj, jag har ditt samtal.

Fröken? Jag kan inte...

Herregud.

- Hallå? - Garland, det är jag.

Barton?

Vad är klockan? Är du okej?

Ja, jag mår bra. Jag måste få prata med dig, Garland.

Jag ringer rikssamtal.

Vad är det? Är du okej?

Jag mår bra, men jag måste prata med dig. Det gäller det jag skriver.

Jag tror

att det är...

Jag tror att det är nåt riktigt stort.

- Vad menar du? - Inte stort storleksmässigt,

även om det är det också. Jag menar viktigt.

Det här är kanske mitt viktigaste verk hittills.

Är allt som det ska?

Du låter lite...

- Låter lite vadå? - Du låter lite...

Tack. Tack för all uppmuntran.

Fårskalle.

SLUT

KRAFTKARLN Ett filmscenario av Barton Fink

Ursäkta, polarn. Får jag ta över?

Det här är min dans, sjöman.

Kom igen, polarn, jag seglar i morgon.

Jag är författare

och jag firar slutförandet av något bra.

- Förstår du det? - Stick, ditt äckel.

Kom igen, låt flottan få dansa.

- Låt nån annan svänga damen. - Gå åt sidan, glasögonorm.

Hörru, blindstyret, stick.

- Sug på ett ägg. - Sitt på en tomat.

Jag är författare, era monster. Jag skapar.

Jag skapar för mitt levebröd!

Jag är en skapare!

- Han är tokig. - Det här är min uniform.

Det är så här jag tjänar den enkle medborgaren. Det är här...

På dem, grabbar!

Var är min lilla pojke?

Han reste i morse.

Han sa att han hade ett jobb att göra.

Han hade något i blicken. Något nytt.

Moder: Vad ska det bli av honom?

Fader: Vi kommer att höra av den där tokige brottaren,

och jag pratar inte om wykort.

Uttoning.

Slut.

- Jag trodde du sa att du var författare. - Jag gillade det faktiskt.

Ta bort er förbannade blick från det där.

Du hamnade i tidningarna.

Författare funnen huvudlös i Chavez Ravine

Ttterligare en vän som dött. Du hinner med.

- Du kände alltså damen. - Är sjätte våningen för högt för dig?

Blöder du näsblod?

Berätta en sak. Var har du gjort av huvudena?

Charlie är tillbaka.

Skämtar du, smarting. Det här stinker av Mundt. Var det han som hade idéerna?

Ge oss huvudena. Då kanske de är snällare mot dig.

- Dödar dig bara en gång. - Kan ni komma tillbaka senare?

Mitt huvud värker.

Glöm huvudena. Var är Mundt?

- Visade han dig hur man gör? - Höll ni på med nån sjuk sexgrej?

Sex?

Han är en man. Vi brottades.

Du är en sjuk jävel, Fink.

Charlie är tillbaka.

Det är hett, han är tillbaka.

Fred.

Sitt still.

Varför är det så jävla varmt här ute?

Duke.

HISS

Visa dig.

Sådär ja.

Ställ ner väskan och upp med tassarna.

Han samarbetar.

Se på mig!

Jag ska visa er tankarnas tillvaro.

Se på mig!

Jag ska visa er tankarnas tillvaro.

Heil Hitler.

Broder, det är hett.

Hur har du det, kompis?

Se inte på mig så där.

Det är bara jag, Charlie.

Det lär vara Mundt. Onda Mundt.

Jösses, folk kan vara grymma.

Är det inte kroppen, så är det min personlighet.

De kallar mig ond, men jag är inte ond på någon.

Det är säkert.

De flesta tycker jag synd om.

Det gör mig illa att tänka på vad de går igenom,

hur fångade de är.

Jag förstår det.

Jag känner med dem.

Så jag försöker hjälpa dem.

Jösses.

Jag vet hur det känns när allt blir rörigt på huvudkontoret.

Det känns som ett helvete.

Så jag hjälper folk.

Jag önskar bara att folk kunde göra nåt för mig.

Jösses, det är hett.

Ibland blir det så hett att jag vill kräla ut ur mitt skinn.

Men Charlie, varför just jag?

- Varför? - För att du inte lyssnar!

Jösses, det droppar om mig igen.

Kom igen.

Du tror att du vet vad smärta är?

Du tycker att jag gjort ditt liv till ett helvete?

Ta en titt runt den här hålan.

Du är bara en turist med en skrivmaskin. Jag bor här. Fattar du inte det?

Och du kommer in i mitt hem

och du klagar

på att jag är för högljudd.

Jag är ledsen.

Var inte det.

Jag finns här intill om du behöver mig.

Jag besökte dina föräldrar i New Tork och din farbror Maury.

Snälla människor.

Förresten, det där paketet jag gav dig...

Jag ljög. Det är inte mitt.

Fink. Samuel eller Lillian Fink. 85 Fulton Street.

- Eller farbror Maury. - Jag förstår, men ingen svarar.

Ska jag se om det är problem på linjen?

Mr Lipnick.

Överste Lipnick, om jag får be. Sätt dig.

Jag fick officersfullmakt i reserven igår.

- Gratulerar. - Det har inte blivit klart än.

Kostymavdelningen gjorde den här. Svårt att få nåt gjort i den här stan.

Jag förstår att vi har byråkrati i fredstid, men nu är det fullt krig med Japan.

- De skulle gärna se mig missa det här. - Ja, sir.

Hur som helst, jag lät Lou läsa ditt manus åt mig.

Jag måste erkänna, Fink,

det håller inte.

Med respekt, jag tycker att det är det bästa jag gjort.

Jävlas inte med mig.

Om din åsikt betydde nåt skulle du ta över studion. Men det gör den inte.

Galningarna kommer inte att ta över detta dårhus, så låt oss få stopp på det ryktet

- omedelbart. - Javisst.

Jag tvingades säga till Beery att vi skjuter på filmen,

efter allt jag berättat för honom om den där Barton Fink-känslan.

Vi var så besvikna. Wally var förkrossad, förtvivlad.

Han var... Jag pratade inte med honom, Lou gjorde det.

- Men det är väl en rättvis beskrivning? - Ja, överste.

Jag kan gå igenom det steg för steg och förklara varför din historia stinker,

men jag ska inte förolämpa din intelligens. Okej då.

För det första, detta är en brottarfilm.

Publiken vill se action, brottning och det i mängd.

De vill inte se en kille som brottas med sin själ - lite för kritikerna -

men du gör det till självaste moroten. De kommer inte att stanna.

Det finns massor av poesi i den där ringen.

Titta på Hell Ten Feet Square.

Blood, Sweat and Canvas.

De är stora filmer om stora män - i trikåer.

Både fysiskt och mentalt.

I synnerhet fysiskt.

Vi sätter inte Wally Beery i en fikusaktig film om lidande.

Jag trodde vi var överens om det.

- Ledsen att jag svikit er. - Du har inte svikit oss.

Vi står inte och faller med vad du skriver. Du svek Ben Geisler.

Han gillade dig, litade på dig. Och därför har han nu fått sparken.

Hans hjärta var stort som vildmarken och du drog över honom.

Han försökte övertala mig att sparka dig också, men det vore för lätt.

Du har skrivit kontrakt. Allt du skapar tillhör Capitol Pictures

och Capitol Pictures kommer inte att producera nåt du skriver.

Inte förrän du mognar till lite.

Du är ingen författare, Fink, du är en flopp.

Jag försökte visa er något vackert,

något som angår oss alla.

Din arroganta jävel.

Tror du att du är den enda författaren som kan ge mig den där Barton Fink-känslan?

Jag har 20 författare till mitt förfogande som kan ge mig Fink-stilen.

Din hycklare, du greppar det inte, eller hur?

Du tror att hela världen är angelägen om vad som skramlar runt i din judeskalle.

Ut ur min åsyn. Lou.

Jag vill att han stannar i stan. Kontraktet gäller fortfarande.

Jag vill ha dig i stan, men ur min åsyn.

Stick nu.

Det pågår ett krig.

Det är en vacker dag.

Jag sa att det är en vacker dag.

Ja, det är det.

Vad har du i lådan?

Jag vet inte.

Är den inte din?

Jag vet inte.

Du är väldigt vacker.

Arbetar du inom filmen?

Var inte fånig.

SUP_RiP and synk by anoXmous ;)